Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 53 i första kammaren av herrar Norling och öhman samt nr 71 i andra kammaren av fru Nilsson och herr Hagberg.
1956-03-13 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1956:15, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av 11 och 12 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 53 i första kammaren av herrar Norling och öhman samt nr 71 i andra kammaren av fru Nilsson och herr Hagberg.
Dokumentets text
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1956
Nr 15
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrad lydelse av
11 och 12 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 53 i första kammaren av herrar
Norling och öhman samt nr 71 i andra kammaren av fru Nilsson och herr
Hagberg.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,
»att riksdagen måtte besluta göra-följande ändringar och
tillägg i lagen om yrkesskadeförsäkring:
§ 11.
Drabbas någon, som är försäkrad enligt lagen om allmän sjukförsäkring,
av yrkesskada, äger han, för tid till och med nittionde dagen efter den
då skadan inträffade, dock längst till den dag skadan medför rätt till livränta
eller till och med den dag rätten till sjukpenning upphör enligt 29 §
nämnda lag (samordningstid), rätt att erhålla sjukhjälp från allmän sjukkassa
dagen efter den dag skadan inträffade, om sjukdomen varar mer än
två dagar efter sistnämnda dag.
Är skadad,---- från sjukpenningförsäkring.
Är den, som---obligatoriska sjukförsäkringen.
Medför skada ----den skadade.
§ 12.
Föranleder yrkesskada behov av läkar-, tandläkar- och sjukhusvård eller
av läkemedjel, skall erforderliga kostnader härför ävensom nödiga utgifter
för resor under samordningstiden ersättas av allmän sjukkassa och för
tiden därefter av försäkringsinrättningen. Med läkarvård likställes sjukgymnastik
eller eljest behandling av bad, massage, elektricitet eller hetluft
eller annan därmed jämförlig behandling, som meddelas efter läkares föreskrift.
Kan läkarvård ej anskaffas utan oskälig omgång eller kostnad, må
ersättning i stället lämnas för annan lämplig vård. Ersättning skall___
av Konungen.»
Beträffande de skäl som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden
får utskottet hänvisa till motionen 1:53.
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1956
13
Huvuddragen av samordningen mellan sjukförsäkringen och
yrkesskadeförsäkringen m. m.
Enligt beslut vid 1954 års riksdag avlöstes lagen den 17 juni 1916 om försäkring
för olycksfall i arbete, lagen den 14 juni 1929 om försäkring för
vissa yrkessjukdomar samt förordningen den 11 juni 1918 angående en
särskild för fiskare avsedd försäkring mot skada till följd av olycksfall
fr. o. in. den 1 januari 1955 av lagen den 74 maj 195b om yrkesskadeförsäkring.
Den äldre lagstiftningen skall dock som regel äga tillämpning även
efter den 31 december 1954 på skadefall, som inträffat före den nya lagstiftningens
ikraftträdande.
Den nya yrkesskadeförsäkringen har samordnats med sjukförsäkringen.
Samordningen innebär att personer, som är både sjukförsäkrade och obligatoriskt
yrkesskadeförsäkrade, vid yrkesskada skall få ersättning från yrkesskadeförsäkringen
först sedan viss tid, den s. k. samordningstiden, gått
till ända. Under samordningstiden skall som regel sjukhjälp utgå från
allmän sjukkassa enligt bestämmelserna i lagen den 3 januari 19b7 om
allmän sjukförsäkring för sjukdom i allmänhet. Samordningstiden omfattar
tiden t. o. in. 90 :e dagen efter olycksfallsdagen eller, om yrkesskadan uppkommit
på annat .sätt än genom olycksfall, efter dagen för skadans yppande.
Om skadan medför rätt till livränta, upphör dock samordningstiden senast
den dag livränterätten inträder.
Eftersom praktiskt taget hela befolkningen kommer att omfattas av den
allmänna sjukförsäkringen, blir de samordningsregler, för vilka nu redogjorts,
tillämpliga vid så gott som alla yrkesskador. Om yrkesskada emellertid
drabbar någon, som inte är sjukförsäkrad, t. ex. en här i riket ej
mantalsskriven utlänning, skall yrkesskadeförsäkringen visserligen gripa
in redan från början, men även i detta fall skall en samordningstid löpa
på samma sätt som eljest. Under denna tid skall den skadade erhålla samma
förmåner från yrkesskadeförsäkringen som han skulle ha åtnjutit från
sjukförsäkringen, därest han omfattats av denna. Först därefter skall ersättning
utgå med tillämpning av yrkesskadeförsäkringslagens regler.
Enligt den äldre lagstiftningen gällde i fråga om försäkringsförmånerna
i de hänseenden som nu är aktuella i huvudsak följande. Vid
olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom tillhandahölls den skadade eller
sjuke erforderlig läkarvård — varmed även avsågs sjukhusvård — jämte
läkemedel och andra särskilda hjälpmedel. Bestämmelsen innebar alt även
kostnaden för erforderliga resor till och från läkare eller sjukvårdsinrättning
ersattes. Om sjukdom uppkommit, som varat mer än två dagar efter dagen
för olycksfallet resp. dagen för yrkessjukdomens yppande (karenstid), utgavs
fr. o. in. dagen efter olycksfallsdagen resp. yppandedagen sjukpenning
så länge sjukdomen förorsakade förlust av arbetsförmågan eller nedsättning
av densamma med minst eu fjärdedel. Sjukpenningens storlek var beroende
av den skadades årliga arbetsförtjänst under tiden närmast före olycksfallet
resp. yrkessjukdomens yppande.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1956
Enligt lagen om allmän sjukförsäkring gäller att läkarvård
och viss tandläkarvård ersättes med 3/4 av den försäkrades utgifter
för vården, dock högst med 3/4 av vad vården skulle ha kostat enligt en av
Kungl. Maj:t fastställd taxa (sådan fastställd genom SFS nr 532/1954). Resor
till och från läkaren ersättes i regel med 3/4 av resekostnaden i vad denna
överstiger visst grundbelopp. Sjukhusvård ersättes i allmänhet med belopp
som motsvarar avgiften på allmän sal. Resa för intagning på sjukhus
ersättes i princip helt av försäkringen, medan återresa ersättes i vad kostnaden
överstiger visst grundbelopp. Sjukkassemedlem, vars årsinkomst av
förvärvsarbete uppgår till minst 1 200 kr., är obligatoriskt sjukpenningförsäkrad.
Sjukpenningförsäkrad medlem äger vid sjukdom som förorsakar
förlust av arbetsförmågan för varje dag rätt till hel sjukpenning. Om sjukdom
utan att medföra förlust av arbetsförmågan förorsakar nedsättning av
denna med minst hälften skall halv sjukpenning utgivas. Varje sjukpenningförsäkrad
medlem är försäkrad för grundsjukpenning. Hel grundsjukpenning
utgör 3 kr. Sjukpenningförsäkrad medlem, vars årsinkomst av tjänst
uppgår till minst 1 800 kr., är dessutom försäkrad för tilläggssjukpenning.
Tilläggssjukpenningens storlek är beroende av den sjukpenningklass till
vilken medlemmen hör. Sjukkassan inplacerar ifrågavarande medlemmar i
sjukpenningklasser alltefter storleken av deras årsinkomst av tjänst. Inom
den obligatoriska sjukpenningförsäkringen gäller en karenstid av tre dagar,
den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad.
Enligt förordningen den 4 juni 1954 angående kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel skall vissa läkemedel,
varå recept utfärdats av läkare på apotek utlämnas kostnadsfritt eller
till nedsatt pris. Sålunda skall den som är försäkrad enligt lagen om allmän
sjukförsäkring vid särskilt angivna långvariga och allvarliga sjukdomar
erhålla vissa läkemedel utan kostnad. I andra fall skall vid sjukdom den
sjukförsäkrade vid inköp av läkemedel, som är att hänföra till apoteksvara
eller innehåller gift av första klassen, åtnjuta nedsättning av läkemedelspriset
med hälften av det belopp, varmed priset överstiger 3 kr. Kungl. Maj:t
äger från prisnedsätlningen undantaga visst läkemedel eller viss grupp av
läkemedel som nyss nämnts.
Om yrkesskada efter samordningstidens utgång föranleder behov av
läkar-, tandläkar- eller sjukhusvård eller av läkemedel eller vissa särskilda
hjälpmedel skall enligt yrkesskadeförsäkringslagen erforderliga
kostnader härför ävensom nödiga utgifter för resor ersättas av vederbörande
försäkringsinrättning. Förorsakar yrkesskada efter samordningstidens
utgång sjukdom äger den skadade uppbära hel sjukpenning för
varje dag sjukdomen medför förlust av arbetsförmågan och halv sjukpenning
för varje dag arbetsförmågan till följd av sjukdomen är nedsatt med
minst hälften. Sjukpenningens storlek bestämmes i regel av den sjukpenningklass,
till vilken den skadade med hänsyn till sin årliga arbetsförtjänst
är att hänföra.
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1956
15
Samordningsfrågans tidigare behandling
I proposition nr 178 år 1953 lämnades riksdagen tillfälle att avgiva yttrande
över av föredragande departementschefen i propositionen förordad
samordning mellan den allmänna sjukförsäkringen och den obligatoriska
yrkesskadeförsäkringen. I denna fråga anförde departementschefen bl. a.
följande:
Yrkesskadeförsäkringen är till sin natur i betydande mån att anse såsom
en sjukförsäkring. Två obligatoriska sjukförsäkringar bör enligt min mening
icke utan särskilda skäl därtill bedrivas vid sidan av varandra. Redan
när socialförsäkringsutredningen tillkallades framhöll jag, att åtskilliga fördelar
borde kunna vinnas genom en sådan samordning mellan sjukförsäkringen
och yrkesskadeförsäkringen att sjukförsäkringen finge övertaga
regleringen av de kortvariga olycksfallen och under motsvarande tid av de
långvariga.---
I så gott som samtliga remissyttranden har en samordning mellan sjukförsäkringen
och yrkesskadeförsäkringen tillstyrkts. För sjukförsäkringens
del har samordningen allmänt ansetts medföra fördelar. Vad angår yrkesskadeförsäkringen
har emellertid i vissa remissyttranden påtalats, att samordningen
är förenad med nackdelar, därest den genomföres efter de av
utredningen uppdragna riktlinjerna. Dessa nackdelar skulle främst bestå
i att i ersättningshänseende viss försämring i förhållande till vad nu gäller
skulle inträda för de försäkrade. —--
Därest en samordning mellan sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen
över huvud skall kunna komma till stånd, måste naturligen de bestämmelser,
som gäller för de båda försäkringarna, anpassas till varandra.
Härvid får en avvägning ske mellan å ena sidan de försäkrades intresse
att mot en rimlig avgift erhålla ett tillfredsställande försäkringsskydd och
ä andra sidan — bortsett från försäkringsavgifterna — den ekonomiska belastning
som försäkringen medför. Vidare bör givetvis tillses att bestämmelserna
blir praktiskt lättillämpliga.
Från dessa utgångspunkter och med beaktande av de fördelar av olika
slag, som följer av samordningen, anser jag, att man bör bortse från den
förändring med avseende å den nuvarande olycksfallsförsäkringens förmåner,
som blir en konsekvens av en samordnad försäkring. I fråga om
förmånerna vid yrkesskador vill jag särskilt framhålla, att genom penningsvärdets
och lönenivåns ändring en betydande del av de yrkesskadade
kan draga fördel av den av mig förordade sjukpenningskalan. Samordningen
möjliggör vidare en utsträckning av yrkesskadeförsäkringen Ull att
omfatta även de i socialvårdskommitténs betänkande berörda s. k. företagarbarnen,
eu omständighet som blir särskilt betydelsefull för den jordbrukande
befolkningen. En betydande utvidgning av skyddet vid yrkessjukdomar
blir även möjlig. Ytterligare är att märka att även de egna företagarna
tillförsäkras ett visst skydd mot yrkesskador genom den obligatoriska
sjukförsäkringen, ett skydd som utan större kostnader kan av dem
kompletteras genom de föreslagna frivilliga sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.
I fråga om den samordnade karenstiden framhöll departementschefen:
Inom den nuvarande yrkesskadeförsäkringen är karenstiden bestämd
efter gynnsammare grunder än inom sjukförsäkringen. Utredningen har
föreslagit, att sjukförsäkringens karenslid skall gälla även inom den sam
-
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1956
ordnade försäkringen. Karenstiden skulle alltså bli tre dagar, dagen för
insjuknandet inräknad. Under remissbehandlingen har från arbets tagarhåll
yrkats en förkortning av karenstiden. Å andra sidan har bl. a. från
arbetsgivarhåll yrkats på en utsträckning av karenstiden antingen generellt
eller för vissa kategorier. Med hänsyn till min allmänna inställning att
man vid genomförandet av en reform sådan som den förevarande bör gå
fram med varsamhet anser jag det inte vara lämpligt att nu minska karenstiden.
Å andra sidan synes det vid en samordning med yrkesskadeförsäkringen
ej möjligt att öka densamma. Att komplicera den obligatoriska försäkringen
genom olika karenstid för olika kategorier försäkrade anser jag
ej böra förekomma. Jag förordar sålunda, att den i den antagna sjukförsäkringslagen
fastställda karenstiden om tre dagar bibehålies.
Propositionen behandlades i andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1953.
I samordningsfrågan uttalade utskottet bl. a.:
Det torde vid en samordning av yrkesskadeförsäkringen med en allmän
sjukförsäkring inte kunna undvikas att för de yrkesskadade blir gällande
bestämmelser, som avviker från dem som nu gäller. Utskottet har också
bemärkt att de ersättningar som utgår vid yrkesskada inte sällan kommer
att bli mindre enligt den förevarande propositionen än enligt vad nu gäller.
Vad nu sagts gäller både sjukvårdsförsäkringen och sjukpenningförsäkringen.
Emellertid måste det nämnda förhållandet ses i belysning av att
samtidigt de förmåner, som utgår vid annan sjukdom än yrkesskada, kommer
att förbättras i mycket hög grad; och denna förbättring kommer givetvis
även de yrlcesskadeförsäkrade till del. Vissa betydelsefulla förbättringar
av själva yrkesskadeförsäkringen blir också en följd av den föreslagna samordningen.
Denna öppnar sålunda möjligheter att låta yrkesskadeförsäkringen
omfatta jämväl anhöriga — dock inte hustrur — till företagarna, något
som är särskilt betydelsefullt för den jordbrukande befolkningen, samt
att ge försäkringen för yrkessjukdomar en väsentligt vidare ram. Den höjning
i samband med samordningen av det högsta inkomstbelopp, som skall
ligga till grund för beräkningen av sjukpenningar och livräntor inom yrkesskadeförsäkringen,
innebär också en förbättring för en betydande del av
de yrkesskadade. De administrativa fördelarna av en samordning torde inte
blott taga sig uttryck i minskade utgifter för yrkesskadeförsäkringens administration
utan även i en snabbare ersättningsreglering samt minskat besvär
för de skadade och deras arbetsgivare. Antalet tvister rörande ersättningen
vid yrkesskada torde också komma att nedgå starkt.
Utskottet finner alltså att fördelarna av samordningen äro mycket betydande
även om hänsyn tages till de angivna olägenheterna och tillstyrker
därför densamma.---
Utskottet hade i sitt utlåtande även att taga ställning till i motioner
framställda önskemål om karenstidens utformning. I denna fråga framhöll
utskottet:
Enligt utskottets mening skulle det med hänsyn till de yrkesskadade vara
önskvärt, därest karenstiden, såsom i motionen II: 585 föreslagits, kunde
minskas från tre till två dagar. En sådan minskning skulle emellertid medföra
en icke obetydlig merkostnad. Storleken av denna merkostnad kan,
med hänsyn till frånvaron av härför lämpad statistik, inte mera exakt beräknas.
Emellertid torde kunna antagas att den årliga merkostnaden minst
kommer att uppgå till cirka 20 milj. kr. Ett helt slopande av karenstiden
skulle uppenbarligen medföra en ännu mera betydande kostnadsökning.
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1956
17
En differentiering av karenstiden mellan å ena sidan sjukdomar orsakade
av yrkesskada och å andra sidan övriga sjukdomar skulle i väsentlig
mån eliminera fördelarna av den föreslagna samordningen och bör därför
inte ifrågakomma. Utskottet kan inte heller tillstyrka någon förlängning av
den i propositionen föreslagna karenstiden.
Utskottet förordade sålunda den i propositionen föreslagna karenstiden
om tre dagar.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande.
I proposition nr 60 år 1954 förelädes riksdagen bl. a. förslag till lag om
yrkesskadeförsäkring. Propositionen behandlades i andra lagutskottets utlåtande
nr 22 år 1954. Utskottet hade därvid att taga ställning till i motioner
framställda yrkanden berörande samordningsfrågan. I motionerna I:
405 och II: 517 framställdes sålunda yrkanden syftande till att bibehålla
1916 års olycksfallsförsäkringslags bestämmelser i fråga om karenstid för
erhållande av sjukpenning vid yrkesskada. Utskottet framhöll att bifall
till motionerna skulle innebära att olika karensregler komme att gälla inom
sjukförsäkringen för yrkesskador och andra sjukdomar. Härigenom skulle
grundvalen för samordningen ryckas undan. Utskottet avstyrkte därför
motionerna. I samma motioner framställda yrkanden av innebörd att under
samordningstiden ersättning för läkar-, tandläkare och sjukhusvård samt
läkemedel vid yrkesskador skulle utgå enligt andra grunder än de som gällde
vid övriga sjukdomar avstyrktes jämväl av utskottet under påpekande av
att motionerna vore oförenliga med de grundtankar, som låge bakom samordningen.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande.
Även vid 1955 års riksdag behandlades frågan om samordningen mellan
den allmänna sjukförsäkringen och den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen.
I de likalydande motionerna I: 33 och II: 44 yrkades att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte hemställa om förslag till vissa ändringar i
olycksfallslagstiftningen. I dessa motioner framhölls, att samordningen mellan
de ifrågavarande båda försäkringsformerna medfört vissa försämringar
av detaljer i yrkesskadeförsäkringen. Motionärerna pekade bl. a. på att de
yrkesskadade under samordningstiden själva fick betala viss del av kostnaden
för läkarvård och antydde att detta kunde bli särskilt kännbart under
den s. k. karenstiden, då någon sjukpenning icke utgick.
Andra lagutskottet hemställde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr
31 år 1955, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd
och anförde bl. a.:
Enighet torde råda därom att samordningen mellan den allmänna sjukförsäkringen
och den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen i stort inneburit
så betydande fördelar i olika hänseenden att samordningsprincipen
icke bör övergivas. Även från motionärernas sida har sålunda uttalats att
nödvändigheten och fördelarna av samordningen är uppenbara.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 11—10
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1956
Utskottet har förståelse för att de anställda stundom kan finna det egendomligt
att de vid yrkesskada utgående försäkringsförmånerna under samordningstiden
i vissa avseenden nu blir något mindre än enligt de tidigare
gällande bestämmelserna. Vad härvid först beträffar ersättningen för läkarvård
skulle emellertid införande av särskilda ersättningsregler vid yrkesskador
innebära att grundvalen för samordningen rycktes undan, och utskottet
kan därför icke förorda en sådan lösning. Att mildra de av motionärerna
påtalade olägenheterna genom att införa en kortare karenstid vid
yrkesskada skulle också innebära att samordningsprincipen finge uppgivas,
och icke heller denna A''äg kan utskottet därför finna framkomlig.
Utskottet
I förevarande motioner hemställes att riksdagen måtte besluta sådan ändring
i yrkesskadeförsäkringslagen att vid yrkesskada erforderliga kostnader
för läkar-, tandläkar-, sjukhusvård samt läkemedel ävensom nödiga utgifter
för resor under den mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringen gällande
samordningstiden skall ersättas till fullo och icke, som nu i allmänhet är
fallet, blott till vissa delar. Vidare yrkas lagändring i S5rfte att vid yrkesskada,
som varat mer än två dagar, sjukpenning skall utgå från dagen efter
den då skadan inträffade och icke, som enligt gällande bestämmelser, först
efter en karenstid av tre dagar. Bifall till motionärernas förslag skulle alltså
innebära att med avseende å samtliga sjukhjälpsförmåner under samordningstiden
komrne att gälla andra regler vid yrkesskada än vid annan sjukdom.
Som av det ovan sagda torde framgå strider det framlagda lagförslaget helt
mot de grundtankar, som ligger bakom den nu gällande samordningen mellan
den allmänna sjukförsäkringen och den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen.
Att man, i enlighet med motionärernas hemställan, utan föregående
undersökning genomför en så genomgripande lagändring kan utskottet icke
förorda. Utskottet avstyrker därför motionerna.
I anledning av vad i motionerna anförts angående konsekvenserna vid
olycksfall i arbetet av sjukförsäkringslagens bestämmelser om ersättning
för resor till och från läkare i visst fall får utskottet här erinra om den vid
årets riksdag (andra lagutskottets uti. nr 10; riksdagens skr. nr 118) beslutade
uppmjukningen av sjukförsäkringslagens bestämmelser om ersättning
vid resor till och från läkare. Denna förbättring av reseförmånerna
kommer givetvis även de yrkesskadeförsäkrade till godo.
Slutligen må framhållas att en av de i förevarande motioner upptagna
frågorna, nämligen frågan om karenstidens utformning, även berörts i de
likalydande motionerna I: 5 och II: 8, vilka utskottet även har att behandla
vid årets riksdag. I sistnämnda motioner, vilka utmynnar i yrkande om
skrivelse till Ivungl. Maj:t med begäran om översyn av lagstiftningen om
allmän sjukförsäkring, ifrågasättes bl. a. att lösa den nu berörda frågan med
bibehållande av samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringen.
Nämnda motioner är jämte ett flertal andra motioner berörande sjukför
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1956
19
säkringslagen f. n. föremål för remissbehandling. Till frågan huruvida en
framställning till Kungl. Maj :t med begäran om översyn av sjukförsäkringslagen
i nu angivet hänseende bör göras får utskottet alltså återkomma
i annat sammanhang.
Utskottet hemställer,
att förevarande motioner, I: 53 och II: 71, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 mars 1956
På andra lagutskottets vägnar:
ELSA JOHANSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
Sunne*, fru Carlqvist, herrar Grönkvist, Birke, Alvar Andersson och Åkesson;
från
andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i
Göteborg*, Lundberg, Bengtsson i Varberg, Rimmerfors, Königson, Larsson
i Hedenäset och Ahlberg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Lundberg.
560476
Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.