Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om kontroll å ädelmetallarbeten.

1956-03-22 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:21, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om kontroll å ädelmetallarbeten.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om kontroll å ädelmetallarbeten.

Genom en den 9 december 1955 dagtecknad proposition, nr 7 år 1956, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden, anhållit om riksdagens yttrande över vid

propositionen fogat förslag till förordning om kontroll å ädelmetallarbeten.

Författningsförslaget är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning om kontroll å ädelmetallarbeten

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §•

Till ädelmetallarbeten hänföras i denna förordning arbeten av platina,

guld och silver.

I förordningen förstås med

platinaarbete sådant arbete som är förfärdigat av en metallegering, vilken

innehåller minst 400 tusendelar fin platina,

guldarbete sådant arbete som är förfärdigat av en metallegering, vilken

innehåller minst 200 tusendelar fint guld, samt

silverarbete sådant arbete som är förfärdigat av en metallegering, vilken

innehåller minst 400 tusendelar fint silver,

allt under förutsättning att platinan, guldet eller silvret ingår i arbetet

på annat sätt än enbart såsom plätering, platinering, förgyllning eller försilvring.

2 §.

Ädelmetallarbeten äro, på sätt i denna förordning är stadgat, underkastade

kontroll med avseende på tillverkning, försäljning och import.

Undantag från förordningens bestämmelser

3 §•

Förordningen äger icke tillämpning å mynt och medaljer, som tillverkas

av mynt- och justcringsverket.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

4 §.

Från förordningens bestämmelser äro, utom såvitt avser tillsyn enligt

40 §, undantagna:

ädelmetallarbeten, som tillverkas för export;

utländska mynt samt i utlandet tillverkade utländska ordensdekorationer

och medaljer;

ädelmetallarbeten, som uppenbarligen ha antikvariskt värde;

instrument och apparater som äro avsedda att omedelbart tjäna vetenskapliga,

konstnärliga eller industriella ändamål samt delar till sådana instrument

och apparater;

plåt, tråd och ofasonerade stänger av ädelmetall samt guldslagar- och

gulddragararbeten; samt

reservoarpennor och stiftpennor samt delar därtill, glasögonbågar, urboetter,

lösa urbyglar, remontoarkronor, tandpetare samt beslag på käppar,

pipor och dylikt.

Mynt- och justeringsverket äger föreskriva, att undantag som nu sagts

skall göras jämväl beträffande annat slag av föremål, i vilket ädelmetall

ingår i så ringa mängd att ädelmetallvärdet i förhållande till arbetets övriga

värde är av ringa betydelse, så ock beträffande ädelmetallarbete, som uppenbarligen

framställts för att framdeles ingå i sådant föremål.

Ädelmetallarbete, som avses i denna paragraf och vilket icke utgör

halvfabrikat, må på begäran kontrollstämplas. Begäres kontrollstämpling

eller anbringas ansvarsstämpel skola förordningens bestämmelser tillämpas

å arbetet.

Finhalt

5 §.

Ädelmetallarbete må icke tillverkas av metallegering som har lägre finhalt

än

för platinaarbete 950 tusendelar fin platina,

för guldarbete 750 tusendelar fint guld och

för silverarbete 830 tusendelar fint silver,

med ett remedium för platina och guld av fem tusendelar samt för silver

av åtta tusendelar.

Har ädelmetallarbete lägst den finhalt som nyss nämnts benämnes det

fullhaltigt, i annat fall underhaltigt.

6 §.

Vid förening av arbete av viss ädelmetall med legering innehållande ädelmetall

av annat slag, skall legeringen vara fullhaltig, dock att mynt må

anbringas oberoende av halt.

Guldarbeten med olika finhalt må förenas endast om tillverkningstekniska

skäl göra detta nödvändigt och varje del åsättes finhaltsstämpel enligt föreskrifterna

i 19 §.

Platinaarbete må förenas med legering innehållande guld eller silver och

guldarbete med legering innehållande silver endast om legeringen genom

sin färg tydligt skiljer sig från arbetet.

7 §■

Användes vid framställning av ädelmetallarbete jämväl annat ämne än

ädelmetall, skall detta ämne i det färdiga arbetet vara lätt skönjbart och till

utseendet tydligt skilja sig från ädelmetallen, såvida annat icke föranledes

av tillverkningstekniska skäl eller erfordras för att arbetet skall fylla sin

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

3

praktiska uppgift. Utgöres det sålunda använda ämnet av metall, skall

därå vara inslaget beteckningen »Metall» eller »Met» eller metallens benämning

eller kemiska beteckning, där tillverkningstekniska skäl icke utgör

hinder härför.

8 §•

Lödning på ädelmetallarbete får icke förekomma i sådan omfattning och

av sådan beskaffenhet att, om arbetet nedsmältes, finhalten understiger i

5 § angivna halter med deras remedier med mer än för platina- eller guldarbete

fem tusendelar samt för silverarbete åtta tusendelar. Ädelmetallarbete,

varå förekommer lödning i strid med vad nu sagts, skall anses underhaltigt.

9 §•

Ädelmetallarbete, vilket icke uppfyller fordringarna enligt 5—8 §§, må

icke försäljas eller importeras. Om undantag härifrån stadgas i 10—12 §§.

10 §.

Utan hinder av vad i 9 § stadgas må ädelmetallarbete, som blivit taget i

mät eller tillhör konkursbo eller dödsbo utan att ha för sådant bo tillverkats

eller inköpts, försäljas under hand eller på auktion.

11 §•

Utan hinder av vad i 9 § stadgas må till riket införas

a) tävlingspris, gåvor, föremål som inköpts på resa i utlandet och äro

avsedda för importörens eller hans familjs personliga bruk samt föremål

som äro att hänföra till flyttsaker;

b) ädelmetallarbeten, som inkomma för att förevisas såsom prover eller

såsom utställningsföremål och vilka äro avsedda att därefter återutföras, såvida

införseln är traktatsenligt medgiven.

Då fråga är om gåvor eller föremål som inköpts på resa i utlandet och äro

avsedda för importörens eller hans familjs personliga bruk, skall ägaren

härom på begäran avlämna en av honom på heder och samvete avgiven

skriftlig försäkran.

12 §.

Mynt- och justeringsverket äger i andra fall än i 10 och 11 §§ sägs, när

särskilda skäl föreligga, på därom gjord ansökan medgiva försäljning eller

införsel av ädelmetallarbete som ej uppfyller fordringarna enligt 5—8 §§.

Ansvarsstämpling och kontrollstämpling

13 g.

Inom riket tillverkade ädelmetallarbeten skola genom tillverkarens försorg

förses med ansvarsstämplar, varmed avses ortsmärke, tillverkarens

namnstämpel (tillverkarstämpel) och årsbokstav ävensom, i fråga om guldarbeten,

finhaltsstämpel. Saknas tillräckligt utrymme för anbringande av såväl

kontrollstämpel, varom i 21 § förmäles, som samtliga ansvarsstämplar,

må dock ortsmärke t och, där så är erforderligt, jämväl årsbokstaven utelämnas.

Mynt- och justeringsverket må i fall där tillverkningen uppenbarligen icke

skett för yrkesmässig försäljning medgiva att annan ansvarsstämpel än finhaltsstämpel

utelämnas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

14 §•

Ädelmetallarbete, som införes till riket, må icke vara försett eller efter

införseln förses med annan i denna förordning avsedd ansvarsstämpel än

finhaltsstämpel.

15 §.

Ansvarsstämpel skall vara utförd så att den lämnar upphöjd text, begränsad

av stämpelns ytterkonturer (reliefstämpel).

16 §.

Ortsmärke bestämmes för varje särskild tillverkningsort av mynt- och

j usteringsverket.

17 §.

Tillverkarstämpel skall vara godkänd av och registrerad hos mynt- och

j usteringsverket. Stämpeln må endast innehålla bokstäver eller ord. Den må

ej vara så utformad, att den med lätthet kan förväxlas med annan hos verket

registrerad och i bruk varande tillverkarstämpel. Stämpeln må ej angiva

annan än den, som tillverkat arbetet.

18 §.

Årsbokstav skall angiva tillverkningsåret. Såsom årsbokstav användes

en av följande bokstäver ur det latinska alfabetet, nämligen A, B, C, D, E, F,

G, H, I, K, L, M, N, O, P, Q, R, S, T, U, V, X, Y, Z med efterföljande siffra.

Bokstäverna användas i följd, en för varje år. Då hela bokstavsserien är

genomgången skall densamma från början ånyo genomlöpas. Serien skall

beräknas ha börjat användas med A år 1759. Den vid bokstaven fogade

siffran skall utmärka den omgång, nämnda bokstavsserie är i användning

sedan 1759.

19 §.

Finhaltsstämpel för guld skall innehålla bokstaven K (karat) jämte framförstående

siffror. Följande stämplar äro medgivna:

23 K, utmärkande en finhalt av lägst 975 tusendelar,

20 K, utmärkande en finhalt av lägst 840 tusendelar samt

18 K, utmärkande en finhalt av lägst 750 tusendelar,

med ett remedium i varje fall av fem tusendelar.

Vid bestämmande av finhalt i fall som här är i fråga skall vad i 8 § är

stadgat äga motsvarande tillämpning.

20 §.

Tillverkare är ansvarig för att utfört arbete motsvarar åsatta ansvarsstämplar.

21 §.

Inom riket tillverkat eller importerat ädelmetallarbete, vars vikt uppgår

lör platina- eller guldarbete till ett gram eller däröver och för silverarbete

till 15 gram eller däröver, skall, såvitt fråga icke är om meterkedja eller

annat halvfabrikat eller arbete, som i 10—12 §§ avses, förses med kontrollstämpel

till bestyrkande av att arbetet uppfyller fordringarna enligt

denna förordning.

Ädelmetallarbete, vilket icke omfattas av kontrollstämplingsplikt, som i.

första stycket sägs, må förses med kontrollstämpel om begäran därom framställes

och arbetet uppfyller fordringarna enligt denna förordning; dock

att meterkedja eller annat halvfabrikat må kontrollstämplas endast där

mynt- och j usteringsverket så medgiver.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

5

22 §.

Ingår i ett arbete skilda ädelmetaller skall frågan, huruvida kontrollstämplingsplikt

enligt 21 § föreligger, bedömas särskilt för varje ädelmetall.

23 §.

Importerade halvfabrikat och andra importerade ädelmetallarbeten, som

icke underkastas kontrollstämpling, skola, såvitt fråga icke är om arbeten

som avses ill eller 12 §, likväl vid införseln kontrolleras beträffande finhalten.

24 §.

Kontrollstämpel utgöres i fråga om guldarbeten av tre kronor i hjärtformig

sköld för inhemska arbeten och i oval sköld för utländska arbeten samt i

fråga om platina- och silverarbeten av enahanda beteckning med ett efterföljande

P beträffande platinaarbeten och S beträffande silverarbeten. Kontrollstämpel

skall vara utförd som reliefstämpel.

25 §.

Kontrollstämpling utföres av mynt- och justeringsverket eller, på de orter

mynt- och justeringsverket bestämmer, av särskilda kontrollstämplingsförrättare.

Probering av ädelmetallarbetes finhalt utföres av mynt- och justeringsverket.

Mynt- och justeringsverket utser kontrollstämplingsförrättare och äger

entlediga honom från uppdraget samt förordna vikarie för honom, allt efter

länsstyrelsens hörande.

26 §.

Inom riket tillverkat ädelmetallarbete, som skall kontrollstämplas, skall

av tillverkaren inlämnas i Stockholm till mynt- och justeringsverket och å

annan ort till kontrollstämplingsförrättare; i senare fallet är det dock tillverkaren

obetaget att på egen bekostnad inlämna arbetet till mynt- och

justeringsverket. Vid inlämnandet skall arbetet, försett med vederbörliga ansvarsstämplar,

till alla dess delar företes samt i övrigt vara i det skick som

mynt- och justeringsverket bestämmer.

Då ädelmetallarbete, som icke på grund av vad förut sagts må införas i

riket utan kontrollstämpling eller kontroll med avseende å finhalten, från

utlandet inkommer till svensk distrikttullanstalt, skall detsamma på importörens

bekostnad översändas till mynt- och justeringsverket.

27 §.

Kontrollstämpling av ädelmetallarbete skall äga rum, om arbetet inlämnats

till mynt- och justeringsverket, sedan probering skett samt, om arbetet

inlämnats "till kontrollstämplingsförrättare, sedan av detsamma tagits prov

för probering.

Provtagning må, på sätt mynt- och justeringsverket bestämmer, ske i form

av stickprov.

28 §.

Kontrollstämpling må icke äga rum om arbetet därigenom skulle skadas,

utan skall för sådant fall i stället utfärdas kontrollbevis om att arbetet uppfyller

fordringarna för kontrollstämpling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

29 §.

Arbete, som inkommit till riket för att förevisas såsom prov eller utställningsföremål

och därefter återutföras, skall i stället för kontrollstämpel

förses med plomb eller annat identifieringsmärke på sätt mynt- och justeringsverket

bestämmer.

30 §.

Å ädelmetallarbete anbragt kontrollstämpel eller ansvarsstämpel må icke

avsiktligt utplånas, med mindre sådant utplånande till följd av nedskrotning,

lagning eller omarbetning av arbetet finnes nödvändigt.

Angående ändring av finhaltsstämpel på guldarbete i visst fall stadgas i

31 §.

Å här i riket tillverkade ädelmetallarbeten må andra stämplar än kontrollstämpel

och ansvarsstämplar icke förekomma i form av reliefstämplar.

Från vad nu stadgats äger mynt- och justeringsverket medgiva undantag.

Å ädelmetallarbete må i övrigt icke förekomma stämpel eller annat märke,

som lätt kan förväxlas med kontroll- eller ansvarsstämpel.

32 §.

Ädelmetallarbete, som i strid med föreskrifterna i denna förordning icke

är försett med kontrollstämpel eller ansvarsstämpel, eller är försett med

stämpel eller annat märke, som enligt förordningen ej må åsättas arbetet,

må icke försäljas.

Förfarandet med underhaltiga arbeten

33 §.

Befinnes till försäljning avsett ädelmetallarbete ej vara fullhaltigt och är

ej fråga om arbete som avses i 10—12 §§, skall, oberoende av om förhållandet

kan medföra ansvar, arbetet sönderslås genom mynt- och justeringsverkets

försorg eller enligt dess föreskrifter.

Ädelmetallarbete må icke sönderslås med mindre probering ägt rum. Om

proberingens resultat skall vederbörande tillverkare eller försäljare underrättas,

och äger denne att, därest material finnes för förnyad probering,

påkalla sådan och närvara personligen eller genom ombud vid den med anledning

därav verkställda förrättningen.

34 §.

Befinnes vid probering för kontrollstämpling guldarbete, som är fullhaltigt,

vara åsatt oriktig finhaltsstämpel, skall arbetet för ändring av stämpeln

återställas till ägaren innan kontrollstämpel anbringas å arbetet.

Befinnes till försäljning avsett kontrollstämplat guldarbete, som är fullhaltigt,

vara förfärdigat av en metallegering av lägre finhalt än påslagen finhaltsstämpel

utvisar, skall ändring av stämpeln vidtagas genom mynt- och

justeringsverkets försorg.

35 §.

Uppfyller ädelmetallarbete, som inkommit till distrikttullanstalt och översänts

till mynt- och justeringsverket, icke för införsel föreskrivna fordringar

enligt denna förordning, skall det på importörens bekostnad från mynt- och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

7

justeringsverket översändas till distrikttullanstalten i införselorten för att

äterutföras ur riket. Dock må efter medgivande av mynt- och justeringsverket

underhaltigt arbete, som på tillförlitligt sätt styrkes vara av importörens

egen tillverkning och förut av honom exporterat, utlämnas till importören

i den ordning, som är stadgad för utlämnande av importerade arbeten.

Har ädelmetallarbete vid import tagits i beslag och i laga ordning förklarats

förbrutet och är arbetet av beskaffenhet att, enligt vad ovan sägs,

icke få till riket införas, må det icke av tullverket försäljas förrän detsamma

sönderslagits och nedsmälts, såvida ej betryggande säkerhet erhålles

för att arbetet efter försäljningen blir utfört ur riket.

36 §.

Vägras kontrollstämpling av arbete på den grund att arbetet icke uppfyller

bestämmelserna om lödning i 8 §, må på begäran av ägaren nedsmältning

ske för bestämmande av finhalten; och skall ägaren beredas tillfälle

att personligen eller genom ombud närvara vid nedsmältningen.

Avgifter

37 §.

1 mom. För kontrollstämpels åsättande samt för utfärdande av kontrollbevis

som i 28 § sägs skall erläggas kontrollavgift, innefattande ersättning

jämväl för verkställd probering,

för platinaarbete med 9 öre för varje fulla två decigram,

för guldarbete med 3 öre för varje fulla två decigram, och

för silverarbete med ett öre för varje fullt gram,

allt av sammanlagda vikten av de kontrollstämplade arbetena.

Är arbete sammansatt av flera ädelmetallegeringar skall avgift utgå för

varje legering för sig.

Vid bestämmande av arbetes vikt skall avdrag göras för beståndsdelar av

andra ämnen än ädelmetall, dock ej för infattade stenar. Avdrag må ej

göras för ädelmetall, som vid färdigställande av arbete kan beräknas komma

att bortgå.

2 mom. För anbringande av plomb eller annat identifieringsmärke skall

erläggas märkningsavgift med fem öre för varje arbete.

3 mom. För probering, som icke åtföljes av kontrollstämpling, för bestämning

av vikt finmetall och för omsmältning skall utgå avgift enligt vad

därom är särskilt stadgat.

Näringsidkares anmälningsskyldighet

38 §.

Envar som vill för avsalu tillverka ädelmetallarbeten, som äro underkastade

kontroll enligt denna förordning, eller idka grosshandel därmed eller

försälja sådana varor i bod eller från annat upplagsställe skall, innan rörelsen

börjar, göra anmälan hos mynt- och justeringsverket och därvid lämna

uppgift om var rörelsen skall idkas samt tillika förete dels bevis om anmälan

enligt 9 § näringsfrihetsförordningen, där sådan anmälan skall äga

rum, och dels, då fråga är om juridisk person, i förekommande fall vederbörligt

registreringsbevis.

Önskar någon sälja ädelmetallarbete å sådan realisation som omförmäles

i 9 § 3 mom. näringsfrihetsförordningen skall han, innan realisationen vid
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

lages, göra anmälan därom hos mynt- och justeringsverket med bifogande

av uppgift om var realisationen skall äga rum samt bevis om tillstånd därtill.

Då tillverkning eller försäljning som i denna paragraf avses förflyttas

eller upphör, skall anmälan därom göras hos mynt- och justeringsverket.

39 §.

Under utövande av gårdfarihandel må, vid äventyr som är stadgat för

olaga gårdfarihandel, försäljning av ädelmetallvaror icke äga rum.

Tillsyn

40 §.

Myntdirektören äger att personligen eller genom befullmäktigat ombud i

lokaler för tillverkning eller försäljning av ädelmetallarbeten göra sig underrättad

om beskaffenheten av förekommande lager av ädelmetallarbeten

och att för undersökning därifrån medtaga sådant arbete. Tillträde till dylika

lokaler må icke förvägras myntdirektören eller hans ombud.

41 §.

I lokal, där ädelmetallarbete tillverkas för avsalu, skall ett exemplar av

denna förordning finnas tillgängligt.

Ansvarsbestämmelser m. m.

42 §.

1 mom. Med dagsböter straffes, där förfarandet icke är i allmän lag belagt

med straff,

den som tillverkat ädelmetallarbete i strid med bestämmelserna i 5—8 §§

eller guldarbete med lägre halt än påslagen finhaltsstämpel utmärker, dock

endast där försäljning av arbetet skett;

den som försäljer ädelmetallarbete i strid med 9 eller 32 § eller guldarbete

med lägre halt än påslagen finhaltsstämpel utmärker eller ädelmetallarbete,

vars beskaffenhet eljest icke överensstämmer med i denna förordning

eller med stöd av densamma meddelade bestämmelser; dock att vad nu sagts

icke gäller beträffande kontrollstämplat arbete, där försäljaren är en annan

än tillverkaren samt försäljaren icke haft vetskap om arbetets oriktiga beskaffenhet;
den

som överflyttar kontrollstämpel eller ansvarsstämpel från ett ädelmetallarbete

till ett annat eller förser sådant arbete med oriktig stämpel

eller stämpel, som icke må åsättas arbetet, eller utplånar kontrollstämpel eller

ansvarsstämpel från ädelmetallarbete, där åtgärden ej är nödvändig i samband

med nedskrotning, lagning eller omarbetning av sådant arbete; samt

den som förser till riket infört ädelmetallarbete med annan ansvarsstämpel

än finhaltsstämpel eller med vetskap om att så skett försäljer sådant

arbete.

2 mom. Har åtgärd som i 1 mom. avses företagits i större omfattning, må

dömas till fängelse i högst sex månader.

3 mom. Med böter högst 300 kronor straffes

den som utan sådan anmälan som är föreskriven i 38 § tillverkar ädelmetallarbeten

eller med sådana arbeten idkar handel som i nämnda paragraf

sägs;

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

den som underlåter att vid förflyttning av eller upphörande med sådan

tillverkning eller handel göra i nämnda paragraf stadgad anmälan;

den som förvägrar myntdirektören eller hans ombud tillträde till lokal

som avses i 40 § eller vägrar att lämna det biträde, som erfordras för fullgörande

av den i nämnda paragraf föreskrivna tillsynen; samt

den som bryter mot vad i 41 § är stadgat.

43 §.

Med försäljning likställes i denna förordning saluhållande, så ock utlämnande

av beställt arbete, vilket tillverkats av ädelmetall som tillhandahållits

av beställaren.

44 §.

Husbonde ansvarar, där brott mot denna förordning begås av hans husfolk

eller i hans arbete antagen person, för brottet, liksom vore detta begånget

av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt, att

brottet skett utan hans vilja och vetskap.

45 §.

Den som har eller haft att taga befattning med kontroll enligt denna förordning

må icke i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa tillverkares

eller försäljares yrkeshemlighet eller affärsförhållande, varom

han därvid erhållit kännedom.

46 §.

Har domstol meddelat dom i mål angående förhållande som avses i denna

förordning, skall domstolen sända ett exemplar av domen till mynt- och

justeringsverket.

47 §.

Kungl. Maj:t eller den Kungl. Maj:t därtill förordnar äger meddela de

ytterligare föreskrifter, som kunna befinnas erforderliga för tillämpningen

av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957.

Genom förordningen upphävas, med de begränsningar nedan stadgas,

förordningen den 18 oktober 1912 (nr 366) angående kontroll å guld- och

silverarbeten;

förordningen den 2 mars 1923 (nr 49) angående kontroll å platinaarbeten;

samt

kungörelsen den 23 augusti 1929 (nr 273) angående utvidgad kontroll å

användningen av guld och silver ävensom angående kontroll å användningen

av platina.

De upphävda författningarna skola alltjämt äga tillämpning beträffande

ädelmetallarbeten, som åsatts stämplar med stöd av nämnda författningar

eller vilka arbeten före den 1 januari 1957 importerats eller inlämnats för

kontrollstämpling; dock skola såvitt angår guldarbeten de nya bestämmelserna

om minimihalt tillämpas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen inhämtas riksdagens yttrande över huvudgrunderna

i ett förslag till förordning om kontroll å ädelmetallarbeten (platina-, guldoch

silverarbeten). Förslaget innebär framför allt en modernisering av lagstiftningen

på detta område. Bland nyheterna må nämnas att förbud införes

mot s. k. fullmaktsstämpling. För guldarbeten bibehålies enligt förslaget 18

karat såsom lägsta tillåtna halt med den jämkningen att minimihalten fint

guld efter internationellt mått bestämmes till 750 tusendelar i stället för nu

stadgade 760 tusendelar. Minimihalterna för silver- och platinaarbeten föreslås

oförändrade. Viktgränsen för obligatorisk stämpling av silverarbeten

föreslås höjd från 5 till 15 gram. Beträffande avgifterna för kontrollstämpling

föreslås ingen ändring. I övrigt innefattar förslaget bl. a. bestämmelser

i syfte att på ett effektivare sätt än hittills förhindra tillverkning av och

handel med underhaltiga ädelmetallvaror.

Inledning

De nu gällande bestämmelserna rörande kontroll å ädla metaller återfinnes

huvudsakligen i förordningen den 18 oktober 1912, nr 366, angående

kontroll å guld- och silverarbeten samt i förordningen den 2 mars 1923, nr 49,

angående kontroll å platinaarbeten. Sistnämnda förordning innefattar väsentligen

en hänvisning till 1912 års förordning — särskilda bestämmelser

meddelas endast i vissa avseenden, bland annat rörande minimihalt och kontrollavgift.

Närmare föreskrifter om tillverkares åligganden har meddelats

i ordningsstadgan den 18 oktober 1912, nr 367, för tillverkning av guld- och

silverarbeten m. in., vilken jämlikt förordningen nr 49/1923 är tillämplig

jämväl å platinaarbeten.

De första mer omfattande kontrollbestämmelserna beträffande ädelmetallarbeten

tillkom genom utfärdandet av 1752 års kontrollstadga. Då infördes

den offentliga kontrollstämplingen och inrättades en särskild kontrollmyndighet.

De nu gällande kontrollbestämmelserna reglerar tillverkning, import

och försäljning av guld-, silver- och platinaarbeten. Syftet är att skapa en

offentlig kvalitetsgaranti med avseende å arbetenas halt av ädelmetall. I

enlighet härmed föreskrives att de berörda arbetena skall innehålla viss minimihalt

guld, silver eller platina och tillverkning, import och försäljning

av arbeten, som icke håller föreskriven halt, förbjudes med vissa undantag.

Till dessa stadganden ansluter sig bestämmelser om probering och lcontrollstämpling

genom myntverkets försorg in. in. För kontrollen utgår särskilda

kontrollavgifter.

Sedan frågan om en översyn av den gällande lagstiftningen på området

aktualiserats i olika sammanhang genom framställningar från myndigheter

och organisationer in. fl., tillkallade chefen för finansdepartementet den 19

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

11

november 1952 med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande numera justitierådet

H. M. Digman med uppdrag att verkställa en utredning om kontrollen

å guld-, silver- och platinaarbeten in. in. Tillika uppdrog departementschefen

åt ett flertal personer att såsom sakkunniga biträda utredningsmannen.

Utredningen antog benämningen 1952 års kontrollstämpelutredning.

Med skrivelse den 8 februari 1955 har utredningsmannen överlämnat betänkande

med förslag till förordning om kontroll å ädelmetallarbeten och till

ädelmetallstadga. Av skrivelsen framgår, att utredningsmannen i samtliga

frågor samrått med de sakkunniga, vilka anslutit sig till de i betänkandet

framlagda förslagen, med det undantaget, att direktören C. S. Roos, Guldsmedsbranschens

leverantörförening, anmält avvikande mening beträffande

av utredningsmannen framlagt förslag om jämkning av den gällande minimihalten

för guldarbeten.

Över utredningens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits av ett stort

antal myndigheter och organisationer.

På grundval av de förslag som utredningen framlagt har inom finansdepartementet

utarbetats förslag till förordning om kontroll å ädelmetallarbeten.

I den närmare utformningen av kontrollen å ädelmetallarbeten har riksdagen

icke tidigare medverkat. Däremot har kontrollavgifterna för guldoch

silverarbeten fastställts till sina nuvarande belopp efter medgivande av

riksdagen. Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, framhåller

i propositionen att, då kontrollbestämmelsernas utformning hade en genomgripande

inverkan på den berörda näringens allmänna villkor och även vore

av stor betydelse för allmänheten, han förordade att riksdagens yttrande inhämtades

beträffande regleringens huvudgrunder, då en allmän översyn av

bestämmelserna nu företogs. Tillika borde, enligt departementschefen, den

av utredningen i enlighet med dess direktiv till övervägande upptagna frågan

om införande av kvalitetsbeteckningar å nysilvervaror underställas riksdagens

prövning i detta sammanhang.

Beträffande de skäl, som ligger till grund för det framlagda förslaget, får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till propositionen.

Departementschefen

I fråga om kontrollstämplingsplikt och kontrollstämp1

ingens utförande uttalar departementschefen följande.

»De gällande kontrollbestämmelserna omfattar med vissa undantag arbeten

i guld-, silver- och platinalegeringar där ädelmetallen ingår på annat

sätt än enbart såsom plätering, platinering, förgyllning eller försilvring.

Från bestämmelserna undantages helt vissa för tekniska eller praktiska ändamål

avsedda artiklar, ädelmetallarbeten som tillverkas för export samt

mynt och medaljer som tillverkas vid mynt- och justeringsverket.

Den offentliga kontrollens väsentliga syfte är att garantera upprätthål
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

landet av de stadgade kraven på minimihalt av ädelmetall och de centrala

momenten i denna innefattar probering av finhalt samt åsättandet av den

offentliga kontrollstämpeln. Kontrollen omfattar såväl här i landet tillverkade

som importerade arbeten. Kontrollstämplingsplikt föreligger i fråga

om inom landet tillverkade ädebnetallarbeten så snart vikten uppgår till

1 gram och däröver i fråga om guld- och platinaarbeten och 5 gram och

däröver i fråga om silverarbeten. Hinder föreligger dock icke att få smärre

arbeten kontrollstämplade. Kontrollstämplingen av importerade arbeten är

obligatorisk oavsett vikten. Till de nu berörda huvudreglerna ansluter sig

bestämmelser om förbud mot försäljning av icke kontrollstämplade arbeten.

Undantag från bestämmelserna medges såtillvida att import och försäljning

av icke kontrollerade varor får ske i vissa fall. Här må endast nämnas

att såväl import som försäljning får ske utan kontroll då fråga är om bl. a.

i utlandet tillverkade utländska ordensdekorationer samt föremål av antikvariskt

värde.

Beträffande kontrollstämplingens utförande må erinras om att kontrollstämpling

sker såväl vid mynt- och justeringsverket i Stockholm som i

landsorten. Probering av finhalten företas däremot endast vid mynt- och

justeringsverket. Arbeten, som inlämnas för kontroll i landsorten, stämplas

och återställes innan proberingen ägt rum. Det är sålunda här fråga om

en efterhandskonlroll av finhalten. Kontrollstämplingsorterna i landsorten

bestämmes av vederbörande länsstyrelse medan stämplingsförrättarna utses

av mynt- och justeringsverket efter länsstyrelsens hörande. Antalet

kontrollstämplingsorter är nu 123.

Enligt utredningens förslag bör den allmänna ordningen för kontrollstämplingen

bibehållas i huvudsak i nuvarande utformning. Den ändringen

föreslås dock att viktgränsen för kontrollstämplingspliktiga silverarbeten

höjes från 5 till 10 gram samt att importerade arbeten i sådant hänseende

likställes med inhemska arbeten. Om importör icke begär kontrollstämpling

■" smaarbeten bör dessa vid införseln likväl kontrolleras med avseende på

halten.

Utredningen berör inledningsvis de allmänna skälen för bibehållande av

eu offentlig kontroll i avseende å ädebnetallarbeten. Härvid anföres bland

annat att allmänheten icke har möjlighet att själv bedöma varornas kvalitet,

och att ädelmetallföremål — till skillnad från exempelvis pärlor och

ädelstenar — spelar en framträdande roll på varumarknaden och har intresse

för snart sagt varje medborgare. Beträffande ädelmetallarbeten föreligger

vidare, erinras det, betydande risker för brottslig verksamhet. Även

kultur- och traditionssynpunkter anföres i detta sammanhang.

Beträffande kontrollens allmänna omfattning och utförande har utredningen

närmare diskuterat möjligheterna att dels undantaga småarbeten

i rån kontrollstämpling, dels undvika efterhandsprövning av finhalten beträffande

sådana arbeten som inlämnas i landsorten.

I förstnämnda hänseende har utredningen framhållit att enbart en höjning

av viktgränsen för den obligatoriska stämplingen med bibehållande

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

av möjligheten till frivillig stämpling av småarbeten icke skulle leda till

mer betydande förenklingar i praktiken. Härför skulle erfordras förbud

mot stämpling av småarbeten. Utredningen har emellertid ansett att tillräcklig

anledning icke föreligger för att införa ett sådant förbud och att det

särskilda värde som ädelmetallföremål får genom kontrollstämplingen icke

bör förmenas köparna av dessa mindre föremål.

I förevarande sammanhang upplyses att de särskilda sakkunniga, som biträtt

utredningen, uttalat att viktgränsen för småarbeten icke borde sättas

högre än ett halvt gram för guld och fem gram för silver, om förbud mot

stämpling av småarbeten skulle införas.

Det förut berörda problemet rörande efterhandsprövningen av finhalten

anser utredningen mera vara av principiell än praktisk natur, eftersom

kontrollsystemets viktigaste effekt är av preventiv art. I sådant hänseende

synes det enligt utredningen fylla alla rimliga krav. Dessutom påpekas att

det skulle vara förenat med stora praktiska svårigheter att vidtaga sådana

åtgärder att systemet med efterhandskontroll undanröjes. Å ena sidan anses

olägenheter för de berörda näringsidkarna uppkomma om kontrollstämplingen

centraliserades till mynt- och justeringsverket, och å den andra

anses det knappast möjligt att erhålla tillräckligt kompetent personal

i landsorten för att icke blott kontrollstämplingen utan även proberingen

av finhalten skulle kunna ombesörjas där.

Utredningsmannens förslag i vad avser de allmänna riktlinjerna för den

offentliga kontrollen har tillstyrkts av det stora flertalet remissinstanser.

Bland de tillstyrkande remissmyndigheterna har statens priskontrollnämnd

dock gjort vissa uttalanden om kontrollstämplingens inverkan på prissättningen

av ädelmetallvaror. Nämnden anmärker att kontrollstämplingen

otvivelaktigt skapar en goodwill för ädelmetallvarorna som i vissa fall —

särskilt beträffande smärre silvervaror — sannolikt möjliggör uttagande av

högre priser än som med hänsyn till varornas faktiska värde kan anses vara

rimligt. Nämnden har emellertid ej i och för sig funnit anledning till erinran

mot utredningens förslag.

Svenska slöjdföreningen bär ansett önskvärt, att den obligatoriska kontrollstämplingen

av ädelmetallvaror avskaffas och föreslår utredning av

denna fråga. Föreningen betonar särskilt önskvärdheten av skapandet av

en pris- och kvalitetskonkurrens på lika villkor mellan olika konsthantverksprodukter

och anser kontrollstämpling utgöra ett hinder härvidlag. Statens

organisationsnämnd yrkar att offentlig kontrollstämpling och probering av

inom landet tillverkade silvervaror avskaffas. Nämnden pekar på att silver

i och för sig har relativt ringa värde och att metallvärdet i silverföremål endast

utgör en mindre del av priset. Ett avskaffande av kontrollen beträffande

silvervaror skulle vidare bland annat möjliggöra en betydande inskränkning

av kontrollpersonalen och underlätta eu rationalisering av myntoch

justeringsverkets organisation.

Kontrollstämplingen av ädelmetallvaror har gammal hävd i vårt land. I

likhet med utredningen och det övervägande antalet remissinstanser kan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

jag icke finna, att sådana skäl framkommit att den offentliga kontrollen

bör avskaffas. Det är visserligen uppenbart, att också nackdelar är förbundna

med den offentliga stämplingen. Såsom i ett par remissyttranden påpekats

torde konkurrensen mellan konsthantverksprodukter av ädelmetall

respektive av annat material i viss mån hämmas genom det särskilda goodwillvärde

som kommit att knytas till stämpeln. Stämplingen kan också antagas

skapa möjligheter att uttaga högre priser än eljest skulle kunna ske.

Allt fortfarande får ädelmetallvarorna emellertid anses inta en sådan särställning

i förhållande till andra jämförliga artiklar, att en särskild reglering

av tillverkning och försäljning av dessa är påkallad. Icke minst bör i detta

sammanhang beaktas, att i-iskerna för brottsliga förfaranden är särskilt

stora beträffande ädelmetallvaror.

De nu anförda allmänna skälen för den offentliga kontrollens bibehållande

gör sig givetvis främst gällande i avseende på arbeten med ett icke

allttör obetydligt ädelmetallvärde. Beträffande smärre arbeten, speciellt

smärre silverarbeten, kan såsom också utredningsmannen framhållit viss

tvekan råda om värdet ur allmän synpunkt av kontrollstämplingen. De fördelar

som genom ett undantagande av småarbetena skulle uppnås, bl. a. en

viss personalbesparing, synes emellertid icke vara av den betydelse att kontrollstämplingen

av småarbeten bör avskaffas.

I vad avser kontrollstämplingspliktens omfattning, finner jag i likhet med

utredningsmannen att en viss inskränkning i den obligatoriska stämplingen

av silverarbeten bör kunna vidtagas. Viktgränsen härvidlag torde emellertid

böra höjas något mer än som föreslagits av utredningsmannen, lämpligen

till 15 gram. Vad utredningsmannen i övrigt föreslagit rörande kontrollstämplingspliktens

omfattning föranleder ingen erinran från min sida.

I vad avser den allmänna ordningen för kontrollens utförande kan jag i

likhet med utredningsmannen icke finna att sådana nackdelar är förknippade

med det rådande systemet att några väsentliga ändringar är påkallade.

Emellertid synes vissa fördelar stå att vinna genom en viss inskränkning i

antalet kontrollstämplingsorter. Det torde icke vara nödvändigt att bibehålla

kontrollstämpling å alla de orter där arbeten inlämnas från endast en eller

ett par tillverkare och där verksamhetens omfattning icke är så stor att kontrollavgifterna

uppgår till det belopp som utbetalas som arvode åt stämplingsförrättaren.

Genom en sådan inskränkning torde också möjligheten att

upprätthålla kraven på kontrollstämplingsförrättarnas kompetens bli större

än för närvarande. Några egentliga olägenheter för tillverkarna torde icke

behöva uppkomma genom en sådan åtgärd, därest vederbörlig hänsyn tages

till de beträffande varje särskild ort föreliggande omständigheterna. En sådan

bedömning som här kommer i fråga synes emellertid böra göras av den

centrala kontrollmyndigheten. Med hänsyn härtill förordar jag den ändringen

i gällande ordning att befogenheten att bestämma kontrollstämplingsorter

överföres från länsstyrelserna till mynt- och justeringsverket. Liksom

hittills bör kontrollstämplingsförrättare utses av mynt- och justeringsverket

efter länsstyrelsens hörande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

15

Utredningsmannen har i samband med behandlingen av de nu berörda

allmänna spörsmålen också föreslagit en viss utökning av antalet särskilda

varor som är generellt undantagna från kontrollföreskrifterna. Dessutom

har föreslagits att mynt- och justeringsverket erhåller befogenhet att i vissa

fall medgiva dispens. Från min sida föreligger i huvudsak icke anledning

till erinran mot dessa förslag. Emellertid undantages såväl enligt gällande

ordning som enligt utredningsmannens förslag mynt, i utlandet tillverkade

ordensdekorationer samt föremål av antikvariskt värde från kontrollen såväl

i vad avser import som försäljning. Det synes ur författningsteknisk synpunkt

lämpligare att generellt undantaga dessa varor från kontrollen. En sådan

åtgärd innebär icke i praktiken någon ändring i fråga om de berörda

varornas behandling. Författningstexten har i departementsförslaget ändrats

i enlighet med vad nu sagts.

Vid remissbehandlingen har slutligen framförts yrkanden om särskild

märkning av utländska arbeten samt om sådan ändring av kontrollstämplarnas

utseende, att åtskillnad lättare kan göras mellan inhemska och utländska

varor. Med anledning härav vill jag påpeka att departementsförslaget

—- såsom av senare avsnitt framgår — innebär att utländska arbeten

i fortsättningen icke skall få åsättas annan ansvarsstämpel än finhaltsstämpel

medan inhemska arbeten alltid måste åsättas tillverkarstämpel. Härigenom

och på grund av den redan nu förefintliga olikheten i kontrollstämplarnas

utseende torde någon svårighet att särskilja utländska varor

från inhemska icke komma att föreligga. Jag finner därför icke skäl föreslå

ytterligare bestämmelser i syfte att särskilja den inhemska tillverkningen.

»

I fortsättningen behandlar departementschefen frågan om utformningen

av bestämmelserna om minimihalt å ädelmetallarbeten och

därmed sammanhängande spörsmål samt anför:

»Enligt gällande författningsbestämmelser får, med vissa undantag, guldarbeten

icke tillverkas, införas eller försäljas därest icke metallegeringen

innehåller lägst 18 karat eller 760 tusendelar fint guld. Motsvarande minimihalter

för platina- och silverarbeten är 950 respektive 830 tusendelar fin

metall.

Utredningsmannens förslag innebär med avseende å guldarbeten endast

den ändringen i gällande ordning att den föreskrivna halten för 18 karats

guld jämkas från 760 till 750 tusendelar. Härvidlag erinras om att den internationellt

gängse halten å 18 karats guld är 750 tusendelar fin metall. Någon

anledning att genom bibehållandet av den högre minimihalten hindra import

av fullgoda utländska varor synes enligt utredningen icke föreligga.

Under utredningsarbetet har också diskuterats frågan om en sänkning

av minimihalten för guldarbeten till 14 karat, motsvarande 585 tusendelar

fin metall. Tillräckliga skäl för eu sådan sänkning har emellertid icke ansetts

föreligga. Bibehållandet av en hög finhalt är enligt utredningen ett intresse

såväl för guldsmedsnäringen som för allmänheten. Om en lägre halt

skulle medgivas skulle priskonkurrensen framtvinga eu generell kvalitets
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

sänkning ned till minimihalten. En ökande försäljning av låghaltiga varor

skulle också gynna en utveckling mot mer fabriksmässig och massbetonad

framställning och den konstnärliga produktionen skulle bli lidande.

Bland remissinstanserna har endast Stockholms handelskammare uttalat

sig för en sänkning av minimihalten för guldvaror till 14 karat. I övriga

yttranden har utredningens ståndpunkt i denna del godtagits. Vad däremot

beträffar frågan om jämkning av halten å 18 karats guld har utredningsförslaget

avstyrkts av flertalet remissinstanser, däribland samtliga organisationer

som företräder guldsmedsnäringen. Nämnda organisationer har

främst understrukit, att den svenska guldsmedsnäringen skulle bli utsatt

för en övermäktig konkurrens från utländsk massproduktion om den föreslagna

ändringen genomfördes. Härvid har också pekats bl. a. på den hämmande

inverkan som guldransoneringen har på den svenska guldsmedsnäringens

konkurrenskraft. I några yttranden har framhållits att hela frågan

om den svenska guldsmedsnäringens skydd bör utredas i ett sammanhang

innan gällande minimihalt ändras.

I likhet med utredningen och det stora flertalet remissinstanser kan jag

icke finna att några väsentliga skäl föreligger för en sänkning av den för

guldarbeten gällande minimihalten från 18 till 14 karat. Däremot synes finhalten

för 18 karats guld böra jämkas från 760 tusendelar till 750 tusendelar

fin metall. Ur kvalitetssynpunkt torde en sådan mindre jämkning icke

vara av nämnvärd betydelse. Med anledning av vad som från de berörda

näringsidkarna uttalats om behovet av skydd mot utländsk konkurrens vill

jag framhålla, att det icke synes böra komma i fråga att bibehålla den gällande

regeln enbart av dylika skäl. Med de förevarande kontrollbestämmelserna

har avsetts att skapa en kvalitetsgaranti till skydd för den köpande

allmänheten. Frågan i vilken mån den svenska guldsmedsnäringen kan vara

i behov av skydd mot utländsk konkurrens torde sålunda få prövas på samma

sätt som sker beträffande andra varor, alltså i samband med tullskyddets

avvägning. Jag vill i detta sammanhang erinra om att guldsmedsnäringens

tullskyddsfråga kommer att upptagas till bedömning i samband

med behandlingen av det förslag till ny tulltaxa som 1952 års tulltaxekommitié

väntas framlägga inom en nära framtid.

I avseende på silverarbeten har utredningen icke ansett sig böra föreslå

någon ändring av gällande minimihalt, 830 tusendelar fin metall. Utredningen

anmärker emellertid att större betänkligheter i och för sig icke gör

sig gällande mot en mindre sänkning av minimihalten, då kvaliteten icke

nämnvärt kan påverkas därigenom. Av utredningen framgår, att den i Danmark

stadgade minimihalten är 826 tusendelar, i Finland 813, i Norge 830,

i Västtyskland, Österrike, Schweiz och Frankrike 800 samt i England 925

tusendelar fin metall. Minimihalten i Belgien och Holland är 835 respektive

833 tusendelar.

Flertalet remissinstanser har i förevarande avseende godtagit utredningens

ståndpunkt, överståthållarämbetet och Stockholms handelskammare

har dock förordat en sänkning av minimihalten till 800 tusendelar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

17

Såsom framgår av utredningen föreligger icke beträffande silverarbeten

någon internationellt godtagen minimihalt. En sänkning av minimihalten

till 800 tusendelar skulle innebära att vi godtog en lägre gräns än något av

våra grannländer tillämpar. Med hänsyn härtill och då den i vårt land hittills

gällande minimihalten icke torde innebära något egentligt hinder för

införseln av utländska silverarbeten finner jag i likhet med utredningsmannen

en ändring härvidlag icke påkallad.

Beträffande platinaarbeten har varken från utredningens eller remissorganens

sida ifrågasatts någon ändring av gällande minimihalt å 950 tusendelar

fin metall. Icke heller enligt min mening föreligger anledning till ändring

härvidlag.

1 enlighet med vad nu anförts förordar jag sålunda, att minimihalten för

guldarbeten bibehålies vid 18 karat men att halten för 18 karats guld jämkas

till 750 tusendelar fin metall. Beträffande silverarbeten och platinaarbeten

föreslås ingen ändring av minimihalten.

Såsom förut berörts gäller med vissa undantag förbud mot såväl försäljning

som import av icke fullhaltiga ädelmetallvaror. Från importförbudet

medgives undantag då fråga är om gåvor m. m. samt föremål som inköpts

på resa i utlandet och är avsedda för importörens eller hans familjs personliga

bruk eller som är att hänföra till flyttsaker. Dessutom må utan kontroll

införas bl. a. föremål av antikvariskt värde. Föremål av antikvariskt

värde undantages även från försäljningsförbudet. Utan hinder av kontrollbestämmelserna

må vidare föremål som blivit tagna i mät eller tillhör konkursbo

eller dödsbo, utan att ha för sådant bo tillverkats eller inköpts, försäljas

under hand eller på auktion. Slutligen äger mynt- och justeringsverket

att även i andra fall medgiva försäljning då särskilda skäl föreligger.

Utredningen har i förevarande sammanhang haft att taga ställning till

vissa spörsmål, som tidigare aktualiserats genom en framställning från

auktionsverket i Stockholm. I nämnda framställning hade auktionsverket

hävdat, att den gällande regleringen på ädelmetallområdet alltför mycket

begränsade allmänhetens möjligheter att bl. a. genom pantbelåning förfoga

över legitimt förvärvade arbeten, som icke uppfyller de stadgade kraven på

finhalt. Auktionsverket hade i första hand föreslagit att försälj ningsförbudet

slopades, i andra hand att undantagen från förbudet väsentligt vidgades.

Stockholms handelskammare hade i yttrande över dessa förslag uttalat,

att en mer betydande lättnad i de berörda hänseendena kunde uppnås

endast om kraven på ädelmetallarbetenas finhalt sänktes.

Utredningsmannen har icke funnit det möjligt att inom ramen för det

gällande kontrollsystemet medgiva någon uppmjukning av försälj ningsförbudet.

Utredningsförslaget innebär sålunda att förbudet bibehålies i nuvarande

utformning.

överslåthållarämbetet förklarar sig dela utredningsmannens uppfattning

i vad avser vidgning av de generella undantagen från försälj ningsförbudet.

Ämbetet anser emellertid att några vägande invändningar icke synes kun
2

Bihang till riksdagens protokoll 195G. 9 sand. 2 avd. Nr 21

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

na göras mot att mynt- och justeringsverket i viss omfattning beviljar pantlåneföretag

dispens från förbudet.

Det torde icke kunna bestridas, att allmänhetens möjligheter att förfoga

över icke fullhaltiga men på legitimt sätt förvärvade ädelmetallförcmål i

vissa fall kan te sig alltför begränsade. Såsom av det föregående framgått

har jag icke funnit mig böra förorda annan ändring av gällande minimihalter

än att halten för 18 karats guld jämkas till 750 tusendelar fin metall.

Departementsförslaget innebär sålunda på denna punkt icke någon mer

betydande lättnad i förevarande hänseende. Att lösa problemet genom att

helt slopa försäljningsförbudet eller väsentligen vidga undantagen från detsamma

torde återigen icke kunna ske utan att kontrollsystemets effektivitet

äventyras. Ett förbud mot försäljning av icke fullhaltiga varor utan mera

betydande inskränkningar torde nämligen vara oundgängligt såsom komplement

till regleringen av tillverkning och import. Jag kan sålunda icke tillstyrka

någon ändring i gällande ordning på denna punkt. Däremot har

jag intet att erinra mot att mynt- och justeringsverket, såsom överståthållarämbetet

föreslår, i viss omfattning lämnar pantlåneföretag dispens från

försäljningsförbudet, därest försäljningen sker under betryggande kontroll.

Den föreslagna bestämmelsen om myntverkets dispensrätt -— vilken till sitt

innehåll icke skiljer sig från det tidigare stadgandet härom — tillåter en

önskvärd utvidgning av möjligheterna att försälja legitimt förvärvade ädelmetallföremål,

vilka icke håller måttet enligt förordningen, och jag förututsätter

att en dispensgivning kommer till stånd i enlighet med vad jag nu

anfört. Genom dispensgivningen och i någon mån genom den förordade

sänkningen av minimihalten för guld synes en väsentlig del av syftet med

auktionsverkets framställning bliva tillgodosett.»

Beträffande de föreslagna bestämmelserna rörande ansvarsstämplingen

framför departementschefen följande synpunkter.

»De frågor som utredningen haft att taga stämning till beträffande ansvarsstämplingen

är huvudsakligen förknippade med namnstämpeln. Namnstämpeln

utgör ett betydelsefullt led i den offentliga kontrollen och utmärker

bl. a. vem som är ansvarig för ett arbetes halt av fin metall. Alla inom riket

tillverkade ädelmetallarbeten skall åsättas hos mynt- och justeringsverket

inregistrerad namnstämpel. Ursprungligen var denna stämpel en tillverkarstämpel,

d. v. s. representerade den som tillverkat arbetet. Enligt gällande

ordning är emellertid s. k. fullmaktsstämpling tillåten, vilket innebär att

också namnstämpel, representerande annan än tillverkaren efter vederbörandes

bemyndigande kan åsättas arbetet. Stämpeln är av samma karaktär

vare sig den anger tillverkaren eller annan.

Den rådande ordningen har sedan länge varit föremål för kritik. För den

offentliga kontrollverksamheten har fullmaktsstämplingen sålunda visat sig

utgöra ett försvårande moment. Det har också ansetts i och för sig olämpligt

att annan än tillverkaren kan stå som ansvarig för arbetets finhalt. En annan

brist, som påtalats bl. a. från tillverkarhåll, är att det nuvarande systemet

icke innebär något skydd mot att åsatt tillverkarstämpel utplånas och er
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

19

sättes med annan namnstämpel. Slutligen har framhållits, att det är av intresse

såväl för allmänheten som ur konsthistorisk synpunkt att genom

namnstämpeln kunna fastställa vem som är tillverkare.

Utredningsmannens förslag innebär i nu berörda hänseenden i huvudsak

följande. Fullmaktsstämplingen förbjudes och endast tillverkarens namnstämpel

godtages som ansvarsstämpel. Sådan stämpel skall åsättas varje

inom riket tillverkat arbete. Vid sidan av tillverkarstämpeln införes en

särskild försälj arstämpel. När ädelmetallarbete säljes yrkesmässigt av annan

än tillverkaren skall sålunda försäljaren äga rätt att anbringa för honom

inregistrerad namnstämpel på arbetet. Åsättande av sådan stämpel medför

intet ansvar för arbetets finhalt och denna har sålunda icke karaktär av

ansvarsstämpel. Tillverkarstämpeln avses — såsom hittills — utförd som

relief stämpel, d. v. s. med upphöjd text, försälj arstämpeln som skarpstämpel,

d. v. s. med nedsänkt text.

Vad ansvarsstämplingen i övrigt beträffar föreslås bl. a. att ädelmetallarbete,

som införes i riket, icke må vara försett eller efter införseln förses

med annan ansvarsstämpel än finhaltsstämpel. Med undantag för vissa särskilda

fall införes förbud mot avsiktligt utplånande av ansvarsstämpel. I

övrigt överensstämmer förslaget i allt väsentligt med gällande ordning.

Vid remissbehandlingen har ingen erinran framförts mot utredningens förslag.

Såvitt avser de föreslagna bestämmelserna rörande ansvarsstämplingen

föreligger i huvudsak icke heller från min sida anledning till erinran.

Vad beträffar förslaget om införandet av en särskild försälj arstämpel,

synes detta huvudsakligen vara avsett att tillgodose försäljarnas intresse

att för egen del märka av dem försålda varor. Något behov att närmare

reglera bruket av dylik stämpel synes emellertid ur kontrollsynpunkt

icke föreligga. För övrigt torde de föreslagna bestämmelserna icke innebära

något väsentligt skydd för försälj arstämpel utöver vad som följer av gällande

lagstiftning om skydd för varumärken och om illojal konkurrens. Någon

anledning att i ädelmetallförordningen införa särskilda bestämmelser om

försäljarstämpel föreligger sålunda icke enligt min mening och jag förordar

därför att utredningens författningsförslag ändras i enlighet härmed. Jag

vill emellertid framhålla, att departementsförslaget icke innebär något hinder

mot att särskild försäljarstämpel anbringas, därest densamma utföres så att

förväxling med tillverkarstämpel icke kan uppkomma.»

För kontrollstämpels åsättande utgår särskild kontrollavgift. Kontrollavgiften

utgör för platina- och guldarbeten nio respektive tre öre för

varje fulla två decigram och för silverarbeten ett öre för varje fullt gram.

Då importerat arbete i stället för med stämpel i vissa fall förses med plomb

eller annat identifieringsmärke skall avgift (märkningsavgift) härför erläggas

med fem öre för varje arbete. Därjämte utgår för varje probering

av importerat arbete extra proberingsavgift med sex kronor för platinaprov,

två kronor för guldprov och en krona för silverprov. Restitution av erlagd

kontrollavgift kan beviljas av mynt- och justcringsvcrket då det göres san
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

nolikt, att arbetet exporterats, eller då varan inlämnats för att genom myntoch

justeringsverkets försorg utföras till utrikes ort. I sistnämnda fall utgår

avgift med tre kronor för varje beviljad restitution.

Utredningen har föreslagit en höjning av avgifterna för platina- och guldarbeten

från nio till 18 respektive från tre till sex öre per två decigram och

i fråga om silverarbeten från ett till ett och ett halvt öre per gram. Vid sidan

härav har föreslagits en särskild avgift av 10 öre för varje kontrollstämplat

arbete. Utredningen har vidare föreslagit borttagande av den extra proberingsavgiften

för importerade arbeten. Slutligen borde enligt utredningen

den nu föreliggande möjligheten att i vissa fall erhålla restitution av avgifter,

som erlagts för arbeten, vilka utföres ur riket, avskaffas.

Departementschefen anför i anslutning till utredningens förslag i denna

del följande.

»Utredningens förslag innebär en väsentlig höjning av avgifterna för kontrollstämplingen.

Beträffande guld- och platinaarbeten föreslås en fördubbling

av den nu utgående kontrollavgiften och beträffande silverarbeten en

höjning med femtio procent. Härutöver förordas införande av en särskild

avgift å 10 öre för varje stämplat arbete. Med nu utgående avgifter har kontrollverksamheten

för femårsperioden 1948—1953 lämnat ett genomsnittligt

årligt överskott på 461 000 kronor. De föreslagna avgiftshöjningarna beräknas

öka överskottet med omkring 700 000 kronor.

Utredningens nu berörda förslag har avstyrkts av flertalet remissinstanser.

Härvid har särskilt framhållits, att avgifterna icke bör uttagas med

högre belopp än att kostnaderna för kontrollen med viss säkerhetsmarginal

blir täckta.

Då de nu gällande avgifterna fastställdes avvägdes de så att de icke

blott skulle täcka kostnaderna för den offentliga kontrollverksamheten utan

också ge statsverket en verklig inkomst av denna. Med hänsyn bl. a. till att

särskild försäljningsskatt nu uttages å ädelmetallvaror kan jag icke biträda

utredningens förslag att höja avgifterna. Icke heller i avseende på avgifternas

konstruktion synes anledning föreligga att vidtaga några ändringar.

I enlighet med vad nu anförts förordar jag sålunda att avgifterna uttages

i oförändrad ordning.

Vad utredningsmannen i övrigt föreslagit i avseende på avgifterna möter

ingen erinran från min sida.»

Fråga om införande av kontrollplikt på p a 11 a d i u in v a r o r, vilka f. n.

icke omfattas av någon kontroll i vårt land, behandlas även i propositionen.

Utredningen har icke nu velat föreslå en utsträckning av kontrollstämplingen

till palladium och uttalar att om behov därav i framtiden skulle anses

motivera införande av sådan kontrollstämpling, detta kunde ske genom

att palladium likställdes med platina utom beträffande kontrollstämpelns

utseende och måhända kontrollavgifternas storlek.

Departementschefen uttalar att han på av utredningsmannen anförda skäl

anser att kontrollstämpling av palladiumvaror för närvarande icke bör föreskrivas.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

I propositionen behandlas slutligen i ett särskilt avsnitt frågan om kvalitetsbeteckningar

för nysilvervaror. Några officiellt fastställda

kvalitetsbeteckningar för sådana varor finns icke för närvarande.

Departementschefen framhåller att frågan om införandet av bestämmelser

om minimikvaliteter och kvalitetsbeteckningar för nysilvervaror tidigare varit

aktuell. Därvid hade hl. a. från nysilverfabrikanterna påpekats att de

salubjudna varornas kvalitet vore synnerligen växlande såväl med avseende

på silverbeläggningen som undermetallens beskaffenhet. Vidare hade framhållits

att frånvaron av kvalitetsbestämmelser möjliggjorde illojal konkurrens

och medförde olägenheter för såväl fabrikanterna som den köpande

allmänheten. Departementschefen erinrar också om att yrkandet på särskilda

lagstiftningsåtgärder vunnit anslutning från flera håll. I fortsättningen

anför departementschefen i denna de]:

»Kontrollstämpelutredningen har icke närmare undersökt de nuvarande

förhållandena på nysilvermarknaden. Utredningen har icke heller framlagt

något förslag till lagstiftning, utan i stället hänvisat till den numera föreliggande

möjligheten att lösa frågan genom införandet av s. k. varudeklarationer.

På utredningens initiativ har arbetet härmed redan påbörjats genom

samarbete mellan varudeklarationsnämnden och nysilverfabrikanterna.

Det stora flertalet remissinstanser har icke framfört någon erinran mot

utredningens ståndpunktstagande.

övervägande skäl synes också enligt min mening tala för att de möjligheter

till en lösning av frågan som varudeklarationsförfarandet erbjuder

tillvaratages innan andra åtgärder överväges. Såsom utredningen framhållit

torde det erbjuda stora svårigheter att på förevarande område åstadkomma

klara och enhetliga regler, ägnade att upptagas i lagstiftning. Även ur andra

synpunkter torde vissa nackdelar vara förbundna med en författningsmässig

reglering. Med hänsyn till nu berörda omständigheter finner jag icke

anledning att i förevarande sammanhang upptaga frågan om lagstiftningsåtgärder

till närmare provning.»

Utskottet

Sedan lång tid tillbaka har i vårt land funnits bestämmelser om kontroll

å ädelmetallarbeten. Då nu en översyn av lagstiftningen på detta område

företages, anmäler sig i första hand den frågan, om skäl alltjämt föreligger

att bibehålla den offentliga kontrollen å sådana arbeten eller om denna

nu kan avvaras, varigenom kontrollfrågan helt skulle bli eu förtroendesak

mellan allmänheten och tillverkarna. För ett avskaffande av kontrollen

kan bl. a. den synpunkten framföras att stämplingen torde föra med sig

att allmänhetens uppmärksamhet särskilt riktas mot materialvärdet, medan

varans funktion, form och estetiska värden icke i önskvärd utsträckning

uppmärksammas. Det särskilda goodwillvärde, som kommit att knytas

till stämpeln, torde även, såsom under remissbehandlingen av utredningens

förslag påpekats, i viss mån verka hämmande på konkurrensen inom konst
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

hantverksbranschen mellan ädelmetallarbeten och produkter av annat material.

Det torde emellertid icke kunna bestridas att när det gäller ädelmetallarbeten

så speciella förhållanden är rådande att det måste anses väl motiverat

att från det allmännas sida särskilda åtgärder vidtages i syfte att

garantera förekomsten av viss mängd av den ädla metallen i varan. De skäl,

som härvid kan anföras, är främst allmänhetens bristande förmåga att utan

anlitande av särskild sakkunskap värdesätta föremålens råmaterial samt

den framträdande roll, som dessa varor numera spelar i samhällslivet, men

även de icke obetydliga risker för brottsligt förfarande från illojala elements

sida, som föreligger på detta område. Beaktas bör härvid även intresset av

en förhållandevis hög kvalitet å materialet vid tillverkningen av ädelmetallarbeten

samt de kulturintressen och den tradition, som är förbundna med

den ifrågavarande kontrollen. Även konsthistoriska synpunkter bör härvid

tilläggas betydelse.

Mot bakgrunden av det nu sagda finner utskottet, att de skäl, som kan

framföras för bibehållande av den offentliga kontrollen å ädelmetallarbeten,

måste anses äga sådan tyngd att utskottet ansluter sig till departementschefens

mening att kontrollen bör bibehållas.

I fråga om omfattningen av kontrollstämplingsplikten delar utskottet

departementschefens åsikt att en viss inskränkning bör kunna vidtagas i

fråga om den obligatoriska stämplingen av silverarbelen. Den föreslagna

viktgränsen, 15 gram, anser utskottet vara lämplig. Utskottet ansluter sig

även till förslaget att importerade arbeten skall likställas med svenska i

fråga om kontrollstämplingsplikten.

I propositionen har förordats en viss inskränkning i fråga om antalet

kontrollstämplingsorter, och vidare har föreslagits att befogenheten att bestämma

sådana orter överföres från länsstyrelserna till mynt- och justeringsverket.

Utskottet vill i anslutning härtill framhålla att utskottet förutsätter

att den förordade minskningen av antalet kontrollstämplingsorter

sker med beaktande av branschens intressen och icke i större omfattning än

som kan anses förenligt med en sund rationalisering på området.

Vad departementschefen i övrigt föreslagit i fråga om kontrollstämplingsplikten

och kontrollstämplingens utförande föranleder icke någon erinran

från utskottets sida.

Såvitt angår de föreslagna bestämmelserna om minimihalt för ädelmetallarbeten

är utskottet ense med departementschefen om att några väsentliga

skäl för en sänkning av den för guldarbeten gällande minimihalten från 18

till 14 karat ej föreligger, och utskottet ansluter sig även till förslaget om

bibehållande av de nu gällande bestämmelserna om lägsta finhalt för platina

av 950 tusendelar och för silver av 830 tusendelar.

Vad beträffar förslaget om jämkning av den lägsta tillåtna finhalten för

guldarbete och den för 18 karats guld gällande minimihalten från 760 till

750 tusendelar gör utskottet följande överväganden. Halten 760 tusendelar

för guldarbeten har här i landet gammal hävd och kan föras tillbaka

till bestämmelsen i 1752 års kontrollstadga om en minimihalt av 18 karat

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

23

4 grain eller 763,9 tusendelar. Utskottet har beaktat att den gällande haltbestämmelsen

verkar hindrande mot import och härigenom bereder den

svenska guldsmedsnäringen visst skydd mot utländsk konkurrens. Att så

är fallet framgår även av de av guldsmedsbranschens organisationer över

utredningens förslag avgivna remissyttrandena, i vilka den föreslagna sänkningen

av minimihalten genomgående avstyrkts. I remissyttrandena har

även åberopats att den i Sverige nu gällande guldransoneringen ogynnsamt

påverkar de svenska tillverkarnas konkurrensmöjligheter Emellertid måste

enligt utskottets mening beaktas att bestämmelserna om minimihalt tillkommit

i syfte att skapa en kvalitetsgaranti till skydd för den köpande allmänheten.

Utskottet är ense med departementschefen om att den föreslagna

jämkningen ur kvalitetssynpunkt icke har någon nämnvärd betydelse. Vad

beträffar guldransoneringens betydelse anser utskottet att det är principiellt

olämpligt att i en författning av förevarande slag intaga bestämmelser

som syftar till att kompensera genom krisregleringar inträdda förändringar

i konkurrensläget för inhemsk industri. Det torde, som departementschefen

i övrigt framhållit, icke böra komma i fråga att bibehålla den gällande regeln

enbart såsom skydd mot utländsk konkurrens. Om förhållandena skulle

anses påkalla vidgat skydd för svensk fabrikation, torde andra vägar härför

böra sökas, exempelvis förstärkning av tullskyddet. Med hänsyn till det

nu anförda vill utskottet icke motsätta sig den föreslagna jämkningen av

den lägsta tillåtna finhalten för guldarbete och minimihalten för 18 karats

guld till 750 tusendelar.

Vad avser i propositionen behandlade frågor rörande ansvarsstämplingen

hälsar utskottet med tillfredsställelse förslaget om införande av förbud

mot s. k. fullmaktsstämpling. Även i övrigt ansluter sig utskottet till vad

departementschefen i nämnda del uttalat.

Propositionens förslag i fråga om avgifterna för kontrollstämplingen möter

ej heller någon erinran från utskottets sida.

I likhet med departementschefen anser utskottet att det ej finns skäl att

f. n. införa föreskrifter om kontrollstämpling av palladiumvaror. Vidkommande

spörsmålet om införandet av bestämmelser om minimikvaliteter och

kvalitetsbeteckningar för nysilvervaror ansluter sig utskottet till uttalandet

i propositionen att de möjligheter till en lösning av spörsmålet, som varudeklarationsförfarandet

erbjuder, bör tillvaratagas innan andra åtgärder

överväges. Utskottet vill här framhålla önskvärdheten av att, om så lämpligen

kan ske, inom ramen för denna verksamhet måtte prövas möjligheten

att ersätta den enligt utskottets mening missvisande beteckningen nysilver

för här avsedda varor med annan lämplig benämning.

I fråga om den närmare utformningen av författningsförslaget vill utskottet

här endast beröra en speciell fråga nämligen den föreslagna bestämmelsen

om husbondeansvar i 44 §. I specialstraffrätten kan urskiljas två

olika huvudregler i fråga om utformandet av husbondeansvaret. Enligt den

ena regeln ligger bevisbördan på den enskilde. Denna regel förordas i förevarande

proposition. Jämlikt den andra huvudregeln, vilken ansluter sig till

i övrigt gällande rättsgrundsatser på straffrättens område, har åklagaren

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

bevisbördan. Förevarande fråga behandlades i samband med tillkomsten av

1954 års förfogandelag. Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson,

förordade härvid (prop. nr 20 år 1954 s. 143 o. f.) att stadgandet om

husbondeansvar skulle få samma lydelse som i nu förevarande proposition

föreslås. Han hänvisade därvid bl. a. till att frågan om husbondeansvaret

och därmed sammanhängande spörsmål kunde förutsättas komma att närmare

övervägas inom ramen för en av riksdagen i maj 1953 begärd utredning

angående de allmänstraffrättsliga problemen inom specialstraffrätten

och om en översyn av gällande specialrättsliga stadganden i förtydligande

och enhetligande syfte. Andra lagutskottet (uti. nr 19 år 1954, s. 101

o. f.) ansåg emellertid att nämnda stadgande -— liksom skett i 1943 års lag

om tobaksmonopol, 1948 års sjöarbetstidslag och 1952 års sjömanslag —

borde utformas i anslutning till vanligen gällande rättsprinciper. Riksdagen

biträdde andra lagutskottets uppfattning. Här må dock framhållas att 1954

års riksdag vid behandlingen av förslag till rusdrycksförsäljningsförordning

och ölförsäljningsförordning icke hade något att erinra mot att dessa förordningar

upptog stadganden om husbondeansvar med samma utformning

som det i förevarande proposition föreslagna. Ej heller hade 1955 års riksdag

vid behandlingen av förslag till ändringar i brännvinstillverkningsförordningen

något att erinra mot att bevisbörderegeln i ett i denna förordning

intaget stadgande om husbondeansvar bibehölls i sistnämnda utformning.

Av det anförda framgår att någon fast praxis icke utbildats i förevarande

hänseende. Även andra utvägar än de ovan redovisade kan tänkas till lösande

av den föreliggande frågan t. ex. införande av en regel om ansvar

vid försumlighet (culpaansvar). Utskottet vill i detta sammanhang erinra

om att chefen för justitiedepartementet med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande

av den 2 december 1955 tillkallat en utredningsman med uppdrag

att verkställa en förberedande undersökning för reformering av specialstraffrätten.

Den här berörda frågan om husbondeansvarets utformning

kommer härvid att bli föremål för övervägande i sitt större sammanhang.

Med hänsyn härtill och då ett stadgande med den i propositionen förordade

avfattningen synes väl ägnat att tillgodose syftet med bestämmelsen, nämligen

att hos de berörda företagarna inskärpa vikten av att dem underlydande

personal verkligen följer lämnade föreskrifter, vill utskottet icke motsätta

sig propositionens förslag.

Ej heller i övrigt föranleder det framlagda förslaget någon erinran från

utskottets sida.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition, nr

7, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva till

känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 22 mars 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1956

25

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, fru

Carlqvist, fru Svenson, herrar Huss, Mannerskantz, Grönkvist och Anders E.

Johansson;

från andra kammaren; fru Johansson i Norrköping, herrar Hagård,

Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, herrar Svensson i Göteborg, Johansson i

Södertälje, Rimmerfors och fru Eriksson i Ängelholm.

Reservation

av herrar Huss, Mannerskantz och Hagård, vilka ansett

dels att det stycke i utskottets motivering, som börjar å s. 22 med orden

»Vad beträffar» och slutar å s. 23 med orden »750 tusendelar», bort

ersättas med text av följande lydelse:

Vad beträffar förslaget om sänkning av den lägsta tillåtna finhalten för

guldarbete och den för 18 karats guld gällande minimihalten från 760 till

750 tusendelar vill utskottet framhålla att halten 760 tusendelar för guldarbeten

här i landet har mycket gammal hävd. Den kan föras tillbaka till

bestämmelsen i 1752 års kontrollstadga om en minimihalt av 18 karat

4 grain eller 763,9 tusendelar. Enligt utskottets mening bör kvalitetsföreskrifter,

som vilar på så stark tradition, i synnerhet när det gäller traditionsbärande

och beständiga föremål som guldarbeten, icke ändras, om icke

viktiga skäl härför kan förebringas. Några olägenheter med den nu rådande

ordningen har emellertid icke påvisats. Fastmer är den gällande haltbestämmelsen

förenad med påtagliga fördelar, då den bereder den svenska guldsmedsnäringen

ett visst skydd mot utländsk konkurrens. Särskilt bör hänsyn

tagas till att den inom landet rådande guldransoneringen bereder tillverkare

av guldvaror stora svårigheter och omöjliggör konkurrens på lika plan

mellan svenska och utländska tillverkare. Det torde kunna befaras att en

sänkning av minimihalten skulle medföra en väsentligt ökad import av

massprodukter av mindre god kvalitet, och detta skulle i sin tur kunna

giva upphov till arbetslöshet inom guldsmedsbranschen icke blott för företagarna

utan även för hos dem anställda arbetare. Denna farhåga gäller i

synnerhet den hantverksmässiga produktionen. En snedvridning av konkurrensläget

kan även komma att inverka menligt på rekryteringen till

branschen och yrkesutbildningen. Med hänsyn till det nu sagda anser utskottet

att några bärande skäl för en ändring av den hävdvunna haltbestämmelsen

icke föreligger och förordar därför att denna bestämmelse bibehålies

oförändrad. Utskottets förslag föranleder ändring i 5 och 19 §§ av det

framlagda författningsförslaget.

dels ock att sista stycket i utskottets motivering bort ha följande

lydelse:

Utöver vad ovan anförts föranleder det framlagda förslaget icke någon

erinran från utskottets sida.

3 Dihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 21

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:173 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts proposition med förslag till förordning om kontroll å ädelmetallarbeten. a1 i texten