Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1955/56, i vad avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner.
1955-03-08 · 58 sidor, varav 57 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 57 av 58 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1955:9, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1955/56, i vad avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
1
Nr 9
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1955/56, i vad avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde, jämte
i ämnet väckta motioner.
(4:e avd.)
l:o) Investeringsplan för kommunikationsverken m. m. I propositionen
nr 1 har Kungl. Maj :t under kapitalbudgeten (bilaga 27, punkterna 1 och 2,
s. 1—13 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 4 januari 1955) dels lämnat en översikt över kommunikationsverkens
investeringar, avseende postverkets, televerkets, statens järnvägars
och statens vattenfallsverks fonder, luftfartsfonden samt väg- och vattenbyggnadsverkets
förrådsfond, dels ock anmält vissa anslagstekniska frågor.
I 1954 års statsverksproposition uppskattades medelsförbrukningen på
kommunikationsverkens investeringsanslag under budgetåret 1953/54 till
ca 1 035 milj. kr. De sammanlagda faktiska investeringsutgifterna begränsades
emellertid, som tabell 1 visar, till 977 milj. kr. och underskredo sålunda
de beräknade utgifterna med ca 58 milj. kr. Avvikelsen, som helt
gäller de rambegränsade investeringarna, faller med sin huvuddel på vattenfallsverket.
På detta verks investeringsanslag redovisas nämligen en sammanlagd
belastning av 310 milj. kr., att jämföras med den siffra för medelsförbrukningen,
som beräknades för ett år sedan och som uppgick till
360 milj. kr. Avvikelserna för de övriga verken är relativt små och torde
i huvudsak ha föranletts av att vissa marginaler måst hållas, för att de fastställda
investeringsramarna icke skulle överskridas.
Tabell 1
B
: u d g e
t å r e t
1953/54
Ingående
An-
Medelsförbrukning
beräk-
Utgående
ning
anslag
nåd hös- ten 1953
faktisk
behållning
Rambegränsade investeringar
milj
o n e r
k r o n o
r
Postverket.......................
2,4
12,9
12,7
11,1
4,2
Televerket........................
7,9
312,9
249,0
248,0
72,8
Statens järnvägar.................
38,0
368,2
330,0
325,6
80,8
Vattenfallsverket..................
38,8
347,5
360,0
309,7
76,6
Luftfartsverket...................
1,0
9,4
8,0
7,5
2,9
Förrådsfonden....................
3,0
40,1
36,4
36,0
7,1
Summa
91,1
1 091,0
996,1
937,9
244,4
1 Bihang till riksdagens protokoll 1955.
ö samt. Nr 9
2
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
Övriga investeringar
Postverket....................... 1,2 — — — 1,2
Statens järnvägar................. 2,7 15,0 13,3 13,1 4,3
Vattenfallsverket.................. — 20,0 20,0 20,0 —
Förrådsfonden.................... — 6,0 6,0 6,0 —
Summa 3,9 41,0 39,3 39,1 5,5
Totalsumma 95,0 1 132,0 1 035,4 977,0 249,9
Den i förhållande till beräkningarna lägre medelsförbrukning, som vattenfallsstyrelsen
redovisar, sammanhänger till inemot hälften med att vissa
kapitaltillskott under budgetåret tillförts anslaget till Bergeforsens kraftstation.
Vidare har Stornorrforsbygget icke kommit i gång som beräknats,
varjämte vissa andra utgifter kunnat begränsas.
Den sålunda uppkomna differensen mellan den beräknade och faktiska
belastningen på investeringsanslagen förklarar för vattenfallsverkets del
den ökning av anslagsbehållningarna, som tabell 1 anger. Även för verken
i övrigt har emellertid reservationerna stigit rätt starkt, nämligen från ca
56 till ca 173 milj. kr. Den huvudsakliga orsaken härtill är, att i syfte
att skapa en investeringsreserv betydligt högre investeringsanslag anvisades
för budgetåret, än som var motiverat enbart av den förutsedda medelsförbrukningen
under budgetåret. Reserven har sedermera endast i begränsad
utsträckning kommit att tagas i anspråk. Det har skett genom den utvidgning
av investeringsramarna under budgetårets gång, som förordades i investeringsplanen
i 1954 års statsverksproposition. Anslagsbehållningarna
torde emellertid under budgetåret 1954/55 komma att väsentligt nedbringas
till följd av den ändrade metod för anslagsberäkningen, som tillämpats för
detta budgetår.
Beträffande investeringsverksamhetens omfattning under budgetåret
1954-/55 befanns det av konjunkturpolitiska skäl motiverat att med undantag
för vattenfallsverket uppställa tre olika alternativ för densamma. Som
normalprogram angavs därvid en investeringsverksamhet av i huvudsak den
omfattning, som förordats för budgetåret 1953/54. Minimiprogrammet, som
utformades med hänsyn till verkens möjligheter att på relativt kort sikt
före ingången av budgetåret 1954/55 anpassa sig till en lägre investeringsnivå,
beräknades till ett ca 10 procent lägre belopp än normalprogrammet
angav. Som ett maximiprogram slutligen räknades med en investeringsvolym
på en ca 10 procent högre nivå än normalalternativet. Maximiprogrammet
borde, uttalades det i investeringsplanen, endast komma i fråga.
om konjunkturutvecklingen tenderade i depressiv riktning och utrymme
för en ökning av de offentliga investeringarna därigenom uppstod.
De anslag som anvisades, upptogs med sådana belopp som erfordrades
för att maximiprogrammet skulle kunna realiseras vid en eventuell försämring
av konjunkturutsikterna. De olika anslagen beräknades därför i hu
-
Statsutskottets utlåtande nr 9 år J955
3
vudsak på sådant sätt, att den vid normalalternativet av resp. verk förutsatta
medelsförbrukningen ökades med 10 procent, varefter den erhållna
summan minskades med den reservation, som beräknades föreligga vid utgången
av budgetåret 1953/54.
I enlighet med uttalandena i 1954 års investeringsplan för affärsverken
fastställdes under våren 1954 normalprogrammet att gälla för innevarande
budgetår. Omfattningen av detta framgår av första kolumnen i tabell 2. I
tabellen redovisas även de förslag till ändringar av investeringsramarna
som verken framfört i samband med petita för budgetåret 1955/56 och vidare
de ändringar som föredragandena ansett sig kunna tillstyrka.
Tabell 2 Medelsförbrukning 1934/1955
Beräknat
Verkens
Förordat
i 1954 års
förslag
av före-
statsverks-
hösten
dragan-
prop.
1954
dena
Ramreglerade investeringar
milj
o n e r kr
o n o r
Postverket...................
................. 12,8
12,8
12,8
Televerket....................
................. 249,0
257,5
249,01
Statens järnvägar.............
................. 330,0
330,0
325,0
Vattenfallsverket..............
................. 350,0
371,2
367,0
Luftfartsverket...............
................. 8,0
8,0
8,0
Förrådsfonden................
................. 35,0
35,0
35,0
Summa 984,8
1 014,5
996,8
Övriga investeringar
Postverket..................
................. 2,0
2,0
2,0
Statens järnvägar............
................. 0,3
1,6
1,6
Förrådsfonden...............
................. 3,0
3,0
3,0
Summa 5,3
6,6
6,6
Totalsumma 990,1
1 021,1
1 003,4
Tele- och vattenfallsstyrelserna har i samband med sina petita för budgetåret
1955/56 hemställt om utökningar av de för innevarande budgetår
fastställda investeringsramarna. Några dylika utökningar anses emellertid
av Kungl. Maj:t i nuvarande ekonomiska läge icke möjliga. För vattenfallsverkets
del förklaras dock en uppräkning med 17 miljoner kronor av rent
formella och redovisningstekniska skäl motiverad, medan för statens järnvägars
del investeringsramen nedräknas till 325 miljoner kronor.
Medelsförbrukningen å affärsverkens samt väg- och vattenbyggnadsverkets
investeringsanslag, exklusive sådana anslag som faller utanför ramregleringen,
kommer med de sålunda förordade ändringarna att uppgå till to
1
Här har bortsetts från ett belopp om 0,4 milj. kr., som under budgetåret överförts från
anslaget till Rundradioanläggningar under televerkets fond till byggnadsstyrelsens delfond av
statens allmänna fastiglictsfond.
4
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
talt 996,8 milj. kr. Övriga anslag förväntas bli belastade med ca 6,6 milj. kr.
Den totala mcdelsförbrukningen kan därför beräknas uppgå till ca 1 003,4
milj. kr.
För budgetåret 1955/36 har verksstyrelserna räknat med att investeringsutgifterna
skall komma att uppgå till ca 1 080 milj. kr., vilket i jämförelse
med de nu redovisade beräkningarna för löpande budgetår skulle innebära
en stegring av investeringsutgifterna med ca 77 milj. kr. ökningen för de
ramreglerade anslagen uppgår till ca 76 milj. kr. och för de övriga till ca
1 milj. kr.
Ökningen faller till stor del på televerket. Telestyrelsen föreslår nämligen
en höjning av investeringsvolymen från 249 till 311 milj. kr., d. v. s. med
62 mi!j. kr. Järnvägsstyrelsen har upptagit investeringsutgifterna för de
ramreglerade anslagen till 334,1 milj. kr., vilket i förhållande till den nu
förordade ramen för innevarande budgetår, skulle innebära en höjning av
volymen med ca 9 milj. kr. Vattenfallsstyrelsen har beräknat investeringarna
till totalt 372,3 milj. kr., vilket belopp ligger ca 5,3 milj. kr. över den
nu förordade ramen för innevarande budgetår. Generalpoststyrelsen, luftfartsstyrelsen
och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för förrådsfonden räknar
med i stort sett oförändrade investeringsutgifter.
I fråga om investeringsplanen för nästa budgetår anför departementschefen
följande.
En investeringsverksamhet av den omfattning, som verksstyrelserna sålunda
föreslagit, är i och för sig starkt motiverad både av företagsekonomiska
skäl och med hänsyn till de krav i fråga om prestationer och service
av olika slag, som allmänheten ställer på verken. Det hade därför varit önskvärt,
att de av verksledningarna framlagda investeringsprogrammen för
nästa budgetår hade kunnat realiseras. I det nuvarande ekonomiska läget
låter sig detta emellertid icke göra. Den utveckling, som ägt rum på olika
områden av den svenska ekonomien under det senaste året, har kännetecknats
av en hårdnande konkurrens om de resurser i form av arbetskraft och
materiel, som för närvarande kan anses stå till förfogande för enskilda och
offentliga investeringar. En risk föreligger vidare för att denna situation,
därest inga motåtgärder vidtages, kommer att skärpas. Med anledning härav
har en ökad återhållsamhet vid ianspråktagandet av tillgängliga resurser
nu ansetts särskilt påkallad, och det har framstått som nödvändigt all
som ett led i en ekonomisk politik för bevarandet av den samhällsekonomiska
balansen söka uppnå eu begränsning av investeringsverksamheten i
allmänhet och därvid även av de offentliga investeringarna och den del
därav, för vilken kommunikationsverken svarar.
Vid bedömningen av den möjliga bergänsningen av kommunikationsverkens
investeringar har å andra sidan hänsyn även måst tagas till den effekt
på den löpande verksamheten, som en avsaktning i investeringstakten kan
medföra. Verksamheten är ju i allra största utsträckning inriktad på affärsmässiga
prestationer gentemot allmänheten och näringslivet, och kraven på
dessa tenderar att ständigt öka parallellt med den allmänna standardhöjningen.
Som läget nu är inom kommunikationsverken, måste emellertid redan
nu på kort sikt och i alla händelser på längre sikt avsevärda kapitalinsatser
göras, om servicekraven — det må gälla teleförbindelser, resemöjlig
-
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
5
heter, godstransporter, kraft för borgerliga och industriella ändamål av olika
slag m. m. — skall kunna tillgodoses. Mellan de i stor utsträckning oförenliga
krav, som sålunda här ställes — det samhällsekonomiska på en begränsning
av den totala investeringsvolymen och det av serviceskäl men även av
företagsekonomiska synpunkter motiverade på ökade investeringar hos kominunikationsverken
— har en avvägning måst göras. Den har på grund av
den risk som föreligger för en tillspetsning av konjunkturläget, lett till
att en sänkning av verkens totala investeringsvolym ned mot den nivå, som
i 1954 års statsverksproposition angavs för det s. k. minimialternativet, ansetts
ofrånkomlig. Denna sänkning innebär, att ett uppskov med vissa i och
för sig önskvärda investeringsprojekt och en allmän avsaktning av investeringstakten
hos kommunikationsverken tillsvidare blir nödvändig. Inom ramen
för den totala begränsningen av investeringarna har emellertid bedömningen
utfallit olika för de särskilda verken. Resultaten härutinnan redovisas
i tabell 3.
Tabell 3
1954/55
1955/56
Förordat
i 955/56
Förordat
av före-
Verkens
av före-
dragan-
dena
förslag
dragan-
dena
Ramreglerade investeringar
milj
o n e r kr
o n o r
Postverket..................
................ 12,8
12,7
11,4
Televerket..................
................ 249,0
310,7
239,0
Statens järnvägar...........
................ 325,0
334,1
302,0
Vattenfallsverket............
................ 367,0
372,3
337,0
Luftfartsverket..............
................ 8,0
8,01
7,0
Förrådsfonden...............
................ 35,0
35,0
33,0
Summa 996,8
1 072,8
929,4
Övriga investeringar
Postverket..................
................ 2,0
1,4
1,4
Statens järnvägar............
................ 1,6
0,2
0,2
Förrådsfonden...............
................ 3,0
6,0
—
Summa 6,6
7,6
1,6
Totalsumma 1 003,4
1 080,4
931,0
Vad gäller de ramreglerade investeringarna förutsättes, såsom framgår av
tabellen, beträffande postverket, statens järnvägar, luftfartsverket och förrådsfonden
en begränsning av investeringsverksamheten med ca 10 procent
vara möjlig. För statens järnvägars del har dock hänsyn tagits till den förut
nämnda möjligheten att genom uppskov med vissa lokbeställningar redan
under innevarande budgetår begränsa investeringsvolymen. Som maximum
för statens järnvägars investeringsutgifter under nästa budgetår föreslås
därför ett belopp av 302 milj. kr. För tele- och vattcnfallsverken förordas
relativt sett mindre sänkningar, nämligen från 249 till 239 milj. kr., resp.
från 367 till 337 milj. kr. Beträffande televerket bär emellertid samtidigt för
1
Avser den ram, som luf tf artss tyrelsen föreslagit. I avsnitt 7 har emellertid redovisningen
av medelsförbrukningen grundats på det där intagna arbetsprogrammet.
6
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
utsatts, att investeringarna i rundradioanläggningar skall ökas till ca 10 milj.
kr. Minskningen beträffande övriga anslag uppgår därmed till ca 14 milj. kr.
Beträffande övriga investeringar tillstyrkes ett anslag under postverkets
fond om 1,4 milj. kr. avseende förvärv av fastigheter i Linköping. Däremot
har för nästa budgetår icke upptagits några medel under förrådsfonden till
grustag in. m. och effektförråd. Medelsförbrukningen för icke ramreglerade
investeringar beräknas totalt till 1,6 milj. kr. att jämföras med 6,6 milj. kr.
under innevarande budgetår.
Beträffande den närmare innebörden av de olika verksstyrelsernas och
föredragandenas förslag i fråga om verkens investeringsverksamhet samt
medelsbehov och medelsförbrukning för budgetåret 1955/56 i förhållande
till innevarande budgetår torde få hänvisas till statsrådsprotokollet (s. 1—9)
och till efterföljande tablå.
Inves-
terings-
utgifter
Av verken
planerade
investerings- utgifter
Av föredra- gandena be- räknade in- vesterings- utgifter
Re-
serva-
tioner
den
3<7e
1954
An-
slag
För-
slag
Beräk- nade
reserva- tioner
den 3%
1956
1953/54
1954/55 1955/56
1954/55
1955/56
1954/55
1955/56
Ramreglerade irivesle-
ringar.
Postverket ........
11,1
12,8
12,7
12,8
11,4
4,2
ll,t
10,5
1,6
Televerket ........
248,0
257,5
310,7
249,0>
239,0
72,8
206,5
220,3
11,6
Statens järnvägar ..
325,r,
330,0
334,1
325,0
302,0
80,8
290,8
266,7
11,3
Vattenfallsverket ..
309,7
371,?
372,3
367,0
337,0
76,6
346,5
306,5
25,6
Luftfartsverket.. ..
7,5
8,0
8,0
8.0
7,o
2,9
7,0
6,7
1,6
Förrådsfonden ____
33,0
35,0
35,0
35,0
33,0
7,1
33,6
29,7
2,4
937,0
1014,5
1 072,8
996,8
929,4
244,4
895,5
840,4
51,1
Övriga investeringar
Postverket ........
—
2,0
1,4
2,0
1,4
1,2
1,7
1,4
0,9
Statens järnvägar ..
13,1
1,6
0,2
1,6
0,2
4,3
—
—
2,5
Vattenfallsverket ..
20,0
—
—
—
—
—
—
—
—
Förrådsfonden ....
6,0
3,0
6,0
3,0
—
—
3,0
—
—
39,1
6,6
7,6
6,6
1,6
5,5
4,7
1,4
3,4
Totalsumma
977,0
1021,1
1 080,4 j 1 003,4
931,0
249,9
900,2
841,8
57,5
Anslagsbehållningarna per den 30 juni 1954 uppgick till ca 250 milj. kr.
Tillsammans med för innevarande budgetår anvisade anslag, ca 900 milj.
kr., utgör den för budgetåret disponibla anslagssumman ca 1 150 milj. kr.
Med nu föreslagna investeringsramar och med förutsatt ianspråktagande av
de anslag, som icke innefattas i ramregleringen, kommer medelsförbrukningen
under innevarande budgetår att uppgå till totalt ca 1 003 milj. kr. 1
1 Här har bortsetts från ett belopp om 0,4 milj. kr. som under budgetåret överförts från
anslaget till Rundradioanläggningar under televerkets fond till byggnadsstyrelsens delfond av
statens allmänna fastighetsfond.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
De vid budgetårets slut förefintliga reservationerna kommer därmed att
utgöra ca 147 milj. kr. ...
De för nästa budgetår beräknade anslagsbeloppen avser att jamte reservationerna
från nu löpande budgetår täcka den förutsatta jnedelsforbrukningen
och därutöver ge vissa marginaler. Den förordade totala anslagsanvisningen,
inklusive anslag utanför ramregleringen, uppgår till ca 842 mi j.
kr. Tillsammans med de beräknade till budgetåret ingående reservationerna
kommer den under detta tillgängliga anslagssumman att uppgå till ca 989
milj. kr. Då medelsförbrukningen beräknas till 931 milj. kr., utgör anslagsreserven
ca 58 milj. kr.
I anslutning till investeringsplanen har departementschefen tagit upp
vissa anslagstekniska frågor.
I skrivelse den 3 september 1954 angående anslag till kraftstationer och
regleringar under budgetåret 1955/56 har vattenfallsstyrelsen anfört bi. a.
att betydande förskjutningar i medelsförbrukningen på anslagen till byggnader
och anläggningar kan inträda under ett budgetår i förhållande till de
kalkyler, som ligger till grund för anslagsberäkningarna. Det säges bero på
att det är omöjligt att förutse alla på medelsförbrukningen inverkande omständigheter.
Så kan exempelvis en kraftig vårflod medföra försening av
arbeten, under det att en låg vårflod ger en möjlighet till ökad arbetstakt,
som ofta anses böra utnyttjas. Betydande variationer i medelsförbrukningen
kan vidare föranledas av om maskinlikvider utbetalas före eller efter ett budgetårsskifte.
De olägenheter, som är förbundna med angivna svårigheter att
beräkna anslagsbehovet, skulle väsentligt reduceras utan att några reellt betydelsefulla
band på verksamheten behövde bortfalla, därest nuvarande specificerade
anslag åtminstone beträffande kraftstationer och vattenregleringai,
ersattes med ett enda. Den fördelen torde också kunna påräknas, att de
sammanlagda reservationerna vid budgetårens slut blir lägre. Åtgärden
skulle icke medföra någon ändring däri, att de enskilda kraftstationerna etc.
beslutas var för sig av statsmakterna.
Styrelsen anser det på anförda skäl önskvärt, att en omläggning av anslagsanvisningen
vidtages och hemställer därför, att investeringsanslagen till
kraftstationer och vattenregleringar så snart som möjligt måtte sammanslås
till ett gemensamt anslag med förslagsvis rubriken »Kraftstationer och regleringsföretag».
Riksräkenskapsverket, som yttrat sig i frågan, förklarar sig intet ha att
erinra mot den föreslagna ändringen i vad avser regleringsföretagen, medan
beträffande kraftstationsanläggningar den nuvarande anvisningsformen anses
böra bibehållas.
Departementschefen anför i denna fråga följande.
Vattenfallsstyrelsens nu berörda förslag skulle onekligen innebära eu väsentlig
förenkling av dess medelsförvaltning. På grund av vad riksräkenskapsverket
anfört beträffande anslagen till kraftstationer, bär jag emellertid
icke ansett mig kunna tillstyrka någon ändring beträffande dessa, bor
8 Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
anslagen till regleringsföretag har medelsanvisningen redan nu sådan karäktar,
ätt steget over till ett kollektivanslag för dessa synes naturligt. Ur
budgetbehandlingssynpunkt betyder detta närmast, att till grund för beräk
tVtrSHn
nV aahga ainf^eu tiU >>re§lei''inSsföretag» läggcs eu redovisning
„°^defn. beräknade medelsforbrukningen under löpande och kommande bud
år
,f,or Samt,h?,a de Pa§ående regleringsanläggningarna. Jag förordar därtor,
att vattenfallsstyrelsens hemställan tillmötesgås såtillvida att fr. o. m
nasta budgetar ett gemensamt kollektivanslag för samtliga regleringsanlä™- nmgar anvisas och att till detta per den 1 juli 1955 överföres förefintlig
SSÄÄ5Ärsr ändamälet A,,s''agel >ord‘lämi,ligen kun”“
I skrivelse den 13 september 1954 angående investeringsanslag av finansiell
natur för budgetåret 1955/56 har vattenfallsstyrelsen med hänsyftning
på sin ovan nämnda hemställan anfört, att en viss ytterligare lättnad
i medelsförvaltningen, om än icke så stor, skulle ernås genom en
sådan ändring av reglerna för dispositionsanslagets användning, att styrelsen
finge rätt att oberoende av beloppets storlek själv besluta om användningen
av anslaget under sista delen av ett budgetår för tillfällig förstärkning
av annat anslag, dock endast i den mån ordinarie anslag för resp. ändamal
blivit anvisade för nästföljande budgetår. Styrelsen hemställer därför
om denna befogenhet.
I skrivelse den 25 september 1954 angående investeringsanslag för budgetåret
1955/56 har vidare järnvägsstyrelsen hemställt, att de medel, som under
budgetaret 1953/54 med Kungl. Maj :ts medgivande överförts från dispos^- tionsanslaget till vissa andra anslag för att täcka uppkomna brister å de
senare, icke såsom föreskrivits i Kungl. Maj :ts beslut, skall behöva återföras
till dispositionsanslaget. Ett förslag av samma principiella innebörd
har under hand framförts av telestyrelsen.
Departementschefen erinrar inledningsvis om att praxis beträffande de
dispositionsanslag, som för närvarande står till affärsverkens förfogande, i
huvudsak går tillbaka på de beslut angående dessa anslag, som på Kungl.
Maj :ts förslag fattades vid 1945 års riksdag. Besluten betingades närmast
av kapitalbudgetens omläggning vid ingången av budgetåret 1944/45, vilken
bl. a. innebar att affärsverkens tidigare möjligheter att utnyttja förnyelsetondsmedel
for täckning av oförutsedda medelsbehov bortföll. För att icke
verkens rörelsefrihet beträffande investeringsanslagens utnyttjande i alltför
og grad skulle kringskäras, skapades dispositionsanslagen, och i samband
darmed uppdrogs i 1945 års statsverksproposition riktlinjer för ansla»ens
användning. I propositionen förordades i huvudsak,
dels att Kungl. Maj:t skulle äga ställa lämplig del av varje anslag till vederbörande
verksstyrelses omedelbara förfogande att användas för oförut
h
I1 i r,drC arbeten- vilka vart för sig beräknades dra en kostnad av
högst 100 000 kr.,
dels att den återstående delen av anslaget skulle stå till Kungl. Mai ds
förfogande for att efter framställning av vederbörande verksstyrelse kunna
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
9
tagas i anspråk för arbeten, för vilka medelsbehovet beräknades överstiga
100 000 kr., och
dels att Kungl. Maj:t skulle vara oförhindrad att använda anslagsbeloppct
för täckande av motsedd brist på annat anslag.
I propositionen underströks, att ett ianspråktagande av dispositionsanslaget
för större arbeten och för anslagsöverskridanden borde föregås av en
noggrann angelägenhetsprövning. Det förutsattes vidare, att användningen
av anslagen årligen borde redovisas i statsverkspropositionen.
Riksdagen hade icke något att erinra mot dessa riktlinjer.
Vid 1946 och 1947 års riksdagar anvisades dispositionsanslag även under
väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond resp. luftfartsfonden och i
samband därmed erinrades om nämnda riktlinjer.
Departementschefen anför vidare följande.
De frågor beträffande dispositionsanslagets användning, som nu aktualiserats
genom förenämnda framställningar, gäller bl. a. det formella förfarandet,
när ett anslag förstärkes från dispositionsanslaget. I praxis har
Kungl. Maj :ts medgivande härtill brukat förknippas med en föreskrift om
att det belopp, som anvisats till täckning av brist på visst anslag, skolat återföras
till dispositionsanslaget under nästföljande budgetår, då nya medel
stått till förfogande på huvudanslaget. Förstärkningen har därför närmast
haft karaktären av ett lån från dispositionsanslaget till huvudanslaget, vilket
förhållande angivits genom att transaktionen benämnts tillfällig anvisning.
Denna form för förstärkningen har betingats av önskemålet, att alla
utgifter för huvudanslagets ändamål slutligen skall bokföras på detta anslag
och icke till någon del stanna på dispositionsanslaget.
Återbetalningskravet har emellertid ofta lett till, att de medel, som anvisats
för det budgetår, då återbetalningen skall äga rum, icke räckt till för
både återbetalningen och den egentliga medelsförbrukningen, med påföljd
antingen att bristen måst täckas genom ett lilläggsstatsanslag eller också att
återbetalningen måst uppskjutas till dess ett nytt och med hänsyn till bristen
uppräknat rikssiatsanslag stått till förfogande. Merendels leder sålunda
återbetalningskravet till att ett anslag på tilläggsstat kommer att erfordras
eller att förstärkningen kan regleras först andra budgetåret efter det, då den
ägde rum. Dessa följdverkningar innebär självfallet olägenheter av budgetteknisk
och bokföringsmässig art. De förslag tele- och järnvägsstyrelserna
framfört, syftar till att olägenheterna skall undanröjas genom att för framtiden
kravet på återbetalning av anslagsförstärkningarna eftcrgives. Jämsides
med dessa förslag kvarstår emellertid önskemålet om att alla utgifter
för ett visst ändamål skall bokföras på för detta avsett anslag. Enligt vad
jag under hand erfarit från riksräkenskapsverket, skulle båda önskemålen
kunna tillgodoses genom alt i budgetredovisningen för det budgetår, då en
anslagsförstärkning medgives, en omföring av ifrågakommandc belopp göres
från den ingående behållningen på dispositionsanslaget till motsvarande
behållning å huvudanslaget. Jag har med hänsyn härtill ansett mig kunna
tillstyrka, att framdeles förfares på delta sätt, när ett dispositionsanslag anlitas
för förstärkning av annat anslag.
Att jag i delta sammanhang ansett mig böra anmäla denna fråga beror
på att omläggningen från tillfälliga till definitiva anslagsförstärkningar
medför, att eu viss ökning av medelstillgången på dispositionsanslagen i
framtiden kan bli nödvändig. Hittillsvarande praxis vid anslagsförstärk
-
10
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
ningarna har ju inneburit, att anvisade belopp förr eller senare, när täckning
för dem erhållits genom tilläggsstats- eller riksstatsanslag, återgått
till dispositionsanslagen. Dessa har därigenom reellt icke kommit att belastas
med andra än de oförutsedda utgifter, som enligt tidigare nämnda
riktlinjer kunnat bestridas direkt från dispositionsanslagen. Med den nu
förordade omläggningen kommer anvisade medel på dessa anslag att »förbrukas»,
även därigenom att större eller mindre belopp omföres till andra
anslag.
Jag förutsätter slutligen, att det får ankomma på Kungi. Maj :t att meddela
de bestämmelser, som kan bli erforderliga vid övergången till det nya
förfarandet vid anslagsförstärkningar.
Vattenfallsstyrelsens hemställan om att dess dispositionsanslag skulle ställas
till styrelsens förfogande för att styrelsen själv skulle kunna besluta angående
de tillfälliga anslagsförstärkningar, som kan befinnas erforderliga,
torde med anledning av det nya förfarande, som jag förordat, icke föranleda
någon åtgärd.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Lundström m. fl. (I: 282) och den andra inom andra kammaren av
herr Anderson i Sundsvall m. fl. (II: 347), i vilka hemställts, att riksdagen
med ändring av Kungl. Maj :ts förslag ville besluta att för budgetåret 1955/56
under televerkets fond anvisa ett investeringsanslag till nya abonnentanläggningar,
nätarbeten och blanka mellanortsledningar på 79,8 milj. kr.
samt att maximibeloppet av televerkets investeringar för samma budgetår
fastställes till 243,2 milj. kr;
dels ock en inom andra kammaren av herrar Holmberg och Johansson i
Stockholm väckt motion (II: 19), vari hemställts att riksdagen måtte besluta
-
I. att för budgetåret 1955/56 under televerkets fond anvisa följande investeringsanslag,
nämligen
a) Telefonstationsbyggnader in. m...................... 8 600 000 kr.
b) Inköp av fastigheter ................................ 100 000 »
c) Telefon- och telegrafanläggningar
1. Riks- och landskablar ............................ 53 000 000 »
2. Telefon- och telegrafstationer ...................... 72 100 000 »
3. Nya abonnentanläggningar, nätarbeten och mellanorts
ledningar
....................................... 79 600 000 »
d) Radioanläggningar för kommersiell trafik.............. 850 000 »
e) Radioanläggningar för luftfarten ..................... 500 000 »
f) Försvarsberedskap .................................. 2 700 000 »
g) Televerkets dispositionsanslag ........................ 6 500 000 »
II. att i avbidan på särskild proposition i ämnet för Rundradioanläggningar
för budgetåret 1955/56 beräkna ett investeringsanslag av 10 000 000 kronor.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionerna I: 282 och II: 19.
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
11
Utskottet. Den plan för koinmunikationsverkens investeringar under innevarande
budgetår som framlades i 1954 års statsverksproposition omfattade
tre olika alternativ, vart och ett svarande mot ett visst i propositionen
närmare angivet konjunkturförlopp. Syftet härmed var att möjliggöra en
utökning respektive en begränsning av investeringsvolymen allteftersom den
ekonomiska utvecklingen gjorde en sådan åtgärd motiverad. Preliminärt
förordades dock en investeringsverksamhet av i huvudsak samma omfattning
som under budgetåret 1953/54. I enlighet med vad som förutsattes
vid riksdagsbehandlingen av frågan fastställde Kungl. Maj :t sedermera
detta s. k. normalprogram, avseende utgifter å sammanlagt 990,1 milj.
kronor.
Såväl telestyrelsen som vattenfallsstyrelsen ha nu i samband med anslagsäskandena
för nästa budgetår hemställt om utvidgning av de för innevarande
budgetår gällande investeringsramarna. Med hänsyn till det aktuella
ekonomiska läget har emellertid departementschefen icke ansett
det möjligt att tillmötesgå dessa önskemål. Av vissa redovisningstekniska
skäl, sammanhängande med sättet för finansieringen av Bergeforsens kraftstation,
har likväl en formell uppräkning med 17 milj. kronor av den för
vattenfallsverket fastställda investeringssumman befunnits motiverad. Departementschefen
har vidare förordat, att den begränsning av statens järnvägars
investeringsutgifter som bedömts vara nödvändig för nästa budgetår
får intill ett belopp av 5 milj. kronor inträda redan under innevarande
budgetår. Då dessutom en merbelastning av 1,3 milj. kronor väntas uppstå
på de icke ramreglerade anslagen, skulle således enligt de i årets statsverksproposition
föreliggande beräkningarna koinmunikationsverkens investeringsutgifter
under innevarande budgetår komma att uppnå en nivå av inalles
1 003,4 milj. kronor.
Vad departementschefen i nu berörda avseende anfört och förordat har
icke givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
För nästa budgetår ha verksstyrelserna räknat med en sammanlagd medelsförbrukning
under respektive kapitalfonder av 1 080,4 milj. kronor. I
jämförelse med den för innevarande budgetår nu förutsedda investeringssumman
innebär detta en ökning med 77 milj. kronor. Huvuddelen härav
eller 62 milj. kronor faller på televerket.
En investeringsverksamhet av denna omfattning är, framhåller departementschefen,
i och för sig starkt motiverad både av företagsekonomiska skäl
och med hänsyn till de krav i fråga om prestationer och service av olika slag
som allmänheten ställer på verken. Det hade därför enligt departementschefen
varit önskvärt, att de av verksstyrelserna framlagda investeringsprogrammen
för nästa budgetår hade kunnat realiseras. Med hänsyn framför
allt till den risk som föreligger för en tillspetsning av konjunkturläget
har emellertid detta icke befunnits möjligt. Vid sin bedömning av frågan
har departementschefen tvärtom kommit till den uppfattningen, att av samhällsekonomiska
skäl en sänkning av verkens totala investeringsvolym ned
mot den nivå som i 1954 års statsverksproposition angavs för det s. k. minimialternativet
är ofrånkomlig. I överensstämmelse härmed har departe
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
mentschefen föreslagit, att kommunikationsverkens investeringsutgifter för
nästa budgetår begränsas till ett sammanlagt belopp av 931,0 milj. kronor,
varav 929,4 milj. kronor avse ramreglerade investeringar. För genomförande
av detta program erfordras enligt i statsverkspropositionen närmare redovisade
beräkningar nya anslag på tillhopa 841,8 milj. kronor, vari ingår
ett reservbelopp av ca 58,0 milj. kronor.
I likhet med departementschefen har utskottet kommit till den uppfattningen,
att de projekt som vederbörande verksstyrelser anmält för nästa
budgetår över lag äro väl motiverade. Vad som enligt utskottets mening i
detta sammanhang särskilt bör uppmärksammas är den eftersläpning som
sedan flera år tillbaka kännetecknar läget på förevarande område. Det synes
därför uppenbart, att den begränsning av kommunikationsverkens investeringar
som nu förordas av Kungl. Maj :t måste leda till olägenheter av skilda
slag. Vid behandlingen av den i 1954 års statsverksproposition framlagda
investeringsplanen såg sig utskottet föranlåtet att ingående belysa
televerkets svårigheter härutinnan. Situationen har, såvitt framgår av årets
statsverksproposition och vissa av utskottet under hand inhämtade upplysningar,
sedan dess ytterligare förvärrats, vilket bl. a. tagit sig uttryck i en
avsevärd stegring av antalet abonnenter som icke kunna få telefon inkopplad
inom rimlig tid. Med hänsyn till den starkt ökade efterfrågan på elektrisk
kraft äro även de inskränkningar som föreslagits i det av vattenfallsstyrelsen
framlagda utbyggnadsprogrammet ägnade att ingiva betänkligheter.
över huvud taget gäller för kommunikationsverkens del, såsom departementschefen
själv understryker, att avsevärda kapitalinsatser måste göras,
om servicekraven skola kunna tillgodoses. Utskottet anser det därför
beklagligt, att det icke befunnits möjligt att i full omfattning tillmötesgå
de önskemål i fråga om investeringsverksamheten som verksstyrelserna
anmält för nästa budgetår.
Samtidigt är emellertid utskottet väl medvetet om att förevarande spörsmål
icke kan bedömas utan hänsyn till den ekonomiska utvecklingen i övrigt.
De risker som f. n. föreligga för en skärpning av konjunkturläget i inflationistisk
riktning träda därvid i förgrunden för uppmärksamheten. I
denna situation måste, såsom departementschefen framhållit, ökad återhållsamhet
vid ianspråktagandet av tillgängliga resurser i form av arbetskraft
och materiel anses särskilt påkallad. De offentliga investeringarna,
vilka under senare år ökat förhållandevis mera än de privata, kunna självfallet
icke undgå att i erforderlig mån beröras härav. Lika uppenbart är
att inom den statliga sektorn även kommunikationsverken ha att vidkännas
sin andel i den begränsning av den totala investeringsverksamheten som
nu av samhällsekonomiska skäl befunnits nödvändig. Det ansträngda läget
på kapitalmarknaden torde i detta sammanhang jämväl böra beaktas. De
synpunkter och motiv som varit vägledande för Kungl. Maj:t vid utarbetandet
av den nu framlagda investeringsplanen för kommunikationsverken finner
utskottet därför böra tillmätas avgörande betydelse. Utskottet tillstyrker
salunda att denna plan lägges till grund för investeringsverksamheten
under nästa budgetar. Härav följer att utskottet icke kan biträda de i mo
-
Statsutskottets utlåtande nr tf år 11)55
13
tionerna 1: 282 och II: 347 samt II: 19 framställda förslagen om en utvidgning
av den medelsförbrukningsram som förutsatts i statsverkspropositionen.
I enlighet härmed kommer utskottet att under vederbörande punkt i
det följande yrka avslag på nämnda motioner.
Till frågan om anvisandet av de anslag som erfordras för ett förverkligande
av den av utskottet förordade investeringsplanen för nästa budgetår
återkommer utskottet i det följande.
I förevarande sammanhang får utskottet slutligen anmäla, att utskottet
intet har att erinra mot att medel för regleringsföretag inom vattenfallsverkets
intresseområde i fortsättningen anvisas under ett kollektivanslag.
Utskottet förutsätter därvid, att en redovisning alltjämt lämnas av de företag
som avses skola utföras med anlitande av ifrågavarande anslag. Departementschefens
förslag beträffande dispositionsanslagens ianspråktagande
för förstärkning av andra anslag tillstyrkes likaledes av utskottet.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad utskottet ovan anfört.
Statens affärsverksfonder
Postverket
2:o) Postverkets anslagsbehov. Kungl. Maj:t har (punkt 3, s. 14—26) föreslagit
riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna av generalpoststyrelsen
upprättade köpekontrakt rörande vissa fastigheter i kvarteret
Baggen i Linköping, dels ock för budgetåret 1955/56 anvisa i statsrådsprotokollet
angivna investeringsanslag å tillhopa 11 895 000 kronor.
I skrivelse den 3 september 1954 har generalpoststyrelsen framlagt sina
petita för budgetåret 1955/56. I skrivelsen redovisas följande sammanställning
av de under postverkets fond anvisade anslagen för budgetåren 1952/53
—1954/55 jämte styrelsens äskanden för nästa budgetår.
1952/53
1953/54
1954/55
Äskanden
1955/56
tusental
kronor
Posthus m. m.................
.......... 5 400
6 500
8 000
4 800
Förvärv av fastigheter.........
.......... 1
300
1 800
1 395
Anskaffning av automobiler . . ..
Postverkets diligenstrafik
.......... 1 100
2 200
100
1 500
Garagebyggnader m. m......
.......... 300
700
800
1 800
Anskaffning av bilmateriel . ..
.......... 1 900
1 800
1 200
1 500
Förvärv av billinjer.........
.......... 700
700
700
1 000
Postverkets dispositionsanslag...
.......... 600
700
200
700
Summa 10 001
12 900
12 800
12 695
14
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning torde få
hänvisas till propositionen (s. 15—23).
Över styrelsens framställning har utlåtanden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
och statens handels- och industrikommission samt i vad avser
det föreslagna fastighetsförvärvet i Linköping bostadsstyrelsen (s. 24).
Departementschefen erinrar inledningsvis om att han i sitt uttalande rörande
investeringsplan för kommunikationsverken förordat en reducering av
medelsförbrukningen på postverkets investeringsanslag under nästa budgetår.
I jämförelse med den av styrelsen föreslagna investeringsramen om 12,7
milj. kr. har han sålunda exklusive specialanslaget till vissa fastigheter i
Linköping, räknat med en total medelsförbrukning av 11,4 milj. kr. Beträffande
dennas fördelning på de viktigaste anslagsändamålen får utskottet
hänvisa till en på s. 24 i propositionen intagen tabell.
Vad angår styrelsens investeringsplaner anför departementschefen följande.
Under rubriken Posthus in. m. har styrelsen dels anmält sin avsikt att
igångsätta de redan beslutade posthusen i Arvika, Boden och Kålltorp (Göteborg)
under nästa budgetår, dels föreslagit att beslut skall fattas om uppförande
av ett mindre posthus i Stenungsund och av en internatskola i Mörby,
norr om Stockholm. Även dessa senare företag är styrelsen beredd att igångsätta
under följande budgetår, varvid den totala medelsförbrukningen för
posthusbyggnaderna skulle komma att uppgå till ca 5,6 milj. kr. Av de nya
företagen anser jag mig emellertid för närvarande endast kunna tillstyrka
ett beslut om posthuset i Stenungsund. Ett ställningstagande till projektet i
Mörby bör däremot anstå tills vidare i avvaktan på erforderliga ytterligare
utredningar om detsamma. Trots att därigenom ett rätt stort företag under
nästa budgetår faller bort från investeringsplanen för posthusen, måste ytterligare
ett företag anstå, om den av mig förordade begränsningen av medelsförbrukningen
skall uppnås. Efter att underhand ha inhämtat generalpoststyrelsens
uppfattning om de olika företagens angelägenhet, har jag
kommit till, att även uppförandet av posthuset i Kålltorp måste uppskjutas
tills vidare. Detta projekt bör emellertid i investeringsplanen uppföras såsom
reservföretag, som kan igångsättas, därest någon förändring i byggnadsprogrammet
skulle behöva vidtagas.
Såsom framgått av styrelsens petita, har de ursprungligen framlagda byggnadsplanerna
lör posthusen i Arvika och Boden måst ändras. Det har medfört,
att definitiva kostnadsberäkningar eller ritningar ännu icke föreligger.
För att företagen trots detta om möjligt skall kunna igångsättas under nästa
budgetår, torde det få ankomma på Kungl. Maj :t, därest riksdagen icke
har något att erinra däremot, att taga ställning till byggnadernas definitiva
utformning.
Beträffande den i förenämnda investeringsplan upptagna tillbyggnaden av
postverkets industrianläggningar i Ulvsunda har arbetsmarknadsstyrelsen
uttalat, att frågan, huruvida anläggningen ev. helt eller delvis skulle^kunna
lokaliseras till annan ort än Stockholm, ytterligare bör övervägas. Till denna
fråga torde jag emellertid få återkomma, när byggnadsprojektet blir aktuellt.
T. illbyggnaden beräknas nämligen icke kunna påbörjas förr än under budgetåret
1956/57.
Enligt investeringsplanen för diligenstrafikens garage- och verkstadsbygg
-
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
15
nader räknar styrelsen med att under innevarande budgetår kunna påbörja
uppförandet av de i 1953 års statsverksproposition anmälda garage- och
verkstadsbyggnaderna i Lycksele. De kalkyler, som nu föreligger, tyder på
att byggnadskostnaderna för dessa skulle komma att uppgå till närmare 3
milj. kr. Undersökningar pågår emellertid om möjligheten att reducera kostnaderna,
varför några definitiva byggnadsplaner ännu icke framlagts. Även
beträffande detta företag tillåter jag mig därför förutsätta, för att det om
möjligt skall kunna komma i gång under budgetåret, att det får ankomma
på Kungl. Maj :t att besluta om den definitiva utformningen av projektet.
Beträffande de ändamål i övrigt, vartill styrelsen äskat anslag och för
vilka medelsförbrukningen är maximerad, har jag icke något ett erinra.
Som jag redan antytt, har styrelsen även för nästa budgetår hemställt om
anslag för ett större fastighetsförvärv, som denna gång gäller Linköping.
Med ledning av vad styrelsen i sina petita och underhand anfört om postverkets
lokalförhållanden därstädes, har jag kommit till den slutsatsen, att
den tidigare jdanerade om- och tillbyggnaden av posthuset i Linköping icke
längre kan tillrådas med hänsyn till posttrafikens utveckling och den relativt
begränsade ökning av utrymmet, som om- och tillbyggnaden skulle ge.
För den nybyggnad, som inom en nära framtid därför blir nödvändig, måste
erforderlig tomtmark anskaffas. Det förslag postverket nu framlagt, avser
två olika uppgörelser, vilka tillsammans väl tillgodoser markbehovet. På
min anmodan har bostadsstyrelsen yttrat sig över förvärven och därvid anmält
viss tvekan beträffande skäligheten i det avtalade vederlaget. Med hänsyn
till ändamålet motsätter sig bostadsstyrelsen dock icke ett bifall till förvärven.
Av samma skäl har jag ansett mig böra acceptera desamma. Posthuset
måste, bl. a. av hänsyn till affärslivet, förläggas så centralt som möjligt,
men därigenom blir också valfriheten beträffande platsen för detsamma
liksom möjligheten att förvärva erforderlig mark ytterst begränsad. Då nu
ett tillfälle erbjudit sig att förvärva den tomtmark, som behövs för ett nytt
posthus i Linköping, anser jag därför, om ock vederlaget kan synas högt,
att det bör utnyttjas. Jag tillstyrker sålunda, att de av styrelsen ingångna
avtalen godkännes.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Ewerlöf m. fl.
(1:264) och den andra inom andra kammaren av herr Hjalmarson m. fl.
(II: 351), i vilka, såvitt nu är i fråga, hemställts att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj :ts förslag om investeringsanslag å 1 000 000 kronor till förvärv
av billinjer åt postverket.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande torde
få hänvisas till motionen 1: 264.
Utskottet. Enligt beslut av Kungl. Maj :t ha de ramreglerade investeringarna
under postverkets fond för innevarande budgetår fastställts till ett sammanlagt
belopp av 12,8 milj. kronor. I sina anslagsäskanden för nästa budgetår
har generalpoststyrelsen räknat med i stort sett oförändrade investeringsutgifter.
Styrelsen har därvid dels anmält sin avsikt att påbörja byggandet
av de redan beslutade posthusen i Arvika, Boden och Kålltorp, dels
föreslagit all beslut skall fattas om uppförande av ett mindre posthus i
Stenungsund och av eu internatskola i Mörby. Vid sidan av investeringsra
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
inen har styrelsen dessutom hemställt om ett anslag av ca 1,4 milj. kronor
för visst fastighetsförvärv i Linköping.
Enligt departementschefens mening bör medelsförbrukningen på postverkets
investeringsanslag under nästa budgetår maximeras till inalles 11,4
milj. kronor, vilket i jämförelse med generalpoststyrelsens förslag innebär
en minskning med 1,3 milj. kronor. För att få till stånd denna investeringsbegränsning,
som helt avser de med anslaget till posthus m. m. förbundna
utgiftsändamålen, har departementschefen utgått från att uppförandet av
posthuset i Kålltorp ytterligare skjutes på framtiden samt att av de nyanmälda
företagen beslut nu endast fattas om posthuset i Stenungsund. Departementschefen
har vidare förutsatt att det, såvitt fråga är om posthusen i
Arvika och Boden samt de i 1953 års statsverksproposition berörda garageoch
vei kstadsbyggnaderna i Lycksele, får ankomma på Kungl. Maj :t att
laga ställning till byggnadernas definitiva utformning. De av generalpoststyrelsen
träffade uppgörelserna rörande förvärv av viss mark i Linköping
har departementschefen funnit sig kunna godtaga.
Under nästföregående punkt har utskottet redan anmält, att utskottet ansluter
sig till Kungl. Maj :ts förslag om en begränsning till 11,4 milj. kronor
av postverkets egentliga investeringsutgifter för nästa budgetår. Vad departementschefen
i förevarande sammanhang anfört och förordat rörande fördelningen
av nämnda investeringssumma på olika utgiftsändamål har
ej heller givit utskottet anledning till erinran. Utskottet tillstyrker vidare,
att Kungl. Maj :t bemyndigas godkänna de av generalpoststyrelsen upprättade
köpekontrakten rörande vissa fastighetsförvärv i Linköping. Departementschefens
anslagsberäkningar anser sig utskottet jämväl kunna godtaga. Utskottet
kan sålunda icke biträda det i de båda likalydande motionerna I: 264
och II: 351 framställda yrkandet om avslag på Kungl. Maj :ts medelsäskande
i vad avser anslaget till förvärv av billin jer. Då postverkets syfte med
förvärv av enskild linjetrafik är att inom de områden där postdiligenstrafik
bedrives söka ordna trafiken på ett i möjligaste mån rationellt och ekonomiskt
försvarbart sätt med beaktande av befolkningens önskemål om goda
kommunikationer i fråga om såväl den postala servicen som befordran av
resande och gods, måste det nämligen anses vara ett allmänt intresse alt
postverkets möjligheter härtill icke beskäras.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må
I. bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna de av generalpoststyrelsen
den 31 december 1953 och den 12 januari 1954
upprättade köpekontrakten rörande vissa fastigheter i kvarteret
Baggen i Linköping;
II. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag för budgetåret
1955/56 under postverkets fond anvisa följande investerings
-
anslag, nämligen
1. Posthus m.m........................... 4 000 000 kr.
2. Förvärv av fastigheter i Linköping ...... 1 395 000 »
3. Anskaffning av automobiler m. m......... 1 500 000 »
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
17
4. Garagebyggnader m. m.................. 1 800 000 kr.
5. Anskaffning av bilmateriel för diligensrö
relsen
................................ 1 500 000 »
6. Postverkets dispositionsanslag........... 700 000 » ;
III. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 264 och II: 351, i vad de avse förevarande
anslag, till Förvärv av billinjer för budgetåret 1955/56 under
postverkets fond anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000
kronor.
Televerket
3:o) Televerkets anslagsbehov. Kungl. Maj :t har (punkt 4, s. 27—53)
föreslagit riksdagen att för budgetåret 1955/56 dels under televerkets fond
anvisa i statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag å tillhopa 210 350 000
kronor, dels ock i avbidan på särskild proposition i ämnet för Rundradioanläggningar
beräkna ett investeringsanslag av 10 000 000 kronor.
Telestyrelsen har i skrivelse den 1 september 1954 lämnat vissa, i propositionen
(s. 27 och 28) intagna tabellariska uppgifter rörande utvecklingen
av televerkets rörelse, mätt i antalet telefon- och telexapparater, radiolicenser
samt taxerade samtal, telegram och telexskrivningar.
1 anslutning härtill erinrar styrelsen beträffande ökningen av antalet
abonnemang att i 1954 års statsverksproposition förutsatts, att
de för budgetåret 1954/55 tillgängliga anslagsmedlen skulle medgiva en
ökning av antalet apparater med 95 000 å 100 000. ökningen beräknas nu bli
110 000 å 130 000 apparater. För budgetåret 1955/56 har styrelsen räknat
med en ytterligare lika stor ökning.
Antalet väntande abonnenter är, enligt styrelsen, större än någonsin förut.
Alltjämt måste antalet abonnenter, som få vänta minst tre månader, anses
oskäligt stort (23 000 den 1 oktober 1954 samt 14 100 vid samma tidpunkt
1953). Styrelsen framhåller också att även förut befintliga abonnenter,
som på grund av flyttning begära att få sin telefon uppsatt vid annan
station, drabbas av nuvarande svårigheter och kunna få vänta lika länge
som nya abonnenter på att återfå sin telefon.
Telestyrelsen har vidare (s. 30—32 i propositionen) påtalat vissa brister
beträffande telefonförhållandena i övre Norrland samt redogjort för vissa av
verket planerade åtgärder för ett förbättrande av nämnda förhållanden.
En sammanställning av telestyrelsens äskanden för budgetåret 1955/56
med de för budgetåren 1952/53—1954/55 anvisade anslagen visar följande
belopp.
2 Dihang till riksdagens protokoll 1955. G samt. Nr 9
18 Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
1952/53
1953/54
1954/55
Äskanden
1955,56
tusental
kronor
Telefonstationsbyggnader m. m.....
3 500
14 150
7 300
11000
Förrådsbyggnader m. m.........
230
2 800
1400
—
Inköp av fastigheter ............
1
200
—
200
Telefon- och telegrafanläggningar ..
225 850
280 600
191 000
259 000
Radioanläggningar för televerket..
2 080
9 910
5 400
12 700
Radioanläggningar för luftfarten ..
200
400
500
570
Försvarsberedskap vid televerket ..
1
1370
950
5 020
Televerkets dispositionsanslag ....
3 500
3 500
—
2 500
Rörelsekapital för televerket ....
10 000
—
—
—
Summa
245 362
312 930
206 550
290 990
Styrelsen understryker, såsom vid upprepade tillfällen skett under de
gångna åren, de svårigheter, som uppkommit genom att investeringarna vid
televerket icke kunnat hålla jämna steg med abonnent- och trafikökningen
efter kriget. Vid bedömandet av anslagsäskandena för budgetåret 1955/56
måste, anför styrelsen, hänsyn också tagas till att det uppdämda behovet
av nyanläggningar undan för undan blivit allt större. Styrelsen framhåller
också, att de kostnader, som nedlägges på den pågående automatiseringen
av telefontrafiken, icke endast medför en standardförbättring och en besparing
av arbetskraft utan också innebär en ur ekonomiska synpunkter mycket
fördelaktig kapitalplacering.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning torde få
hänvisas till propositionen (s. 32—50).
Över styrelsens framställning har utlåtanden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
samt statens handels- och industrikommission (s. 50).
Departementschefen erinrar inledningsvis om att telestyrelsen i sin förenämnda
skrivelse den 1 september 1954 hemställt, att det för innevarande
budgetår fastställda högsta beloppet för televerkets investeringar, 249 milj.
kr., skall höjas till 257,5 milj. kr. och i samband därmed föreslagit, att på
tilläggsstat för budgetåret skall anvisas 3,5 milj. kr. till Telefon- och telegrafstationer
samt 1,2 milj. kr. till Nya abonnentanläggningar m. in. Någon
dylik utökning av investeringsvolymen har emellertid icke ansetts möjlig.
För budgetåret 1955/56 har telestyrelsen vidare räknat med en ytterligare
utvidgning av investeringsvolymen till ca 311 milj. kr. samt med hänsyn till
de beräknade till budgetåret ingående reservationerna hemställt, att nya
anslag om ca 291 milj. kr. skall anvisas. Departementschefen bär emellertid
ansett sig böra förorda en investeringsram om 239 milj. kr. med fördelning
på olika anslagsändamål enligt en å s. 51 i propositionen intagen tabell.
Därvid har förutsatts att ca 10 milj. kr. skall reserveras för investeringar i
rundradioanläggningar. Departementschefen har vidare anfört följande beträffande
televerkets investeringar.
Statsutskottets utlåtande nr !) ur 1955
19
Beträffande rundradioanläggningarna tillkommer under innevarande budgetår
en formell utgift om 0,4 milj. kr., vilket belopp omförts till byggnadsstyrelsens
delfond av statens allmänna fastighetsfond i samband med att
handläggningen av frågorna rörande radiohusen i Stockholm och Göteborg,
i enlighet med vad jag förordat i 1954 års statsverksproposition, numera
uppdragits åt byggnadsstyrelsen. Beloppet har icke ansetts behöva inräknas
bland de ramreglerade utgifterna.
På anslaget till Rundradioanläggningar har jag, trots att den totala investeringsvolymen
måste begränsas, räknat med en ökning av utgifterna i
förhållande till dem som nu förutses för löpande budgetår. Detta betingas av
önskemålet, att från och med det kommande budgetåret snabbare kunna
uppnå en förbättring av mottagningsförhållandena på radioområdet. Det utökade
utrymmet för dessa investeringar kan sålunda bl. a. förväntas medge,
att arbetena på de nya radiostationerna i Stockholm och Östersund under
budgetåret kan fortgå i ungefär den takt, som telestyrelsen avsett i förevarande
framställning, och alt vidare den nya radiostationen i Motala kan påbörjas.
Dessutom har jag emellertid i likhet med telestyrelsen förutsatt, alt
ökade insatser för att förbättra mottagningsförhållandena i glesbygderna är
nödvändiga. Sannolikt bör i detta syfte liksom hittills trådradioanläggningar
utföras. Genom dessa vinnes icke blott, att störningar av olika slag, som
försvårar avlyssnandet av det nuvarande radioprogrammet, såvitt möjligt
undanröjes utan även att i de bygder, där dessa anläggningar utföres, betingelser
skapas för distribution av ett framtida andra radioprogram. Båda
dessa resultat kan emellertid också uppnås genom andra system för distributionen.
Frågan om vilket alternativ som här bör väljas undersöks för
närvarande av den av telestyrelsen och AB Radiotjänst gemensamt bedrivna
utredningen rörande förutsättningarna för införande av ett dubbelprogram
i den svenska rundradion, för vilken utredning Kungl. Maj :t förordnat ordförande.
Enligt vad jag underhand erfarit, kommer resultaten av undersökningarna
att redovisas vid början av innevarande år och om så sker, skulle
det vara möjligt att redan vid årets riksdag taga definitiv ställning till vilket
distributionssystem, som ur olika synpunkter kan anses mest lämpat att
tillgodose båda de önskemål, jag nyss antytt. I avvaktan på en särskild proposition
i denna fråga föreslår jag, att anslaget till Rundradioanläggningar
preliminärt beräknas till 10 milj. kr.
För andra investeringsprojekt än rundradioanläggningar kommer den för
nästa budgetår förordade investeringsvolymen i förhållande till telestyrelsens
förslag att bl. a. medföra, att vissa av de för budgetåret planerade byggnadsprojekten
måste anstå tills vidare. Redan i samband med redogörelsen
för styrelsens petita och de däri intagna investeringsplanerna för telefonstations-
och förrådsbyggnaderna, har jag därför anmält, vilka företag som
måst avföras ur planerna. Beträffande kabelanläggningarna kommer den
förordade begränsningen av investeringsvolymen att innebära, att arbetena
på rikskablarna Falun—Östersund och Karlstad—Hagfors måste uppskjutas
och att vissa andra arbeten, däribland kabeln Uppsala—Mohed—Sundsvall,
måste begränsas till sin omfattning. Vidare kommer inkopplingarna av nya
abonnenter att reduceras något, men det är möjligt, att de dock kan uppnå
eif antal av ca 100 000. I övrigt vill jag tillägga, att jag icke heller i år kan
tillstyrka, att den av SAS förordade GCA-anläggningen på Bromma flygplats
upplages i investeringsprogrammet. Ställningstagandet härtill betingas både
av det begränsade investeringsutrymmet och av pågående överväganden om
flygplatsens användning.
''De anslag, som under budgetåret 1955/50 blir erforderliga under televerkets
fond, bär med vissa avrundningar och under hänsynstagande till de beräknade
behållningarna på anslagen vid ingången av budgetåret i huvudsak
20
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
beräknats med ledning av den fördelning av den totala medelsförbrukningen,
som den nyss lämnade sammanställningen visar, och har angivits i de till
anslagsrubrikerna fogade tabellerna. Med anledning av vad jag anfört under
avsnitt 2 b, har dock en uppräkning av telestyrelsens äskande beträffande
dispositionsanslaget vidtagits. Sammanlagt uppgår därmed det av mig beräknade
anslagsbehovet vid televerket under det följande budgetåret till ca
220,4 milj. kr.
Investeringarna i försvarsberedskap vid televerket torde som vanligt böra
avskrivas. Chefen för finansdepartementet har därför i annat sammanhang
denna dag för detta ändamål tillstvrkt ett avskrivningsanslag på driftbudgeten
om 2,7 milj. kr.
Slutligen erinrar departementschefen om att televisionsutredningen under
den gångna hösten avlämnat sitt betänkande angående televisionen i
Sverige. Utredningen har i detta, under förutsättning att statsmakterna tar
ställning till televisionsfrågan under våren 1955, räknat med att budgetåret
1955/56 skulle kunna användas för nödvändiga förberedelser för den reguljära
televisionsverksamheten och att denna skulle kunna börja under sensommaren
1956. Departementschefen säger sig emellertid både på grund av
investeringsläget och med hänsyn till behovet av en ytterligare prövning av
frågan icke för närvarande beredd att framlägga något förslag i denna. Han
förordar dock för att den under fjolåret inledda försöksverksamheten
skall kunna fortsättas och något utvidgas — att de kostnader som försöksverksamheten
kan draga tills vidare bestrides med radiolicensmedel.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Magnusson m. fl. (I: 10) och den andra inom andra kammaren av herr
Munktell m. fl. (II: 11), i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte uttala som sin åsikt, att det framtida riksdagsbeslutet
rörande television icke bör föregripas genom att tillstånd förvägras företag
som avser att försöksvis under en tid av upp till fem år utsända kommersiella
program;
dels ock en inom andra kammaren av herrar Wedén och Gustafson i Göteborg
väckt motion (II: 460), vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte uttala, att enskilda intressen i avvaktan på statsmakternas
ställningstagande till televisionsutredningens förslag måtte tills vidare
beredas tillfälle att bedriva televisionsverksamhet.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde
få hänvisas till motionerna II: 11 och II: 460. I
I de likalydande motionerna 1: 282 och II: 347 har yrkats att för budgetåret
1955/56 under televerkets fond anvisas ett investeringsanslag till nya
abonnentanläggningar, nätarbeten och blanka mellanortsledningar på 79,8
milj. kr. samt att maximibeloppet av televerkets investeringar för samma
budgetår fastställes till 243,2 milj. kr. (jfr punkten 1).
I motionen II: 19 har yrkats att riksdagen måtte besluta att för budgetåret
1955/56 under televerkets fond anvisa investeringsanslag å tillhopa
223 950 000 kronor (jfr punkten 1).
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
21
Utskottet. I förhållande till telestyrelsens beräkningar innebär den av
Kungl. Maj :t föreslagna niedelsförbrukningsramen för televerket under nästa
budgetår en begränsning av investeringsvolymen med närmare 72 milj.
kronor. Med hänsyn till omfattningen och karaktären av alltjämt eftersatta
investeringsbehov inom förevarande område måste självfallet ett beslut av
denna innebörd medföra besvärande konsekvenser i olika hänseenden. Av
skäl som närmare utvecklats under punkten 1 i det föregående har emellertid
utskottet funnit sig böra godtaga Kungl. Maj :ts förslag, att televerkets
investeringsutgifter för nästa budgetår nedbringas till en nivå av 239 milj.
kronor. Utskottet tillstyrker jämväl att nämnda investeringssumma fördelas
på sätt departementschefen förordat, nämligen med 9,4 milj. kronor på telefonstationsbyggnader,
med 1,7 milj. kronor på förrådsbyggnader, med
211,0 milj. kronor på telefon- och telegrafanläggningar, med 10,1 milj. kronor
på rundradioanläggningar samt med 6,8 milj. kronor på övriga hithörande
ändamål. Mot departementschefens anslagsberäkningar har utskottet
ej heller funnit anledning till erinran.
I enlighet härmed och under hänvisning jämväl till vad utskottet under
punkten 1 anfört avstyrker utskottet bifall till motionerna 1: 282 och II: 347
samt II: 19.
Utskottet kommer framdeles att i särskilt utlåtande taga ställning till
frågan om behovet av medel för rundradioanläggningar jämte vissa därmed
sammanhängande spörsmål.
I de båda likalydande motionerna I: 10 och II: 11 samt i motionen II: 460
ha framställts vissa förslag, vilka närmast gå ut på att åtminstone tills vidare
privata intressenter skola tillåtas bedriva televisionsverksamhet, omfattande
jämväl s. k. kommersiella program. Med anledning härav vill utskottet
erinra om att i televisionsutredningens den 8 november 1954 avgivna
betänkande ingående behandlats de av motionärerna nu aktualiserade
problemen, nämligen i vad mån reklaminslag skola få förekomma i televisionsprogrammen
samt huruvida dessa program böra handhavas av ett
enda eller av ett flertal sinsemellan konkurrerande företag. Televisionsutredningen
har räknat med att ett på nämnda betänkande grundat förslag
skulle kunna föreläggas årets riksdag. Såsom av statsverkspropositionen
framgår har emellertid detta av vissa skäl icke befunnits möjligt. Det synes
likväl uppenbart, att statsmakterna icke kunna undgå att i en näraliggande
framtid taga ställning till frågan om televisionens införande i vårt land.
Riksdagen får då tillfälle att pröva alla de spörsmål som därmed äga samband.
Enligt utskottets mening bör resultatet av denna prövning icke föregripas
genom att riksdagen nu gör särskilda framställningar i ämnet. Motionärernas
förslag avstyrkas därför.
Under åberopande av det ovan anförda hemställer utskottet,
I. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionen II: 19, i vad den avser förevarande
anslag, för budgetåret 1955/56 under televerkets fond
anvisa följande investeringsanslag, nämligen
22
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
1. Telefonstationsbyggnader m. m.......... 7 500 000 kr.
2. Inköp av fastigheter.................... 100 000 »
3. Riks- och landskablar m. m............. 44 700 000 »
4. Telefon-och telegrafstationer............ 72 100 000 »
5. Radioanläggningar för kommersiell trafik 850 000 »
6. Radioanläggningar för luftfarten ........ 500 000 »
7. Försvarsberedskap vid televerket . . 2 700 000 »
8. Televerkets dispositionsanslag .......... 6 500 000 »;
II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionerna I: 282 och II: 347 samt II: 19,
sistnämnda motion i vad den avser förevarande anslag, till
Nya abonnentanläggningar, nätarbeten och blanka mellanortsledningar
för budgetåret 1955/56 under televerkets fond
anvisa ett investeringsanslag av 75 400 000 kr.;
III. att motionerna I: 10 och II: 11 samt 11:460 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Statens järnvägar
4:o) Statens järnvägars anslagsbehov. Kungl. Maj:t har (punkt 5, s. 54—
82) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1955/56 under statens järnvägars
fond anvisa i statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag å tillhopa
266 700 000 kronor.
I skrivelse den 25 september 1954 har järnvägsstyrelsen framlagt sina
anslagsäskanden för nästa budgetår. Styrelsen anför, att liksom föregående
år har vid utarbetande av investeringsprogrammet i första hand medtagits
sådana av riksdagen redan beslutade arbeten och anskaffningar, som beräknas
föranleda utgifter under budgetåret. Nya företag har medtagits eftei
angelägenhetsgrad med huvudvikten lagd på sådana investeringar, som betingas
av säkerhetsskäl eller är ägnade att medföra rationaliseringsvinster
och sålunda nedbringa driftkostnaderna. Styrelsen har därjämte även denna
gång sökt bereda plats för investeringar, som avser att höja transportkapaciteten.
I flertalet fall har däremot i och för sig önskvärda standardhöjningar
måst lämnas utanför programmet.
En sammanställning av de för budgetåren 1952/53—1954/55 anvisade
samt för nästa budgetår äskade investeringsanslagen under statens järnvägars
fond, fördelade på huvudgrupper, visar följande.
1952/53
1953/54
tusental
1954/55
kronor
Äskanden
1955/56
Byggnader och anläggningar......
131 431
176 300
142 600
127 500
Rullande materiel................
126 200
144 400
120 000
119 400
Sjöfartsmateriel..................
1 350
5 200
800
10 000
Biltrafik........................
14 500
16 500
9 200
11 200
Förvärv av aktier, utlåning m. m.
24 no
15 000
—
—
Övrigt..........................
29 850
25 800
18 200
25 000
Summa
327 441
383 200
290 800
293 100
23
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
Genom beslut den 18 juni och 20 augusti 1954 har Kungl. Maj :t bemyndigat
järnvägsstyrelsen att för tillfällig förstärkning av vissa investeringsanslag
taga i anspråk sammanlagt 9 906 000 kr. av de under budgetåret
1953/54 tillgängliga medlen å statens järnvägars dispositionsanslag. Styrelsen
anför, att om tilläggsstatsanslag för innevarande budgetår skall kunna
undvikas, är det nödvändigt, att dessa förstärkningar får bli permanenta
och att de sålunda icke behöver återföras till dispositionsanslaget med anlitande
av för innevarande budgetår anvisade medel å anslagen. Styrelsen
har vid beräkning av anslagsbehovet för nästa budgetår utgått från denna
förutsättning.
I anslutning till det sålunda anförda hemställer styrelsen, att de belopp
om sammanlagt 9 906 000 kr., som tagits i anspråk från det för budgetåret
1953/54 anvisade dispositionsanslaget för tillfällig förstärkning av vissa
andra investeringsanslag, icke skall behöva aterföras till anslaget.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning får utskottet
hänvisa till propositionen (s. 55—76).
Över styrelsens framställning har utlåtanden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
och statens handels- och industrikommission (s. 76 och 77).
Departementschefen erinrar inledningsvis om att järnvägsstyrelsen i syfte
att under nästa budgetår kunna bibehålla en investeringsvolym av ca 330
milj. kr. äskat investeringsanslag om sammanlagt cirka 293 milj. kr. En
sänkning av investeringsvolymen med ca 10 procent har emellertid ansetts
nödvändig. Denna sänkning har fördelats så, att investeringsramen redan
innevarande budgetår minskas från 330 till 325 milj. kr. och under nästa
budgetår ytterligare till 302 milj. kr. Den ungefärliga fördelningen av medelsförbrukningen
på olika investeringsobjekt vid denna omfattning framgar av
en på s. 77 och 78 i propositionen intagen sammanställning. Departementschefen
anför vidare härom följande.
I anknytning till sammanställningen vill jag nämna, att minskningen a\
investeringsvolymen under innevarande budgetår helt kommer att falla på
investeringarna i rullande materiel och innebär, att en beställning av diescllok,
för vilka beställningslikviden skulle ha uppgått till 5 milj. kr., uppskjutes
till nästa budgetår. För detta senare leder förskjutningen till en ökning
av utgifterna för anskaffning av lok och lokomotorer med 3 milj. kr. Detta
tillägg innebär en nettoökning för hela gruppen rullande materiel, enär, trots
sänkningen av den totala investeringsvolymen, någon ytterligai e förskjutning
av anskaffningsprogrammet för denna materiel icke ansetts tillrådlig.
Det har vidare visat sig olämpligt att på något sätt begränsa den av styrelsen
i netita beräknade medelsförbrukningen för den nya tågfärjan. Med hänsyn
slutligen till angelägenheten av att dubbelspårsarbetena kan drivas vidare
i avsedd takt, har en minskning i utgifterna för dessa icke ansetts
kunna komma i fråga. Med nämnda undantag, drabbar sänkningen av investeringsvolymen
under nästa budgetår samtliga investeringsobjekt vid statens
järnvägar.
Beträffande järnvägsstyrelsens investeringsplaner anför departementschefen
följande.
24
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
Bland de större nya investeringsprojekt, som styrelsen framlagt i förevarande
skrivelse, märkes elektrifieringen av sträckan Ljusdal—Hudiksvall
Undersökningarna rörande ytterligare elektrifieringar av statsbanenätet fortgår
visserligen alljamt, men styrelsen har med hänsyn till de ekonomiska
lordelarna av att nämnda sträcka får samma driftform som de linjer, vilka
den sammanbinder och av vilka även linjen Söderhamn—Sundsvall i en
snar framtid kommer att vara elektrifierad, redan nu förordat, att den ombygges
for elektrisk drift. Jag har icke något att erinra däremot
Av de nya bemyndiganden att anskaffa rullande materiel, som styrelsen
begait, synes här endast behöva erinras om den beställning av ytterligare
ca 1 oOO godsvagnar, som föreslagits. Med hänsyn till det angelägna behovet
av en förnyelse och utökning av lok- och vagnparken tillstyrker jag
detta och Övriga förslag om ytterligare anskaffningar.
I 1954 års statsverksproposition erinrade jag om att en utredning pågick
inom järnvägsstyrelsen rörande våra färjeförbindelser med kontinentea
°ch behovet av en ny tågfärja. Utredningen har nu slutförts och givit
Md handen, att man för framtiden kan räkna med Sassnitz som permanent
namn för den direkta färjetrafiken på kontinenten. Med hänsyn till trafikutvecklingen
anser styrelsen, att den erforderliga nya tågfärjan bör utföras
som en kombinerad person- och godsfärja. Den beräknas kosta ca 20 å 25
imlj. kr. För forskottslikvid finnes ett belopp av ca 6 milj. kr. redan tillgängligt,
och för dellikvider under nästa budgetår äskar styrelsen ytteriigare
10 nnlj. kr. På grund av vad som framkommit i styrelsens utredning,
tillstyrker jag att en ny färja anskaffas i enlighet med det framlagda förslaget.
Nagon beställning av färjan synes emellertid icke böra utläggas, innan
riksdagen haft tillfälle taga ställning till förslaget.
Jag meddelade i 1954 års statsverksproposition, att förutsättningarna för
en breddning av bibanan Källby—Kinnekleva till linjen Forsliem—Lidköpmg—-Hakantorp
så ändrats, att ombyggnadsarbetena uppskjutits i avvaktan
pa resultatet av den utredning, som styrelsen fått i uppdrag att utföra
om hur trafikförhållandena i framtiden borde ordnas. Styrelsen har nu i
skrivelse den 28 september 1954 anfört, att den på grundval av däri redovisade
kalkyler och överväganden kommit till den uppfattningen, att trafi,
en Pa bandelen Källby—Kinnekleva bör nedläggas och spåret upprivas.
Med anledning harav vill jag i detta sammanhang meddela, att jag har för
avsikt att sedermera föreslå Kungl. Maj :t ett beslut av denna innebörd. Någon
breddning av bandelen blir sålunda icke aktuell.
I skrivelse den 15 december 1952 (1952:436) har riksdagen anhållit, att
Kungl. Maj :t måtte uppdraga åt järnvägsstyrelsen att undersöka förutsättningarna
for ett statsförvärv av Askersund—Skyllberg—Lerbäcks järnväg
samt av busslmjerna Askersund—Lerbäck och Lerbäck—Hallsberg Sedermera
har Skyllbergs bruks aktiebolag hos Kungl. Maj :t hemställt om betnelse
från skyldigheten att hålla järnvägen Askersund—Skyllberg—Lerback
öppen för allmän trafik. Sedan järnvägsstyrelsen anbefallts avgiva utlåtande
oyer båda dessa ärenden har styrelsen i skrivelse den 23 juni 1954
varom i oyrigt torde få hänvisas till handlingarna, anfört bl. a., att godtagbara
skal saknas för ett förstatligande av järnvägen och att ett förvärv
av bruksbolagets genom Skyllbergs omnibusaktiebolag bedrivna bussrörelse
icke skulle medföra sådana fördelar för vare sig trafikanterna eller statens
jarnyagar, att i nuvarande läge anledning funnes att inleda underhandlingar
om överlåtelse. På grund av den utredning, som styrelsen förebragt i samnand
med utlåtandet, och av vad som framkommit vid remissbehandlingen
av berörda frågor, har jag kommit till att ett statsförvärv av järnvägen
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
25
eller av de busslinjer, som avses i riksdagens förenämnda skrivelse, icke
är tillrådlig. Jag är emellertid beredd att framdeles tillstyrka, att Skyllbergs
bruks aktiebolag från lämplig tidpunkt befrias från skyldigheten att
hålla järnvägen öppen för allmän trafik och att, därest det skulle visa sig
erforderligt, järnvägsstyrelsen meddelas tillstånd till person- och godsbefordran
på berörda vägsträckor.
Den i 1954 års statsverksproposition omnämnda utredningen rörande en
eventuell ombyggnad av bandelen Sölvesborg—Hörviken i samband med
breddningen av linjen Karlskrona—Kristianstad har nu slutförts. Med anledning
av vad därvid framkommit, hemställde järnvägsstyrelsen i skrivelse
den 26 februari 1954, varom i övrigt torde få hänvisas till handlingarna,
om bemyndigande att nedlägga järnvägsdriften på bandelen Sölvesborg
—Hörviken och att av anslaget till ombyggnad av blekingelinjerna taga i
anspråk 225 000 kr. för ombyggnad av järnvägssträckan Sölvesborg—Lister-Mjällby
till normalspårigt industrispår. Sedan ärendet varit föremål för
remissbehandling, och styrelsen den 12 augusti 1954 inkommit med ytterligare
en skrivelse i ärendet, bemyndigade Kungl. Maj :t den 13 augusti 1954
styrelsen att taga i anspråk nämnda belopp av dispositionsanslaget för utläggning
av ett normalspår, avsett för vagnslastgods, utmed delsträckan
Sölvesborg—Lister-Mjällby. Med anledning av styrelsens förstnämnda skrivelse
avser jag emellertid även att framdeles föreslå Kungl. Maj :t att bemyndiga
styrelsen att nedlägga smalspår sdriften på linjen Sölvesborg—Hörviken
och riva upp för denna drift avsedda spåranläggningar samt att meddela
styrelsen tillstånd till den linjetrafik för person- och godsbefordran,
som genom smalspårsdriftens upphörande kan bli erforderlig.
Sedan 1952 års riskdag beslöt, att ombyggnaden till normalspår av linjerna
Karlskrona—Kristianstad, Karlshamn—Vislanda och Bredåkra—
Växjö skulle upptagas på statens järnvägars ordinarie investeringsprogram,
har ombyggnadsarbetena på linjen Karlskrona—Kristianstad pågått i sådan
takt, att sträckan Kristianstad—Sölvesborg—Karlshamn kunnat tagas
i trafik som normalspårig järnväg från den 1 september 1954. Med den
omfattning av investeringarna, som styrelsen förutsatt i sina petita för budgetåret
1955/56, skulle även de återstående arbetena på samma linje ha
kunnat fullföljas till utgången av år 1956. Begränsningen av investeringsvolymen
under det kommande budgetåret medför emellertid, såsom framgår
av den tidigare redovisade sammanställningen, att arbetena, som alltfort
bör koncentreras till linjen Karlskrona—Kristianstad, måste något avsaktas.
De kostnader, som t. o. in. nästa budgetår dock kommer att ha
nedlagts för linjens breddning, gör det nödvändigt, att nu upptaga frågan
om hur denna investering slutligt skall finansieras. Redan i det utlåtande,
som låg till grund för riksdagens beslut om breddningen år 1952, uttalade
statsutskottet (1952: 166 s. 9), att det ankommer på järnvägsstyrelsen att
till Kungl. Maj:t anmäla det avskrivningsbehov, som i sammanhanget kunde
aktualiseras. Styrelsen har sedermera under åberopande av att ombyggnadsarbetena
på blekingenätet till ej ringa del är att betrakta som sysselsättningsarbeten
och alt de icke är räntabla, årligen i samband med sina
äskanden om anslag för ändamålet hemställt, att nedlagda kostnader skall
avskrivas i sin helhet. Yrkandet har i förevarande petita på nytt framförts,
och avskrivningsbehovet är nu, om hänsyn tages till det investeringsanslag
om 3 milj. kr., som jag förordat för nästa budgetår, uppe i 29 milj. kr.
Under erinran om att redan 1943 års järnvägskommitté i sitt betänkande,
del II (SOU 1945: >3, s. 63), förordat, att det kapital som kunde komma att
investeras för ombyggnad av blekingenätets järnvägar, borde hållas utan
-
26
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
för statens järnvägars räntepliktiga kapital, anser jag, att frågan om avskrivningen
av hittills förutsedda kostnader för projektet nu bör regleras.
Efter samråd med chefen för finansdepartementet har jag kommit till att
detta syfte lämpligen nås, genom att dels på driftbudgeten för nästa budgetår
under Avskrivning av nya kapitalinvesteringar anvisas ett anslag av
3 milj. kr., motsvarande det nya investeringsanslag för ombyggnaden jag
förordar, och dels å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår
under Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster ett anslag om 26
milj. kr. Chefen för finansdepartementet tillstyrker denna dag i annat sammanhang
att dessa anslag anvisas.
Järnvägsstyrelsen har slutligen dels i skrivelse den 25 september 1954
hemställt om ett anslag av 1,3 milj. kr. till Försvarsberedskap vid statens
järnvägar och dels i skrivelse den 24 november 1954 om visst bemyndigande,
gällande hemligt ändamål. Sistnämnda bemyndigande anser jag mig
för närvarande icke kunna tillstyrka, och med hänsyn till den beräknade
medelsförbrukningen under berörda anslagsrubrik förordar jag, att den
nya medelsanvisningen begränsas till 100 000 kr. Därmed avsedd investering
bör som vanligt avskrivas, och chefen för finansdepartementet har i
detta syfte tidigare denna dag tillstyrkt erforderligt anslag på driftbudgeten.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren avherrar
Helmer Persson och Öhman (I: 268) och den andra inom andra kammaren
av herr Holmberg m. fl. (11:361), i vilka hemställts dels att riksdagen
i princip beslutar om förlängning av ostkustbanan från Härnösand
norrut via Örnsköldsvik till Umeå, dels att riksdagen beslutar, att den del
av denna förlängning, som avser sträckningen Gullänget—Husum, påbörjas
under budgetåret 1955/56, dels ock att riksdagen i skrivelse till Kung].
Maj :t hemställer om förslag till erforderligt investeringsbelopp för den nyss
angivna sträckningen;
dels en inom andra kammaren av herr Mellqvist m. fl. väckt motion
(II: 62), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte vidtaga åtgärder för elektrifiering
av vissa järnvägslinjer i Dalarna;
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Ewerlöf in. fl. (I: 264) och den andra inom andra kammaren av herr
Hjalmarson m. fl. (II: 351), i vilka, såvitt nu är i fråga, hemställts att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag om investeringsanslag å 2 000 000
kronor till förvärv av billinjer åt statens järnvägar;
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Lundström m. fl. (I: 265) och den andra inom andra kammaren av
fru Sandström m. fl. (II: 357), i vilka likaledes hemställts, att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj:ts förenämnda förslag om investeringsanslag å
2 000 000 kronor till förvärv av billinjer åt statens järnvägar.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde
få hänvisas till motionerna I: 268, II: 62, I: 264 och II: 357.
27
. Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
Utskottet. För statens järnvägars investeringsutgifter under innevarande
budgetår har hittills varit fastställd en ram av 330 milj. kronor. De planer
som uppgjorts av järnvägsstyrelsen för nästa budgetår åsyfta en investeringsverksamhet
av ungefär samma omfattning. Departementschefen har
emellertid, såsom tidigare omnämnts under punkten 1, funnit en minskning
av investeringsvolymen med ca 10 procent vara nödvändig. Då denna begränsning
ansetts böra delvis komma till stånd redan under innevarande
budgetår genom att vissa beställningar uppskjutas till nästa budgetår, hai
departementschefen förordat att medelsförbrukningen på statens järnvägars
investeringsanslag för de båda budgetåren maximeras till respektive 325
och 302 milj. kronor. Sistnämnda investeringssumma avses skola fördelas
med 122,1 milj. kronor på byggnader och anläggningar, med 134,2 milj.
kronor på rullande materiel, med 10,0 milj. kronor på sjöfartsmateriel,
med 11,0 milj. kronor på biltrafik och med 24,7 milj. kronor på övriga ändamål.
Vid uppgörandet av denna fördelningsplan har departementschefen godtagit
järnvägsstyrelsens förslag till beräkning av utgifterna för dubbelspårsarbeten
och anskaffning av en ny tågfärja. I övrigt har nedskärningen
av investeringsvolymen drabbat samtliga investeringsobjekt vid statens järnvägar.
På grund av den tidigare berörda förskjutningen mellan budgetåren
förutses dock eu mindre ökning av medelsförbrukningen under huvudgruppen
rullande materiel.
I enlighet med vad utskottet anfört under punkten 1 tillstyrker utskottet
Kungl. Maj :ts förslag, att statens järnvägars investeringsram för nästa budgetår
fastställes till ett sammanlagt belopp av 302 milj. kronor. Utskottet
bär heller intet att erinra mot att inom denna ram verksamheten utformas
enligt de av departementschefen förordade riktlinjerna.
Beträffande vissa i förevarande sammanhang aktualiserade spörsmål vill
utskottet anföra följande.
I de båda likalydandc motionerna 1:268 och II: 361 har föreslagits, att
det av riksdagen redan beslutade och numera påbörjade industrisparet mellan
Örnsköldsvik och Gullänget utbygges vidare till Husum och att arbetet
därmed igångsättes under nästa budgetår. Denna utbyggnad skulle ske
inom ramen för ett allmänt principbeslut om förlängning av ostkustbanan
från Härnösand till Umeå. Jämväl vid fjolårets riksdag framställdes molionsledes
yrkanden av liknande innebörd. I ett över ifrågavarande motioner
avgivet remissutlåtande uppgav järnvägsstyrelsen bl. a., att vissa undersökningar
hade gjorts rörande förutsättningarna för det ovannämnda industrispårets
förlängning till Husum samt alt styrelsen, därest dessa undersökningar
ledde till ett positivt resultat, hade för avsikt att hänskjuta frågan
till Kungl. Maj :t och i samband därmed anmäla erforderligt behov av investeringsanslag.
Under hänvisning härtill ansåg utskottet (uti. nr 184) anledning
saknas för ett särskilt riksdagsinitiativ i frågan. Riksdagen, som tog
ställning till utskottsutlåtandet vid sammanträde den 1 december 1954, avvisade
också motionerna. Enligt vad utskottet nu inhämtat äro nyssberörda
undersökningar rörande utbyggnad av industrispåret Örnsköldsvik—
28
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
Gullänget till Husum ännu icke slutförda. Då sålunda under den korta tidrymd
av tre månader som förflutit sedan riksdagen senast behandlade frågan
intet inträffat, vilket kunde motivera en annan ståndpunkt än den riksdagen
då intog, anser sig utskottet böra avstyrka bifall till motionerna I: 268
och II: 361.
''Sid 1951 års riksdag beslöts, att linjen Forshem—Lidköping—Håkantorp
med bibanan Källby—Kinnekleva skulle ombyggas till normalspår. Förutsättningarna
för detta beslut, i vad det avsåg nyssnämnda bibana, ändrades
emellertid sedermera. I sitt av 1953 års riksdag godkända utlåtande nr 9
förklarade sig därför utskottet anse, att frågan efter erforderlig utredning
ånyo borde underställas riksdagen. Av statsverkspropositionen framgår att
en sådan utredning numera verkställts av järnvägsstyrelsen, som på grundval
av vissa kalkyler och överväganden kommit till den uppfattningen, att
trafiken på bandelen Källby—Kinnekleva bör nedläggas och spåret upprivas.
I anslutning härtill har departementschefen förklarat sig ha för avsikt att
föreslå Kungl. Maj :t ett beslut av denna innebörd. Uttalandet föranleder icke
någon erinran från utskottets sida.
Enligt departementschefens mening föreligga skäl för en liknande åtgärd
beträffande smalspårsdriften på linjen Sölvesborg—Hörviken. Häremot ha
motionsledes vissa invändningar framställts. Utskottet avser att i särskilt
utlåtande återkomma till detta spörsmål.
I statsverkspropositionen har jämväl behandlats frågan om finansieringen
av pågående ombyggnad till normalspår av blekingenätets huvudsträcka
Karlskrona Kristianstad. I enlighet med av järnvägsstyrelsen framförda
yrkanden har departementschefen sålunda förordat, att kostnaderna för ombyggnadsarbetena
skola i sin helhet avskrivas. Detta syfte anses böra nås
på så sätt, att dels på driftbudgeten för nästa budgetår under huvudtiteln
för avskrivning av nya kapitalinvesteringar anvisas ett anslag av 3 milj.
kronor, motsvarande det nya investeringsanslag som äskats för ändamålet,
dels på tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår under huvudtiteln
för avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster anvisas ett anslag
av 26 milj. kronor, motsvarande av riksdagen redan beviljade investelingsanslag.
Utskottet, som finner den i statsverkspropositionen angivna
lösningen ändamålsenlig, kommer att i särskilda utlåtanden tillstyrka att
sålunda erforderliga avskrivningsanslag anvisas.
Med bifall till vad utskottet i sitt utlåtande nr 228 förordat anhöll 1952
års riksdag, att Kungl. Maj :t måtte uppdraga åt järnvägsstyrelsen att undersöka
förutsättningarna lör ett statsförvärv av Askersund—Skyllberg—Lerbäcks
järnväg samt av busslinjerna Askersund—Lerbäck och Lerbäck_
Hallsberg. Med hänsyn till det resultat som framkommit vid den av järnvägsstyrelsen
i ämnet numera verkställda undersökningen har departementschefen
bibragts den uppfattningen, att ett statsförvärv av förenämnda
järnväg och busslinjer icke är tillrådligt. Departementschefen har emellertid
förklarat sig beredd att framdeles tillstyrka, att Skvllbergs bruks aktiebolag
från lämplig tidpunkt befrias från skyldigheten att hålla järnvägen
öppen för allmän trafik och att, därest så skulle visa sig erforderligt, järn
-
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
29
vägsstyrelsen meddelas tillstånd till person- och godsbefordran på berörda
vägsträckor. Utskottet önskar med anledning härav icke göra annat uttalande
än att utskottet förutsätter, att trafikförhållandena inom nu ifrågavarande
område ordnas efter rationella grunder, vilket torde förutsätta en upprustning
av vägnätet.
Av skäl som närmare redovisas i statsverkspropositionen har järnvägsstyrelsen
föreslagit, att nuvarande elektrifieringsprogram utvidgas med ytterligare
ett projekt, nämligen bandelen Ljusdal—Hudiksvall. Departementschefen
har ej haft något att erinra mot detta förslag, vilket tillstyrkes jämväl
av utskottet. I motionen II: 62 har nu hemställts, att även järnvägslinjerna
Borlänge—Rättvik—Mora och Falun—Rättvik skola elektrifieras.
Med anledning härav vill utskottet erinra om att planer för den fortsatta
elektrifieringsverksamlieten f. n. äro under arbete inom järnvägsstyrelsen.
Därvid är att märka, såsom ock framgår av den i statsverkspropositionen
lämnade redogörelsen för styrelsens anslagsäskanden, att förutom eldriften
även dieseldriften numera framstår som ett alternativ till ångdriften. Särskilt
på järnvägslinjer med förhållandevis ringa trafik anses dieseldrift
kunna visa sig vara ett medel att skapa bättre förbindelser med mera tillfredsställande
ekonomi än vad som står att vinna genom andra driftformer.
Nu pågående undersökningar syfta bl. a. till att få klarlagt, under vilka förhållanden
var och en av dessa driftformer utgör den i tekniskt-ekonomiskt
avseende bästa lösningen på dragkraftsproblemet. Enligt uppgift bedrivas
undersökningarna linje för linje och komma att omfatta jämväl bandelarna
Borlänge—Rättvik—Mora och Falun—Rättvik. Utskottet finner för sin del
uppenbart, att någon ställning till frågan om en eventuell elektrifiering av
nämnda bandelar icke bör tagas, innan resultatet av de inom järnvägsstyrelsen
sålunda bedrivna undersökningarna föreligger. Utskottet anser sig därför
icke kunna tillstyrka bifall till motionen II: 62.
I sitt utlåtande nr 9 till 1953 års riksdag lämnade utskottet en ingående
redogörelse för då föreliggande svårigheter att få klarhet om betingelserna
för vårt lands färjeförbindelser söderut. I anslutning härtill sade sig utskottet
icke vilja motsätta sig ett i samma års statsverksproposition framlagt
förslag om anvisandet av ett investeringsanslag av 5 milj. kronor, avseende
förskottslikvider för beställning av en ny tågfärja, men förutsatte samtidigt
att frågan ånyo skulle redovisas för riksdagen, sedan en av järnvägsstyrelsen
påbörjad utredning i ämnet slutförts. Av årets statsverksproposition framgår
att så numera skett. Därvid har klarlagts, att man för framtiden kan
räkna med Sassnitz som permanent hamn för den direkta färjetrafiken på
kontinenten. Med hänsyn till trafikutvecklingen har järnvägsstyrelsen ansett,
att den erforderliga nya tågfärjan bör utföras som en kombinerad person-
och godsfärja. Kostnaderna härför ha beräknats till 20 å 25 milj. kronor.
Utöver redan anvisade medel har styrelsen för dellikvider under nästa
budgetår äskat ytterligare 10 milj. kronor. Departementschefen har tillstyrkt
att en ny färja anskaffas i enlighet med det sålunda framlagda förslaget. Ej
heller utskottet har något att erinra däremot.
1 detta sammanhang vill utskottet vidare anmäla, att utskottet jämväl an
-
30
Statsutskottets utlåtande nr 9 är 1955
ser sig kunna godtaga de anskaffningsprograni som framlagts för rullande
materiel.
Till förvärv av billinjer har Kungl. Maj :t för nästa budgetår äskat ett investeringsanslag
av 2 milj. kronor. I motionerna 1:264 och 11:351 samt
1: 265 och 11:357 bär yrkats avslag på denna Kungl. Maj:ts framställning.
Med anledning därav vill utskottet erinra om att riksdagen haft tillfälle att i
anslutning till väckta motioner ägna förevarande anslagsfråga särskild uppmärksamhet
fem år i följd. Riksdagen har därvid icke någon gång funnit
sig böra frångå Kungl. Maj :ts förslag. Med hänsyn härtill anser sig utskottet
i år kunna begränsa sig till att beröra det enda nya motiv som anförts till
stöd för motionärernas ståndpunkt, nämligen den oklarhet som anses råda
rörande det ekonomiska utfallet av statens järnvägars biltrafikrörelse. Helt
allmänt kan då framhållas, att betydande kostnadsbesparingar i många fall
uppkommit på förevarande område genom att järnvägstrafik ersatts med
landsvägstrafik. Att bokföringsmässigt redovisa dessa besparingar låter sig
dock svårligen göra. Vidare må erinras om att fortlöpande uppgifter om det
ekonomiska utfallet av biltrafikrörelsen lämnas beträffande den i statens
järnvägars egen regi bedrivna trafiken i den vanliga månads- och årsstatistiken
samt beträffande dotterbolagen i de årliga styrelseberättelserna. För att
erhålla ett konkret underlag för en bedömning av frågan har utskottet från
järnvägsstyrelsen införskaffat vissa uppgifter, avseende driftresultatet för
statens järnvägars biltrafikrörelse under de fem budgetåren 1949/54. Därav
framgår att överskottet, sedan avskrivningar och pensionsavsättningar verkställts,
i årsmedeltal för hela perioden uppgått till 2,68 milj. kronor, motsvarande
6,3 procent av det räntepliktiga kapitalet. Dessa tal inkludera övertorneålinjens
underskott. Beträffande den samlade biltrafikrörelsens andel
av statens järnvägars inkomster av persontrafik må dessutom nämnas, att
denna för vart och ett av åren 1949—1954 utgjort respektive 14,1, 15,4, 15,7,
16,3, 17,2 och 18,1 procent. De anförda sifferuppgifterna utvisa, såsom utskottet
tidigare vid upprepade tillfällen framhållit, att biltrafikrörelsen utgör
ett betydelsefullt komplement till den egentliga järnvägsdriften. Utskottet
finner det ej heller sakligt motiverat att järnvägsstyrelsen berövas de möjligheter
till rationalisering av denna rörelse som inköp av salubjudna privatföretag
mången gång möjliggör, varför utskottet avstyrker bifall till nu före\arande
Departementschefens anslagsberäkningar i övrigt ha ej heller givit utskottet
anledning till erinran.
Utskottet hemställer,
I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
för budgetåret 1955/56 under statens järnvägars fond anvisa
följande investeringsanslag, nämligen
1. Bangårdar.............................. 10 300 000 kr.
2. Dubbelspårsbyggnader och linjeomläggningar . 29 300 000 »
3. Ombyggnad till normalspår av linjerna Karlskrona—Kristianstad,
Karlshamn—Vislanda
och Bredåkra—Växjö
3 000 000 »
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955 31
4. Fortlöpande förstärkning av spåröverbyggnaden 18 500 000 kr.
5. Broar m. m............................. 4 650 000 »
6. Signalsäkerhetsanläggningar............... 7 850 000 »
7. V ägskyddsanläggningar................... 5 200 000 »
8. Telefonanläggningar m. m................. 3 050 000 »
9. Anläggningar för elektrisk tågdrift......... 7 500 000 »
10. Fortsatt elektrifiering av statsbanenätet...... 10 000 000 »
11. Lokstations- och driftverkstadsanläggningar .. 4 400 000 »
12. Anläggningar vid huvudverkstäder ......... 1 350 000 »
13. Anläggningar vid förrådsavdelningen....... 1 100 000 »
14. Anskaffning av lok och lokomotorer........ 28 000 000 »
15. Anskaffning av motorvagnar och rälsbussar . 24 550 000 »
16. Anskaffning av person-, resgods- och postvagnar
................................. 10 200 000 »
17. Anskaffning av godsvagnar............... 47 650 000 »
18. Ombyggnad av rullande materiel........... 9 900 000 »
19. Ny tågfärja............................. 10 000 000 »
20. Garage- och verkstadsbyggnader............ 1 600 000 »
21. Anskaffning av bilmateriel................ 5 600 000 »
22. Försvarsberedskap vid statens järnvägar .... 100 000 »
23. Inventarier m. m........................ 7 900 000 »
24. Slatens järnvägars dispositionsanslag....... 13 000 000 »;
II. att riksdagen må, med bifall till Ivungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionerna I: 264 och II: 351 samt I: 265
och II: 357, förstnämnda båda motioner i vad de avse förevarande
anslag, till Förvärv av billinjer för budgetåret
1955/56 under statens järnvägars fond anvisa ett investeringsanslag
av 2 000 000 kr.;
III. att motionerna 1:268 och 11:361 icke må bifallas av
riksdagen;
IV. att motionen II: 62 icke må bifallas av riksdagen.
Statens vattenfallsverk
5:o) Vattenfallsverkets anslagsbehov. Kungl. Maj :t har (punkt 6, s. 83
115) föreslagit riksdagen att för budgetåret 1955/56 under statens vattenfallsverks
fond anvisa i statsrådsprotokollet angivna investeringsanslag å
tillhopa 306 500 000 kronor.
Vattenfallsstyrelsen har i skrivelse den 3 september 1954 beträffande
];raftförsörjningens läge bl. a. lämnat följande uppgifter.
Nederbörden var under budgetåret 1953/54 i genomsnitt för hela landet
ungefär normal. Områdena kring de ur kraftförsörjningssynpunkt viktiga
älvarna Indalsälven och Ångermanälven visade dock ett nederhördsunder
-
32
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
skott på ca 10 resp. 5 procent, medan vänernområdet fått normal nederbörd.
Landets vattenmagasin var vid budgetårets början mycket väl fyllda,
och fyllnadsgraden i magasinen låg fram till mitten av mars 1954 högre än
under något tidigare år. Därefter skärptes situationen till följd av att vårfloden
kom ovanligt sent, först i början av maj, och därtill var av liten
omfattning. Sålunda erfordrades en betydande ångkraftproduktion under
april och magasinsläget var vid budgetårets slut relativt dåligt. I övrigt har
ångkraftproduktionen varit mycket liten under året. Stora kvantiteter av
överskottskraft levererades till industriens elektriska ångpannor, varjämte
sådan kraft exporterats till Danmark i större utsträckning än något tidigare
år.
Utvecklingen av kraftproduktion och belastning inom statens vattenfallsverks
distributionsområde belyses av en i propositionen (s. 84) intagen tabell,
som innehåller uppgifter om kraftomsättningen inklusive energiförluster
i ledningsnäten under de senaste tio budgetåren.
Belastningsökningen i förhållande tilll budgetåret 1952/53 uppgick till
741 miljoner kilowattimmar (MkWh). Utvecklingen för olika belastningsgrupper
framgår av följande tabell.
Andel av
Total belastning Förändring a®“ Jr.T.
Belastmngsgrupp 1952/53 1953/54 1952/53—53/54 brukningen
Allmän distribution...............
MkWh
4 716 5 391
MkWh %
675 14,3
1953/54
0/
/o
54,7
Reservkraft.....................
482
405
— 77 —16,0
4,1
Andelskraft......................
335
280
— 55 —16,4
2,9
SJ exkl. malmbanan..............
1009
1049
40
4,0
10,6
Malmbanan och malmfälten.......
209
192
— 17 — 8,1
1,9
Trä- och pappersindustri..........
918
1 133
215
23,4
11,5
Skifferoljeverk...................
45
91
46
102,2
0,9
Elektrokemisk industri............
1 137
1051
— 86 — 7,6
10,7
Summa
8 851
9 592
741
8,4
97,3
Anggenereringskraft och exporterad
kraft..........................
överskotts-
180
261
81
45,0
2,7
Totalsumma
9 031
3 853
822
9,1
100,0
Belastningsökningen i hela landet uppgick under budgetåret 1952/53 till
ungefär 1 250 MkWh och under det senaste budgetåret till ungefär 1 450
MkWh. Utvecklingen lyder på en något snabbare belastningsökning än den,
som framgick av centrala driftledningens prognos i augusti 1953. Enligt
denna beräknades belastningsökningen under femårsperioden 1953—1957
till i genomsnitt 1 350 MkWh per år, d. v. s. ungefär samma stegring som
väntades enligt 1951 års prognos, vilken redovisade en årlig ökning på 1 200
MkWh fram till år 1956 och 1 500 MkWh för tiden därefter fram till år
1960. Undersökningen av år 1953 gav dock vid handen en tendens till något
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
33
snabbare stegring av kraftbehoven. Den genomsnittliga belastningsutvecklingen
de senaste åren har emellertid visat en god överensstämmelse med
framlagda prognoser, varför styrelsen anser, att enbart det senaste årets
relativt stora ökning icke motiverar ett frångående av den prognos, som
ligger till grund för de pågående och planerade vattenkraftsutbyggnaderna
i landet. Den fortsatta belastningsutvecklingen bör emellertid noggrant
följas, så att en eventuellt nödvändig forcering av utbyggnadsprogrammet
kan sättas in i tid.
Som tidigare nämnts har belastningsökningen det senaste året inom de
områden, som försörjes av vattenfallsverket, uppgått till ca 750 MkWh eller
något mer än 50 procent av ökningen i hela landet. Vattenfallsverket har
således täckt ungefär den andel av belastningsökningen, varmed tidigare räknats.
Detta styrker motiven för att utbyggnadsplanerna även i fortsättningen
bör baseras på antagandet, att hälften av landets belastningsökning skall
läckas av vattenfallsverket.
Utbyggnadsprogrammet bör således fortfarande baseras på en årlig belastningsökning
inom vattenfallsverkets distributionsområde om 600 MkWh
per år fram till år 1956 samt 750 MkWh per år för tiden därefter. Med hänsyn
härtill, anför styrelsen, bör tidigare beslutade utbyggnader av nya vatlenkraftsanläggningar
fullföljas i avsedd takt.
Beträffande pågående utbyggnader och planerade nya utbyggnader anför
vattenfallsstyrelsen bl. a. följande.
Det första aggregatet i Ligga kraftstation i Lule älv är numera i drift, och
det andra aggregatet beräknas komma i drift under hösten 1954. Under år
1955 blir Näverede och utvidgningen i Midskog i Indalsälven färdiga och
år 1956 den omedelbart nedströms Näverede liggande kraftstationen i Slugun.
Bergeforsen kommer i drift med tre aggregat under vintern 1955/56.
I Ångermanälven skall Lasele planenligt färdigställas under vintern 1956/
57. Utvidgningen av Forsmo blir färdig på sommaren 1957. Stornorrfors
i Umeälven beräknas komma i drift under år 1959. Längre upp i älven utbygges
tre kraftstationer, Umluspen, Stensele och Grundfors. Umluspen
kommer enligt planerna att bli färdig år 1957 och Grundfors år 1958. Enligt
tidigare planer skulle Stensele färdigställas år 1959. Det har emellertid
med hänsyn till dispositionen av arbetskraft och arbetsmaskiner befunnits
lämpligt att förskjuta idrifttagandet av denna station ett år. Förskjutningen
är möjlig, enär hela krafttillskottet från Stornorrfors kraftstation i nedre
Ume älv erhålles något tidigare än enligt tidigare planer. Detta beror å sin
tur på att det visat sig lämpligt att fördela utbyggnadsvattenmängden, 600
ms per sekund, på tre i stället för fyra aggregat.
För att tillgodose kraftbehovet under år 1959 erfordras även, att den
planerade kraftstationen vid Järkvissle kommer till stånd. Beträffande denna
har riksdagen redan tagit ställning. Anläggningen kan bli färdig till
nämnda år, om arbetena påbörjas under budgetåret 1955/56. Stationen är
emellertid, såsom vattenfallsstyrelsen framhöll förra året, vid den väntade
it Bihang till riksdagens protokoll 1955. 6 samt. Nr 9
34
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
belastningsökningen behövlig redan år 1958. Det är möjligt, att få den färdig
till dess, om förberedelserna påbörjas redan innevarande budgetår och
arbetena sedan forceras. Riksdagens beslut innefattade ett bemyndigande
för Kungl. Maj :t att ur statens vattenfallsverks dispositionsanslag anvisa
medel för förberedelsearbetena. Vattenfallsstyrelsen hemställer i annat sammanhang
om sådan anvisning.
I fråga om Stenungsunds ångkraftstation har det befunnits möjligt och
lämpligt att inrikta arbetena på att det första maskinaggregatet skall tagas
i drift den 1 oktober 1960.
Om utvecklingen följer den senaste prognosen, kommer belastningen
inom vattenfallsverkets distributionsområde 1960/61 upp till ungefär 14 500
MkWh per år. Det nuvarande utbyggnadsprogrammet innebär för samma
driftår en normalårsproduktion i vattenkraftstationerna av 15 600 MkWh.
Med ledning av statistik över vattenföringen i de kraftproducerande älvarna
har man funnit, att vattenkrafttillgången under exceptionella torrårsförhållanden
liknande dem, som rådde åren 1939/40 och 1947/48, kan nedgå
till eller understiga 85 procent av den normala. En energibalans vid ett sådant
läge under budgetåret 1960/61 får följande utseende.
MkWh
Vattenkrafttillgång ............................................... 13 300
Belastning
Nettobelastning.......................................... 14 500
Leveranser till elektriska ångpannor, export till Danmark jämte
ofrånkomligt spill...................................... 200 14 700
Erforderligt krafttillskott .......................................... 1 400
Det erforderliga krafttillskottet beräknas sålunda till 1 400 MkWh per år.
Under vintern 1960/61 består vattenfallsverkets ångkraftresurser dels av
ca 200 000 kilowatt (kW) i Västerås och dels av 100 000 kW i Stenungsunds
ångkraftverk. Den sammanlagda produktionsförmågan i dessa båda
verk beräknas — med hänsyn tagen till att ångkraftverkens effekt praktiskt
icke kan utnyttjas under mer än en del av belastningsåret — uppgå
till 900 MkWh per år. Detta understiger det erforderliga tillskottet under
ett exceptionellt torrår med ca 500 MkWh. Denna brist är av den storleksordningen,
att styrelsen anser det nödvändigt med ett nytt tillskott av vattenkraft
redan under år 1960. Det lämpligaste utbyggnadsobjektet för ändamålet
utgöres av fallsträckan Långbjörn—Tarseleforsen, belägen omedelbart
uppströms Lasele i Ångermanälven. En anläggning där, vilken kommer
att benämnas Långbjörn, ger ett krafttillskott av 380 MkWh per år vid
normal vattentillgång. För att stationen skall kunna bli färdig under år
1960, behöver åtminstone förberedelsearbeten genomföras under budgetåret
1955/56.
Under ett svårare torrår kan Långbjörn-anläggningen beräknas ge ca 300
MkWh. Av den möjliga bristen under budgetåret 1960/61 kvarstår därför
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
35
ca 200 MkWh att täcka, vilken kvantitet får anskaffas genom extraordinära
åtgärder. Vid bedömningen bör vidare beaktas, vilken inverkan en avvikelse
mellan den verkliga och den antagna belastningsutvecklingen får.
Prognosen för belastningen under budgetåret 1960/61 innebär en ökning
från budgetåret 1953/54 med ca 50 procent. En positiv avvikelse med exempelvis
3 procent, vilken mycket väl är tänkbar, är liktydig med en förhöjning
av belastningsnivån med 300 MkWh per år.
Den väntade belastningsökningen efter år 1960 medför, att ställning
redan för budgetåret 1955/56 måste tagas även till en utbyggnad av fallen
mellan Kultsjön och Malgomaj i Ångermanälvsgrenen Kultsjöån. Där kan
sammanlagt utvinnas en energimängd av ca 650 MkWh per år vid normal
vattenföring.
Styrelsen föreslår vidare, att en komplettering av Porjus kraftstation med
en tredje avloppstunnel samt att en utvidgning av svallgalleriet vid stationen
skall påbörjas under nästa budgetår. Åtgärderna har varit aktuella, sedan
Harsprångsstationen togs i drift, och beräknas både ge ett krafttillskott till
godtagbar kostnad och undanröja vissa risker för vattenskador i stationen
vid feltillfällen. Åtgärderna har hittills fått stå tillbaka för andra arbeten
vid Lule älv men bör nu komma till utförande i samband med att arbetskraft
och byggnadsmaskiner frigöres från Liggabygget.
Även de vattenregleringar, som erfordras för ett rationellt utnyttjande av
kraftstationerna, bör fullföljas enligt föreliggande planer och i samordning
med vattenkraftsutbyggnaderna. För budgetåret 1955/56 förutses ingen utvidgning
av regleringsarbetena till något nytt älvsystem.
Styrelsen framhåller, att vid utformningen av det framtida utbyggnadsprogrammet
och de förslag i anslutning därtill, som nu framlagts, har hänsynen
till en rationell utnyttjning av verkets byggnadsorganisation i hög
grad inverkat. Vid den omfattning, som utbyggnadsverksamheten numera
fått, ställes stora krav på verkets konstruerande och byggande avdelningar.
Både för att erforderliga förstärkningar av kraftresurserna skall bli färdiga
i tid och för att de skall bli genomförda med bästa möjliga ekonomi,
är det av vikt att de framtida arbetsuppgifterna noggrant planeras och
ordnas inbördes med inriktning på jämn sysselsättning för de olika byggnadsorganen.
I propositionen (s. 89—91) lämnas vidare en översikt över verkets medelsförbrukning
1953/54—1955/56, varav bl. a. framgår, att vattenfallsstyrelsen
för budgetåret 1955/56 förutser en sammanlagd investeringssumma
om 372,6 milj. kr. Kalkylerna anknyter därvid till de begärda nya anslagen
och förutsätter, alt dessa till övervägande delen blir helt förbrukade. I verkligheten
torde emellertid avvikelser uppstå. Styrelsen anser därför, att ifall
en maximering skall göras även för budgetåret 1955/56, gränsen bör kunna
sättas vid 367 milj. kr., innebärande oförändrad reell nivå eller eventuellt
någon nedgång i förhållande till budgetåret 1954/55.
Vattenfallsstyrelsen bar slutligen lämnat följande sammanställning av de
för budgetåren 1952/53—1954/55 anvisade samt för budgetåret 1955/56
äskade anslagen under vattenfallsvcrkets fond.
36 Statsutskottets
utlåtande nr .9
år 1955
1952/53
1953/54
1954/55
Äskanden
1955/56
miljoner
kronor
Kraftstationer..................
....... 114,5
148,5
159,5
177,0
Regleringsföretag...............
....... 13,6
18,0
13,0
22,0
Distributionsanläggningar........
....... 150,0
160,0
166,0
130,0
Kraftöverföring till Gotland......
....... —
14,0
2,5
—
Inventarier och material.........
....... 35,0
20,0
—
—
Övriga anslag...................
....... 4,5
7,0
5,5
13,5
Summa 317,6
367,5
346,5
342,5
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning torde fä
hänvisas till propositionen (s. 92—108).
Över styrelsens framställning ha utlåtanden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
samt statens handels- och industrikommission (s. 108 och 109).
Departementschefen erinrar inledningsvis om att det nuvarande programmet
för de statliga vattenkraftsutbyggnaderna syftar till en sådan ökning
av vattenkraftproduktionen att denna ökning tillsammans med de krafttillskott,
som kan väntas från kommunala och enskilda utbyggnader, dels täcker
den beräknade årliga belastningsökningen och dels fram till slutet av
1950-talet ger upphov till en marginal mellan produktion och belastning om
ca 10 procent vid normal vattentillgång. Till grund för programmet ligger
den prognos rörande belastningsutvecklingen, som år 1951 efter rätt omfattande
utredningar gjordes av centrala driftledningen. Denna prognos omprövades
år 1953 med anledning av den förändring i konjunkturläget, som
då hade inträtt. Man fann därvid, trots mer pessimistiska antaganden om
den ekonomiska utvecklingen, närmast en tendens till något snabbare stegring
av kraftbehoven än tidigare förutsetts. Avvikelsen var dock icke så
väsentlig, att styrelsen fann anledning att frångå 1951 års prognos. Man
borde alltså alltjämt kunna räkna med en årlig belastningsökning om ca
1 200 miljoner kilowattimmar (MkWh) intill mitten av 1950-talet och om
ca 1 500 MkWh för tiden därefter fram till 1960-talet eller för den femårsperiod
1953—1957, som 1953 års prognos närmast avsåg, genomsnittligt
1 350 MkWh per år.
Departementschefen anför härefter följande.
I styrelsens nu aktuella framställningar meddelas hl. a., att belastningsökningen
i hela landet under budgetåret 1952/53 uppgick till ca 1 250 MkWh
och under 1953/54 till ungefär 1 450 MkWh. Utvecklingen under det senaste
budgetåret tyder på en något snabbare stegring än som framgår av 1953
års prognos. Styrelsen anser dock, att enbart det senaste årets relativt stora
belastningsökning icke motiverar ett frångående av prognosen.
Styrelsen har under hand lämnat vissa uppgifter om hur vattenkraftförsörjningen
kan komma att gestalta sig fram till 1960-talet vid den utveckling
av belastningen, som 1951—1953 års prognoser anger och med de utbyggnader,
som styrelsen samt kommuner och enskilda planerar att genomföra
under återstoden av 1950-talet. De uppgifter, som gäller den totala produktionen
och belastningen i landet, har sammanställts i tabell 1. Av denna
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
37
framgår, att produktionskapaciteten vid landets samtliga vattenkraftverk för
närvarande vid normal vattentillgång något överstiger den i 1951 och 1953
års prognoser förutsedda belastningen. Utvecklingen under 1954 har dock
tytt på en något större belastningsökning än prognoserna anger, varför man
tills vidare vid normalår endast torde kunna räkna med ungefär jämn balans
mellan vattenkraftproduktion och belastning. Vid ett exceptionellt torrår,
vilket enligt tabellen innebär, att produktionen på grund av vattenförhållandena
ligger vid 85 procent av produktionsförmågan under normalår,
skulle f. n. en brist i vattenkraftförsörjningen om ca 13 procent uppstå,
vilken endast till en del kan tillgodoses med inom landet producerad eller
importerad ångkraft.
Tabell 1
Beräknad produktion vid landets samtliga vattenkraflsanläggningar samt beräknad
belastning under åren 1953—1960.
Miljoner kilowattimmar
Produktion
Produktion
Netto-
År
under
normalår
under
torrår1
belastning
1953 .....
..... 21060
17 900
20 700
1954 .....
..... 22 730
19 320
22 250
1955 .....
..... 24 070
20 460
23 450
1956 ....
..... 25 460
21 640
24 650
1957 ....
..... 27 030
22 980
26 150
1958 ....
..... 29 960
25 470
27 650
1959 ....
..... 32 360
27 510
29 150
1960 ....
..... 34 220
29 090
30 650
Marginal
D:o i % av
Marginal
D:o i % av
vid
nettobe-
vid
nettobe-
normalår
lastningen
torrår
lastningen
360
1,7
— 2 800
— 13,5
480
2,2
— 2 930
— 13,1
620
2,6
— 2 990
— 12,7
810
3,3
— 3 010
— 12,2
880
3,4
— 3 170
— 12,1
2 310
8,3
— 2 180
— 7,9
3 210
11,0
— 1 640
— 5,6
3 570
11,6
— 1560
- 5,1
Anm. Produktionssiffrorna är angivna för såväl normalår som exceptionellt torrår. De är i fråga
om produktionstillskotten från anläggningar utbyggda av enskilda och kommunala företag baserade
på uppgifter från företagen själva och Svenska vattenkraftföreningen. Med hänsyn till att
arbeten kan påverkas såväl av företagens egna åtgöranden som av yttre omständigheter, föreligger
ingen säkerhet för att tillskotten kommer vid de nu förutsatta tidpunkterna. Belastningssiffrorna
förutsätter en utveckling enligt föreliggande prognoser.
Med det utbyggnadsprogram, som vattenfallsstyrelsen samt kommunala
och enskilda företag nu följer, och den belastningsökning, som centrala
driftsledningens prognoser förutser, skulle såsom tabellen visar produktionsmarginalen
vid slutet av 1950-talet komma att stiga till mellan 11 och
12 procent. Stegringen faller emellertid huvudsakligen på åren 1958—1960.
Under åren därförinnan kommer marginalen i bästa fall alt kunna utökas
till ca 3 procent. Den starka tillväxt, som förutses inträda fr. o. in. 1958, beror
självfallet på att då enligt planerna ett stort antal kraftstationer väntas
bli tagna i drift. På den statliga sidan gäller detta bl. a. de redan beslutade
och påbörjade stationerna i Grundfors (1958) och Stornorrfors (1959) i
Umeälvcn, den beslutade men ännu icke påbörjade stationen vid Stensele
(1960) i samma älv samt den av styrelsen nu föreslagna stationen vid Långbjörn
(1960) i Ångermanälvens åselegren. Dessutom bygger uppgifterna i
sammanställningen på att Järkvisslestationen skall kunna påbörjas under
innevarande budgetår och tagas i drift år 1958. Det uppskov med denna
station jag i det följande kommer att förorda innebär dock, att det kraft
1
Avser produktionen under ett exceptionellt torrår, vilken förutsattes uppgå till 85 procent
av normalårsproduktionen.
2 Exkl. ånggenerering och exporterad överskottskraft.
38
Statsutskottets utlåtande in• 9 år 1955
tillskott om drygt 400 MkWh per år, som stationen kommer att ge, kan beräknas
stå till förfogande först år 1959.
De förslag till fortsatta utbyggnader, som vattenfallsstyrelsen nu framlagt,
tar sikte på försörjningsläget under budgetåret 1900/61 och tiden därefter.
Den situation som då kan råda, har styrelsen belyst med en kalkyl
över det inom vattenfallsverkets distributionsområde vid nämnda budgetår
erforderliga krafttillskottet. Kalkylen utgår ifrån antagandena i 1951 och
1953 års prognoser rörande belastningsutvecklingen och förutsätter, att
vattenkraftproduktionen till följd av ett exceptionellt torrår faller till ca
85 procent av den produktion, som kan uppnås under normalår. Kalkylen
ger vid handen, att därest ett exceptionellt torrår inträffar under budgetåret
1960/61, skulle den statliga sektorn behöva ett krafttillskott utöver
vad som kan framkomma av redan beslutade utbyggnader, om ca 1 400
MkWh. Ca två tredjedelar av denna eventuella brist skulle kunna täckas
genom krafttillskott från Västerås och Stenungsunds ångkraftverk. Om även
bristen i övrigt skall kunna utfyllas, måste ytterligare vattenkraftsutbyggnader
igångsättas redan nästa budgetår. Styrelsen anser Långbjörn—Tarseleforsen
omedelbart uppströms Lasele i Ångermanälven vara det lämpligaste
objektet härför. En station där beräknas ge 380 MkWh per år vid
normal vattentillgång och kan, om förberedelsearbeten vidtages under budgetåret
1955/56, bli färdig till år 1960.
Med sikte på belastningsökningen efter 1960 föreslår styrelsen vidare en
utbyggnad av fallen i ångermanälvsgrenen Kultsjöån mellan Kultsjön och
Malgomaj. Anläggningen, som benämnes Stalons kraftstation, beräknas med
nu föreslagen utbyggnad nå en genomsnittlig produktionsförmåga av 700
MkWh per år vid normal vattentillgång och efter det planerade regleringsåtgärder
vidtagits. Om förberedande arbeten påbörjas under budgetåret
1955/56, kan stationen vara färdig till år 1962.
Vid bedömningen av styrelsens förslag har jag utgått ifrån att nu pågående
utbyggnader skall fullföljas i avsedd takt. Jag har emellertid icke något
att erinra mot styrelsens beslut att med hänsyn till tillgången på arbetskraft
och arbetsmaskiner senarelägga kraftstationen i Stensele ett år med
färdigställande år 1960 i stället för 1959. Vidare har jag förutsatt, att det
för fjolårets riksdag anmälda byggnadsprojektet vid Järkvissle i Indalsälven
i viss begränsad omfattning skall påbörjas under nästa budgetår. Vid den
omfattning de statliga utbyggnaderna därmed får fr. o. m. budgetåret 1955/
56 kommer, om belastningsutvecklingen i huvudsak verifierar föreliggande
prognoser, den målsättning för försörjningsläget vid slutet av 1950-talet,
som de senaste åren legat till grund för det statliga utbyggnadsprogrammet,
att realiseras.
Beträffande försörjningsläget vid början av 1960-talet vill jag med anledning
av den kalkyl, som styrelsen presenterat, erinra om att kalkylen
endast tar sikte på kraftbehovet inom styrelsens eget distributionsområde.
Den utgår vidare från produktionsförhållandena vid ett exceptionellt torrår.
Vid normalår kommer under samma förutsättningar rörande belastningsutvecklingen,
som styrelsen uppställt, marginalen mellan produktion och
belastning att uppgå till ca 8 procent. Marginalen inom den statliga sektorn
under år 1960 kan sålunda såsom framgår av en jämförelse med tabell 1,
förutses vara något mindre än för landet i dess helhet. Trots detta kan
läget, även inom den del av kraftförsörjningen, som vattenfallsverket svarar
för, sedan beslutade och pågående utbyggnader fullbordats, anses vara
avsevärt bättre än för närvarande. Vid min bedömning av de nya utbyggnadsprojekt,
som styrelsen framlagt, har jag utgått från detta förhållande.
39
Statsutskottets utlåtande nr !) år 195.'',
Ställningstagandet till en utvidgning av investeringsprogrammet har mast
bli beroende på en avvägning med hänsyn till angelagenheten mellan de toreslagna
nya vattenkraftsutbvggnaderna å ena sidan och andra offentliga
samt enskilda investeringar å den andra. Vid denna avvägning har jag
kommit till att vissa av vattenfallsstyrelsens nya utbyggnadsprojekt bni
anstå över budgetåret 1955/56. .lag har därvid tagit hänsyn till. vad jag
nyss antytt, att kraftförsörjningsläget såväl inom vattenfallsverkets distributionsområde
som inom landet i dess helhet vid 1960-talets början vid pågående
och under nästa budgetår påbörjade utbyggnader — aven om belastningen
skulle visa sig stiga brantare än hittills forutsatts — kommer
att vara så mycket gynnsammare än för närvarande, att ett uppskov med
vissa projekt måste anses försvarligt. Det är i år så mycket angelägnare
att utnvttja möjligheten därtill som det befunnits nödvändigt pa grund av
de ekonomiska utsikterna för det kommande budgetåret att over lag begränsa
de offentliga investeringarna. Jag vill ytterligare tillägga, att vattenfallsstyrelsen
enligt vad som under hand meddelats nng, vidtagit förberedelser
för en nv översyn av belastningsprognosen och att darfor inom nagot
år ett mera aktuellt material för bedömning av det totala kraftforsorjmngsläget
vid början av 1960-talet torde komma att föreligga.
Departementschefen erinrar vidare om att för innevarande budgetår en
ram om 350 milj. kr. är fastställd för vattenfallsverkets investeringar. Till
följd av den förändring i redovisningen av utgifterna för Bergeforsens kraftstation,
som tidigare berörts, förordar han emellertid att ramen vidgas till
367 milj. kr. För budgetåret 1955/56 anser departementschefen en reducering
av utgifterna till 337 milj. kr., med en ungefärlig fördelning enligt en
i propositionen (s. 113) intagen sammanställning, både möjlig och nödvän
-
dig samt anför vidare därom följande.
Investeringsutgifterna för Stornorrfors kraftstation har kunnat minskas
med 2 milj. kr., emedan styrelsen i skrivelse den 6 december 1954 meddelat,
att den verkstadsbyggnad, som varit avsedd att förläggas till Umea, icke
kommer till utförande. Kraftstationen i Järkvissle avses paborjad i begränsad
omfattning under nästa budgetår. Med den nu beräknade medelstilldelningen
för denna och under förutsättning av normal byggnadstakt i fortsättningen
förutses stationen kunna tagas i drift under ar 1959. Besluten
om påbörjande av kraftstationerna i Stalon och Långbjörn anser jag bor anstå
tills vidare. Detsamma gäller den komplettering av Porjus kraftstation,
som styrelsen föreslagit. Begränsningen av utgifterna for distributionsanläggningarna
betyder, att takten i vissa utbyggnader, gallande saval prnnaroch
sekundärnätet som bygde- och ortsanläggningarna, kommer att bil langsammare.
Den icke fördelade differensen mellan förordad investeringsram
och uppskattad medelsförbrukning är en restpost, som uppstått vid fördelningen
av medelsförbrukningen på de olika objekten och som anger att en
ytterligare reducering över lag är erforderlig. Någon sådan liar dock icke
ansetts behöva göras i tabellen, enär beloppet kan sägas falla inom telmai
ginalerna
för beräkningarna. ,
.lag förordar, att de av vattenfallsstyrelsen för nasta budgetar askade anslagen
anvisas, varvid jag dock undantar de ändamål, för vilka jag ansett
medelsförbrukningen kunna reduceras och för vilka anslagsanvisningcn dailor
i motsvarande män bör begränsas eller bortfalla. På de skäl som styie - sen anfört för en höjning av dispositionsanslaget och med anledning av det
ändrade förfarande vid anslagsförstärkningar, som jag forordar under av
-
40
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
föreslår jag, att till anslaget under nästa budgetår anvisas 8 milj
kr. Sasom jag anfört under avsnitt 2 a förordar jag vidare, att erforderliga
medel för regleringsföretagen fr. o. in. nästa budgetår anvisas i form av ett
kollektivanslag benämnt Regleringsföretag. Med hänsyn till de beräknade
behållningar a äldre anslag för regleringsändamål, som kommer att överoras
till det nya kolleklivanslaget, anser jag att den nya medelsanvisningen
till detta kan begransas till 20 milj. kr.
I anslaget till distributionsanläggningar har styrelsen inräknat en sannolik
kostnad om 3,8 milj. kr. for inkop och upprustning av nät, tillhörande
cHstnbutmnsforen.ngar i Norrbottens och Västerbottens läns skogs- och
fjällbygder. I enlighet med Kung], Maj :ts förslag i 1954 års statsverksproposition,
mot vilket riksdagen icke hade något att erinra, bör 80 procent av
de utgifter harfor, som kan bli aktuella, omedelbart avskrivas. Chefen för
inansdepartementct har därför i annat sammanhang denna dag föreslagit,
att i detta syfte ett avsknvningsanslag om 3 milj. kr. anvisas på driftbudgeten
for nasta budgetår. n
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Helmer Persson och Öhman (I: 257) och den andra inom andra kammaren
av herr Holmberg m. fl. (11:349), i vilka hemställts att riksdagen,
med bifall i övrigt till vad som i statsverkspropositionen yrkas under vattenfallsverkets
fond, måtte besluta att anslaget avseende förvärv av enskilda
företag för elektrisk distributionsverksamhet höjes till 11 500 000 kronor;
dels ock en inom andra kammaren av herr Andersson i Dunker m. fl.
"^äckt motion (11:348), vari hemställts att förenämnda anslag till förvärv
av enskilda företag för elektrisk distributionsverksamhet icke måtte beviljas
av riksdagen.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina vrkanden torde
få hänvisas till motionerna I: 257 och II: 348.
Utskottet. Det investeringsprogram som framlagts av vattenfallsstyrelsen
tor nasta budgetår har som allmän utgångspunkt, att tidigare beslutade utbyggnader
av nya vattenkraftsanläggningar i första hand skola fullföljas.
Vidare har förutsatts att kraftstationen vid Järkvissle, till vilken fjolårets
riksdag tog ställning, påbörjas redan innevarande budgetår. Därest kraftbehovet
under år 1960 och tiden närmast därefter skall kunna tillgodoses
erfordras emellertid enligt styrelsen att beslut nu fattas om ytterligare två
utbyggnads företag, båda belägna i Ångermanälven och kallade kraftstation
vid Langbjorn respektive Stalons kraftstation. Under beaktande av jämväl
ovnga utgiftsbehov har vattenfallsstyrelsen föreslagit, att anslagsanvisningen
för nasta budgetår avpassas efter en investeringsverksamhet av sammanlaat
372,3 milj. kronor.
Departementschefen har emellertid, såsom framgått redan av den under
punkten 1 lämnade redogörelsen, funnit eu begränsning av vattenfallsverkets
investeringsutgifter till 337 milj. kronor nödvändig. Beloppet understiger
med 30 milj. kronor den investeringsvolym som nu förutses för innevarande
budgetår. Begränsningen har delvis möjliggjorts genom att depar
-
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955 .
41
tementschefen ansett besluten om påbörjande av kraftstationerna i Stalon
och Långbjörn samt en av vattenfallsstyrelsen föreslagen komplettering av
Porjus kraftstation tills vidare böra anstå. Investeringsutgifterna för Stornorrfors
kraftstation ha vidare kunnat något minskas, varjämte den första
etappen av ^byggnadsarbete^ vid Järkvissle starkt reducerats. Beträffande
övriga investeringsobjekt må här särskilt nämnas, att medelsförbrukningen
på anslaget till distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten vid statens kraftverk förutsatts komma att stanna vid ett belopp som
är 10 milj. kronor lägre än vad styrelsen räknat med. Den sålunda förordade
begränsningen av vattenfallsverkets investeringsverksamhet har, liksom i
fråga om övriga kommunikationsverk, ansetts motiverad av samhällsekonomiska
skäl. Dessutom kommer enligt departementschefens mening krattförsörjningsläget
såväl inom vattenfallsverkets distributionsområde som
inom landet i dess helhet vid 1960-talets början vid pågående och under nästa
budgetår påbörjade utbyggnader att vara så mycket gynnsammare än för
närvarande, att ett uppskov med vissa projekt måste anses försvarligt. I
likhet med vattenfallsstyrelsen har departementschefen vid sina beräkningar
utgått från 1951 års prognos, avseende för femårsperioden 1953—1957 en
genomsnittlig belastningsökning av 1 350 MkWh per år.
Utskottet har tidigare under punkten 1 framhållit, att enligt dess mening
Kungl. Maj :ts förslag är ägnat att ingiva vissa betänkligheter. Detta sitt omdöme
grundar utskottet på de uppgifter som nu föreligga rörande den faktiska
belastningsutvecklingen. Av statsverkspropositionen framgår att kraftefterfrågan
redan under sistförflutna budgetår undergått en snabbare stegring
än vad som förutsetts enligt prognosen. Denna stegring har sedermera
fortsatt och har f. n. enligt av vattenfallsstyrelsen lämnade uppgifter för hela
landet nått en nivå av, uttryckt i årssiffror, ca 1 800 MkWh. Enligt vad utskottet
vidare inhämtat kan, därest de årliga avvikelserna från prognosen
även framdeles bliva lika stora, den i statsverkspropositionen förordade begränsningen
av styrelsens utbyggnadsprogram väntas få till följd, att kraftbalansen
för vattenfallsverket budgetåret 1958/59 kommer att även i händelse
av normalår förete en brist, uppgående till 400 MkWh. Denna brist
skulle visserligen kunna täckas genom motsvarande överskott från den ickestatliga
sektorn. Inträffar emellertid ett exceptionellt torrår, uppstår för hela
landet en brist på 1 900 MkWh, vilken till övervägande del får elimineras genom
ransonering. Beaktas bör därjämte att den ifrågavarande begränsningen
även kan leda till sysselsättningssvårigheter, eftersom utbyggnadsprogrammet
utformats på sådant sätt att den för visst företag avsedda arbetsorganisationen
efter hand skall kunna utnyttjas för annat, närbeläget företag.
Mot de nu redovisade betänkligheterna måste dock sältas angelägenheten
av att i rådande ekonomiska läge en begränsning av (lön statliga investeringsverksamheten
kommer till stånd. Såsom framgått redan av punkten 1
bar utskottet därför ansett sig böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag,
att vattenfallsverkets investeringsutgifter under nästa budgetår maximeras
till ett belopp av 337 milj. kronor. Den av departementschefen föror
-
42
. Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
dade fördelningen av nämnda investeringssumma på olika utgiftsändamål
har ej heller givit utskottet anledning till erinran.
Av utskottets sålunda intagna ståndpunkt följer, att utskottet icke kan
tillstyrka det i de båda likalydande motionerna I: 257 och II: 349 framställda
yrkandet, innebärande att utgifterna under anslaget till förvärv av enskilda
företag för elektrisk distributionsverksamhet skulle få ökas med 10
milj. kronor. Beträffande såväl ifrågavarande motioner som den likaledes
i förevarande sammanhang väckta motionen II: 348, till vilken utskottet
återkommer i det följande, önskar utskottet f. ö. helt allmänt framhålla,
att ovannämnda anslag i stort sett kommer till användning endast i sådana
fall då vederbörande företag efter förvärvet bibehåller sin förutvarande driftform.
Den verksamhet som avses i motionerna däremot finansieras huvudsakligen
genom anslaget till distributionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten vid statens kraftverk. Såsom framgår av statsverkspropositionen
har också i detta anslag inräknats ett delbelopp av 3,8 milj. kronor
lör inköp och upprustning av nät, tillhörande distributionsföreningar i övre
Norrlands skogs- och fjällbygder. Bortsett från att motionerna egentligen
borde ha tagit sikte på sistberörda anslag, finner emellertid utskottet nu
icke tillräcklig anledning föreligga för utökad medelsanvisning till hithörande
ändamål, helst som elkraftutredningens i motionerna omnämnda
betänkande f. n. är föremål för remissbehandling och statsmakterna således
ännu icke haft tillfälle att pröva utredningens förslag. Å andra sidan anser
utskottet det vara sakligt befogat, att vattenfallsstyrelsen lämnas finansiella
möjligheter att förvärva lokala distributionsnät, då andra utvägar för ett
rationellt ordnande av kraftför sörj ningen inom vederbörande område icke
äro för handen. Utskottet avstyrker sålunda bifall till jämväl motionen
II: 348.
Då Kungl. Maj :ts anslagsberäkningar och förslag i övrigt ej heller givit
utskottet anledning till erinran, hemställer utskottet,
I. att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
för budgetåret 1955/56 under statens vattenfa]lsverks fond
anvisa följande investeringsanslag, nämligen
1. Stenungsunds ångkrafistation............ 7 000 000 kr.
2. Kapitaltillskott till Bergeforsens kraftaktiebolag
................................. 20 000 000 »
3. Kraftstationer i Indalsälven mellan Litselet
och Gesunden......................... 23 000 000 »
4. Kraftstation vid Järkvissle.............. 7 000 000 »
5. Kraftstation vid Lasele................. 25 000 000 »
6. Ytterligare maskinaggregat i Forsmo kraftstation
................................ 15 000 000 »
7. Kraftstationer i Umeälven mellan Storuman
och Blåviken.......................... 38 000 000 »
8. Stornorrfors kraftstation................ 18 000 000 »
9. Kraftstation vid Liggaforsen............. 2 000 000 »
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955 43
10. Ilegleringsföretag ...................... 20 000 000 kr.
11. Distribulionsanläggningar och därmed sammanhängande
arbeten vid statens kraftverk 120 000 000 »
12. Inköp av vattenfall och fastigheter....... 2 000 000 »
13. Statens vattenfallsverks dispositionsanslag . 8 000 000 »;
II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionerna I: 257 och II: 349 samt II: 348,
till Förvärv av enskilda företag för elektrisk distributionsverksamhet
för budgetåret 1955/56 under statens vattenfallsverks
fond anvisa ett investeringsanslag av 1 500 000 kronor.
Luftfartsfonden
6:o) Luftfartens markorganisation m. m. Kungl. Maj :t har (punkt 7, s.
116—128) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna
ett mellan luftfartsstyrelsen och Visby stad den 24 juni 1954 ingånget
tilläggsavtal rörande mayk för flygplatsen vid Visby, dels ock
för budgetåret 1955/56 under luftfartsfonden anvisa i statsrådsprotokollet
angivna investeringsanslag å tillhopa 6 745 000 kronor.
Till luftfartens markorganisation har för budgetåren 1952/53—1954/55
anvisats samt för budgetåret 1955/56 äskats följande investeringsanslag.
1952/53
1953 54
1954/55
Äskanden
1955/56
t U
i s e n t a 1 k
ronor
Markförvärv..........................
1
1
—
—
Flygfältsbyggen.......................
... 2 000
5 850
3 800
5 600
Byggnader ...........................
1
600
1 700
—
Teleutrustning m. m...................
... 100
90
100
130
Belysningsanläggningar................
1
1 470
900
1 100
Fordon, maskiner och redskap..........
... 300
375
300
450
Försvarsberedskap vid luftfartsverket----
—
—
225
145
Luftfartsverkets dispositionsanslag......
1
1 000
—
150
Summa 2 404
9 386
7 025
7 575
I ett i propositionen (s. 116 och 117) intaget arbetsprogram har lufttartsstyrelsen
redovisat sina för innevarande och nästa budgetår planerade investeringar.
Programmet upptar investeringar till ett belopp, som överstiger den f. n.
gällande investeringsramen, 8 milj. kr. per år, med närmare 1 milj. kr. Erfarenhetsmässigt
kan man dock enligt styrelsen räkna med, att vissa arbeten
förskjutes i tiden eller av olika skäl över huvud taget icke kan utföras under
angivet budgetår. Med utgångspunkt från att investeringsanslagen även
under budgetåret 1955/56 får belastas med ett högsta sammanlagt belopp av
8 milj. kr., säger sig styrelsen ha ansett det erforderligt alt framlägga ett
44
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
något större arbetsprogram än som ryms inom detta belopp. Då överföring
av medel mellan investeringsanslagen icke kan äga rum, har medelsbehovet
under vart och ett av dessa även måst beräknas med viss marginal för afl
möjliggöra för styrelsen att möta de avvikelser i programmet, som kan påkallas
av olika omständigheter.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning torde få
hänvisas till propositionen (s. 118—124).
Över framställningen ha yttranden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
och statens handels- och industrikommission samt Scandinavian Airlines
System (s. 124 och 125).
Departementschefen erinrar inledningsvis om att luftfartsstyrelsen vid
beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1955/56 utgått ifrån, att investeringarna
skall kunna bibehållas vid i stort sett samma omfattning som
under innevarande budgetår. För att uppnå en viss frihet i valet mellan de
olika av statsmakterna godkända investeringsändamålen har styrelsen sålunda
hemställt om nya anslag av ca 7,6 milj. kr, vilka, om de anvisas, tillsammans
med de beräknade anslagsbehållningarna vid ingången av 1955/56
skulle ge en total medelstillgång om ca 9,5 milj. kr. under budgetåret.
Departementschefen erinrar vidare om att han i investeringsplanen för
kommunikationsverken för luftfartsverkets del räknat med en investeringsram
av 7 milj. kr. Beträffande dennas fördelning på viktigare anslagsändamål
torde få hänvisas till en i propositionen å s. 125 intagen sammanställning.
Vad angår styrelsens investeringsplaner för budgetåret 1955/56 anför departementschefen
följande.
Genom beslut den 25 april 1952 anbefallde Kungl. Maj :t luftfartsstyrelsen
att med beaktande av vad därom anförts i riksdagens skrivelse 1952: 98,
verkställa en förberedande utredning och till Kungl. Maj :t inkomma med
förslag rörande användningen och den fortsatta utbyggnaden av storflygplatsen
vid Halmsjön. Såsom jag anmälde i fjolårets statsverksproposition,
hade utredningen då ännu icke hunnit slutföras, och i avvaktan på de förslag,
som den kunde komma alt leda till, förordade jag, att vissa av de arbeten
vid Halmsjöns flygplats, som av styrelsen föreslagits, tills vidare skulle
anstå. Läget är alltjämt detsamma, enär något ställningstagande till användningen
och utbyggnaden av flygplatsen ännu icke varit möjligt. Detta
beror numera närmast på, att frågan under det gångna året kommit i ett nytt
läge genom de förhandlingar om en eventuell avveckling av Bromma flygplats,
som inletts mellan Stockholms stad och staten, sedan staden vid början
av året föreslagit, att överläggningar skulle upptagas rörande dispositionen
av den för Bromma flygplats reserverade marken efter en eventuell
framtida förflyttning av civilflyget till Halmsjöns flygplats. Avsikten med
överläggningarna skulle vara att undersöka möjligheterna att i samband
med Halmsjöfältets definitiva utbyggnad avveckla Bromma flygfält och utnyttja
det härför nu ianspråktagna markområdet för bostads- och annan bebyggelse.
Med anledning av detta förslag tillsatte Kungl. Maj :t genom beslut
den 4 juni 1954 en förhandlingsdelegation med uppgift att företräda
staten vid ifrågavarande överläggningar och att inkomma med de förslag,
till vilka dessa kan föranleda.
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
45
Det är icke möjligt att nu uttala något om vad dessa överläggningar kan
leda till, men det är uppenbart, att varje planering för Halmsjöfältets framtida
användning och utbyggnad blir beroende av förhandlingarnas utgång.
Jag har därför vid prövningen av luftfartsstyrelsens anslagsäskanden, i vad
gäller Halmsjöns flygplats, även beträffande nästa budgetår utgått ifrån, att
tills vidare endast sådana arbeten bör vidtagas, som kan utföras utan att pågående
utredningar och förhandlingar föregripes. Luftfartsstyrelsen är för
sin del av samma inställning och har för den skull i de skrivelser, som jag
här tidigare anmält, i vad gäller bananläggningarna vid Halmsjöns flygplats,
endast förutsatt, att redan pågående arbeten skall fullbordas, att den av
statsmakterna godkända men icke påbörjade anläggningen av en kulvert
in. in. skall utföras samt att vissa för den nuvarande rullbanans användning
som reservbana erforderliga terrasseringsarbeten och materielanskaffningar
skall få vidtagas. Jag har icke något att erinra mot detta program och tillstyrker
därför, att det godkännes.
Styrelsen hemställde år 1953 i sina äskanden för innevarande budgetår
om ett bemyndigande att uppföra vissa provisoriska stationsbyggnader med
tillhörande vatten-, avlopps- och elektriska ledningar vid Halmsjöns flygplats
till en sammanlagd kostnad av 800 000 kr. Förslaget siktade till att
flygplatsen i enlighet med planerna för den första byggnadsetappen skulle
kunna tagas i bruk såsom reservflygplats under budgetåret 1955/56. Såsom
framgick av 1954 års statsverksproposition, var jag då med hänsyn till pågående
överväganden rörande flygplatsens användning icke beredd att taga
ställning till förslaget utan förordade, att det skulle få ankomma på Kungl.
Maj :t att inom ramen för styrelsens förslag framdeles pröva, vilka byggnadsarbeten,
som tills vidare kunde anses erforderliga. Riksdagen hade icke
något att erinra däremot. Några byggnadsarbeten har dock hittills icke blivit
aktuella. Med hänsyn till att alltjämt ovisshet råder om fältets framtida
användning — närmast om fältet tills vidare skall disponeras endast som
reservlandningsplats för Bromma eller slutgiltigt utbyggas som den reguljära
flygplatsen för Stockholms behov — förordar jag, att det även under
nästkommande budgetår får ankomma på Kungl. Maj :t att taga ställning till
behovet av byggnadsarbeten vid Halmsjöns flygplats. Jag vill i detta sammanhang
slutligen erinra om att styrelsen i den skrivelse angående beräkningen
av underskottet på luftfartsfonden för budgetåret 1955/56, som jag
tidigare denna dag anmält, förordat, att flygplatsen icke skall tas i bruk
under nästa budgetår.
Sedan flera år har det varit uppenbart, att utvecklingen av flygtrafiken
på Gotland och de krav som den tekniska utvecklingen av den flygande materielen
ställer på flygplatsernas standard, ganska snart skulle göra en utbyggnad
av Visby flygplats nödvändig. Bl. a. har upprepade erinringar därom
gjorts från SAS’ sida. I samband med sina anslagsäskanden för innevarande
budgetår meddelade också luftfartsstyrelsen, att utredningar pågick
i samråd med flygvapnet om åtgärder för en utvidgning av flygplatsen. Styrelsen
bär i sina nu aktuella petita återkommit till frågan och hemställt om
ett bemyndigande att i samarbete med flygförvaltningen anlägga en permanentbelagd,
2 (HK) in lång rullbana med tillhörande taxibanor, stationsplattform
och stationsbyggnader.
Av flygtekniska skäl anser styrelsen, att rullbanan i huvudsak bör förläggas
omedelbart utanför och norr om den nuvarande fältytan. Den ytterligare
mark, som därigenom erfordras, kommer, i den mån staten icke redan
förfogar över den, alt ställas till förfogande av Visby stad enligt ett
mellan styrelsen och staden ingånget andra tilläggsavtal till det tidigare
46
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
markavtalet av år 1938. Upplåtelsen, som sker utan ersättning, skall gälla
tills vidare så länge och i den mån det upplåtna området erfordras för flygändamål.
Vissa smärre områden, som staden tidigare genom avtalet år 1938
och första tilläggsavtalet år 1947 ställt till förfogande, skall, när de kan frigöras,
återgå till staden. Kronans motprestation till staden enligt den nya
överenskommelsen består i att luftfartsstyrelsen under förbehåll av Kungl.
Maj :ts godkännande förbundit sig att i huvudsaklig överensstämmelse med
den översiktsplan och beskrivning, som finnes fogad till avtalet, så utbygga
Visby flygplats, att den blir försedd med en permanentbelagd bana om 2 000
m längd och 60 m bredd.
Såsom jag antytt i det föregående, har det visat sig möjligt att vid den nu
föreslagna utvidgningen av flygplatsen vid Visby samordna de civila och
militära behoven av flygplats på Gotland. Luftfartsstyrelsen och flygförvaltningen
har därför kommit överens om att gemensamt bekosta vissa delar
av de nya anläggningarna. Den beräknade kostnaden för rullbanan, taxibanor
och stationsplattform in. m., uppgående till ca 6,7 milj. kr., kommer
sålunda att fördelas med 55 procent på luftfartsstyrelsen och 45 procent
på flygförvaltningen. På styrelsen faller dessutom kostnaderna för krafttillförsel
och fältbelysning, ca 0,9 milj. kr., för montage av en ILS-anläggning,
0,1 milj. kr., samt för erforderliga stationsbyggnader. Beträffande de
senare pågår fortfarande utredningar, huruvida den nuvarande stationsbyggnaden
bör flyttas, varvid omfattande om- och tillbyggnadsarbeten blir
erforderliga, eller om en helt ny byggnad bör uppföras. I båda fallen kommer
kostnaderna att stiga till inemot 0,5 milj. kr.
Efter samråd med chefen för försvarsdepartementet tillstyrker jag det
förslag till utbyggnad av Visby flygfält, som luftfartsstyrelsen i samarbete
med flygförvaltningen nu utarbetat. Jag förordar vidare", att det tilläggsavtal
II till 1938 års markavtal, som styrelsen ingått med Visby stad, godkännes.
Därest riksdagen icke har något att erinra däremot, torde det få ankomma
på Kungl. Maj :t att inom ramen för nyssnämnda kostnadsbelopp
besluta om byggnadsprogrammets närmare utformning.
I skrivelse den 25 augusti 1954 har styrelsen äskat sammanlagt 145 000
kr. till vissa försvarsberedskapsändamål, som närmare preciseras i en till
skrivelser! fogad promemoria. Jag tillstyrker att beloppet anvisas. Med detta
avsedda investeringar bör omedelbart avskrivas och chefen för finansdepartementet
har därför tidigare denna dag förordat, att ett motsvarande avskrivningsanslag
anvisas på driftbudgeten.
Utskottet. Vid sina anslagsberäkningar för nästa budgetår har luftfartsstyrelsen
utgått från att nuvarande investeringsram av 8 milj. kronor bibehålies
i stort sett oförändrad. Departementschefen har emellertid ansett en
begränsning av luftfartsverkets investeringsutgifter till sammanlagt 7 milj.
kronor vara erforderlig. Av sistnämnda belopp hänför sig huvuddelen eller
4.7 milj. kronor till flvgfältsbyggen. För genomförande av detta program
ha äskats anslag å tillhopa drygt 6,7 milj. kronor.
De av departementschefen godkända arbetsplanerna omfatta bl. a. ett
nytt projekt, avseende utbyggnad av Visby flygplats. Den ytterligare mark
som därigenom erfordras kommer, i den mån staten icke redan förfogar däröver,
att utan ersättning ställas till förfogande av Visby stad enligt särskilt
avtal. Kostnaderna för själva anläggningsarbetena ha uppskattats till ca
6.7 milj. kronor; då det emellertid visat sig möjligt att i förevarande hän
-
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
47
seende samordna de civila och de militära behoven, avses endast 55 procent
av ifrågavarande kostnader skola falla på luftfartsstyrelsen. Därtill komma
ytterligare vissa utgifter å sammanlagt ca 1,5 milj. kronor, vilka styrelsen
ensam har att svara för. Departementschefen har förutsatt, att det får ankomma
på Kungl. Maj :t att inom ramen för nyssnämnda kostnadsbelopp
besluta om byggnadsprogrammets närmare utformning.
Av statsverkspropositionen framgår vidare, att den av 1952 års riksdag
begärda utredningen rörande användningen och den fortsatta utbyggnaden
av storflygplatsen vid Halmsjön alltjämt icke hunnit slutföras. Anledningen
härtill är närmast det nya läge som uppkommit genom nu pågående förhandlingar
med Stockholms stad om en eventuell avveckling av Bromma
flygplats. Något definitivt resultat härav har ännu icke nåtts. Departementschefen
har därför förutsatt, att vid halmsjöfältet tills vidare endast
sådana arbeten skola vidtagas som kunna utföras utan att ovannämnda utredningar
och förhandlingar föregripas. I enlighet härmed har departementschefen
vidare förordat, att det även under nästkommande budgetår
får ankomma på Kungl. Maj :t att taga ställning till behovet av byggnadsarbeten
vid Halmsjöns flygplats.
Såsom redan framgått av utskottets under punkten 1 redovisade ställningstagande
till Kungl. Maj :ts förslag till investeringsplan för kommunikationsverken,
har utskottet intet att erinra mot att luftfartsverkets investeringsutgifter
för nästa budgetår fastställas till ett belopp av högst 7 milj.
kronor. Vad departementschefen i förevarande sammanhang anfört och förordat
rörande verksamhetens inriktning och utformning inom nyss angivna
medelsförbrukningsram anser sig utskottet jämväl kunna godtaga. Under
hänvisning härtill hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna det mellan luftfartsstyrelsen
och Visby stad den 24 juni 1954 ingångna tillläggsavtalet
II till det mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och Visby stad den 21 och 22 juni 1938 ingångna avtalet
rörande mark för flygplatsen vid Visby;
II. för budgetåret 1955/56 under luftfartsfonden anvisa
följande investeringsanslag, nämligen
1. Flygfällsbyggen ........................... 5 000 000 kr.
2. Teleutrustning m. in....................... 100 000 »
3. Belysningsanläggningar.................... 900 000 »
4. Fordon, maskiner och redskap.............. 450 000 »
5. Försvarsberedskap vid luftfartsverket ........ 145 000 »
6. Luftfartsverkets dispositionsanslag........... 150 000 »
48
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
Statens allmänna fastighetsfond
7:o) Nybyggnad för statens bilinspektion i Stockholm. Kungl. Maj:t har
(punkt 8, s. 129—131) föreslagit riksdagen att till Nybyggnad för statens
bilinspektion i Stockholm för budgetåret 1955/56 anvisa ett investeringsanslag
av 900 000 kronor.
På förslag av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har byggnadsstyrelsen i
skrivelse den 31 augusti 1954 hemställt att för nästa budgetår måtte anvisas
900 000 kr. till en nybyggnad för statens bilinspektion i Stockholm.
Byggnadsstyrelsen, som anser behovet av utökade lokaler för bilinspektionen
synnerligen angeläget om inspektionen skall kunna tillfredsställande
bedriva sin verksamhet, erinrar om att vid olika tillfällen diskussioner förts
mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen angående
möjligheten att söka förbättra inspektionens arbetsförhållanden inom ramen
för lokalbestånd och utrymme i det kvarter, där inspektionen nu är belägen.
På grund av den ringa tillgången på mark inom kvarteret och icke
minst med hänsyn till att bilinspektionens besiktningsverksamhet icke
lämpligen bör ligga inom stadens centrala delar, har emellertid några åtgärder
i sådant syfte icke ansetts böra vidtagas. De båda styrelserna har
därför kommit till den uppfattningen, att frågan ej kan lösas tillfredsställande
med mindre än att en nybyggnad uppföres för bilinspektionen.
Kostnaden för uppförandet av den föreslagna byggnaden exklusive kontrollutrustningen
o. d., har beräknats till 900 000 kronor.
Departementschefen biträder styrelsens förslag.
Utskottet, som intet har att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställer,
att riksdagen må till Nybyggnad för statens bilinspektion
i Stockholm för budgetåret 1955/56 anvisa ett investeringsanslag
av 900 000 kronor.
8:o) Byggnadsarbeten för länsstyrelserna. Kungl. Maj:t har (punkt 10,
s. 132—138) föreslagit riksdagen att till Byggnadsarbeten för länsstyrelserna
för budgetåret 1955/56 anvisa ett investeringsanslag av 2 500 000 kronor.
1 skrivelse den 31 augusti 1954 har byggnadsstyrelsen för nästa budgetår
äskat 4 700 000 kr. till byggnadsarbeten för länsstyrelserna och har därvid
räknat med att nya byggnadsföretag skall påbörjas i Nyköping, Jönköping,
Kristianstad, Halmstad, Västerås, Gävle och Östersund.
Med hänsyn till att anslaget för nästa budgetår till förevarande ändamål
synes böra begränsas till 2,5 milj. kr. har byggnadsstyrelsen under hand
meddelat, vilka ändringar som blir nödvändiga i byggnadsprogrammet. De
företag som beräknas kunna igångsättas gäller länsstyrelserna i Nyköping,
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
49
Jönköping, Kristianstad och Halmstad. Beträffande dessa företag har i propositionen
(s. 132—135) lämnats vissa närmare upplysningar.
I sin förenämnda skrivelse och i en kompletterande promemoria av den
4 december 1954 har styrelsen även framlagt en i propositionen (s. 135 och
136) intagen investeringsplan för landsstatsbyggnaderna.
Departementschefen erinrar inledningsvis om att medelsförbrukningen
för byggnadsarbeten för länsstyrelserna under budgetåret 1953/54 uppgick
till sammanlagt ca 5,9 milj. kr., varav 4,0 milj. kr. bestreds från de olika
specialanslagen för ändamålet och 1,9 milj. kr. från anslaget till Merkostnader
för vissa byggnadsarbeten. Fr. o. in. innevarande budgetår täckes
samtliga kostnader för hithörande arbeten från det nyinrättade kollektivanslaget
till Byggnadsarbeten för länsstyrelserna. Den fastställda investeringsramen
möjliggör under budgetåret arbeten till en sammanlagd kostnad
av 7,5 milj. kr. För nästa budgetår har byggnadsstyrelsen räknat med
en ram av likaledes 7,5 milj. kr. och hemställt, att ytterligare 4,7 milj. kr.
skall anvisas.
Departementschefen anför vidare följande.
I samband med petita har styrelsen framlagt en plan för lösning av länsstyrelsernas
lokalfrågor. I den promemoria, som ligger till grund för denna
och som utarbetats av en särskilt tillkallad sakkunnig, lämnas en utförlig
redogörelse för lokalförhållandena i de olika residensstäderna, varjämte
vissa preliminära förslag avseende erforderliga nybyggnader m. m. framlägges.
Enligt promemorian behöver samtliga länsstyrelser nya eller förbättrade
lokaler. På åtskilliga platser måste behovet anses trängande, medan
på andra håll förhållandena är relativt drägliga och i några fall i stort
sett goda. Lösningen av lokalfrågorna anses i princip böra ske i ett sammanhang
på varje plats. Residensstäderna har efter byggnadsarbetenas angelägenhetsgrad
ordnats i fem grupper. Från angelägenhetsgraderingen har
emellertid länsstyrelsen i Stockholms län uteslutits, enär frågan om dess
lokalbehov ansetts böra upptagas i samband med de utredningar, som pågår
beträffande en lösning av lokalfrågorna för hela den statliga administrationen
i Stockholm.
Promemorian har av byggnadsstyrelsen kompletterats med preliminära
skisser över erforderliga nybyggnader. I de fall styrelsen i sina petita hemställt
om bemyndiganden att påbörja ny- eller ombyggnader, har styrelsen
därjämte lagt fram förslagsritningar.
Till planen hör vidare eu sammanställning över kostnaderna för de föreslagna
byggnadsåtgärderna. Dessa har fördelats på två kategorier, allteftersom
de närmast motiveras av bristfälligheter i nuvarande lokaler eller
är organisatoriskt betingade. Kostnaderna för de redovisade byggnadsåtgärderna
utgör sammanlagt 58 milj. kr., varav 26 milj. kr. avser sådana arbeten,
som anses behövliga med hänsyn till nuvarande lokalers bristfällighet.
I sammanställningen upptages även sådan förhyrningar, vilka tills vidare
icke anses behöva ersättas med nybyggnader. Vidare har angivits de fall.
där markförvärv är aktuella med hänsyn till nu förutsatta utbyggnader och
önskemålet att erhålla en markreserv.
Beträffande planen i övrigt torde få hänvisas till handlingarna.
Byggnadsstyrelsen anför i sina petita, att den gruppindelning av residensstäderna,
som redovisats i promemorian, i huvudsak synes kunna tjäna som
Ilihang till riksdagens protokoll G samt. Nr 9
50
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
vägledning vid angelägenhetsgraderingen av de olika byggnadsprojekten.
Lokalförhållandena har emellertid i vissa fall ändrats sedan promemorian
utarbetades. På vissa platser har förhållandena förbättrats, enär nybyggnader
färdigställts eller tillfälliga förhyrningar gått att ordna. I andra fall
åter har läget försämrats. Styrelsen avser att bl. a. i detta avseende hålla
planen aktuell genom en fortgående översyn. Även andra omständigheter kan
komma att rubba den redovisade turordningen, såsom möjligheten att förvärva
mark och nödvändigheten att avvakta pågående stadsplaneutredningar.
Under förutsättning att länsstyrelsernas lokalfrågor kan lösas under en
tidsperiod av ca 10 år, uppskattar byggnadsstyrelsen det årliga medelsbehovet
till ca 7 å 8 milj. kr. Förutom de belopp, som redovisats i samband
med planen, har därvid inräknats kostnader för förbättring av lokalförhållandena
för länsstyrelsen i Stockholm. Vidare ingår i summorna en viss
marginal för tillgodoseende av de behov av utökade lokaler, som beräknas
bli en följd av länsstyrelsernas eventuellt fortsatta expansion.
Med hänvisning till planen har byggnadsstyrelsen hemställt om bemyndigande
att under nästa budgetår igångsätta sju byggnadsföretag. Av dessa
avser företagen i Nyköping, Gävle och Östersund fortsättningar av nu pågående
arbeten. Företagen i Jönköping, Halmstad och Västerås utgör nya,
större arbeten, för vilka den huvudsakliga medelsförbrukningen beräknas
falla på budgetåret 1956/57. I Kristianstad slutligen avser styrelsen att
bygga om en kasern för de lokala arbetsmarknadsorganens räkning. Kostnaderna
för dessa företag utgör sammanlagt ca 12,5 milj. kr., varav 4,5
milj. kr. beräknas falla på nästa budgetår och 8,0 milj. kr. på budgetåret
1956/57.
Den av styrelsen framlagda planen visar, alt länsstyrelsernas lokalförhållanden
på många håll är otillfredsställande. I vilken takt de kan förbättras
måste dock göras beroende av en avvägning med hänsyn till såväl
tillgängliga byggnadsresurser som övriga angelägna investeringsändamål.
På grund härav har jag icke ansett mig kunna tillstyrka, att för nästa budgetår
anvisas större anslag för ändamålet än 2,5 milj. kr. Detta innebär, att
sammanlagt 12,9 milj. kr. kommer att stå till förfogande för innevarande
och nästa års arbeten. Såsom framgår av den i det föregående redovisade
investeringsplanen kan av detta belopp 10,8 milj. kr. anses bundna till
tidigare beslutade företag. För nya företag återstår således 2,1 milj. kr.
Som jag tidigare anfört, har byggnadsstyrelsen under hand meddelat, att
sistnämnda belopp enligt styrelsens mening bör tagas i anspråk för byggnadsföretagen
i Nyköping, Jönköping, Kristianstad "och Halmstad. Jag förordar,
att styrelsens förslag beträffande dessa företag godkännes.
I skrivelse den 13 september 1954 har byggnadsstyrelsen bl. a. föreslagit,
att utgiftsramen för de i byggnadsprogrammet upptagna företagen måtte
ökas med 200 000 kr. för att bereda utrymme för de ökade kostnader, som
uppstått på grund av höjningen av den statliga arkitekttaxan fr. o. m. den
1 januari 1954. Med hänsyn till de marginaler, som torde föreligga i de av
styrelsen redovisade kostnadsberäkningarna, har jag emellertid "icke ansett
en sådan åtgärd påkallad.
Utskottet. Vid fjolårets riksdag beslöts, såsom departementschefen erinrat,
att kostnaderna för byggnadsarbeten för länsstyrelserna i fortsättningen
skulle bestridas från förevarande kollektivanslag. För de med anslaget avsedda
ändamålen fastställdes samtidigt en medelsförbrukningsram av 7.5
milj. kronor. För nästa budgetår har byggnadsstyrelsen räknat med oför
-
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
51
ändrade investeringsutgifter, vilket skulle nödvändiggöra en förstärkning
av anslaget med 4,7 milj. kronor. Vid sin prövning av frågan har departementschefen
emellertid icke kunnat tillstyrka högre anslagsbelopp än 2,5
milj. kronor, vilket innebär att investeringsutgifterna måste begränsas till
ett sammanlagt belopp av ca 5,4 milj. kronor. Fyra nya företag, avseende
vissa byggnadsarbeten i Nyköping, Jönköping, Kristianstad och Halmstad,
beräknas därvid kunna igångsättas under nästa budgetår.
Kungl. Maj :ts förslag har icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet
hemställer därför,
att riksdagen må till Byggnadsarbeten för länsstyrelserna
för budgetåret 1955/56 anvisa ett investeringsanslag av
2 500 000 kronor.
9:o) Anordnande av förvaltningslokaler. Kungl. Maj:t har (punkt 11, s.
138—140) föreslagit riksdagen att till Anordnande av förvaltningslokaler
för budgetåret 1955/56 anvisa ett investeringsanslag av 1 250 000 kronor.
Till Anordnande av förvaltningslokaler har för budgetåret 1954/5o anvisats
ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor.
Byggnadsstyrelsen har hemställt att anslaget jämväl för nästa budgetår
anvisas med 1 000 000 kronor.
Styrelsen framhåller att hittills anvisade medel i huvudsak disponerats för
att tillgodose behovet av egentliga förvaltningslokaler. Det av styrelsen förvaltade
fastighetsbeståndet innefattar emellertid därutöver byggnader för
vitt skilda ändamål, såsom skolbyggnader av olika slag och vetenskapliga
institutioner. Även inom dylika fastigheter förekommer allt som oftast behov
av sådana ändrings- och ombyggnadsarbeten, som är av den storlek och art,
att kostnaderna icke kan eller lämpligen bör bestridas av underhållsmedel.
Kungl. Maj :t har också i några fall medgivit, att kostnaderna för vissa erforderliga
ändringsarbeten inom sådana byggnader fått täckas från nu ifrågavarande
anslag. Styrelsen säger sig vid sin anslagsberäkning utgå från att
anslaget jämväl framdeles må disponeras för dylika arbeten.
Styrelsen framhåller vidare att enligt gällande föreskrifter anslaget får
disponeras endast efter medgivande av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. Då
det är fråga om arbeten av relativt liten omfattning, skulle det innebära
en förenkling i det formella förfarandet, om styrelsen erhölle ett generellt
bemyndigande att inom vissa gränser själv disponera över anslagets
användning. Styrelsen hemställer därför om ett bemyndigande att intill
ett sammanlagt belopp av 500 000 kronor bestrida kostnaderna för sådana
med anslaget avsedda arbeten, som var för sig icke beräknas kosta mer än
75 000 kronor.
Departementschefen, som erinrar om att anslaget i princip är avsett att
tagas i anspråk vid mindre om- och tillbyggnader i sådana staten tillhöriga
fastigheter som närmast är avsedda för kontorsändamål, framhåller vidare
52
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
att i ett par fall, då det bl. a. gällt lokaler för konsthögskolan på Skeppsholmen
i Stockholm, det visat sig nödvändigt att avvika från denna regel. Liknande
fall förutses bli aktuella även i fortsättningen, varför det anses önskvärt,
att när särskilda skäl det påkallar, undantag kan ges från regeln. Departementschefen
är emellertid för närvarande icke beredd att tillstyrka ett så
vidsträckt användningsområde för anslaget, som byggnadsstyrelsen förordat.
Med hänsyn bl. a. till den tolkningsfråga rörande anslagets användning,
som därför alltjämt torde komma att föreligga, anses vidare, att anslagets
ianspråktagande även i fortsättningen från fall till fall bör prövas av Kungl.
Maj :t.
Slutligen meddelar departementschefen, som biträder styrelsens förslag
beträffande anslagsanvisning för nästa budgetår, att styrelsen under hand
utökat sitt äskande till 1 250 000 kronor under hänvisning till att vissa ytterligare
arbeten eventuellt bli erforderliga i samband med inrättandet av ett
sjöfartsverk.
Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa,
att riksdagen må till Anordnande av förvaltningslokaler
för budgetåret 1955/56 anvisa ett investeringsanslag av
1 250 000 kronor.
10:o) Inköp av fastigheter för förvaltningsändamål. I enlighet med Kungl.
Maj :ts förslag (punkt 12, s. 140 och 141) hemställer utskottet,
att riksdagen må till Inköp av fastigheter för förvaltningsändamål
för budgetåret 1955/56 anvisa ett investeringsanslag
av 500 000 kronor.
Fonden för låneunderstöd
11 :o) Garanti till Aktiebolaget Aerotransport för 1954/55. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 13, s. 142), som jämlikt grunderna för det
mellan svenska, danska och norska regeringarna träffade garantiavtalet innebär
oförändrad medelsanvisning för nästa budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Garanti till Aktiebolaget Aerotransport
för 1954-/55 för budgetåret 1955/56 anvisa ett investeringsanslag
av 2 200 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
53
Diverse kapitalfonder
Yäg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond
12 :o) Yäg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond. Kungl. Maj :t har
(punkt 14, s. 143—151) föreslagit riksdagen att under väg- och vattenbyggnadsverkets
förrådsfond för budgetåret 1955/56 anvisa investeringsanslag
å tillhopa 29 700 000 kronor.
I skrivelse den 28 augusti 1954 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bl. a.
lämnat följande sammanställning över de investeringsanslag, som anvisats
för budgetåren 1952/53—1954/55. I sammanställningen redovisas även styrelsens
äskanden för budgetåret 1955/56.
1952 53
1953/54
1954/55
Äskanden
tusental kronor
1955/56
Garage- och förrådsbyggnader m. m. ...
4 400
5 000
6 000
6 600
Maskincentralförråd
Motorfordon och vägmaskiner m. m. .
19 000
31 000
25 500
25 000
Flytande materiel..................
700
2 600
2100
3 400
Grustag m. m........................
—
2 000
1 000
2 000
Effektförråd.........................
2 800
4 000
2 000
4 000
Väg- och vattenbyggnadsverkets dispo-
sitionsanslag.......................
1 500
1 500
—
—
Summa
28 400
46 100
36 600
41 000
Vid sidan av anslagsäskandena hemställer styrelsen om ett beställningsbemyndigande
för leveranser till maskincentralförrådet under budgetåret
1957/58 intill ett belopp av 18 milj. kr.
I nyssnämnda skrivelse uttalar styrelsen inledningsvis, att den vid sina
beräkningar av anslagsbehovet för budgetåret 1955/56 i princip utgått från
vad föredragande statsrådet anfört i 1952 års statsverksproposition (bil.
27, s. 141) rörande riktlinjerna för investeringarna i förrådsfonden från och
med budgetåret 1952/53. Med hänsyn till att de i riktlinjerna angivna anslagsbeloppen
hänförde sig till löne- och prisnivån 1951, har emellertid, liksom
för innevarande budgetår, i de äskade anslagen inkluderats pristillägg,
som täcker löne- och prisförändringarna fram till år 1954.
Ehuru behovet av en upprustning av verkets maskinpark, färjebestånd
samt garage, förråd och verkstäder är trängande, anser sig styrelsen icke
för nästa budgetår under nu rådande förhållanden böra räkna med en större
investeringsram för de ramreglerade anslagen än 35 milj. kr, d. v. s. samma
ram, som fastställts för innevarande budgetår. För att en ökning av ramen
upp till 10 % skall kunna ske under nästa budgetår, om så skulle befinnas
önskvärt, har emellertid styrelsen vid beräkningen av anslagen utgått från
en investeringsram om i runt tal 38 milj. kr.
Beträffande den närmare innebörden av styrelsens framställning torde
få hänvisas till propositionen (s. 144—148).
54
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
Över styrelsens framställning har utlåtanden avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
och statens handels- och industrikommission (s. 148).
Föredraganden erinrar inledningsvis om att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i enlighet med tidigare uppdragna riktlinjer för investeringarna i förrådsfonden
och på grundval av de bemyndiganden som godkänts av 1953
och 1954 års riksdagar för nästa budgetår äskat sammanlagt 27,4 milj. kr.
med den fördelning på olika ändamål som framgår av en på s. 149 i propositionen
intagen sammanställning samt anför i omedelbar anslutning härtill
följande.
Förutom vad nu nämnts föreslår styrelsen, i vad gäller de rainreglerade
anslagsändamålen, att 400 000 kr. skall anvisas till ett nytt centralgarage i
Gävleborgs län, 5 800 000 kr. till nyanskaffning av motorfordon och väginaskiner
och 300 000 kr. till fortsatt ersättningsanskaffning av båtar och
mudderverk. Tillika med ett belopp om 1 milj. kr. för återhämtande av viss
eftersläpning i anslagsanvisningen, vartill jag återkommer i det följande,
uppgår därmed styrelsens totala äskanden för de ändamål, för vilka den
sammanlagda medelsförbrukningen de senaste åren varit maximerad till
ca 35 milj. kr.
Jag tillstyrker, att styrelsen lämnas förenämnda nya bemyndiganden om
sammanlagt 6,5 milj. kr.
Föredraganden förklarar sig vidare ha funnit en begränsning till 33 milj.
kr. av investeringsramen för förrådsfonden nödvändig. Ramen har härvid
liksom tidigare avsetts omfatta anslagen till Garage och förrådsbyggnader
m. in., Motorfordon och vägmaskiner, Flytande materiel samt dispositionsanslaget.
Medelsförbrukningens fördelning på olika anslag vid denna ram
framgår av en på s. 150 i propositionen intagen tabell. De med ledning av
den sålunda uppskattade medelsförbrukningen för nästa budgetår beräknade
anslagen uppgå till sammanlagt 29,7 milj. kr.
Föredraganden anför slutligen följande.
Jag har tidigare antytt, att styrelsen beträffande anslagen till Garageoch
förrådsbyggnader in. in. samt Flytande materiel föreslagit, att 300 000
resp. 700 000 kr. skall anvisas för återhämtande av den eftersläpning i anslagsanvisningen,
som uppstått därigenom att de för innevarande budgetår
äskade anslagen icke i sin helhet anvisats. Motivet för förslaget är, att styrelsen
ansett det önskvärt, att anslag anvisas år från år i överensstämmelse
med den förutsedda fördelning av medelsförbrukningen enligt de flerårsplaner
för investeringarna i förrådsfonden, som riksdagen godkänt. Med anledning
härav må erinras om att den differens, som uppstått under nu löpande
budgetår mellan äskade och anvisade anslag, betingas av att vid anslagsberäkningen
i 1954 års statsverksproposition hänsyn endast tagits till
å ena sidan den vid maximialternativet för investeringarna möjliga medelsförbrukningen
på resp. anslag och å andra sidan de uppskattade till budgetåret
ingående reservationerna på anslagen. Fn förutsättning vid anslagsberäkningen
var, att den investeringsram, som av olika skäl ansetts böra
fastställas, skulle bestämma den takt, i vilken de godkända investeringsplanerna
kunde realiseras, även om en viss, icke förutsedd, uttänjning av
planerna därigenom skulle komma att uppstå. Samma gäller för det kommande
budgetåret och jag anser mig därför icke kunna tillstyrka den uppräkning
av anslagen som styrelsen, av skäl som jag nu nämnt, föreslagit.
Investeringarna i grustag och effektförråd har hittills reglerats enbart genom
anslagsanvisningen. De syftar till en av beredskapsskiil motiverad upp
-
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
55
lagring av grus och klorkalcium, och totalkostnaden har med hänsyn till den
önskvärda omfattning av lagren uppskattats till 5 resp. 10 milj. kr. Härav
har t. o. in. innevarande budgetår anvisats 3 resp. 6 milj. kr. Styrelsen
har nu föreslagit, att resterande belopp skall anvisas för nästa budgetår.
Jag anser mig emellertid för närvarande icke kunna tillstyrka ytterligare
utgifter för här berörda ändamål.
Jag har icke något att erinra mot styrelsens hemställan om ett beställningsbemyndigande
om högst 18 milj. kr., gällande leveranser till maskincentralförrådet
under budgetåret 1957/58.
Utskottet. Enligt de i statsverkspropositionen framlagda beräkningarna
komma förrådsfondens investeringsutgifter under nästa budgetår att uppgå
till sammanlagt 33,0 milj. kronor. Nämnda belopp fördelar sig med 4,4 milj.
kronor på garage- och förrådsbyggnader, med 24,7 milj. kronor på motorfordon
och vägmaskiner, med 3,7 milj. kronor på flytande materiel samt med
0,2 milj. kronor på de med dispositionsanslaget avsedda ändamålen. I jämförelse
med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag innebär detta en begränsning
av medelsförbrukningen med 2 milj. kronor, vilken helt hänför
sig till anslaget till garage- och förrådsbyggnader. För genomförande av detta
program, som till utgångspunkt har vissa av 1952 års riksdag godkända riktlinjer
för hithörande investeringar, erfordras enligt föredragandens beräkningar
anslag å tillhopa 29,7 milj. kronor. Till skillnad från innevarande
budgetår ha särskilda medel icke ansetts böra anvisas för investeringar i
grustag och effektförråd.
I enlighet med vad utskottet under punkten 1 anfört tillstyrker utskottet
Kungl. Maj :ts förslag. Utskottet har heller intet att erinra mot att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen bemyndigas ikläda sig betalningsansvar intill ett belopp
av 18 milj. kronor för materiel till maskincentralförrådet, avsedd att
levereras under budgetåret 1957/58.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må för budgetåret 1955/56 under väg- och
vattenbyggnadsverkets förrådsfond anvisa följande investe
-
ringsanslag, nämligen
1. Garage- och förrådsbyggnader m. m..... 4 300 000 kr.
2. Motorfordon och vägmaskiner m. m..... 22 000 000 »
3. Flytande materiel...................... 3 400 000 »
Uppskjutna frågor
13:o) Utskottet kommer framdeles att avgiva utlåtande beträffande dels
Kungl. Maj :ts under punkten 4 framlagda förslag angående televerkets anslagsbehov,
i vad förslaget avser Rundradioanläggningar, dels ock Kungl.
Maj :ts under punkten 9 framlagda förslag angående anslag till Förvärv av
mark för radiohuset i Göteborg, vilket utskottet härmed får för riksdagen
anmäla.
Stockholm den 8 mars 1955
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
56
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Ohlon, Iwar Anderson, Näsgård, Leander, fröken Andersson, herrar Pålsson,
Hesselbom, Sundelin, Einar Persson, Birger Andersson, Ragnar Persson,
Thun och Jacobsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Bergström,
Andersson i Malmö, Ståhl, Lindholm, Rubbestad, Svensson i Ljungskile,
Åkerström, Staxäng, Jansson i Kalix, Wedén, Onsjö, Löfroth och Andreasson.
Reservationer
1) vid punkten 1 (Investeringsplan för kommunikationsverken in. in.).
a) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, Ståhl, Svensson i Ljungskile,
Wedén och Löfroth, vilka ansett att det stycke i utskottets yttrande, som på
s. 12 börjar med »Samtidigt är» och på s. 13 slutar med »nämnda motioner»,
bort ha följande lydelse:
»Utskottet är för sin del väl medvetet om att förevarande spörsmål icke
kan bedömas utan hänsyn till den ekonomiska utvecklingen i övrigt. Uppenbart
är sålunda att rådande konjunkturläge påkallar återhållsamhet i
fråga om de allmänna investeringarna. Det av Kungl. Maj :t föreslagna totalbeloppet
för kommunikationsverkens ramreglerade investeringar torde dock
i någon mån kunna jämkas utan att för den skull allvarliga återverkningar
på den samhällsekonomiska balansen behöva uppstå. Det är framför allt
de med begränsningen av televerkets investeringsvolym sammanhängande
svårigheterna som enligt utskottets mening inge bekymmer. Även en relativt
sett ringa ökning av denna volym skulle innebära en lättnad. Utskottet
har därför funnit sig böra tillstyrka det i motionerna 1:282 och 11:347
framförda förslaget om en vidgning av den för televerket avsedda medelsförbrukningsramen
med 4,4 milj. kronor, varigenom möjligheter skulle
skapas för inkoppling av inemot 5 000 nya telefonapparater. I enlighet
härmed kommer utskottet att under vederbörande punkt i det följande yrka
bifall till nämnda motioner. Däremot är utskottet icke berett att tillstyrka
en så omfattande stegring av investeringsutgifterna under televerkets fond
som förutsatts i motionen II: 19. Enligt utskottets beräkningar skulle sålunda
totalramen för kommunikationsverkens investeringar komma att
uppgå till (931,0 -j- 4,4 =) 935,4 milj. kronor.»
b) av herr Karl Andersson
2) vid punkten 2 (Postverkets anslagsbehov) av fröken Andersson, herrar
Skoglund i Doverstorp och Staxäng
3) vid punkten 3 (Televerkets anslagsbehov)
a) av herrar Ohlon, Sundelin, Jacobsson, Ståhl, Svensson i Ljungskile,
Wedén och Löfroth, vilka ansett att under förutsättning av bifall till reservationen
under 1 a)
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955 57
dels de två första styckena i utskottets yttrande på s. 21 bort ha följande
lydelse:
»I förhållande till telestyrelsens beräkningar innebär den av Kungl. Maj :t
föreslagna medelsförbrukningsramen för televerket under nästa budgetår en
begränsning av investeringsvolymen med närmare 72 milj. kronor. Med hänsyn
till omfattningen och karaktären av alltjämt eftersatta investeringsbehov
inom förevarande område måste självfallet ett beslut av denna innebörd
medföra besvärande konsekvenser i olika hänseenden. Av skäl som
närmare utvecklats under punkten 1 har utskottet också funnit sig böra tillstyrka
ett i motionerna I: 282 och II: 347 framställt förslag, att televerkets
investeringsutgifter för nästa budgetår maximeras till ett belopp av 243,4
milj. kronor, vilket med 4,4 milj. kronor överstiger den av Kungl. Maj :t
förutsatta medelsförbrukningsramen. Enligt utskottets mening bör nämnda
investeringssumma fördelas med 9,4 milj. kronor på telefonstationsbyggnader,
med 1,7 milj. kronor på förrådsbyggnader, med 215,4 milj. kronor på
telefon- och telegrafanläggningar, med 10,1 milj. kronor på rundradioanläggningar
samt med 6,8 milj. kronor på övriga hithörande ändamål.
I enlighet härmed tillstyrker utskottet det förslag som i ovannämnda
motioner framförts om ökad medelsanvisning med 4,4 milj. kronor under
anslaget till nya abonnentanläggningar, nätarbeten och blanka mellanortsledningar.
Mot departementschefens anslagsberäkningar i övrigt har utskottet
icke funnit anledning till erinran. Härav följer att utskottet icke ansett
sig kunna biträda de yrkanden som framlagts i motionen II: 19.»
dels ock utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:
»II. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
och motionen II: 19, i vad den avser förevarande anslag, samt
med bifall till motionerna 1:282 och 11:347 till Nya abonnentanläggningar,
nätarbeten och blanka mellanortsledningar
för budgetåret 1955/56 under televerkets fond anvisa ett investeringsanslag
av 79 800 000 kr.;
b) av herr Karl Andersson
c) av herr Ohlon, fröken Andersson, herrar Ståhl, Staxäng och Wedén
4) vid punkten 4 (Statens järnvägars anslagsbehov)
a) av herr Ohlon, fröken Andersson, herrar Sundelin, Jacobsson, Skoglund
i Doverstorp, Ståhl, Svensson i Ljungskile, Staxäng, Wedén och Löfroth,
vilka ansett att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna 1:264
och II: 351 samt I: 265 och II: 357, förstnämnda båda motioner såvitt nu är
i fråga, och att därför
dels det avsnitt av utskottets yttrande på s. 30, som börjar med »Till förvärv»
och slutar med »till erinran», bort ersättas med text av följande lydelse:
»Till
förvärv av billinjer har Kungl. Maj :t för näsla budgetår äskat ett in5
Bihang till riksdagens protokoll 1955. G sand. Nr .9.
58
Statsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
vesteringsanslag av 2 milj. kronor. I motionerna 1:264 och 11:351 samt
I: 265 och II: 357 har yrkats avslag på denna Kungl. Maj:ts framställning.
De synpunkter som motionärerna därvid givit uttryck åt kan utskottet i
allt väsentligt ansluta sig till. Utskottet önskar särskilt fästa uppmärksamheten
på att Kungl. Maj :t ansett sig böra förorda en mycket betydande inskränkning
av kommunikationsverkens investeringsverksamhet för nästa
budgetår. I detta läge böra självfallet de medel som ställas till statens järnvägars
förfogande utnyttjas för att tillgodose de mest angelägna investeringsbehoven.
Enligt utskottets mening utgör statsförvärv av redan existerande
företag icke något sådant behov. Återhållsamhet i förevarande avseende
synes så mycket mera befogad som de allmänna principerna för den
statliga trafikpolitiken f. n. äro under omprövning genom en särskild kommitté.
De ändrade betingelser för den reguljära busstrafiken som uppstått
genom privatbilismens frammarsch tala även för att den statliga expansionen
på nu ifrågavarande område upphör.
Departementschefens anslagsberäkningar i övrigt har icke givit utskottet
anledning till erinran.»
dels ock utskottets hemställan under II. bort ha följande lydelse:
»II. att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 264
och II: 351 samt I: 265 och II: 357, förstnämnda båda motioner
såvitt nu är i fråga, avslå Kungl. Maj:ts förslag om
anslag till förvärv av billinjer;»
b) av herr Rubbestad.
Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
550472
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1955:136 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående vissa ändringar i hälsovårdsstadgan. a1 i texten