Utlåtande i anledning av väckt motion om sänkning av den pensionsberättigande åldersgränsen för änkepension.
1956-03-06 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1956:12, Utlåtande i anledning av väckt motion om sänkning av den pensionsberättigande åldersgränsen för änkepension.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956
1
Nr 12
Utlåtande i anledning av väckt motion om sänkning av den pensionsberättigande
åldersgränsen för änkepension.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 176,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Gustafsson i Borås och
fru Sjöstrand yrkat, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer
om översyn av gällande bestämmelser rörande änkepension i syfte att sänka
den i lagen stadgade pensionsberättigande åldersgränsen till lägre än 55 år,
och att förslag härom framlägges för riksdagen».
I fråga om de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande,
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.
Gällande bestämmelser
Änkepension utgår enligt lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering
till änka, som fyllt 55 år, om hon upnått denna ålder senast under det
kalenderår, varunder mannen avlidit, och varit gift med honom minst fem
år. Om särskilda skäl föranleder därtill, kan änkepension utgå till änka, som
fyllt 55 år, även om hon icke uppnått denna ålder förrän efter det kalenderår,
varunder mannen avlidit, eller om hon varit gift med honom kortare
tid än fem år (3 § 4 mom.). Änkepension utgår efter inkomstprövning med
högst 1 360 kronor om året (4 § 3 mom.), vartill kommer indextillägg (6 §)
med för närvarande 120 kronor per år, tillhopa alltså för närvarande 1 480
kronor om året. Änkepension tillkommer ej änka, som åtnjuter folkpension
i annan form. Ingår änka nytt äktenskap, upphör hennes rätt till änkepension
(3 § 4 mom.). Änkepensionen höjes i förekommande fall med kommunalt
bostadstillägg (7 §).
Änkepensionsförmånerna kompletteras med vissa andra förmåner, bland
dem de s. k. änke- och änklingsbidragen, varom bestämmelser
finnes i lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar med
barn. Enligt denna lag äger änka eller änkling, som under sin vårdnad har
barn i äktenskapet med den avlidne maken eller annat barn, som vid makens
död stadigvarande vistades i makarnas hem, erhålla bidrag av allmänna
medel för egen del. Bidrag utgår dock endast under förutsättning, att
barnet icke fyllt tolv år och att vårdnadshavaren stadigvarande bor tillsammans
med barnet. Rätt till änke- och änklingsbidrag föreligger icke om vårdnadshavaren
åtnjuter folkpension samt upphör om vederbörande ingår nytt
äktenskap. Bidraget utgår med belopp motsvarande änkepension enligt la
1
Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 12
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956
gen om folkpensionering. Vidare ökas bidraget med indextillägg med samma
belopp som när änkepension utgår. Kommun kan besluta att till bidragsberättigad
skall utgå kommunalt bostadstillägg.
En annan bidragsform, som i detta sammanhang må något beröras, är
de särskilda barnbidragen. Bestämmelserna härom återfinnes
i lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
m. fl. barn. Sådant bidrag som här är i fråga utgår utöver allmänt barnbidrag
bl. a. till barn, vars fader avlidit (6 § 1 mom. 1.). Bidraget, som är inkomstprövat
(6 § 3'' och 4 inom.), utgör högst 600 kronor per barn och år
(1 §) och utgår t. o. m. den månad, varunder barnet fyller 16 år (4 §).
Motionen
De senaste årens reformarbete på socialpolitikens område har, framhåller
motionärerna, i skilda sammanhang aktualiserat frågan om stödåtgärder
för änkorna. De svårigheter som möter gift kvinna vid mannens frånfälle
vore ofta av den art, att samhället borde gripa in för att mildra svårigheterna.
Anmärkningsvärda åtgärder hade visserligen redan vidtagits från
samhällets sida för att hjälpa änkorna till möjligheter att få utbildning och
lämpligt förvärvsarbete och därigenom ekonomisk trygghet. De behövliga
och i och för sig icke obetydliga förmåner som nu utginge till änkorna förefölle
dock motionärerna alltjämt vara otillräckliga, särskilt för änkor under
55 år och med barn över 12 år.
Efter att ha berört vissa förbättringar i fråga om änkepensioneringen,
Ailka genomfördes vid 1955 års riksdag, uttalar motionärerna, att änkornas
rätt till pension näppeligen syntes ha fått en i allo tillfredsställande
lösning genom det av riksdagen antagna förslaget. Starka skäl syntes enligt
motionärerna tala för att man i stället borde ha genomfört de förslag som
framlagts av änkepensioneringskommittén; en redogörelse för kommitténs
förslag, som bl. a. innebar en sänkning av änkepensioneringsåldern, kommer
att lämnas i det följande.
De ensamställda kvinnornas hjälpbehov erbjöde visserligen, anför motionärerna,
stora variationer, men även om så vore fallet syntes rättvisekravet
tala för en sänkning av den generella änkepensioneringsåldern. Den nya socialhjälpslagen
och de olika familjesociala åtgärderna betydde mycket i fråga
om lättnader för den kategori människor det här vore fråga om, men
spörsmålet kunde icke anses vara löst på ett i allo tillfredsställande sätt.
Ett stycke närmare lösningen komme man, anför motionärerna, om det
stadgades »att förutsättningar för rätt till änkepension är för handen då
änkan vid mannens död fyllt 50 år — frånsett inkomstprövning — eller
från mannens död tills hon uppnått sagda ålder haft vårdnaden om och
stadigvarande eller med allenast tillfälliga avbrott sammanbott med minderåriga
barn samt att hon varit gift med den avlidne i minst fem år». Under
dessa förutsättningar skulle, uttalar motionärerna, änkepension utgå till
änka som fyllt 55 år.
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956
3
Änkepensioneringskommitténs betänkande
I november 1952 avgav änkepensioneringskommittén ett betänkande (SOU
1952: 36) angående stöd åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor
in. in.
Kommittén behandlade i betänkandet de ensamställda kvinnornas problem
såväl i vad detta utgör ett arbetsförmedlings- och arbetsanskaffningsspörsmål
som i vad det är en fråga om att bereda dem ett rimligt uppehälle
genom direkt ekonomiskt understöd. I förra avseendet föreslog kommittén
olika åtgärder för inplacering i förvärvslivet av änkor och frånskilda
in. fl. kvinnor, vilka under längre eller kortare tid varit borta från arbetsmarknaden
men på grund av ändrade levnadsförhållanden åter söker sig dit.
Vad angår frågan om ekonomiskt stöd till de ensamställda kvinnorna föreslog
kommittén bl. a. förbättringar av änkepensioner, änkebidrag och särskilda
barnbidrag.
I fråga om de belopp, varmed änkepension och änkebidrag utgick vid
den tidpunkt då kommitténs betänkande avlämnades, föreslogs i betänkandet
viss höjning. Även i fråga om de särskilda barnbidragen föreslog
kommittén viss höjning av de då utgående beloppen. Kommittén prövade
i detta sammanhang även frågan huruvida den bland förutsättningarna för
rätt till änkebidrag uppställda åldersgränsen för barnet, 10 år,
borde höjas. Kommittén ansåg sig emellertid ej böra förorda en höjning av
åldersgränsen.
I fråga om änkepensionen föreslog kommittén en utvidgning av
kretsen av de till änkepension berättigade. Såsom ''huvudförutsättningar
för rätt till änkepension uppställde kommittén, att änkan
vid mannens död fyllt 50 år eller från mannens död tills hon uppnått
sagda ålder haft vårdnaden om och stadigvarande eller med allenast tillfälliga
avbrott sammanbott med barn, som ej fyllt tio år, ävensom att hon
varit gift med den avlidne minst fem år. Under dessa förutsättningar skulle
änkepension utgå automatiskt — frånsett inkomstprövning — till den som
fyllt 55 år.
Detta innebar bl. a., att kommittén bibehöll det dåvarande kravet på minst
fem års äktenskap.
Någon generell sänkning av änkepensionsåldern, 55 år, ansåg sig kommittén
ej kunna förorda främst av hänsyn till angelägenheten av att ifrågavarande
kvinnor såvitt möjligt utnyttjade sin arbetskraft till förvärvsarbete.
Vad åter angår änkeåldern, dvs. den ålder änkan skall ha uppnått vid
makens död för att vara pensionsberättigad — denna var vid tiden för kommitténs
betänkande 55 år; om särskilda skäl föranledde därtill kunde änkepension
utgå, om änkan uppnått sagda ålder under det kalenderår, varunder
mannen avlidit — innebar kommitténs förslag eu sänkning av åldersgränsen.
Kommittén framhöll bl. a., all det ur rättvisesynpunkt ej kunde anses
lämpligt att såsom dittills skett draga gränsen mellan änkepensionsfallen
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956
utan och med skälighetsprövning vid så hög ålder som 55 år. För änkor med
minderåriga barn vore det rimligt att i förevarande avseende jämställa tid,
då änkan efter mannens frånfälle haft att draga försorg om barnen, med tid
varunder hon levat i äktenskap; dock torde, framhöll kommittén, den föreslagna
regeln få ganska begränsad räckvidd, eftersom den endast finge aktualitet
i de förhållandevis fåtaliga fallen, då kvinnor fött barn sedan de
fyllt 40 år.
Den av kommittén sålunda föreslagna gränsdragningen i fråga om rätten
till änkepension ansåg sig kommittén emellertid av flera skäl böra uppmjuka.
Kommittén framhöll sålunda, att regeln att änka, som vid 50 års
ålder hade barn under tio år, kunde erhålla änkepension från 55 års ålder
skulle medföra, att viss tid, högst fem år, kunde komma att förflyta mellan
den tidpunkt, då änkebidrag upphörde att utgå på grund av barnets ålder,
och den då änkepension kunde beviljas. Endast om yngsta barnet fötts sedan
modern fyllt 45 år, kunde änkebidrag omedelbart avlösas av änkepension.
Kommittén fann därför, att någon möjlighet borde finnas att i fall av behov
medgiva änkepension även under denna mellantid.
Denna möjlighet borde — framhöll kommittén — för övrigt omfatta även
sådana fall, då änkans man avlidit, sedan hon fyllt 50 år men innan hon
uppnått 55 års ålder, och hon hade vårdnaden om barn under tio år. Möjlighet
att tillerkänna änka mellan 50 och 55 års ålder pension syntes böra
finnas också då relativt hög ålder hos änkan ej sammanträffade med låg
ålder hos barn. Åtskilliga änkor, som vore yngre än 55 år, kunde nämligen
ha lika stort behov av änkepension som de som uppnått sagda ålder. Och
detta torde understundom vara fallet även beträffande dem som vid mannens
död endast hade vuxna barn eller aldrig haft barn. För att änkan skulle
bli berättigad till understöd under här ifrågavarande tid borde enligt kommitténs
mening alltid krävas en särskild prövning av hennes förhållanden.
Denna prövning borde främst gå ut på att klarlägga frågan huruvida hon
skäligen kunde inpassas i förvärvslivet eller, därest hon redan hade förvärvsarbete
som emellertid gåve ringa inkomst, huruvida inkomsten kunde
ökas. Därvid borde naturligtvis tagas hänsyn till änkans och barnens hälsotillstånd,
men den omständigheten att änkan fysiskt och psykiskt vore vid
god vigör och i övrigt oförhindrad att söka sig ut på arbetsmarknaden
syntes ej under alla förhållanden böra betaga henne rätt till understöd. Även
om änkans arbetsförmåga ej vore nedsatt, kunde svårigheter att bereda henne
tillfredsställande sysselsättning uppkomma på grund av att näringslivet
på orten vore odifferentierat eller till följd av blott den omständigheten att
änkan nått förhållandevis hög ålder. Därför borde i varje fall där det icke
vore uppenbart onödigt fordras, att organ för den offentliga arbetsförmedlingen
verkställt undersökning rörande möjligheten att anskaffa arbete åt
änkan. Vid sagda undersökning borde beaktas även de möjligheter till fortsatt
yrkesutbildning eller omskolning eller till näringshjälp som kunde föreligga.
Även om det av utredningen skulle framgå att änkan icke kunde
inpassas i den öppna arbetsmarknaden, borde det icke under alla omstän
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956
5
digheter vara givet att understöd skulle utgå, exempelvis ej om änkan hushållade
för barn med förhållandevis goda inkomster.
Dessa överväganden föranledde kommittén att till de förut angivna förutsättningarna
för rätt till änkepension foga en kompletterande bestämmelse
av innebörd, att den, som blivit änka i åldern mellan 50 och 55 år
eller som blivit änka tidigare men vid 50 års ålder hade barn under tio år,
skulle kunna beviljas änkepension redan från mannens död resp. från 50 års
ålder, då det med hänsyn till svårighet för änkan att vinna utkomst genom
arbete och övriga omständigheter prövades skäligt.
Kommittén ansåg emellertid, att det även med den föreslagna kompletteringsregeln
funnes gränsfall, där för undvikande av orättvisa änkepension
borde utgå, såsom när fråga vore om mycket långvariga äktenskap, varunder
hustrun ej utövat förvärvsarbete, eller där änkan hade ett stort antal barn.
Sedan kommittén efter olika överväganden funnit, att en regel, avsedd att
vinna en mera mekanisk tillämpning, ej kunde uppställas för de aktuella
gränsfallen, föreslog kommittén en ytterligare på skälighetsprövning vilande
bestämmelse, innebärande att änkepension skulle kunna utgå även
i andra fall, därest särskilda skäl föranledde därtill, ulan annan bestämd
förutsättning än att änkan varit gift med den avlidne mannen minst fem
år. Pension skulle dock i dessa fall ej kunna beviljas för tid innan änkan
fyllt 50 år.
De sålunda föreslagna förutsättningarna för rätt till änkepension upptogs
i ett av kommittén utarbetat förslag till ändring i lagen om folkpensionering,
enligt vilket förslag 3 § 4 mom. i nämnda lag skulle få följande lydelse.
Änka som fyllt femtiofem år äger, såframt hon ej eljest åtnjuter folkpension,
rätt till sådan i form av änkepension under förutsättning
a) att hon vid mannens frånfälle fyllt femtio år eller från mannens frånfälle
tills hon uppnått sistnämnda ålder haft vårdnaden om och stadigvarande
eller med allenast tillfälliga avbrott sammanbott med barn, som ej
fyllt tio år; samt
b) att hon varit gift med den avlidne mannen minst fem år.
Under förutsättningar, som angivas ovan under a och b, må änkepension
utgå jämväl för tid innan änka fyllt femtiofem år, där det med hänsyn
till svårighet för henne att vinna utkomst genom arbete och övriga omständigheter
prövas skäligt.
Änka, som varit gift med den avlidne mannen minst fem år, må, när särskilda
skäl föranleda därtill, beviljas änkepension även i annat fall än förut
nämnts, dock icke för tid innan hon fyllt femtio år.
Ingår änka som åtnjuter änkepension nytt äktenskap, upphör rätten till
pensionen.
Vidare föreslog kommittén, att under 33 § folkpensioneringslagen skulle
upptagas en bestämmelse av följande innehåll.
Sökes änkepension enligt 3 § 4 inom. andra eller tredje stycket, är sökanden
på anmaning av pensionsnämnden skyldig att för undersökning angående
möjligheten för henne att vinna utkomst genom arbete inställa sig hos
organ för den offentliga arbetsförmedlingen, över sådan undersökning skall
organet avgiva yttrande. Åberopas såsom skäl för änkepension sjuklighet
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956
eller klenhet, skall beträffande läkarundersökning gälla vad som stadgats
i föregående stycke. (Hänvisningen avser läkarundersökning i fall då invalidpension
eller sjukbidrag sökes.)
Änkepensioneringskommitténs förslag inför riksdagen
Av änkepensioneringskommittén föreslagna åtgärder för inplacering
av ensam ställda kvinnor i förvärvslivet, bl. a. genom viss
omskolningsverksamhet, upptogs vid 1955 års riksdag till behandling i statsverkspropositionen
(V ht p. 52). Enligt en i statsverkspropositionen lämnad
redogörelse hade arbetsmarknadsstyrelsen tagit upp frågan om de lämpliga
utbildningsvägarna för den dittills i ringa utsträckning bedrivna omskolningsverksamheten
för änkor, frånskilda m. fl. Styrelsen hade funnit, att
den mest ändamålsenliga lösningen vore att bereda ensamstående kvinnor
samma utbildningsmöjligheter som partiellt arbetsföra. Departementschefen
hade icke något att erinra häremot men ansåg att verksamheten i avvaktan
på ytterligare erfarenheter borde bedrivas på försök och i begränsad
omfattning.
Statsutskottet tillstyrke i sitt utlåtande nr 5 den föreslagna försöksverksamheten
för de ensamstående kvinnorna, och riksdagen godkände utlåtandet
i denna del.
Kommitténs förslag i övrigt, avseende utvidgningar och förbättringar av
de understödsformer, som står berörda kvinnogrupper till buds, hade redan
tidigare realiserats i viss omfattning. Sålunda hade genom en år 1953 företagen
höjning av de särskilda barnbidragen vad kommittén i
detta hänseende föreslagit blivit tillgodosett.
I propositionen nr 128 år 1955 underställdes änkepensioneringskommitténs
förslag i fråga om änkepensionen samt änke- och änklingsbidraget
in. m. riksdagens prövning.
I propositionen föreslogs, att beloppet av änkepensionen samt änke- och
änklingsbidraget skulle höjas från 1 080 till 1 440 kronor. Vidare föreslogs
viss uppmjukning av kravet på fem års äktenskap för rätt till änkepension;
och i fråga om bidragen till änkor och änklingar med barn förordades, att
åldersgränsen för barn, som bidragstagaren skall ha under sin vårdnad för
att ha rätt till bidrag, skulle höjas från tio till tolv år. Dessa Kungl. Maj :ts
förslag godkändes av riksdagen.
I fråga om änkepensioneringskommitténs förslag om en utvidgning av
kretsen av de änkepensionsberättigade hänvisade föredragande departementschefen,
statsrådet Sträng, i propositionen bl. a. till att förslaget i remissyttrandena
varit föremål för delade meningar, varvid bl. a. uttryckts
uppfattningen att nu ifrågavarande behovsfall hellre borde tillgodoses inom
ramen för den nya socialhjälpen.
Departementschefen förklarade att han för sin del inte kunde biträda förslaget
om en utvidgning av kretsen av de änkepensionsberättigade på sätt
kommittén förordat. Behandlingen av förevarande frågekomplex syntes de
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956
7
partementschefen böra ingå som ett led i den familjesociala politiken i övrigt
och torde därför böra göras till föremål för förnyat övervägande först
sedan en kartläggning skett av de aktuella hjälpbehoven för de ensamställda
kvinnorna och av de ovan i detta utlåtande berörda reformernas
inverkan härvidlag. Att den inventering av de familjepolitiska åtgärderna,
som igångsatts av 1954 års familjeutredning, i detta sammanhang komme
att bli av stor betydelse vore enligt departementschefen självfallet.
I en i anledning av propositionen väckt motion, II: 577, behandlades stadgandet
att änkepension, när särskilda skäl föranleder därtill, kan utgå,
oaktat änkan vid mannens frånfälle ej fyllt 55 år, och yrkades, att riksdagen
mätte beakta i motionen framförda synpunkter på och önskemål om
en vidgning av ramen för skälighetsprövningen.
Propositionen och motionen behandlades av sammansatt stats- och andra
lagutskott i dess utlåtande nr 5. Utskottet behandlade till en början det i
motionen framförda yrkandet beträffande en utvidgning av rätten till änkepension
för de yngre änkorna samt anförde härutinnan till en början beträffande
stadgandets tillkomst och innebörd följande.
Spörsmålet att åstadkomma en mjukare övergång mellan olika grupper
av änkor i vad angår 55-årsregeln kan tänkas löst på olika sätt. Redan i
sitt förslag till den nuvarande folkpensioneringslagen övervägde socialvårdskommittén
ett uppslag med sådant syfte. Enligt detta skulle änkepensionen
utgå med ett reducerat belopp — 2/3 resp. 1/3 av full pension — till änkor,
som vid mannens bortgång fyllt allenast 54 resp. 53 år. Denna anordning
avvisade dock kommittén själv, bl. a. på den grund att pensionsbeloppen
skulle bli för små för att vara effektiva. Emellertid kan man, i stället
för att ge alla änkor som vid änkeblivandet tillhört viss åldersgrupp en
reducerad pension, lämna ett begränsat antal änkor i övergångsgrupperna
pension med fullt belopp. Härigenom skulle den nämnda olägenheten med
socialvårdskommitténs uppslag bortfalla. Denna senare linje följdes då man
genom beslut vid 1948 års riksdag öppnade möjlighet till änkepension för
en änka, även om hon vid mannens frånfälle ej fyllt 55 år. Andra lagutskottet
uttalade vid sin behandling av ärendet, att den eftersträvade gradvisa
övergången lämpligen finge åstadkommas på så vis, att förutsättningarna
för att änka skall bli pensionsberättigd, oaktat hon vid mannens frånfälle
ej uppnått 55 års ålder, skärptes, ju längre tid som förflutit mellan mannens
död och hennes 55-årsdag. Någon bestämd maximigräns för denna tidrymd
syntes utskottet icke böra fastställas, men densamma borde i överensstämmelse
med tanken hos socialvårdskommittén i dess ovan berörda
förslag som regel icke överskrida två år. Då pensionen börjar utgå vid uppnådda
55 års ålder, skulle eljest mellan änkeblivandet och den första utbetalningen
av pensionen förflyta alltför lång lid. Vid bedömande av om
särskilda skäl förelåge borde vidare hänsyn tagas till andra angivna förhållanden.
Därvid finge den omständigheten huruvida änkan kunnat återinpassas
i förvärvslivet avgörande betydelse.
1 frågan om en utvidgning av skälighetsprövningen utöver enligt de riktlinjer,
som andra lagutskottet vid 1948 års riksdag enligt det föregående
uppdragit, anförde det sammansatta stals- och andra lagutskottet följande.
Änkepensionen utgår enligt huvudregeln till kvinnor som på grund av
relativt hög ålder och efter tämligen långt äktenskap i allmänhet har svårig
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956
heter att få något förvärvsarbete av betydelse när mannen avlidit. Generellt
sett föreligger här ett behov som ej kan fullt tillgodoses genom kvinnans
egna insatser i förvärvslivet. Dessa fall är därför lämpade för en hjälpform
av socialförsäkringstyp, där reglerna kan göras mer stela och schematiska.
Den i motionen avsedda utvidgningen avser fall, där hjälpbehov enligt de
angivna schematiska reglerna ej förutsättes, men där dock av särskilda skäl
ett hjälpbehov föreligger. Givetvis bör samhället även i sådana fall kunna
träda hjälpande emellan. Men enligt utskottets mening är folkpensioneringen
icke den mest lämpade formen för hjälp i dylika fall. —- Änkepensioneringskommitlén
har för sin del föreslagit en icke oväsentlig utvidgning
av kretsen av de änkepensionsberättigade. De regler kommittén därvid
uppställt — med olika möjligheter till undantag och skälighetsprövning
— belyser att det, när man går utanför den nuvarande kretsen av
änkepensionsberättigade, knappast går att konstruera schematiska regler
som ger rättvisa. Som utskottet ovan anmärkt bör en socialförsäkringsform
som folkpensioneringen ta sikte på fall som kan bedömas just efter sådana
mer schematiska regler. De fall där särskilda skäl föreligger till att samhället
hjälper trots att dessa regler ej är tillämpliga bör hänföras till en
hjälpform som byggs upp på en allmän behovsprövning. På riksdagens bord
ligger nu förslag till lag om socialhjälp. Denna hjälpform, som avses skola
träda i stället för fattigvården, synes utskottet bättre lämpad för de i motionen
åsyftade fallen. Utskottet kan därför icke biträda förslaget i motionen
om en utvidgning av den särskilda behovsprövningen inom ramen för
folkpensioneringen i nu förevarande hänseende.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande.
En redogörelse för tillämpningen i praxis av stadgandet om särskilda
skäl finnes i änkepensioneringskommitténs ovan i utlåtandet berörda betänkande,
SOU 1952:36. Därav framgår bl. a., att pensionsstyrelsen vidtagit
vissa åtgärder för att så vitt möjligt åstadkomma en enhetlig tillämpning
av stadgandet. En redogörelse för rätt till änkepension enligt lagtext,
förarbeten och praxis finnes även i nr 3 år 1950 av tidskriften »Folkpensioneringen»,
organ för föreningen för främjande av pensionsstyrelsens
verksamhet.
Det av sammansatta stats- och andra lagutskottet i dess ovan återgivna
utlåtande nr 5 år 1955 åberopade förslaget till lag om socialhjälp (prop. nr
177 år 1955) har numera, med endast smärre ändringar, vilka i detta sammanhang
icke är av intresse, godtagits av riksdagen (andra lagutskottets uti.
nr 39 år 1955; riksdagens skr. nr 397 år 1955).
Utredningar, m. m.
195b års familjeutredning avgav i september 1955 ett betänkande, Samhället
och barnfamiljerna, (SOU 1955: 29), i vilket även frågor rörande de
ensamstående mödrarnas och bland dem änkornas ekonomiska situation
upptagits till behandling. Betänkandet har remissbehandlats.
Socialstgrelsen erhöll den 10 juni 1955 av Kungl. Maj:t i uppdrag att
företa en särskild statistisk undersökning beträffande de ensamstående
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956
mödrarna. Med anledning av detta uppdrag har socialstyrelsen verkställt en
intervjuundersökning av ett antal ensamstående mödrar. Bearbetningen a^
det insamlade materialet pågår f. n. inom socialstyrelsen.
Beträffande den ovan i utlåtandet berörda, av 1955 års riksdag beslutade
försöksverksamheten för omskolning och yrkesutbildning av ensamstående
kvinnor har Kungl. Maj:t föreskrivit, att samma bestämmelser som gäller
för yrkesutbildning av partiellt arbetsföra (s. k. civilskadade) skall äga tilllämpning.
Kungl. Maj :t har tillika bemyndigat arbetsmarknadsstyrelsen att
under innevarande budgetår intill ett belopp av 100 000 kronor bestrida på
staten ankommande kostnader för härav ävensom av motsvarande verksamhet
för medelålders och äldre — manlig eller kvinnlig arbetskraft i
övrigt föranledda bidrag.
I årets statsverksproposition (V ht p. 72) uttalar föredragande departementschefen,
statsrådet Ericsson, i fråga om kostnaderna för överflyttning
av arbetskraft, att för nyss berörda verksamhet, i avvaktan på närmare erfarenheter
av verksamheten, såsom arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit samma
belopp å 100 000 kronor som för innevarande budgetår torde böra beräknas
för nästa budgetår. Frågan är nu föremål för övervägande i statsutskottet.
Utskottet
Då en kvinna blir änka möter henne i regel, förutom personliga, också
ekonomiska problem av skilda slag. Oftast har hon ej nagon möjlighet att
förbereda sig för sin situation som ensamstående; i många fall kommer den
som en plötslig katastrof. Särskilda svårigheter uppkommer givetvis för änkor
med minderåriga barn.
För samhällets del uppkommer här problem gällande såväl arbetsförmedling
och arbetsanskaffning som också direkt ekonomiskt underhåll till änkorna.
Ur såväl ekonomisk som personlig synvinkel är det för änkorna av väsentligt
intresse att — i den mån deras arbetsrätt ej erfordras i hemmet för barnen
_ alla möjligheter tillvaratages att bereda dem försvärvsarbete. Här
sammanfaller för övrigt änkornas intresse med samhällets. Många av de
kvinnor som här är i fråga saknar emellertid yrkesutbildning eller bar inte
haft något yrkesarbete efter det de ingick äktenskap. Av de äldre har säkerligen
åtskilliga över huvud taget inte varit ute på arbetsmarknaden. För de
äldre änkorna möter därjämte svårigheter att få yrkesarbete redan av det
skälet att på arbetsmarknaden ofta råder en viss restriktiv inställning i fråga
om nyanställning av äldre arbetskraft. Det torde i allmänhet främst vara på
det husliga området som änkorna nu har möjlighet att vinna anställning.
Vissa åtgärder har redan vidtagits från samhällets sida i syfte att underlätta
för änkorna att åter vinna inträde på arbetsmarknaden. Under innevarande
budgetår har sålunda i arbetsmarknadsstyrelsens regim påbörjats eu
i örsöks verk samhet med syfte alt bereda omskolning och annan yrkesutbild
2
Bitiang till riksdagens protokoll 1956. H sand. 2 avd. Nr 12
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956
ning åt bl. a. ensamställda kvinnor, vilka utan att kunna hänföras till de
partiellt arbetsföra är svårplacerade på arbetsmarknaden. Vid denna försöksverksamhet
skall gällande bestämmelser rörande yrkesutbildning av partiellt
arbetsföra äga motsvarande tillämpning.
Av vikt är givetvis också att man utnyttjar de möjligheter som kan yppa
sig att ge dessa kvinnor deltids- och hemarbete och att man söker finna nya
arbetsområden där de kan placeras. I detta sammanhang bör uppmärksammas
de behov av arbetskraft som må kunna uppkomma vid en utvidgning
av den öppna vården av åldriga och sjuka ävensom det behov av arbetskraft
lör barntillsyn som föreligger hos de förvärvsarbetande mödrarna. Dessa frågor
står redan på dagordningen. Det synes utskottet som om nu förevarande
spörsmål inom en icke alltför avlägsen framtid kan komma i ett delvis förändrat
läge.
Det torde emellertid icke vara möjligt att i samtliga fall lösa de ekonomiska
problemen för änkorna genom att inordna dem i förvärvslivet. För
dem som blir änkor vid högre ålder hår sålunda ansetts föreligga ett generellt
behov av ekonomiskt stöd — detta är bakgrunden till att änkepension
utgår enligt folkpensioneringslagen, alltså enligt en hjälpform av socialförsäkringstyp,
där reglerna naturligen måste göras tämligen stela och schematiska.
Änkepensionen, som är inkomstprövad, utgår enligt huvudregeln till
änka efter det hon fyllt 55 år under förutsättning att hon uppnått denna
ålder senast under det kalenderår, varunder mannen avlidit, och att hon
varit gift med honom minst fem år. Änkepensionsåldern är således 55 år
under det att den s. k. änkeåldern fått en i viss mån rörlig gräns. Givetvis
kan även änkor som uppnått 55 års ålder först efter det kalenderår, varunder
mannen avlidit, vara i behov av ekonomisk hjälp, och samhället bör
även i sådana fall kunna träda hjälpande emellan. Denna hjälp kan enligt
gällande bestämmelser i vissa fall lämnas enligt folkpensioneringslagen,
nämligen om särskilda skäl föranleder därtill. I lråga om tillämpningen av
detta stadgande torde numera ha utbildats en viss praxis, varom må hänvisas
till ovan i utlåtandet omnämnda redogörelser.
Motionärerna yrkar nu en översyn av gällande bestämmelser om änkepension
i syfte att generellt sänka den pensionsberättigande åldern, änkeåldern,
till lägre ålder än den nu gällande; av motiveringen i motionerna framgår,
att en sänkning av änkeåldern till 50 år åsyftas. Änkepensionen skulle emellertid
även enligt motionärernas förslag utgå först sedan änkan fyllt 55 år.
Mot en sadan anordning kan till en början invändas, att tiden närmast efter
det en kvinna blir änka i många fall även från ekonomisk synpunkt är den
sa åraste, bl. a. därför att det måste taga någon tid innan hon kan inordnas
i förvärvslivet. Under denna övergångstid skulle emellertid ej heller enligt
motionärernas förslag utgå någon änkepension. I många fall skulle alltså
resultatet bli att änkan till en början, innan hon kunnat erhålla något förvärvsarbete,
bleve hänvisad till att söka behovsprövad socialhjälp för att,
sedan hennes förhållanden ordnats upp, komma i fråga för åtnjutande av
den — enbart inkomstprövade — änkepensionen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956 11
Situationen för de änkor som enligt förslaget i motionen skulle få änkepension
först sedan en övergångstid av upp till 5 år förflutit efter det de
blivit änkor synes utskottet icke kunna likställas med situationen för dem
som blir änkor först vid 55 års ålder. Utskottet, som vid fjolårets riksdag
hade att behandla motioner om en utökning av de fall då änkepension utgår
på grund av särskilda skäl, uttalade därvid att folkpensioneringen icke är
den mest lämpade formen för hjälp i dylika fall. Detta gäller i lika hög giad
den i nu förevarande motion berörda gruppen av änkor med deras inbördes
högst skiftande förhållanden. Den reformerade, på en allmän behovsprövning
grundade hjälpform, som innefattas i den av fjolårets riksdag antagna
socialhjälpslagen, synes utskottet däremot väl lämpad för de i motionen berörda
fallen. En betydande del av ifrågavarande änkor torde för övrigt även
om motionärernas förslag godtoges få anlita denna hjälpform för tiden från
änkeblivandet till dess de uppnått 55 års ålder.
I anledning av vad i motionen anföres om änkor med minderåriga barn
vill utskottet erinra om att sådana änkor kan erhålla s. k. änkebidrag, till
beloppet motsvarande änkepensionen, för tiden till dess barnet uppnått 12
års ålder. Till barn vars fader avlidit kan vidare utgå särskilt barnbidrag.
Utskottet kan, såsom av det ovan anförda torde framgå, icke tillstyrka
motionärernas förslag.
Utskottet hemställer,
att förevarande motion, II: 176, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 mars 1956
På andra lagutskottets vägnar:
ELSA JOHANSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,
fru Carlqvist, fru Svenson*, herrar Huss*, Mannerskantz och Grönkvist;
samt
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i
Göteborg, fru Västberg, herr Odhe, fröken Höjer, fru Ewerlöf, herrar Ericsson
i Näs* och Rimmerfors.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Rimmerfors.
660468 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.