Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att en utredning rörande en väsentligt förbättrad folkpension skyndsamt verkställes i syfte att härigenom lägga grunden till den ifrågasatta allmänna pensionsförsäkringen».

1956-05-15 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:30, Skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att en utredning rörande en väsentligt förbättrad folkpension skyndsamt verkställes i syfte att härigenom lägga grunden till den ifrågasatta allmänna pensionsförsäkringen».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1956

1

Nr 30

/ Utlåtande i anledning av väckta motioner om en allmän

pensionsförsäkring.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft sex

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 345 i första kammaren av herr

Eliasson in. fl. samt nr 262 i andra kammaren av herr Pettersson i Dahl

m. fl.,

dels de likalydande motionerna nr 346 i första kammaren av herrar

Norling och öliman samt nr 283 i andra kammaren av herr Senander m. fl.,

dels ock de likalydande motionerna nr 461 i första kammaren av herr

Eiverlöf m. fl. samt nr 595 i andra kammaren av herr Hjalmar son in. fl.

I motionerna I: 345 och 11: 262 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att en utredning rörande en

väsentligt förbättrad folkpension skyndsamt verkställes i syfte att härigenom

lägga grunden till den ifrågasatta allmänna pensionsförsäkringen».

I motionerna I: 346 och 11: 283 har föreslagits, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställer om förslag till höstriksdagen 1956 om en pensionsförsäkringsreform,

som tillförsäkrar löntagarna och jämförliga medborgargrupper

verklig trygghet på ålderdomen»; samt att vid utformningen

av förslaget följande synpunkter beaktas:

»1) Reformen måste genomföras med riktpunkt att alla arbetare och

tjänstemän tillförsäkras pension motsvarande minst två tredjedelar av

slutlönen vid full arbetsförmåga.

2) Särskilda åtgärder måste därvid vidtagas för att tillgodose dem, som

befinner sig i eller närmar sig pensionsåldern.

3) Pensionsåldern bör sänkas, framför allt för dem som är sysselsatta i

tungt arbete.

4) Reformen skall genomföras på företagarnas bekostnad.»

I motionerna 1: 461 och II: 595 hemställes, »att riksdagen måtte

1) uttala

a) att folkpensionens grundbelopp, i vilken då skall inräknas nu utgående

dyrtidstillägg, successivt bör höjas så att det från och med den 1

januari 1965 för ensamstående person kommer att utgå med 3 250 kronor,

för ålderspensionsberättigade äkta makar med 5 200 kronor samt för övrig

pensionsberältigad med motsvarande belopp,

1—755 so Bihang till riksdagens protokoll 1956. .9 samt. 2 avd. Nr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 195ti

h) att denna höjning — utöver vad i år beslutas —- skall genomföras

med början från och med år 1958 samt med i möjligaste mån lika belopp

per år räknat,

c) att denna förbättring i folkpensionens grundbelopp utgår från 195ö

års penningvärde samt att dyrtidstillägg, som bättre än för närvarande

garanterar värdebeständigheten, vid behov skall utgå efter regler som till

sin närmare utformning ytterligare bör övervägas,

d) att Kungl. Maj:t bör begagna i gällande försäkringslag medgiven

dispensrätt så att frivillig pensionering främjas med särskilt beaktande av

angelägenheten att möjliggöra friare placering av pensionsmedel direkt i

produktiv verksamhet;

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte låta

utreda

a) frågan om en mera försäkringsmässig utformning av änkepensioneringen,

b) frågan om en närmare samordning mellan invalidpensionen och

annan socialförsäkring,

c) frågan om folkpensionens fortsatta finansieringssätt.»

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna 1:345, 11:283 och 11:595.

Utredningar

Efter hemställan av andra lagutskottet i dess utlåtande nr 47 år 1944

anhöll riksdagen nämnda år i skrivelse till Kungl. Maj:t om en förutsättningslös

utredning angående möjligheten och lämpligheten av en obligatorisk

pensionering av i enskild tjänst anställda (rd. skr. nr 325 år 1944).

Närmast i anledning av riksdagens begäran tillkallade chefen för handelsdepartementet

härefter jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24

januari 1947 vissa utredningsmän med uppdrag att verkställa utredning

och avgiva förslag rörande ordnandet av pensionering för anställda i privat

tjänst. Dessa utredningsmän antog benämningen pensionsutredningen.

Utredningen avgav den 21 september 1950 ett principbetänkande om allmän

pensionsförsäkring (SOU 1950: 33), vilket i sedvanlig ordning remissbehandlades.

Till fullföljande av det arbete pensionsutredningen påbörjat tillkallades

härefter enligt Kungl. Maj:ls bemyndigande den 23 november 1951 särskilda

sakkunniga för utarbetande av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring.

Även dessa sakkunniga antog benämningen pensionsutredningen.

Sedan utredningen avslutat sitt arbete avgav densamma ett den 17

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 dr 1956

september 1955 dagtecknat betänkande om allmän pensionsförsäkring

(SOU 1955: 32). Betänkandet utmynnade i förslag till lag om allmän pensionsförsäkring.

Enligt nämnda lagförslag skall skyldighet föreligga för i princip alla

enligt förordningen om statlig inkomstskatt taxerade i Sveiigc mantalsskrivna

personer i åldern 17—64 år, dock inte för folkpensionärer, att erlägga

premier för en allmän pensionsförsäkring, som skall ske i pensionsslyrelsen.

Premierna skall beräknas i förhållande till den försäkrades sammanlagda

nettoinkomst i vad den understiger visst belopp. För arbetstagare

skall premierna i första hand erläggas av arbetsgivaren, börsäkiingen skall

bereda ålderspension, invalidpension och familjepension. Ålderspension

skall utgå från tidigast 67 års ålder. Pensionens storlek för visst år skall

bero av det antal pensionspoäng, som efter vissa grunder uträknas för den

försäkrade, samt av den på visst sätt beräknade medelinkomsten i landet

två år tidigare för personer i åldern 17—64 år. Vissa regler har föreslagits

för ernående av samordning med annan socialförsäkring. Finansieringen

skall grundas på det s. k. fördelningssystemet, dock skall under en övergångstid

ske en viss fondering. På grund av de föreslagna övergångsbestämmelserna

skall pensionerna beräknas efter avsevärt gynnsammare

grunder än eljest för personer, som blir pensionsberättigade under en övergångstid,

och avgifterna under ett antal år fastställas till lägre belopp än

det, som beräknas bli erforderligt sedan försäkringen kommit i full

funktion.

I det nu berörda betänkandet har vissa frågor lämnats öppna, bl. a. frågan

hur nu förefintliga pensionsanordningar skall kunna anpassas efter

den föreslagna försäkringen.

Till utredningens betänkande har fogats särskilda yttranden och reservationer

av ledamöterna herrar Ahlberg, Brodén, Ericsson, Lassen, fru Löfkvist,

herrar Nordholm och Stcen samt av experterna Parenius och Äkerstedt.

Herr Ahlberg har i ett särskilt yttrande framlagt ett alternativt förslag

till lösning av pensionsfrågan. Detta alternativa förslag har angivits i följande

punkter:

1. Den planerade allmänna pensionsförsäkringen genomfölcs icke. Del

syfte som försäkringen avsetts betjäna tillgodoses i stället genom utbyggnad

av befintliga organ för folkpensionering och sjukförsäkring.

2. Folkpensioneringens invalidpension avvecklas och sjukföi säkiingen

utvidgas att omfatta även invalidpensionering.

3. Folkpensioneringens familjepension anknytes till den icke inkomstprövade

ålderspensionen och utformas i övrigt efter de regler som föreslagits

gälla för den planerade allmänna pensionsförsäkringen.

4. Folkpensioneringens ej inkomstprövade ålderspension och därmed

familjepensionen höjes steg för steg i den takt som det samhällsekonomiska

läget enligt statsmakternas bedömning medger. Sedan pensionen

bringats upp till avsedd nivå och dessförinnan under tiden mellan tvennc

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1956

imåförhöjningju’ kan justering av pensionsbeloppen erfordras på grund av

föråndiingår i den allmänna levnadsstandarden. Dessa justeringar genomföres

antingen genom författningsändringar eller genom antagandet av

icglei för automatisk anpassning. I sistnämnda fall kan av pensionsutredningen

utarbetad metod anlitas.

5. Med det belopp, varmed folkpensioneringens icke behovsprövade åldel

spension ökas vid i punkt 4 avsedd nivåförhöjning, minskas den inkomstprövade

ålderspensionen och ökas det s. k. fria inkomstutrymmet.

6. Folkpensionsavgiften höjes i samma proportion som ålderspensionen

varjämte viss ökning av sjukkasseavgiften genomföres.

7. Kostnader för ålders-, familje- och invalidpensioneringen, som icke

täckes av avgifterna, bestrides av staten. Med hänsyn till den starka skatteprogressionen

anmäler sig här det problem om förhållandet mellan direkt

och indirekt skatt för bestridandet av sociala kostnader, som gjorts till

föremål för särskild utredning och till vilket jag icke kunnat taga ställning.

8. En väsentlig ökning av åldersgenerationens inkomster med därav föranledd

ökad konsumtion och efterfrågan, som icke uppväges av ökad produktion

och ökat sparande, kan göra det nödvändigt att vidtaga inflationsbekämpande

åtgärder. Vid här föreslagen lösning av problemet om allmän

pensionering kan nämnda åtgärder behandlas som en konjunkturpolitisk

fråga av fiistaende karaktär, ökningen av folkpensionerna bör därför i

och för sig icke nödvändiggöra en fondbildning.

Slutligen har, jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 januari 1956,

tillkallats en särskild beredning med uppdrag att inom socialdepartementet

bitiäda vid fortsatt handläggning av frågan om en förbättrad pensionering

och därmed sammanhängande spörsmål.

I det anförande till statsrådsprotokollet nämnda den 27 januari, vari

chefen för socialdepartementet, statsrådet Ericsson, anhöll om bemyndigande

att tillkalla beredningen, anförde statsrådet Ericsson, efter en redogörelse

för det utredningsarbete, som dittills företagits, att 1951 års pensionsutredning

framhållit, att kompletterande utredningar i vissa avseenden

vore behövliga. Vissa av dessa borde enligt statsrådet föreligga, innan

slutlig ställning toges till Irågan huruvida pensionsutredningens förslag

skulle läggas till grund för lagstiftning eller om andra vägar skulle beträdas

för lösningen av de föreliggande spörsmålen. Åtskilliga frågor tarvade

sin lösning därest förslaget skulle läggas till grund för lagstiftning.

Hindci boide inte heller föreligga alt i anslutning till en sådan undersökning

överväga även andra lösningar av själva pensionsfrågan än den föreslagna,

i den mån sådana kunde komma att aktualiseras i samband med

u tredningsarbetet.

Beträffande den särskilda beredningens arbetsuppgifter anförde statsrådet

Ericsson närmare bl. a.:

På den sålunda föreslagna beredningen bör ankomma att bilda sig eu

uppfattning i stora drag om den inverkan, som ett genomförande av det

föreliggande pensionsförslaget skulle få eller lämpligen borde få dels på

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 ur 1956 5

utformningen av annan socialförsäkring, främst folkpensioneringen, den

allmänna sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen, samt dels på andra

offentliga och privata pensionsanordningar. Beredningen bör framlägga

därav betingade förslag. Vidare hör uppmärksamhet ägnas de ekonomiska

och administrativa problem, som kan förväntas uppkomma såväl i samband

med den aktuella försäkringen som beträffande andra av densamma

berörda anordningar av olika slag. Det bör även ankomma på beredningen

att närmare undersöka alternativa lösningar av pensionsfrågan. Sådana

har redan framkommit och ytterligare alternativ kan framkomma under

remissbehandlingen eller under beredningens arbete.

Sedan remissbehandlingen av pensionsutredningens förslag avslutats,

bör beredningen, med beaktande av de synpunkter som framkommit under

denna, utarbeta de förslag — eventuellt alternativa sådana — som finnes

erforderliga för statsmakternas ståndpunktstagande i de förutnämnda och

övriga hithörande frågor.

I den mån en annan lösning skulle ifrågasättas än den i pensionsutredningens

betänkande framlagda, torde beredningens överväganden böra

framläggas i sådan form att de kan underkastas remissbehandling. Detsamma

gäller förslag i frågor, som inte upptagits av pensionsutredningen.

Beredningens arbete bör bedrivas med all möjlig skyndsamhet. I den

mån så visar sig lämpligt bör resultatet av detsamma kunna framläggas i

etapper. Beredningen bör i den mån så finnes påkallat utarbeta författningsbestämmelser

för de förslag som framlägges.

I fråga om utformningen av eventuellt erforderliga ändringar i de statliga

avlönings- och pensionsförfattningarna anförde statsrådet Ericsson, alt

detta spörsmål torde böra utredas i särskild ordning, sedan beredningens

arbete fortskridit så långt att det låter sig bedöma i vad mån och i vilka

avseenden sådana ändringar är behövliga. Härom borde samråd ske med

1951 års pensionsutredning. Motsvarande borde gälla om ändringar i skattelagstiftningen.

I förevarande sammanhang må även omnämnas, att i fråga om den

arbetarpensionering som hittills genomförts i vårt land har i vad avser den

privata arbetsmarknaden vissa undersökningar gjorts av arbetsmarknadens

parter, och i anslutning härtill har också framkommit förslag till ett mera

allmänt genomförande av arbetarpensioneringen.

Svenska arbetsgivareföreningens pensionskommitté avgav sålunda i mars

1954 ett betänkande, vilket utkommit av trycket under titeln »Arbelarpcnsioner,

betänkande avgivet av Svenska arbetsgivareföreningens pensionskommitté».

Kommittén har i betänkandet framlagt förslag till arbetarpensioncringens

ordnande i näringslivets egen regi. Till betänkandet finns

såsom bilaga fogad bl. a. en utredning angående pensioncringsförliållandena

inom Arbetsgivareföreningens område. Betänkandet har överlämnats

till Landsorganisationen och har även varit föremål för överläggning i arbetsmark

nadskommittén.

Vidare har Landsorganisationens utredningsavdelning i september 1954

avlämnat en preliminär redogörelse för den s. k. LO-undersökningen 1953

opaginerad Kontrollera mot PDF

0

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1956

angående de allmänna anställningsförmånerna. I denna redogörelse behandlas

bl. a. socialförmåner vid ålderdom (pensionsförmåner).

Motionerna

I motionerna 1: 315 och II: 262 uttalas beträffande det av pensionsutredningcn

i fjol avlämnade förslaget till lag om allmän pensionsförsäkring,

att det har påtagliga nackdelar av olika slag. Om förslaget anföres:

----Det är bl. a. organisatoriskt och administrativt mycket invecklat.

Systemet för uppbörd och debitering av avgifterna synes bli komplicerat

och kostnadskrävande. Någon samordning mellan det nya pensionsförsäkringssystemet

och den nuvarande folkpensioneringen föreslås icke, och det

måste betraktas som en svaghet att man skall behöva ha två obligatoriska

pcnsionsförsäkringssystem, som i princip omfattar alla medborgare. Frågan

om eu revision av de behovsprövade folkpensionsförmånerna i samband

med pensionsförsäkringens genomförande har icke utretts. Någon

samordning med sjukförsäkringen förutses icke heller, och frågan om en

samordning med utgående tjänstepensioner har icke upptagits till närmare

prövning. En uppenbar svaghet är också, att den hemarbetande gifta kvinnan,

bortsett från familjepensionen, icke kan bli delaktig i de förbättrade

pensionsförmånerna.

Vidare erinras i nämnda motioner om ett uttalande i ett särskilt yttrande

till pensionsutredningens betänkande av herr Ericsson, att det är angeläget

att tillse, att icke genomförandet av eu allmän pensionsförsäkring medför

alltför betungande kostnader för särskilt de mindre företagarna exempelvis

inom jordbruk och skogsbruk, handel, hantverk, småindustri och fiske.

Motionärerna förklarar, att de helt delar denna uppfattning, och anför, att

utan tvivel skulle tusentals mindre företagare få mycket svårt att svara för

både bidraget till de anställdas pensionering och den egna premien.

Motionärerna finner det vidare »orättvist, att mindre företagare och lågavlönade

arbetare, som fått nöja sig med en låg inkomst, också skall ha så

mycket lägre pensionsförmåner än andra medborgare efter avslutad arbetsinsats».

För att uppnå en förbättrad och mera rättvis allmän pensionering och

därjämte en mindre invecklad och kostsam administration bör enligt motionärerna

en väsentligt förbättrad, icke behovsprövad folkpension genomföras,

avsedd att trygga behovet av pensionsförsäkring åt i varje fall stora delar

av landets befolkning. Självfallet måste, anför motionärerna, genomförandet

av en så väsentlig höjning av folkpensionerna ske successivt och med

beaktande av den fortsatta produktionsstegring, som är sannolik.

Genom en lämpligt avvägd höjning av folkpensionerna vinner man, anföres

vidare i motionerna, en tillfredsställande pension för betydande

grupper av befolkningen. För andra grupper åter får man på det sättet en

så stor grundpension att det för ett flertal kommer att vara tillräckligt

med en tämligen ringa tilläggspension.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr SO ur 1956

7

Beträffande storleken av grundpensionen hänvisar motionärerna till att

lägre statstjänstemän — motionärerna räknar här med statstjänstemän i

löneklass 12 — har en pension om cirka 6 000 kronor om året. Motionärerna

finner det motiverat att andra grupper tillförsäkras en minimipension

av motsvarande storlek. I och med en försämring av penningvärdet

eller en höjning av den allmänna inkomstnivån horde en motsvarande höjning

ske av minimipensionens storlek.

Motionärerna anser det angeläget, att en utredning rörande en successivt

utbyggd folkpensionering enligt i motionerna angivna riktlinjer skyndsamt

verkställes. Vid denna utredning horde klarläggas hur finansieringsfrågan

bör lösas. Härvid förutsättes att någon övervältring av kostnaderna för

pensioneringen på kommunerna icke bör ifrågakomma. Även andra viktiga

spörsmål borde utredas, bl. a. det framtida behovet av behovsprövade pensionsförmåner,

hur familje- och invalidpensioneringen bör ordnas samt

samordningen mellan den förbättrade folkpensioneringen och utgående

tjänstepensioner.

I motionerna I: 346 och II: 283 beröres frågan om tidpunkten för behandling

i riksdagen av en lagstiftning om allmän pensionsförsäkring och

framhålles, att man härvid främst måste observera, att varje uppskov med

ett förslag, som efter många års utredande äntligen föreligger, innebär

att ytterligare årskullar av förvärvsarbetande hinner lämna produktionen

utan det förbättrade ålderdomsskydd, som det här är fråga om att ge.

Vidare uttalas i motionerna i fråga om finansieringen av en allmän pensionsreform

att det torde vara en enstämmig uppfattning i de fackliga

organisationerna och på arbetsplatserna, att arbetsgivarna skall åläggas

svara för hela kostnaderna och att man därvid, som ett led i finansieringen

i reformens inledande skede, bör överväga att ta i anspråk de stora pensionsfonder,

som många företag — i synnerhet de större — förfogar över.

I motionerna I: 461 och II: 595 uttalas inledningsvis, att förutsättningar

snarast hör skapas för en praktiskt användbar och socialt godtagbar lösning

av svenska folkets pensionsfråga. Utgångspunkten kan därvid enligt

motionärernas mening icke vara den långt gående obligatoriska försäkringslinje

med dess obligatoriska avgifter, som pensionsutredningens

majoritet valt. Mot denna obligatoriska linje anföres i motionerna en rad

olika skäl, varom torde få hänvisas till motionerna.

Lösningen av pensionsproblemet bör enligt motionärerna sökas efter

andra linjer än den obligatoriska, efter friare, mera differentierade och

mera personliga linjer. Beträffande utformningen av dessa linjer anföres

hl. a.:

1 botten bör läggas en för alla lika grundpension i form av eu så förbättrad

folkpension, atl den verkligen kan sägas täcka utgifterna för de mest

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1956

ofrånkomliga mänskliga behoven. Människornas möjligheter att ovanpå

denna bygga ytterligare säkerhet för äldre dagar och deras beredvillighet

att så göra hör stärkas och främjas. Detta kan ske genom kollektiva överenskommelser,

i enskilda arbetsavtal eller genom frivilliga försäkringar i

hävdvunna eller nya former. Speciell uppmärksamhet hör ägnas jordbrukarnas

och småföretagarnas pensionsfråga. Folkpensioneringssystemet bör

utformas så att det ökar företagens intresse för att också pensionera sina

kollektivavtalsanställda medarbetare.

En bedömning av i vilken grad och i vilken takt den allmänna folkpensionen

— den icke behovsprövade folkpensionen — kan höjas måste,

anföres vidare i motionerna, ha ett underlag i beräkningar av de resurser

som kan anses komma att stå till statens förfogande. Det vore väsentligt att

dessa pensionshöjningar skedde så att genom dem något hot mot penningvärdet

icke skapades. Detta betydde att de jämte övriga utgifter hela tiden

måste ligga inom ramen för de statsinkomster ett rimligt skatteuttag kan

beräknas ge.

Efter att ha gjort vissa närmare uttalanden rörande storleken av det

framtida skatteuttaget förordar motionärerna, att ett principbeslut fattas

redan vid innevarande riksdags vårsession om höjning av folkpensionerna,

varvid man vid bestämmandet av höjningens storlek borde sträva efter att

folkpensionen i princip ej skulle behöva kompletteras med en inkomstprövad

del. I fråga om de belopp, till vilka ålderspensionen enligt motionärerna

borde höjas, får utskottet hänvisa till de ovan i utlåtandet återgivna

yrkandena i motionerna.

Enligt motionärerna bör vidare beaktas, att pensionen liksom hittills

måste vara någorlunda värdebeständig ävensom standardbeständig. I fråga

om värdebeständigheten anföres:

Den nuvarande låsningen vid 50-kronorssteg för ensamstående innebär

sjunkande dyrtidskompensation vid stigande pensionsnivå. I och för sig

borde man därför tänka sig ett rörligt belopp som dyrtidstillägg, men det

nuvarande systemet har stora fördelar då det är enkelt och förståeligt. Vi

föreslår av denna anledning ej någon principiell ändring däri men hemställer

att eu lösning överväges, som vid en stegring i pensionspristalet på

fem enheter ger ett dyrtidstillägg på hundra kronor till ensamstående pensionär,

etthundrasextio kronor till gifta pensionärer och sextio kronor till

änkepensionsberättigad och i hustrutillägg.

Beträffande standardbeständigheten anföres, att det kan diskuteras,

huruvida ej en lämplig form skulle vara att riksdagen vid vissa på förhand

fixerade tidpunkter, t. ex. vart femte år, toge upp frågan om den

standardmässiga anknytningen.

Beträffande de kommunala inkomstprövade bostadstilläggen till folkpensionerna

anföres, att den föreslagna höjningen av folkpensionen kan

medföra en successiv minskning i behovet av bostadstillägg. Bl. a. anföres

i detta sammanhang, att statsbidraget till bostadstilläggen kan reduceras.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1956

9

Kommunerna finge då själva avgöra, huruvida de ansåge det nödvändigt

att utgiva oförändrade bostadstillägg eller skäligt att reducera dessa.

I fråga om invalidpensionen anföres, att starka skäl talar för att den bör

överföras till sjukförsäkringen. Änkepensioneringen syntes vidare enligt

motionärerna böra omändras, så att den i sin utformning närmare anknytes

till vad som är vanligt inom försäkringsmässigt ordnad pensionering.

Pensionsrätten borde i möjligaste mån göras oberoende av villkor om viss

uppnådd ålder vid makens frånfälle och av behovsprövning. Motionärerna

förordar en kompletterande utredning i nu angivna hänseenden.

I fråga om finansieringen av den utbyggda folkpensionen uttalas, att

en ökning av den procentsats, med vilken folkpensionsavgifterna uttages,

bör övervägas.

Nära nog lika väsentligt som den undan för undan förbättrade allmänna

medborgerliga grundpensionen måste enligt motionärerna möjligheten vara

att där ovanpå lägga en personlig tilläggspension. För betydande grupper

arbetstagare syntes man kunna underlätta en försäkringsmässig lösning av

pensionsfrågan genom inrättande av olika slags pensionsföreningar. Vissa

avvikelser måste därvid medgivas från bestämmelserna i gällande lag om

försäkringsrörelse. Genom att utnyttja dispensmöjligheterna i lagen kunde

statsmakterna främja kollektiva överenskommelser om pensionering därför

att de medel, vilka avsätts för detta ändamål, finge kvar stanna i den

produktiva verksamheten. I samma riktning skulle vidgade möjligheter

för försäkringsföretag till friare placering av »pensionsmedel» kunna leda.

Utskottet

Frågan om en förbättrad pensionering för de stora befolkningsgrupper,

som nu vid ålderdom eller invaliditet huvudsakligen måste lita till folkpensioneringen,

har sedan åtskillig tid varit föremål för ett positivt intresse.

Enighet synes föreligga om att betydande förbättringar bör komma till

stånd inom en nära framtid. I fråga om de principer, efter vilka pensioneringen

i framtiden bör vara uppbyggd, liksom beträffande utformningen

av skilda detaljer går meningarna däremot isär. Härom bär icke minst

de nu förevarande motionerna vittnesmål.

I motionerna 1:345 och 11:262 samt 1:461 och 11:595 riktas sålunda

till en början kritik mot pensionsutredningens ställningstagande till det

grundläggande spörsmålet, om pensionsfrågan bör lösas genom en allmän

pensionsförsäkring eller genom en utbyggnad av den nuvarande folkpensioneringen,

och förordas sistnämnda lösning. Även i motionerna I: 346

och 11:283 förordas en lösning, som i grundläggande frågor i väsentliga

avseenden avviker från pensionsutredningens förslag. Jämväl i en råd

olika detalj spörsmål rörande pensioneringens närmare utformning lägges

i samtliga motioner i skilda hänseenden kritiska synpunkter på pensionsutredningens

förslag.

2—755 56 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 sand. 2 avd. Nr 30

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1956

Innan slutlig ställning tages till frågan, huruvida det förslag som framlagts

av 1951 års pensionsutredning skall ligga till grund för lagstiftning

eller om någon annan lösning av de föreliggande spörsmålen skall väljas,

måste åtskilliga frågor ytterligare undersökas. Pensionsutredningen har

själv framhållit, att kompletterande utredningar i vissa avseenden är behövliga.

Efter Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 januari 1956 har också

tillkallats en särskild, parlamentariskt sammansatt beredning med uppdrag

att inom socialdepartementet biträda vid fortsatt handläggning av

frågan om en förbättrad pensionering och därmed sammanhängande spörsmål.

Beredningens arbete skall visserligen bedrivas med all möjlig skyndsamhet,

men det är icke att förvänta, att resultatet av dess arbete skall

kunna framläggas i sådan tid, att förslag, såsom yrkas i motionerna I: 346

och 11:283, skall kunna av Kungl. Maj:t framläggas till höstsessionen av

innevarande års riksdag. Utskottet kan alltså icke tillstyrka den i nämnda

motioner gjorda hemställan om en dylik begäran.

I de direktiv som givits för beredningens arbete uttalas, att hinder icke

bör föreligga att överväga även andra lösningar av själva pensionsfrågan

än den av pensionsutredningen föreslagna, i den mån sådana kan komma

att aktualiseras i samband med utredningsarbetet, och det bör enligt direktiven

ankomma på beredningen att närmare undersöka alternativa lösningar

av pensionsfrågan. Vidare erinras om att sådana lösningar redan

framkommit — ett alternativ som bygger på en utbyggd folkpensionering

har i ett särskilt yttrande till utredningens betänkande framlagts av

ledamoten i utredningen herr Ahlberg — och att ytterligare alternativ kan

framkomma under remissbehandlingen eller under beredningens arbete.

Såsom dylika alternativ kan de i förevarande motioner i principfrågan

framförda förslagen betecknas.

Åtskilliga av de olika, var för sig betydelsefulla detalj spörsmål, beträffande

vilka uppslag till lösningar ges i motionerna eller varom utredning

begäres, har direkt uppmärksammats i direktiven till beredningen. Andra

ligger, ehuru icke särskilt omnämnda, dock uppenbarligen inom ramen

för beredningens arbete.

Med hänsyn till det läge vari frågan sålunda nu befinner sig kan utskottet

icke förorda, att riksdagen skulle, såsom i samtliga motioner,

ehuru delvis i olika avseenden, yrkas eller förutsättes, taga ställning till

vilka lösningar som slutligt skall väljas. Utskottet vill däremot förorda,

att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller, att samtliga förevarande motioner

överlämnas till beredningen att av densamma övervägas vid fullgörandet

av dess uppdrag.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj :t ville överlämna förevarande motioner, nämligen
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1956

11

1. 1:345 och II: 262,

2. 1:346 och 11:283 samt

3. I: 461 och II: 595,

till den inom socialdepartmentet tillkallade särskilda beredning,

som har att inom departementet biträda vid fortsatt

handläggning av frågan om en förbättrad pensionering och

därmed sammanhängande spörsmål, att av beredningen övervägas

vid fullgörandet av dess uppdrag.

Stockholm den 15 maj 1956.

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson,

Sunne, fru Carlqvist, herrar Mannerskantz, Grönkvist, Alvar Andersson och

Åkesson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Jacobsson

i Tobo, Nilsson i Göteborg, Hagård, Carlsson i Bakeröd, Johansson i Södertälje,

Rimmerfors* och fru Eriksson i Ängelholm*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Mannerskantz och Hagård, vilka anfört:

Frågan om »svenska folkets pensionering» har hög angelägenhetsgrad.

Ett ytterst omfattande utredningsmaterial föreligger i pensionsutredningens

principbetänkande, avlämnat redan i september 1950, och i pensionsutredningens

i september 1955 avlämnade slutbetänkande. Båda dessa

betänkanden har varit föremål för remissbehandling. I de olika remissvaren

har synnerligen värdefulla synpunkter anförts och ett omfattande material

redovisats.

Grund måste därför anses föreligga för ett principiellt ståndpunktstagande

från riksdagens sida. I motionerna 1:461 och 11:595 har yrkats

att riksdagen måtte taga sådan ställning. I motionerna 1:599 och II: 791

— vilka icke behandlas i förevarande utlåtande — har vidare angivits till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 dr 1936

vilka statsfinansiella konsekvenser för budgetåret 1957/58 det skulle föra

att inleda en allmän pensionsreform fr. o. m. ingången av kalenderåret

1958. Denna reform skulle innebära en successiv omvandling av den nuvarande

folkpensionen till en icke behovsprövad, allmän medborgerlig

grundpension. Därutöver bör, för att underlätta ett genomförande av en

ovanpå folkpensionen lagd frivillig pensionering, åtgärder vidtagas, anpassade

för såväl löntagare som jordbrukare, hantverkare och andra företagare

på sätt vi motionsvis tidigare yrkat.

Vissa tekniska omständigheter kan emellertid behöva ytterligare utredas.

En parlamentarisk beredning med uppdrag att inom socialdepartementet

biträda vid fortsatt handläggning av frågan om en förbättrad pensionering

har efter Kungl. Maj:ts bemyndigande av den 27 januari 1956 tillkallats.

Nödvändiga tekniska undersökningar bör kunna göras inom denna beredning.

Som huvudlinje för dess arbete bör enligt vår mening här angivna

huvudståndpunkt i pensionsfrågan tjäna.

Under denna förutsättning har vi biträtt utskottets hemställan och dess

förslag att bl. a. motionerna 1:461 och 11:595 må av Kungl. Maj:t överlämnas

till beredningen i fråga för att där övervägas.

Sthlm 1956. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:331 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om en allmän pensionsförsäkring. s. 1 i texten