Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1956

1956-02-29 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:11, Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1956

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1956

1

Nr 11

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i lotteriförordningen.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft fyra

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen dels

de likalydande motionerna nr 55 i första kammaren av herr Lundström och

nr 70 i andra kammaren av herr Carlsson i Stockholm, och dels de likalydande

motionerna nr 124 i första kammaren av herr Magnusson samt nr

167 i andra kammaren av herrar Cassel och Eliasson.

I motionerna I: 55 och II: 70 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta

sådan ändring i lotteriförordningen av den 19 maj 1939 att i de fall vinst i

lotterier utgöres av bilar dessa får vara tillverkade jämväl utom landet».

Motionerna I: 124 och II: 167 utmynnar i yrkande att riksdagen måtte

antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändring av 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939

(nr 207)

Härigenom förordnas, att 3 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207)

skall erhålla följande ändrade lydelse.

3 §•

Lotteri, däri —----30 000 kronor.

Denna förordning träder i kraft dagen efter det densamma utkommit av

trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden

får utskottet i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande hänvisa

till motionerna II: 70 och II: 167.

Gällande bestämmelser

Enligt 1 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 må lotteri om penningar

eller penningars värde icke utan tillstånd av Kungl. Maj:t för allmänheten

anordnas i andra fall eller i annan ordning än som stadgas i förordningen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1956

Beträffande de i 2 § reglerade s. k. basar- och tivolilotterierna, där värdet

ä högsta vinst icke får överstiga 10 kronor eller, om vinsterna utgöres uteslutande

av varor, 15 kronor, gäller icke någon föreskrift angående vinsternas

ursprung eller tillverkning.

I förordningens 3 § finns bestämmelser om s. k. egentliga lotterier. Paragrafen

är av följande lydelse.

Lotteri, däri insatser, om sådana fordras, och vinster äro till antal och

storlek bestämda enligt uppgjord plan, må, oaktat de i 2 § angivna förutsättningarna

icke äro för handen, anordnas

a) efter anmälan hos polismyndigheten minst 7 dagar innan, under förutsättning
att

lotteriet anordnas i samband med tillställning till förmån för välgörande,

kulturellt eller allmännyttigt ändamål,

att lotteriet bedrives allenast inom för tillställningen avsett område,

att vinsterna icke till större del än som motsvarar därå belöpande skatt

utgöras av penningar eller värdepapper,

alt behållningen i lotteriet uteslutande användes för det ändamål, till vars

förmån den tillställning äger rum i samband varmed lotteriet är anordnat,

samt

att anmälan icke avser anordnande vid samma tillställning av lotterier

med insatser till högre sammanlagt belopp än 3 000 kronor;

b) i annan ort än Stockholms stad, efter tillstånd av polismyndigheten

under förutsättning

att lotteriet anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt

ändamål eller till svenska konstidkares understöd och uppmuntran,

att lotteriet bedrives allenast inom polismyndighetens förvaltningsområde,

att vinsterna icke till större del än som motsvarar därå belöpande skatt

utgöras av penningar eller värdepapper, samt

att insatserna icke uppgå till högre sammanlagt belopp än 5 000 kronor;

c) efter tillstånd av länsstyrelsen under förutsättning

att lotteriet anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt

ändamål eller till svenska konstidkares understöd och uppmuntran,

att lotteriet bedrives allenast inom länet,

att vinsterna icke till större del än som motsvarar därå belöpande skatt

utgöras av penningar eller värdepapper, samt

att insatserna, stämpelavgift däri ej inbegripen, icke uppgå till högre sammanlagt

belopp än 30 000 kronor.

Varor, vilka användas såsom vinster i lotteri enligt denna paragraf, skola,

med undantag för skänkta föremål, vara frambragta eller tillverkade inom

landet. Förekomma i sådant lotteri anvisningar å varor såsom vinster, skola

anvisningarna vara så beskaffade, att de möjliggöra förvärv av varor som

nyss sagts.

I fråga om nu nämnda lotterier äger enligt 4 § lotteriförordningen vederbörande

myndighet meddela erforderliga kontroll- och ordningsföreskrifter,

varvid skall iakttagas, att lotteriet icke mer än nödigt är betungas. Vid

meddelande av tillstånd till lotteri må därjämte föreskrivas de närmare villkor,

vartill omständigheterna kan ge anledning.

Enligt 5 § gäller slutligen att lotteri under vissa förutsättningar må anordnas

i samband med utgivande av tryckt periodisk skrift utan vare sig

anmälan eller tillstånd. Högsta vinsten i dylikt s. k. tidningslotteri må icke

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande in■ 11 år 195(i

3

överstiga 200 kronor. För dessa lotterier gäller — i likhet med vad som är

fallet i fråga om basar- och tivolilotterierna — icke något villkor om vinsternas

ursprung eller tillverkning.

Förarbetena till lotteriförordningen

I det till grund för lotteriförordningen liggande sakkunnigbetänkandet

(SOU 1938: 17) gjordes vissa överväganden beträffande vinsternas beskaffenhet.

De sakkunniga, som i sitt förslag till lotteriförordning i 2 § upptog

bestämmelser avseende lotterier i stort sett motsvarande de ovan såsom

basar- och tivolilotterier betecknade och i 3 § gav föreskrifter rörande

s. k. egentliga lotterier, uttalade i denna fråga bl. a. följande.

I de lotteriresolutioner, som utfärdas av Kungl. Maj:t, brukar med avseende

å andra vinster än värdepapper eller penningvinster föreskrivas, att

desamma, i den mån de icke bestå av skänkta föremål, skola utgöras av för

lotteriet direkt från tillverkare inköpta svenska hantverks-, slöjd-, industrieller

konstalster eller ock av anvisningar eller presentkort, gällande såsom

betalningsmedel, anvisningarna vid köp av alster av ovan omförmält slag

direkt från tillverkare och presentkorten vid köp hos ett flertal affärer, som

huvudsakligen tillhandahålla varor av svensk tillverkning. Den princip, som

ligger till grund för denna föreskrift, eller att endast svenska varor skola

användas såsom vinster i lotterier, anse de sakkunniga böra bevaras i en

ny lotteriförordning. Att generellt i författningsform fastställa även detaljbestämmelserna

synes likväl icke lämpligt. Genom det i Kungl. Maj :ts berörda

resolutioner uppställda kravet, att vinsterna skola vara svenska industrialster

kan t. ex. uteslutas möjligheten att såsom lotterivinster använda

föremål, som vid svenska verkstäder tillverkats av importerad materiel. Ett

dylikt resultat är icke alltid önskvärt. Enligt sakkunnigas mening torde frågan

lämpligen lösas på det sättet att i förordningen allenast föreskrives, att

varor, som användas såsom vinster och icke äro skänkta till lotteriet, skola

hava frambragts eller tillverkats i Sverige. Denna föreskrift bör gälla lotterier

såväl enligt 2 som enligt 3 §. I fråga om sådana anvisningar å varor, vilka

enligt 3 § må förekomma såsom vinster, torde man få nöja sig med en

bestämmelse, att anvisningarna skola möjliggöra förvärv av varor av beskaffenhet

som nyss nämnts.

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, uttalade i proposition

nr 76 år 1939, vari förslag till lotteriförordning framlades för riksdagen,

att han delade uppfattningen att såsom vinster i största möjliga utsträckning

borde komma till användning varor av svenskt ursprung eller

svensk tillverkning. Invändningar, som under remissbehandlingen av betänkandet

riktats mot de sakkunnigas förslag i denna del, syntes emellertid

departementschefen i viss grad befogade. Härom anförde departementschefen

vidare:

Svårigheten att anskaffa lämpliga svenska vinstföremål torde närmast

gälla lotterier enligt 2 § i förslaget, där vinsterna samtidigt som de måste

hava ett lågt värde likväl skola vara så beskaffade att de utöva lockelse på

den marknads- och tivolipublik, varom här särskilt är fråga. Ett stadgande,

att vinsterna delvis må vara av utländskt ursprung, skulle leda till olägen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1956

heter ur kontrollsynpunkt. Efter prövning av olika möjligheter till lösning

av spörsmålet har jag stannat för att förorda ett tillmötesgående av de i yttrandena

framkomna önskemålen sålunda, att fordran på svensk vara helt

eftergives beträffande lotterier enligt 2 §, medan kravet härutinnan beträffande

lotterier enligt 3 § vidhålles i den omfattning, som föreslagits av de

sakkunniga. De mera vägande invändningarna mot sakkunnigförslaget torde

på detta sätt bortfalla.

Första lagutskottet, som behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 17

år 1939, framställde icke någon erinran mot förslaget i nu förevarande.del.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande, såvitt nu är i fråga.

Motionerna

I motionerna I: 55 och II: 70 framhålles till en början att lotterier anordnas

till förmån för välgörande, kulturella eller allmännyttiga ändamål eller

till svenska konstidkares understöd och uppmuntran, och att det ligger i

sakens natur, att lotteri bör ge största möjliga ekonomiska behållning. Detta

har också, uttalas i motionen, uppmärksammats i förordningen, då det särskilt

framhålles att det vid meddelandet av kontroll- och ordningsföreskrifter

skall iakttagas, att lotteriet icke mer än nödigt är betungas. Motionärerna

anför vadare bl. a.:

Under senare år har bilar blivit de dominerande toppvinsterna, och under

1955 beviljade Kungl. Maj:t tillstånd för anordnande av lotterier, där 346

bilar utgjorde vinster. Ytterligare ett antal bilar torde ha utgjort vinster i

lotterier, där tillstånd beviljats av länsstyrelserna jämlikt lotteriförordningen

3 § c).

Genom bestämmelsen om att endast i landet frambragta eller tillverkade

varor får utgöra vinster, har bilvinsterna koncentrerats till huvudsakligen

ett svenskt bilfabrikat. Lotterianordnarna har således inte haft möjlighet

att pröva mera än ett anbud, och måhända skulle mer fördelaktigt pris

kunnat erhållas om bestämmelserna hade medgivit att bilen även kunnat

vara av utländskt ursprung och det således förelegat konkurrens i prisfrågan.

Då man har all anledning anta att bilar som vinster i lotterier även i fortsättningen

kommer att vara stimulerande för köpintresset bör möjlighet beredas

till fri konkurrens mellan olika såväl svenska som utländska bilfabrikat.

På grund av de fördelaktigare inköpspriser detta skulle komma att

medföra skulle den ekonomiska behållningen av lotterier, där bilar utgör

vinster, bli inte obetydligt större än vad fallet är f. n. och därmed det ändamål

gynnas för vilket lotteriet anordnas.

I motionerna I: 124 och II: 167 anföres inledningsvis att bestämmelsen att

varor, som användes som vinster i s. k. egentliga lotterier, med undantag för

skänkta föremål, skall vara frambragta eller tillverkade inom landet, tillkommit

i syfte att säkerställa användandet av svenska varor såsom vinster.

Motionärerna fortsätter:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr It år 1956

5

I praktiken har det icke sällan förekommit att denna bestämmelse kringgåtts.

I stor utsträckning söker anordnare av lotteri giva den transaktion,

varigenom vinsten tillföres lotteriet, sken av att vara gåva, ehuru vederlag

lämnats eller förutsättes skola komma att utgå. Dylika förhållanden har föranlett

justitieombudsmannen att i sin ämbetsberättelse 1955 påpeka, att det

lärer få förutsättas att det ifrågavarande kravet icke av vederbörande lotteriövervakande

myndigheter upprätthålles ovillkorligt.

Motionärerna framhåller slutligen att den fulla sysselsättning som i nuläget

kännetecknar det svenska näringslivet enligt deras mening torde medföra

att de skäl, som förelegat vid tillkomsten av ifrågavarande bestämmelse,

icke längre är för handen.

Uttalande av justitieombudsmannen

Justitieombudsmannen har i sin till riksdagen år 1956 avgivna ämbetsberättelse

framfört vissa erinringar rörande myndigheternas åtgärder för

åstadkommande av erforderlig kontroll över lotterier. I anledning av vad i

motionerna I: 124 och II: 167 uttalas angående visst påpekande av justitieombudsmannen

i nämnda berättelse må ur denna här återgivas följande

avsnitt (s. 260—261), vari det av motionärerna åsyftade uttalandet ingår:

Beträffande vinsterna angives uttryckligen på vissa håll, att kontrollanten

har att utöva tillsyn över att dessa i fråga om beskaffenhet och värde

överensstämma med fastställd vinstplan. När det gäller vinsternas beskaffenhet

hänvisas i allmänhet allenast till stadgandet i 3 § andra stycket lotteriförordningen,

enligt vilket stadgande vinsterna skola, med undantag för

skänkta föremål, vara frambragta eller tillverkade inom landet. Ibland föreskrives

dock en begränsning härutinnan såtillvida, att vinsterna angivas

skola, med förutnämnda undantag, utgöras av svenska hantverks-, slöjd-,

industri- eller konstalster, inköpta för lotteriet såvitt möjligt direkt från tillverkare.

En ytterligare föreskrift kan vara, att vinsterna skola till viss del

bestå av varor av särskilt slag, t. ex. blindarbeten.

Kravet att vinsterna skola utgöras av ovan angivna svenska alster överensstämmer

visserligen med vad som plägar föreskrivas för de större lotterier,

vartill Kungl. Maj:t lämnar tillstånd. I det till grund för lotteriförordningen

liggande sakkunnigbetänkandet uttalades emellertid i förevarande

hänseende (SOU 1938: 17 s. 56 o. f.), att sålunda uppställt krav icke alltid

vore önskvärt, då därigenom t. ex. kunde uteslutas möjligheten att som

lotterivinster använda föremål, som vid svenska verkstäder tillverkats av

importerat material. Enligt de sakkunnigas mening borde därför i förordningen

allenast föreskrivas, att varorna skulle vara frambragta eller tillverkade

i Sverige. Det lärer även få förutsättas att, i enlighet med vad de

sakkunniga sålunda uttalat, det ifrågavarande kravet icke av vederbörande

myndigheter upprätthålles ovillkorligt. Vad angår föreskriften att viss del

av vinsterna skall utgöras av föremål av särskilt slag, t. ex. blindarbeten, har

upplysts, att sådan föreskrift ansetts böra ifrågakomma endast i vissa särskilda

typer av lotterier, varvid även framhållits, att föreskriften tillämpades

blott i den mån lotterianordnaren själv icke hade något att däremot

invända. Bestämmelser av förevarande slag synas mig också i allmänhet böra

givas karaktären av rekommendation.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1956

Utskottet

Lotteriförordningen av år 1939 innehåller i fråga om sådana lotterier, där

insatser och vinster är till storleken fastställda enligt uppgjord plan — s. k.

egentliga lotterier — den bestämmelsen att varor, som utgör vinster, med

undantag för skänkta föremål skall vara frambragta eller tillverkade inom

landet. Vidare gäller att om som vinster förekommer anvisningar å varor,

anvisningarna skall möjliggöra förvärv av varor av nyss angivet slag.

I motionerna I: 55 och II: 70 yrkas sådan ändring i förordningen att även

utom landet tillverkade bilar skall kunna ifrågakomma som vinster i lotterier

som ovan nämnts. Yrkandet i motionerna I: 124 och II: 167 syftar till

helt upphävande av bestämmelsen att varor, som används som lotterivinster

— med visst undantag — skall vara frambragta eller tillverkade inom

landet.

I sistnämnda motioner har till stöd för yrkandet åberopats bl. a. ett uttalande

av justitieombudsmannen i dennes till riksdagen år 1956 avgivna ämbetsberättelse.

Som torde framgå av det ovan i utlåtandet redovisade avsnittet

av ämbetsberättelsen syftar justitieombudsmannen med det av motionärerna

återgivna uttalandet »det lärer få förutsättas att det ifrågavarande kravet

icke av vederbörande lotteriövervakande myndigheter upprätthålles ovillkorligt»

emellertid icke på bestämmelsen att vinsterna skall vara frambragta

eller tillverkade inom landet utan på den av vederbörande myndighet stundom

föreskrivna ytterligare begränsningen, att vinsterna skall utgöras av

svenska varor av visst slag, såsom hantverks-, slöjd-, industri- eller konstalster,

inköpta för lotteriet såvitt möjligt direkt från tillverkare. Det i motionerna

I: 124 ocvh II: 167 återgivna uttalandet av justitieombudsmannen

utgör således icke något stöd för det i dessa motioner framställda yrkandet.

Då i lotteriförordningen vid dess tillkomst år 1939 inskrevs att — med

visst undantag —endast svenska varor finge användas som lotterivinster, innebar

detta, enligt vad förordningens förarbeten ger vid handen, att i författningsform

bevarades en princip, som legat till grund för vad tidigare

brukat föreskrivas i av Kungl. Maj:t utfärdade lotteriresolutioner.

Enligt utskottets mening föreligger numera icke samma skäl som vid lotteriförordningens

tillkomst att genom en för alla lotterier av viss storleksordning

gällande bestämmelse säkerställa användandet av svenska varor såsom

vinster. Varken ur synpunkten att upprätthålla önskvärd kvalitet å de

tillhandahållna vinsterna eller för att tillgodose avsättningen av inhemska

varor synes en bestämmelse av ifrågavarande slag i nuvarande läge vara påkallad.

Givetvis kan det stundom befinnas önskvärt att lotterivinster helt eller

delvis utgöres av varor av visst slag, såsom hantverks-, slöjd- eller konstalster

eller av varor, förfärdigade av vissa personer t. ex. de blinda. Sådana

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1956

7

önskemål kan då det gäller lotterier för vilka tillstånd erfordras tillgodoses

därigenom att vederbörande myndighet med stöd av 4 § lotteriförordningen

förbinder lotteritillståndet med villkor av här angivet slag. Tilläggas må att

hinder givetvis icke möter att härvid föreskriva att vinsterna skall vara av

svenskt ursprung eller svensk tillverkning.

Förslaget i motionerna I: 55 och II: 70 att undantag skall göras endast i

fråga om bilar från den eljest gällande regeln att lotterivinster skall vara

frambragta eller tillverkade inom landet skulle innebära att en specialregel

på detta område infördes för ett visst slag av lotterivinster. Utskottet finner

en sådan detaljlösning mindre ändamålsenlig.

Av ovan anförda skäl vill utskottet emellertid tillstyrka yrkandet i motionerna

I: 124 och II: 167 om upphävande av bestämmelsen att varor, som

användes såsom vinster i s. k. egentliga lotterier, med visst undantag skall

vara svenska varor. Bifall till motionärernas förslag innebär att andra stycket

i lotteriförordningens 3 § utgår. Ändringen torde böra träda i kraft den

1 januari 1957.

Lotteriförordningen har ursprungligen utfärdats av Kungl. Maj :t efter

riksdagens hörande. Åren 1945, 1949 och 1952 företagna ändringar av förordningens

3 § har dock beslutats av Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt.

Till följd härav torde jämväl förevarande ändring i nämnda paragraf böra

beslutas av Kungl. Maj :t och riksdagen samfällt.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen, med bifall till motionerna I: 124 och II:

167, utom i vad gäller övergångsbestämmelsen, måtte för sin

del antaga följande förslag till

Förordning

om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen

den 19 maj 1939 (nr 207)

Härigenom förordnas, att 3 § lotteriförordningen den 19 maj 19391 skall

erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande hjdelse) (Föreslagen lydelse)

3 §•

Lotteri, däri — -----------— 30 000 kronor.

Varor, vilka användas såsom vinster

i lotteri enligt denna paragraf,

skola, med undantag för skänkta föremål,

vara frambragta eller tillverkade

inom landet. Förekomma i sådant

lotteri anvisningar å varor så
1

Senaste lydelse, se beträffande 3 § första stycket a) och b) SFS 1949: 227 och beträffande

3 § första stycket c) SFS 1952: 387.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1956

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

som vinster, skola anvisningarna vara

så beskaffade, att de möjliggöra

förvärv av varor som nyss sagts.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1957.

B) att motionerna I: 55 och II: 70 ävensom motionerna I:

124 och II: 167, i vad gäller övergångsbestämmelsen, måtte

anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och under

A) hemställt.

Stockholm den 29 februari 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,

fru Svenson*, herrar Grönkvist, Gunnar Berg, fru Hamrin-Thorell och

herr Birke;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, fru Västberg, fru

Sandström, herrar Lundberg, SvenssonJ Göteborg, fru Ewerlöf *, herrar Rimmerfors

och Larsson i Hedenäset.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

560419 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:119 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 3 januari 1947 s. 3 i texten