Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1956

1956-03-15 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:17, Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1956

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1956

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förkortning av arbetstiden

för arbetare med särskilt påfrestande eller

hälsofarligt arbete.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft fyra

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 351 i första kammaren av herr Lindahl

och herr Jansson, Axel, samt nr 263 i andra kammaren av herr Petterson

i Degerfors m. fl.,

dels ock de likalydande motionerna nr 352 i första kammaren av herrar

öhman och Norling samt nr 273 i andra kammaren av herr Hagberg

m. fl.

I motionerna I: 351 och II: 263 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att förslag om eu lagstadgad förkortning

av arbetstiden för arbetare sysselsatta vid fabriker för tillverkning och

bearbetning av krut och sprängämnen snarast måtte föreläggas riksdagen».

I motionerna 1:352 och 11:273 har hemställts, att riksdagen måtte antaga

följande förslag till

»LAG

om förkortad ordinarie arbetstid för arbetstagare med särskilt påfrestande

eller hälsofarligt arbete

Härigenom förordnas som följer:

§ I
I

de fall, varom i denna lag stadgas, skola om begränsningen av den ordinarie

arbetstiden enligt allmänna arbetstidslagen gälla nedan angivna särskilda

bestämmelser.

§ 2.

De i allmänna arbetstidslagen rörande begränsning av den ordinarie

arbetstiden angivna tidrymderna å 48 och 96 timmar skola i stället vara

40 respektive 80 timmar beträffande

a) arbete under jord i gruva eller stenbrott;

b) arbete som innefattas i byggnads- och anläggningsverksamhet;

c) arbete i gjuterier;

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 saml. 2 avd. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1956

d) arbete som med regelbunden skiftindelning bedrives dygnet runt;

e) arbete som minst 3 timmar är förlagt till mellan kl. 23 och 5;

f) arbete i vilket arbetstagaren utsättes för röntgenstrålning eller strålning

från radioaktivt ämne i sådan omfattning som kan innebära hälsofara;

g) arbete som utföres av sjuksköterska å kirurgisk operationsavdelning

vid normal- eller centrallasarett;

h) arbete som utföres å sjukhuslaboratorier;

i) trafikpersonal inom järnvägsväsendet ävensom förare och konduktörer

å spårvagnar, förare och konduktörer å bussar i stadstrafik jämte förare

å automobiler och andra bussar i yrkesmässig trafik.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957.»

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 263 resp. II: 273.

Gällande bestämmelser

De huvudsakliga och generella arbetstidsbestämmelserna finns i lagen

den 16 maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning, den s. k. allmänna

arbetstidslagen. Denna äger i princip tillämpning å rörelser och företag

inom hela näringslivet, alltså icke blott å industrien utan även å handeln.

Såsom ett allmänt undantag gäller dock, att lagen endast äger tillämpning,

såvitt i rörelsen eller företaget i regel användes flera än fyra arbetare; de

s. k. småföretagen är sålunda uteslutna. Vidare finns åtskilliga andra undantag.

Somliga av dessa ställer vissa näringsgrenar helt utanför allmänna

arbetstidslagen, medan andra avser vissa former av arbete.

Lagen om arbetstidens begränsning innehåller beträffande ordinarie arbetstid

den huvudregeln, att arbetsgivare ej må använda arbetare till arbete

under längre tid, raster oräknade, än 48 timmar i veckan. Arbetstiden

kan inom denna ram något variera för olika veckodagar men får icke något

dygn uppgå till mer än nio timmar. Från huvudregeln gäller det undantaget

för arbete som bedrives med regelbunden skiftindelning, att arbetet

under olika dygn och veckor kan variera, blott icke den sammanlagda

arbetstiden för tidrymd av högst tre veckor blir längre än att den motsvarar

48 timmar i veckan. Vidare gäller särskilda bestämmelser för vissa slag av

arbeten m. m.

För vissa näringsgrenar har bestämmelser om arbetstiden givits i särskilda

lagar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1956 3

Motionerna

I motionerna 1: 351 och ll: 263 erinras om att under de senaste åren flera

svåra olyckor inträffat vid fabriker som tillverkar och bearbetar krut och

sprängämnen. De effektivare krut och sprängämnen som numera tillverkades

hade enligt motionärerna medfört ökade risker för olyckor, och nervpåfrestningarna

för de vid fabrikerna sysselsatta arbetarna hade på grund

härav blivit allt större. Några praktiska svårigheter att genomföra en förkortad

arbetstid för sprängämnesarbetarna förelåge icke, enär här icke vore

fråga om en mindre grupp som inginge i en produktionskedja.

I motionerna I: 352 och II: 273 erinras om att den år 1947 tillkallade arbetstidsutredningen

föreslagit en förkortad arbetstid för vissa arbetstagargrupper

— utskottet kommer att i det följande lämna en redogörelse härför

— och anföres att i direktiven för den år 1954 tillkallade utredningen om

kortare arbetstid utvecklats »den tanken, att 40-timmarsveckan skulle förverkligas

i etapper» — jämväl i detta hänseende kommer utskottet att lämna

en redogörelse i det följande.

Vidare erinras i motionerna om att utredningen om partiell arbetstidsförkortning

omspände också vissa andra arbetargrupper, exempelvis gjutarna

samt personalen på sjukhusens laboratorier. Trots de vägande skäl

för arbetstidsförkortning, som anfördes av bl. a. dessa gruppers fackliga organisationer

— anför motionärerna — ansåg sig utredningen inte kunna

föreslå partiell förkortning också för dessa. Genom den nya målsättning

på området, som tillsättandet av 1954 års arbetstidsutredning markerade,

borde arbetstidsförkortningen för dessa grupper enligt motionärerna kunna

hänföras till samma angelägenhetskategori som de grupper för vilka 1947

års arbetstidsutredning påyrkade arbetstidsförkortning.

Arbetstidsutredningens betänkande

Den i motionerna berörda frågan om förkortning av arbetstiden för arbetstagare

med särskilt påfrestande eller hälsofarligt arbete har utretts av

den efter Kungl. Maj :ts bemyndigande den 28 februari 1947 tillkallade arbetstidsutredningen,

vilken haft i uppdrag att verkställa en allmän översyn

av arbetstidslagstiftningen. I direktiven för utredningen anfördes bland annat,

att en generell förkortning av arbetstiden icke kunde genomföras på

grund av de då rådande produktionsförhållandena. Med hänsyn härtill borde

utredningens arbete främst inriktas på att genomföra en förkortning av arbetstiden

för vissa grupper arbetstagare. De grupper, som direktiven här

främst nämner, är skiftarbetare och personer med i andra avseenden särskilt

påfrestande arbete.

Utredningen framlade år 1954 ett betänkande om ny arbetstidslagstiftning

och partiell arbetstidsförkortning (SOU 1954: 22; bilagor i SOU 1954:

23). Enligt ett av utredningen utarbetat förslag till allmän arbetstidslag

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1956

må arbetsgivare enligt huvudregeln i 5 § 1 mom. till arbete å ordinarie arbetstid

icke använda arbetstagare under längre tid, raster oräknade, än 48

timmar under loppet av en vecka eller, om arbetet bedrives regelmässigt såväl

vardag som sön- och helgdag, 96 timmar under loppet av två veckor i

följd.

Utredningen har vidare i betänkandet framlagt förslag till lag om förkortad

ordinarie arbetstid för arbetstagare med särskilt påfrestande eller

hälsofarligt arbete.

Beträffande förslaget till partiell arbetstidsförkortning anföres i betänkandet

sammanfattningsvis följande.

På grund av svårigheterna att avgränsa olika arbetstagaregrupper från

varandra och att få en rationell mätare på graden av ett arbetes påfrestande

natur har utredningen måst begränsa förslaget om partiell arbetstidsförkortning

till några få arbetstagaregrupper. Beträffande dessa grupper

gäller enligt utredningens uppfattning att de låter sig väl avgränsas från

andra och att det arbete de utför odiskutabelt är av natur som måste karakteriseras

såsom särskilt påfrestande. Utredningen har vidare aktualiserat

de förslag i förkortningsfrågan som utredningen tidigare framlagt. Utredningens

förslag kan sammanfattas sålunda.

1. Arbetstagare, som sysselsättes i arbete under jord i gruva eller stenbrott

eller vid anläggning av tunnel, föreslås erhålla en till högst 40 timmar

begränsad arbetsvecka.

2. Arbetstagare, som sysselsättes i arbete vilket bedrives med regelbunden

skiftindelning dygnet runt, föreslås erhålla en arbetstid uppgående till

högst 42 timmar per vecka.

3. Arbetstagare, som utsättes för röntgenstrålning eller strålning från

radioaktivt ämne i sådan omfattning som kan innebära hälsofara, föreslås

erhålla en arbetstid om högst 42 timmar per vecka.

4. Sjuksköterska å kirurgisk operationsavdelning vid normal- eller centrallasarett

föreslås jämväl erhålla en arbetstid om högst 42 timmar per

vecka.

5. Nattarbetare, som icke är att hänföra till någon av de i det föregående

angivna grupperna, föreslås erhålla arbetstiden på så sätt begränsad,

att ordinarie arbetstid, som infaller mellan kl. 23 och 5, beräknas högre

än den tid varunder arbete faktiskt utförts. För trafikpersonal med krävande

säkerhetstjänst vid järnväg upplåten för allmän trafik föreslås sådan

nattarbetstid skola beräknas 1/3 högre och för andra arbetstagare med

nattarbete 1/6 högre. En förutsättning för att den sistnämnda kategorien

nattarbetare skall erhålla arbetstiden förkortad är dock, att det mellan

kl. 23—5 utförda arbetet har en omfattning av minst tre timmar.

I fråga om nattarbetare föreslås vidare gälla att arbetstiden till följd av

de nya lagbestämmelserna ej skall bli begränsad till kortare tid än 42 timmar

per vecka. Den förkortade arbetstiden föreslås träda i kraft den 1 januari

1956. Dock skall i fråga om sjuksköterska å kirurgisk operationsavdelning

vid normal- eller centrallasarett och arbetstagare som sysselsättes

i intermittent skiftarbete gälla att den kortare arbetstiden icke skall träda

i tillämpning förrän den 1 januari 1957. För den sistnämnda gruppen skall

arbetstiden under 1956 emellertid vara högst 45 1/3 timmar i genomsnitt

för vecka.

I ett vid utredningens betänkande fogat särskilt yttrande av ledamöterna

i utredningen fru Elsa Johansson och herr Olof Nilsson föreslås, att gju
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1956

5

teriarbetarna skulle erhålla en till 42 timmar förkortad arbetsvecka. Jämväl

trafikpersonal inom järnvägsväsendet ävensom förare och konduktörer

å spårvagnar, förare och konduktörer å bussar i stadstrafik jämte förare

å automobiler och andra bussar i yrkesmässig trafik borde enligt herr Olof

Nilsson erhålla en till 42 timmar förkortad arbetsvecka. Även i andra avseenden

än de nu berörda har i särskilda yttranden till betänkandet framlagts

avvikande meningar.

Över arbetstidsutredningens betänkande har inhämtats remissyttranden

från ett stort antal myndigheter och organisationer.

Frågans behandling vid 1955 års riksdag

I två likalydande motioner vid 1955 års riksdag, I: 4 av herr Persson, Helmer,

och herr Norling samt II: 4 av herr Hagberg i Stockholm m. fl., yrkades,

att riksdagen måtte antaga ett i motionerna intaget förslag till lag om

förkortad ordinarie arbetstid för arbetstagare med särskilt påfrestande eller

hälsofarligt arbete. Lagförslaget är identiskt med det lagförslag, som framlagts

i de nu förevarande motionerna vid årets riksdag utom i så måtto att

dels vid fjolårets riksdag yrkades förkortad arbetstid jämväl för arbete vid

anläggning av tunnel, och dels vid årets riksdag yrkas förkortad arbetstid

även för arbete som innefattas i byggnads- och anläggningsverksamhet.

Motionerna vid fjolårets riksdag behandlades av andra lagutskottet i dess

utlåtande nr 3. Utskottet erinrade i utlåtandet om att frågan om förkortad

ordinarie arbetstid för arbetstagare med särskilt påfrestande eller hälsofarligt

arbete utretts av arbetstidsutredningen, som år 1954 framlagt betänkande

med förslag till lag i ämnet, samt att betänkandet vore föremål för remissbehandling.

Riksdagen borde därför enligt utskottets mening icke då taga

ställning i frågan. Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Utredningen om kortare arbetstid, m. m.

Utredningen om kortare arbetstid har tillkallats enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 4 juni 1954 för att verkställa utredning om arbetstidens

längd och förläggning i syfte att uppnå en allmän förkortning av den lagstadgade

arbetstiden.

I direktiven för utredningen — anförande till statsrådsprotokollet den 4

juni 1954 — har statsrådet Sträng bl. a. lämnat en redogörelse för hurusom

arbetstiden för betydande grupper av arbetstagare genom kollektivavtal eller

på annat sätt fastställts till kortare tid än 48 timmar per vecka. Statsrådet

Sträng anför bl. a.:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1956

Kortare arbetstid än 48 timmar i veckan tillämpas sålunda för arbetare

i skiftgång inom flera fack, t. ex. gruv-, järn-, trä- och pappersindustrierna;

42 timmars veckoarbetstid tillämpas i allmänhet vid kontinuerlig drift utan

söndagsuppehåll i dessa fack. Gruvarbetare under jord har 40-timmarsvecka.

Arbetstider varierande mellan 40 och 45 1/3 timmar per vecka gäller

för vissa grupper arbetstagare — bl. a. vid kontinuerlig drift med söndagsuppehåll

— vid t. ex. järnbruken och gruvorna samt inom typografyrket.

Under vissa årstider förekommer olika slag av arbetstidsinskränkning inom

byggnadsfacken.

Genom arbetstidslagstiftningens utformning faller kanslipersonal samt

teknisk, administrativ eller merkantil kontorspersonal — utom i rörelser

som avser detaljhandeln — i stort sett utanför lagstiftningen. För dessa

tjänstemän varierar veckoarbetstiden mellan ca 40 och 48 timmar. Medeltalet

torde ligga vid ungefär 42 timmar.

I fortsättningen uttalar statsrådet Sträng, att det inte vore utan vidare

givet, att den enda vägen att nå en arbetstidsförkortning ginge genom lagstiftning.

Det vore, uttalar statsrådet, en allmänt omfattad mening, att arbetsvillkoren

så långt möjligt borde regleras genom fria överenskommelser

mellan arbetsmarknadens parter. I fortsättningen anför statsrådet vidare

bl. a.:

Om man väljer lagstiftningens väg är därmed inte sagt, att fria överenskommelser

rörande arbetstiden är av mindre värde. Lagstiftningen bör utgöra

en ram, inom vilken de fria överenskommelserna får ett visst spelrum.

Lagstiftningen kan inte utan omfattande detaljregleringar ta hänsyn till individuella

förutsättningar och behov för olika yrkesgrupper eller verksamhetsgrenar.

Utan att ta ställning till den sittande arbetstidsutredningens resultat

tror jag mig våga säga, att det — främst med hänsyn till avgränsningsproblemen

— är svårt att lagstiftningsvägen uppnå partiella reformer

på arbetstidens område. Detta hindrar inte att lagstiftningen, såsom redan

nu är fallet, kan inrymma särskilda lagar för lätt avgränsade grupper.

Vidare uttalar statsrådet Sträng i direktiven, att han med tillfredsställelse

konstaterade, att olika arbetstagargrupper genom kollektivavtal e. d.

uppnått en kortare arbetstid än 48 timmar per vecka. Det vore hans förhoppning,

att den kommande utredningen om en allmän arbetstidsreform

inte skulle betraktas som ett argument mot partiella reformer på detta område

genom avtal mellan arbetstagare och arbetsgivare.

Man borde enligt statsrådet sikta på en normal arbetstid av 40 timmar

per vecka såsom ett mål för strävandena på arbetstidens område. Det vore

emellertid uppenbart att detta mål endast kunde nås i etapper och genom

successiva framsteg. Man borde söka klargöra, om det måhända vore lämpligt

att utforma lagstiftningen så, att den utöver ett första steg till allmän

arbetstidsförkortning gåve största möjliga frihet för olika grupper av arbetstagare

att träffa överenskommelser med arbetsgivarna om den för olika

yrkesområden lämpliga och möjliga arbetstiden.

Avslutningsvis anförde statsrådet, att det vore hans uppfattning, att utredningsarbetet

borde bedrivas med sikte på att en första arbetstidsreform

— om också av mindre genomgripande natur — skall kunna beslutas inom

en tidrymd av några år.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1956

7

Enligt årets riksdagsberättelse har utredningen genom överenskommelser

med ämbetsverk, utredningsinstitut och organisationer föranstaltat om en

inventering av de problem, som kan tänkas uppstå vid en allmän arbetstidsförkortning,

samt de lösningar av dessa problem som kan tänkas erbjuda

sig. Uppgifter om arbetstidsförhållanden i Sverige och utlandet har samlats.

De principiella och praktiska utgångspunkterna för arbetstidslagstiftningens

utformning vid en allmän förkortning av den lagstadgade arbetstiden

har diskuterats. — Utredningen bedrives i nära samarbete med den av norska

regeringen tillkallade arbeidskomiteen.

Utredningen beräknar att kunna avlämna ett första betänkande under

loppet av år 1956.

I propositionen nr 10 till årets riksdag med förslag till lag om fortsatt giltighet

av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Ericsson, vissa synpunkter på framförandet av arbetstidsutredningens

ovan i utlåtandet berörda förslag. Statsrådet Ericsson

uttalade bl. a.:

Innan ståndpunkt tages till arbetstidsutredningens förslag, som bygger

på förutsättningen att den normala arbetstiden, raster oräknade, skall utgöra

i genomsnitt 8 timmar om dagen utom för vissa arbetstagargrupper

med påfrestande eller hälsofarligt arbete, måste åtskilliga komplicerade problem

noggrant prövas. Vid de överväganden, som ägt rum inom socialdepartementet,

har jag kommit till den uppfattningen, att slutlig ställning till förslagen

inte bör tagas förrän möjligheterna till en allmän arbetstidsförkortning

kan överblickas. Frågan härom utredes f. n. av en särskild kommitté

— utredningen om kortare arbetstid — som inte torde hinna redovisa resultat

av sitt arbete så tidigt, att en proposition om ändrad arbetstidslagstiftning

hinner framläggas redan för 1956 års riksdag.

Utskottet

Spörsmålet om förkortning av arbetstiden för arbetstagare med särskilt

påfrestande eller hälsofarligt arbete inrymmer flera frågor av komplicerad

natur. Redan fastställandet av vilket arbete som är särskilt påfrestande

eller hälsofarligt möter svårigheter. En rationell mätare på graden av

påfrestning saknas, och jämförelser mellan olika arbetstagargrupper blir

vanskliga. Vidare möter svårigheter av produktionsteknisk natur. Olika yrkesgrupper

är i större eller mindre utsträckning på så sätt beroende av varandra,

att den omfattning, i vilken en grupp arbetstagare inom ett företag

kan sysselsättas, beror av den mängd arbete som utföres på eu annan arbetsavdelning

inom företaget. Hänsyn måste givetvis tagas till de återverkningar

en lagstiftning om förkortad arbetstid för vissa arbetstagare

till följd härav kan få för de av förkortningen icke direkt berörda arbetstagarna.

Förslag till lag om förkortad ordinarie arbetstid för arbetstagare med

särskilt påfrestande eller hälsofarligt arbete framlades, efter prövning av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1956

ovan berörda och andra frågekomplex, i juli 1954 av arbetstidsutredningen

i ett betänkande om ny arbetstidslagstiftning och partiell arbetstidsförkortning.

Det i motionerna 1:352 och 11:273 framlagda lagförslaget bygger i

vissa delar på utredningens förslag men företer i andra delar väsentliga avvikelser

från detta såväl i avseende å vilka grupper av arbetstagare som bör

komma i åtnjutande av en förkortad arbetstid som också i fråga om den

förkortade arbetstidens längd. De i motionerna 1:351 och 11:263 berörda

sprängämnesarbetarna har icke av utredningen föreslagits till förkortad arbetstid.

Emellertid har enligt vad utskottet inhämtat företrädarna på arbetsmarknaden

för arbetsgivarna och arbetstagarna inom området i samråd

låtit verkställa en undersökning rörande arbetsförhållandena för dessa

arbetare i syfte att klarlägga behovet av förkortad arbetstid. Bearbetningen

av undersökningen har icke ännu slutförts.

Vid den tidpunkt — år 1947 -— då arbetstidsutredningen tillsattes ansågs

våra produktionsförhållanden ännu icke medgiva en allmän arbetstidsförkortning.

Det åt utredningen lämnade uppdraget att utreda förutsättningarna

för en förkortad arbetstid för vissa grupper av arbetstagare med särskilt

påfrestande eller hälsofarligt arbete får ses mot denna bakgrund. Sedermera

har tiden ansetts vara inne att till utredning upptaga frågan om en

allmän förkortning av den lagstadgade arbetstiden, och i juni 1954 tillkallades

utredningen om en kortare arbetstid för att verkställa utredning om

arbetstidens längd och förläggning i syfte att uppnå en allmän förkortning

av arbetstiden. På lösningen av frågan om förkortad arbetstid för vissa

grupper arbetstagare inverkar givetvis bl. a. om och när en allmän arbetstidsförkortning

kan genomföras. Frågan om förkortad arbetstid kan alltså

sägas numera ha kommit i ett delvis förändrat läge.

Som av direktiven till utredningen om en kortare arbetstid framgår har

man vid utredningens tillsättande utgått från att det uppsatta målet för

strävandena på arbetstidens område — en normal arbetstid av 40 timmar

per vecka — endast kan nås i etapper och genom successiva framsteg. Enligt

årets riksdagsberättelse beräknar utredningen att kunna avlämna ett

första betänkande under loppet av år 1956.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om ett uttalande berörande frågan

om förkortad arbetstid av chefen för socialdepartementet, statsrådet Ericsson,

i propositionen nr 10 till årets riksdag med förslag till lag om fortsatt

giltighet av hembiträdeslagen. Statsrådet Ericsson uttalar i nämnda proposition,

att han vid de överväganden, som ägt rum inom socialdepartementet,

kommit till den uppfattningen, att slutlig ställning till arbetstidsutredningens

förslag om bl. a. förkortad arbetstid för vissa arbetstagargrupper

icke bör tagas förrän möjligheterna till en allmän arbetstidsförkortning

kan överblickas. Med hänsyn till att ett betänkande i frågan om en allmän

förkortning av arbetstiden är att förvänta under innevarande år kan utskottet

ansluta sig till denna uppfattning. Om en allmän förkortning av arbetstiden

icke kan genomföras inom en nära framtid bör emellertid enligt utskottets

mening frågan om en förkortning av arbetstiden för arbetstagare

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1956

med särskilt pressande eller hälsofarligt arbete upptagas till förnyat övervägande.

Härvid kommer givetvis de i motionerna berörda grupperna i blickpunkten.

Såsom av vad utskottet ovan anfört torde framgå kan utskottet emellertid

icke tillstyrka vare sig att riksdagen för sin del antager det i motionerna

I: 352 och II: 273 framlagda förslaget till lag om förkortad arbetstid

för arbetstagare med särskilt påfrestande eller hälsofarligt arbete eller att

riksdagen nu, såsom yrkas i motionerna I: 351 och II: 263, hos Kungl. Maj:t

hemställer om förslag till lag om förkortad arbetstid för sprängämnesarbetare.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motioner, nämligen

1) I: 351 och II: 263 samt

2) I: 352 och II: 273,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 mars 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowisson, Axel E. Svensson, fru

Carlqvist, herrar Grönkvist, Anders E. Johansson, Birke*, Alvar Andersson

och Åkesson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, fru Västberg*, herrar

Lundberg, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, herrar Fredriksson, Königson

och Ahlberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

»

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 17

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.