Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om sänkning av den pensionsberättigande åldersgränsen för änkepension.

1956-03-06 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:12, Utlåtande i anledning av väckt motion om sänkning av den pensionsberättigande åldersgränsen för änkepension.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956

1

Nr 12

Utlåtande i anledning av väckt motion om sänkning av den pensionsberättigande

åldersgränsen för änkepension.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 176,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Gustafsson i Borås och

fru Sjöstrand yrkat, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer

om översyn av gällande bestämmelser rörande änkepension i syfte att sänka

den i lagen stadgade pensionsberättigande åldersgränsen till lägre än 55 år,

och att förslag härom framlägges för riksdagen».

I fråga om de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande,

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Gällande bestämmelser

Änkepension utgår enligt lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering

till änka, som fyllt 55 år, om hon upnått denna ålder senast under det

kalenderår, varunder mannen avlidit, och varit gift med honom minst fem

år. Om särskilda skäl föranleder därtill, kan änkepension utgå till änka, som

fyllt 55 år, även om hon icke uppnått denna ålder förrän efter det kalenderår,

varunder mannen avlidit, eller om hon varit gift med honom kortare

tid än fem år (3 § 4 mom.). Änkepension utgår efter inkomstprövning med

högst 1 360 kronor om året (4 § 3 mom.), vartill kommer indextillägg (6 §)

med för närvarande 120 kronor per år, tillhopa alltså för närvarande 1 480

kronor om året. Änkepension tillkommer ej änka, som åtnjuter folkpension

i annan form. Ingår änka nytt äktenskap, upphör hennes rätt till änkepension

(3 § 4 mom.). Änkepensionen höjes i förekommande fall med kommunalt

bostadstillägg (7 §).

Änkepensionsförmånerna kompletteras med vissa andra förmåner, bland

dem de s. k. änke- och änklingsbidragen, varom bestämmelser

finnes i lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar med

barn. Enligt denna lag äger änka eller änkling, som under sin vårdnad har

barn i äktenskapet med den avlidne maken eller annat barn, som vid makens

död stadigvarande vistades i makarnas hem, erhålla bidrag av allmänna

medel för egen del. Bidrag utgår dock endast under förutsättning, att

barnet icke fyllt tolv år och att vårdnadshavaren stadigvarande bor tillsammans

med barnet. Rätt till änke- och änklingsbidrag föreligger icke om vårdnadshavaren

åtnjuter folkpension samt upphör om vederbörande ingår nytt

äktenskap. Bidraget utgår med belopp motsvarande änkepension enligt la
1

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956

gen om folkpensionering. Vidare ökas bidraget med indextillägg med samma

belopp som när änkepension utgår. Kommun kan besluta att till bidragsberättigad

skall utgå kommunalt bostadstillägg.

En annan bidragsform, som i detta sammanhang må något beröras, är

de särskilda barnbidragen. Bestämmelserna härom återfinnes

i lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

m. fl. barn. Sådant bidrag som här är i fråga utgår utöver allmänt barnbidrag

bl. a. till barn, vars fader avlidit (6 § 1 mom. 1.). Bidraget, som är inkomstprövat

(6 § 3'' och 4 inom.), utgör högst 600 kronor per barn och år

(1 §) och utgår t. o. m. den månad, varunder barnet fyller 16 år (4 §).

Motionen

De senaste årens reformarbete på socialpolitikens område har, framhåller

motionärerna, i skilda sammanhang aktualiserat frågan om stödåtgärder

för änkorna. De svårigheter som möter gift kvinna vid mannens frånfälle

vore ofta av den art, att samhället borde gripa in för att mildra svårigheterna.

Anmärkningsvärda åtgärder hade visserligen redan vidtagits från

samhällets sida för att hjälpa änkorna till möjligheter att få utbildning och

lämpligt förvärvsarbete och därigenom ekonomisk trygghet. De behövliga

och i och för sig icke obetydliga förmåner som nu utginge till änkorna förefölle

dock motionärerna alltjämt vara otillräckliga, särskilt för änkor under

55 år och med barn över 12 år.

Efter att ha berört vissa förbättringar i fråga om änkepensioneringen,

Ailka genomfördes vid 1955 års riksdag, uttalar motionärerna, att änkornas

rätt till pension näppeligen syntes ha fått en i allo tillfredsställande

lösning genom det av riksdagen antagna förslaget. Starka skäl syntes enligt

motionärerna tala för att man i stället borde ha genomfört de förslag som

framlagts av änkepensioneringskommittén; en redogörelse för kommitténs

förslag, som bl. a. innebar en sänkning av änkepensioneringsåldern, kommer

att lämnas i det följande.

De ensamställda kvinnornas hjälpbehov erbjöde visserligen, anför motionärerna,

stora variationer, men även om så vore fallet syntes rättvisekravet

tala för en sänkning av den generella änkepensioneringsåldern. Den nya socialhjälpslagen

och de olika familjesociala åtgärderna betydde mycket i fråga

om lättnader för den kategori människor det här vore fråga om, men

spörsmålet kunde icke anses vara löst på ett i allo tillfredsställande sätt.

Ett stycke närmare lösningen komme man, anför motionärerna, om det

stadgades »att förutsättningar för rätt till änkepension är för handen då

änkan vid mannens död fyllt 50 år — frånsett inkomstprövning — eller

från mannens död tills hon uppnått sagda ålder haft vårdnaden om och

stadigvarande eller med allenast tillfälliga avbrott sammanbott med minderåriga

barn samt att hon varit gift med den avlidne i minst fem år». Under

dessa förutsättningar skulle, uttalar motionärerna, änkepension utgå till

änka som fyllt 55 år.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956

3

Änkepensioneringskommitténs betänkande

I november 1952 avgav änkepensioneringskommittén ett betänkande (SOU

1952: 36) angående stöd åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor

in. in.

Kommittén behandlade i betänkandet de ensamställda kvinnornas problem

såväl i vad detta utgör ett arbetsförmedlings- och arbetsanskaffningsspörsmål

som i vad det är en fråga om att bereda dem ett rimligt uppehälle

genom direkt ekonomiskt understöd. I förra avseendet föreslog kommittén

olika åtgärder för inplacering i förvärvslivet av änkor och frånskilda

in. fl. kvinnor, vilka under längre eller kortare tid varit borta från arbetsmarknaden

men på grund av ändrade levnadsförhållanden åter söker sig dit.

Vad angår frågan om ekonomiskt stöd till de ensamställda kvinnorna föreslog

kommittén bl. a. förbättringar av änkepensioner, änkebidrag och särskilda

barnbidrag.

I fråga om de belopp, varmed änkepension och änkebidrag utgick vid

den tidpunkt då kommitténs betänkande avlämnades, föreslogs i betänkandet

viss höjning. Även i fråga om de särskilda barnbidragen föreslog

kommittén viss höjning av de då utgående beloppen. Kommittén prövade

i detta sammanhang även frågan huruvida den bland förutsättningarna för

rätt till änkebidrag uppställda åldersgränsen för barnet, 10 år,

borde höjas. Kommittén ansåg sig emellertid ej böra förorda en höjning av

åldersgränsen.

I fråga om änkepensionen föreslog kommittén en utvidgning av

kretsen av de till änkepension berättigade. Såsom ''huvudförutsättningar

för rätt till änkepension uppställde kommittén, att änkan

vid mannens död fyllt 50 år eller från mannens död tills hon uppnått

sagda ålder haft vårdnaden om och stadigvarande eller med allenast tillfälliga

avbrott sammanbott med barn, som ej fyllt tio år, ävensom att hon

varit gift med den avlidne minst fem år. Under dessa förutsättningar skulle

änkepension utgå automatiskt — frånsett inkomstprövning — till den som

fyllt 55 år.

Detta innebar bl. a., att kommittén bibehöll det dåvarande kravet på minst

fem års äktenskap.

Någon generell sänkning av änkepensionsåldern, 55 år, ansåg sig kommittén

ej kunna förorda främst av hänsyn till angelägenheten av att ifrågavarande

kvinnor såvitt möjligt utnyttjade sin arbetskraft till förvärvsarbete.

Vad åter angår änkeåldern, dvs. den ålder änkan skall ha uppnått vid

makens död för att vara pensionsberättigad — denna var vid tiden för kommitténs

betänkande 55 år; om särskilda skäl föranledde därtill kunde änkepension

utgå, om änkan uppnått sagda ålder under det kalenderår, varunder

mannen avlidit — innebar kommitténs förslag eu sänkning av åldersgränsen.

Kommittén framhöll bl. a., all det ur rättvisesynpunkt ej kunde anses

lämpligt att såsom dittills skett draga gränsen mellan änkepensionsfallen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956

utan och med skälighetsprövning vid så hög ålder som 55 år. För änkor med

minderåriga barn vore det rimligt att i förevarande avseende jämställa tid,

då änkan efter mannens frånfälle haft att draga försorg om barnen, med tid

varunder hon levat i äktenskap; dock torde, framhöll kommittén, den föreslagna

regeln få ganska begränsad räckvidd, eftersom den endast finge aktualitet

i de förhållandevis fåtaliga fallen, då kvinnor fött barn sedan de

fyllt 40 år.

Den av kommittén sålunda föreslagna gränsdragningen i fråga om rätten

till änkepension ansåg sig kommittén emellertid av flera skäl böra uppmjuka.

Kommittén framhöll sålunda, att regeln att änka, som vid 50 års

ålder hade barn under tio år, kunde erhålla änkepension från 55 års ålder

skulle medföra, att viss tid, högst fem år, kunde komma att förflyta mellan

den tidpunkt, då änkebidrag upphörde att utgå på grund av barnets ålder,

och den då änkepension kunde beviljas. Endast om yngsta barnet fötts sedan

modern fyllt 45 år, kunde änkebidrag omedelbart avlösas av änkepension.

Kommittén fann därför, att någon möjlighet borde finnas att i fall av behov

medgiva änkepension även under denna mellantid.

Denna möjlighet borde — framhöll kommittén — för övrigt omfatta även

sådana fall, då änkans man avlidit, sedan hon fyllt 50 år men innan hon

uppnått 55 års ålder, och hon hade vårdnaden om barn under tio år. Möjlighet

att tillerkänna änka mellan 50 och 55 års ålder pension syntes böra

finnas också då relativt hög ålder hos änkan ej sammanträffade med låg

ålder hos barn. Åtskilliga änkor, som vore yngre än 55 år, kunde nämligen

ha lika stort behov av änkepension som de som uppnått sagda ålder. Och

detta torde understundom vara fallet även beträffande dem som vid mannens

död endast hade vuxna barn eller aldrig haft barn. För att änkan skulle

bli berättigad till understöd under här ifrågavarande tid borde enligt kommitténs

mening alltid krävas en särskild prövning av hennes förhållanden.

Denna prövning borde främst gå ut på att klarlägga frågan huruvida hon

skäligen kunde inpassas i förvärvslivet eller, därest hon redan hade förvärvsarbete

som emellertid gåve ringa inkomst, huruvida inkomsten kunde

ökas. Därvid borde naturligtvis tagas hänsyn till änkans och barnens hälsotillstånd,

men den omständigheten att änkan fysiskt och psykiskt vore vid

god vigör och i övrigt oförhindrad att söka sig ut på arbetsmarknaden

syntes ej under alla förhållanden böra betaga henne rätt till understöd. Även

om änkans arbetsförmåga ej vore nedsatt, kunde svårigheter att bereda henne

tillfredsställande sysselsättning uppkomma på grund av att näringslivet

på orten vore odifferentierat eller till följd av blott den omständigheten att

änkan nått förhållandevis hög ålder. Därför borde i varje fall där det icke

vore uppenbart onödigt fordras, att organ för den offentliga arbetsförmedlingen

verkställt undersökning rörande möjligheten att anskaffa arbete åt

änkan. Vid sagda undersökning borde beaktas även de möjligheter till fortsatt

yrkesutbildning eller omskolning eller till näringshjälp som kunde föreligga.

Även om det av utredningen skulle framgå att änkan icke kunde

inpassas i den öppna arbetsmarknaden, borde det icke under alla omstän
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956

5

digheter vara givet att understöd skulle utgå, exempelvis ej om änkan hushållade

för barn med förhållandevis goda inkomster.

Dessa överväganden föranledde kommittén att till de förut angivna förutsättningarna

för rätt till änkepension foga en kompletterande bestämmelse

av innebörd, att den, som blivit änka i åldern mellan 50 och 55 år

eller som blivit änka tidigare men vid 50 års ålder hade barn under tio år,

skulle kunna beviljas änkepension redan från mannens död resp. från 50 års

ålder, då det med hänsyn till svårighet för änkan att vinna utkomst genom

arbete och övriga omständigheter prövades skäligt.

Kommittén ansåg emellertid, att det även med den föreslagna kompletteringsregeln

funnes gränsfall, där för undvikande av orättvisa änkepension

borde utgå, såsom när fråga vore om mycket långvariga äktenskap, varunder

hustrun ej utövat förvärvsarbete, eller där änkan hade ett stort antal barn.

Sedan kommittén efter olika överväganden funnit, att en regel, avsedd att

vinna en mera mekanisk tillämpning, ej kunde uppställas för de aktuella

gränsfallen, föreslog kommittén en ytterligare på skälighetsprövning vilande

bestämmelse, innebärande att änkepension skulle kunna utgå även

i andra fall, därest särskilda skäl föranledde därtill, ulan annan bestämd

förutsättning än att änkan varit gift med den avlidne mannen minst fem

år. Pension skulle dock i dessa fall ej kunna beviljas för tid innan änkan

fyllt 50 år.

De sålunda föreslagna förutsättningarna för rätt till änkepension upptogs

i ett av kommittén utarbetat förslag till ändring i lagen om folkpensionering,

enligt vilket förslag 3 § 4 mom. i nämnda lag skulle få följande lydelse.

Änka som fyllt femtiofem år äger, såframt hon ej eljest åtnjuter folkpension,

rätt till sådan i form av änkepension under förutsättning

a) att hon vid mannens frånfälle fyllt femtio år eller från mannens frånfälle

tills hon uppnått sistnämnda ålder haft vårdnaden om och stadigvarande

eller med allenast tillfälliga avbrott sammanbott med barn, som ej

fyllt tio år; samt

b) att hon varit gift med den avlidne mannen minst fem år.

Under förutsättningar, som angivas ovan under a och b, må änkepension

utgå jämväl för tid innan änka fyllt femtiofem år, där det med hänsyn

till svårighet för henne att vinna utkomst genom arbete och övriga omständigheter

prövas skäligt.

Änka, som varit gift med den avlidne mannen minst fem år, må, när särskilda

skäl föranleda därtill, beviljas änkepension även i annat fall än förut

nämnts, dock icke för tid innan hon fyllt femtio år.

Ingår änka som åtnjuter änkepension nytt äktenskap, upphör rätten till

pensionen.

Vidare föreslog kommittén, att under 33 § folkpensioneringslagen skulle

upptagas en bestämmelse av följande innehåll.

Sökes änkepension enligt 3 § 4 inom. andra eller tredje stycket, är sökanden

på anmaning av pensionsnämnden skyldig att för undersökning angående

möjligheten för henne att vinna utkomst genom arbete inställa sig hos

organ för den offentliga arbetsförmedlingen, över sådan undersökning skall

organet avgiva yttrande. Åberopas såsom skäl för änkepension sjuklighet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956

eller klenhet, skall beträffande läkarundersökning gälla vad som stadgats

i föregående stycke. (Hänvisningen avser läkarundersökning i fall då invalidpension

eller sjukbidrag sökes.)

Änkepensioneringskommitténs förslag inför riksdagen

Av änkepensioneringskommittén föreslagna åtgärder för inplacering

av ensam ställda kvinnor i förvärvslivet, bl. a. genom viss

omskolningsverksamhet, upptogs vid 1955 års riksdag till behandling i statsverkspropositionen

(V ht p. 52). Enligt en i statsverkspropositionen lämnad

redogörelse hade arbetsmarknadsstyrelsen tagit upp frågan om de lämpliga

utbildningsvägarna för den dittills i ringa utsträckning bedrivna omskolningsverksamheten

för änkor, frånskilda m. fl. Styrelsen hade funnit, att

den mest ändamålsenliga lösningen vore att bereda ensamstående kvinnor

samma utbildningsmöjligheter som partiellt arbetsföra. Departementschefen

hade icke något att erinra häremot men ansåg att verksamheten i avvaktan

på ytterligare erfarenheter borde bedrivas på försök och i begränsad

omfattning.

Statsutskottet tillstyrke i sitt utlåtande nr 5 den föreslagna försöksverksamheten

för de ensamstående kvinnorna, och riksdagen godkände utlåtandet

i denna del.

Kommitténs förslag i övrigt, avseende utvidgningar och förbättringar av

de understödsformer, som står berörda kvinnogrupper till buds, hade redan

tidigare realiserats i viss omfattning. Sålunda hade genom en år 1953 företagen

höjning av de särskilda barnbidragen vad kommittén i

detta hänseende föreslagit blivit tillgodosett.

I propositionen nr 128 år 1955 underställdes änkepensioneringskommitténs

förslag i fråga om änkepensionen samt änke- och änklingsbidraget

in. m. riksdagens prövning.

I propositionen föreslogs, att beloppet av änkepensionen samt änke- och

änklingsbidraget skulle höjas från 1 080 till 1 440 kronor. Vidare föreslogs

viss uppmjukning av kravet på fem års äktenskap för rätt till änkepension;

och i fråga om bidragen till änkor och änklingar med barn förordades, att

åldersgränsen för barn, som bidragstagaren skall ha under sin vårdnad för

att ha rätt till bidrag, skulle höjas från tio till tolv år. Dessa Kungl. Maj :ts

förslag godkändes av riksdagen.

I fråga om änkepensioneringskommitténs förslag om en utvidgning av

kretsen av de änkepensionsberättigade hänvisade föredragande departementschefen,

statsrådet Sträng, i propositionen bl. a. till att förslaget i remissyttrandena

varit föremål för delade meningar, varvid bl. a. uttryckts

uppfattningen att nu ifrågavarande behovsfall hellre borde tillgodoses inom

ramen för den nya socialhjälpen.

Departementschefen förklarade att han för sin del inte kunde biträda förslaget

om en utvidgning av kretsen av de änkepensionsberättigade på sätt

kommittén förordat. Behandlingen av förevarande frågekomplex syntes de
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956

7

partementschefen böra ingå som ett led i den familjesociala politiken i övrigt

och torde därför böra göras till föremål för förnyat övervägande först

sedan en kartläggning skett av de aktuella hjälpbehoven för de ensamställda

kvinnorna och av de ovan i detta utlåtande berörda reformernas

inverkan härvidlag. Att den inventering av de familjepolitiska åtgärderna,

som igångsatts av 1954 års familjeutredning, i detta sammanhang komme

att bli av stor betydelse vore enligt departementschefen självfallet.

I en i anledning av propositionen väckt motion, II: 577, behandlades stadgandet

att änkepension, när särskilda skäl föranleder därtill, kan utgå,

oaktat änkan vid mannens frånfälle ej fyllt 55 år, och yrkades, att riksdagen

mätte beakta i motionen framförda synpunkter på och önskemål om

en vidgning av ramen för skälighetsprövningen.

Propositionen och motionen behandlades av sammansatt stats- och andra

lagutskott i dess utlåtande nr 5. Utskottet behandlade till en början det i

motionen framförda yrkandet beträffande en utvidgning av rätten till änkepension

för de yngre änkorna samt anförde härutinnan till en början beträffande

stadgandets tillkomst och innebörd följande.

Spörsmålet att åstadkomma en mjukare övergång mellan olika grupper

av änkor i vad angår 55-årsregeln kan tänkas löst på olika sätt. Redan i

sitt förslag till den nuvarande folkpensioneringslagen övervägde socialvårdskommittén

ett uppslag med sådant syfte. Enligt detta skulle änkepensionen

utgå med ett reducerat belopp — 2/3 resp. 1/3 av full pension — till änkor,

som vid mannens bortgång fyllt allenast 54 resp. 53 år. Denna anordning

avvisade dock kommittén själv, bl. a. på den grund att pensionsbeloppen

skulle bli för små för att vara effektiva. Emellertid kan man, i stället

för att ge alla änkor som vid änkeblivandet tillhört viss åldersgrupp en

reducerad pension, lämna ett begränsat antal änkor i övergångsgrupperna

pension med fullt belopp. Härigenom skulle den nämnda olägenheten med

socialvårdskommitténs uppslag bortfalla. Denna senare linje följdes då man

genom beslut vid 1948 års riksdag öppnade möjlighet till änkepension för

en änka, även om hon vid mannens frånfälle ej fyllt 55 år. Andra lagutskottet

uttalade vid sin behandling av ärendet, att den eftersträvade gradvisa

övergången lämpligen finge åstadkommas på så vis, att förutsättningarna

för att änka skall bli pensionsberättigd, oaktat hon vid mannens frånfälle

ej uppnått 55 års ålder, skärptes, ju längre tid som förflutit mellan mannens

död och hennes 55-årsdag. Någon bestämd maximigräns för denna tidrymd

syntes utskottet icke böra fastställas, men densamma borde i överensstämmelse

med tanken hos socialvårdskommittén i dess ovan berörda

förslag som regel icke överskrida två år. Då pensionen börjar utgå vid uppnådda

55 års ålder, skulle eljest mellan änkeblivandet och den första utbetalningen

av pensionen förflyta alltför lång lid. Vid bedömande av om

särskilda skäl förelåge borde vidare hänsyn tagas till andra angivna förhållanden.

Därvid finge den omständigheten huruvida änkan kunnat återinpassas

i förvärvslivet avgörande betydelse.

1 frågan om en utvidgning av skälighetsprövningen utöver enligt de riktlinjer,

som andra lagutskottet vid 1948 års riksdag enligt det föregående

uppdragit, anförde det sammansatta stals- och andra lagutskottet följande.

Änkepensionen utgår enligt huvudregeln till kvinnor som på grund av

relativt hög ålder och efter tämligen långt äktenskap i allmänhet har svårig
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956

heter att få något förvärvsarbete av betydelse när mannen avlidit. Generellt

sett föreligger här ett behov som ej kan fullt tillgodoses genom kvinnans

egna insatser i förvärvslivet. Dessa fall är därför lämpade för en hjälpform

av socialförsäkringstyp, där reglerna kan göras mer stela och schematiska.

Den i motionen avsedda utvidgningen avser fall, där hjälpbehov enligt de

angivna schematiska reglerna ej förutsättes, men där dock av särskilda skäl

ett hjälpbehov föreligger. Givetvis bör samhället även i sådana fall kunna

träda hjälpande emellan. Men enligt utskottets mening är folkpensioneringen

icke den mest lämpade formen för hjälp i dylika fall. —- Änkepensioneringskommitlén

har för sin del föreslagit en icke oväsentlig utvidgning

av kretsen av de änkepensionsberättigade. De regler kommittén därvid

uppställt — med olika möjligheter till undantag och skälighetsprövning

— belyser att det, när man går utanför den nuvarande kretsen av

änkepensionsberättigade, knappast går att konstruera schematiska regler

som ger rättvisa. Som utskottet ovan anmärkt bör en socialförsäkringsform

som folkpensioneringen ta sikte på fall som kan bedömas just efter sådana

mer schematiska regler. De fall där särskilda skäl föreligger till att samhället

hjälper trots att dessa regler ej är tillämpliga bör hänföras till en

hjälpform som byggs upp på en allmän behovsprövning. På riksdagens bord

ligger nu förslag till lag om socialhjälp. Denna hjälpform, som avses skola

träda i stället för fattigvården, synes utskottet bättre lämpad för de i motionen

åsyftade fallen. Utskottet kan därför icke biträda förslaget i motionen

om en utvidgning av den särskilda behovsprövningen inom ramen för

folkpensioneringen i nu förevarande hänseende.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

En redogörelse för tillämpningen i praxis av stadgandet om särskilda

skäl finnes i änkepensioneringskommitténs ovan i utlåtandet berörda betänkande,

SOU 1952:36. Därav framgår bl. a., att pensionsstyrelsen vidtagit

vissa åtgärder för att så vitt möjligt åstadkomma en enhetlig tillämpning

av stadgandet. En redogörelse för rätt till änkepension enligt lagtext,

förarbeten och praxis finnes även i nr 3 år 1950 av tidskriften »Folkpensioneringen»,

organ för föreningen för främjande av pensionsstyrelsens

verksamhet.

Det av sammansatta stats- och andra lagutskottet i dess ovan återgivna

utlåtande nr 5 år 1955 åberopade förslaget till lag om socialhjälp (prop. nr

177 år 1955) har numera, med endast smärre ändringar, vilka i detta sammanhang

icke är av intresse, godtagits av riksdagen (andra lagutskottets uti.

nr 39 år 1955; riksdagens skr. nr 397 år 1955).

Utredningar, m. m.

195b års familjeutredning avgav i september 1955 ett betänkande, Samhället

och barnfamiljerna, (SOU 1955: 29), i vilket även frågor rörande de

ensamstående mödrarnas och bland dem änkornas ekonomiska situation

upptagits till behandling. Betänkandet har remissbehandlats.

Socialstgrelsen erhöll den 10 juni 1955 av Kungl. Maj:t i uppdrag att

företa en särskild statistisk undersökning beträffande de ensamstående

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956

mödrarna. Med anledning av detta uppdrag har socialstyrelsen verkställt en

intervjuundersökning av ett antal ensamstående mödrar. Bearbetningen a^

det insamlade materialet pågår f. n. inom socialstyrelsen.

Beträffande den ovan i utlåtandet berörda, av 1955 års riksdag beslutade

försöksverksamheten för omskolning och yrkesutbildning av ensamstående

kvinnor har Kungl. Maj:t föreskrivit, att samma bestämmelser som gäller

för yrkesutbildning av partiellt arbetsföra (s. k. civilskadade) skall äga tilllämpning.

Kungl. Maj :t har tillika bemyndigat arbetsmarknadsstyrelsen att

under innevarande budgetår intill ett belopp av 100 000 kronor bestrida på

staten ankommande kostnader för härav ävensom av motsvarande verksamhet

för medelålders och äldre — manlig eller kvinnlig arbetskraft i

övrigt föranledda bidrag.

I årets statsverksproposition (V ht p. 72) uttalar föredragande departementschefen,

statsrådet Ericsson, i fråga om kostnaderna för överflyttning

av arbetskraft, att för nyss berörda verksamhet, i avvaktan på närmare erfarenheter

av verksamheten, såsom arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit samma

belopp å 100 000 kronor som för innevarande budgetår torde böra beräknas

för nästa budgetår. Frågan är nu föremål för övervägande i statsutskottet.

Utskottet

Då en kvinna blir änka möter henne i regel, förutom personliga, också

ekonomiska problem av skilda slag. Oftast har hon ej nagon möjlighet att

förbereda sig för sin situation som ensamstående; i många fall kommer den

som en plötslig katastrof. Särskilda svårigheter uppkommer givetvis för änkor

med minderåriga barn.

För samhällets del uppkommer här problem gällande såväl arbetsförmedling

och arbetsanskaffning som också direkt ekonomiskt underhåll till änkorna.

Ur såväl ekonomisk som personlig synvinkel är det för änkorna av väsentligt

intresse att — i den mån deras arbetsrätt ej erfordras i hemmet för barnen

_ alla möjligheter tillvaratages att bereda dem försvärvsarbete. Här

sammanfaller för övrigt änkornas intresse med samhällets. Många av de

kvinnor som här är i fråga saknar emellertid yrkesutbildning eller bar inte

haft något yrkesarbete efter det de ingick äktenskap. Av de äldre har säkerligen

åtskilliga över huvud taget inte varit ute på arbetsmarknaden. För de

äldre änkorna möter därjämte svårigheter att få yrkesarbete redan av det

skälet att på arbetsmarknaden ofta råder en viss restriktiv inställning i fråga

om nyanställning av äldre arbetskraft. Det torde i allmänhet främst vara på

det husliga området som änkorna nu har möjlighet att vinna anställning.

Vissa åtgärder har redan vidtagits från samhällets sida i syfte att underlätta

för änkorna att åter vinna inträde på arbetsmarknaden. Under innevarande

budgetår har sålunda i arbetsmarknadsstyrelsens regim påbörjats eu

i örsöks verk samhet med syfte alt bereda omskolning och annan yrkesutbild
2

Bitiang till riksdagens protokoll 1956. H sand. 2 avd. Nr 12

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956

ning åt bl. a. ensamställda kvinnor, vilka utan att kunna hänföras till de

partiellt arbetsföra är svårplacerade på arbetsmarknaden. Vid denna försöksverksamhet

skall gällande bestämmelser rörande yrkesutbildning av partiellt

arbetsföra äga motsvarande tillämpning.

Av vikt är givetvis också att man utnyttjar de möjligheter som kan yppa

sig att ge dessa kvinnor deltids- och hemarbete och att man söker finna nya

arbetsområden där de kan placeras. I detta sammanhang bör uppmärksammas

de behov av arbetskraft som må kunna uppkomma vid en utvidgning

av den öppna vården av åldriga och sjuka ävensom det behov av arbetskraft

lör barntillsyn som föreligger hos de förvärvsarbetande mödrarna. Dessa frågor

står redan på dagordningen. Det synes utskottet som om nu förevarande

spörsmål inom en icke alltför avlägsen framtid kan komma i ett delvis förändrat

läge.

Det torde emellertid icke vara möjligt att i samtliga fall lösa de ekonomiska

problemen för änkorna genom att inordna dem i förvärvslivet. För

dem som blir änkor vid högre ålder hår sålunda ansetts föreligga ett generellt

behov av ekonomiskt stöd — detta är bakgrunden till att änkepension

utgår enligt folkpensioneringslagen, alltså enligt en hjälpform av socialförsäkringstyp,

där reglerna naturligen måste göras tämligen stela och schematiska.

Änkepensionen, som är inkomstprövad, utgår enligt huvudregeln till

änka efter det hon fyllt 55 år under förutsättning att hon uppnått denna

ålder senast under det kalenderår, varunder mannen avlidit, och att hon

varit gift med honom minst fem år. Änkepensionsåldern är således 55 år

under det att den s. k. änkeåldern fått en i viss mån rörlig gräns. Givetvis

kan även änkor som uppnått 55 års ålder först efter det kalenderår, varunder

mannen avlidit, vara i behov av ekonomisk hjälp, och samhället bör

även i sådana fall kunna träda hjälpande emellan. Denna hjälp kan enligt

gällande bestämmelser i vissa fall lämnas enligt folkpensioneringslagen,

nämligen om särskilda skäl föranleder därtill. I lråga om tillämpningen av

detta stadgande torde numera ha utbildats en viss praxis, varom må hänvisas

till ovan i utlåtandet omnämnda redogörelser.

Motionärerna yrkar nu en översyn av gällande bestämmelser om änkepension

i syfte att generellt sänka den pensionsberättigande åldern, änkeåldern,

till lägre ålder än den nu gällande; av motiveringen i motionerna framgår,

att en sänkning av änkeåldern till 50 år åsyftas. Änkepensionen skulle emellertid

även enligt motionärernas förslag utgå först sedan änkan fyllt 55 år.

Mot en sadan anordning kan till en början invändas, att tiden närmast efter

det en kvinna blir änka i många fall även från ekonomisk synpunkt är den

sa åraste, bl. a. därför att det måste taga någon tid innan hon kan inordnas

i förvärvslivet. Under denna övergångstid skulle emellertid ej heller enligt

motionärernas förslag utgå någon änkepension. I många fall skulle alltså

resultatet bli att änkan till en början, innan hon kunnat erhålla något förvärvsarbete,

bleve hänvisad till att söka behovsprövad socialhjälp för att,

sedan hennes förhållanden ordnats upp, komma i fråga för åtnjutande av

den — enbart inkomstprövade — änkepensionen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1956 11

Situationen för de änkor som enligt förslaget i motionen skulle få änkepension

först sedan en övergångstid av upp till 5 år förflutit efter det de

blivit änkor synes utskottet icke kunna likställas med situationen för dem

som blir änkor först vid 55 års ålder. Utskottet, som vid fjolårets riksdag

hade att behandla motioner om en utökning av de fall då änkepension utgår

på grund av särskilda skäl, uttalade därvid att folkpensioneringen icke är

den mest lämpade formen för hjälp i dylika fall. Detta gäller i lika hög giad

den i nu förevarande motion berörda gruppen av änkor med deras inbördes

högst skiftande förhållanden. Den reformerade, på en allmän behovsprövning

grundade hjälpform, som innefattas i den av fjolårets riksdag antagna

socialhjälpslagen, synes utskottet däremot väl lämpad för de i motionen berörda

fallen. En betydande del av ifrågavarande änkor torde för övrigt även

om motionärernas förslag godtoges få anlita denna hjälpform för tiden från

änkeblivandet till dess de uppnått 55 års ålder.

I anledning av vad i motionen anföres om änkor med minderåriga barn

vill utskottet erinra om att sådana änkor kan erhålla s. k. änkebidrag, till

beloppet motsvarande änkepensionen, för tiden till dess barnet uppnått 12

års ålder. Till barn vars fader avlidit kan vidare utgå särskilt barnbidrag.

Utskottet kan, såsom av det ovan anförda torde framgå, icke tillstyrka

motionärernas förslag.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion, II: 176, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 mars 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,

fru Carlqvist, fru Svenson*, herrar Huss*, Mannerskantz och Grönkvist;

samt

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i

Göteborg, fru Västberg, herr Odhe, fröken Höjer, fru Ewerlöf, herrar Ericsson

i Näs* och Rimmerfors.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Rimmerfors.

660468 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.