Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation av en konvention mellan Sverige och Italien rörande social trygghet.
1956-04-24 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1956:27, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation av en konvention mellan Sverige och Italien rörande social trygghet.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1956
1
Nr 21
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation
av en konvention mellan Sverige och Italien
rörande social trygghet.
Genom en den 16 mars 1956 dagtecknad proposition, nr 141, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att godkänna, att Sverige ratificerar
en den 25 maj 1955 undertecknad konvention mellan Sverige och Italien
rörande social trygghet.
Konventionen — som avser ömsesidigt utgivande av förmåner från ålders-,
invalid- och efterlevandepensioneringen samt sjuk-, yrkesskade- och arbetslöshetsförsäkringarna
ävensom av arbetslöshetshjälp, moderskapsförmåner
och barnbidrag — har jämte slutprotokoll fogats vid detta utlåtande som
bilaga.
I fråga om tillkomsten av konventionen må här upptagas följande.
Sedan italienska regeringen inbjudit svenska regeringen till förhandlingar
för avslutande av en konvention mellan Sverige och Italien om social
trygghet, har sådana förhandlingar ägt rum i Stockholm i oktober—november
1953 och i Rom i oktober 1954. Jämsides härmed har förhandlingar bedrivits
mellan Danmark och Italien samt mellan Norge och Italien för avslutande
av motsvarande konventioner.
över ett förslag till svensk-italiensk konvention som uppgjordes under
förhandlingarna i Stockholm har, såvitt angår vårt land, yttranden inhämtats
från pensionsstyrelsen, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten, arbetsmarknadsstyrelsen,
Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen
i Sverige. I dessa yttranden framställda erinringar har vid utarbetandet
av den slutliga konventionen blivit i allt väsentligt beaktade.
Konventionen jämte slutprotokoll har den 25 maj 1955 undertecknats i
Rom. Konventionen innehåller bestämmelser om att den skall ratificeras.
Den träder inte i kraft förrän första dagen i andra månaden efter den då
ratifikationsinstrumenten utväxlats. Konventionen och slutprotokollet har
upprättats på svenska och italienska språken.
Konventionsförhandlingarna mellan de nordiska länderna och Italien har
ingått som ett led i det arbete, som pågår inom Europarådets ram för att
1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 saml. 2 avd. Nr 27
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1956
medelst bilaterala och multilaterala konventioner sammanlänka de till rådet
anslutna ländernas sociala välfärdssystem. Därigenom åsyftar man att
tillförsäkra dessa länders medborgare rätt att i annat sådant land åtnjuta de
sociala förmåner som utgår enligt detta lands lagstiftning. Att detta är
syftet även med den svensk-italienska konventionen har kommit till uttryck
i inledningen till densamma.
Beträffande innehållet i konventionen får utskottet främst hänvisa till
den vid utlåtandet fogade bilagan.
Här må endast anmärkas följande huvudsakligen avseende utformningen
av de italienska socialförmåner, som beröres av konventionen.
Konventionen innehåller tre delar. I första delen upptages allmänna bestämmelser
avseende bl. a. konventionens omfattning i materiellt hänseende
och rörande frågan vilket lands lagstiftning som skall tillämpas i konventionsfallen,
varjämte fastslås likställighetsprincipen. Den andra delen
innehåller de särskilda bestämmelser som skall gälla för de olika förmånsgrenarna.
I den tredje finns intagna vissa gemensamma bestämmelser samt
regler av teknisk natur.
Andra delen av konventionen, som innehåller särskilda bestämmelser rörande
de olika grenarna av social trygghet, är indelad i fem kapitel, av
vilka kapitel 1 handlar om förmåner vid ålderdom och invaliditet
samt åt efterlevande. Beträffande dessa förmåner föreligger
stora skiljaktigheter mellan de båda ländernas lagstiftning. Rörande
den italienska invaliditets-, ålders- och efterlevandeförsäkringen må nämnas,
att den är obligatorisk för alla arbetstagare i enskild tjänst i Italien
oavsett nationalitet samt att möjlighet till frivillig försäkring finnes för bl. a.
den, som tidigare varit men inte längre är obligatoriskt försäkrad, och för
självständiga företagare med lägre inkomster. Pensionsåldern är 60 år för
män och 55 år för kvinnor. För rätt till ålderspension kräves minst 15 års
försäkring ävensom att avgifter till försäkringen erlagts eller — vid sjukdom
eller barnsbörd — gottskrivits för minst 15 år. Pensionen beräknas i
princip i förhållande till summan av erlagda avgifter men förhöjes med ca
en tiondel för varje år, som vederbörande väntar utöver pensionsåldern med
att börja uppbära pension. Invalidpensionen beräknas efter i huvudsak
samma normer som ålderspensionen, dock att för rätt till invalidpension
fordras minst fem års försäkring samt att avgifter erlagts eller gottskrivits
för minst lem år. Efterlevandepension utgår till efterlevande make och barn
samt i vissa tall även till föräldrar. Vissa barntillägg utgår till ifrågavarande
pensioner. Försäkringen finansieras genom arbetsgivarbidrag, avgifter från
de försäkrade och bidrag från italienska staten. Avgifterna täcker ungefär
en fjärdedel av kostnaderna.
I kapitel II upptages bestämmelser om försäkring mot sjukdom,
tuberkulos och moderskap.
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1956
3
Svensk medborgare är enligt artikel 2 i Italien likställd med italiensk
medborgare i fråga om nu ifrågavarande italienska försäkringar. Härvid
må nämnas, att sjukförsäkringen i Italien är obligatorisk för arbetstagare och
vissa egna företagare inom jordbruket. Frivillig anslutning till försäkringen
för enskild person är inte utesluten men i praktiken medges sådan anslutning
blott för särskilda grupper, vanligen avseende visst yrke, varvid försäkringsvillkoren
fastställes av försäkringsgivaren, s. k. fakultativ försäkring.
För rätt till förmån från sjukförsäkringen kräves att minst ett års avgifter
erlagts under den sistförflutna femårsperioden. Sjukförsäkringen omfattar
inte tuberkulos. För denna sjukdom finnes en särskild försäkring, som är
obligatorisk för samma befolkningsgrupper som invalid-, ålders- och efterlevandeförsäkringen.
För rätt till förmån fordras minst två års försäkring
och minst ett års premier under de sista fem åren före försäkringsfallet.
Vid recidiv behöver dessa villkor inte ånyo uppfyllas. Vid sidan av tuberkulosförsäkringen
finnes olika former av kommunalt organiserad tuberkuloshjälp.
I kapitel V regleras arbetslöshetsf örmåner.
Den italienska arbetslöshetsförsäkringen är obligatorisk för arbetstagare,
dock med vissa betydelsefulla undantag, exempelvis för jordbruksarbetare.
För rätt till ersättning krävs minst två års försäkring ävensom att minst ett
års avgifter erlagts eller gottskrivits för de två sistförflutna åren. Från italiensk
sida har i artikel 16 mom. 1 utfästs, att svensk och italiensk medborgare,
som flyttar från Sverige till Italien och där tar ett arbete varigenom
han blir omfattad av nämnda försäkring, skall få tillgodoräkna tid,
varunder han varit ansluten till arbetslöshetsförsäkringen i Sverige, för uppfyllande
av försäkringstidsvillkoret i den italienska försäkringen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, har, efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter, i propositionen anfört bl. a.
följande.
»En ratifikation av förevarande konvention synes inte förutsätta att någon
ändring vidtages i hithörande svenska lagstiftning.
Slutligen må nämnas, att i samband med förhandlingarna rörande de bilaterala
konventionerna mellan Italien, å ena, och ettvart av de tre nordiska
länderna, å andra sidan, även upptagits frågan om att genom ett multilateralt
avtal samordna de bilaterala konventionerna. Arbetet med detta avtal
är emellertid ännu inte slutfört. Därest arbetet skulle resultera i ett avtal,
som faller inom området för de Kungl. Maj :t i hithörande lagstiftning lämnade
fullmakterna att träffa överenskommelse med främmande stat, torde
det icke vara erforderligt att förelägga riksdagen avtalet för godkännande
av ratifikation.»
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1956
Utskottet
Utskottet bär ej funnit anledning till erinran mot att förevarande konvention
ratificeras.
Utskottet hemställer,
att riksdagen med bifall till förevarande proposition, nr
141, måtte godkänna, att Sverige ratificerar en den 25 maj
1955 undertecknad konvention mellan Sverige och Italien
rörande social trygghet.
Stockholm den 24 april 1956
På andra lagutskottets vägnar:
ELSA JOHANSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,
fru Garlqvist, herrar Huss*, Grönkvist, Birke* och Alvar Andersson;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Jacobsson i
Tobo, fru Västberg*, herr Hagård, fröken Höjer*, herrar Ericsson i Näs* och
Fredriksson samt fru Eriksson i Ängelholm.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1956
5
Bilaga
Konvention
mellan
Konungariket Sverige och Italienska Republiken rörande social trygghet.
HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SVERIGE och PRESIDENTEN I ITALIENSKA
REPUBLIKEN, vilka önska tillförsäkra svenska och italienska
medborgare de sociala förmåner, som utgå enligt de båda ländernas lagstiftning,
hava överenskommit att sluta en konvention härom och hava för detta
ändamål till sina fullmäktige utsett:
HANS MAJESTÄT KONUNGEN AV SVERIGE:
Friherre JOHAN BECK-FRIIS, Hans Majestät Konungens av Sverige
Utomordentliga Sändebud och Befullmäktigade Minister i Rom
PRESIDENTEN I ITALIENSKA REPUBLIKEN:
Understatssekreteraren i utrikesministeriet FRANCESCO MARIA DOMINEDö.
De befullmäktigade ombuden hava efter utväxling av sina fullmakter,
vilka befunnits vara i god och behörig form, överenskommit om följande
bestämmelser:
FÖRSTA DELEN.
Allmänna bestämmelser.
Artikel 1.
Mom. 1. Denna konvention är tillämplig på följande lagstiftning:
1) i Sverige rörande
a) folkpensionering (ålders-, invaliditets- och efterlevandepensionering);
b) bidrag till änkor och änklingar med barn;
c) allmän sjukförsäkring;
d) moderskapshjälp;
e) mödrahjälp;
f) allmänna barnbidrag;
g) särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn;
h) yrkesskadeförsäkring;
i) understöd från erkända arbetslöshetskassor;
j) vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet.
2) i Italien rörande
a) den obligatoriska invaliditets-, ålders- och efterlevandeförsäkringen;
b) den obligatoriska sjukförsäkringen;
c) den obligatoriska tuberkulosförsäkringen;
d) försäkringsmässiga natura- och penningförmåner åt arbetande mödrar;
e)
familjebidrag;
f) den obligatoriska försäkringen mot olycksfall i arbete och yrkessjukdomar;
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1956
g) den obligatoriska försäkringen mot ofrivillig arbetslöshet innefattande
föreskrifterna om särskilda bidrag vid arbetslöshet;
h) de fakultativa invaliditets-, ålders-, efterlevande- och tuberkulosförsäkringarna;
i)
särskilda försäkringsformer för vissa persongrupper, i den mån försäkringen
avser risker som täckas av ovan angiven lagstiftning.
Mom. 2. Konventionen äger jämväl tillämpning på lagar eller författningar,
som ändra eller komplettera den lagstiftning, som angives i mom. 1.
Konventionen skall dock icke tillämpas:
a) å lagar och författningar, vilka avse en ny gren av social trygghet, med
mindre överenskommelse därom träffas mellan de fördragsslutande länderna;
b)
å lagar och författningar, vilka utvidga tillämpningsområdet för gällande
lagstiftning till nya persongrupper, därest inom tre månader efter lagens
eller författningens offentliggörande det berörda landets regering meddelar
det andra landets regering, att en motsvarande utvidgning av konventionen
icke är avsedd.
Artikel 2.
Svenska medborgare i Italien och italienska medborgare i Sverige omfattas
av den italienska resp. svenska lagstiftning, som angives i artikel 1.
samt äro därvid likställda med vederbörande lands egna medborgare i fråga
om rättigheter och skyldigheter, såvida ej annat stadgas i denna konvention.
Motsvarande gäller i fråga om rätten till förmåner utomlands.
Artikel 3.
Från regeln i artikel 2 beträffande tillämplig lagstiftning gälla följande
undantag:
a) För den, som är bosatt i det ena fördragsslutande landet och i tjänst
hos företag med säte i detta land samt av företaget utsändes för arbete i det
andra landet, skall förstnämnda lands lagstiftning fortsätta att gälla under
de första tolv månaderna av vistelsen i det andra landet, överskrider arbetet
i det andra landet denna tid, må nämnda lagstiftning efter medgivande av
vederbörande högsta förvaltningsmyndighet i det andra landet alltjämt gälla.
b) Vid järnvägs- eller vägtrafikföretag anställd resande personal med arbete
i båda de fördragsslutande länderna omfattas av lagen i det land, där
företaget har sitt säte. Är vederbörande bosatt i det andra landet, skall dock
lagen i det landet tillämpas.
c) För flygande personal vid lufttrafikföretag med verksamhet i båda
fördragsslutande länderna gäller lagen i det land, där företaget har sitt säte,
såvida ej vederbörande är medborgare i det andra landet och bosatt där. För
annan personal vid sådant företag gäller oavsett medborgarskap lagen i det
land, där företaget har sitt säte, om vederbörande är utsänd för tillfälligt
arbete inom det andra landet.
d) För besättningen på fartyg under svensk eller italiensk flagg gäller
lagen i det land fartyget tillhör. Har för lastning, lossning, reparationsarbete
eller vakttjänst ombord å ett i det ena landet hemmahörande fartyg
under dess uppehåll i det andra landet antagits arbetare från det land, där
uppehållet sker, skall i fråga om denne gälla lagen i sistnämnda land.
e) För personal vid diplomatiska eller konsulära representationer ävensom
för arbetstagare i personlig tjänst hos sådan personal gäller lagen i det
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1956
7
land representationen tillhör, såvida vederbörande är medborgare i detta
land. Vad nu sagts gäller ej olönad konsul eller av denne avlönad arbetstagare.
Artikel 4.
De högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda fördragsslutande länderna
kunna överenskomma om ytterligare undantag från huvudregeln i artikel 2.
De kunna likaledes träffa överenskommelse om att undantag, som angives i
artikel 3, i visst fall icke skall gälla.
ANDRA DELEN.
Särskilda bestämmelser.
Kapitel I.
Förmåner vid ålderdom och invaliditet samt åt efterlevande.
Artikel 5.
Italiensk medborgare äger, så länge han är bosatt och mantalsskriven i
Sverige, rätt att på samma villkor och med samma tilläggsförmåner som
svensk medborgare erhålla allmän ålderspension,
om han efter det han fyllt 18 år varit bosatt och mantalsskriven i Sverige
under sammanlagt minst 15 år, därav minst fem år i oavbruten följd omedelbart
före ansökan om pension, eller
om han vid uppnåendet av 67 års ålder redan blivit och då alltjämt var
berättigad till invalidpension, sjukbidrag, änkepension eller bidrag till änkor
och änklingar med barn.
Artikel 6.
Italiensk medborgare äger, så länge han är bosatt och mantalsskriven i
Sverige, rätt att på samma villkor och med samma tilläggsförmåner som
svensk medborgare erhålla invalidpension eller sjukbidrag, om han varit
bosatt och mantalsskriven i Sverige sammanlagt minst fem år och efter sista
ankomsten till Sverige under minst ett år varit i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet.
Artikel 7.
Avlider italiensk medborgare, är den efterlevande maken, så länge denne
är bosatt och mantalsskriven i Sverige, på samma villkor och med samma
tilläggsförmåner som svensk medborgare berättigad till änkepension och
bidrag till änkor och änklingar med barn,
om den avlidne efter det han fyllt 18 år varit bosatt och mantalsskriven i
Sverige under sammanlagt minst 15 år, därav minst fem år i oavbruten följd
omedelbart före dödsfallet, allt under förutsättning att den efterlevande vid
dödsfallet var bosatt och mantalsskriven i Sverige, eller
om den efterlevande maken varit bosatt och mantalsskriven i Sverige under
minst 15 år, därav minst fem år i oavbruten följd omedelbart innan aasökar
om förmån göres.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1956
Artikel 8.
Mom. 1. Italiensk medborgare, som ej uppfyller förutsättningarna för rätt
till någon av de förmåner som avses i artiklarna 5—7, ävensom hans efterlevande
äga, om vederbörande lämnar Sverige med avsikt att ej mer återvända,
rätt till återbetalning av de till folkpensioneringen erlagda pensionsavgifter,
å vilka vederbörliga kvitton företes.
Italiensk medborgare, för vilken återbetalning skett, äger därefter ej göra
anspråk på förmån, som avses i artiklarna 5—7, förrän han ånyo uppfyllt
däri uppställda villkor.
Mom. 2. De högsta förvaltningsmyndigheterna i Italien utfärda erforderliga
bestämmelser rörande villkoren för och omfattningen av rätten för
italienska medborgare, vilka återfått avgifter som avses i mom. 1, att inbetala
det återbetalade beloppet till den obligatoriska invaliditets-, åldersoch
efterlevandeförsäkringen i Italien eller till den fakultativa invaliditetsoch
åldersförsäkringen för erhållande eller bibehållande av pensionsrätt
samt beträffande pensionens storlek.
Artikel 9.
Svensk medborgare, som ej uppfyller förutsättningarna för rätt till förmån
från den italienska invaliditets-, ålders- och efterlevandeförsäkringen, ävensom
hans efterlevande äga, om vederbörande lämnar Italien med avsikt att
ej mer återvända, rätt till återbetalning av de av honom erlagda premierna.
Har återbetalning skett, föreligger ej rätt till förmån, förrän villkoren härför
ånyo uppfyllts.
Artikel 10.
Vid tillämpningen av artiklarna 5—7 skall bortses från tillfällig bortovaro
från Sverige. Sådan tillfällig bortovaro anses föreligga, om bortovaron ej
sträcker sig över fyra månader. Dock kan även bortovaro av längre varaktighet
betraktas som tillfällig, om särskilda skäl tala därför. Sålunda kan
hänsyn tagas till den sammanlagda vistelsen i landet och anledningen till
bortovaron.
Kapitel II.
Försäkring mot sjukdom, tuberkulos och moderskap.
Artikel 11.
För rätt till förmån från den obligatoriska eller fakultativa försäkringen
i Italien mot sjukdom, tuberkulos och moderskap äger svensk eller italiensk
medborgare, som efter flyttning från Sverige till Italien blivit ansluten till
sådan försäkring, tillgodoräkna tid, varunder han omfattats av den allmänna
sjukförsäkringen i Sverige.
Svensk eller italiensk medborgare, som flyttar från Sverige till Italien och
som tidigare varit ansluten till den italienska obligatoriska försäkringen mot
tuberkulos, äger, även om denna anslutning ägt rum före flyttningen till Italien,
frivilligt fortsätta sådan försäkring och äger därvid tillgodoräkna tid,
varunder han omfattats av den allmänna sjukförsäkringen i Sverige.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1956 i)
Artikel 12.
I fall som avses i artikel 11 utgår förmån för sjukdom eller tuberkulos endast
om sjukdomen eller tuberkulosen yppats efter sådan anslutning till
eller fortsättning av försäkring, som avses i nämnda artikel.
Kapitel III.
Barnbidrag.
Artikel 13.
För barn, som själv är eller vars fader eller moder är italiensk medborgare,
utgives i Sverige enligt samma villkor, som gälla för svenska medborgare,
allmänt barnbidrag, om barnet är bosatt i Sverige och fostras av någon,
som är bosatt och mantalsskriven därstädes;
särskilt barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, om barnet varit
bosatt och mantalsskrivet i Sverige oavbrutet minst fem år omedelbart innan
ansökan om bidrag göres, eller om barnets fader, styvfader eller moder
är berättigad till svensk folkpension eller bidrag till änkor och änklingar
med barn. Härvid bortses från tillfällig bortovaro från Sverige på sätt stadgats
i artikel 10.
K ap i le 1 IV.
Yrkesskadeförsäkring.
Artikel 14.
Mom. 1. Förmåner från yrkesskadeförsäkringen innefattande även förhöjningar
och tillägg utgivas oavkortade till medborgare i de fördragsslutande
länderna oavsett eventuella inskränkande bestämmelser för utländska
medborgare.
Mom. 2. För svenska och italienska medborgare gälla icke sådana i det
ena fördragsslutande landet gällande bestämmelser om yrkesskadeförsäkringen,
som begränsa förmånsrätten vid bosättning i det andra landet.
Mom. 3. Förhöjningar och tillägg till förmåner från yrkesskadeförsäkringen
utgivas till personer, som avses i mom. 2, även vid bosättning i det
andra landet.
Artikel 15.
Mom. 1. Vid bestämmandet av rätten till ersättning och graden av arbetsoförmåga
enligt lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring i ena fördragsslutande
landet skall jämväl tidigare inträffad skada, som omfattas av det
andra landets yrkesskadeförsäkring, beaktas.
Mom. 2. Yppas yrkessjukdom efter det den sjuke i båda fördragsslutande
länderna varit sysselsatt i verksamhet, vari fara för sjukdomen förelegat,
skall ersättning utgå från försäkringen i det land, där sådan verksamhet senast
utförts.
Om yrkessjukdom föranlett ersättning från försäkringen i det ena landet,
skall samma försäkring svara även för försämring av sjukdomen, som in
-
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1956
träffar i det andra landet, dock ej om försämringen är att hänföra till arbete
i sistnämnda land i verksamhet, vari fara för sådan sjukdom föreligger.
Mom. 3. Bedriver företag med säte i ena fördragsslutande landet verksamhet,
som omfattas av yrkeskadeförsäkringen i det andra landet, må företaget
icke på den grund att det saknar säte i sistnämnda land åläggas högre
avgifter till nämnda försäkring.
Kapitel V.
Arbetslöshetsförmåner.
Artikel 16.
Mom. 1. För rätt till förmån från den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen
i Italien äger svensk eller italiensk medborgare, vilken efter flyttning
från Sverige till Italien utfört arbete som omfattas av denna försäkring, tillgodoräkna
tid, varunder han varit ansluten till arbetslöshetsförsäkringen i
Sverige.
Mom. 2. Efter överenskommelse mellan berörda svenska arbetslöshetskassa
och vederbörande italienska försäkringsinrättning och enligt de närmare
regler, som därvid uppställas, äger svensk eller italiensk medborgare,
som flyttat från Italien till Sverige, för rätt till förmån från den svenska arbetslöshetsförsäkringen
tillgodoräkna tid, varunder han varit ansluten till
den italienska försäkringen.
Mom. 3. Italiensk medborgare, som minst ett år haft stadigvarande anställning
inom det svenska näringslivet, äger på samma villkor som svensk
medborgare åtnjuta den hjälp vid arbetslöshet, som avses i artikel 1, mom.
1, 1) j.
TREDJE DELEN.
Övriga bestämmelser.
Artikel 17.
De högsta förvaltningsmyndigheterna äga överenskomma om erforderliga
tillämpningsbestämmelser till denna konvention. De skola särskilt träffa
överenskommelse om utseende av erforderliga förbindelseorgan i vartdera
landet för underlättande av konventionens tillämpning. Vidare skola de
högsta förvaltningsmyndigheterna reglera kontrollen i medicinskt och administrativt
hänseende över personer, som uppbära förmåner enligt denna
konvention, ävensom utgivandet i förekommande fall av förmån i annat land
än det, varifrån förmånen utgår.
Artikel 18.
Mom. 1. Vid tillämpningen av denna konvention skola myndigheter och
organ -i de båda fördragsslutande länderna lämna varandra bistånd i samma
utsträckning som vid tillämpningen av det egna landets lagstiftning. Sådant
bistånd lämnas utan vederlag, dock att ersättning skall utgå för åtgärder,
som ej falla inom myndighetens eller organets sedvanliga verksamhet.
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1956
11
Mom. 2. Vederbörande myndigheter och organ äga skriftväxla direkt med
varandra och med enskild person. De kunna även om så är nödvändigt hänvända
sig till myndighet i det andra landet genom detta lands diplomatiska
och konsulära representationer.
Mom. 3. De diplomatiska och konsulära representationerna äga direkt
hänvända sig till myndigheter och organ i det andra landet för att erhålla
erforderliga upplysningar för tillvaratagande av egna medborgares intressen
och äga därvid företräda dem utan särskild fullmakt.
Artikel 19.
De högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda länderna skola snarast
möjligt underrätta varandra om alla ändringar i den lagstiftning, som angives
i artikel 1.
Artikel 20.
De högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda länderna skola hålla varandra
underrättade om de åtgärder, som vidtagas inom det egna landet för
tillämpningen av konventionen.
Artikel 21.
I det ena fördragsslutande landet medgiven befrielse från stämpel- och
andra avgifter på handlingar och bevis, som skola företes för myndigheter
och organ i nämnda land, skall även gälla för handlingar och bevis, som vid
tillämpningen av denna konvention skola företes för myndigheter och organ
i det andra landet. Handlingar och bevis, som skola föreies i ärenden enligt
denna konvention, behöva ej legaliseras genom diplomatisk eller konsulär
myndighet.
Artikel 22.
Besvär, som inom viss tid skola ingivas till behörig myndighet i ett av de
båda fördragsslutande länderna, skola anses hava inkommit i rätt tid, om de
inom fastställd tid ingivits till motsvarande myndighet i det andra landet.
Därvid skall sistnämnda myndighet omedelbart vidarebefordra besvären till
behörig myndighet i det andra landet.
Artikel 23.
Handling, som vid tillämpningen av denna konvention tillställes vederbörande
myndigheter eller organ i det andra fördragsslutande landet, må ej
avvisas allenast på den grund att handlingen är avfattad på det andra
landets officiella språk.
Artikel 2h.
Utbetalning enligt denna konvention må med befriande verkan göras i
det egna landets valuta.
Därest valutarestriktioner införas i något av de fördragsslutande länderna,
skola dessa länders regeringar omedelbart i samförstånd vidtaga åtgärder
för att säkerställa erforderlig överföring mellan de båda länderna av
belopp enligt denna konvention.
12 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1956
Artikel 25.
Tvist, som uppkommer vid tillämpningen av denna konvention, skall
lösas i samförstånd av de högsta förvaltningsmyndigheterna i de fördragsslutande
länderna.
Kommer uppgörelse därvid icke till stånd, skall tvisten avgöras genom
skiljedomsförfarande, som regleras genom överenskommelse mellan de
högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda länderna. Skiljedomen skall
grundas på denna konventions anda och mening.
Artikel 26.
Med de högsta förvaltningsmyndigheterna avses i denna konvention:
1) i Sverige Konungen eller den myndighet han förordnar;
2) i Italien, den minister, under vilken de i artikel 1, mom. 1, 2) angivna
socialförsäkringsgrenarna sortera.
Artikel 27.
Denna konvention skall ratificeras. Ratifikationsinstrumenten skola utväxlas
i Stockholm.
Konventionen träder i kraft första dagen i andra månaden efter den då
ratifikationsinstrumenten utväxlades.
Artikel 28.
Mom. 1. Bestämmelserna i denna konvention äga tillämpning även på
fall, som mtraffat fore konventionens ikraftträdande, oavsett tidigare avgörande
i ärendet.
Mom. 2. Vid tillämpning av konventionen tages hänsyn jämväl till försäkrings-
eller vistelsetid före ikraftträdandet.
Mom. 3. I fall som avses i mom. 1 föreligger rätt till förmån från ikraftträdandet,
om ansökan göres inom ett år därefter. Denna tid nedsättes
till tre månader, när det gäller svensk folkpension. Göres ansökan senare
utgår förmånen från och med första dagen i månaden näst efter ansökningen.
Mom. i. Vad i mom. 1 stadgats gäller icke förmåner från den svenska
yrkesskadeförsäkringen.
Artikel 29.
Mom. 1. Denna konvention slutes för ett år. Giltighetstiden anses förlängd
för ett år i sänder, om konventionen icke uppsäges av det ena fördragsslutande
landet senast tre månader före utgången av giltighetstiden.
Mom. 2. Uppsäges konventionen skola dess bestämmelser äga fortsatt
giltighet å redan förvärvad förmån utan hinder av vad som må hava stadgats
i de båda ländernas lagstiftning rörande begränsningar i rätten till förmån
vid medborgarskap eller vistelse i annat land.
Mom. 3. Rörande sådan rätt till blivande förmån, som må hava förvärvats
före utgången av konventionens giltighetstid, skola bestämmelserna
i konventionen och därtill anslutande överenskommelser äga fortsatt tilllämpning
enligt de närmare regler, som fastställas genom särskild överenskommelse.
Som bevis härför hava de befullmäktigade ombuden undertecknat denna
konvention och försett den med sina sigill.
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1956
13
Som skedde i Rom den 25 maj 1955 i fyra exemplar, två på svenska språket
och två på italienska språket, vilka texter äga lika vitsord.
Slutprotokoll till konventionen mellan Konungariket Sverige och Italienska
Republiken rörande social trygghet.
I samband med undertecknandet denna dag av konventionen mellan Konungariket
Sverige och Italienska Republiken rörande social trygghet hava
de befullmäktigade ombuden för de fördragsslutande länderna överenskommit
om följande:
1. Personer, som avses i artikel 3 litt. e) i konventionen, med undantag
av dem som utsänts från det land representationen tillhör, kunna begära,
att lagstiftningen i det land, där de äro sysselsatta, skall gälla i fråga om en
eller flera av de grenar av social trygghet, som angivas i artikel 1. Vid
prövningen av sådan ansökan skall största möjliga hänsyn tagas till vederbörandes
önskemål.
2. Svenska regeringen åtager sig att verka för att de kommunala bostadstilläggen
till folkpension även skola komma italienska medborgare i Sverige
till del.
3. Italienska regeringen åtager sig att verka för att svenska medborgare
i Italien, som ej omfattas av obligatorisk försäkring mot sjukdom, tuberkulos
och moderskap, bli berättigade till naturaförmåner från sådan försäkring
på de villkor och enligt de regler, som avtalas mellan den svenska
diplomatiska representationen i Italien och vederbörande italienska försäkringsinstitution.
4. Artikel 12 i konventionen avser fall då vederbörande för rätt till förmån
i det ena av de båda länderna äger tillgodoräkna försäkringstid i det andra
landet. Om vederbörande tidigare varit ansluten till den italienska försäkringen
mot tuberkulos och begär förmån från denna försäkring, efter det
han en tid varit ansluten till den svenska sjukförsäkringen, samt den italienska
lagstiftningens förutsättningar uppfyllts i förevarande fall utan att
svensk försäkringstid tages i beräkning, utgår förmån även om han icke
begärt anslutning till den frivilliga italienska försäkringen eller oavsett om
sjukdomen yppats innan han medgivits sådan anslutning.
5. Italienska regeringen åtager sig att verka för att svenska medborgare
bosatta i Italien bliva delaktiga av den lokalt organiserade tuberkuloshjälpen
på samma villkor som italienska medborgare, under förutsättning att
italienska medborgare bosatta i Sverige i detta hänseende tillförsäkras samma
behandling som svenska medborgare.
6. Vad angår Sverige förstås med yrkessjukdom i denna konvention sådan
yrkesskada, som avses i 6 § litt. b) och c) lagen den 14 maj 1954 om
yrkesskadeförsäkring.
Som bevis härför hava de befullmäktigade ombuden undertecknat detta
slutprotokoll och försett det med sina sigill.
Som skedde i Rom den 25 maj 1955 i fyra exemplar, två på svenska språket
och två på italienska språket, vilka texter äga lika vitsord.
För Konungariket Sverige: För Italienska Republiken:
För Konungariket Sverige:
JOHAN BECK-FRIIS
För Italienska Republiken:
DOMINEDö
JOHAN BECK-FRIIS
DOMINEDö
660778 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1956:221 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation av en konvention mellan Sverige och Italien rörande social trygghet. a1 i texten