Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag jör budgetåret 1955/56 till bidrag till vissa privatläroverk jämte i ämnet väckta motioner.

1955-04-19 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1955:82, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag jör budgetåret 1955/56 till bidrag till vissa privatläroverk jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955

1

Nr 82

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag jör budgetåret 1955/56 till bidrag till vissa

privatläroverk jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkten

191, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition, för budgetåret

1955/56 beräkna ett förslagsanslag av 7 670 000 kronor till Privatläroverk:

Bidrag till vissa privatläroverk.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 83, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 18

februari 1955, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen

förordad ändring av maximeringen av det statsbidrag, som må utgå ur

anslaget till Bidrag till vissa privatläroverk, dels ock till Privatläroverk:

Bidrag till vissa privatläroverk för budgetåret 1955/56 anvisa ett förslagsanslag

av 7 970 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft vissa i det följande

redovisade motioner.

Inledning

Genom beslut den 9 oktober 1953 uppdrog Kungl. Maj:t åt /. d. undervisningsrådet

David Andersson att verkställa utredning angående de ekonomiska

förhållandena för de privatläroverk, å vilka stadgan för de statsunderstödda

privatläroverken äger tillämpning, och framlägga det förslag

till ändrade statsbidragsgrunder och statsbidragsbestämmelser, som kunde

föranledas av utredningens resultat eller eljest. Till fullföljande av sitt

uppdrag framlade utredningsmannen till en början i en den 8 december

1953 dagtecknad promemoria resultatet av en då verkställd mera begränsad

utredning, som utmynnade i förslag om en tillfällig ökning av engångsnatur

av statens bidrag till privatläroverken. Ökningen var främst avsedd

att bereda medel till täckande av de under redovisningsåren 1951/54 uppkomna

förlusterna vid vissa skolor. Utredningsmannens förslag föranledde

Kungl. Maj:t att i 1954 års statsverksproposition föreslå riksdagen att medgiva,

att Kungl. Maj:t finge utan hinder av gällande statsbidragsgrunder

och statsbidragsbestämmelser tilldela vissa privatläroverk extra statsbidrag

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 82

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955

i överensstämmelse med vad i propositionen förordats, dock med ett högsta

sammanlagt belopp av 300 000 kronor. Det begärda medgivandet lämnades

av riksdagen och med stöd därav tilldelade Kungl. Maj:t genom beslut

den 30 juni 1954 vissa privatläroverk extra statsbidrag med ett sammanlagt

belopp av 300 000 kronor.

Sedermera har utredningsmannen den 5 augusti 1954 framlagt Utredning

och förslag angående de statsunderstödda ''privatläroverkens ekonomi (stencilerad).

Över denna utredning har yttranden avgivits av skolöverstyrelsen,

efter hörande av samtliga ifrågakommande privatläroverks styrelser, ävensom

av statskontoret och riksräkenskapsverket samt stads- respektive kommunalfullmäktige

å samtliga de orter, där ifrågavarande privatläroverk är

belägna.

Utredningen utmynnar i förslag dels om en normalisering av terminsavgifterna

vid privatläroverken, varigenom åtminstone vissa av läroverken

beräknas få ökade inkomster, dels om en ökning av kommunernas

ekonomiska bidrag till skolorna. Därjämte föreslås vissa ändringar i statsbidragssystemet.

Utredningsmannen beräknar, att ett genomförande av

hans förslag beträffande terminsavgifter och kommunbidrag kommer att

tillföra privatläroverken de för deras fortsatta verksamhet erforderliga

ökade inkomsterna utan någon ökning av det maximistatsbidrag, som må

utgå enligt för närvarande gällande bestämmelser.

Av utredningen berörda skolor m. m.

Utredningen avser de privatläroverk, på vilka stadgan för de statsunderstödda

privatläroverken äger tillämpning. Denna grupp läroverk omfattade

redovisningsåret 1953/54 de 21 skolor, som anges i följande sammanställning,

av vilken jämväl framgår skolornas äganderättsförhållanden och elevantal.

Från och med innevarande budgetår har under stadgan för de statsunderstödda

privatläroverken inordnats även Franska skolan i Stockholm,

dock endast i vad avser dess elementaravdelning och sålunda icke dess

lekskola och förberedande skola. Utredningsmannen lämnar icke några

detaljerade uppgifter om Franska skolan men förutsätter, att i den mån

i utredningen föreslagna åtgärder genomföres denna skola därvid jämställes

med övriga berörda privatläroverk. I

I fråga om elevernas fördelning på olika skolstadier anför utredningsmannen,

att av de 8 164 elever, som åtnjöt undervisning i de angivna privatläroverken

under läsåret 1953/54, 3 466 var elever i realskola, 1 416 i högre

flickskola och 3 282 i gymnasium. Han redovisar vidare, att 5 546 elever

hade sin hemort i vederbörande skolkommun, medan 2 618 kom från andra

kommuner.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955 3

Skolornas namn, äganderättsförhållanden och lärjungeantal

Skolans namn

Skolan äges av

Lärjungeantal j

ht 1953 1

Högre enskilda läroverk

Beskowska skolan, Stockholm ..........................

Aktiebolag

517

Palmgrenska samskolan, Stockholm ... ..................

»

406

Stockholms samgymnasium ............................

508

Whitlockska samskolan, Stockholm ....................

Stiftelse

496

Nya elementarskolan för flickor, Stockholm ..............

»

690

Djursholms samskola ..................................

Kommun

922

Saltsjöbadens samskola ................................

*

419

Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk, Sigtuna1 ........

Stiftelse

362 |

Uppsala enskilda läroverk och privatgymnasium ..........

*

646

Fjellstedtska skolan, Uppsala1 ..........................

’

128 |

Lunds privata elementarskola ..........................

Förening

668

Göteborgs högre samskola ..............................

Aktiebolag

445

Lundsbergs skola1 .....................................

Stiftelse

241

Enskilda gymnasier

Lyceum för flickor, Stockholm ..........................

Aktiebolag

99

Wallin-Åhlinska gymnasiet, Stockholm ..................

Stiftelse

179

Göteborgs gymnasium för flickor ........................

Aktiebolag

113

Enskilda flickskolor

Västerviks läroanstalt för flickor ........................

Kommun

152

Högre flickskolan i Hälsingborg ........................

Aktiebolag

244

Enskilda mellanskolor

Osby samskola1.......................................

Aktiebolag

353

Gävle borgarskola .....................................

Kommun

346

Enskild samskola

Höglandsskolan, Stockholm ............................

Stiftelse

230

Summa

8164

1 Internatskola

Efter att ha berört privatläroverkens framtida ställning som komplementskolor

uttalar utredningsmannen, att man på goda grunder kan hävda,

att det under en avsevärd tid framåt kommer att finnas privatläroverk av

den typ, som avses i utredningen, och att dessa skolor fyller en betydelsefull

uppgift inom skolorganisationen. Med hänsyn härtill måste enligt

utredningsmannens mening starka skäl anses föreligga för att från det allmännas

sida vidtages åtgärder för att ekonomiskt trygga skolornas fortsatta

existens.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955

Löne- och pensionsförhållanden samt statsbidragsbestämmelser

Efter beslut av 1950 och 1951 års riksdagar har från och med den 1 juli

1951 en lönereglering genomförts för ämneslärarna vid här ifrågavarande

statsunderstödda privatläroverk, vilken innebär, att dessa lärare

i lönehänseende likställts med lärarna vid de allmänna läroverken. För

rektorerna vid privatläroverken gäller, att rektorstjänst vid högre enskilt

läroverk lönegradsplaceras enligt reglerna för de högre allmänna läroverken,

dock att för de minsta privatläroverken tillämpas en avlöningsgrupp, som

ligger lägre än den lägsta vid de allmänna läroverken. Rektorstjänst vid

enskild flickskola eller mellanskola lönegradsplaceras enligt reglerna för

kommunala flickskolor, kommunala realskolor och praktiska kommunala

realskolor. För rektorerna och ämneslärarna gäller statens allmänna avlöningsreglemente

och för övningslärarna stadgan och avlöningsreglementet

för övningslärare.

För rektorer och lärare genomfördes vidare år 1951 eu definitiv pension

sreglering med pensionering i statens pensionsanstalt. Pensionsförmånerna

är i huvudsak lika med de pensionsförmåner, som tillkommer

statens anställningshavare. Pensioneringen finansieras i stort sett enligt

följande bestämmelser. Pensionsanstalten debiterar huvudmännen fortlöpande

avgifter. Dessa avgifter är obligatoriska och av samma storlek för

alla befattningshavare i en och samma lönegrad, oavsett levnadsålder,

pensionsålder och befattningens art. Det har beräknats, att i ett jämviktsläge

och under förutsättning av en konstant pensionsnivå dessa huvudmansavgifter

för hela SPA-området täcker i stort sett hälften av pensionskostnaden,

medan den återstående delen utfylles av statsmedel. För tillgodoräkning

av tid före befattningshavares inträde på reglementet samt för

höjning av pensionsunderlag till följd av lönereglering eller befordran utgår

engångsavgifter. Dessa kan i allmänhet beräknas motsvara omkring

halva kapitalvärdet av den ökning av pensionsförmånerna, som den retroaktiva

tillämpningen av reglementet eller av det högre pensionsunderlaget

beräknas medföra.

Statsbidrag till de statsunderstödda privatläroverken utgår enligt

gällande statsbidragskungörelse (SFS 1952: 43) med dels 60 procent av skolans

kostnader enligt statens allmänna avlöningsreglemente, avlöningsreglementet

för övningslärare och övriga för lärare vid skolan gällande

avlöningsbestämmelser, dels ock 60 procent av skolans utgifter för fortlöpande

avgifter för lärare till statens pensionsanstalt, i den mån statsbidrag

utgår till lärarlönen. Vid beräkningen av statsbidraget till lärarlöner beaktas

endast kostnaderna för ordinarie tjänster, som beslutats av Kungl. Maj:t,

samt icke-ordinarie tjänster och timlärartimmar, för vilka statsbidrag må

utgå enligt beslut av skolöverstyrelsen. Om särskilda skäl föreligger, kan

skola efter beslut av Kungl. Maj:t erhålla högre statsbidrag, varvid dock

skall iakttagas, att summan av de till samtliga skolor beviljade statsbidragen

må uppgå till högst 75 procent av alla skolornas statsbidragsberättigande

kostnader. Statsbidrag till löner rekvireras för helt redovisningsår,

sedan räkenskaperna avslutats och revisionsberättelse föreligger. Statsbidrag

till fortlöpande avgifter rekvireras sedan skolan erlagt avgifterna.

Beslut om statsbidrag skall meddelas av skolöverstyrelsen så snart ske kan.

Förskott å statsbidrag utbetalas utan rekvisition i början av juli, oktober,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955

januari och april med belopp, som motsvarar sammanlagt högst 90 procent

av det beräknade statsbidraget till avlöningsförmåner för det löpande redovisningsåret.

Ekonomiska förhållanden

Utredningsmannens undersökningar har visat, att verksamheten för

flertalet av ifrågavarande skolor medfört större eller mindre förluster under

de senaste åren, vilket för många skolor innebär, att det ekonomiska läget

blivit mycket allvarligt. Utredningsmannen uttalar, att den försämrade

ekonomiska ställningen under redovisningsåren 1951/53 huvudsakligen

berott på de avsevärt ökade löne- och pensionskostnader, som uppkommit

dels genom de av statsmakterna beslutade löne- och pensionsregleringarna,

dels genom de allmänna lönelyftningarna för lärare, som genomfördes från

och med den 1 juli 1952. Med ledning av uppgifter, som lämnats av skolorna,

har utredningsmannen uppgjort följande sammanställning av fak
-

Fma privatläroverks förluster å verksamheten redovisningsåren 1951/53 och

1953/5/. (enligt beräkningar i april 1955)

Skola

Förlust

Sammanlagd

förlust

1951/54

1951/53

1953/54

Beskowska skolan ..................................

17 300

32 300

49 600

Palmgrenska samskolan ............................

11200

11300

22 500

Stockholms samgymnasium ..........................

41 300

25 000

66 300

Whitlockska samskolan ............................

32100

19 800

51 900

Nya elementarskolan för flickor ....................

71 000

24 400

95 400

Lyceum för flickor ................................

9 900

3 200

131001

Wallin-Åhlinska gymnasiet ..........................

11 500

9 200

20 700

Höglandsskolan ....................................

_ 2

16 600

16 600 ''

Uppsala ensk. läroverk och privatgymn...............

13 700

6 900

20 600

Lunds privata elementarskola" ......................

3 500

17 900

21 400

Göteborgs högre samskola ..........................

28 500

25 200

53 700

Göteborgs gymnasium för flickor ....................

14 000

11 100

25 700

Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk ..............

259 900

121 200

381 1004

Fjellstedtska skolan ................................

26 700

16 800

43 500

Osby samskola .....................................

103 1004

64 100

167 200

Lundsbergs skola ..................................

206 800

117 800

324 6004

Summa kronor

851100

522 800

1 373 900

1 Ytterligare statsbidrag bär beräknats komma att utgå för 1951/53 med omkring 4000 kronor;

förlusten kommer då att nedgå med samma belopp.

Förlusterna för 1951/53 ej upptagna, då skolan först från och med redovisningsåret 1953/54

åtnjuter statsbidrag från anslaget till bidrag till vissa privatläroverk.

3 Verksamheten visade för 1951/52 en förlust på 7 400 och för 1952/53 en vinst på 3 900 kronor.

Vinsten uppkommen genom att Lunds privata elementarskolas byggnadsaktiebolag, av vilket

bolag skolan hyr lokalerna, nedsatte hyran för 1952/53 med omkring 19 500 kronor för att täcka

den förlust, som eljest skulle ha uppkommit.

4 Förlusterna har beträffande två skolor helt och beträffande en skola delvis kunnat täckas med

bidrag från internatvcrksnmheten. De båda förstnämnda skolorna har dock i olika sammanhang

framhållit, att detta förfarande nödvändiggjort upptagande av mycket höga intematavgifter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955

tiska förluster vid skolorna under redovisningsåren 1951/53 och beräknade

förluster under redovisningsåret 1953/54, sådant läget var i april 1954, d.v.s.

före Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni samma år om ytterligare statsbidrag

för redovisningsåren 1951/53 och extra statsbidrag för redovisningsåren

1951/54.

I sammanställningen har ej medtagits de fyra kommunägda skolorna —

Djursholms samskola, Saltsjöbadens samskola, Gävle borgarskola och Västerviks

läroanstalt för flickor — samt ej heller högre flickskolan i Hälsingborg.

Västerviks läroanstalt för flickor har visserligen redovisat förluster

å mindre belopp, men det har förutsatts, att — i likhet med vad som är

fallet beträffande de övriga tre kommunägda skolorna — vederbörande

kommun skall tillskjuta det belopp, som erfordras för skolans drift utöver

inkomster av det normala statsbidraget, terminsavgifter och andra inkomster.

Att högre flickskolan i Hälsingborg kunnat bedriva sin verksamhet

utan förlust torde främst bero på att skolan erhållit ett jämförelsevis högt

kommunbidrag.

Skolornas största inkomstpost utgöres av s t a t s b i d r a g e n. För redovisningsåren

1951/54 uppgick dessa till de belopp, som framgår av följande

sammanställning, i vilken uppgifterna för 1951/53 avser av skolöverstyrelsen

utbetalade belopp, medan uppgifterna för 1953/54 avser av skolorna

beräknade belopp.

Redovisningsår

Statsbidrag till

Summa

statsbidrag

löner

fortlöpande

pens.avg.

1951/52 ........

4 730 796

93 239

4 824 035

1952/53 ........

5 790 533

228 958

6 019 491

1953/54 ........

6 211 900

319 200

6 531 100

Utöver de nu angivna beloppen har vissa privatläroverk enligt beslut av

Kungl. Maj:t erhållit dels ytterligare statsbidrag för redovisningsåren

1951/53, dels extra statsbidrag för redovisningsåren 1951/54, med belopp

om tillsammans 575 000 kronor.

Terminsavgifter upptages av samtliga skolor med undantag av

Fjellstedtska skolan i Uppsala. Deras storlek vid de olika skolorna framgår

av en sammanställning å s. 9 och 10 i propositionen. Nedsättningar i och

befrielser från terminsavgifter synes i huvudsak beviljas enligt grundprinciperna

i de bestämmelser, som i detta hänseende gäller för motsvarande

statliga skolor. Utom terminsavgifter upptages vid internatläroverken även

inackorderingsavgifter.

Nettoinkomsten av terminsavgifter redovisningsåret 1953/54 uppgick till

sammanlagt i runt tal 2 360 000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955 1

Samtliga skolor utom fyra — Lunds privata elementarskola samt de tre

internatläroverken Sigtunastiftelsens humanistiska läroverk, Fjellstedtska

skolan i Uppsala och Lundsbergs skola — erhåller bidrag från vederbörande

skolkommun. Dessa kommunbidrag har i allmänhet utgjorts av ett

allmänt bidrag till löne- och pensionskostnader. I vissa fall, såsom i Stockholm

och Uppsala, har därjämte utgått ett särskilt bidrag till nedsättning

av terminsavgifter. Uppgifter om i vilken omfattning kommunbidrag utgått

eller beräknats komma att utgå under redovisningsåret 1953/54 lämnas

i följande sammanställning.

Kommunbidrag till vissa privatläroverk redovisningsåret 1953/5/ enligt av

skolorna lämnade uppgifter

Kommun

Antal elever

från skolkorn-

Allmänt

bidrag

Bidrag till nedsätt- ning av termins- avgifter

munen höst- terminen 1953

Belopp1

Kr.

Bidrag per

elev och år

Kr.

Belopp

Kr.

Bidrag per

elev och år

Kr.

Stockholm, 8 skolor ............

2 659

297 050

112

55 410

21

Uppsala ........................

386

37 500

97

18 915

49

Göteborg, 2 skolor ..............

484

77 136

160

—

—

Hälsingborg ....................

148

80 336

543

—

—

Osby köping och landskommun ..

162

17 000

105

1 I dessa belopp har ej medräknats kommunernas eventuella kostnader för sociala förmåner, som

beredes även eleverna vid privatläroverken, såsom skolmåltider, fria läroböcker o.d.

Kommunernas kostnader för de privatläroverk, som äges av skolkommunerna,

uppgick för redovisningsåret 1953/54 till de belopp, som framgår av

följande sammanställning.

Kommunernas kostnader för privatläroverk, som äges av kommunen

Totala antalet

Kommunens to-

|

Kostnad per

elever i skolan

talkostnad per år,

elev och år,

höstterminen 1953

kronor

kronor

Djursholm, realskola, normalskolelinje

och gymnasium ...................

922

781 121

847

Saltsjöbaden, realskola, högre fortsätt-

ningsskola för flickor och gymnasium

419

303 361

724

Gävle, realskola ....................

346

164 584

476

Västervik, läroanstalt för flickor ....

152

61 654

406

Anm. Under förutsättning att Västerviks stad täcker viss förlust vid läroanstalten för flickor,

blir stadens totalkostnad 03 810 kronor och kostnaden per elev 420 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955

Utredningsmannens förslag

Det är enligt utredningsmannens mening icke möjligt att taga ställning

till frågan om en ökning av statsbidragen, förrän man med utgångspunkt i

nuvarande statsbidrag gjort en saklig prövning och avvägning beträffande

övriga inkomstkällor, d. v. s. huvudsakligen terminsavgifter och kommunbidrag.

Vad först angår möjligheten att tillföra skolorna ökade inkomster genom

höjning av terminsavgifterna anför utredningsmannen bland annat

följande.

Terminsavgifternas storlek vid de olika privatläroverken är för närvarande

ganska varierande. Då statens bidrag till privatläroverken utgår

med högst 75 procent av samtliga skolors sammanlagda löne- och pensionskostnader,

inverkar denna variation icke på storleken av det totala statsbidragsbeloppet.

I och för sig synes det också vara önskvärt, att skolorna

har en viss frihet att besluta om sina terminsavgifter. Nu förhåller det sig

emellertid så, att med tillämpning av det nuvarande statsbidragssystemet

storleken av terminsavgifterna — d. v. s. skolornas inkomst av dessa avgifter

— får en viss inverkan vid fastställandet av statsbidragsprocenten för de

olika skolorna.

Låga terminsavgifter vid en skola kan nämligen medföra, att statsbidraget

till denna skola beräknas efter en högre procentsats än genomsnittsprocenten,

vilket dock endast kan ske genom att statsbidraget till en

eller flera skolor, som på grund av höga terminsavgifter har en bättre

ekonomisk ställning, beräknas efter ett lägre procenttal än vad genomsnittsprocenten

anger. Med hänsyn härtill synes en justering av terminsavgifterna

i syfte att vinna större enhetlighet i fråga om avgifternas storlek

vara i hög grad påkallad. En dylik justering torde visserligen bli av större

betydelse ur rättvisesynpunkt än för skolornas ekonomi. I fråga om vissa

skolor torde dock justeringen medföra en så stor höjning av avgifterna, att

den inverkar på den ekonomiska ställningen.

Frågan blir då, hur en justering av terminsavgifterna i ovan angivet syfte

skulle kunna genomföras. En synpunkt, som härvid bör få göra sig "gällande,

är att strävan efter större enhetlighet i nämnda avseende ej bör

få resultera i ett system, som blir alltför tillkrånglat eller som omöjliggör

för skolorna att variera avgifternas storlek i de olika klasserna. Man bör

också fasthålla vid att skolornas frihet att bestämma sina terminsavgifter

icke bör beskäras mer än som är erforderligt. Vid bedömandet av sättet

för en eventuell justering bör man också fasthålla vid att huvudsyftet med

en justering är att möjliggöra en mera rättvis statsbidragsgivning. En ur

angivna synpunkter framkomlig väg synes vara att fastställa genomsnittsavgifter

för skolornas olika stadier, alltså ett belopp för real- och fliekskolestadiet

och ett något högre belopp för gymnasiet. Dessa avgiftsbelopp

bör avvägas så, att de angiva skolornas nettobelopp, alltså med nedsättningar

och befrielser frånräknade. De beräknade inkomsterna av

de sålunda fastställda avgifterna skall — oavsett skolornas faktiska

inkomster av terminsavgifter — redovisas vid skolornas ansökan om statsbidrag.

Skola med real- och/eller flickskolestadium och gymnasium bör

inte vara bunden av de för olika stadier bestämda avgifterna, blott de be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 195Ö

räknade sammanlagda inkomsterna av nämnda avgifter uppgå till det

belopp, som de för de olika stadierna fastställda avgifterna skulle ha givit.

Skolorna böra alltså vara oförhindrade att, om förutsättningar härför

finnes, bevilja nedsättningar och befrielser i sådan omfattning, att de avgifter,

som lärjungarna erlägger, blir lägre an de normerande avgiftsbeloppen.

Från statens synpunkt synes det ej finnas anledning att uppställa

hinder för skolorna att uttaga högre avgiftsbelopp, därest skolans

ekonomiska ställning nödvändiggör detta. Frågan härom får nämligen

anses vara ett mellanhavande mellan skolorna och målsmännen. En viss

garanti mot skolornas missbruk av en sådan frihet torde ligga däri, att

alltför höga terminsavgifter med all sannolikhet skulle verka så, att antalet

elever vid skolan minskade.

Utredningsmannen anser alltså, att det för närvarande tillämpade systemet

beträffande skolornas terminsavgifter icke fungerar på ett tillfredsställande

sätt, och håller för troligt, att en bättre ordning och större rättvisa

skolorna emellan skulle vinnas genom en normalisering av nämnda

avgifter på sätt i det föregående angivits. Han föreslår därför, att terminsavgiftssystemet

och som en följd därav statsbidragssystemet så omlägges,

att en dylik normalisering genomföres.

Utredningsmannen beräknar, att de genomsnittliga terminsavgifterna

per elev uppgår till i runt tal 170 kronor på real- och flickskolestadiet och

250 kronor på gymnasiestadiet. Vid denna beräkning har utredningsmannen

beaktat den genomsnittliga förekomsten av befrielser från och nedsättningar

i terminsavgifterna. De angivna beloppen är alltså nettobelopp.

Därest de sålunda beräknade nettobeloppen kan anses utgöra lämpligt

avvägda normerande terminsavgifter, skulle sålunda motsvarande avgifter

per elev och år uppgå till 340 kronor å real- och flickskolestadiet och.

500 kronor å gymnasiet.

För att närmare belysa utfallet för de olika skolorna vid tillämpningen

av ett dylikt avgiftssystem har utredningsmannen vidare gjort vissa beräkningar.

Skillnaden mellan de under 1953/54 uppburna nettobeloppen av

terminsavgifterna och beräknade nettoinkomster av de normerande terminsavgifterna

utgör 670 526 kronor. Större delen av detta belopp eller

366 005 kronor faller emellertid på de fyra kommunägda skolorna, och

56 480 kronor på Fjellstedtska skolan. För Övriga skolor skulle ökningen

bli 248 041 kronor. Utredningsmannen framhåller dock, att man inte kan

räkna med att den verkliga inkomstökningen kommer att uppgå till dessa

belopp, eftersom skolorna kan uttaga lägre terminsavgifter än de normerande

och även medgiva större nedsättningar i och befrielse frän dylika

avgifter, än vad utredningsmannen angivit som generell norm. Några

skolor disponerar också särskilda medel för nedsättning av terminsavgifterna.

Beträffande de kommunägda skolonia anser sig utredningsmannen

kunna utgå från att terminsavgifterna kommer att hållas på ungefär nuvarande

nivå och att vederbörande kommun tillskjuter det belopp, som

erfordras härför.

Utredningsmannen framhåller också, att det vid eu eller annan skola

kan råda sådana särskilda förhållanden, bland annat i fråga om lärjunge
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955

klientelet, att man vid bedömning av skolans ekonomiska ställning bör

räkna med något lägre inkomst av terminsavgifter än vad de normerande

avgifterna skulle ge. Som ett typiskt exempel på en dylik skola nämnes

Fjellstedtska skolan i Uppsala. Även beträffande Stockholms samgymnasium

anses i viss män särskilda förhållanden föreligga.

Som av det föregående framgått beräknar utredningsmannen, att ett

genomförande av det av honom föreslagna systemet med normerande terminsavgifter

kommer att tillföra vissa av skolorna ökade inkomster. Vad

därnäst angår frågan om en ökning av kommunbidragen inhämtas

av utredningsmannens förslag bland annat följande.

Av de 21 privatläroverk, som utredningen behandlar, erhåller tretton

kommunbidrag medan fyra ägs av vederbörande kommun. I Stockholm

finns åtta privatläroverk med kommunbidrag om sammanlagt i runt tal

352 000 kronor. Räknat per elev hemmahörande i Stockholm blir detta

133 kronor per år, medan stadens kostnader per elev och år (utom i vad

avser fria skolmåltider och fria läroböcker) uppgår till 645 kronor vid de

kommunala flickskolorna, 667 kronor vid de praktiska mellanskolorna och

318 kronor vid de statliga läroverken.

Enligt vissa av utredningsmannen gjorda beräkningar skulle kommunbidragen

till privatläroverken i Stockholm behöva uppgå till sammanlagt

(480 000+250 000=) 730 000 kronor, d. v. s. ungefär en fördubbling av nu

utgående kommunala bidrag. Detta motsvarar i genomsnitt ett årligt bidrag

av 275 kronor för varje elev, som hör hemma i Stockholm.

För de utanför Stockholm belägna privatläroverken har utredningsmannen

beräknat inkomster och utgifter på samma sätt som i fråga om stockholmsskolorna.

Han har därvid i fråga om statsbidraget räknat med den

för privatskolorna fastställda genomsnittsprocenten 75. Vidare har de föreslagna

normerande terminsavgifterna även här lagts till grund vid beräkningen

av skolornas inkomster av dylika avgifter. Beräkningarna visar

enligt utredningsmannen, att inkomsterna av enbart statsbidrag och terminsavgifter

icke förslår till att täcka skolornas utgifter utan att större

eller mindre kommunbidrag är nödvändiga.

De gjorda beräkningarna rörande privatläroverkens inkomster har grundats

på den förutsättningen, att statsbidrag utgår enligt nu gällande

grunder. Den för skolornas verksamhet erforderliga inkomstökningen skulle

alltså beträffande flertalet skolor åstadkommas dels genom den i samband

med den föreslagna justeringen av terminsavgifterna för vissa skolor

genomförda höjningen av dessa avgifter, dels genom den ifrågasatta ökningen

av kommunbidragen.

Huruvida skolorna genom de föreslagna och ifrågasatta åtgärderna

kommer att erhålla den för deras fortsatta verksamhet erforderliga inkomstökningen

är en fråga, som det givetvis ej är möjligt att säkert besvara.

Utredningsmannen anför bland annat följande.

Beträffande de gjorda beräkningarna rörande terminsavgifter och kommunbidrag

bör framhållas, att de angivna beloppen avseende skolornas inkomster

och utgifter självfallet icke har kunnat bli fullt exakta. De torde

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955

dock utgöra en tillräckligt säker grund för en bedömning av och ett ställningstagande

till berörda spörsmål. Med denna reservation anser utredningsmannen,

att resultatet av de utförda beräkningarna giver stöd åt

den uppfattningen, att möjlighet finnes att genom en höjning av terminsavgifterna

och en ökning av kommunbidragen tillföra skolorna okade in

komster av sådan omfattning, att en eljest nödvändig höjning av statsbidragsprocenten

för närvarande icke skulle vara erforderlig.

Det har slutligen synts utredningsmannen påkallat att till vad nu sagts

oöra följande tillägg rörande den föreslagna höjningen av terminsavgifterna.

Skulle det anses, att de föreslagna normerande avgifterna är för hoga,

kan dessa avgifter utan ändring av avgiftssystemet i ovngt faststallas till

något lägre belopp, förslagsvis en reducering med omkring tio procent.

Den härigenom uppkomna inkomstminskningen för skolorna maste da kompenseras

genom ökning av stats- eller kommunbidragen. Gjorda överslagsberäkningar

visar, att om minskningen skulle kompenseras helt genom

ökning av statsbidraget, härför skulle erfordras ett statsbidragsbelopp motsvarande

omkring tre procent av skolornas bidragsunderlag. Med nuvarande

statsbidragssystem skulle detta innebära, att den för beräkning av

statsbidragen tillämpade maximiprocenten finge höjas från 7o till ib.

Skulle reduceringen av terminsavgifterna kompenseras genom ökning av

kommunbidragen, skulle detta kräva varierande höjningar av dessa bidrag

med belopp, som ej på förhand kan exakt angivas.

Departementschefen

Departementschef eu har anfört följande.

Av den utredning angående de statsunderstödda privatläroverkens ekonomi,

som på Kungl. Maj:ts uppdrag verkställts av f. d. undervisningsrådet

David Andersson, framgår, att ifrågavarande läroverk genom de extra

statsbidrag, som beviljats för innevarande budgetår, i stort sett i ätt sin

ekonomi sanerad så till vida, att deras förluster under aren 1951/o4 i flertalet

fall blivit i huvudsak täckta. Då emellertid skolorna icke darmed

erhållit de ökade inkomster, som i fortsättningen erfordras för bestridande

av oundgängliga utgifter, har utredningsmannen undersökt, vilka mojligheter

som står till buds, då det gäller att tillföra skolorna dessa okade inkomster.

Hans utredning utmynnar i detta hänseende i förslag dels om

införande av s. k. normerande terminsavgifter, dels om ökning av de kommunala

bidragen till skolorna i de fall, då dylika bidrag kan tänkas liragakomma.

Utredningsmannen räknar med att nu angivna båda åtgärder sammanlagt

skall medföra sådana inkomstökningar för skolorna, att nagon

höjning av statsbidraget icke skall erfordras. Saväl statskontoret och riksräkenskapsverket

som skolöverstyrelsen har anslutit sig till förslagen om

normerande terminsavgifter och höjda kommunbidrag, varvid överstyrelsen

dock förordat de av utredningsmannen alternativt angivna lägre av-öl''lsbeloppen

och samtidigt föreslagit en höjning av den högsta genomsnittfina

statsbidragsprocenten från 75 till 78. De berörda kommunerna bär genomgående

som första åtgärd för förbättring av skolornas ekonomi föreslagit

en ökning av statsbidraget. Däremot bär de för egen del endast i begränsad

utsträckning ställt ett ökat ekonomiskt stöd till skolorna i utsikt.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Stat.su

Vid bedömningen av frågan om vilka åtgärder som bör vidtagas för att

tillföra privatläroverken de ökade inkomster, som uppenbarligen erfordras,

maste utgångspunkten enligt min mening vara det av utredningsmannen

angivna, obestridliga förhållandet, att dessa läroverk icke kan undvaras i

nuvarande skolorganisationen. I detta läge är det enligt min mening

ofrånkomligt, att det allmänna ingriper. För statsverkets del synes detta

ske i form av en ökning av statsbidraget till skolorna. Som jag nvss

anförde bär också i remissyttrandena över den föreliggande utredningen

förslag framförts om en dylik ökning och så har även tidigare skett i flera

olika sammanhang, bland annat av skolöverstvrelsen i dess anslagsäskanden.

Vid argumenteringen för förslagen om ökat statsbidrag har en jämförelse

ofta gjorts mellan storleken av statens bidrag till de högre kommunala

skolorna och dess bidrag till privatläroverken. Härvidlag förhåller det sig

så, att de högre kommunala skolorna för närvarande i statsbidragshän

seende är förmånligare ställda än privatläroverken. Samtidigt som detta

konstateras bör det dock understrykas, att jämförelsen icke får pressas för

hart. De högre kommunala skolorna utgör nämligen i ekonomiskt hänseende

en avsevärt enhetligare grupp än privatläroverken, vilka många gånger har

sinsemellan mycket olika ekonomiska förutsättningar och därmed olika

stort behov av statsbidrag. Denna skiljaktighet avspeglar sig också i statsbidragssystemen.

Medan de högre kommunala skolorna alla åtnjuter statsIndrag

efter samma procentsats, nämligen 78, ger det för privatläroverken

gallande statsbidragssystemet utrymme för betydande variationer i bidragsprocenten

för de olika skolorna. Någon ändring i privatläroverkens bidragssystem

på denna punkt torde icke kunna ifrågakomma, så länge de ekonomiska

villkor, under v ilka de olika privatläroverken arbetar, är sä olika

som nu är fallet. Fn höjning av den för privatläroverken gällande genomsnittliga

maximiprocentsatsen från 75 till 78 skulle emellertid medföra,

att statens samlade lönebidrag till privatläroverken, uttryckt i procent av

skolornas bidragsunderlag, bleve lika stort som statens på samma sätt angivna,

samlade bidrag till de högre kommunala skolorna.

Med det nu anförda har jag velat belysa såväl de skäl, som talar för en

utjämning i statsbidragshänseende mellan privatläroverken och de högre

kommunala skolorna, som de olikheter mellan de båda grupperna av läroanstalter,

som gör att en dylik utjämning under nuvarande förhållanden

endast kommer att ge ett begränsat resultat. Fn beräkning av det ekonomiska

värdet för privatläroverken av en höjning av den högsta medgivna

genomsnittliga statsbidragsprocenten från 75 till 78 visar, att denna° höjning

— om det av skolöverstyrelsen för nästa budgetår beräknade bidragsunderlaget

lagges till grund — sammanlagt kommer att medföra en inkomstökning

för skolorna av omkring 300 000 kronor. En dylik ökning avstatens

bidrag till privatläroverken synes mig i nuvarande läge vara väl

avvägd, och jag tillstyrker därför, att den angivna höjningen av statsbidragsprocenten

genomföres från och med nästa budgetår.

Utredningsmannen har funnit starka skäl tala för en ökning av kommunernas

bidrag till privatläroverken i de fall. då dessa klart fyller en

funktion i vederbörande kommuns skolväsende. Jag delar helt utredningsmannens

uppfattning härvidlag och vill framhålla, att även med de kommunbidrag,

utredningsmannen tänkt sig, kommunernas kostnader per elev

i privatlaroverken kommer att bli avsevärt mindre än deras kostnader

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955

per elev i de högre kommunala skolorna. De av utredningsmannen anförda

siffrorna talar här sitt tydliga språk. Om statsverket på sätt jag här förordat

ökar sitt ekonomiska stöd till privatläroverken, förutsätter jag därför,

att de kommuner, som är direkt intresserade av skolornas fortbestånd,

icke skall underlåta att i förekommande fall lämna ett ökat ekonomiskt

understöd.

Jag biträder utredningsmannens förslag om införande av systemet med

s. k. normerande terminsavgifter, då detta system synes vara ägnat att

i fråga om statsbidragen medföra större rättvisa skolorna emellan. Jag räknar

härvid med normerande avgifter av den storlek, utredningsmannen i

första hand angivit, samt med att undantag från systemets tillämpning

skall kunna få medgivas i särskilda fall. Det torde emellertid få ankomma

på Kungl. Maj :t att meddela de bestämmelser, som må erfordras härutinnan.

I vilken utsträckning systemet kommer att påverka skolornas ekonomi,

är vanskligt att förutsäga. Möjligt är att skolorna, som utredningsmannen

beräknat, sammanlagt kommer att tillföras ökade inkomster, vilket

i så fall kan beräknas ske antingen därigenom att terminsavgifter, som nu

utgår med lägre belopp än de normerande, anpassas efter dessa eller därigenom

att kommunerna i ökad utsträckning beviljar särskilda bidrag för

att möjliggöra för skolorna att hålla lägre avgifter än som eljest skulle

ha varit erforderligt. Skulle kommunerna ingripa på detta sätt, förutsätter

jag, att det icke sker bara för att en eller ett par skolor skall få fortsätta

med väsentligt lägre avgifter än andra. Därigenom motverkas ju direkt det

med de normerande avgifterna avsedda syftet, nämligen att åstadkomma

bättre rättvisa mellan skolorna inbördes.

Utredningsmannen har framlagt förslag om vissa ändringar i utformningen

av det nuvarande statsbidragssystemet för priyatläroverken i syfte

att undanröja en del olägenheter, som i varje fall hittills varit förknippade

med detta. Med hänsyn till vad statskontoret och riksräkenskapsyerket

anfört härom anser jag mig emellertid icke böra tillstyrka detta förslag,

vars genomförande för övrigt endast i viss del torde kräva riksdagens

medverkan. .

Med anledning av skolöverstyrelsens förslag om inordnande av bolbacka

läroverk under anslaget till Bidrag till vissa privatläroverk torde jag få

erinra, att Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition i stället framlagt förslag

om bidrag till nämnda läroverk ur anslaget till Bidrag till vissa internatläroverk.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har skolöverstyrelsen vid oförändrade

statsbidragsgrunder och oförändrat antal bidragsberättigade skolor

beräknat medelsbehovet under anslaget till Bidrag till vissa privatläroverk

till i runt tal 7 670 000 kronor. I jämförelse med innevarande års anslag

innebär detta en automatisk ökning med 90 000 kronor. Vid bifall

till mitt förslag om en höjning av den högsta medgivna genomsnittliga statsbidragsprocenten

från 75 till 78 synes det av överstyrelsen beräknade anslagsbeloppet

böra höjas till 7 970 000 kronor. Anslaget bör därför för

nästa budgetår uppföras med sistnämnda belopp, vilket innebär en höjning

med 390 000 kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955

Motioner

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr Kristensson i Osby väckt motion

(II: 513), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts

proposition nr 83 måtte besluta att grunderna för det föreslagna statsbidraget

till vissa privatläroverk utformas så, att de normerande terminsavgifterna

graderas under större hänsyn till skolornas olika utgångsläge, så att

en höjning av terminsavgifterna i möjligaste mån undvikes,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Arrhén (I: 412) och den andra inom andra kammaren av fru

Ewerlöf (II: 512), i vilka hemställts, att riksdagen vid behandlingen av

Kungl. Maj:ts proposition nr 83 måtte besluta, att av statens pensionsanstalt

för lärare vid de statsunderstödda privatläroverken beslutade engångsavgifter

skall gäldas av huvudmännen och att statsbidrag eventuellt skall

utgå härför enligt eljest gällande grunder.

I motionen 11:513 har anförts följande.

Att låta normerande terminsavgifter som inte motsvarar det verkliga

förhållandet bestämma statsbidrags storlek inger i och för sig betänkligheter.

Resultatet torde bli att de skolor som nu tillämpar relativt låga terminsavgifter

i framtiden får lägre statsbidrag. De kommuner som berörs

av den föreslagna ändringen har endast i begränsad utsträckning ställt i

utsikt ett ökat ekonomiskt stöd, vilket betyder att många skolor måste

räkna med att höja sina terminsavgifter. En sådan utveckling står i strid

med den tydliga önskan att minska ungdomens studiekostnader som annars

gör sig gällande.

Förslaget tar inte heller i tillräcklig grad hänsyn till att den grupp skolor

det här är fråga om företer betydande variationer när det gäller möjligheterna

att erhålla andra ekonomiska bidrag än de statliga. I sin krets

inrymmer de t. ex. skolor, vilkas elever kommer från olika håll i landet,

och därför har mindre möjligheter att få lokala anslag.

Jag vill därför för min del förorda att man söker åstadkomma en skälig

gradering av de normerande terminsavgifterna, vilken tar hänsyn till denna

olikhet i skolornas ställning.

I motionerna 1:412 och 11:512 har anförts bland annat följande.

I fråga om pensionskostnaderna har utredningsmannen särskilt framhållit,

att för en del skolor erläggandet av engångsavgifter till statens pensionsanstalt

för lärarnas pensionering varit en bidragande orsak till att en tillfredsställande

balansering av utgifter och inkomster icke kunnat uppnås.

Sistnämnda uttalande — i och för sig riktigt — kan lätt ge den felaktiga

uppfattningen, att samtliga skolor skulle ha erlagt engångsavgifter och

ätt detta i vissa fall medfört otillfredsställande ekonomiska konsekvenser.

Så är emellertid icke förhållandet. En del skolor har bl. a. under hänvis
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955

ning till att SPA-reglementet icke ålägger huvudmannen någon skyldighet

att utge engångsavgift icke funnit anledning erlägga någon sådan, utan

vederbörande lärare har hänvisats att själva svara för de understundom

_ } varje fall för en privatperson, vars löneförhållanden fram till 1951

varit otillfredsställande reglerade — mycket dryga engångsavgifterna.

Det ligger i sakens natur, att engångsavgifterna kommit att a vila främst

äldre lärare, i något fall med upp emot 40 års tjänstgöring vid samma

skola, och att avgiften är högre ju äldre vederbörande lärare är.

Då avsikten med propositionen uppgives vara att »uppnå storre rattvisa

mellan skolorna» synes det angeläget, att åtgärder vidtages i syfte att

åstadkomma rättvisa i pensionshänseende även mellan lärarna. Detta synes

kunna åstadkommas antingen så, att bidraget till privatläroverken

höjes med sådant belopp, att hittills av huvudmännen icke gäldade engångsavgifter.

kan betalas, eller sa, att sasom villkor för statsbidraget förutsiittes,

att huvudmännen skall betala av pensionsanstalten fastställda engångsavgifter.

Beslutet bör även utformas sa, att enskild läiare, som sjäh

erlagt engångsavgift, skall ha möjlighet återbekomma denna.

Utskottet

Privatläroverken fyller vid sidan av de högre statliga och kommunala

skolorna en betydelsefull uppgift inom skolväsendet. Utskottet delar departementschefens

uppfattning, att privatläroverken icke kan undvaras i

den nuvarande skolorganisationen. Med hänsyn härtill finner utskottet i

likhet med departementschefen ofrånkomligt, att det allmänna ingriper

med åtgärder i syfte att ge dessa skolor de ökade inkomster, som uppenbarligen

fordras för att de skall kunna fortsätta sin verksamhet.

För statsverkets del bör detta enligt departementschefens mening ske i

form av en höjning av det nuvarande statsbidraget till privatläroverken

från och med nästa budgetår. Statsbidraget utgår för närvarande med lägst

90 procent av kostnaderna för avlöning åt rektor och lärare samt för fortlöpande

huvudmansavgifter till statens pensionsanstalt. Föreligger särskilda

skäl, må Kungl. Maj:t besluta om högre bidrag. Därvid skall iakttagas,

att summan av statsbidrag till skolorna må uppgå till högst 75 procent

av samtliga skolors statsbidragsberättigade kostnader. Departementschefen

har nu förordat en höjning av den maximala genomsnittsprocenten

för statsbidraget från 75 till 78 procent. Denna höjning motsvarar, enligt

det beräknade bidragsunderlaget för nästa budgetår, cn inkomstökning lör

skolorna av sammanlagt omkring 800 000 kronor.

Utskottet, som tillstyrker att en höjning av statens bidrag till privatläroverken

kommer till stånd, har icke funnit anledning till erinran mot

vad departementschefen föreslagit rörande formen för denna statsbidragsförbättring.

Genom cn höjning av den maximala genomsnittsprocenten

från 75 till 78 kommer staten att totalt sett lämna driftbidrag till privat - 1 ii ro verk en enligt samma procenttal som gäller för motsvarande bidrag till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955

de högre kommunala skolorna. Utskottet är också ense med departementschefen

om att den nuvarande möjligheten att för de olika privatläroverken

tillämpa varierande procentsatser utöver minimibidraget å 60 procent bör

bibehållas. Någon ändring i bidragssystemet på denna punkt torde, såsom

departementschefen framhållit, icke böra ske så länge skolornas ekonomiska

villkor är så skiftande som nu är fallet.

Mot bakgrunden av ett sålunda ökat statligt stöd åt privatläroverken

bör det kunna förutsättas, att också de kommuner, som utan att vara

huvudmän för verksamheten likväl av olika skäl är intresserade av skolornas

fortbestånd, kommer att öka sina bidrag till dessa skolor.

Såsom framhållits i den föreliggande utredningen har storleken av privatläroverkens

inkomster av terminsavgifter fått en viss inverkan vid fastställandet

av statsbidragsprocenten för de olika skolorna. Låga terminsavgifter

vid en skola har nämligen kunnat medföra, att statsbidraget till

denna skola beräknats efter en högre procentsats än genomsnittsprocenten,

vilket dock endast kunnat ske genom att statsbidraget till en eller flera

andra skolor, med en på grund av höga terminsavgifter bättre ställning,

beräknats efter ett lägre procenttal än genomsnittsprocenten.

I syfte att i detta hänseende åstadkomma större rättvisa mellan de olika

skolorna vid statsbidragsgivningen har utredningsmannen föreslagit, att

skolorna vid ansökan om statsbidrag utöver minimibidraget skall ha att —

oavsett de faktiska terminsavgiftsinkomsterna — redovisa beräknade inkomster

av vissa normerande avgifter, fastställda till för alla skolor i princip

enhetliga belopp för varje elev.

Departementschefen har biträtt utredningsmannens förslag på denna

punkt under åberopande av att systemet med normerande avgifter synes

vara ägnat att i fråga om statsbidraget medföra större rättvisa skolorna

emellan. Departementschefen har därvid dock räknat med att undantag

från systemets tillämpning skall kunna få medges i särskilda fall.

I motionen II: 513 har yrkats, att de normerande terminsavgifterna skall

graderas under större hänsynstagande till skolornas olika utgångsläge, så

att höjning av terminsavgifterna i möjligaste mån undvikes.

Utskottet — som vill framhålla att förevarande skolform måste bygga

icke blott på privata initiativ utan också på de enskilda huvudmännens

ansvar — ansluter sig till vad departementschefen i förevarande hänseende

förordat. Med anledning av det i motionen II: 513 framställda yrkandet

får utskottet understryka, att det föreslagna systemet med nonnerande

terminsavgifter icke avses skola tillämpas undantagslöst utan att avsteg

från huvudregeln skall kunna medges, om särskilda skäl härför föreligger.

Erhålles dylikt medgivande, har alltså redan på grund härav huvudmannen

en möjlighet att uttaga lägre avgifter än de nonnerande utan att fördenskull

komma i ett sämre läge vid fördelningen av de bidrag, som må

utgå utöver minimibidraget. Vidare bör framhållas, att statsbidragssyste
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955

met för privatläroverken är uppbyggt just med utgångspunkt i nödvändigheten

av att vid bidragsgivningen ta hänsyn till skolornas skiftande ekonomiska

förutsättningar. Marginalen mellan det minimibidrag å 60 procent,

som utgår till varje skola, och det maximala sammanlagda statsbidraget

ger, såsom i det föregående antytts, betydande möjligheter att variera

statsbidragsprocenten för de olika skolorna alltefter de ekonomiska villkor,

varunder de arbetar. Genom höjningen av maximiprocenten för de sammanlagda

statsbidragsbelöppen från 75 till 78 procent samt med den tilltänkta

tillämpningen av systemet med normerande terminsavgifter blir

möjligheterna att tillgodose de i ekonomiskt hänseende sämre ställda skolorna

icke oväsentligt förbättrade. Enligt utskottets mening torde således

syftet med det i motionen II: 513 framställda yrkandet få anses vara i

huvudsak tillgodosett med den uppläggning av grunderna för statens

bidrag till privatläroverken, som departementschefen förordat och utskottet

här tillstyrkt. Med hänsyn härtill torde motionen icke böra föranleda

någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

* Vad departementschefen i övrigt i förevarande ärende anfört och förordat

har icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottet tillstyrker, att anslaget till Bidrag till vissa privatläroverk för

nästa budgetår uppföres med det av Kungl. Maj:t äskade beloppet av

7 970 000 kronor, innebärande en anslagshöjning med 390 000 kronor.

Den i motionerna I: 412 och II: 512 behandlade frågan om engångsavgifter

till statens pensionsanstalt för retroaktiv beräkning av tjänstår i pensionshänseende

m. m. för lärare vid privatläroverken samt om finansieringen

av dylika avgifter utgör för såväl de enskilda befattningshavarna som huvudmännen

ett allvarligt problem, både från sociala och ekonomiska synpunkter.

Från befattningshavarnas sida kan sålunda hävdas att den sociala

trygghet, som bör vara förenad med en pensionsgrundande tjänst, bör fullt

ut tillgodoses, samtidigt som huvudmännen å andra sidan helt naturligt

måste finna en skyldighet att erlägga engångsavgifter ytterligt betungande,

särskilt om bidrag härtill i någon form icke lämnas. Enligt utskottets mening

torde emellertid det i motionerna framställda yrkandet, att riksdagen

skall besluta om skyldighet för huvudmännen att erlägga engångsavgifter

samt om »eventuellt» statsbidrag till kostnaderna för dylika avgifter, icke

1 nu förevarande sammanhang böra i sak prövas av riksdagen. Utskottet

får erinra om att grunderna för pensioneringen i statens pensionsanstalt är

föremål för prövning av 1951 års pensionsutredning. Utskottet har vidare

inhämtat, att framställningar rörande lösning av här avsedda spörsmål

för ett flertal andra grupper av befattningshavare i statsunderstödd verksamhet

med pensionering i pensionsanstalten för närvarande är beroende

av Kungl. Maj:ts prövning. Utgången av prövningen av nämnda framställningar

torde bli av viss betydelse även för det bär aktuella spörsmålet med

avseende å privatläroverkens befattningshavare, vilket därför synes böra

2 — 1! ihan g till riksdagens protokoll 1905. G samt Nr 82

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 82 år 1955

i första hand bli föremål för övervägande från Kungl. Maj:ts sida. Med

hänsyn till dessa omständigheter anser utskottet, att ifrågavarande motioner

icke bör till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att motionen II: 513 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

II. att motionerna I: 412 och II: 512 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

III. att riksdagen må

a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 18 februari 1955 förordad

ändring av maximeringen av det statsbidrag, som

må utgå ur anslaget till Bidrag till vissa privatläroverk;

b) till Privatläroverk: Bidrag till vissa privatläroverk

för budgetåret 1955/56 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 7 970 000 kronor.

Stockholm den 19 april 1955

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Ohlon, Iwar Anderson, Hesselbom, Sundelin, Gustaf Andersson, Einar

Persson, Alfred Nilsson, Thun, Bergman, Holmqvist, Nils Theodor Larsson,

Bengtson och Arrhén; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Bergström,

Andersson i Malmö, Svensson i Ljungskile, Åkerström, Hoppe,

Johansson i Mysinge, Widén, Onsjö, Cassel, Blidfors, fröken Vinge, fröken

Olsson och fröken Ager.

Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1955

550932

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.