Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om förslag så skyndsamt som möjligt till en höjning av de allmänna barnbidragen».

1956-03-22 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:20, Skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om förslag så skyndsamt som möjligt till en höjning av de allmänna barnbidragen».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1956

1

Nr 20

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av de allmänna

barnbidragen.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft åtta

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 6 i första kammaren av fru Wallentheim

m. fl. samt nr 7 i andra kammaren av fru Eriksson i Stockholm

m. fl.,

dels de likalydande motionerna nr 129 i första kammaren av herrar

Öhman och Norling samt nr 134 i andra kammaren av fru Nilsson m. fl.,

dels de likalydande motionerna nr 348 i första kammaren av herr Wahtund

m. fl. samt nr 375 i andra kammaren av herr Pettersson i Dahl m. fl.,

dels ock de likalydande motionerna nr 462 i första kammaren av herr

Lindblom in. fl. samt nr 493 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.

I motionerna I: 6 och II: I hemställes, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla om förslag så skyndsamt som möjligt till en höjning av

de allmänna barnbidragen».

I motionerna 1:129 och 11:134 föreslås, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla om förslag snarast möjligt till höjning av de

allmänna barnbidragen, med riktpunkt

a) att senast från 1957 minst återställa deras ursprungliga realvärde,

b) att de allmänna barnbidragen indexregleras,

c) att åldersgränsen för utbetalande av allmänt barnbidrag höjes till 18 år

i de fall ungdomarna studerar eller undergår yrkesutbildning».

I motionerna 1:348 och 11:375 hemställes, »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag till 1957 års

riksdag rörande återställande av barnbidragens realvärde och ursprungliga

ekonomiskt utjämnande effekt».

I motionerna I: 462 och 11: 493 hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om en skyndsam utredning om höjning av de allmänna

barnbidragen som komplettering till införandet av barnavdrag vid

beskattningen, varom utredning begärts av oss i annan ordning, i syfte att

åstadkomma den på lämpligaste sätt avvägda förbättringen av barnfamiljernas

ställning».

I fråga om de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna II: 7, II: 134, I: 348 resp. 11:493.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 20

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1956

Gällande bestämmelser, m. m.

Enligt lagen den 26 juli 1967 om allmänna barnbidrag utgår f. n. — med

vissa undantag — för barn, som är svensk medborgare och bosatt i riket, avallmänna

medel såsom bidrag till barnets uppehälle och uppfostran allmänt

barnbidrag med 290 kronor om året. Sådant bidrag lämnas även för här i

riket bosatt barn som icke är svensk medborgare, såframt barnet fostras av

någon som är bosatt och mantalsskriven i riket. Allmänt barnbidrag utgår

fr. o. in. kvartalet efter det, varunder barnet fölts eller rätt till sådant bidrag

eljest uppkommit, t. o. m. det kvartal, varunder barnet fyller sexton år.

Kostnaderna för de allmänna barnbidragen beräknas i årets statsverksproposition

till 527 000 000 kronor för budgetåret 1956/57 (V ht, p. 22).

Historik

Principerna för de allmänna barnbidragen har framlagts av 19il års befolkningsutredning.

I sitt den 19 januari 1946 avgivna betänkande om barnkostnadernas

fördelning med förslag angående allmänna barnbidrag in. m.

(SOU 1946: 5) behandlade utredningen befolkningsfrågans ekonomiska sida

och sådana samhälleliga åtgärder till de barnfostrande familjernas förmån,

som enligt utredningens uppfattning kunde medverka till alt höja deras

standard. Betänkandet utmynnade i, bl. a., förslag till införande av kontanta

allmänna barnbidrag. Befolkningsutredningen föreslog, att bidragens belopp

skulle bestämmas till 200 kronor. Utredningens förslag innebar vidare, att

vid införande av allmänna barnbidrag de inom statsbeskattningen då förekommande

barnavdragen skulle slopas. Den av utredningen förordade omläggningen

förändrade icke nämnvärt läget för familjer med barn i inkomstlägen

mellan 10 000 och 15 000 kronor. För lägre inkomstskikt medförde

den en påtaglig förbättring, för högre inkomsttagare åter en försämring.

Lagen om allmänna barnbidrag förelädes 1947 års riksdag genom

proposition nr 220. I propositionen anslöt sig föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, till tanken, att barnavdragen vid den statliga

beskattningen skulle slopas vid införandet av allmänna barnbidrag. Beträffande

bidragsbeloppens storlek framhöll departementschefen, att det under

dåvarande förhållanden vore tydligt, att det erfordrades ett väsentligt högre

belopp än 200 kronor per barn och år för att garantera barnfamiljerna en

tillfredsställande standard. Frågan om beloppets storlek vore väsentligen en

avvägningsfråga. För sin del ville departementschefen förorda, att beloppet

bestämdes till 260 kronor om året.

I enlighet med propositionens förslag bestämde riksdagen bidragsbeloppet

till 260 kronor för barn och år.

Frågan om bidragsbeloppen omprövades av 1950 års riksdag i

samband med propositionen nr 241 om ändring i bl. a. kommunalskattelagen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1956

3

och lagen om allmänna barnbidrag. Till grund för propositionen låg ett av

ortsavdragskommittén den 1 februari 1950 avgivet betänkande (SOU 1950:5).

I propositionen föreslogs, att barnavdragen vid den kommunala beskattningen

skulle slopas och att barnfamiljerna skulle kompenseras härför genom

en höjning av barnbidragen från 260 till 290 kronor.

Riksdagen beslöt i överensstämmelse härmed.

De höjda barnbidragsbeloppen utgår fr. o. in. år 1952.

Vid 1952 års riksdag hemställdes i en inom andra kammaren

väckt motion, nr 260, att barnbidragen måtte höjas med 30 procent eller i

avrundat tal till 380 kronor.

Andra lagutskottet avstyrkte motionen i sitt av riksdagen godkända utlåtande

nr 17. Utskottet förutsatte emellertid, att Kungl. Maj :t i ett läge som

■det dåvarande, då levnadskostnaderna vore under ständig förändring, med

uppmärksamhet följde utvecklingens inverkan på de sociala förmånernas

faktiska värde, och att Kungl. Maj :t — med beaktande av det statsfinansiella

läget — för riksdagen framlade de förslag, som betingades av nämnda

förändringar.

I en vid 1953 års riksdag inom andra kammaren väckt motion,

nr 65, yrkades »att riksdagen måtte besluta att de allmänna barnbidragen,

som nu utgår med 290 kronor, höjes till 500 kronor per barn och år».

Andra lagutskottet, som behandlade motionen i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 7, hemställde att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd. I sin motivering uttalade utskottet emellertid bl. a., att i det

sociala reformprogrammet borde även ingå den höjning av dessa bidrag,

som betingades av levnadskostnadernas inverkan på barnfamiljernas standard,

och möjligheterna att finansiera en dylik höjning borde sorgfälligt

prövas.

1954 års familjeutredning, m. in.

Efter Kungl. Maj :ts bemyndigande den 16 augusti 1954 tillkallade statsrådet

Ulla Lindström 7.954 års familjeutredning för att verkställa en inventering

av de familjepolitiska åtgärderna in. m. Utredningen avgav i september

1955 ett betänkande, »Samhället och barnfamiljerna», (SOU 1955:29).

Beträffande innehållet häri får utskottet hänvisa till betänkandet, särskilt

s. 22—28 rörande barnbidrag och familjebeskattning, s. 44 (tabell över statens

utgifter för familjepolitiska åtgärder 1948/49 och 1953/54), s. 78—82

angående förskjutningar i barnfamiljernas ekonomiska läge under senare

år, s. 108—112 med kostnadsberäkningar vid olika höjning av de allmänna

barnbidragen samt s. 153—154 med en sammanfattning av undersökning

rörande barnkostnaderna.

över utredningens betänkande har avgivits remissyttranden av ett stort

antal myndigheter och organisationer.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1956

För att inom socialdepartementet biträda vid fortsatt handläggning av

frågan om samhällets stödåtgärder för barnfamiljerna och därmed sammanhängande

spörsmål har enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 2 mars

1956 tillkallats en särskild beredning. Statsrådet Ulla Lindström anförde

efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter till statsrådsprotokollet

nämnda den 2 mars 1956 följande direktiv:

1954 års familj eutredning avgav den 8 september 1955 ett betänkande om

»Samhället och barnfamiljerna» (SOU 1955: 29). I sin inventering av samhällets

stödåtgärder för barnfamiljerna har familjeutredningen redovisat en

rad spörsmål, som bör bli föremål för ny eller förnyad prövning. Utredningen

framför alternativa uppslag till lösningar av dessa spörsmål och ger antydningar

om problemens ekonomiska räckvidd, men i enlighet med sina direktiv

har den avstått från att framlägga några förslag och därför inte heller

närmare undersökt de följdverkningar, som måste utredas före ett ställningstagande

till de olika möjligheterna.

Familjeutredningens betänkande har sedermera varit föremål för remissbehandling.

Remissyttrandena bearbetas f. n. inom socialdepartementet. Genomgående

har remissorganen vitsordat behovet av ökade samhälleliga insatser

på familjepolitikens område. Däremot divergerar uppfattningarna,

när det gäller avvägningen mellan åtgärder av olika slag inom familjepolitiken.

EU val mellan de möjligheter till ökade samhälleliga insatser som föreligger

kräver att de ekonomiska, tekniska och administrativa verkningar,

som är förknippade med de familjepolitiska åtgärderna, blir klarlagda. Då

arbetet härmed är betydande, synes en särskild beredning böra tillsättas med

uppgift att inom socialdepartementet utföra de kompletterande undersökningar,

som erfordras.

På denna beredning skall ankomma att genomgå de familjepolitiska spörsmål,

som aktualiserats av familjeutredningen och i de över utredningens

betänkande avgivna remissyttrandena. Kostnaderna för olika åtgärder skall

beräknas. De administrativa problem som aktualiseras skall klarläggas.

Det skall dock inte ankomma på beredningen att inbördes gradera olika åtgärder.

Inte heller skall beredningen upptaga de problem berörande barnfamiljerna,

som är att hänföra till skattepolitikens område. Samråd bör äga

rum med bostadspolitiska utredningen.

Beredningens arbete bör bedrivas med skyndsamhet och resultaten redovisas

i sådan tid, att förslag på familjepolitikens område kan framläggas till

1957 års riksdag. I den mån så visar sig lämpligt bör resultat av arbetet

kunna framläggas i etapper. Beredningen bör även, om så är påkallat, utarbeta

erforderliga författningsbestämmelser.

Motionerna

I motionerna 1: 6 och II: 7 framhålles, att barnfamiljernas ekonomiska

läge under 1950-talet successivt försämrats i förhållande till andra familjers

ekonomiska situation. Såsom familjeutredningen påvisat, bures en mycket

stor del av barnens försörjning i vårt land av en relativt liten del av den arbetsföra

befolkningen. Det vore enligt motionärerna naturligt, om föräldrar

tvekade att skaffa sig större familjer. Den åldersförskjutning som det svenska

folket f. n. underginge pekade emellertid på att det vore ett verkligt sam
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1956

5

hällsintresse alt nativiteten ökade. Genom barnbidragsreformen år 1947 hade

statsmakterna i princip fastslagit, att även ensamstående och barnlösa borde

ge sin tribut åt det uppväxande släktets försörjning. Emellertid hade barnbidragen

inte ökats, medan däremot löner och pensioner stigit med penningvärdeförsämringen.

Skatterna, som också ökat, hade träffat barnfamiljer

och icke barnfamiljer lika, eftersom vårt skattesystem inte toge någon hänsyn

till förekomsten av barn utom i viss detalj.

Det ursprungliga sambandet mellan barnbidragen och barnavdragen vid

beskattningen skulle ha gjort det motiverat att låta barnbidragen följa med,

när skattetrycket ändrats. Även den allmänna levnadskostnadsökningen hade

särskilt drabbat barnfamiljerna, eftersom prisstegringarna företrädesvis

gällt nödvändighetsvaror.

Ett återställande av barnbidragens realvärde vore, uttalar motionärerna,

ett minimikrav, om rättvisa skulle vederfaras barnfamiljerna. Motionärerna

framhåller emellertid, att de icke nu toge ställning till hur höjningen

skulle ske.

I motionerna I: 129 och 11: 13i erinras om att, efter det barnbidragen införts,

stora ekonomiska förändringar inträffat i vårt land. Prisstegring och

penningvärdeförsämring hade sålunda gjort, att barnbidragen förlorat sitt

ursprungliga värde. Det förhållandet att barnbidragen ej höjts innebure en

ständigt sjunkande standard för barnfamiljerna och motiverade en höjning

av barnbidraget. Till motivering av yrkandet i motionerna om höjning av

åldersgränsen för barnbidraget till 18 år i vissa fall uttalas i motionerna, att

vårt samhälle kräver yrkeskunnigt folk men att det ofta vore förknippat

med stora kostnader att lära ett yrke. Barnbidrag borde därför utgå till 18

års ålder för dem som undergår yrkesutbildning. Detsamma borde gälla

ungdomar som studerar. För att barnbidragen, om nya prisstegringar skulle

inträffa, skulle automatiskt höjas, borde de indexregleras.

I motionerna I: 3b8 och II: 375 beröres vissa skattepolitiska förhållanden

och uttalas, att den grundläggande principen vid påförande av inkomst- och

förmögenhetsskatt vore, alt skatten skulle utgå efter skatteförmåga. Förmågan

att betala skatt vore beroende av dels inkomsten och dels försörjningsbördan.

Full enighet rådde om att lika skatteförmåga skulle ge lika skatt.

I fråga om försörjningsbördan tillämpades emellertid bärkraftsprincipen

praktiskt taget endast då det gällde mannens försörjningsplikt gentemot

hustrun och i fråga om periodiskt understöd. Däremot toges ej hänsyn till

familjernas olika skattekraft vid olika barnantal. Familjeutredningen hade

dock funnit, alt barnförsörjarna levde på en standard, som genomsnittligt

kunde antagas vara omkring 30 procent lägre än den som uppnåddes av

andra förvärvsarbetande, och att klyftan mellan barnrika och barnlösa vore

stadd i ökning.

En skattelindring för barnfamiljerna, vilken i de icke skaltebetalande

skikten av befolkningen borde kompletteras med utökade barnbidrag, kunde,

anföres i motionerna, betraktas som en ersättning från samhället för att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1956

familjerna genom barnen säkerställde vår framtida försörjning eller som

en ersättning till landsbygdens folk för att de i hög grad bidroge till att säkerställa

stadsbygdens behov av arbetskraft. Motionärerna erinrar vidare

om den kritiska befolkningssituationen men framhåller att de önskar ekonomiska

kompensationsåtgärder vare sig dessa påverkar födelsefrekvensen

eller ej.

Vidare framhålles i motionerna, att om man bortsåge från vissa specialfall

Sverige veterligt vore det enda land, där familjernas barnantal ej hade

någon inverkan på skattens höjd. Den svenska familjebeskattningen vore

sålunda unik håde i jämförelse med utlandsförhållandena och med tanke på

principer som hos oss vore inte hara erkända utan ansedda som självklara.

Efter en redogörelse för hur barnbidragen tillkommit och för vissa vid

tillkomsten gjorda överväganden uttalar motionärerna, att de anser att skäl

fortfarande talar för en sådan ordning, att direkta skatteavdrag för varje

barn, anpassade efter försörjningsbördan, gjordes med ett av skattesatsens

höjd oberoende direkt avdrag från skattsedelns slutbelopp. Emellertid ville

motionärerna ej nu på denna punkt föreslå en ändring i de bestående förhållandena.

En höjning av barnbidragen med 40 procent, måhända t. o. in. 65 procent,

behöver enligt motionärerna ej motiveras av befolkningspolitiska eller allmänt

socialpolitiska skäl utan framstode enbart som en rimlig justering av

skattetrycket efter skattebetalarens bärkraft. Det behövde alltså ej bli fråga

om att samhället övertoge barnkostnaderna.

Avslutningsvis anför motionärerna, att de icke kunde låta motionerna

utmynna i ett yrkande om ändring av barnbidrag resp. familjebeskattning

vid innevarande års riksdag. Ett skäl härför vore, att remissbehandlingen

av familjeutredningens betänkande ej vore avslutad. Ett annat skäl vore

barnbidragsfrågans samband med beskattningen. I detta sammanhang uttalas

i motionerna, att familjeutredningen redovisat en principiell syn på familjebeskattningen

som nära överensstämde med motionärernas. En skyndsam

utredning borde verkställas i frågan med särskild hänsyn till de i motionerna

berörda sambanden mellan bidragen och familjebeskattningen i

syfte alt framlägga förslag i så god tid att proposition i ämnet kunde avlåtas

till 1957 års riksdag.

I motionerna 1: 462 och II: 493 lämnas en översikt beträffande ett antal

motioner på familjepolitikens område berörande höjning av förvärvsbidraget

för gift kvinna, utvidgning av hemhjälpsverksamheten m. in. och av småbarnsinstitutionernas

verksamhet, initiativ i syfte att minska utbildningskostnaderna

samt skattelättnad för barnfamiljerna. Slutligen uttalas i motionerna

att en justering av de kontanta stödåtgärderna till barnfamiljerna

också borde övervägas. Trots att en väsentlig utbyggnad av det statliga familjesociala

stödet skett på olika vägar sedan barnbidraget infördes, hade

den inte givit full kompensation för penningvärdeförsämringens effekt på

barnbidragen. Motionärerna ansåge det därför vara oundgängligt, att en

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1956

höjning av de allmänna barnbidragen skedde i en nära framtid. Denna fråga

måste självfallet ses i samband med de skattelättnader som eventuellt komme

att beredas barnfamiljerna. Även utformningen av barnbidragen förtjänade

att närmare genomdiskuteras.

Utskottet

De allmänna barnbidragen tillkom genom beslut vid 1947 års riksdag som

en ersättning för de dittills utgående barnavdragen vid den statliga beskattningen

och bestämdes då till 260 kronor per barn och år. Frånsett den höjning

med 30 kronor till 290 kronor, som skedde år 1950 och som enbart var

avsedd att ge kompensation för de samtidigt slopade barnavdragen vid den

kommunala beskattningen, har bidragsbeloppen varit oförändrade sedan tillkomsten

år 1947. Genom den därefter inträffade penningvärdeförsämringen

har emellertid bidragens realvärde väsentligt minskats, och det är uppenbart,

att de inte längre ger barnfamiljerna det stöd som avsågs när reformen

genomfördes.

På andra sociala områden har olika åtgärder genomförts för att återställa

eller höja de sociala förmånernas värde. Folkpensionerna är exempelvis indexreglerade,

och härigenom hålles deras realvärde oförändrat. De har vidare

ökats med särskilda belopp utöver vad penningvärdeförsämringen föranlett

för att folkpensionärerna på så sätt skall bli delaktiga i den allmänna

standardförbättringen i vårt land. Genom beslut om dylik standardförbättring

vid 1952 års riksdag höjdes sålunda folkpensionernas grundbelopp med

icke mindre än 40 procent. Tillsammans med indextilläggen utgår folkpensionerna

nu med 85 procent högre belopp än då indextilläggen infördes år

1948. Trots dessa betydande ökningar av folkpensionerna har standardtilllägget

dock icke varit högre än att relationen mellan folkpensioner och arbetsförtjänster

nu är ungefär densamma som år 1948.

På riksdagens bord ligger nu en proposition med förslag om ytterligare

uppräkning av folkpensionerna med cirka 11 procent av de för närvarande,

inklusive indextillägg utgående beloppen, motsvarande 20 procent av de ursprungliga

grundbeloppen.

En belysande bild av den ekonomiska utvecklingen i avseende å barnfamiljernas

ställning jämförd med övriga medborgares har nyligen givits i det

betänkande, »Samhället och barnfamiljerna», som i september 1955 avlämnades

av 1954 års familjeutredning. Enbart ett återställande av barnbidragens

realvärde skulle vid tidpunkten för utredningens avlämnande ha krävt,

att barnbidragen höjdes med 40 procent eller alltså till cirka 410 kronor.

För att barnbidragen skulle spela samma utjämnande roll nu som vid sin

tillkomst skulle de ha behövt ökas med 65 procent till 480 kronor. En höjning

med motsvarande procenttal som folkpensionerna — de senare beräknade

med hänsyn till för närvarande utgående belopp och med bortseende

från förslaget i nu föreliggande proposition -— eller 85 procent skulle innebära

en höjning till cirka 535 kronor per barn och år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1956

Den anförda jämförelsen belyser klart hur de allmänna barnbidragen släpat

efter. Barnfamiljernas läge har — då hänsyn tages allenast till de allmänna

barnbidragen — uppenbarligen försämrats. Övriga familjepolitiska

åtgärder har visserligen under tiden utbyggts. I fråga om verkan härav må

hänvisas till ett uttalande av familjeutredningen, att det inte kan vara tal

om att barnfamiljerna blivit kompenserade för den uteblivna höjningen av

barnbidragen genom att värdet av övriga familjepolitiska åtgärder skulle

ha ökat så mycket mera. Ökningen av dessa åtgärder har visserligen i ett

flertal fall procentuellt sett varit större än som motsvarar penningvärdeförsämringen,

men de totala beloppen är, framhåller utredningen, obetydliga

i jämförelse med kostnadsbeloppn för barnbidragen.

I motionerna I: 6 och II: 7 framhålles bl. a., att skatterna ökat och att

redan det ursprungliga sambandet mellan barnbidragen och barnavdragen

vid beskattningen skulle ha gjort det motiverat att låta barnbidragen följa

med när skattetrycket ändrats. Såsom utvecklas i motionerna I: 348 och

II: 375 har barnbidragens frikopplande från beskattningen medfört, att barnbidragen

för många kommit att framstå såsom helt innebärande en utgift

för socialpolitiskt ändamål. Detta är, framhålles i dessa motioner, otvivelaktigt

en av förklaringarna till att beskattningens ortsavdrag justerats med

hänsyn till penningvärdet, medan så däremot ej varit fallet med barnbidragen.

Utskottet kan dela motionärernas uppfattning, att en väsentlig förhöjning

av de allmänna barnbidragen icke behöver — ehuru så visserligen

också kan ske — motiveras med befolkningspolitiska eller allmänt socialpolitiska

skäl utan endast som en form av justering av skattetrycket efter

skattebetalarnas bärkraft. I sammanhanget må erinras om fainiljeutredningens

uttalande, att Sverige veterligen är det enda land, där barnantalet

—■ bortsett från vissa specialfall — inte har något som helst inflytande på

skattens höjd.

Ett ställningstagande till det i samtliga förevarande motioner framförda

kravet på en höjning av de allmänna barnbidragen aktualiserar givetvis

frågan om en avvägning mellan dessa bidrag och andra familjepolitiska åtgärder

och vilka möjligheter till ökade insatser till barnfamiljernas hjälp

som i första hand bör och låter sig vidtagas. Utskottet har vid detta ställningstagande

kommit till den slutsatsen, att oavsett vilka åtgärder som i

övrigt vidtages, en höjning av de allmänna barnbidragen icke längre kan

skjutas åsido. Denna höjning bör enligt utskottets mening genomföras redan

under år 1957.

Familjeutredningens betänkande är, sedan remisstiden utgått, nu jämte

remissyttrandena föremål för övervägande inom socialdepartementet. Arbetet

med genomgången torde bli omfattande. Mot bakgrund härav har den 2

mars i år tillkallats en särskild beredning alt inom departementet biträda

vid fortsatt handläggning av frågan om samhällets stödåtgärder för barnfamiljerna

och därmed sammanhängande spörsmål. Beredningen skall härvid

biträda med remissgenomgången samt göra kostnadsberäkningar för

olika åtgärder och klarlägga de administrativa problem som uppkommer.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1956 9

För denna beredning har utfärdats särskilda direktiv, vilka utskottet återgivit

ovan i utlåtandet. Av direktiven framgår, att beredningen icke har att

gradera olika åtgärder och att den ej skall upptaga problem på skattepolitikens

område. Beredningens uppgifter är alltså, ehuru kvantitativt omfattande,

i sak synnerligen begränsade. Det ankommer således icke på beredningen

att exempelvis föreslå en höjning av de allmänna barnbidragen; dessa

har för övrigt över huvud taget icke särskilt omnämnts i beredningens

direktiv. Ehuru beredningen visserligen må kunna framlägga resultaten av

sitt arbete i etapper har icke i direktiven antytts, att de allmänna barnbidragen

skulle komma att förtursbehandlas. Tillsättandet av beredningen kan

uppenbarligen icke föranleda någon slutsats om huruvida man inom departementet

avser att framkomma med något förslag till höjning av de allmänna

barnbidragen.

I årets statsverksproposition (V ht, p. 22) uttalar för övrigt föredraganden,

statsrådet Ulla Lindström, att i fråga om de allmänna barnbidragens

belopp f. n. icke förelåge förutsättningar för ett ställningstagande. Utskottet

kan dela denna uppfattning endast så till vida, att man icke torde böra utan

närmare utredning fastställa, med vilket belopp de allmänna barnbidragen

bör höjas. Såsom utskottet redan uttalat anser utskottet det emellertid ofrånkomligt,

att en höjning kommer till stånd redan under år 1957. Storleken

av denna höjning röner givetvis inflytande av vilka familjepolitiska åtgärder

i övrigt som genomföres. I den mån barnavdrag i beskattningen införes påverkar

detta självfallet också frågan om barnbidragens höjning. I motionerna

I: 348 och II: 375 samt I: 462 och II: 493 framföres den uppfattningen,

att en särskild utredning bör verkställas i frågan. Utskottet begränsar

sig emellertid till att nu föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj :t hemställa

om förslag till 1957 års riksdag om en höjning av de allmänna barnbidragen.

Att härvid, såsom i motionerna I: 129 och II: 134 yrkas, begära att bidragen

utformas på visst i motionerna angivet sätt finner utskottet icke

lämpligt.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, nämligen
1.

I: 6 och II: 7,

2. I: 129 och II: 134,

3. 1:348 och 11:375 samt

4. I: 462 och II: 493,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om förslag till

1957 års riksdag om en höjning av de allmänna barnbidragen.

Stockholm den 22 mars 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

2 Bihang till riksdagens protokoll 1900. 9 samt. 2 avd. Nr 20

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1956

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,

fru Carlqvist, fru Svenson, herrar Mannerskantz, Grönkvist och Åkesson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i

Göteborg, Hagård, Bengtsson i Varberg, Rimmerfors, fru Eriksson i Ängelholm,

herrar Königson och Larsson i Hedenäset.

Reservationer:

1) av herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Grönkvist, Nilsson i Göteborg

och Bengtsson i Varberg, vilka ansett, att utskottets yttrande bort ha

följande lydelse:

Familjeutredningens betänkande är, sedan remisstiden utgått, nu jämte

remissyttrandena föremål för övervägande inom socialdepartementet. Vidare

har efter Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallats en särskild beredning att

inom departementet biträda vid fortsatt behandling av frågan om samhällets

stödåtgärder för barnfamiljerna och därmed sammanhängande spörsmål.

Beredningens arbete bör enligt de till densamma lämnade direktiven

bedrivas med skyndsamhet, och resultaten bör redovisas i sådan tid, att

förslag på familjepolitikens område kan framläggas till 1957 års riksdag.

I den mån så visar sig lämpligt bör enligt direktiven resultat av beredningens

arbete kunna framläggas i etapper. Utskottet förväntar, att frågan om de

allmänna barnbidragen härvid kommer att lösas på sådant sätt, att förslag

om en höjning av desamma kan framläggas till 1957 års riksdag. Vid nämnda

förhållanden synes det utskottet icke erforderligt, att riksdagen gör

framställning hos Kungl. Maj :t om dylikt förslag. Ej heller föreligger anledning

att hos Kungl. Maj :t hemställa om ytterligare utredning i frågan.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, nämligen

1. I: 6 och II: 7,

2. I: 129 och II: 134,

3. 1:348 och II: 375 samt

4. I: 462 och II: 493,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

2) av herrar Mannerskantz och Hagård, vilka ansett, att utskottets yttrande

bort ha följande lydelse:

Frågan om familjepolitikens framtida utformning reser spörsmål, som

väsentligen berör även den allmänna skattepolitiken, bostadspolitiken m. m.

Bland skattepolitiska åtgärder i familjestödjande syfte bör — förutom en

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 20 år 1956

11

allmän skattesänkning — komma i fråga ett återinförande av barnavdrag

ävensom införande av rätt till avdrag för periodiskt understöd till studerande

samt rätt till avdrag i någon form för studiekostnader. Bostadspolitiken bör

utformas så, att ett så starkt kostnadssänkande tryck etableras att det stora

flertalet barnfamiljer kan beredas möjlighet — i förekommande fall med

hjälp av speciella statliga stödåtgärder — att anskaffa ändamålsenlig bostadslägenhet

eller eget hem. Det framstår såsom angeläget att dessa problem,

liksom andra i sammanhanget aktuella, kommer till sin lösning. I vilken

ordning frågorna skall lösas måste bli beroende av en avvägning med

hänsyn till de anspråk på de samlade resurserna som reses för tillfredsställande

av andra viktiga behov.

Utskottet vill emellertid erinra om att familjeutredningens betänkande

jämte remissyttranden som avgivits häröver för närvarande är föremål för

övervägande inom socialdepartementet. Vidare har efter Kungl. Maj :ts bemyndigande

tillkallats en särskild beredning att inom departementet biträda

vid fortsatt behandling av frågan om samhällets stödåtgärder för barnfamiljerna

och därmed sammanhängande spörsmål. Beredningens arbete bör

enligt direktiven bedrivas med skyndsamhet, och resultat bör redovisas i

sådan tid, att förslag på familjepolitikens område kan framläggas till 1957

års riksdag. I den mån så visar sig lämpligt bör enligt direktiven resultat

av beredningens arbete kunna framläggas i etapper. Vid sådant förhållande

synes det utskottet icke erforderligt, att riksdagen nu gör framställning

hos Kungl. Maj:t om dylikt förslag. Ej heller föreligger anledning att hos

Kungl. Maj :t hemställa om ytterligare utredning i frågan.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, nämligen

1. I: 6 och II: 7,

2. I: 129 och II: 134,

3. I: 348 och II: 375 samt

4. 1:462 och 11:493,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

560699,

Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:168 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående dels fördelning i vissa fall av kostnader för anordningar i korsningar av järnväg och väg, dels a1 i texten