Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av möjlighet för vissa slag av föreningar att registreras såsom ekonomiska föreningar. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nr 459 i första kammaren av herr Nilsson, Hjalmar, m. fl. och nr 591 i andra kammaren av herr Andersson i Ronneby m. fl.

1956-04-12 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1956:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av möjlighet för vissa slag av föreningar att registreras såsom ekonomiska föreningar. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nr 459 i första kammaren av herr Nilsson, Hjalmar, m. fl. och nr 591 i andra kammaren av herr Andersson i Ronneby m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av väckta motioner om beredande av möjlighet

för vissa slag av föreningar att registreras såsom

ekonomiska föreningar.

Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta

motioner, nr 459 i första kammaren av herr Nilsson, Hjalmar, m. fl. och

nr 591 i andra kammaren av herr Andersson i Ronneby m. fl. I motionerna,

vilka äro likalydande, redogöres bl. a. för ett regeringsrättsutslag, enligt vilket

en förening vägrats registrering såsom ekonomisk förening, då den enligt

sina stadgar hade till ändamål att främja medlemmarnas och de till dem

anslutna medlemmarnas ekonomiska intressen genom att till medlemmarna,

till dem anslutna medlemmar och i orten verksamma sammanslutningar

uthyra lokaler för möten, teater, biograf, bibliotek, bostäder samt lek- och

festplatser samt att för medlemmarna och de till dem anslutna medlemmarna

driva teater- och biograf- samt annan därmed sammanhängande rörelse.

Med hänsyftning på detta utslag föreslås i motionen, »att riksdagen

ville hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning syftande till att registrering

om möjligt inom ramen för lagen om ekonomiska föreningar kan medgivas

föreningar med ändamål, som framgår av det först här ovan nämnda regeringsrättsutslaget,

samt att i övrigt en närmare precisering erhålles av föreningar,

som må kunna registreras enligt lagen, med beaktande av behovet

att en mera vidgad omfattning därav erhålles».

Beträffande skälen för motionärernas hemställan får utskottet hänvisa

till motionerna.

Gällande bestämmelser

Regler om ekonomiska föreningar upptagas i lagen den 1 juni 1951 om

ekonomiska föreningar, vilken ersatt en tidigare lag härom av den 22 juni

1911. Enligt 1 § i 1951 års lag må registrering såsom ekonomisk förening

vinnas av förening med ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska intressen

genom sådan ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna deltaga

som avnämare eller leverantörer eller med egen arbetsinsats eller genom

begagnande av föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt. Innan

ekonomisk förening blivit registrerad, kan den enligt 3 § i princip ej förvärva

rättigheter eller ikläda sig skyldigheter ej heller inför domstol eller

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 saml. 1 avd. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

annan myndighet söka, kära eller svara. Registrering'' av ekonomisk förening

sker enligt 4 § hos länsstyrelsen i det län där föreningens styrelse enligt

stadgarna har sitt säte. Beträffande föreningar med ändamål att genom

annan ekonomisk verksamhet än i 1 § sägs främja sina medlemmars intressen

gäller enligt 119 § att den ej, med mindre annat följer av vad eljest

är i lag stadgat, kan förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter eller

inför domstol eller annan myndighet söka, kära eller svara. Ekonomisk förening

som registreras enligt äldre lag, må enligt 4 § 1 mom. lagen angående

införande av nya lagen om ekonomiska föreningar bestå såsom registrerad

förening med oförändrad firma utan hinder av att den ej är av beskaffenhet

som sägs i 1 § av den nya lagen.

Angående ideella föreningar saknas i svensk rätt lagstiftning, och någon

möjlighet till registrering står dem ej till buds. I praxis ha emellertid utbildats

vissa regler, som kunna sägas gå ut på att sådana föreningar anses

ha rättssubjektivitet under förutsättning att de antagit stadgar av viss fullständighet

och utsett styrelse.

Historik

Beträffande ideella föreningar kan sägas sedan länge ha rått en viss osäkerhet,

i det att deras rättssubjektivitet varit och alltjämt är beroende av

att de äga en någorlunda fast organisation. Gång efter annan har emellertid

frågan om laglig reglering av dessa föreningars ställning upptagits till närmare

övervägande.

En av Kungl. Maj:t tillsatt kommitté, 1901 års föreningskommitté, avlämnade

år 1903 ett betänkande, innefattande bl a. förslag till lag om registrerade

föreningar för annan än ekonomisk verksamhet. Detta förslag var

i huvudsak byggt på den då gällande lagen om registrerade föreningar'' för

ekonomisk verksamhet av den 28 juni 1895. Med hänsyn till ett av 1905 års

aktiebolagskommitté upprättat förslag till ny lag om föreningar för ekonomisk

verksamhet blev det framlagda förslaget föremål för överarbetning.

Som resulat härav framlades ett förslag till lag om föreningar, omfattande

båda kategorierna av föreningar, vilka särskildes med de benämningar, som

då vunnit burskap i allmänna språkbruket, »ekonomiska föreningar» och

»ideella föreningar».

Efter omarbetning i anslutning till vissa av lagrådet framställda anmärkningar

beträffande bestämmelsernas systematiska gruppering blev förslaget

till lag om föreningar genom proposition (nr 83) förelagt 1910 års riksdag.

Motionsvis framställdes åtskilliga detaljanmärkningar mot förslaget och

framhölls tillika, att lagstiftning angående ideella föreningar blivit överflödig,

sedan rättspraxis alltmera stadgat sig i den riktning, att ideella föreningar

ansågos äga rättskapacitet så snart de skaffat sig någorlunda fullständiga

stadgar. Majoriteten inom lagutskottet tillstyrkte dock i huvudsak

det framlagda förslaget (utlåtande nr 50) under åberopande bl. a. att om
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

3

förmälda rättspraxis icke undanröjde behovet av lagstiftning om ideella

föreningar, eftersom osäkerhet alltjämt förelåge i fråga om vilka stadgar

som skulle kunna anses fullständiga. Vissa reservanter inom lagutskottet

avstyrkte förslaget till föreningslag på den grund att de icke kunde godkänna

de däri ingående bestämmelserna om ideella föreningar. — Kamrarna

stannade i olika beslut och frågan hade därmed förfallit.

Vid det fortsatta arbetet på föreningslagstiftningen lämnades planerna

att i en lag sammanföra reglerna om såväl de ekonomiska som de ideella

föreningarna åsido, och för 1911 års riksdag framlades dels ett förslag till

lag om ekonomiska föreningar, dels ock ett förslag till lag om ideella föreningar.

Enligt dessa lagförslag skulle med ekonomisk förening förstås en

förening med syfte att genom ekonomisk verksamhet främja medlemmarnas

ekonomiska intressen. Alla andra föreningar skulle falla under den föreslagna

lagen om ideella föreningar. Dessa bestämdes därför negativt såsom

föreningar med annat ändamål än att genom ekonomisk verksamhet främja

medlemmarnas ekonomiska intressen. Härifrån gjordes dock det undantaget

att alla bokföringspliktiga föreningar, även om de hade ett ideellt

syfte, skulle anses som ekonomiska föreningar.

Den sålunda föreslagna gränsen mellan ekonomiska och ideella föreningar

kritiserades av lagutskottet vid 1911 års riksdag. Föreningar med ideellt

syfte syntes, även om de dreve handel eller annan verksamhet varmed följde

skyldighet att föra handelsböcker, ej vara av den beskaffenhet att med

nödvändighet behöva omgärdas med de tyngre former, som lagen om ekonomiska

föreningar pålade. Så länge en av en ideell förening bedriven viss

ekonomisk verksamhet ej syftade utöver föreningens ideella ändamål borde

därför enligt utskottet verksamheten kunna få utövas i de former som gällde

för ideella föreningar. Utskottet, som i det väsentliga tillstyrkte Kungl.

Maj :ts förslag, föreslog därför, att bestämmelsen om att bokföringspliktiga

ideella föreningar skulle inräknas bland de ekonomiska föreningarna måtte

utgå ur förslaget till lag om ekonomiska föreningar. Vid behandlingen i

kamrarna kom emellertid förslaget till lag om ideella föreningar att falla

på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut och vid den följande sammanjämkningen

antogs endast ny lag om ekonomiska föreningar, varvid det

berörda stadgandet om bokföringspliktiga ideella föreningar erhöll den av

Kungl. Maj:t förordade avfattningen.

Frågan om särskild lagstiftning beträffande de ideella föreningarna blev

därefter föremål för fortsatt utredningsarbete. År 1919 avlämnade sålunda

en inom justitiedepartementet tillkallad sakkunnig betänkande med utkast

till lag om ideella föreningar jämte motiv. Detta betänkande föranledde ej

någon Kungl. Maj:ts åtgärd. Spörsmålet aktualiserades därefter ånyo på

1930-talet i anslutning till problemet om arbetsfredens främjande och yrkesföreningarnas

ställning. En särskilt tillkallad utredningsman avgav år

1938 en promemoria om grunderna för en lagstiftning angående ideella föreningar.

Vid promemorian var fogat ett utkast till lag om ideella föreningar.

Enligt detta bestämdes kretsen av ideella föreningar negativt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

i förhållande till 1911 års lag om ekonomiska föreningar, så att med

ideell förening skulle förstås förening i vars ändamål icke inginge att genom

idkandet av ekonomisk verksamhet främja medlemmarnas ekonomiska

intressen och som ej heller idkade verksamhet varmed följde skyldighet att

föra handelsböcker. Vidare innebar utkastet en normering av de ideella föreningarnas

rättskapacitet på det sätt, att med utgångspunkt från rådande

rättspraxis de förutsättningar, under vilka rättskapacitet brukade tillerkännas

ideell förening, föreslogos skola lagfästas. Promemorian blev föremål

för remissbehandling men föranledde ej lagstiftning.

Spörsmålen om avgränsning av de ekonomiska och ideella föreningarna

liksom om särskild reglering av de ideella föreningarnas rättskapacitet kommo

därefter att upptagas vid den utredning som föregått den nu gällande

lagen av år 1951 om ekonomiska föreningar. I ett år 1949 avlämnat betänkande

med förslag till lag om registrerade föreningar m. m. (SOU 1949: 17)

kritiserades den i 1911 års lag gjorda begränsningen av de ekonomiska föreningarna

såsom varande alltför vidsträckt. I betänkandet anfördes i denna

fråga:

Utredningen har funnit det angeläget att i lagen dragés eu gräns mellan

företag som må drivas i aktiebolagets och i föreningens form. Det synes vid

lösningen av detta spörsmål endast finnas en väg att gå, nämligen att för

registrerbarhet som förening fordra att fråga är om en kooperativ förening

(från de ideella föreningarna bortses tills vidare) och att i en definition så

noggrant beskriva vad en kooperativ förening är, att andra företagsformer

uteslutas. Den nuvarande definitionen i 1 § första stycket FL är, på grund

av det obestämda och i sig vidsträckta uttrycket »annan ekonomisk verksamhet»,

otillfredsställande främst därutinnan, att den ej ger uttryck åt

accessorietetskravet och att den alltså passar in även på företag som arbeta

i vanligt vinstsyfte.

I definitionen på en ekonomisk förening bör enligt vad ovan sagts komma

till uttryck dels alt föreningens ändamål skall vara att på det för kooperativa

företag karakteristiska sättet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen,

dels ock att föreningens verksamhet skall vara omedelbart anknuten

till medlemmarnas enskilda ekonomi, antingen deras privata hushåll

eller deras förvärvsverksamhet. Uppenbarligen bör ej en som ekonomisk

registrerad förening förhindras att därjämte främja rent ideella syften. Det

förhållandet att medlemmarna själva deltaga i verksamheten i sin egenskap

av producenter eller konsumenter synes böra komma till direkt uttryck i

lagtexten. I enlighet med det anförda har det föreslagna stadgandet givits

det innehåll, att om förening har till ändamål att genom ekonomisk verksamhet,

i vilken medlemmarna deltaga som avnämare eller leverantörer eller

genom begagnande av föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt, omedelbart

stödja medlemmarna i deras hushållning eller förvärvsverksamhet,

föreningen skall anses som ekonomisk förening. Någon närmare exemplifiering

av de avsedda föreningarna har ej synts behövlig.

Beträffande ideella föreningar framhölls i betänkandet, att det i praktiken

ofta visat sig vara till nackdel för ideella föreningar att vid avtal med

tredje man e. d. ej kunna under hänvisning till uttryckligt lagbud styrka att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956 5

de vore rättssubjekt och alltså besutte rättskapacitet. Svårigheter hade mött

exempelvis vid förvärv av fastigheter och i liknande situationer. En möjlighet

till registrering skulle medföra den givna fördelen att rättskapaciteten

därigenom gjordes otvivelaktig. Detta ståndpunktstagande ledde utredningen

till att föreslå följande:

De ideella föreningarna böra beredas möjlighet att vinna registrering på

i huvudsak samma villkor som de ekonomiska föreningarna. En registrering

innebär att lagen i sin helhet blir tillämplig. Detta är visserligen olägligt

för många ideella föreningar. Man torde dock kunna utgå från att önskemål

att vinna registrering finnes endast hos sådana ideella föreningar, som

förvalta stora ekonomiska värden eller i mera avsevärd utsträckning träda

i affärsförbindelser med tredje man. Dylika föreningar böra ock utan olägenhet

kunna underkasta sig lagens reglering. Att med detta system det

övervägande antalet ideella föreningar icke komma att söka registrering är

snarast en fördel. Det finnes ingen anledning att befrämja en utveckling

därhän att ideella föreningar i allmänhet skola låta registrera sig. Utredningen

åsyftar nämligen ej att lagstiftningen skall inverka på den praxis

som föreligger i fråga om ideella föreningars rättskapacitet. En förutsättning

för den nu angivna ståndpunkten är uppenbarligen att en särskild lagstiftning

för ideella föreningar icke kan anses aktuell i vårt land.

Utredningen fann ej anledning föreslå någon motsvarighet till stadgandet

i 1911 års lag, att ideella, bokföringspliktiga föreningar skulle registreras

såsom ekonomiska föreningar. Om särskilda krav borde ställas på föreningar,

som dreve bokföringspliktig verksamhet, borde nämligen enligt utredningen

dessa krav tillgodoses inom bokföringslagens ram.

I den proposition (nr 34) med förslag till lag om ekonomiska föreningar

m. in. som underställdes 1951 års riksdag uttalade departementschefen att

utredningens avgränsning av begreppet ekonomisk förening till föreningar

med »ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna deltaga som avnämare

eller leverantörer eller genom begagnande av föreningens tjänster eller på

annat dylikt sätt» syntes innebära en tillfredsställande precisering. Därigenom

ernåddes den eftersträvade förändringen mot tidigare gällande rätt, att

från registrering som ekonomisk förening uteslötos företag, som måhända

i realiteten endast tillgodosågo en enda delägares önskan om att förskaffa

sig högsta möjliga avkastning å sitt kapital. Däremot fann departementschefen

ej anledning alt åtsnäva definitionen på en ekonomisk förening ytterligare

genom att i likhet med utredningen kräva att sådan förening skulle

ha till ändamål att »omedelbart stödja medlemmarna i deras hushållning

eller förvärvsverksamhet». Det krav, som genom detta uttryckssätt restes

på att föreningens verksamhet skulle vara av accessorisk art i förhållande

till medlemmarnas hushållning eller förvärvsverksamhet, syntes nämligen

departementschefen icke behöva framhållas i vidare mån än genom bestämmelsen

rörande medlemmarnas deltagande i föreningens verksamhet.

Beträffande de ideella föreningarna fann departementschefen i likhet med

utredningen, att stadgandet om ideell bokföringspliktig förenings likställande

med ekonomisk förening borde slopas. I olikhet mot utredningen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

fann emellertid departementschefen ej anledning medgiva ideella föreningar

rätt att låta sig registreras och därigenom vinna likställdhet med ekonomiska

föreningar. Departementschefen motiverade detta ställningstagande på följande

sätt:

Registrering av en ideell förening skulle otvivelaktigt inedföra vissa fördelar.

Det lärer nämligen icke kunna med fog bestridas att i viss utsträckning

fortfarande osäkerhet råder i ämnen som sammanhänga med rättskapaciteten

för ideella föreningar. Genom registrering av en ideell förening blev

fastslaget att föreningen besutte rättssubjektivitet. Av stor vikt vore därjämte

att föreningen på ett enkelt sätt kunde styrka behörigheten för sina ställföreträdare,

eftersom ett registreringsbevis innehåller upplysning i detta

avseende. Även för den, som träder i affärsförbindelse med ideella föreningar,

skulle en för närvarande föreliggande risk för rättsförluster härigenom

undanröjas. Nämnas må ock att med hänsyn till de svårigheter, som

i praktiken stundom uppstå att avgöra om en förening skall betraktas som

en ekonomisk eller en ideell förening, det vore en viss fördel om i dylika

fall en förening alltid kunde vinna registrering.

Mot utredningens förslag i förevarande hänseende kunna å andra sidan

göras vägande invändningar. Förslagets bestämmelser äro främst betingade

av de krav, som böra ställas å en lagstiftning om ekonomiska föreningar.

Lagstiftningen är däremot icke avpassad för ideella föreningar i allmänhet

utan torde för flertalet av dessa innebära en alltför omfattande och ingående

reglering; i synnerhet gäller detta smärre ideella föreningar. Genom registrering

skulle sålunda en ideell förening å ena sidan vinna vissa begränsade

fördelar men å andra sidan bli underkastad en lagstiftning som i många

fall skulle framstå som tyngande och alltför detaljerad. De olägenheter, som

sammanhänga med den vanskliga gränsdragningen mellan ekonomisk och

ideell förening, skulle icke undanröjas genom utredningens förslag. Eftersom

registrering ej uppställes som villkor för rättskapaciteten, vilket i och

för sig synes riktigt, skulle förslaget vidare leda till en differentiering av

de ideella föreningarna som icke grundades på arten av föreningarnas verksamhet

eller sättet för deras uppbyggnad utan uteslutande på deras egen

önskan att vinna registrering eller ej. De av åtskilliga remissinstanser mot

ett sådant system riktade anmärkningarna kunna ej frånkännas berättigande

och även enligt min mening tala övervägande skäl för att utredningens

ifrågavarande förslag bör utgå. Den i vissa remissvar framkastade tanken

att 3 § i utredningens förslag borde inskränkas till att avse ideella föreningar

som tillämpa ett andelssystem och ej enbart bygga sin verksamhet

på medlemsavgifter har jag ej heller funnit genomförbar.

Huruvida framdeles en särskild lagstiftning för ideella föreningar i allmänhet

kan anses erforderlig och önskvärd, är jag i förevarande sammanhang

ej i tillfälle att ingå på. Det torde emellertid vara uppenbart att, om

en sådan lagstiftning finnes höra komma till stånd, densamma bör utformas

efter betydligt enklare linjer än utredningen föreslagit för ekonomiska

föreningar.

I propositionen framhölls vidare bl. a., att den snävare avgränsningen av

begreppet ekonomisk förening i propositionens förslag medförde, att vid

den föreslagna nya lagens ikraftträdande skulle komma att finnas föreningar

registrerade, vilka icke rymdes under det nya begreppet ekonomiska

föreningar. I denna fråga hade utredningen icke ansett det påkallat att för

något slag av sådana föreningar införa vare sig en rätt att med bibehållen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

7

rättskapacitet låta avregistrera sig eller en direkt skyldighet att upplösa

sig. Departementschefen delade denna uppfattning och anförde beträffande

detta spörsmål:

En rätt till avregistrering torde endast kunna ifrågasättas beträffande

den grupp föreningar som beviljats registrering med stöd av 1 § andra stycket

FL. Nybildade sådana föreningar äro nämligen efter den nya lagstiftningen

att betrakta som ideella föreningar och det kunde förty sättas i fråga

om ej registrerade föreningar av denna typ borde beredas möjlighet att i

likhet med andra ideella föreningar bestå som juridiska personer utan registrering.

I ett par remissvar har detta spörsmål uppmärksammats.

Ett avförande av en dylik förening ur föreningsregistret skulle emellertid

medföra att förening, som förut varit underkastad lagstiftningen om ekonomiska

föreningar, i fortsättningen bleve helt oberörd av lagstiftningen. Ett

sådant resultat skulle bl. a. med hänsyn till borgenärerna vara ägnat att

väcka betänkligheter. Jag har därför ej funnit att särskilda anordningar i

antydda syfte böra lagfästas. För föreningarna själva torde det ej vara över

hövan betungande att bli underkastade den förändrade civillagstiftningen.

Vad angår de berörda föreningarnas ställning i beskattningshänseende

efter ett genomförande av den nya lagstiftningen må anmärkas, att man

synes böra räkna med att dessa föreningar även efter en ändrad föreningslagstiftning

komma att beskattas såsom ekonomiska föreningar; de äro nämligen

såsom registrerade föreningar för närvarande uttryckligen underkastade

de för ekonomiska föreningars beskattning gällande bestämmelserna

och bli enligt det nu förevarande lagförslaget alltjämt att betrakta som ekonomiska

föreningar.

Emellertid står det självfallet en sådan förening öppet att upplösas och

ombildas till en (oregistrerad) ideell förening. Därvid ha föreningen och

dess medlemmar att mot varandra väga, å ena sidan, intresset av att föreningen

bleve beskattad efter den lägre, för ideella föreningar gällande skattesatsen

och att undgå den dubbelbeskattning, som av ekonomisk förening

förvärvad inkomst i princip är underkastad, samt, å andra sidan, den nackdel,

som kan vara förenad med att enligt gällande skattebestämmelser såsom

skattepliktig inkomst av kapital skall upptagas vad som vid föreningens

upplösning utskiftas till medlem utöver inbetald insats. Skulle erfarenheterna

från lagens första tillämpningstid visa, att behov föreligger av en särskild

lagstiftning i syfte att möjliggöra för folketshusföreningar och liknande

föreningar att upplösas och ombildas utan alltför betungande skattekonsekvenser,

torde frågan om en dylik lagstiftning då få upptagas till

prövning.

I det till lagrådet remitterade förslaget till lag om ekonomiska föreningar

saknades det sedermera under § 119 införda stadgandet om rättskapaciteten

hos förening med ändamål att genom annan ekonomisk verksamhet än som

enligt förslaget skulle förutsättas hos ekonomisk förening främja medlemmarnas

ekonomiska intressen. Beträffande detta stadgandes tillkomsthistoria

må anföras följande.

Vid behandlingen i lagrådet föranledde den föreslagna gränsdragningen

för lagens tillämpningsområde särskilt yttrande från två av lagrådets ledamöter,

som påtalade att förslaget i två olika hänseenden innebure, att föreningar,

vilka tidigare kunnat registreras såsom ekonomiska föreningar, ej

längre skulle gå in under denna associationsform. För det första uppmärk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 31 år 1956

sammades sålunda, att den lagreglerade föreningsformen tilläts endast för

sådan ekonomisk föreningsverksamhet som bedreves efter kooperativa

grundsatser och ej för sammanslutningar som genom annan ekonomisk

verksamhet arbetade i vanligt vinstsyfte, vilka enligt förslaget ej skulle

kunna vare sig registreras såsom föreningar eller över huvud taget i föreningens

form vinna rättskapacitet. För det andra diskuterades den föreslagna

inskränkningen att ej längre medge registrering av ideella föreningar

med bokföringspliktig ekonomisk verksamhet, vilka genom att ställas

utanför laglig reglering avsågos få rättskapacitet enligt i praxis antagna normer

för ideella föreningar. I det särskilda yttrandet av de nämnda lagrådsledamöterna

ifrågasattes ur skilda synpunkter lämpligheten av den sålunda

föreslagna åtsnävningen av begreppet ekonomisk förening. Beträffande de

ideella föreningarna med ekonomisk verksamhet framhölls, att sakkunniga

remissinstanser uttalat betänkligheter mot uteslutandet av dessa föreningar

och att det ej kunde tagas för givet att lagstiftningens uppgifter såvitt anginge

dessa föreningar bleve slutgiltigt lösta genom att de utrangerades ur

lagen och överlämnades till av lagen oreglerad tillvaro.

Efter att sålunda ha diskuterat önskvärdheten av de i förslaget åsyftade

resultaten uttalades i det särskilda yttrandet av två lagrådsledamöter:

En annan fråga, som jämväl förtjänar uppmärksamhet i förevarande

sammanhang, är den huruvida, såsom förslaget synes förutsätta, de åsyftade

resultaten stå att vinna omedelbart och enbart genom själva gränsdragningen

och den därigenom åstadkomna uteslutningen. Då åtgärdens rättsverkningar

ej berörts i lagtexten, synes det ha ansetts att de skulle följa

automatiskt. Ett sådant antagande torde väl kunna ha fog för sig såvitt

angår de föreningar vilka begreppsmässigt egentligen höra till de s. k. ideella

föreningarna, ehuru de på grund av 1 § andra stycket i 1911 års lag

nu hänföras till de ekonomiska. Upphäves detta stadgande, förefaller det

naturligt att vanliga regler för ideella föreningar bli tillämpliga, naturligtvis

i den mån ej annat följer av de övergångsbestämmelser som kunna meddelas.

Men huruvida det som i fråga om den andra gruppen — de s. k. »förklädda

aktiebolagen» — åsyftas kan uppnås lika lätt, torde vara tvivel underkastat.

Att föreningarna inom denna grupp, i likhet med övriga ekonomiska

föreningar, för närvarande icke kunna erhålla rättskapacitet annorledes

än genom registrering är visserligen sant; och man skulle därav kunna

frestas till det antagandet att, om blott all registreringsmöjlighet bortfaller,

också all möjlighet att vinna rättskapacitet skulle vara utesluten. Det

bör emellertid beaktas, att den omständigheten, att för närvarande av föreningarna

endast de ideella anses kunna ernå rättskapacitet utan registrering,

har en fullgod förklaring just däri att lagen nu fordrar — och tillåter

— registrering för alla i lagens mening ekonomiska föreningar, som önska

erhålla rättskapacitet. Det finns knappast tillräckliga skäl för antagande

att, om exempelvis alla föreningar lämnats utan reglering i lag, det skulle

i fråga om möjligheten att vinna rättskapacitet kommit att i praxis utbildas

andra och snävare regler för de ekonomiska än för de ideella föreningarna.

Någon i sakens egen natur liggande grund för olika behandling i förevarande

hänseende lärer icke kunna påvisas. Vid fall av likartad ekonomisk

verksamhet skulle en sådan åtskillnad få grundas blott på den olika användningen

av uppkommen vinst. Det förefaller ganska ovisst, om man utan

vidare kan förlita sig på att endast den omständigheten att de uteslutna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

föreningarnas verksamhet åsyftar att främja medlemmarnas ekonomiska

intressen kommer att medföra, att de i praxis frånkännas rättskapacitet, då

det ju icke längre i lagen skulle finnas något förbud mot att utan registrering

tillerkänna dem sådan. På grund därav och då ett uttalande i motiven

näppeligen kan i en fråga som denna binda utvecklingen, torde, om man vill

uppnå ett sådant syfte som det förevarande utan alltför stor osäkerhet i

rättstillämpningen, "det naturligaste vara att i själva lagen införa en uttrycklig

bestämmelse. Detta skulle kunna ske genom ett stadgande av innebörd

att — i den mån ej annat följer av vad eljest är i lag stadgat — förening

med ändamål att genom annan ekonomisk verksamhet än i 1 § i förevarande

förslag sägs främja medlemmarnas ekonomiska intressen ej kan

förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter, ej heller inför domstol eller

annan myndighet söka, kära eller svara. Den lämpligaste platsen för ett

sådant stadgande vore måhända att finna i den föreslagna promulgationslagen.

Övriga ledamöter i lagrådet förklarade sig ense med vad i det särskilda

yttrandet anförts om lämpligheten av att införa ett stadgande av nyss nämnt

innehåll i lagförslaget.

På grund av vad lagrådet sålunda uttalat intogs i den till riksdagen överlämnade

propositionen ett stadgande under § 119 med det förordade innehållet.

Beträffande åter spörsmålet om de ideella föreningarna med bokföringspliktig

verksamhet anslöt sig departementschefen till det särskilda yttrandet

av två ledamöter av lagrådet, enligt vilket lagstiftningens uppgifter

såvitt anginge dessa sammanslutningar ej kunde anses slutgiltigt lösta genom

att de utrangerades ur lagen. Frågan om behovet av lagregler för detta slag

av sammanslutningar borde enligt departementschefen följas med uppmärksamhet

av lagstiftaren. Särskilt framhölls därvid att det ur näringsrättslig

synpunkt torde vara en fördel att alla företag som bedreve bokföringspliktig

verksamhet funnes införda i något officiellt register, varför vid en revision

av lagstiftningen rörande handelsregister och firma borde övervägas

frågan om nu ifrågavarande föreningars registrering.

Vid propositionens behandling vid 1951 års riksdag yrkades i två likalydande

motioner (I: 330 och II: 440), att utredningens förslag om registreringsmöjlighet

för ideella föreningar måtte upptagas i lagen samt att i anledning

därav vissa jämkningar genomfördes i lagtexten. Motionärerna

framhöllo, att sådana ideella föreningar som drevo bokföringspliktig rörelse

och på grund därav kunde bli registrerade enligt 1911 års föreningslag enligt

propositionen ej skulle bibehållas vid denna möjlighet samt uttalade,

att enligt deras förmenande vid den gränsdragning som skett mellan ekonomiska

och ideella föreningar alltför stor betydelse tillmätts föreningens

syfte. Motionärerna förordade vidare, att föreningsbegreppet utformades i

huvudsak på samma sätt som i gällande lag, och föreslogo i konsekvens härmed,

att 119 § i förslaget skulle utgå.

I avgivet utlåtande (nr 25) anförde majoriteten inom första lagutskottet

angående möjligheterna till registrering för ideella föreningar:

Utskottet skall här först beröra det principiella spörsmålet angående lämpligheten

att, på sätt utredningen ifrågasatt, inrangera de ideella föreningar
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

na under samma lagstiftning som de ekonomiska. Det lärer icke kunna bestridas

att det icke sällan kan befinnas önskvärt för ideella föreningar att

vinna registrering. Genom en registrering skulle undanröjas all tvekan, huruvida

en förening besutte rättskapacitet. För dem som träda i affärsförbindelse

med ideella föreningar skulle vidare bortfalla de olägenheter, vilka

aro en följd av att för närvarande möjlighet saknas att genom officiellt bevis

otvetydigt fastslå vem som äger företräda föreningen.

Å andra sidan kunna, såsom departementschefen framhållit, vägande invändningar

resas mot utredningens förevarande förslag. Det skulle sålunda

leda till förvirring att av ideella föreningar med rättskapacitet en del vore

registrerade men de övriga vore oregistrerade. Utskottet vill vidare understryka,

att i synnerhet för ideella föreningar av mindre storlek lagstiftningen

innebär en alltför omfattande och ingående reglering. Visserligen har registreringen

av utredningen föreslagits skola vara beroende av föreningarnas

egen önskan. Men tänkbart är att införande av registreringsmöjlighet kunde

på en omväg leda till ett visst tvång att söka registrering även för små ideella

föreningar. Härpå tyda vässa uttalanden under remissförfarandet. En

annan omständighet, som icke bör lämnas ur räkningen är att vederbörande

förening som söker registrering måhända icke gjort klart för sig konsekvenserna

av att den blir underkastad lagstiftningens mångahanda och delvis

ganska komplicerade regler.

Med hänsyn till det anförda anser sig utskottet icke böra tillstyrka motionärernas

förslag att i lagen införa en registreringsmöjlighet för ideella

föreningar.

Beträffande den i motionerna berörda frågan om gränsdragningen mellan

ekonomiska och ideella föreningar instämde utskottets majoritet med propositionens

förslag, att ideella föreningar som bedrevo bokföringspliktig

verksamhet skulle behandlas såsom ideella och ej som ekonomiska föreningar.

I samband därmed erinrades om ovanberörda uttalande av departementschelen

att frågan om lagregler för detta slag av sammanslutningar

borde följas med uppmärksamhet av lagstiftaren. Även i övrigt uttryckte

majoriteten sitt gillande av den i propositionen uttryckta principiella inställningen,

att en klar gränsdragning borde ske mellan kapitalsammanslutningar,

där det främsta syftet vore att bereda delägarna avkastning på kapital

som av dem insatts i företaget, samt sådana sammanslutningar, som

karaktäriserades av att rörelsen mera direkt anslöte sig till delägarnas egen

verksamhet och därigenom på ett annat sätt än aktiebolagen förutsatte ett

delägarnas personliga deltagande i företagets verksamhet. Utskottsmajoriteten

fann sig därför ej kunna instämma i motionärernas yrkanden om att

begreppet ekonomisk förening borde utformas på samma sätt som i 1911 års

föreningslag och förordade på grund därav bibehållande av 119 § i förslaget.

Därvid påpekades av utskottsmajoriteten, att detta stadgande, såsom

framginge av7 dess avfattning, icke berörde frågan om rättskapaciteten för

ideella föreningar.

I avgiven reservation inom utskottet förordades emellertid motionärernas

linje om registreringsmöjlighet för idella föreningar och anfördes:

Det lärer icke kunna bestridas att det många gånger kan befinnas önskvärt

för ideella föreningar att få möjlighet att vinna registrering. Genom en

registrering skulle klart framgå att föreningen besutte rättskapacitet. För

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

dem som träda i affärsförbindelse med ideell förening skulle dessutom uppnås

den fördelen att man genom officiellt bevis otvetydigt kunde få fastslaget

vem som ägde företräda föreningen. Mot tanken pa en utvidgad registrering

av ideella föreningar har invänts, dels att lagstiftningen innebure

en alltför omfattande och ingående reglering och dels att införande av registreringsmöjlighet

kunde leda till registreringstvång även för små ideella

föreningar. Slutligen har man också antytt att möjligheten till registrering

skulle kunna förleda föreningar att söka sådan, även om de icke hade behov

därav och utan att de gjort klart för sig konsekvenserna av att de genom

registreringen bleve underkastade föreningslagens mångahanda bestämmelser.

Utskottet kan icke finna dessa synpunkter övertygande. Till en början

måste man noggrant hålla i minnet, att registrering av ideella föreningar

skulle ske endast i de fall där föreningen själv så önskade. Om något registreringstvång

kan det aldrig bli tal. Att förutsätta att föreningsledningarna

skulle sakna kompetens att bedöma konsekvenserna av en registrering torde

vara att underskatta dem. Erfarenheter från ett flertal länsstyrelser ge vid

handen, att ideella föreningar gärna velat vinna registrering. I vissa fall hade

de sökt registrering men måst vägras sådan, därför att de icke drivit bokföringspliktig

rörelse. Många av de ideella föreningarna ha en omfattande

och vitt förgrenad ekonomisk verksamhet och röra sig med betydande penningmedel.

Många av dem känna också behov av att skaffa en fastare form

för sin verksamhet. Den omständigheten att ett eventuellt överskott från

verksamheten i en ideell förening går till ett allmännyttigt eller välgörande

ändamål i stället för att stanna hos medlemmarna bör icke föranleda att tva

föreningar, den ena ideell och den andra ekonomisk, med likartad ekonomisk

verksamhet av lagstiftaren behandlas helt olika. Vissa remissinstanser

ha framhållit att det utgjorde en uppenbar brist, att lagbestämmelser helt

saknades för de ideella föreningarna, vilka genom samhällsutvecklingen

kommit att spela en alltmer betydande roll. Icke minst när det gällde föreningarnas

förhållande till tredje man hade händelser inträffat som belyste

hur angeläget det vore att få klara rättsregler på detta område.

Vid behandlingen i kamrarna följde dessa utskottets förslag.

Yttranden

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden över motionerna från hovrätten för Övre Norrland samt länsstyrelserna

i Malmöhus och Västmanlands län. Tillfälle till yttrande ö\er motionerna

har beretts Sveriges advokatsamfund, Bygdegårdarnas riksförbund,

Folkets husföreningarnas riksorganisation och Folkparkernas centralorganisation.

Hovrätten för Övre Norrland hänvisar i sitt yttrande till vad som förevarit

vid tillkomsten av gällande lag om ekonomiska föreningar och erinrar om

att ideella föreningar f. n. icke kunna vinna registrering. Då denna ståndpunkt

visat sig medföra olägenheter tillstyrker hovrätten att frågan om registrering

göres till föremål för förnyad utredning.

Länsstgrelsen i Malmöhus län uttalar:

Det torde finnas åtskilliga slag av föreningar, som med hänsyn till sitt

ändamål bör jämställas med sådan förening, som avses i det i motionerna

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

först åberopade rättsfallet. Förstnämnda föreningar bör lämpligen icke

behandlas på annat sätt än de av motionärerna avsedda. Medgives''registrering

av dessa senare föreningar synes man bli nödsakad medgiva registrering

även av de förra. Såvitt länsstyrelsen kan bedöma skulle en sådan utokning

av möjligheterna till registrering motverka syftet med nu gällande

föreningslag. Denna har för övrigt endast tillämpats under kort tid Ytterhgare

erfarenhet av lagstiftningens verkningar synes därför under alla förhallanden

böra avvaktas, innan förevarande fråga upptages till behand
o

*

Med hänsyn tiil att gränsfall näppeligen kan undvikas vill länsstyrelsen

ifragasatta möjligheten av att närmare angiva vilka föreningar, som skall

kunna erhalla registrering.

er-°Pande av det anförda får länsstyrelsen för sin del avstyrka

bitail till de i motionerna framställda yrkandena.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anför:

Före tillkomsten av 1951 års lag torde folketshusföreningarna i betydande

omfattning ha registrerats såsom ekonomiska föreningar. I detta län finnes

sålunda ett tjugotal sådana föreningar intagna i föreningsregistret. Nu
det

PreJ''udicerande rättsfallet den 12" november

(ir\/953 s-.14/).: far registrering anses vara utesluten. I detta rättsfall

anförde regeringsrätten som motivering för vägrad registrering, att föreningen,

enligt vad stadgarna utvisade, icke kunde anses ha till ändamål att

genom ekonomisk verksamhet främja medlemmarnas ekonomiska intres^enna

motivering visar, att regeringsrätten icke ansett föreningen häntorhg

till 119 § föreningslagen. I den mån de allmänna domstolarna betrakta

detta regeringsrättsutslag som prejudicerande, synes något tvivel

knappast kunna råda om att folketshusföreningar av hävdvunnen typ skulle

tillerkännas rättskapacitet som ideella föreningar. Någon anledning att

andra lagstiftningen om ekonomiska föreningar blott för alt säkerställa

folketshusforeningars och liknande föreningars rättskapacitet svnes därför

enligt länsstyrelsens mening icke föreligga.

Frågan huruvida eu förening är av sådan art att den kan registreras såsom

ekonomisk förening, kan föranleda svårigheter i praktiken. Svårbedömda

gränsfall kunna någon gång uppkomma, särskilt om föreningens ändamål,

sådant det angivits i stadgarna, har vissa ideella inslag. Om man

bortser från dylika gränsfall, som aldrig kunna undgås hur lagen än formuleras,

torde emellertid kunna sägas att begreppet ekonomisk förening i

gällande lag erhållit en klar och för den praktiska rättstillämpningen tillfredsställande

definition. Länsstyrelsen finner sålunda för sin del nå°on

närmare precisering av begreppet icke erforderlig.

I motionen framhålles vidare, att avsaknaden av möjlighet till registrering

hindrar en förening alt åberopa offentlig myndighets bevis om°rättskapacitet

och behörig företrädare samt att behov finnes att tillämpa föreningslagens

bestämmelser om redovisning, revision och fusion även på föreningår,

som nu icke kunna registreras. Motionärerna önska sålunda en

utvidgning av begreppet ekonomisk förening till att även omfatta föreningar

av i motionen angiven typ. En sådan utvidgning skulle emellertid innebära

ett uppgivande av den grundtanke, på vilken den nuvarande lagstiftningen

vilar, nämligen alt de ekonomiska föreningarnas verksamhet skall

till huvudsaklig del ha anknytning till medlemmarnas hushållning eller

förvärvsverksamhet. Man är alltsa i själva verket inne på frågan, huruvida

lagstiftning erfordras även för föreningar, som helt eller deivis ha ideellt

syfte. Frågan om registrering av sådana föreningar behandlades under förarbetena

till 1951 års lag. Huruvida tiden nu är mogen att återupptaga frå
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

13

gan undandrar sig länsstyrelsens bedömande. Länsstyrelsen kan emellertid

icke på grund av egna erfarenheter hävda att något påtagligt behov därav

föreligger.

Styrelsen för Sveriges advokatsamfund erinrar om att styrelsen redan i

det yttrande som styrelsen år 1949 avgav till Kungl. Maj :t över förslaget till

lag om registrerade föreningar in. in. framhållit såsom sin uppfattning att

det vore oklokt att genomföra förslaget utan en närmare utredning av spörsmålet

rörande i vad mån lämpliga associationsformer stode till förfogande

i de fall där formen ekonomisk förening tidigare begagnats men enligt förslaget

ej längre kunde komma till användning. Efter att ha i vissa hänseenden

närmare angivit sin tidigare ståndpunkt fortsätter styrelsen:

Då lagstiftningen genomfördes utan närmare utredning av de ifrågavarande

spörsmålen, är det icke överraskande att praktiska tolknings- och

tillämpningssvårigheter samt andra olägenheter uppstått. Vad som anförts

i motionerna utgör exempel härpå. Vad särskilt angår föreningar med ändamål,

som framgår av det i motionerna först omnämnda regeringsrättsutslaget,

delar styrelsen motionärernas uppfattning om det otillfredsställande

i att dessa föreningar icke kunna vinna registrering. Jämväl vad motionärerna

i övrigt anfört om dessa föreningar är enligt styrelsens mening

i hög grad beaktansvärt. Styrelsen finner slutligen i likhet med motionärerna

en närmare precisering av de föreningar, som må registreras, önskvärd.

På anförda skäl får styrelsen tillstyrka motionerna, därvid styrelsen dock

vill framhålla att det vore önskvärt, om den begärda utredningen utsträcktes

till att avse hela det problemkomplex som åsyftas i styrelsens ovan

omförmälda remissyttrande.

Bggdegårdarnas riksförbund framhåller, att då bygdegårdarna oftast äro

förhållandevis små företag, de ej hittills haft några svårigheter på kreditmarknaden

i anledning av att föreningarna ej varit inregistrerade som ekonomiska

föreningar men att frågan komme i annat läge om dessa föreningars

karaktär av ideella föreningar skulle ställas i fråga. Trots att förbundet

—- bl. a. ur skattesynpunkt — ansett det vara en fördel för bygdegårdsföreningarna

att ej vara inregistrerade som ekonomiska föreningar

tillstyrker förbundet med tanke på att få en klarare tolkning av 119 § föreningslagen,

att föreslagen utredning kominer till stånd.

Folketshusföreningarnas riksorganisation anför:

Den teoretiska motiveringen för motionens syfte är redan i motionen

fullständigt uttryckt och har Riksorganisationens hela stöd, varför vi bär

endast anser oss behöva närmare anföra några praktiska omständigheter,

som uppstått genom registreringsbegränsningen i 1951 års lag om ekonomiska

föreningar. Till en början fick Riksorganisationen det bestämda

intrycket, att utredningen som sådan ville medge registrering, vilket emellertid

efter regeringsrättsutslag visades vara felaktigt och ett visst antal

ansökningar om registrering har sedan dess avslagits redan av länsstyrelserna.

Ett par kända fall, då registrering har tillåtits, torde vara att beteckna

såsom, enligt Riksorganisationens mening, mycket förklarliga misstag.

Den möjlighet, som återstår för nybildade föreningar eller sådana, som

önskar modernisera sina ofta mycket föråldrade stadgar, är att fortsätta

sitt arbete såsom ideella föreningar. Detta väcker emellertid på många håll

betänkligheter, genom de konsekvenser, som ett styrelseledamotskap i en

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

dylik förening med ofta mycket vittomfattande ekonomiska förpliktelser

skulle kunna tänkas medföra. Riksorganisationen har f. n. kännedom om

inemot hundra fall bland organisationens 982 medlemsföreningar, där föreningarna

skulle önska förändra sina stadgar men icke kunnat verkställa

sådan ändring på grund av risken att man i sådant fall förlorar sin rätt,

att med de nya stadgarna registreras i den ordning som tidigare varit möj]ig
Det

är visserligen sant, att folketshusföreningarna kan vara utomordentligt

olika till sin verksamhet och till sitt omfång på olika platser, beroende

på lokala initiativ, skiljaktigheter i befolkningsunderlag in. in. De allra

minsta föreningarna torde ha en mycket blygsam omsättning, ca 1 000 kronor

per år, och sysslar uteslutande med uthyrning av äldre samlingslokaler.

På andra håll kan föreningens verksamhet omfatta förutom den grundläggande

uppgiften med lokaluthyrning, biograf, teater, konditori, restaurangverksamhet,

kiosker in. in. och fall finnes, där årsomsättningen på större

platser överstiger 1 miljon kronor. Vi anser det alldeles uppenbart, att medlemmarna

i en förening av sådan karaktär måste kunna beredas det skydd

i fråga om redovisningshandlingar och skötsel i övrigt, som lagen om ekonomiska

föreningar numera föreskriver. Enbart den omständigheten att på

så få år som sedan lagens ikraftträdande och till 1956 års början inte mindre

än ca 100 föreningar har ansett risken för och följderna av vägrad registrering

vara så allvarliga, att man beslutat bordlägga förslag om stadgeändringar

in. in. i avvaktan på en omprövning av denna fråga, torde visa, att

även de olika styrelserna i de större föreningarna hyser samma uppfattning

om värdet av att en sådan registreringsmöjlighet ånyo öppnas.

Med hänsyn till vad här ovan anförts och motionernas motivering, i vilka

sålunda Riksorganisationen helt instämmer, anhåller Folketshusföreningarnas

riksorganisation att första lagutskottet måtte biträda motionernas

önskemål om utredning av möjligheterna till en sådan lösning, att åtminstone

sådana föreningar, vars medlemmar det önskar, kunna vinna registrering

såsom ekonomiska föreningar.

Folkparkernas centralorganisation yttrar:

Motionens innehåll och motiveringarna i densamma överensstämma till

fullo med de erfarenheter som vår organisation erhållit vid medverkan avseende

registrering av ekonomiska föreningar efter den nya lagens ikraftträdande

den 1 januari 1953. Vi voro, efter de uppgifter vi kunde inhämta

i samband med behandlingen av den utredning och det förslag som förelåg

vid föreningslagens antagande, av den uppfattningen, att den verksamhet

som folkparker och lokalägande föreningar ekonomiskt driva skulle berättiga

dem till att kunna bli registrerade ekonomiska föreningar. Då vederbörande

länsstyrelser icke godtagit dessa föreningars organisationsform såsom

varande i överensstämmelse med den nya lagen, ha de nytillkommande

föreningar som sökt registrering kommit i en svårartad situation. Detta

sammanhänger främst med de ekonomiska förpliktelser, som dylik föreningsverksamhet

medför för vederbörande förening i samband med att de

förvärva och bli ägare av fast egendom. De långivande organen fordra i

samband med sina säkerhetshandlingar även registreringshandlingar för

föreningens vidkommande, och då registrering icke kunnat bliva verkställd

har föreningen blivit hänvisad till att bedriva verksamheten såsom en ideell

organisation. Denna form står dock icke i samklang med de krav som ställes

Irån bankmannahåll och även de förpliktelser som låneinrättningar ha för

att få verkställa utlåning. Någon fast förankring har det sålunda icke i detta

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

ekonomiska och betydelsefulla avseende gått att åstadkomma för de nytillkommande

föreningarnas del.

Utöver detta ha ett flertal nu befintliga ekonomiska föreningar u. p. a.

ansett det önskvärt att omredigera tidigare antagna stadgar, så att desamma

överensstämma med nuvarande arbetsformer och arbetsförhållanden, men

har detta icke heller låtit sig göra, då de icke beviljats förändring i anslutning

till den nya föreningslagen. Den verksamhet som de lokalägande föreningarna

bedriva och den samhällsnyttiga insats som alla dessa göra, måste

ha en sådan förankring i den ekonomiska strukturen att den genom samhällets

åtgärder erhåller stöd i sitt arbete och icke genom tillkommande förordningar

desamma försvåras och gör det för föreningslivet mera betungande

än vad nödvändigt är.

Vi vilja därför i anslutning till de angivna motionerna varmt förorda, att

den av motionärerna begärda utredningen må vinna Edert och riksdagens

godkännande.

Utskottet

Enligt gällande lag om ekonomiska föreningar kunna föreningar med sådant

ändamål, som folketshusföreningar, folketsparkföreningar och bygdegårdsföreningar

i allmänhet företräda, icke vinna registrering såsom ekonomiska

föreningar. Till följd härav ha, enligt vad i förevarande motioner

göres gällande, uppkommit väsentliga olägenheter för föreningar av angivet

slag.

Det har sålunda enligt motionärerna kommit att råda tveksamhet, huruvida

av motionärerna angivna föreningar äro att betrakta såsom ideella eller

såsom föreningar med syfte att främja medlemmarnas ekonomiska intressen

genom annan ekonomisk verksamhet än som en ekonomisk förening i lagens

mening kan bedriva. Då föreningar av den sistnämnda typen i allmänhet

sakna rättssubjektivitet kan — framhålla motionärerna vidare — denna

tveksamhet leda till att kreditgivande institutioner och andra ej våga träda

i affärsförbindelse med folketshusföreningar och liknande sammanslutningar.

I anledning av den sålunda av motionärerna uttalade tveksamheten vill

utskottet framhålla — såsom även motionärerna i annat sammanhang anmärkt

— att regeringsrätten vägrat en folketshusförening registrering såsom

ekonomisk förening med motivering, att föreningen icke kunde anses ha till

ändamål att genom ekonomisk verksamhet främja medlemmarnas ekonomiska

intressen. Med hänsyn till detta utslag synes det knappast kunna

vidare göras gällande, att föreningar av den typ folketshusföreningarna

företräda skulle ha till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska

intressen och på grund härav riskera att jämlikt 119 § lagen om ekonomiska

föreningar frånkännas rättskapacitet. Vidare bör märkas att vid

förarbetena till den nämnda lagen folketshusföreningarna synas ha uppfattats

såsom företrädande ett ideellt syfte och alltså rättskapabla som ideella

föreningar. Med hänsyn till vad så anförts finner utskottet det knappast

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

kunna bli föremål för tvekan att folketshusföreningar och andra sammanslutningar

av denna typ i allmänhet äro ideella föreningar.

Även om folketshusföreningar och andra likartade föreningar sålunda

kunna vinna rättskapacitet såsom ideella föreningar, blir dock även ett på

detta sätt klarlagt rättsläge enligt motionärerna otillfredsställande. Då ideella

föreningar ej kunna registreras, kunna de nämligen ej genom registreringsbevis

styrka, att de äga rättskapacitet eller vem som äger företräda föreningarna,

vilket enligt motionärerna innebär betydande nackdelar för de av

dem närmast berörda föreningarna. Till vad sålunda anförts kan utskottet

uttala sitt oreserverade instämmande. I sin av lagen oreglerade tillvaro möta

de ideella föreningarna utan tvivel ofta svårigheter, kanske i synnerhet då

de uppträda på kreditmarknaden, och det skulle därför vara till fördel för

dem, om de genom hänvisning till uttryckligt lagbud kunde styrka, att de

vore rättssubjekt och alltså besutte rättskapacitet. I synnerhet vid betraktande

av de allmännyttiga ändamål som fullföljas av de av motionärerna

särskilt framhållna ideella föreningarna ter det sig otillfredsställande, att lagstiftningen

ej tillhandahåller dessa föreningar det önskade lagstödet. Att

tillskapa ett sådant har emellertid, såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen,

visat sig förenat med avsevärda svårigheter. Framlagda förslag till

.särskild lagreglering av de ideella föreningarna ha sålunda icke resulterat

i lagstiftning. Vidare ha förslag om att genom frivillig registrering låta

ideella föreningar inrangera sig under lagstiftningen om ekonomiska föreningar

avvisats vid tillkomsten av nu gällande lag om ekonomiska föreningar.

Till stöd för denna ståndpunkt framhöll då första lagutskottet, att

för ideella föreningar av mindre storlek lagstiftningen innebure en alltför

ingående reglering samt att det skulle kunna leda till förvirring, att av

ideella föreningar med rättskapacitet en del vore registrerade och en del

icke. Dessa av utskottet anförda skäl för att ej lägga vissa ideella föreningar

under lagstiftningen om ekonomiska föreningar synas alltjämt ha giltighet,

och utskottet kan alltså ej tillstyrka motionärernas önskemål, att ideella

föreningar av angivet slag finge registreras med den verkan, att de bleve helt

underkastade bestämmelserna i lagen om ekonomiska föreningar. En framkomlig

medelväg mellan det nuvarande oreglerade tillståndet och föreningslagens

tyngande detaljreglering synes emellertid kunna erbjuda sig i att dock

ge ideella föreningar möjlighet till registrering och som förutsättning härför

kräva att föreningen för den registrerande myndigheten visar sin rättskapacitet.

En på så sätt registrerad ideell förening kunde därefter genom

hänvisning till sin registrering på ett enkelt sätt för tredje man styrka att

den vore rättskapabel. Det är för utskottet bekant, att förslag i sådan riktning

övervägas inom den för närvarande arbetande varumärkes- och firmautredningen

i samband med spörsmålet om de ideella föreningarnas namnskydd.

Då sålunda motionärernas angelägnaste reformkrav synes kunna bli

tillgodosett genom pågående utredning torde det i avbidan på utredningens

resultat icke nu vara påkallat med något initiativ från riksdagens sida.

I motionerna framställas vidare önskemål om att folketshusföreningar och

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

1''olketsparkföreningar borde bli underkastade de i lagen om ekonomiska föreningar

upptagna bestämmelserna om redovisning och revision liksom om

fusion. Då utskottet ovan avvisat tanken att omedelbart göra lagen om ekonomiska

föreningar tillämplig å ideella föreningar kunna önskemål om lagreglering

i angivna hänseenden knappast lämpligen tillgodoses annat än genom

en allmän lagstiftning om ideella föreningar. Huruvida tiden nu kan

vara mogen för denna omstridda lagstiftningsuppgift låter sig emellertid

icke bedömas från det begränsade synfält som erbjudes i förevarande motioner.

Motionärerna göra vidare gällande, att praxis ej vunnit tillräcklig enhetlighet

angående vilka typer av föreningar som äro registrerbara såsom ekonomiska

föreningar och begära utredning för att få begreppet ekonomisk förening

närmare preciserat. Därvid bör enligt motionärerna beaktas, att lagens definition

av ekonomisk förening gives en vidare tolkning än för närvarande i

allmänhet synes vara fallet. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen

har frågan om avgränsning av registreringsbara ekonomiska föreningar varit

föremål för stor uppmärksamhet vid förarbetena till 1951 års lag och enligt

utskottets mening även erhållit en efter vad det vill synas i stort sett tillfredsställande

lösning. Självfallet kunna svårbedömbara gränsfall uppkomma,

men detta lär ej kunna undvikas genom att förskjuta gränsdragningen

kring lagens föreningsbegrepp. De registreringsmyndigheter, som vid utskottets

remissbehandling yttrat sig över motionerna, ha även uttalat tvivel

om möjligheterna att närmare angiva vilka föreningar som skola kunna registreras.

Utskottet kan på grund av vad så anförts ej tillstyrka någon utredning

i nu förevarande hänseende.

Av det anförda framgår, att motionärernas angelägnaste reformkrav, till

vilket utskottet helt ansluter sig, för närvarande är föremål för utredning

och att övriga i motionerna framförda förslag icke kunna tillstyrkas av utskottet.

Med hänsyn härtill får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 459 och II: 591, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 april 1956

På första lagutskottets vägnar:

EMIL AHLKVIST

Vid detta ärendes slutbehandling 1m närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Per Olofsson, Lodenius, fru

Sjöström-Bengtsson, fru Gärde Widemar, herrar Magnusson, Lindgren och

Atexanderson;

från andra kammaren: herrar Gustafsson i Borås, Onsjö, Hedqvist,

fröken Liljedahl, herrar östlund, Ekström, fru Löfqvist och fru Eriksson i

Stockholm.

2 llihang till riksdagens protokoll 1956. 9 sand 1 avd. Nr 21

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.