Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring av bestämmelserna om hastighetsbegränsning för motorfordon. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 125 i första kammaren av herr Magnusson samt nr 168 i andra kammaren av herrar Cassel och Eliasson.

1956-03-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring av bestämmelserna om hastighetsbegränsning för motorfordon. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 125 i första kammaren av herr Magnusson samt nr 168 i andra kammaren av herrar Cassel och Eliasson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1956

1

Nr 19

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändring

av bestämmelserna om hastighetsbegränsning för motorfordon.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 125 i första kammaren av herr

Magnusson samt nr 168 i andra kammaren av herrar Cassel och Eliasson.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte

antaga följande förslag till författningsändringar, nämligen

1) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 61 § 1 mom. vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 (nr 648)

Härigenom förordnas, att 61 § 1 mom. vägtrafikförordningen den 28 september

1951 skall erhålla följande lydelse:

61 §.

Det tillkommer —---— i 56 §.

Vid bestämmande av begränsad färdhastighet må Länsstyrelsen förordna

att fri hastighet skall vara rådande å sådan tid på dygnet då hastighetsbegränsning

ej påkallas ur trafiksäkerhetssynpunkt.

2) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 10 § punkt 10 Kungl. kungörelse

angående vägmärken m. m. den 7 december 1951 (nr 744)

Härigenom förordnas, att 10 § punkt 10 Kungl. kungörelse angående vägmärken

m. in. den 7 december 1951 skall erhålla följande lydelse:

10 §.

Begränsad hastighet; —--(exempel fig. 25).

Har förordnande om hastighetsbegränsning meddelats att gälla under viss

tid av dygnet skall detta angivas genom ett under förbudsmärket anbragt

märke med texten: »Fri fart», jämte klockslag.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avel. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1956

En redogörelse för de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

lämnas i det följande.

Gällande bestämmelser

Gällande bestämmelser om tillåten hastighet för motorfordon återfinnes

1 vägtrafikförordningen den 28 september 1951. Förordningen har utfärdats

av Kungl. Maj :t efter riksdagens hörande.

Fordons hastighet skall enligt 46 § 1 mom. anpassas till vad trafiksäkerheten

och behörig hänsyn till omständigheterna i övrigt kräver. Särskilt

åligger det enligt samma moment förare av fordon att hålla en med hänsyn

till förhållandena tillräckligt låg hastighet i vissa i momentet angivna fall,

bl. a. vid vägkorsning och när sikten eljest är skymd, vid risk för bländning

och då fordonet nalkas barn, som uppehåller sig på eller invid vägen. I fråga

om högsta tillåtna hastighet i vissa fall ges bestämmelser i 56 §. Enligt

2 mom. i nämnda paragraf får sålunda fordons hastighet inom tättbebyggt

område icke överstiga 50 kilometer i timmen. Om myndighets befogenhet att

göra undantag från denna bestämmelse stadgas i bl. a. 61 §. Enligt 61 § 1

mom. tillkommer det länsstyrelsen att beträffande viss allmän väg, gata eller

annan allmän plats eller beträffande samtliga dylika vägar inom visst

område meddela erforderliga föreskrifter, avseende bl. a. färdhastighet. Länsstyrelsen

äger därvid föreskriva lägre eller högre hastighet än som tillåtes i

56 §.

Har beträffande allmän väg, gata eller annan allmän plats utfärdats lokal

trafikföreskrift, avseende förbud eller påbud för trafiken på vägen, skall

iöreskriften, om sa lämpligen kan ske, enligt 64 § 2 mom. tillkännagivas genom

förbudsmärke respektive påbudsmärke.

Närmare föreskrifter beträffande vägmärken meddelas enligt 64 § 6 mom.

av Konungen eller den myndighet, som Konungen därtill förordnar. Sådana

föreskrifter har — utan riksdagens vidare hörande — getts i kungörelsen

den 7 december 1951 angående vägmärken m. m. Enligt 10 § punkt 10 i kungörelsen

skall förbudsmärke som avser begränsad hastighet upptaga det

tal, som utmärker största tillatna hastigheten, räknad i kilometer per timme.

Gäller utfärdat förbud endast vissa tider av dygnet eller erfordras eljest

förtydligande av förbudsmärke, ma enligt 11 §, om utrymmet på märket

ej förslår därtill, på en tilläggstavla, som anbringas under märket, med

kortfattad text, såsom »kl. 8—18» och »50 in», lämnas närmare uppgift om

märkets innebörd.

Motionerna

Motionärerna uttalar, att länsstyrelserna, så vitt man kan bedöma, lyckats

lösa uppgiften att bestämma var hastigheten enligt 56 § 2 mom. vägtrafikförordningen

skall begränsas till 50 kilometer i timmen på ett i stort

sett mycket tillfredsställande sätt. Emellertid förekomme runt om i landet

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1956

att det vid de stora vägarna funnes små bebyggelsecentra med några tiotal

hus och med hastighetsbegränsning till 50 kilometer i timmen. Denna begränsning

vore här fullt motiverad på dagen med hänsyn till bland annat

barn, cyklister och fotgängare som då förekomme på vägen. Nattetid vore

emellertid, anför motionärerna, dessa vägsträckor alldeles fria från trafik.

Det måste då enligt motionärerna för bilister och andra motorförare verka i

hög grad omotiverat, att man på dessa sträckor skulle nödgas inskränka

sin hastighet till långt under den med hänsyn till omständigheterna naturliga.

Detta medförde lätt irritation och kunde komma att leda till att respekten

för regeln om begränsning av hastigheten till 50 kilometer i timmen

uppluckrades och att bestämmelserna därmed bleve svåra att uppehålla.

En sådan utveckling vore, anför motionärerna vidare, ur trafiksäkerhetssynpunkt

ytterst olycklig. I motionerna föreslås därför en modifiering av

gällande bestämmelser medförande att länsstyrelserna bemyndigas att, efter

inventering av vägnäten i respektive län, förordna om rätt till fri fart

exempelvis under tiden 23.00—6.00 på de platser där hastighetsinskränkning

visserligen behövs under dagen, men där den nattetid inte kan anses

påkallad av trafiksäkerhetshänsyn. Ett dylikt undantag från 50-kilometersregeln

skulle, uttalar motionärerna, lämpligen kunna angivas med en mindre

skylt, placerad under den redan befintliga tavlan med anvisning om hastighetsbegränsning.

Enligt det i motionerna intagna förslaget till ändring

i vägmärkeskungörelsen skulle å denna skylt upptagas texten »Fri fart»

jämte klockslag.

Förarbetena till stadgandet om generell hastighetsbegränsning i tättbebyggt

område, m. m.

Stadgandet i 56 § 2 mom. vägtrafikförordningen, att fordons hastighet

inom tättbebyggt område icke får överstiga 50 kilometer i timmen, tillkom

genom en författningsändring år 1955. Redan dessförinnan gällde att lokal

myndighet ägde beträffande viss allmän väg, gata eller allmän plats eller

beträffande samtliga dylika vägar inom visst område meddela erforderliga

föreskrifter, avseende bl. a. färdhastighet. I samband med genomförandet

av hastighetsbegränsningen till 50 kilometer i timmen i tättbebyggt område

gjordes i fråga om de lokala trafikföreskrifterna den ändringen, att befogenheten

att besluta rörande färdhastighet, vilken förut tillkommit såvitt angår

stads område stadsmyndighet och eljest länsstyrelse, för samtliga fall

tillkom länsstyrelsen.

Förslag till nu nämnda ändringar i vägtrafikförordningen framlades,

ehuru med viss annan innebörd, av 1953 års trafiksäkerhetsutredning i ett

år 1954 avgivet betänkande om trafiksäkerhet (SOU 1954: 38). Utredningen,

som föreslog att hastigheten inom tättbebyggt område skulle begränsas till

45 kilometer i timmen men kunna genom lokal trafikföreskrift inom vissa

gränser höjas eller sänkas, synes ej ha närmare berört frågan huruvida hastigheten

inom dylikt område skulle kunna genom sådan föreskrift bestäm
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1956

nias till annat antal kilometer i timmen nattetid än under dagen. Av vad

utredningen i fråga om lokala trafikföreskrifter rörande färdhastighet anfört

må här återgivas följande.

Utan tvivel kan det emellertid understundom befinnas, att en hastighetsgräns

av 45 km i timmen icke är lämplig beträffande ett visst område eller

en viss väg eller gata. I sådana fall bör fartgränsen givetvis kunna höjas

eller sänkas. I fråga om en större stad kan man sålunda tänka sig att på de

yttre delarna av tillfartsvägarna genomföra hastighetsbegränsningen i etapper,

så att ett fordon som föres in i staden, först passerar genom ett ytterområde,

där hastigheten är begränsad till t. ex. 55 eller 60 kilometer i timmen,

innan det kommer fram till det egentliga tättbebyggda området, där

hastighetsgränsen är 45 kilometer i timmen. Enligt 61 § 1 inom. vägtrafikförordningen

tillkommer det, såvitt angår stads område, stadsmyndighet och

eljest länsstyrelse att fatta beslut i sådana frågor. Det måste emellertid efter

antagandet av en hastighetsgräns anses synnerligen angeläget, att avsteg icke

göres från gränsen, annat än då så betingas av verkligt vägande skäl, ävensom

att i den mån så sker, de principer som följas, bli så enhetliga som möjligt.

---För att kunna vinna en större enhetlighet i besluten utan att

dock överge de fördelar, som äro förenade med att beslutanderätten ligger

hos en lokal myndighet, föreslår utredningen eu sådan ändring i 61 § 1 inom.

vägtrafikförordningen, att stadsmyndighets rätt att besluta om färdhastighet

---överflyttas på länsstyrelsen.

I propositionen nr 172 år 1955, varigenom förslaget om hastighetsbegränsning

inom tättbebyggt område underställdes riksdagen, anförde föredragande

departementschefen, statsrådet Andersson, vissa skäl för en sådan hastighetsbegränsning.

Ur departementschefens anförande må här återgivas

följande.

Inom en sådan ort kan de högre hastigheterna utan vidare stämplas såsom

oförsvarliga. Här bör det alltså vara möjligt att utan alltför stor generalisering

angiva ett högsta mått för hastigheten, vilket under inga förhållanden

får överskridas. Åtminstone där fråga är om typiska tätorlsbildningar —

städer och liknande samhällen — har dessutom trängseln i trafiken oftast

lett till att flertalet fordon framföres med lika hög eller åtminstone jämförlig

hastighet. Ett avsevärt överskridande av denna för orten normala hastighet

medför i regel knappast någon större tidsvinst men ger upphov till ett

flertal omkörningar och andra trafikfarliga manövrer och kan därför alltid

sägas i viss mening innebära ett åsidosättande av tillbörlig aktsamhet. En

hastighetsgräns för tättbebyggda områden kan därför sättas tämligen lågt,

utan att detta kan sägas innebära något kännbart tvång för trafikanterna.

Riktigheten av det anförda bestyrkes bl. a. därav, att en hastighetsbegränsning

för tättbebyggda orter i princip tillstyrkts nästan enhälligt i remissyttrandena

och att meningsskiljaktigheterna i stort sett begränsat sig till vad som

är att anse såsom den lämpligaste hastighetsgränsen. Även jag ansluter mig

till den meningen, att en allmän hastighetsbegränsning för tättbebyggda

områden skulle höja trafiksäkerheten utan att medföra några allvarligare

betänkligheter ur annan synpunkt. Jag tillstyrker därför att en bestämmelse

i detta ämne införes i vägtrafikförordningen.

Beträffande härefter den av trafiksäkerhetsutredningen föreslagna rätten

för länsstyrelse att bestämma högre eller lägre hastighet inom tättbebyggt

område än den i allmänhet gällande anförde statsrådet Andersson:

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1956

Liksom utredningen anser jag, att fartgränsen bör i fråga om ■visst område

eller viss väg kunna höjas, men finner ej skäl att begränsa denna behörighet

inom någon viss i författningen angiven ram. Givetvis skall fartgränsen liksom

hittills även kunna sänkas.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 34

år 1955, anförde för sin del följande.

Jämväl mot den i propositionen föreslagna regeln, att fordons hastighet

inom tättbebgggda områden ej får överstiga 50 km i timmen, kan anföras

vissa skäl. Utskottet hyser emellertid icke samma betänkligheter i fråga om

en hastighetsbegränsning inom tättbebyggt område som i fråga om en allmän

hastighetsbegränsning. Särskilt beaktar utskottet, att behovet av omkörning

inom tättbebyggt område ej är så stort och att därför den särskilda

omkörningsrisk, som kan bli en följd av en begränsning av hastigheten utom

tättbebyggt område, här kan lämnas åsido. Att man söker nedbringa hastigheterna

inom tättbebyggt område påkallas också av särskilda skäl, såsom

hänsyn till den rikliga förekomsten av skymda vägkorsningar. Utskottet

tillstyrker därför en regel om allmän fartbegränsning inom tättbebyggt område.

Den i propositionen valda hastighetsgränsen, 50 kilometer i timmen,

synes för det stora flertalet sådana områden vara väl avvägd, och utskottet

tillstyrker förslaget, som avser jämväl lastbilar och bussar, även i denna del.

Utskottet vill emellertid understryka vad departementschefen yttrat om att

fartgränsen i fråga om visst område eller viss väg bör kunna höjas. Det

sagda gäller särskilt vissa yttre delar i de tättbebyggda områdena.

Utskottet

Enligt 56 § 2 mom. vägtrafikförordnigen i dess lydelse efter den 1 juli

1955 gäller, att fordons hastighet inom tättbebyggt område icke får överstiga

50 kilometer i timmen. Vidare gäller, enligt 61 § 1 mom. samma förordning,

att länsstyrelsen äger att beträffande viss allmän väg, gata eller annan allmän

plats eller beträffande samtliga dylika vägar inom visst område genom

lokal trafikföreskrift meddela erforderliga bestämmelser beträffande färdhastighet.

Länsstyrelsen äger därvid föreskriva lägre eller högre hastighet

än som tillätes i 56 § 2 mom.

Det i förevarande motioner upptagna spörsmålet om att i särskilda fall

medgiva undantag från stadgandet om generell hastighetsbegränsning inom

tättbebyggt område för sådan tid på dygnet, då hastighetsbegränsning ej påkallas

ur trafiksäkerhetssynpunkt, synes icke ha berörts under förarbetena

till det ovan återgivna, i fjol införda stadgandet om generell hastighetsbegränsning

inom sådant område. Den utformning som vägtrafikförordningen

erhållit i hithörande hänseenden synes emellertid utskottet icke utgöra hinder

för att länsstyrelsen utnyttjar sin befogenhet att medgiva högre hastighet

än 50 kilometer i timmen inom tättbebyggt område endast till viss de],

exempelvis så att högre hastighet lillåtes endast nattetid. På motsvarande

sätt synes länsstyrelsen kunna för väg inom område, som icke kan betecknas

som tättbebyggt men där viss begränsning av hastigheten ändock finnes

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1956

erforderlig, inskränka begränsningen att gälla endast för viss tid på dygnet,

t. ex. under dagen eller del därav.

Gällande bestämmelser synes alltså utskottet icke utgöra hinder för att

länsstyrelserna tillgodoser det med motionerna avsedda syftet genom att,

där så med hänsyn till trafikförhållandena må finnas lämpligt, tillåta högre

hastighet nattetid än under dagen.

I fråga om tillämpningen av ifrågavarande bestämmelser vill utskottet

uttala, att det synes utskottet vara av vikt, för att stadgandet om begränsning

av hastigheten inom tättbebyggt område till 50 kilometer i timmen skall

växa in i trafikanternas medvetande, att stadgandet icke förlorar sin karaktär

av att vara en generellt giltig regel. Undantag från densamma synes därför

icke böra medgivas utom i sådana fall, där så påkallas av särskilda förhållanden.

Det torde kunna förväntas, att länsstyrelserna vid utfärdandet av

lokala trafikföreskrifter skall förfara med erforderlig försiktighet.

Någon ändring i vägmärkeskungörelsen synes utskottet icke vara erforderlig

för att av länsstyrelsen i nu berört hänseende meddelad lokal trafikföreskrift

skall kunna på lämpligt sätt bringas till vägtrafikanternas kännedom

genom vägmärke.

Vid nu nämnda förhållanden synes förevarande motioner icke böra föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motioner, 1:125 och 11:168, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 22 mars 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,

fru Carlqvist, herrar Mannerskantz, Grönkvist, Nils Theodor Larsson* och

Åkesson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Nilsson i

Göteborg, fru Västberg*, fru Sandström, herrar Lundberg, Carlsson i Bakeröd,

fröken Höjer och herr Ahlberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Nilson i Göteborg.

560526 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.