Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till allmän prisregleringslag, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1956-05-15 · 30 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 30 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:34, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till allmän prisregleringslag, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1956

1

Nr 34

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till allmän prisregleringslag, m. m., dels

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 23 mars 1956 dagtecknad proposition, nr 147, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag

till

1) allmän prisregleringslag; och

2) lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947 (nr

303).

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

Allmän prisregleringslag

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §■

Kommer riket i krig, skola bestämmelserna i 2—9 §§ träda i tillämpning.

Då kriget upphört, förordnar Konungen senast före avslutandet av den riksdagssession,

som börjar näst efter krigets slut, att bestämmelserna icke vidare

skola tillämpas; dock att vad nu sagts ej skall gälla, i den mån bestämmelserna

alltjämt skola äga tillämpning på grund av förordnande enligt

andra eller tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen förordna, att nämnda

bestämmelser skola tillämpas. Sådant förordnande skall, vid äventyr

att det eljest förfaller, inom en månad underställas riksdagen för dess prövning

av frågan, huruvida förordnandet skall bestå. Blir förordnandet icke

inom två månader från det underställningen skett av riksdagen gillat, är

detsamma förfallet. Upphör krigsfaran, skall förordnandet av Konungen

upphävas.

Har av annan orsak uppkommit betydande fara för allvarlig stegring av

allmänna prisläget inom riket, äger Konungen förordna att vad i 2—9 §§

stadgas, helt eller delvis, skall under viss tid, högst ett år varje gång, äga

1 Dihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 3i år 1956

tillämpning. Förordnandet skall inom en månad eller, om riksdagssession

icke pågår, inom en månad från början av nästkommande session underställas

riksdagen. Vad i andra stycket sägs om påföljden, därest underställning

ej sker eller riksdagen ej inom två månader gillar förordnandet, skall

äga motsvarande tillämpning i fall som nu avses.

Under tid, då bestämmelse i 2—9 §§ äger tillämpning, skola även däremot

svarande stadganden i 10—22 §§ tillämpas.

Om prisreglering

2 §•

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva visst

pris, som prövas skäligt, att gälla såsom högst pris vid frivillig försäljning

av viss förnödenhet eller frivilligt utförande av viss tjänst.

Högstpriset må icke överskridas med mindre säljaren eller den som utför

tjänsten erhållit tillstånd därtill. Den som fastställt högstpriset äger bestämma

på vilken myndighet det skall ankomma att bevilja sådant tillstånd.

3 §•

1 mom. Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva,

att den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller frivilligt utför viss

tjänst icke må utan tillstånd överskrida det pris å förnödenheten eller tjänsten,

vilket han tillämpade å dag som i föreskriften angives, eller, om han då

icke sålde förnödenhet eller utförde tjänst varom fråga är, det pris, som den

angivna dagen var att anse som gängse pris eller som han före nämnda dag

senast tillämpat (stoppris). Sker efter den i föreskriften angivna dagen

överlåtelse av rörelse, i vilken försäljes förnödenhet eller utföres tjänst som

i föreskriften avses, skall dock såsom stoppris för den nye innehavaren av

rörelsen gälla det pris, som den föregående innehavaren högst ägt uttaga.

Föreskrift om stoppris meddelas att gälla för viss tid, högst sex månader.

När skäl äro därtill, må tiden förlängas, varje gång med högst sex månader.

Den som meddelat föreskrift om stoppris äger bestämma på vilken myndighet

det skall ankomma att bevilja tillstånd till överskridande av stopppriset.

2 mom. Gäller stoppris beträffande viss förnödenhet eller tjänst och finnes

priset vara högre än som kan anses skäligt, äger Konungen eller myndighet

som Konungen bestämmer föreskriva skälig sänkning av priset. Sådan

föreskrift må jämväl meddelas beträffande allenast viss person som tillhandahåller

förnödenhet eller tjänst.

Föreskrift som i första stycket sägs gäller under den tid stoppriset är

gällande. Det fastställda priset må icke överskridas utan tillstånd av myndighet

som Konungen bestämmer.

4 §.

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger föreskriva, att

viss förnödenhet icke må försäljas eller saluhållas eller viss tjänst utföras

eller erbjudas med mindre högstpris eller stoppris gäller för förnödenheten

eller tjänsten. Sådan föreskrift må jämväl meddelas beträffande allenast

viss person som tillhandahåller förnödenhet eller tjänst.

5 §.

Ej må någon vid tillhandahållande av förnödenhet eller tjänst begära

eller mottaga vederlag, som i märklig mån överstiger det i allmänhet tilllämpade

priset eller som eljest är att anse såsom oskäligt med hänsyn till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3b år 1956

3

självkostnaden och de grunder i övrigt, som allmänt tillämpas vid prissättning

å liknande slag av förnödenheter eller tjänster.

6 §•

Får enligt denna lag visst pris för förnödenhet eller tjänst icke överskridas,

må ej, i vidare mån än som överensstämmer med offentlig myndighets

anordning, såsom villkor för förnödenhetens försäljning eller tjänstens utförande

fordras att jämväl annan förnödenhet inköpes eller annan tjänst

tages i anspråk, ej heller att eljest avtal slutes eller förbindelse avgives rörande

annat än det parti av förnödenheten eller den tjänst varom fråga är.

7 §•

Konungen äger föreskriva, att rätt att yrkesmässigt köpa eller sälja viss

förnödenhet eller yrkesmässigt utföra viss tjänst skall tillkomma endast

1) den som är medlem av viss sammanslutning;

2) den som före viss dag yrkesmässigt köpt eller sålt sådan förnödenhet

eller yrkesmässigt utfört sådan tjänst.

Meddelas föreskrift, som i första stycket under 1) avses, skall, där ej

särskilda förhållanden till annat föranleda, rätt att yrkesmässigt köpa eller

sälja förnödenheten eller utföra tjänsten medgivas jämväl den, som förbinder

sig att ställa sig till efterrättelse de villkor som i anledning av denna

lag uppställts för medlem av sammanslutningen beträffande rätten att köpa

eller sälja förnödenheten eller utföra tjänsten. Föreskrift, som i första stycket

under 2) avses, må meddelas endast när särskilda skäl äro därtill.

I den mån så finnes erforderligt för att hindra onödig fördyring av handeln

med viss förnödenhet eller eljest för att undanröja missförhållanden

inom näringslivet, vilka uppkommit i följd av de i 1 § angivna förhållandena

och medföra onödig stegring av priset å viss förnödenhet eller tjänst,

äger Konungen meddela föreskrift om begränsning på annat sätt än förut

i denna paragraf är sagt av rätten att yrkesmässigt köpa eller sälja förnödenheten

eller yrkesmässigt utföra tjänsten.

8 §•

Myndighet som Konungen bestämmer äger beträffande yrkesmässig försäljning

av viss förnödenhet meddela särskilda bestämmelser angående

skyldighet att å försäljningsställe hava anslag med prisuppgifter av viss

beskaffenhet samt angående skyldighet att sälja förnödenheten efter vikt

eller mått eller, där förnödenheten saluföres förpackad, i förpackningar

märkta på visst sätt, så ock annan dylik bestämmelse, som må vara ägnad

att motverka oskälig prisstegring eller att ordna tillförsel, saluhållande eller

förbrukning av förnödenheten.

Vad i första stycket är stadgat skall i tillämpliga delar gälla även i fråga

om yrkesmässigt utförande av viss tjänst.

9 §.

Erfordras för genomförande av prisreglering, utöver vad i 8 § sägs, föreskrift

att förnödenhet må tillhandahållas endast i visst utförande, till viss

myckenhet, i viss förpackning eller dylikt, ankommer på Konungen att

förordna därom.

Om straff m. m.

10 §.

Den som vid tillhandahållande av förnödenhet eller tjänst uppsåtligen begär

eller mottager vederlag efter högre pris än som är medgivet i föreskrift

eller tillstånd, varom i 2 eller 3 § sägs, så ock den som för förnödenhet eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 3b år 1956

tjänst, vilken han avser att utnyttja i yrkesmässig förvärvsverksamhet eller

som han, yrkesmässigt eller eljest, avser att mot vederlag överlåta till annan,

uppsåtligen betalar eller erbjuder sig att betala sådant högre pris, dömes

till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till enahanda straff dömes den, som uppsåtligen bryter mot 5 eller 6 §

eller mot föreskrift eller villkor som avses i 4, 7 eller 9 §.

11 §.

Har brott varom förinäles i 10 § icke förövats i yrkesmässig förvärvsverksamhet

eller eljest i vinningssyfte och är brottet att anse som ringa, dömes

till dagsböter.

12 §.

Är brott som i 10 § sägs att anse som grovt, skall dömas till fängelse eller

till straffarbete i högst två år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen

avsett att bereda sig otillbörlig vinst av betydande storlek, om

gärningsmannen begagnat vilseledande bokföring eller om gärningen eljest

varit av särskilt farlig art.

13 §.

Förövas gärning som i 10 § sägs av oaktsamhet och är ej oaktsamheten

att anse som ringa, straffes med dagsböter.

Är brottet grovt, dömes till fängelse i högst ett år eller dagsböter.

14 §.

Åsidosätter någon uppsåtligen eller av oaktsamhet bestämmelse, som meddelats

jämlikt 8 §, straffes med dagsböter.

15 §.

Husbonde ansvarar för sådant i 10—14 §§ omförmält brott, som begås av

hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vore brottet begånget

av honom själv, där brottet skett med hans vetskap och vilja.

16 §.

Har köpare av förnödenhet eller mottagare av tjänst medverkat till sådant

i 10—13 §§ omförmält brott, som förövats av säljaren eller den som

tillhandahållit tjänsten, och är han ej enligt vad där stadgas underkastad

ansvar, må han för sin medverkan straffas allenast om han uppsåtligen

förlett denne till brottet. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning

å säljare i fråga om köpares brott mot föreskrift eller villkor som avses i

7 §•

17 §.

Har någon förövat gärning, som enligt 10—13 §§ är belagd med straff,

skall han, där ej särskilda förhållanden till annat föranleda, förpliktas att

till kronan utgiva värdet av avtalat eller uppburet vederlag eller, om synnerliga

skäl giva anledning därtill, viss del av vederlaget.

18 §.

Brott varom förmäles i 10—13 §§ må av allmän åklagare åtalas allenast

efter anmälan eller medgivande av myndighet som Konungen bestämmer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1956

5

Särskilda bestämmelser

19 §.

Med tjänst avses i denna lag verksamhet, som någon, yrkesmässigt eller

eljest, självständigt utför för annans räkning. Lika med utförande av tjänst

anses utövande av sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras

myndighets tillstånd, så ock upplåtelse av rätt att nyttja förnödenhet.

Lika med försäljning av förnödenhet anses överlåtelse eller upplåtelse

av förmögenhetsrättighet av immateriell art, så ock upplåtelse av rätt att

å fastighet avverka skog eller där taga torv, ler, grus, sten eller annat, som

icke är att hänföra till fastighetens vanliga avkastning.

Vad i denna lag sägs om försäljning och utförande av tjänst skall gälla

även där vederlaget skall utgå i annat än penningar.

20 §.

Över beslut som myndighet meddelat jämlikt 2, 3, 4 eller 8 § må talan föras

hos Konungen genom besvär, som skola ingivas till vederbörande statsdepartement.

Utan hinder av däröver förd klagan skall myndighetens beslut

lända till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

21 §.

Vad i denna lag stadgas om brott, som begåtts under tid då 2—9 §§ skola

tillämpas, skall gälla även efter det nämnda bestämmelser upphört att äga

tillämpning.

22 §.

Konungen äger meddela bestämmelser om delgivning, genom kungörelse

eller annorledes, av föreskrift varom stadgas i 2—4 och 7—9 §§ så ock i övrigt

meddela de närmare bestämmelser som erfordras för tillämpning av

denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957.

Där i lag eller författning hänvisas till bestämmelse i prisregleringslagen

den 30 juni 1947 (nr 303) skall hänvisningen i stället avse motsvarande

stadgande i denna lag.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947 (nr 303)

Härigenom förordnas, att prisregleringslagen den 30 juni 19471, vilken

jämlikt lag den 15 april 1955 (nr 161) gäller till och med den 30 juni 1956,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1956.

* Senaste lydelse av 2 § se SFS 1948: 408.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 3i år 1956

I samband med propositionen har utskottet förehaft sex i anledning av

densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 580 av herr Ewerlöf m. fl.,

nr 581 av herr Norling, och

nr 582 av herrar Ohlon och Lindblom, samt

inom andra kammaren

nr 756 av herrar Hagberg och Holmberg,

nr 757 av herr Hjalmarson m. fl., och

nr 758 av herr Ohlin m. fl.

Följande motioner är likalydande: 1:580 och 11:757, 1:581 och 11:756

samt I: 582 och II: 758.

Motionärernas yrkanden återgives i det följande under särskild rubrik.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen framlagda

förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat för

sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det

följande, hänvisa till propositionen samt motionerna II: 756, 757 och 758.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag att den nuvarande tidsbegränsade prisregleringslagen

skall ersättas av en permanent beredskapslagstiftning med

syfte att i vissa extraordinära situationer möjliggöra åtgärder, som finnes

nödvändiga för att motverka prisstegringar. Den nya prisregleringslagen

har, efter mönster från de allmänna förfogande- och ransoneringslagarna,

utformats såsom en fullmaktslag.

Beträffande förutsättningarna för tillämpning av lagens bestämmelser

skils mellan tre olika fall. Kommer riket i krig träder bestämmelserna

automatiskt i tillämpning. Vid krigsfara, vari riket befinner sig, äger Kungl.

Maj :t förordna om tillämpning av lagens bestämmelser. Slutligen tillkommer

denna rätt Kungl. Maj :t även i ett läge, där av annan orsak än krig

eller krigsfara betydande fara uppkommit för allvarlig stegring av det allmänna

prisläget inom riket. Har Kungl. Maj :t meddelat förordnande om

prisreglering, skall förordnandet inom viss kortare tid underställas riksdagens

prövning.

I övrigt utgör den föreslagna lagen en överarbetning av nuvarande prisregleringslag

och företer till sina huvuddrag inga större skiljaktigheter från

denna. Den ordning i vilken prislåsning sker har emellertid förenklats, och

den nya lagen upptager endast två former för prisingripanden, nämligen

högstpris, som motsvarar det nuvarande normalpriset, och stoppris. Såsom

en nyhet har införts möjlighet för Kungl. Maj:t att, när så erfordras

för genomförande av prisreglering, förordna om varustandardisering, varmed

avses föreskrifter att förnödenhet må tillhandahållas endast i visst

utförande, till viss myckenhet, i viss förpackning eller dylikt.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1956

En förutsättning för att den nuvarande prisregleringen skall kunna slopas

angives vara alt statens nuvarande möjligheter att ingripa mot konkurrensbegränsningar

inom näringslivet och att eljest främja konkurrensen

mellan företagarna utvidgas. Förslag härom framlägges för riksdagen

i särskild proposition efter anmälan av chefen för handelsdepartementet.

Den föreslagna beredskapslagen skall enligt förslaget träda i kraft den

1 januari 1957. Med hänsyn härtill föreslås, att den nuvarande prisregleringslagens

giltighetstid, vilken utgår vid halvårsskiftet 1956, förlänges till

årets slut.

1954 års priskontrollutredning

Genom beslut den 17 december 1954 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen

för handelsdepartementet att tillkalla sakkunniga för att verkställa utredning

och avgiva förslag i fråga om behovet av en försatt statlig priskontroll och

grunderna för den prisreglerande verksamhet, som kunde finnas erforderlig. I

enlighet härmed tillkallade dåvarande chefen för handelsdepartementet,

statsrådet Ericsson, såsom utredningsmän ordföranden i näringsfrihetsrådet,

f. d. lagmannen Alfred Bexelius, ordförande, byråchefen Gustav Cederwall,

ekonomen i Svenska metallindustriarbetareförbundet fil. lic. Hans

Hagnell, ledamoten av riksdagens andra kammare hemmansägaren Fridolf

Jansson, sekreteraren i Tjänstemännens centralorganisation fil. lic. Arne

Nilstein, ledamoten av riksdagens andra kammare direktören Erik Nygren,

direktören Holger Ohlin, ledamoten av riksdagens första kammare distriktsöverläraren

Dagmar Ranmark, direktören Ragnar Sachs, ordföranden och

chefen för statens priskontrollnämnd ledamoten av riksdagens andra kammare

Erik Severin samt ledamoten av riksdagens andra kammare revisorn

Erik Strandh.

De sakkunniga, vilka antog benämningen 1954 års priskontrollutredning,

avgav den 3 december 1955 betänkande »Konkurrens och priser» (SOU

1955:45) med förslag till allmän prisregleringslag, vissa ändringar i lagstiftningen

till motverkande av konkurrensbegränsningen inom näringslivet

m. m. Betänkandet är enhälligt.

Betänkandet har remissbehandlats.

Såsom redan antytts innefattar utredningens betänkande, förutom lagförslag

angående prisreglering, jämväl förslag till lag angående ändring av

lagen den 25 september 1953 (nr 603) om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning

inom näringslivet. Härtill ansluter sig förslag dels till

ny lag om uppgiftsskyldighct rörande pris- och konkurrensförhållanden

dels ock till viss ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Betänkandet innehåller

härjämte förslag av organisatorisk art. Förslag rörande lagstiftningen

till motverkande av konkurrensbegränsning jämte därmed sammanhörande

författningsförslag har för riksdagen framlagts genom en till utskottet lika
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 3i år 1956

ledes remitterad proposition nr 148, vilken behandlas i utskottets utlåtande

nr 35. Beträffande organisationsfrågan må anmärkas att förslag i detta

avseende framlagts genom propositionen nr 97, vilken remitterats till statsutskottet.

Propositionen

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, har i fråga om behovet

av fortsatt priskontroll vid remissen av förslaget till lagrådet anfört

följande.

»Statens verksamhet i syfte att påverka prisbildningen på den allmänna

varumarknaden i riket — utöver vad som följer av den allmänna ekonomiska

politiken — sker för närvarande i huvudsak efter två linjer. Dels

ingriper man direkt på prissättningen genom prisreglering och dels vidtar

man åtgärder i syfte att främja konkurrensen mellan företagarna för att

därigenom åstadkomma att priserna hålles på en skälig nivå.

Den prisreglerande verksamheten sker med stöd av prisregleringslagen

den 30 juni 1947. Såsom en följd av den fortskridande förbättringen av varutillgången

har dock prisregleringen i allt högre grad upphört och ersatts

av en, jämväl på prisregleringslagen grundad, övervakning av prisutvecklingen.

Den 1 februari 1956 var sålunda, om hyresposten frånräknas, blott

omkring 10 procent av de varor och tjänster, som ingår i socialstyrelsens

konsumentprisindex, underkastade prisreglering. Prisövervakningen sker genom

insamling av uppgifter om priser och kostnader m. m. samt analys

därav ävensom genom särskilda undersökningar. Möjligheten att tillgripa

direkt prisreglering kvarstår dock.

De statliga åtgärderna för att främja konkurrensen grundas dels på 1953

års lag om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet

och dels på 1946 års lag om övervakning av konkurrensbegränsning

inom näringslivet. 1953 års lag stadgar dels att vissa arter av konkurrensbegränsning,

nämligen bruttoprissättning och anbudskartell, är förbjudna,

därest dispens ej meddelas, och dels att förhandling kan ske för undanröjande

av samhällsskadlig verkan av konkurrensbegränsning som består

i kartell eller monopol. Enligt 1946 års lag kan näringsidkare åläggas

anmäla konkur,rensbegränsande överenskommelser. Sådana överenskommelser

registreras i kartellregistret och blir därmed i princip offentliga. Intill

den 1 januari 1956 har 1 617 avtal registrerats, av vilka 579 eller 36 procent

vid samma tidpunkt upphört att gälla. Dessutom kan enligt lagen särskild

undersökning äga rum till utrönande av förekomsten av konkurrensbegränsning

inom viss verksamhet. Vid sådan undersökning är företagaren

skyldig att lämna nödiga uppgifter.

Verksamheten enligt prisregleringslagen handhaves av statens priskontrollnämnd.

Förhandling enligt 1953 års lag sker inför näringsfrihetsrådet,

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 3b år 1956

där talan å det allmännas vägnar föres av ombudsmannen för näringsfrihetsfrågor.

Uppgifterna enligt 1946 års lag tillkommer huvudsakligen kommerskollegii

monopolutredningsbyrå.

1947 års prisregleringslag utgör i stort sett endast en överarbetning av den

prisregleringslagstiftning, som gällde under andra världskriget samt de första

åren därefter och som tillkommit i huvudsak för att ge statsmakterna möjlighet

att bemästra de genom krigstidens varuknapphet uppkomna tendenserna

till prisstegringar. Lagen är icke av permanent karaktär. Den gällde

ursprungligen blott ett år och har sedan varje år förlängts för ett år åt

gången, senast till och med den 30 juni 1956. Enligt sin ordalydelse är lagen

avsedd att tillämpas blott vid krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden. Av det sagda framgår att skäl

föreligger för en omprövning av behovet av bestämmelser på förevarande

område och den lämpliga utformningen av sådana eventuella bestämmelser.

En utredning angående behovet av fortsatt statlig priskontroll och om

grunderna för eventuellt erforderlig priskontrollerande verksamhet har numera

också verkställts av 1954 års priskontrollutredning. Utredningen har

i samband därmed även behandlat frågan om statens verksamhet i syfte att

befrämja konkurrensen inom näringslivet.

Utredningen föreslår, att prisreglering icke skall förekomma under normala

tider utan tillgripas endast i extraordinära situationer, d. v. s. vid krig

och krigsfara samt eljest vid betydande fara för inflatoriska rubbningar i

den samhällsekonomiska balansen. Sådana rubbningar kan vållas av internationella

prisstegringar såsom vid den s. k. Koreakrisen hösten 1950—våren

1952. Vid en dylik kris bör enligt utredningen prisreglering kunna användas

som ett medel vid sidan av generellt verkande åtgärder i syfte att bevara

den samhällsekonomiska balansen. En inflation av inhemska orsaker bör enligt

utredningens mening i första hand bekämpas med andra medel. De inflatoriska

krafterna kan dock tänkas bli så starka att de generella medlen

blir otillräckliga. Med hänsyn särskilt till den psykologiska betydelse som

prisreglering kan få för både företagares och löntagares handlande anser utredningen,

att dylik reglering i ett sådant läge kan bidra till den samhällsekonomiska

balansen. Redan möjligheten att kunna införa prisreglering kan

enligt utredningen vara tillräcklig. Utredningen förordar därför att möjlighet

att tillgripa prisreglering skall finnas även vid fara för inflation av inhemska

orsaker. Utredningen föreslår en allmän prisregleringslag i form av

en beredskapslag, avsedd att sättas i tillämpning då riket kommer i krig eller

bereda möjlighet till prisreglering i övriga nyss angivna fall.

För normala förhållanden däremot bör man enligt förslaget helt lita till

konkurrensen som prisregulator. En effektiv konkurrens anser utredningen

vara den ur samhällsekonomisk synpunkt bästa prisregulatorn. Samhällets

ansträngningar bör därför inriktas på att åstadkomma en tillräckligt effektiv

konkurrens. Utredningen betonar i detta sammanhang vikten av att statsmakterna

på alla områden för eu konkurrensbefrämjande politik. Detta är

dock ej tillräckligt. Staten måste dessutom vidta direkta åtgärder för att

öka konkurrensens effektivitet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 3t år 1956

Utredningen erinrar om de konkurrensbegränsande åtgärder, som kan vidtagas

av företagare eller sammanslutningar av företagare, samt understryker

att samhället måste ha möjligheter att uppspåra dylika begränsningar

och bedöma deras effekt samt eventuellt ingripa häremot. I detta avseende

innebär förslaget att man skall gå vidare på den väg som beträtts genom införandet

av 1953 och 1946 års lagar.

En viss utbyggnad av samhällets verksamhet på dessa områden finner utredningen

befogad. Om prisregleringen avskaffas under normala tider måste

enligt utredningens mening samhällets möjligheter att med stöd av 1953 års

lag ingripa mot konkurrensbegränsningar utökas i två avseenden. Under tider

då prisreglering ej äger rum erfordras en möjlighet att ingripa mot oskäliga

priser. Med hänsyn till svårigheterna att fastställa vad som är ett skäligt

pris finner utredningen dock denna möjlighet böra inskränkas till sådana

fall då priset är uppenbart orimligt och då detta är följden av en

begränsning av konkurrensen. Rätten till ingripande enligt 1953 års lag bör

i övrigt såsom nu vara begränsad till förhandlingsmöjligheten. Lagen måste

dock utvidgas så att samhället kan ingripa icke blott mot karteller och monopol

utan mot alla slag av konkurrensbegränsningar som befinnes ha samhällsskadliga

verkningar.

En annan orsak till att konkurrensen icke alltid är tillräckligt verksam

som prisregulator är enligt utredningens mening brister i konsumenternas

priskännedom och prismedvetande. Detta beror till stor del på att varumarknaden

till följd av den tekniska och ekonomiska utvecklingen fått en

sådan omfattning och beskaffenhet att köparna icke får tillräcklig överblick

över den. Även de ofullständiga kunskaperna om kostnadssammanhangen

i det moderna näringslivet medverkar i detta avseende. Statliga åtgärder

bör därför vidtagas för att vidga konsumenternas priskännedom och prismedvetande.

Detta föreslås ske genom en målmedveten konsumentupplysning

i prisfrågor så att konsumenterna sättes i stånd att utnyttja sin köpkraft

på bästa tänkbara sätt.

Vidare anser utredningen att resurserna för inhämtande av uppgifter om

priser, marginaler, kostnader in. in. och för specialundersökningar i prisfrågor

bör utbyggas så att samhället kan få ökad insyn i prisbildningen.

Härigenom skapas jämväl underlag för konsumentupplysningen. En sådan

prisövervakning förutsätter en motsvarande uppgiftsskyldighet för företagarna.

Utredningen föreslår att denna uppgiftsskyldighet samordnas med

uPPoiftsskyldigheten enligt 1946 års lag och upptages i en ny lag om uppgiftsskyldighet

rörande pris- och konkurrensförhållanden.

Slutligen finner utredningen att samhällets administrativa resurser på

området bör samordnas och stärkas. Utredningen, vars förslag innebär att

priskontrollnämndens verksamhet skall upphöra, föreslår därför ett nytt

organ, förslagsvis kallat statens pris- och kartellbyrå, som skall överta

monopolutredningsbyråns hittillsvarande verksamhet samt handha den prisövervakande

och konsumentupplysande verksamheten. Även viss personell

förstärkning av näringsfrihetsrådet och ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor

föreslås.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1956

Den nya ordningen föreslås av utredningen träda i kraft den 1 juli 1956.

Förslagets huvudlinje, d. v. s. att prisreglering skall ske blott i extraordinära

lägen och att statens verksamhet under normala förhållanden skall

begränsas till konkurrensbefrämjande åtgärder, godtages av remissinstanserna.

Från löntagarhåll framhålles dock att förslagets genomförande kräver

en intensifiering av den konkurrensbefrämjande verksamheten. Även för

egen del finner jag att avgörande för frågan om samhället kan avstå från

direkt prisreglering under normala tider är samhällets möjligheter att på

annat sätt effektivt verka för sund prisbildning.

En ytterligare förutsättning för att avstå från prisreglering eller möjlighet

därtill under mer normala tider måste anses vara att en beredskapslagstiftning

erbjuder möjlighet till snabba ingripanden när ett tillspetsat läge uppkommit

eller hotar. I detta avseende knyter sig intresset främst till frågan

om förutsättningarna för att prisreglering skall

kunna tillgripas. Full enighet råder om att prisreglering skall få äga

rum om riket kommer i krig, och utredningens förslag om möjlighet att

reglera priserna, då landet råkar i krigsfara, har ej heller mött starkare invändningar.

Erfarenheterna från andra världskriget visar också enligt min

uppfattning klart på nödvändigheten av att lagen avser sådana lägen. Något

kraftigare invändningar reses mot utredningens förslag att prisreglering

skall kunna införas kven vid internationella prisstegringar. Man bestrider

dock i allmänhet icke att prisreglering i ett dylikt läge kan vara erforderlig

för att förhindra prisstegringar och spekulation, i varje fall under den första

tiden innan allmänt verkande finans- och penningpolitiska medel hinner nå

sin fulla verkan. Invändningarna går i stället ut på att prisstegringarna icke

sätter in med större snabbhet än att det är möjligt att i varje speciellt fall

genom särskild lagstiftning införa prisreglering. För egen del tvekar jag ej

om att prisreglering även vid inflationsrisk till följd av internationella prisstegringar

kan behövas som en komplettering till de finans- och penningpolitiska

medlen. Vidare är jag mot bakgrunden av erfarenheterna från

efterkrigstiden av den bestämda uppfattningen att man därvid måste ha

möjlighet att med stöd av en beredskapslagstiftning ingripa med den snabbhet,

som den av utredningen förordade lagstiftningen ger.

Utredningens förslag att samma möjlighet skall finnas vid risk för inflation

av inhemska orsaker är däremot föremål för skilda meningar. Medan

löntagarorganisationerna tillstyrker förslaget härom, avstyrkes eller kritiseras

det främst av företagarnas företrädare. De hörda myndigheterna har

skilda uppfattningar. De flesta av dem anser dock att förslaget kan godtagas

även i denna del.

Åtskilliga invändningar går ut på att behov av prisreglering ej föreligger

i detta fall. Att man vid full sysselsättning har att räkna med risker för inflatorisk

utveckling kan icke förnekas. Även om en sådan inflation, såsom

uttalas i ett yttrande, måhända kan bli förhållandevis kortvarig på grund

av världsmarknadens dämpande inverkan, måste dock befaras att, om den

ej motverkas, den ger möjlighet till otillbörlig spekulation samt kan med
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 3b år 1956

föra sådana prisstegringar att betydande olägenheter uppkommer. Visserligen

bör prisstegringstendenser av nu angiven anledning ofta kunna bemästras

genom generellt verkande medel av finans- och penningpolitik karaktär

och jag delar utredningens mening att sådana medel i första hand bör

komma till användning. Jag kan emellertid icke ansluta mig till den av flera

remissinstanser hävdade uppfattningen att prisreglering vid sidan av dessa

skulle vara utan betydelse. Icke minst möjligheten att kunna ingripa snabbt

är härvidlag av vikt. Jag vilt särskilt understryka betydelsen av att kunna

förebygga såväl spekulativa prisstegringar som skärpta lönekrav till följd av

fruktan för kommande prisstegringar. Dessutom anser jag liksom utredningen

att enbart möjligheten att tillgripa prisreglering kan ha en sådan

psykologisk verkan på företagares, löntagares och konsumenters handlande,

att inflationen redan därigenom motverkas. Den i vissa yttranden uttalade

faihagan, att denna möjlighet i stället kan medföra alt löntagarna skärper

små lönekrav i förhoppning att prisregleringen skall förhindra att de höjda

lönerna slår igenom i priserna, finner jag föga verklighetsbetonad med hänsyn

till den insikt i samhällsekonomiska sammanhang som otvivelaktigt

finns inom de stora löntagarorganisationerna. Däremot är det, såsom framhållits

från företagarhåll, möjligt att en väntad prisreglering i vissa fall kan

utlösa prisstegringar. Risken härför torde dock icke böra överdrivas. I den

mån den finns måste den betraktas som eu mindre olägenhet än bristen på

möjlighet att snabbt kunna inskrida med prisreglering i de nu avsedda

fallen.

Det har också invänts, att prisreglering är ett så kraftigt ingrepp i den

allmänna närings- och avtalsfriheten att den bör komma till användning

blott i mycket extrema fall. Man har hänvisat till att de allmänna förfogande-

och ransoneringslagarna kan tillämpas, utom vid krig och krigsfara,

blott vid varuknapphet på grund av utomlands inträffad händelse. Enligt

min uppfattning kan emellertid prisreglering icke anses vara av lika ingripande

natur som förfogande eller ransonering. Förfogande innebär tvång

för den enskilde att till samhället avstå eller upplåta sin egendom och vid

ransonering kan den enskilde förbjudas att förfoga över sin egendom eller

tvingas att därvid ställa sig olika villkor till efterrättelse. Prisreglering avser

i princip blott att den enskilde företagaren i fråga om priset för sin vara

icke har full frihet. Även om också detta är ett tämligen allvarligt ingrepp,

är det dock alls icke av så djupgående art som förfogande eller ransonering.

Jämförelsen med förfogande- och ransoneringslagarna är således enligt

min mening ej bärande. Jag anser därför att principiella skäl icke bör hindra

att en beredskapslagstiftning ger möjlighet att föreskriva prisreglering till

skydd för penningvärdet även om hotet mot detta är av rent inhemsk grund.

Av vad jag sålunda anfört framgår att jag anser en förutsättning för

att ej vidare bibehålla prisreglering i normala tider vara införandet av en

prisregleringslag av beredskapskaraktär, som ger möjlighet att reglera priserna

vid krig och krigsfara samt vid risk för inflation vare sig denna beror

av internationella eller inhemska förhållanden. I vissa yttranden utta
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1956

lade farhågor för att förslaget skall medföra risk för att prisreglering tillgripes

i onödan eller i stället för mera effektiva, generellt verkande medel

ger mig anledning framhålla att prisreglering självfallet icke skall införas

annat än då så, efter noggranna överväganden, befinnes oundgängligen

nödvändigt. I anslutning till vad Sveriges lantbruksförbund uttalat vill jag

framhålla, att enbart en stegring av jordbrukspriserna i producentledet, som

håller sig inom de gränser, vilka dragits upp av statsmakterna i samband

med jordbruksregleringen, givetvis icke kan åberopas som grund för en

tillämpning av prisregleringslagen.

Såsom förut anförts måste förslaget om prisregleringens slopande för

normala förhållanden bedömas även mot bakgrund av samhällets konkurrensbefrämjande

verksamhet.

Förslaget innebär i denna del till en början att de avvikelser från den

effektiva konkurrensen som har sin grund i bristande priskännedom och

prismedvetande hos konsumenterna skall motverkas genom konsumentupplysning

i prisfrågor från samhällets sida. I vissa remissyttranden

ifrågasättes emellertid värdet av en sådan i statlig regi bedriven

verksamhet.

För egen del anser jag emellertid att en dylik verksamhet från statens

sida, rätt bedriven, bör kunna bliva av stort värde för konsumenterna. Prisregleringen

kan undvaras endast om konkurrensen blir tillräckligt effektiv.

Som utredningen belyst förutsätter detta bl. a. att konsumenterna sättes i

stånd att utnyttja sin köpkraft på det för dem förmånligaste sättet. Varumarknaden

är emellertid så rikhaltig och svåröverskådlig och prisbildningsfrågorna

så invecklade att detta icke gärna kan ske utan särskilda hjälpmedel.

Med hänsyn till konkurrensens betydelse för den allmänna prisnivån

och för utvecklingen inom samhället är det uppenbarligen en angelägen statlig

uppgift att tillse att dylika hjälpmedel finnes. En viss konsumentupplysning

i statlig regi förekommer redan nu, bl. a. genom priskontrollnämndens

presskommunikéer. Såvitt kan bedömas har denna verksamhet en icke

obetydlig verkan i fråga om allmänhetens priskännedom och prismedvetande.

En utvidgning av den konsumentupplysande verksamheten från statens

sida är därför enligt min mening i hög grad önskvärd.

En förutsättning för att den konsumentupplysande verksamheten skall

kunna bedrivas på önskvärt sätt är att samhällsorganen får tillräckliga möjligheter

följa prisutvecklingen och omständigheterna vid prissättningen.

Detta är också ett villkor för att samhället skall kunna utöva en effektiv

prisövervakning, en verksamhet som nu bedrives av priskontrollnämnden

och som enligt utredningens förslag skall bli en permanent statlig

uppgift. Detta förslag har ej mött allvarligare gensagor under remissbehandlingen.

För egen del vill jag betona att om man vill välja den linjen att prisreglering

skall kunna tillgripas blott i extraordinära fall, det är av särskild

betydelse att samhället under normala tider får tillräcklig insyn i prisbildningen

för att kunna bedöma om konkurrensen har erforderlig effektivitet

som prisregulator. Enligt förslaget skall den statliga verksamheten i detta

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1956

hänseende liksom nu bestå i inhämtande av uppgifter om priser, marginaler,

kostnader m. m., analys av prisutvecklingen samt specialundersökningar i

prisfrågor. Detta finner jag ändamålsenligt.

Den konsumentupplysande verksamheten och prisövervakningen förutsätter,

såsom redan antytts, att samhället får tillräcklig insyn beträffande

prissättningen. Därför måste skyldighet föreligga för företagarna att lämna

uppgifter i dessa hänseenden. Utredningen har också utarbetat förslag till

en lag om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden som

bl. a. tillgodoser detta behov. Chefen för handelsdepartementet kommer, som

jag tidigare nämnt, att senare i dag anmäla denna fråga. Enligt vad jag inhämtat

kommer därvid att framläggas förslag till en lag av i huvudsak samma

innehåll som det av utredningen utarbetade lagförslaget.

Prisregleringens avskaffande för normala förhållanden förutsätter enligt

min mening dessutom att statens möjligheter att ingripa mot samhällsskadliga

verkningar av konkurrensbegränsningar utökas. För närvarande är n äringsfrihetsrådets

behörighet att genom förhandling söka

undanröja dylika verkningar begränsad till sådana som härrör från förekomsten

av kartellavtal eller monopol. Om möjligheten att motverka samhälleliga

skador av andra typer av konkurrensbegränsningar genom att direkt

inverka å priserna blir upphävd, måste näringsfrihetsrådets behörighet

utvidgas till alla slag av dylika begränsningar i den mån de förorsakar skada

ur samhällets synpunkt. Vidare bör möjlighet att direkt ingripa mot orimliga

priser skapas. Särskilt då den skadliga verkan av en konkurrensbegränsning

har avseende å själva priset torde möjligheten att nå resultat enbart

genom förhandling vara begränsad. Utredningen föreslår även ändringar i

1953 års lag i dessa två avseenden. Chefen för handelsdepartementet kommer

enligt vad jag likaledes erfarit att i sin anmälan senare denna dag av

dessa frågor föreslå vissa av nyss angivna synpunkter betingade ändringar i

1953 års lag.

Vid ett genomförande av de i det föregående berörda förslagen om ökade

möjligheter att ingripa mot konkurrensbegränsning, om uppgiftsskyldighet,

om prisövervakning och om konsumentupplysning är det enligt min uppfattning

tillräckligt med en prisregleringslag som kan träda i tillämpning vid

de extraordinära tillfällen som jag förut angivit. Jag förordar därför, att den

nuvarande prisregleringslagen ersättes av en ny sådan lag av beredskapskaraktär

och med den allmänna inriktning som jag tidigare nämnt.

I detta sammanhang må nämnas ett speciellt problem som uppkommer

därest nuvarande prisregleringslag ersättes av den ifrågasatta beredskapslagstiftningen.

Jag avser här frågan om samhällets inflytande i fortsättningen

på prissättningen när det gäller upplåtelser av hotell- och pensionatrum.

Såsom av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, är för närvarande

prisregleringslagen i viss utsträckning tillämplig på sådana upplåtelser. Utredningen

har förklarat sig icke vara beredd frisläppa prisbildningen i fråga

om den uthyrning, som nu omfattas av prisreglering, och uttalat att hyresregleringslagen

bör bringas i tillämpning å dylik uthyrning vid upphävan
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 3b år 1956

det av prisregleringslagen. Frågan huruvida hyresregleringslagen i fortsättningen

skall omfatta nu ifrågavarande bostadsupplåtelser torde komma att

avgöras i samband med ställningstagandet till hyresregleringskommitténs

förslag om avveckling av hyresregleringen. Oavsett vilken ståndpunkt, som

därvid kan komma att tagas, kan det enligt min mening icke komma i fråga

att för ett så begränsat område som hotell- och pensionatrörelse bibehålla

den nu gällande ordningen för prisreglering.

Godtages vad jag i det föregående förordat angående en prisregleringslag

av beredskapskaraktär m. m., aktualiserar detta vissa frågor av organisatorisk

art. Dessa kommer att senare denna dag anmälas av chefen för handelsdepartementet.

Organisationsändringarna torde, efter vad jag inhämtat,

icke utan betydande svårigheter kunna genomföras vid tidigare tidpunkt än

årsskiftet 1956/57. Med hänsyn härtill bör med den nya lagstiftningens

ikraftträdande anstå till den 1 januari 1957. Detta leder i sin tur till att den

nuvarande prisregleringslagens giltighetstid, vilken som förut nämnts utgår

vid halvårsskiftet 1956, bör förlängas till utgången av innevarande år.»

Departementschefen har beträffande förutsättningarna för tillämpning av

prisregleringslagen anfört följande.

»Såsom i det föregående utvecklats bör prisreglering vara ett av de medel,

som Kungl. Maj:t i extraordinära lägen kan tillgripa i inflationsbekämpande

syfte. I första hand skall prisreglering kunna ifrågakomma när riket är i

krig eller befinner sig i krigsfara. Härjämte bör emellertid, som tidigare

nämnts, prisreglering kunna begagnas även vid samhällsekonomiska rubbningar

som beror av andra orsaker vare sig dessa är att hänföra till internationella

eller inhemska förhållanden.

Utredningen har — i överensstämmelse med 1954 års förfogande- och ransoneringslagstiftning

—- utformat prisregleringslagen såsom en fullmaktslag

innefattande bemyndigande för Kungl. Maj:t att under närmare angivna

betingelser meddela förordnande i prisreglerande syfte. Vad gäller fall av

krig och krigsfara överensstämmer den föreslagna lagen i princip

helt med förebilderna. Prisregleringslagens bestämmelser skall sålunda i

krig automatiskt träda i tillämpning. I fall av krigsfara äger Kungl. Maj :t

förordna om tillämpning av lagens bestämmelser. Förordnandets bestånd är

beroende av att detsamma, efter särskilt underställningsförfarande, gillas

av riksdagen. Ingen av remissinstanserna har haft något att erinra mot den

sålunda för krigs- och krigsfarefallen föreslagna ordningen. Också enligt

min mening bör frågan om prisregleringens tillämpning vid dessa fall lösas

på samma sätt som i förfogande- och ransoneringslagstiftningen.

Vad gäller de övriga krissituationer, där enligt utredningens

mening Kungl. Maj:t bör ha möjlighet att tillgripa prisreglerande åtgärder,

har dessa enligt den föreslagna lagtexten fått sin avgränsning genom kravet

att betydande fara skall ha uppkommit för allvarlig stegring av det allmänna

prisläget inom riket. Häri skiljer sig den föreslagna lagen från 1954

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1956

års lagstiftning, som för motsvarande fall uppställer den förutsättningen att

knapphet på förnödenheter eller betydande fara härför skall föreligga. Sistnämnda

lagstiftning innehåller även — till skillnad från förevarande förslag

— den begränsningen att den uppkomna krissituationen skall vara en

följd av krig eller någon utom riket inträffad utomordentlig händelse. I ett

ytterligare avseende går den föreslagna lagen, när det gäller Kungl. Maj:ts

befogenheter, något längre än förfogande- och ransoneringslagarna. Enligt

dessa förutsättes riksdagens samtycke för att Kungl. Maj :t skall få vidtaga

en åtgärd, som icke föranledes av krig eller krigsfara. Utredningens förslag

innebär i detta hänseende att Kungl. Maj:t självständigt äger förordna om

tillämpning av lagens bestämmelse men skall inom viss tid underställa riksdagen

förordnandet för dess prövning.

Att på ett fullt tillfredsställande sätt avgränsa de sistnämnda beredskapsfallen

bjuder betydande svårigheter och det torde vara omöjligt att uppnå

en formulering, om vars tolkning icke olika meningar inom vissa gränser

kan råda. Det naturligaste torde vara att såsom utredningen gjort söka en

formel, som uttrycker lagens allmänna syfte. Att i författningen försöka

närmare angiva de faktorer, t. ex. varuknapphet, vilkas prisstegrande verkan

lagen avser att bryta, lär knappast låta sig göra. I allt fall torde, vilken metod

man än väljer, gränsdragningen för lagens användningsområde bli vansklig.

Mot den formulering, varom de sakkunniga enats, kan alltså visserligen

invändas att dess allmänna ordalag kan tänkas lämna visst utrymme för

olika meningar om när läget är sådant att lagen ger Kungl. Maj:t rätt att

besluta prisreglering. Å andra sidan anser jag att en snävare avgränsning

icke är lämplig. Enligt min mening torde av de sakkunnigas avfattning avlagtexten

det väsentliga tillräckligt tydligt framgå, nämligen att prisreglering

vid sidan av krigs- och krigsfarefallen förutsätter ett påtagligt krisläge

med otvetydig fara för en inflationistisk prisstegring.

Det torde icke böra ifrågakomma att nu — såsom ifrågasatts av en remissinstans

— göra några uttalanden om vilka varor eller varugrupper som

i ett givet fall bör beröras av prisreglering. Självfallet är emellertid, att

prisreglerande åtgärder icke får givas större omfattning eller göras mera

ingripande än som nödvändigtvis betingas av den föreliggande situationen.

Ett flertal remissinstanser har mer eller mindre starkt uttalat sig för att

prisreglering i andra fall än vid krig eller krigsfara icke skall kunna införas

med mindre riksdagen lämnat sitt samtycke. Särskilt har dessa uttalanden

gällt det fall, där prisingripanden finnes nödvändiga i ett krisläge, vars

grund är att söka inom riket.

Jag har redan tidigare framhållit betydelsen av att Kungl. Maj:t i nu ifrågavarande

beredskapsfall kan förfoga över prisreglerande åtgärder, och jag

underströk därvid vikten av att erforderliga prisingripanden kan verkställas

med snabbhet. En ordning, som förutsätter att riksdagens samtycke först

inhämtas innan ingripande kan ske, skulle — såsom ock utredningen anför

—■ kunna föranleda ett ödesdigert dröjsmål med behövliga åtgärder. En sådan

omgång synes även vara ägnad att minska den psykologiska verkan,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1956

17

som, enligt vad jag tidigare anfört, kan väntas följa av möjligheten att i vissa

lägen snabbt ingripa med prisreglering. De sakkunnigas förslag att förordnande

om prisreglering inom en månad eller, där riksdagssession icke

pågår, inom en månad från början av nästkommande session skall underställas

riksdagen torde fullt tillfredsställande tillgodose intresset av att riksdagen

får tillfälle att pröva ett meddelat förordnande om prisreglering. Jag

vill tillägga, att om den av utredningen enhälligt förordade anordningen

godtages, detta givetvis inte hindrar Kungl. Maj :t att inhämta riksdagens

medgivande redan innan prisreglerande åtgärder vidtages. Det kan förutsättas,

att så kommer att ske när förhållandena medgiver det. I detta sammanhang

må ännu en gång understrykas, att jag anser prisreglering i fredstid

utgöra endast ett komplement till de generella ekonomisk-politiska medlen,

och att prisingripanden av denna art bör ske endast när det finnes oundgängligen

nödvändigt.»

Beträffande prisregleringslagens omfattning har departementschefen anfört

bl. a. följande.

»De sakkunnigas förslag överensstämmer med gällande lagstiftning vad

gäller de nyttigheter, som kan underkastas prisreglering. Beredskapslagen

skall sålunda ha tillämpning på »förnödenheter» och »tjänster». Utredningen

har diskuterat, huruvida icke den inskränkningen i lagens omfattning

borde göras att prisingripanden skall begränsas till sådana förnödenheter

och tjänster, som är av betydelse för befolkningen och produktionen. En sådan

gränsdragning skulle emellertid i praktiken ställa sig utomordentligt

svår. Enligt min mening har utredningen även goda skäl för sin förmodan

att en lagstadgad begränsning av prisregleringen till blott vissa varugrupper

kan komma att i både producent- och handelsledet öka intresset för de

icke prisreglerade, d. v. s. de ur allmän synpunkt mindre betydelsefulla varorna.

Detta skulle leda till en snedvridning av det ekonomiska livet. Jag

anser därför, att någon sådan avgränsning av lagens tillämpningsområde ej

bör ifrågakomma.»

I specialmotiveringen till 19 § i förslaget till allmän prisregleringslag har

departementschefen vidare anfört bl. a.:

»Beträffande begreppet tjänst har de sakkunniga föreslagit viss saklig förändring

i förhållande till gällande lag såvitt avser den tilltänkta författningens

tillämplighet å hotell- och pensionatrörelse.

Utredningen har ansett det vara av vikt, att tillämpningsområdet för det

nu förevarande förslaget så nära som möjligt överensstämmer med tillämpningsområdet

för konkurrensbegränsningslagen och den föreslagna lagen

om uppgiftsskyldighet rörande pris- och konkurrensförhållanden. Konkurrensbegränsningslagen

är i sin nuvarande lydelse tillämplig bl. a. på den som

yrkesmässigt utövar sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken fordras

myndighets tillstånd. Någon olägenhet torde icke behöva möta, om beredskapslagstiftningen

rörande prisreglering får sitt tillämpningsområde be2

Dihang till riksdagens protokoll 1956. .9 samt. 2 avd. Nr 34

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 3b år 1956

stämt efter samma princip. Även om lagen får denna vidgade omfattning,

behöver detta icke innebära, att en prisreglering, som genomföres med stöd

av lagen, göres lika omfattande. Lagen anger ju blott den yttersta gränsen

för möjligheten att genomföra en prisreglering.

Av dessa orsaker har utredningen ansett sig böra föreslå en sådan lydelse

av nu förevarande bestämmelse, att prisreglering kan införas beträffande

hotell- och pensionatrörelse av sådan omfattning, att därtill fordras myndighets

tillstånd.

Jag finner i likhet med utredningen att beredskapslagstiftningens tilllämpningsområde

så långt möjligt bör överensstämma med den näraliggande

lagstiftningen om konkurrensbegränsning m. in. Någon olägenhet härav

synes icke behöva förekomma. Jag förordar därför att paragrafen utformas

i enlighet med de sakkunnigas förslag.»

Vad gäller formerna för prisreglering har departementschefen framhållit,

att dessa i princip överensstämmer med nu gällande regler, samt ytterligare

anfört följande.

»Vad först gäller de direkta prisingripandena innebär de sakkunnigas förslag

i huvudsak en översyn av de nuvarande reglerna. Betydande förenklingar

har uppnåtts. Förslaget upptager sålunda endast två typer av normerat

pris, högstpris och stoppris, mot ett flertal i nu gällande lag. Högstpris avser

att ersätta den nuvarande pristypen normalpris. Stoppriset har direkt

övertagits från gällande lag.

Mot den föreslagna inskränkningen till två pristyper har vid remissbehandlingen

invändning gjorts endast från priskontrollnämnden, som ifrågasätter

huruvida icke pristypen »godkänt pris» borde bibehållas.

För egen del vill jag understryka värdet av att lagstiftningen förenklas.

Ett flertal olika former för prisingripanden medför svårigheter att överskåda

den reglerade prisbundenheten i marknaden och skapar besvärligheter

såväl för den enskilde som för vederbörande myndigheter vid lagens

tillämpning. Det är följaktligen angeläget att icke skapa fler pristyper än

som är av behovet påkallade. I detta hänseende tilldrager sig den hittillsvarande

varianten »godkänt pris» särskild uppmärksamhet. Enligt prisregleringslagens

bestämmelser härom kan förbud meddelas mot att försälja eller

saluhålla viss förnödenhet eller utföra eller erbjuda viss tjänst med mindre

priset å förnödenheten eller tjänsten blivit på förhand godkänt. Genom

denna form av prisingripande har hittills kunnat hindras att prisregleringen

kringgås på det sätt att vid sidan om varor, för vilka normal- eller stoppris

gäller, ersättningsmedel produceras, för vilka priser ej fastställts. Pristypen

har även kunnat användas för att eljest under prisregleringen fånga in varor,

som utgör nyheter inom ett i övrigt prisreglerat varuområde. De sakkunniga

har föreslagit att syftet med bestämmelserna om »godkänt pris» i fortsättningen

skall tillgodoses genom att tillverkare och distributörer med stöd

av den tilltänkta lagen om uppgiftsskyldighet rörande bl. a. prisförhållanden

ålades att lämna uppgifter till prismyndigheten om tillverkning och försälj
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år W56

19

ning av nya artiklar. Föreskreves sådan uppgiftsskyldighet skulle prismyndigheten

få tillfälle att vid behov fastställa högstpris för varan och därigenom

kontrollera prisbildningen. Det råder enligt min mening ingen tvekan om

att reglerna om fastställande av högstpris och stoppris fordrar en kompletterande

bestämmelse, varigenom kan förhindras, att nyheter bland förnödenheter

eller tjänster går vid sidan om prisregleringen. Utredningens förslag

att göra ingripanden i syfte att prisreglera nytillkomna varor och tjänster

beroende av att viss föreskriven uppgiftsskyldighet fullgöres kan emellertid

leda till omständlighet och torde även från andra synpunkter vara

mindre tillfredsställande. Enligt min mening behöver härav icke följa att

i beredskapslagen upptages en tredje pristvp av samma karaktär som »godkänt

pris». Det torde vara tillfyllest om i lagen införes stadgande, som ger

den prisreglerande myndigheten befogenhet att föreskriva att viss förnödenhet

icke må försäljas eller saluhållas eller viss tjänst utföras eller erbjudas

med mindre högstpris eller stoppris gäller för förnödenheten eller tjänsten.

En bestämmelse av denna utformning torde möjliggöra att effektiv prisreglering

kan utövas även inom varuområden, där sortimen tsförändringar är

ofta förekommande. Med det tillägg jag nu förordat synes de sakkunnigas

förslag rörande formerna för prisingripanden erbjuda en god lösning och

jag förordar att lagen utformas i enlighet med vad jag nu anfört. Liksom utredningen

finner jag beredskapslagen böra innehålla stadgande, som förbjuder,

att någon vid tillhandahållande av prisreglerad förnödenhet eller

tjänst fordrar att även annan förnödenhet inköpes eller tjänst tages i anspråk

(s. k. kombinationsavtal).

Utredningen har till sitt förslag överfört bestämmelserna i gällande lagstiftning

om tvångskartellering och nyetableringsspärr. Ifrågavarande

tvångsåtgärder och deras användning diskuterades ingående i samband med

att bestämmelserna härom år 1942 (prop. nr 337) överarbetades, och det

torde icke vara erforderligt att här ånyo redovisa de skäl, som motiverar att

Kungl. Maj :t utrustas med befogenheter i detta avseende. Enligt min uppfattning

är bestämmelser av detta innehåll oundgängliga i en beredskapslagstiftning

som den föreslagna. Såväl tvångskartellering som nyetableringsspärr

utgör för näringslivet — såsom också flera remissinstanser framhållit

— djupt ingripande åtgärder. Ingrepp av denna art är även ägnade att motverka

samhällets strävanden att upplösa konkurrenshämmande företeelser

i det ekonomiska livet. Icke minst den sistnämnda synpunkten föranleder

till en mycket försiktig tillämpning av bestämmelserna. Ett förfarande av

delta slag bör icke utan synnerliga skäl användas såsom ett självständigt

prisregleringsmedel utan i stället vara ett komplement till redan gjorda prisingripanden.

Under alla förhållanden bör tvångskartellering och nyetableringsspärr

brukas endast i trängande undantagsfall när så finnes nödvändigt

för att komma till rätta med allvarliga missförhållanden och när andra

utvägar icke står till buds. Jag finner det med hänsyn härtill även riktigt

att någon delegation av Kungl. Maj :ts befogenheter icke skall kunna förekomma.

Jag kan däremot icke biträda den från vissa remissinstanser fram
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr år 1956

förda meningen att användningsområdet för dessa åtgärder bör begränsas

till krigs- och krigsfarefallen. Även under andra förhållanden kan undantagsvis

sådant läge tänkas uppkomma att de möjligheter till kraftfulla ingripanden

som lagen erbjuder behöver helt utnyttjas.

Såsom en nyhet har i de sakkunnigas förslag upptagits en bestämmelse

om varustandardisering. Stadgandet ger Kungl. Maj :t möjlighet att föreskriva

att förnödenhet endast får tillhandahållas i visst utförande, till viss

myckenhet, i viss förpackning eller dylikt. Tidigare har sådana föreskrifter

kunnat utfärdas med stöd av den då gällande förfogandelagstiftningen.

Jag är av den meningen, att bestämmelse om standardisering icke kan avvaras

utan att effektiviteten i lagstiftningen eftersättes. Tvång av denna

art kan givetvis medföra allvarliga konsekvenser för berörda delar av näringslivet.

Föreskrifter härom bör därför inskränkas till fall där standardisering

framstår såsom en ofrånkomlig nödvändighet för att prisreglering

skall fungera tillfredsställande. Även beträffande bestämmelserna om varustandardisering

har från remisshåll ifrågasatts huruvida dess tillämpning

skulle inskränkas till fall av krig eller krigsfara. Vad jag tidigare anfört på

tal om tvångskartellering gäller även här och jag anser inte försvarligt att

försvaga lagstiftningens effektivitet i de krissituationer, som ej kan hänföras

till nämnda fall.

Såsom utredningen föreslagit bör i beredskapslagen upptagas stadgande

motsvarande den i gällande lag intagna bestämmelsen rörande ordningsföreskrifter

om märkning av varor, in. m.»

Departementschefen har rörande det i den föreslagna prisregleringslagen

upptagna stadgandet mot prisocker erinrat om att motsvarande bestämmelse

redan finns i gällande lag samt anfört:

»— --Ockerstadgandets huvudsakliga betydelse i gällande prisregle
ringslagstiftning

torde vara att bereda underlag för ingripanden i fall där

allmänheten uppskörtas genom att varor, som icke prisreglerats, säljes till

överpriser. Här torde nämligen endast i undantagsfall strafflagens ockerparagraf

kunna åberopas och prisregleringslagens bestämmelse får därför i

förhållande till denna sekundär betydelse när det gäller att inskrida i fall

där oskäligt höga priser uttages. Det skulle även av psykologiska skäl vara

mindre lyckligt att lämna de varuområden, som ej omfattas av en prisreglering,

helt utan skydd mot oblyga prishöjningar. Jag finner följaktligen att

den förslagna prisregleringslagen bör innehålla särskild bestämmelse om

prisocker.»

Vad angår direktiv för den prisreglerande verksamheten har departementschefen,

efter redogörelse för de synpunkter utredningen redovisat samt

vissa uttalanden från ett par remissinstanser, anfört följande.

»Såsom utredningen föreslagit bör det även i fortsättningen ankomma på

Kungl. Maj :t att utfärda direktiv för den prisreglerande verksamheten. Jag

kan icke biträda den i vissa remissyttranden uttalade meningen, att direk
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1956

tiven för verksamheten skall meddelas i form av allmän lag. En sådan ordning

skulle förhindra ingripanden med den snabbhet som är åsyftad.»

Lagrådet

Lagrådet har vid granskningen av förslaget till allmän prisregleringslag

gjort erinringar beträffande vissa särskilda stadganden, vilka erinringar

beaktats vid utformningen av det i propositionen framlagda förslaget. Förslaget

till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen har av lagrådet

lämnats utan erinran.

Motionerna

I motionerna I: 580 och II: 757 har hemställts, att riksdagen måtte

»1) besluta att den i propositionen föreslagna allmänna prisregleringslagen

endast skall kunna sättas i kraft vid ''krig eller krigsfara’ och sålunda

antaga Kungl. Maj:ts förslag till sådan lag med den ändringen att tredje

stycket av 1 § utgår;

2) avslå Kungl. Maj:ts förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen

den 30 juni 1947 (nr 303); samt

3) uttala, att av Kungl. Maj:t utfärdade direktiv för prisreglerande verksamhet

utan onödig tidsutdräkt skall underställas riksdagen».

I motionerna I: 581 och II: 756 framhäves behovet av priskontroll och

hemställes,

»att riksdagen, med bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts proposition nr 147,

måtte besluta att förslaget till allmän prisregleringslag, 1 § tredje stycket,

ges följande lydelse:

''Finnes eljest fara för prisstegring inom riket eller befinnes det möjligt

att sänka priserna på varor eller tjänster, vilka är av betydelse för konsumtion

och prisbildning, äger Konungen förordna---som nu avser’;

samt

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om förordnande

av den innebörden, att ovannämnda lag träder i kraft den 1 januari

1957».

I motionerna I: 582 och II: 758 hemställes, »att riksdagen måtte besluta

att 1 § allmänna prisregleringslagen ges en lydelse motsvarande 1 § i förfogande-

respektive ransoneringslagen samt att vederbörande utskott måtte

utarbeta erforderlig författningstext».

Utskottet

Det föreliggande förslaget till en beredskapslagstiftning på prisregleringens

område bygger på tanken att man under mer normala förhållanden

skall kunna avvara direkta statliga prisingripanden och i stället lita till den

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1956

effekt som en verksam konkurrens i näringslivet har såsom prisregulator.

Prisreglering skulle härigenom kunna förbehållas vissa extraordinära situationer,

när åtgärder finnes nödvändiga för att motverka prisstegringar.

Innan utskottet närmare går in på de bedömningar, som ligger till grund

för förslaget, må något erinras om den utveckling, som den prisreglerande

verksamheten undergått de senaste åren. Med den konjunkturomsvängning

med bl. a. förbättrad varutillgång, som inträffade efter den s. k. Koreakrisen,

förändrades högst betydligt förutsättningarna för den dittills bedrivna

prispolitiken. Prisregleringen kunde hävas för ett stort antal varor och

tjänster. I de direktiv för den prisreglerande verksamheten, som fastställdes

i juni 1953 — och vilka alltjämt är gällande — anges, att prisstoppet

för viss vara bör kunna hävas även i sådana fall, då en prisstegring kan

väntas inträda låt vara att i dylikt fall särskilda skäl skall föreligga för

åtgärden. Å andra sidan bör enligt direktiven prisreglering bibehållas i sådana

fall, där risk för prisstegring visserligen ej förekommer, men där

marginalerna är onormalt höga eller en i förhållande till kostnadsutvecklingen

skälig prissänkning ej förväntas komma till stånd. Under den tid,

som förflutit efter direktivens utfärdande, har prisregleringen kunnat hävas

för alltfler varor. I stället har den priskontrollerande verksamheten inriktats

på övervakning av prisutvecklingen. Då anledning därtill förelegat, har

man inom priskontrollnämnden genom förhandlingar med vederbörande

företag eller organisation sökt få till stånd prissänkningar. Numera faller

endast en ringa del av samtliga varor och tjänster under direkt prisreglering.

Den 1 maj i år omfattade regleringen sålunda endast brännved, radio,

medicin, pensionatvistelse, buss- och taxiresor samt bildäck, vilka poster,

med utgångspunkt från de i socialstyrelsens konsumentprisindex beaktade

varugrupperna — hyresposten frånräknad — beräknas utgöra 4,4 procent av

den totala privata konsumtionen. De senaste åren har sålunda präglats av

en fortgående avveckling av den reglering, som bedrivits med stöd av 1947

års prisregleringslag. Det är därför enligt utskottets mening följdriktigt att

i nuvarande läge ompröva formerna för statens inverkan på prisbildningen.

Kn huvudfråga är härvid om fortsatt behov föreligger av statlig priskontioll

av den art som utövats enligt 1947 års lag. Frågans besvarande har förutsatt

en allmän bedömning av prisutvecklingen med och utan reglering

ävensom av samhällets möjligheter att med andra medel än prisreglering

effektivt verka för en sund prisbildning. Det är helt i linje med den hittills

förda prispolitiken att avstå från prisreglering när en effektiv konkurrens

utövar tillräcklig press på priserna. Råder normala förhållanden och får

konkurrensen fritt verka har enligt utskottets mening prisreglering ingen

funktion att fylla. Näringslivet företer emellertid i åtskilliga avseenden avvikelser

från effektiva konkurrensförhållanden. För att samhället skall kunna

i normala tider helt avstå från prisreglering erfordras därför en intensifiering

av statens konkurrensfrämjande verksamhet. I detta hänseende har

departementschefen pekat på bl. a. ökade möjligheter att ingripa mot konkurrensbegränsning

inom näringslivet, prisövervakning och utvidgad kon
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande nr 3''r år 1956

sumentupplysning. Utskottet ansluter sig till departementschefens uppfattning

att förstärkning i nämnda avseenden utgör en nödvändig förutsättning

för att man under normala förhållanden skall kunna slopa prisreglering. Å

andra sidan kan utskottet icke dela de farhågor för prisstegringar, som uttryckts

i motionerna 1:581 och 11:756. Enligt utskottets mening saknas

anledning att befara att ett slopande av prisregleringen i enlighet med propositionens

förslag skulle medföra några vådor för konsumenterna. En sådan

åtgärd skulle endast innebära att de ekonomiska krafter, som för närvarande

påverkar prisbildningen på det stora övervägande antalet varor

och tjänster, även fick bli bestämmande för de få återstående prisreglerade

grupperna nyttigheter. Man bör även beakta, att prisreglering visat sig

medföra vissa olägenheter i form av bl. a. snedvridning av produktion och

distribution, vilka följdverkningar man under normala tider icke är böjd

att acceptera.

Därest prisreglering i enlighet med det framlagda förslaget reserveras för

extraordinära situationer, är det ofrånkomligt att en beredskapslagstiftning

skapas, som erbjuder möjlighet till snabba ingripanden i sådana lägen. Det

praktiska värdet av en sådan lagstiftning är i första hand beroende av de

förutsättningar för pris regler ande åtgärder som lagstiftningen

anger. Enligt det framlagda förslaget till allmän prisregleringslag

skall lagens bestämmelser om prisreglering kunna tillämpas i tre skilda

fall, nämligen när riket är i krig, i fall av krigsfara och slutligen i ett läge,

där av annan orsak än krig eller krigsfara betydande fara uppkommit för

allvarlig stegring av det allmänna prisläget inom riket.

I motionerna 1:580 och 11:757 reses invändningar mot att beredskapslagen

utformas så att den medger prisreglering i andra fall än vid krig eller

krigsfara. Även i motionerna I: 582 och II: 758 vänder sig motionärerna mot

den avgränsning lagens tillämpningsområde fått. Motionärernas yrkande

åsyftar principiell överensstämmelse i detta hänseende mellan den föreslagna

lagen och 1954 års förfogande- och ransoneringslagar.

Det är oomtvistligt att prisreglering måste kunna tillgripas i fall av krig

och krigsfara. Beträffande de övriga fall, där enligt förslaget prisreglering

skall kunna komma i fråga, har — såsom framgått av den ovan intagna

redogörelsen — vid remissbehandlingen av priskontrollutredningens

betänkande delade meningar rått. I ovan berörda motioner återkommer i

det väsentligaste de kritiska synpunkter som från vissa remissinstanser riktades

mot utredningens förslag. I diskussionen kring frågan om lagens

tillämpning under fredsförhållanden har skilts mellan det fall att inflation

hotar till följd av internationella prisstegringar och det fall då en inflatorisk

utveckling har inhemska orsaker. Beträffande det förstnämnda fallet,

när internationella förhållanden återverkar inflationsdrivande på vårt ekonomiska

liv, anser utskottet de av priskontrollutredningen redovisade erfarenheterna

från prisregleringens verkningar under Koreakrisen visa värdet

av alt vid sidan av övriga inflationsbekämpande medel ha tillgång till

möjligheten att göra direkta prisingripanden. Utskottet ansluter sig följ
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 3i år 1956

aktligen till de skäl departementschefen anfört för förslaget i denna del.

Utskottet delar även den uppfattningen att den föreslagna lagens tillämplighet

icke bör begränsas så att möjligheten att tillgripa prisreglering är utesluten

när inflationsrisken bedömes ha inhemska orsaker. De skäl departementschefen

redovisat för sin mening om prisregleringens betydelse i ett

skärpt läge av denna karaktär finner utskottet bärande. Otvivelaktigt kan

förekomsten av en lagstiftning, som även i denna situation medger snabba

ingripanden för att stävja prisstegringar, förebygga spekulativa prishöjningar

och därigenom medverka till större trygghet hos löntagarna inför

den ekonomiska utvecklingen. Utskottet vill även framhålla svårigheterna

att i ett krisläge fastslå om detsamma orsakats av förhållanden inom eller

utom riket.

Utskottet kan icke förorda en sådan ändring i förslaget att — såsom

i motionerna I: 582 och II: 758 åsyftas — det beredskapsfall, som upptagits

i 1 § tredje stycket, beskrives såsom en situation kännetecknad av knapphet

på förnödenheter eller fara härför, över huvud synes det icke lämpligt

att i lagtexten söka begränsa tillämpningsområdet för lagen genom att angiva

tänkbara orsaker till de prisstegringar man avser att motverka. En

formulering, vilken såsom den i propositionen föreslagna avser att närmare

angiva den omfattning, som den inträdda eller befarade prisstegringen

skall ha för att få föranleda ingripande, synes vara att föredraga.

Effektiviteten i den blivande lagstiftningen beror i väsentlig grad på d e

formella förutsättningarna för dess tillämpning.

Enligt propositionens förslag skall vid krig lagens bestämmelser om prisreglering

automatiskt träda i tillämpning. I fall av krigsfara jämte övriga

beredskapsfall äger Kungl. Maj :t förordna om tillämpning av bestämmelserna.

Har sådant förordnande meddelats ankommer det på Kungl. Maj :t att

inom viss kortare tid underställa detsamma riksdagens prövning. De i motionerna

I: 582 och II: 758 framställda yrkandena innebär den begränsningen i

Kungl. Maj :ts befogenheter att Kungl Maj :t i krislägen, som ej är att hänföra

till krigs- och krigsfarefall, kan förordna om prisreglering först sedan

riksdagens samtycke inhämtats. Den i propositionen föreslagna ordningen

för riksdagens medverkan vid förordnanden i sistnämnda fall — vilken

överensstämmer med priskontrollutredningens förslag — väckte under förarbetena

kritik från kommerskollegium och näringsfrihetsrådet liksom

från företagarhåll. Enligt utskottets mening är det givetvis önskvärt och betydelsefullt

att riksdagen så långt möjligt beredes tillfälle att giva sin mening

till känna innan prisreglering införes. Att uppställa denna ordning

som ett obligatoriskt villkor för tillämpning av lagen skulle emellertid i ett

tillspetsat läge kunna innebära en oförsvarlig försvagning av lagstiftningens

effektivitet. Såsom departementschefen framhållit skulle en omgång av

detta slag kunna föranleda ett ödesdigert dröjsmål med behövliga åtgärder,

och en sådan avfattning av fullmaktsbestämmelsen synes även vara ägnad

att minska den psykologiska verkan av lagen som ovan berörts.

Beträffande utformningen i övrigt av den föreslagna bered
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1956

25

skapslagen innebär förslaget i första hand en modernisering och förenkling

av de nu gällande materiella reglerna om prisreglering. I detta hänseende

torde koncentreringen av de nu förekommande varianterna av prisingripanden

till endast två typer, nämligen högstpris och stoppris, vara värdefull.

Det må i detta sammanhang nämnas, att den hittillsvarande möjligheten

att föreskriva förbud mot handel med viss vara med mindre priset på

förhand godkänts i det föreliggande lagförslaget ersatts med ett stadgande

(4 §), som ger Kungl. Maj :t befogenhet att föreskriva att viss vara m. in.

icke får försäljas med mindre högstpris eller stoppris gäller. Stadgandet

medför att en företagare som inom ett varuområde, där sådan föreskrift

gäller, önskar föra en icke prisreglerad vara ut i marknaden har att vända

sig till den prisreglerande myndigheten för att få högstpris åsatt varan.

Självfallet bör en sådan hänvändelse behandlas utan onödigt dröjsmål. Det

får förutsättas att Kungl. Maj:t vid utfärdande av tillämpningsföreskrifter

till lagen överväger huruvida icke anvisning bär lämnas om hur företagare

har att förfara när förordnande enligt 4 § utgör hinder för handel med viss

förnödenhet eller för att viss tjänst erbjudes.

En viktig nyhet i den föreslagna beredskapslagen är det i 9 § upptagna

stadgandet, varigenom Kungl. Maj:t får befogenhet att meddela föreskrift

om varustandardisering. Tidigare har sådana föreskrifter meddelats bl. a.

med stöd av förfogandelagstiftningen. Det författningsenliga stödet för en

sådan reglering har emellertid sin naturliga plats i den prisreglerande författningen,

och utskottet förordar att bestämmelse i ämnet i enlighet med

förslaget intages i lagen.

En speciell fråga, som diskuterats under förarbetena till beredskapslagen

och givit upphov till delade meningar, rör tillkomsten av Kungl. Maj :ts d irektiv

för den prisreglerande verksamheten. Från

några håll har framförts tanken att direktiven borde tillkomma i form av

allmän lag. I motionerna 1:580 och 11:757 har hemställts, att riksdagen

måtte uttala, att direktiven utan onödig tidsutdräkt skall underställas riksdagen.

Enligt utskottets mening är det oförenligt med den tänkta beredskapslagens

konstruktion och syften att uppställa krav på att direktiven

utfärdas i form av allmän lag. I anledning av yrkandet i nyssnämnda motioner

må tilläggas, att utskottet förutsätter, att direktiven även i fortsättningen

— på sätt hittills varit brukligt — bringas till riksdagens kännedom.

De i den föreslagna beredskapslagen upptagna bestämmelser, som här

icke särskilt berörts, tillstyrkes av utskottet. Vad departementschefen anfört

bär icke, i vidare mån än ovan anförts, föranlett någon erinran från

utskottets sida.

Det av utskottet biträdda förslaget om ny prisregleringslagstiftning och

om intensifiering av statens konkurrensbefrämjandc verksamhet förutsätter

vissa förändringar av organisatorisk art. Med hänsyn till att dessa förändringar

icke utan betydande svårigheter kan genomföras vid tidigare

tidpunkt än årsskiftet 1956/57 föreslås i propositionen att den nya lagstiftningen

skall träda i kraft den 1 januari 1957. Utskottet har intet att erinra

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1956

häremot. I följd härav och då det synes oklokt att under så relativt lång tid

som ett halvår ställa sig helt utan möjlighet att i kraft av gällande lag tillgripa

prisreglering, bör giltighetstiden för 1947 års lag i enlighet med propositionens

förslag utsträckas till och med den 31 december 1956. Utskottet

kan följaktligen icke tillstyrka det i motionerna I: 580 och II: 757 framförda

förslaget att nuvarande prisregleringslag skall upphöra att gälla i

och med den 30 juni innevarande år.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med bifall till förevarande proposition,

nr 147, och med avslag å motionerna I: 580 och II: 757,

såvitt propositionen och motionerna avser förslag till allmän

prisregleringslag, samt med avslag jämväl å motionerna

I: 581 och II: 756 samt I: 582 och II: 758 -— måtte för sin

del antaga nämnda lagförslag;

B. att riksdagen — med bifall till förevarande proposition

och med avslag å motionerna I: 580 och II: 757, såvitt

propositionen och motionerna avser förslaget till lag om

fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947

(nr 303) — måtte för sin del antaga nämnda lagförslag;

samt

C. att yrkandet i motionerna 1:580 och 11:757 om visst

uttalande av riksdagen rörande av Kungl. Maj:t utfärdade

direktiv för prisreglerande verksamhet, i den mån yrkandet

ej kan anses besvarat genom vad utskottet ovan anfört, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 maj 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,

fru Carlqvist, herrar Mannerskantz, Grönkvist, Alvar Andersson och

Åkesson; samt

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, hérrar Jacobsson

i Tobo, Nilsson i Göteborg, fru Sandström*, fröken Sandell, herr Fredriksson,

fröken Wetterström och herr Larsson i Hedenäset.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3''r år 1956

27

Reservationer

/. vid utskottets hemställan under A.

av herrar Sunne, Mannerskantz, Åkesson, Jacobsson i Tobo, fri! Sandström

och fröken \Vetterström, vilka ansett

a) att i utskottets yttrande det avsnitt som börjar å s. 23 med orden

»Därest prisreglering» och slutar å s. 24 med orden »ovan berörts.» bort

ersättas med uttalande av följande lydelse.

»Därest prisreglering reserveras för extraordinära situationer är erforderligt

att en beredskapslagstiftning skapas, som medger de prisingripanden

som i sådana lägen påfordras. En viktig fråga vid utformningen av en

sådan beredskapslag gäller förutsättningarna för pris reglerande

åtgärder. Enligt det framlagda förslaget till allmän prisregleringslag

skall lagens bestämmelser om prisreglering kunna tillämpas i tre

skilda fall, nämligen när riket är i krig, i fall av krigsfara och slutligen i

ett läge, där av annan orsak än krig eller krigsfara betydande fara uppkommit

för allvarlig stegring av det allmänna prisläget inom riket.

I motionerna 1:580 och 11:757 reses invändningar mot att beredskapslagen

utformas så att den medger prisreglering i andra fall än vid krig eller

krigsfara. Även i motionerna 1: 582 och II: 758 vänder sig motionärerna mot

den avgränsning lagens tillämpningsområde fått. Motionärernas yrkande

åsyftar principiell överensstämmelse i detta hänseende mellan den föreslagna

lagen och 1954 års förfogande- och ransoneringslagar.

Det torde icke råda delade meningar om att prisreglering är ett oumbärligt

medel när det gäller att dämpa inflationstendenserna i så utsatta ekonomiska

lägen som när riket befinner sig i krig eller krigsfara. Beträffande

de övriga fall, där enligt propositionens förslag prisreglering skall kunna

komma i fråga, har — såsom framgått av den ovan intagna redogörelsen

— vid remissbehandlingen av priskontrollutredningens betänkande delade

meningar rått. I ovan berörda motioner återkommer i det väsentligaste de

kritiska synpunkter som från vissa remissinstanser riktades mot utredningens

förslag. Utskottet vill understryka, att inflatoriska prisstegringar i ekonomiskt

ansträngda lägen, vilka icke har så allvarlig karaktär som krigsoch

krigsfarefallen, bör i allmänhet kunna helt bekämpas med allmänt verkande

penning- och finanspolitiska åtgärder. Emellertid kan icke bortses

från att sådana medel har benägenhet att bli effektiva först efter någon tid.

I lägen med allmän varuknapphet sammanhängande med internationella

prisstegringar, som hotar vår samhällsekonomiska balans, kan det därför

framstå såsom försvarligt att i viss omfattning tillgripa prisreglering för

att söka dämpa de första yttringarna av inflationen och befarad otillbörlig

spekulation. Det synes utskottet även naturligt, att prisreglering — i likhet

med förfogande och ransonering enligt 1954 års lagstiftning i ämnet — kan

tillgripas för att motverka inflationstendenserna i ett knapphetsläge, som

har sin grund i utom riket timade händelser.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Andra lagutskottets utlåtande nr 34 år 1956

Utskottet kan däremot icke godtaga en utformning av beredskapslagen

som möjliggör prisreglering i ett läge där eu inflatorisk utveckling är helt

betingad av andra orsaker än ovan nämnda. För att prisstegringar i andra

lägen än när varuknapphet råder över huvud taget skall kunna uppkomma,

måste ett betydande efterfrågeöverskott föreligga och inflationsfaran

sålunda mestadels ses som en följd av den inom landet förda ekonomiska

politiken. Prisreglering har i en sådan situation ingen funktion att fylla utan

bör stå tillbaka för en väl avvägd penning- och finanspolitik.

Utskottet förordar därför en sådan ändring i den föreslagna lagen att

prisregleringens användningsområde begränsas till — förutom krigs- och

krigsfarefall — sådana lägen, där till följd av någon utom riket inträffad

utomordentlig händelse uppkommit knapphet eller betydande fara för

knapphet inom riket på förnödenhet av mer allmän betydelse.

Vad beträffar de formella förutsättningarna för beredskapslagens

tillämpning, skall enligt propositionens förslag vid

krig lagens bestämmelser om prisreglering automatiskt träda i tillämpning.

1 fall av krigsfara jämte övriga beredskapsfall äger Kungl. Maj:t förordna

om tillämpning av bestämmelserna. Har sådant förordnande meddelats ankommer

det på Kungl. Maj :t att inom viss kortare tid underställa detsamma

riksdagens prövning. De i motionerna I: 582 och II: 758 framställda yrkandena

innebär den begränsningen i Kungl. Maj :ts befogenheter att Kungl.

Maj:t i krislägen, som ej är att hänföra till krig och krigsfarefall, kan förordna

om prisreglering först sedan riksdagens samtycke inhämtats. Den i

propositionen föreslagna ordningen för riksdagens medverkan vid förordnanden

i sistnämnda fall — vilken överensstämmer med priskontrollutredningens

förslag — väckte under förarbetena kritik från kommerskollegium

och näringsfrihetsrådet liksom från företagarhåll. Från principiella synpunkter

är det enligt utskottets mening av vikt att fullmaktslagar icke tillgripes

i annan mån än när så är oundgängligen erforderligt. Det har till

stöd för propositionens förslag framhållits, att riksdagens hörande skulle

kunna innebära ’ett ödesdigert dröjsmål’ med de behövliga åtgärderna.

Häremot vill utskottet framhålla att riksdagen numera är samlad under

större delen av året. Vidare må erinras om att tillämpningen av förfogandeoch

ransoneringslagarna förutsätter riksdagens samtycke i andra fall än vid

krig eller krigsfara. Det kan knappast göras gällande att behovet av skyndsamt

ingripande är större när det gäller prisreglering än när fråga är om

åtgärder med stöd av nämnda båda lagar. Beredskapslagen bör därför ges

det innehållet att prisreglering i andra fall än rid krig eller krigsfara skall

kunna tillgripas först sedan riksdagens samtycke inhämtats.s>

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte — med avslag å motionerna I: 581 och

II: 756 och med förklaring alt riksdagen i anledning av motionerna

I: 580 och II: 757 samt I: 582 och II: 758, såvitt motionerna

avser det genom propositionen framlagda förslaget

till allmän prisregleringslag, funnit viss ändring böra vid
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Andra lagutskottets utlåtande nr år 1956

tagas i förslaget — för sin del antaga förslaget med den

ändringen, att 1 § erhåller ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

1 §■ 1 §■

Kommer riket — — — tredje stycket.

Vid krigsfara, vari riket befinner

sig, äger Konungen förordna, att

nämnda bestämmelser skola tillämpas,

Sådant förordnande skall, vid

äventyr att det eljest förfaller, inom

en månad underställas riksdagen för

dess prövning av frågan, huruvida

förordnandet skall bestå. Blir förordnandet

icke inom två månader

från det underställningen skett av

riksdagen gillat, är detsamma förfallet.

Upphör krigsfaran, skall förordnandet

av Konungen upphävas.

Har av annan orsak uppkommit betydande

fara för allvarlig stegring av

allmänna prisläget inom riket, äger

Konungen förordna att vad i 2—9 §§

stadgas, helt eller delvis, skall under

viss tid, högst ett år varje gång, äga

tillämpning. Förordnandet skall inom

en månad eller, om riksdagssession

icke pågår, inom en månad från början

av nästkommande session underställas

riksdagen. Vad i andra stycket

sägs om påföljden, därest underställning

ej sker eller riksdagen ej

inom två månader gillar förordnandet,

skall äga motsvarande tillämpning

i fall som nu avses.

Vid krigsfara, vari riket befinner

sig, äger Konungen förordna, att

nämnda bestämmelser skola tillämpas.

Sådant förordnande skall, vid

äventyr att det eljest förfaller, inom

en månad underställas riksdagen för

dess prövning av frågan, huruvida

förordnandet skall bestå. Blir förordnandet

icke inom två månader från

det underställningen skett av riksdagen

gillat, är detsamma förfallet. Upphör

krigsfaran, skall senast före

nästkommande riksdagssessions avslutande

meddelat förordnande av

Konungen upphävas.

Har till följd av krig, vari riket

befunnit sig, eller krig mellan främmande

makter eller annan utom riket

inträffad utomordentlig händelse

uppkommit knapphet eller betydande

fara för knapphet inom riket på förnödenhet,

som är av vikt för befolkningen

eller produktionen, och kan

härav väntas följa allvarlig stegring

av allmänna prisläget, äger Konungen

med riksdagens samtycke förordna

att vad i 2—9 §§ stadgas, helt eller

delvis, skall under viss Hd, högst ett

år varje gång, äga tillämpning.

Under tid —---10—22 §§ tillämpas.

II. vid utskottets hemställan under B.

av herr Mannerskantz och fröken Wetterström, vilka ansett

a) att det stycke i utskottets yttrande s. 25—26, vilket börjar respektive

slutar med orden »Det av —--innevarande år.» bort ersättas med utta
lande

av följande lydelse.

»Det av utskottet biträdda förslaget om ny prisregleringslagstiftning och

om intensifiering av statens konkurrensfrämjande verksamhet förutsätter

vissa förändringar av organisatorisk art. Med hänsyn till att dessa föränd
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 3i år 1956

ringar icke utan betydande svårigheter kan genomföras vid tidigare tidpunkt

än årsskiftet 1956/57 föreslås i propositionen att den nya lagstiftningen

skall träda i kraft den 1 januari 1957. Utskottet har intet att erinra

häremot. Nuvarande prisregleringslag upphör att gälla den 30 juni innevarande

år. Enligt utskottets mening saknas skäl att förlänga lagens giltighetstid

efter nämnda tidpunkt. Bibehållandet av prisregleringen i nuvarande

läge är tvärtom helt onödig och närmast skadlig för samhällsekonomien.»

b) alt utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 580 och II: 757

i denna del måtte avslå propositionen såvitt avser det därigenom

framlagda förslaget till lag om fortsatt giltighet av

prisregleringslagen den 30 juni 1947 (nr 303).

560S84

Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:295 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till allmän prisreglering slag, m. m. a1 i texten