Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag angående fondering jämlikt 39 § lagen den 3 januari 19,i7

1956-04-24 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:28, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag angående fondering jämlikt 39 § lagen den 3 januari 19,i7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

1

Nr 28

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition

med förslag angående fondering jämlikt 39 § lagen

den 3 januari 19,i7 (nr 1) om allmän sjukförsäkring,

dels ock eu i ämnet väckt motion.

Genom en den 23 mars 1956 dagtecknad proposition, nr 146, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att jämlikt 39 § lagen om

allmän sjukförsäkring skall upprättas en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden,

samt att avsättning till fonden av på år 1955 belöpande

bidrag från arbetsgivare skall ske enligt i propositionen förordade grunder.

I en i anledning av propositionen väckt motion, nr 751 i andra kammaren

av herr Rubbestad, yrkas »att riksdagen vid behandling av propositionen

nr 146 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att

därest arbetsgivarbidragen till kostnaderna för tilläggssjukpenningen och

tilläggspenningen även under år 1956 i betydande mån skulle överstiga

60 % av ifrågavarande kostnader, frågan om sänkning av nämnda bidrag

må prövas i enlighet med vad som i motionen bar anförts».

I motionen anföres, att det synes lämpligt, att det under år 1955 uppkomna

överskottet fonderas. Skulle emellertid arbetsgivarbidragen även i

år, 1956, lämna avsevärt överskott, är det enligt motionärens mening anledning

att företaga en omprövning av arbetsgivarbidragens storlek. Arbetsgivarbidragen

till kostnaderna för tilläggssjukpenningen och tilläggspenningen

bör då sänkas, så att de — såsom vid reformens genomförande förutsatts

— i genomsnitt kan beräknas svara mot 60 % av nämnda kostnader.

Beträffande vad som i övrigt anföres i motionen får utskottet hänvisa

till densamma. I

I fråga om propositionens huvudsakliga innehåll må bär anföras följande.

Enligt 39 § lagen om allmän sjukförsäkring äger Konungen och riksdagen

bestämma att viss del av arbetsgivarnas bidrag till försäkringen skall

ingå till en fond att förvaltas enligt grunder, som fastställes i enahanda

ordning. Det föreslås nu att inom riksförsäkringsanstalten skall inrättas

en sådan fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden, och angives

1—855 56 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 ur 1956

vissa riktlinjer för fondens förvaltning. Vidare föreslås att av de på år

1955 belöpande bidragen från arbetsgivare skall fonderas omkring 55

milj. kr.

Gällande bestämmelser på förevarande område innehåller i huvudsak

följande.

Arbetsgivare är enligt sjukförsäkringslagen (38 §) pliktig erlägga bidrag

till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen och försäkringen för tillläggssjukpenning.

Bidraget skall för varje kalenderår utgöra, såvitt angår

sjukvårdsförsäkringen l/io % och beträffande försäkringen för tillläggssjukpenning

1 %, allt av den lön i penningar eller naturaförmåner,

som arbetsgivaren under året utgivit till sådana hos honom anställda arbetstagare,

som är obligatoriskt försäkrade enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

Beloppet av arbetsgivarbidrag, som belöper på ett kalenderår, skall enligt

39 § sjukförsäkringslagen i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer -—

sådana bestämmelser har utfärdats genom kungörelse den 3 december 1954

(nr 782) — fördelas mellan centralsjukkassorna i förhållande till såvitt

angår sjukvårdsförsäkringen antalet medlemmar vid utgången av kalenderåret

och beträffande försäkringen för tilläggssjukpenning centralsjukkassornas

och till dem anslutna lokalsjukkassors utgifter för tilläggssjukpenning

under kalenderåret. Konungen med riksdagen äger dock bestämma

att viss del av bidragen skall ingå till en fond att förvaltas enligt

grunder, som fastställes i enahanda ordning.

Även enligt lagen om moderskapshjälp åligger arbetsgivare viss bidragsskyldighet.

Sålunda stadgas (12 §) att arbetsgivare är skyldig att för

varje kalenderår erlägga bidrag till kostnaderna för tilläggspenning med

4/ioo % av den lön i penningar eller naturaförmåner, som han under året

utgivit till sådana hos honom anställda arbetstagare, som är obligatoriskt

försäkrade enligt lagen om yrkesskadeförsäkring. I fråga om sådant bidrag

skall enligt förevarande lagrum i övrigt tillämpas vad som i 38 och

39 §§ sjukförsäkringslagen finns stadgat om arbetsgivares bidrag till försäkringen

för tilläggssjukpenning.

Stadgandet i 39 § sjukförsäkringslagen om fondering av arbetsgivarbidrag

beslöts vid 1953 års riksdag. Beträffande vad som under förarbetena

härtill förekom må återgivas följande.

Socialförsäkringsutredningen anförde i sitt den 4 november 1952 avgivna

betänkande om sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring (SOU

1952:39), att det kunde övervägas om inte någon mindre del av arbetsgivarbidragen

borde kunna fonderas och den sålunda uppkomna fonden

vid behov tagas i anspråk under tider, då arbetsgivarbidragen sjunker.

Utredningen föreslog, att sådan fondbildning skulle komma till stånd, om

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 28 är 1956

3

Konungen och riksdagen så förordnade, och alt det skulle ankomma på

Konungen och riksdagen att utfärda närmare bestämmelser rörande fondens

förvaltning och användning.

I proposition nr 178 år 1953 underställdes socialförsäkringsutredningens

förslag riksdagens prövning. Föredragande departementschefen, statsrådet

Sträng, uttalade i propositionen, att utredningens förslag angående fördelningen

av arbetsgivarbidraget till kostnaderna för försäkringen för tilläggssjukpenning

ej föranledde någon erinran från hans sida. Då syftet med

arbetsgivarbidraget avseende sjukvårdsförsäkringen vore att nedbringa de

försäkrades avgifter för denna försäkring, syntes bidraget böra utgå till

centralsjukkassorna och lämpligen kunna fördelas mellan dem i förhållande

till antalet sjukkassemedlennnar vid utgången av det kalenderår

bidraget avser. Den inom sjukförsäkringen erforderliga fondbildningen

borde enligt departementschefens mening i första hand komma till stånd

hos kassorna själva. Med hänsyn till att det för avgiftsberäkningen inom

kassorna vore av betydelse att arbetsgivarbidrag utginge med från år till

år någorlunda konstanta belopp, fann departementschefen det dock välbetänkt

att, såsom utredningen föreslagit, möjlighet skulle föreligga till en

central fondering av viss del av inflytande bidrag.

I skrivelse den 9 februari 1956 har riksförsäkringsanstalten föreslagit

viss fondering av bidrag, som arbetsgivare är skyldiga att erlägga enligt

sjukförsäkringslagen och lagen om moderskapshjälp.

Beträffande innehållet i riksförsäkringsanstaltens förslag får utskottet

hänvisa till redogörelsen härför i propositionen. Här må dock, närmast

såsom bakgrund till yrkandet i den i anledning av propositionen väckta

motionen, anmärkas följande.

Riksförsäkringsanstalten har övervägt att föreslå en årlig fondering av

det för försäkringen för tilläggssjukpenning (tilläggspenning) avsedda

arbetsgivarbidrag, som för ett år överstiger 60 % av utgifterna för denna

försäkring. Med hänsyn till att den korta tid den allmänna sjukförsäkringen

varit i kraft inte gåve säkert underlag för bedömningen av den

framtida utvecklingen har emellertid anstalten för närvarande inskränkt

sig till att föreslå en fondering endast i fråga om 1955 års arbetsgivarbidrag.

Efter remiss har yttranden över riksförsäkringsanstaltens förslag avgivits

av statskontoret, riksräkenskapsverket, fullmäktige i riksbanken,

fullmäktige i riksgäldskontoret och Svenska sjukkasseförbundet.

Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, har, efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet, i propositionen anfört

bl. a.:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

»Riksförsäkringsanstalten har nu föreslagit att en sådan fondering skall

komma till stånd och att till en början viss del av de på 1955 belöpande

arbetsgivarbidragen till tilläggssjukpenning och tilläggspenning skall fonderas.

Fonderingens storlek skulle bestämmas så att den skulle utgöra det

belopp, varmed de nämnda arbetsgivarbidragen för år 1955 överstiger 60 %

av de under året i de allmänna sjukkassorna bokförda utgifterna för tillläggssjukpenning

och tilläggspenning. Anstalten har preliminärt beräknat

att dessa utgifter utgjort 246 milj. kr. Till täckande härav har stått till

förfogande avgifter om 150 milj. kr. och arbetsgivarbidrag om 202 milj.

kr. eller tillhopa 352 milj. kr. De för utgifternas täckning tillgängliga

medlen har alltså överstigit utgifterna med 106 milj. kr. Här må bemärkas

att på 1955 belöpande men vid årets utgång icke utbetalade tilläggssjukpenningar

och tilläggspenningar, tillhopa omkring 12 milj. kr., inte medräknats

i utgiftssumman 246 milj. kr.

För att täcka 60 % av sistnämnda belopp åtgår 147 milj. kr. Minskas

summan av arbetsgivarbidragen, 202 milj. kr., härmed, erhålles ett belopp

av 55 milj. kr. Ungefärligen detta belopp skulle alltså fonderas centralt.

Eftersom arbetsgivarbidraget till sjukvårdsförsäkringen helt åtgått för

det därför avsedda ändamålet har anstalten inte funnit någon fondering av

detsamma kunna ifrågakomma.

Även om central fondering enligt anstaltens förslag sker kommer ett

överskott på verksamheten år 1955, såvitt angår den obligatoriska försäkringen,

av omkring 100 milj. kr. att uppkomma i sjukkassorna.

De fonderade medlen skall enligt riksförsäkringsanstaltens förslag tagas

i anspråk endast för utgivande av tillskott till det för fördelning mellan

centralsjukkassor för visst kalenderår tillgängliga arbetsgivarbidraget, i

den mån detta bidrag understiger 60 % av de allmänna sjukkassornas

utgifter för tilläggssjukpenning och tilläggspenning under samma kalenderår.

Under remissbehandlingen har undantagslöst tillstyrkts att den föreslagna

fonderingen kommer till stånd.

För egen del anser jag det välbetänkt att en central fondering verkställes

så att tillfälliga mera betydande ökningar av utgifterna för tilläggssjukpenning

eller tilläggspenning eller tillfälliga minskningar av arbetsgivarbidragen

inte skall behöva resultera i avgiftsändringar eller att sjukkassornas

för andra delar av verksamheten fonderade medel skall behöva tagas i

anspråk. Emellertid synes det tveksamt om man i detta sammanhang bör

fastslå en viss regel för fondmedlens utnyttjande. Därmed torde kunna

anstå till dess ytterligare erfarenheter av den allmänna sjukförsäkringen

vunnits. Skulle innan en sådan regel blivit fastställd behov föreligga att

utnyttja fondmedlen torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta

därom.

I fråga om förvaltningen av de fonderade medlen innebär riksförsäk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2S är 1956 5

ringsanstaltens förslag att hos anstalten skall upprättas en fond, benämnd

arbetsgivarbidragsfonden. För fondförvaltningen skulle gälla ett reglemente

av i stort sett motsvarande innehåll som det som gäller för den hos

anstalten förefintliga yrkesskadeförsäkringsfonden.

Under remissbehandlingen har ifrågasatts att fondmedlen skulle mot

ränta insättas i riksgäldskontoret. Vidare har uttalats erinran mot namnet

å den föreslagna fonden.

De förevarande fondmedlen måste uppenbarligen vara så placerade att

de snabbt kan lösgöras om behov av dem uppkommer. Med hänsyn härtill

synes mig förslaget att de skall insättas i riksgäldskontoret innebära

en betydande fördel. Förslaget medför också att förvaltningen inom riksförsäkringsanstalten

blir synnerligen enkel. Jag ansluter mig därför till

förslaget att insättning skall ske i riksgäldskontoret och förutsätter därvid

att insättningen kan ske på sådana villkor, som fullmäktige i kontoret

angivit i sitt förut återgivna remissyttrande. Vid sådant förhållande synes

åtminstone inte för närvarande något särskilt reglemente vara erforderligt.

De fonderade medlen torde hos riksförsäkringsanstalten böra bokföras

såsom en särskild fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden. I den

mån närmare bestämmelser härom finnes behövliga torde det få ankomma

på Kungl. Maj :t alt utfärda dem.»

Utskottet

Kungl. Maj:Is i förevarande proposition framlagda förslag rörande fondering

av visst överskott på arbetsgivarbidragen för år 1955 till den allmänna

sjukförsäkringen föranleder ej någon utskottets erinran.

Det förhållandet, att det uppkomna överskottet uppgår till betydande

belopp, aktualiserar emellertid frågan, huruvida de nu utgående arbetsgivarbidragen

är riktigt avvägda för att man skall nå det resultat i fråga

om fördelningen av kostnaderna mellan arbetsgivarna, de försäkrade och

staten, som vid sjukförsäkringens tillkomst åsyftades; i fråga om tilläggssjukpenningen

och tilläggspenningen avsåg man att arbetsgivarbidragen

skulle täcka ungefär 60 % av kostnaderna. Om arbetsgivarbidragen icke

skulle komma att svara mot den del av försäkringskostnaderna, som från

början avsetts, bör enligt utskottets mening, när tillräcklig erfarenhet

vunnits, en omprövning ske av de bestämmelser, som reglerar bidragens

storlek, i syfte att anpassa bidragen till vad de enligt statsmakternas mening

vid försäkringens tillkomst bör täcka. Med vad utskottet sålunda

uttalat torde den i anledning av propositionen väckta motionen, 11:751,

få anses besvarad.

Utskottet hemställer,

1. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr

146; samt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lugutskottels utlåtande nr 28 år 1956

2. att förevarande motion, II: 751, måtte anses besvarad

genom vad utskottet ovan i utlåtandet anfört.

Stockholm den 24 april 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,

fru Carlqvist, herrar Huss*, Mannerskantz, Grönkvist och Alvar Andersson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Jacobsson i

Tobo, fru Västberg*, herrar Hagård, Lundberg, Carlsson i Bakeröd och

Rimmerfors samt fru Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Sthlm 1956. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:222 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation av en konvention mellan Sverige och Italien rörande social trygghet. a1 i texten