Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 21 september 1915

1956-05-08 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:31, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 21 september 1915

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1956

1

Nr 31

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 21

september 1915 (nr 362) om behörighet att utöva

läkarkonsten.

Genom en den 6 april 1956 dagtecknad proposition, nr 164, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 21 september 1915 (nr 362) om

behörighet att utöva läkarkonsten

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 21 september 1915 om behörighet

att utöva läkarkonsten1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §. 1 §•

Behörighet att utöva läkarkonsten tillkommer

1) den, som------(legitimerad läkare);

2) den, som,--—---Konungen utnämnd;

3) den, som, utan att vara legitimerad

läkare, är av medicinalstyrelsen

förordnad att tjänstgöra såsom

vikarie för läkare eller såsom extra

läkare eller är av vederbörande myndighet

förordnad till läkare vid den

militära sjukvården eller är förordnad

att vara underläkare eller amanuens

vid offentlig klinik eller poliklinik;
1

Senaste lydelse av 1 §, sc SFS 1934:44.

Bihang till riksdagens protokoll 1956.

3) den, som, utan att vara legitimerad

läkare, är av medicinalstyrelsen

eller, efter medicinalstyrelsens

bemyndigande, av landstingskommuns

sjukvårdsstyrelse eller motsvarande

organ i stad utanför landsting

eller sjukhusdirektion förordnad att

tjänstgöra såsom vikarie för läkare

eller såsom extra läkare eller

är av vederbörande myndighet för
9

samt. 2 avd. Nr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1956

ordnad till läkare vid den militära

sjukvården eller är förordnad att vara

underläkare eller amanuens vid

offentlig klinik eller poliklinik;

4) den, som----— — tillåtelsen avser.

Denna lag träder i kraft den 1 juni

1956.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

i det följande, hänvisa till propositionen.

Framställning från medicinalstyrelsen

I skrivelse den 31 december 1955 hemställde medicinalstyrelsen, att

Kungl. Maj :t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för ändring i lagen om

behörighet att utöva läkarkonsten så att läkarbehörighet kunde vinnas genom

förordnande, som meddelats efter medicinalstyrelsens bemyndigande.

Genom denna ändring avsågs att möjliggöra en överflyttning från medicinalstyrelsen

till sjukhushuvudmännen av ärenden rörande förordnande av

medicine kandidater att uppehålla tjänster som underläkare eller extra läkare

vid de av landstingen och städerna utanför landsting drivna sjukhusen.

Medicinalstyrelsen framhåller i skrivelsen, att styrelsen årligen meddelar

ett mycket stort antal förordnanden för medicine kandidater att uppehålla

läkartjänster av olika slag. Största delen av dessa förordnanden avser

tjänster som tillförordnad underläkare eller extra läkare vid landstingens

och de utanför landstingen stående städernas sjukhus. Antalet dylika förordnanden

brukar uppgå till omkring 1 600 varje år. Enligt styrelsens

mening skulle en betydande administrativ förenkling vinnas om sjukhushuvudmännen

finge befogenhet att själva meddela förordnande i dessa

fall. Några sakliga betänkligheter mot att medicinalstyrelsen bemyndigades

delegera förordnanderätten till huvudmännen anser styrelsen icke behöva

möta, om delegationen sker under angivande bl. a. av de minimikrav

i fråga om utbildning som sökanden måste uppfylla. I de fall då legitimerad

läkare ej kunnat erhållas till ifrågavarande tjänster förordnas f. n.

regelmässigt medicine kandidat att uppehålla tjänsten, om han avslutat

för avläggande av medicine licentiatexamen föreskriven tjänstgöring i medicin

och kirurgi utom assistenttjänstgöring. Då det torde erbjuda vissa

svårigheter för huvudmännen att pröva om en sökande uppfyller minimikraven,

föreslår medicinalstyrelsen, att de medicine kandidater, som fyller

av styrelsen fastställda fordringar för erhållande av läkarförordnande,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1956

skall äga att på vederbörande fakultets eller högskolas kansli erhålla bevis

härom. Den som företer sådant bevis skulle alltså kunna av sjukhushuvudmannen

förordnas att uppehålla i bemyndigandet angiven läkartjänst.

I skrivelsen påpekar medicinalstyrelsen emellertid, att det någon gång

inträffar att en medicine kandidat, oaktat han fyller de formella kraven,

icke lämpligen bör erhålla förordnande av här avsett slag. Styrelsen anser

sig därför vara nödsakad att finna någon utväg, varigenom styrelsen kan

förhindra att olämplig person förordnas. Detta tänker sig styrelsen kunna

ske genom att styrelsen i cirkulärskrivelse till huvudmännen angiver vilka

som icke bör komma i fråga till förordnande. Bland annat av denna anledning

bör enligt styrelsens mening rätten att förordna medicine kandidater

begränsas till sjukvårdsstyrelserna resp. sjukvårdsberedningarna och

icke utsträckas till sjukhusdirektionerna.

Medicinalstyrelsen förklarar vidare, att det av styrelsen föreslagna förfarandet

förutsätter sådan ändring i lagen om behörighet att utöva läkarkonsten,

att läkarbehörighet kan vinnas även genom förordnande som

meddelats efter medicinalstyrelsens bemyndigande.

Yttranden över skrivelsen har efter remiss avgivits av kanslern för rikets

universitet, som därvid jämväl överlämnat yttranden från medicinska fakulteterna

i Uppsala, Lund och Göteborg samt från karolinska institutets

rektorsämbete, kvacksalveriutredningen, Svenska stadsförbundet, Svenska

landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Hedlund, framhåller, efter

gemensam beredning med cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen,

i det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet av den 16 mars

1956 inledningsvis att förordnande av medicine kandidater såsom vikarier

på läkartjänster vid de av landstingen och vissa städer drivna sjukhusen

bereder medicinalstyrelsen avsevärt arbete varje år. Departementschefen

anför vidare att genom den föreslagna delegationsrätten medicinalstyrelsen

skulle kunna avlastas dessa ärenden, och samtidigt skulle en betydande förenkling

av förfarandet vinnas. Departementschefen fortsätter:

»Jag anser det angeläget, att varje möjlighet till förenkling i administrationen,

som icke medför minskad säkerhet, tillvaratages. Sjukvårdsstyrelserna

och sjukvårdsberedningarna har redan nu att förordna underläkare

vid sjukhusen och vikarier för dem, då legitimerad läkare finnes att tillgå.

Legitimationen innebär givetvis en viss garanti för att vederbörande är kompetent

för tjänsten. Därest motsvarande garanti kan skapas för att de medicine

kandidater som ifrågakommer till förordnande besitter erforderlig

kompetens, synes mig intet vara att erinra mot en delegering av förord
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1956

nanderätten. Under remissbehandlingen har i stort sett icke heller några

invändningar gjorts häremot.

Medicinalstyrelsen förordnar f. n., då till vikarie för underläkare eller såsom

extra läkare föreslagits medicine kandidat, regelmässigt sådan medicine

kandidat som fullgjort viss för medicine licentiatexamen föreskriven

tjänstgöring i ämnena medicin och kirurgi. Någon närmare prövning av

vederbörandes kvalifikationer i övrigt äger sålunda i allmänhet icke rum.

Däremot förekommer det någon gång att styrelsen, oaktat en sökande till

vikariatsförordnande fyller de formella kraven, underlåter att förordna honom,

emedan styrelsen fått kännedom om förhållanden som gör att sökanden

icke lämpligen bör erhålla läkarförordnande. Enligt vad som upplysts

mig är dessa fall ytterligt sällsynta.

Mot delegering av förordnanderätten torde hinder icke möta ur säkerhetssynpunkt.

Konstaterandet att sökanden uppfyller de fordringar i utbildningshänseende

som anses böra ställas för läkarförordnande kan nämligen

lika väl göras av annat organ än medicinalstyrelsen, i synnerhet om,

såsom styrelsen föreslagit, sökanden sättes i tillfälle att förete vederbörligt

bevis om denna sin kompetens. Och medicinalstyrelsen torde även efter

en delegering kunna förhindra att en för läkarförordnande visserligen

formellt kompetent men likväl olämplig person får tjänstgöra som läkare.

Den väg medicinalstyrelsen anvisat härför, nämligen att i cirkulärskrivelse

till de organ som bemyndigats förordna läkarvikarier ange medicine kandidat

som icke bör komma i fråga till förordnande, kan jag emellertid

icke godtaga. Det måste beaktas att sådant bekantgörande för den enskilde

kan bli av långt mera genomgripande betydelse än om han blott förbigås

vid förordnande. Problemet synes mig i stället böra lösas på det sättet, att

de organ till vilka förordnanderätten delegerats i tveksamma fall inhämtar

medicinalstyrelsens mening innan förordnande meddelas samt att medicinalstyrelsen

fortlöpande granskar uppgifter om meddelade förordnanden

och vid behov ingriper däremot. I samband med bemyndigande torde medicinalstyrelsen

därför böra utfärda föreskrifter om samråd m. in.

Med angivna reservation kan jag ansluta mig till medicinalstyrelsens av

flertalet remissinstanser biträdda förslag. Delegeringen av förordnanderätten

torde, såsom påpekats i ett par remissyttranden, såvitt avser förordnanden

vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, böra ske till vederbörande

sjukhusdirektion. I övrigt bör ifrågavarande bemyndigande lämnas landstingens

sjukvårdsstyrelser och de utanför landsting stående städernas sjukvårdsberedningar

eller motsvarande organ. Den härpå grundade befogenheten

torde böra begränsas till sådana tjänster, för vilka den med kompetensbeviset

avsedda utbildningen anses tillräcklig.

Det torde få ankomma på medicinalstyrelsen att meddela närmare föreskrifter

och anvisningar rörande fordringar för nämnda kompetensbevis och

förfarandet i övrigt vid förordnande varom nu är fråga. Därvid torde de

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1956

synpunkter som framkommit under remissbehandlingen och som här icke

behandlats kunna beaktas.

Enligt läkarbehörighetslagens nuvarande lydelse kan behörighet att utöva

läkarkonsten icke vinnas genom ett efter medicinalstyrelsens bemyndigande

av annat organ meddelat förordnande att uppehålla läkartjänst. För genomförande

av medicinalstyrelsens förslag kräves därför sådan ändring i sagda

lag att behörighet även tillkommer den som förordnats på nyssnämnda sätt.

Förslag till författningsändring med denna innebörd har uppgjorts inom

inrikesdepartementet. För att förordnande av semestervikarier under instundande

sommar skall kunna ske i den här föreslagna ordningen torde

ändringen böra träda i kraft redan den 1 juni 1956.»

Lagrådet

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet

Underläkare vid de av landstingen och städerna utanför landsting drivna

sjukhusen förordnas f. n. av landstingens sjukvårdsstyrelser och de utanför

landstingen stående städernas sjukvårdsberedningar eller motsvarande organ.

Vikarie för underläkare förordnas, då legitimerad läkare finns att tillgå,

av sjukhusdirektionen eller för kortare tid å direktionens vägnar av dess

ordförande samt, då legitimerad läkare icke finns att tillgå, av medicinalstyrelsen.

Den framställning från medicinalstyrelsen, som ligger till grund

för det föreliggande förslaget, syftar till att möjliggöra en överflyttning från

medicinalstyrelsen till sjukhushuvudmännen av ärenden rörande förordnande

av medicine kandidater att uppehålla tjänster som underläkare eller

extra läkare vid nu angivna sjukhus. Avsikten är att delegeringen av förordnanderätten,

såvitt avser Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund,

skall ske till vederbörande sjukhusdirektion och i övrigt till vederbörande

sjukvårdsstyrelse, sjukvårdsberedning eller motsvarande organ.

Ur säkerhetssynpunkt synes den föreslagna möjligheten att delegera förordnanderätten,

tillämpad på sätt i propositionen förordats, icke vara förenad

med några nackdelar.

Departementschefen framhåller till motivering av förslaget att ifrågavarande

ärenden bereder medicinalstyrelsen avsevärt arbete varje år. Genom

den föreslagna delegationsrätten skulle styrelsen kunna avlastas dessa

ärenden, och samtidigt skulle enligt departementschefens mening en betydande

förenkling av förfarandet vinnas. Departementschefen framhåller

även angelägenheten av att varje möjlighet till förenkling i administrationen,

som icke medför minskad säkerhet, tillvaratages.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1956

För medicinalstyrelsen kommer den föreslagna delegationsrätten givetvis

att medföra en icke obetydlig lättnad. Däremot har utskottet icke blivit övertygat

om att för sjukhusens del några mera märkbara fördelar står att vinna

genom delegering till sjukvårdsstyrelserna eller motsvarande organ. För

sjukhusen torde det icke innebära någon förenkling att hänvändelse skall

ske till dessa organ i stället för till medicinalstyrelsen, och ur synpunkten

av snabb behandling av ärendena synes det vara tveksamt, vilket förfarande

som är att föredraga. Emellertid synes det utskottet som om delegering

till sjukhusdirektionerna — som ju har att förordna vikarie för underläkare,

då vikarien är legitimerad läkare — även i andra fall än som nu föreslagits

skulle vara ägnat att medföra vissa administrativa förenklingar. Utskottet

vill därför förorda att det måtte övervägas om icke en utvidgning av den

föreslagna delegationsrätten i enlighet härmed kan vara lämplig. Utskottet

vill dock icke motsätta sig att delegering skall kunna ske i enlighet med vad

departementschefen i propositionen förordat.

För genomförande av förslaget kräves sådan ändring i läkarbehörighetslagen

att behörighet att utöva läkarkonsten vinnes även genom sådant förordnande

att uppehålla läkartjänst, som meddelats efter medicinalstyrelsens

bemyndigande. Utskottet har uppmärksammat att den föreslagna lagändringen

går längre än som är erforderligt för tillgodoseende av departementschefens

förslag i fråga om delegationsrätten. Detta förhållande föranleder

dock icke någon erinran från utskottets sida. Att märka är härvid

att lagtextens utformning även inrymmer möjlighet till den utvidgning av

delegationsrätten, som utskottet enligt det ovan anförda funnit böra övervägas.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 164.

Stockholm den 8 maj 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,

fru Carlqvist, herrar Mannerskantz, Grönkvist, Alvar Andersson och

Åkesson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Jacobsson

i Tobo, Nilsson i Göteborg, Hagård, Lundberg*, Carlsson i Bakeröd,

Odhe* och Königson*.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:265 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 21 september 1915 a1 i texten