Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till innevarande års riksdag att receptbelagda läkemedel göres kostnadsfria, dock med den inskränkningen att en grundavgift av en krona erlägges per expedierat recept».

1956-05-22 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:38, Skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till innevarande års riksdag att receptbelagda läkemedel göres kostnadsfria, dock med den inskränkningen att en grundavgift av en krona erlägges per expedierat recept».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1956

1

Nr 38

Utlåtande i anledning au väckta motioner om vissa ändringar

i förordningen om kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft åtta

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, varav tre till

viss del, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 25 i första kammaren av herr Karlsson,

Göran, in. fl. samt ur 33 i andra kammaren av herr Johanson i Västervik

in. fl.,

dels de likalydande motionerna nr 54 i första kammaren av herr Larsson,

Nils Thcodor, samt nr 49 i andra kammaren av herrar Rubbestad och

Onsjö,

dels motionen nr 341 i första kammaren av herr Bergh, Ragnar, och

herr Svärd, i vad motionen avser rabatterade läkemedel,

dels motionen nr 179 i andra kammaren av herrar Senander och Johansson

i Stockholm,

d e 1 s o c k de likalydande motionerna nr 338 i första kammaren av herr

Lindahl och herr Jansson, Axel, samt nr 280 i andra kammaren av herr

Brandt m. fl., i vad motionerna avser rabatterade läkemedel.

1 motionerna I: 25 och II: 33 yrkas »att riksdagen måtte besluta att det

karensbelopp på tre kronor som för närvarande utgår på läkemedel, som

rabatteras med 50 procent, från den 1 juli 1956 ej längre skal! erläggas».

I motionerna I: 54 och II: 49 hemställes, »all riksdagen måtte besluta att

1 ill 3 § första stycket förordningen den 4 juni 1954 (nr 519) angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel skall fogas följande stadgande nämligen:

''Nedsättning som i detta stycke avses utgår dock ej, såframt ej kostnaden,

bestämd på sätt som ovan sagts, uppgår till 5 kronor’».

I motionen 1:341, såvitt nu är i fråga, hemställes att riksdagen måtte

antaga följande

llihanp till riksdagens protokoll 1936. 9 samt. 2 and. iVr 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 3S år 1956

Förslag

till

förordning om ändring av förordningen den 4 juni 1951 angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel (nr 519).

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 4 juni 1954 angående

kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel (nr 519) skall erhålla följande

ändrade lydelse.

3 §.

I annat fall än som avses i 2 § äger vid sjukdom den som är försäkrad

jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring vid inköp av läkemedel, som enligt

apoteksvarustadgan den 14 novemeber 1913 (nr 308) är att hänföra

till apoteksvara eller som utan att utgöra apoteksvara innehåller gift av

första klassen, åtnjuta nedsättning av fastställt pris för läkemedlet med

tre fjärdedelar av det belopp, varmed priset må överstiga tio kronor. Har

under en formel föreskrivits flera läkemedel, skall prisnedsättningen avse

den sammanlagda kostnaden. Är förskrivning avsedd att expedieras mer

än en gång, skall nedsättningen hänföra sig till varje expedition.

Vad nu sagts---eller enskild tjänst.

Från prisnedsättning enligt---första stycket avses.

Motionen II: 179 utmynnar i yrkande »att riksdagen måtte besluta att i

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till innevarande års riksdag

att receptbelagda läkemedel göres kostnadsfria, dock med den inskränkningen

att en grundavgift av en krona erlägges per expedierat recept».

I motionerna I: 338 och II: 280 hemställes »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t ville anhålla, att Kungl. Maj:t verkställer en översyn av lagstiftningen

om allmän sjukförsäkring och senare för riksdagen framlägger

de förslag till ändringar vartill denna översyn kan föranleda». I motionerna

anföres, såvitt nu är i fråga, att rabatt å läkemedel, som ej lämnas helt

kostnadsfritt, bör utgå med 50 procent av totalkostnaderna och att någon

grundavgift ej bör uttagas.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden

får utskottet hänvisa till motionerna II: 33, II: 49, I: 341, II: 179 och II: 280.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från kungl. medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten.

Redogörelse för yttrandena lämnas i det följande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1056 3

Gällande bestämmelser

Vid 1954 års riksdag antogs ett genom proposition nr 163 år 1954 framlagt

förslag om detaljutformning av den läkemedelsreform, varom principbeslut

fattats vid 1953 års riksdag. Enligt den sålunda antagna kungl.

förordningen den b juni 195b ang. kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel,

vilken trädde i kraft den 1 januari 1955, skall vissa läkemedel,

varå recept utfärdats av läkare, på apotek utlämnas kostnadsfritt eller

till nedsatt pris. Sålunda skall den som är försäkrad enligt lagen om

allmän sjukförsäkring vid särskilt angivna långvariga och allvarliga sjukdomar

erhålla vissa läkemedel utan kostnad. I andra fall skall vid sjukdom

den sjukförsäkrade vid inköp av läkemedel, som är att hänföra till apoteksvara

eller innehåller gift av första klassen, åtnjuta nedsättning av läkeinedelspriset

med hälften av det belopp, varmed priset överstiger 3 kr.

Sådan prisnedsättning erhåller även den som utan att omfattas av den

allmänna sjukförsäkringen är i allmän eller enskild tjänst här i riket.

Kungl. Maj :t äger från prisnedsättningen undantaga visst läkemedel eller

viss grupp av läkemedel som nyss nämnts.

För vad allmänheten ej erlagt av priset för ifrågavarande läkemedel skall

apotekarna erhålla ersättning från tillsynsmyndigheten för den allmänna

sjukförsäkringen, dvs. riksförsäkringsanstalten.

Av utgifterna för läkemedelsreformen — vilka beräknats till ca 34 milj.

kronor om året — skall staten svara för ett belopp per år motsvarande

1 kr. 15 öre för varje sjukkassemedlem eller i runt tal 6 milj. kr., medan

återstående kostnader fördelas på de sjukförsäkrade och arbetsgivarna i

enlighet med 1953 års beslut i frågan.

Frågans tidigare behandling

Till grund för den proposition, genom vilken förordningen angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel underställdes riksdagen, lag ett förslag

av en särskilt tillkallad utredningsman. Enligt detta förslag skulle rabatt

medgivas med 50 procent å det belopp för recipe — dvs. varje särskilt

förskrivet läkemedel — som översteg 2 kr. Vid remissbehandlingen tillstyrktes

systemet med karensbclopp nästan genomgående. Farhågor uttrycktes

dock för alt ett dylikt system skulle leda till utskrivning av större

myckenhet läkemedel på en gång än eljest skolat ske med ty åtföljande

risk för missbruk. Vidare påpekades, att karensbeloppet innebar en försämring

i jämförelse med vad som då gällde för många sjukförsäkrade,

enär övervägande delen av sjukkassorna gav ersättning för läkemedel med

vanligen 50 procent utan något karensbelopp.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1956

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, uttalade i ovannämnda

proposition nr 163 är 1954 bl. a.:

Enligt min uppfattning är systemet med visst karensbelopp förenat med

avgjorda fördelar. Därmed kommer en mängd smärre läkemedelsinköp

automatiskt att undantagas från rabatteringen, och det torde i dessa fall

vanligen röra sig om icke receptbelagda läkemedel. Här förhindras alltså

eu övergång till receptköp. Karenssystemet ger vidare möjlighet till att

genom eu något högre rabattsats bereda en större prisnedsättning för dyrare

läkemedel, varigenom de mera behjärtansvärda fallen kan bättre tillgodoses.

p:tt visst karensbelopp synes därför böra föreskrivas, och beloppet bör

enligt min mening räknas för varje läkemedel för sig, därvid flera under

en formel förskrivna läkemedel synes böra räknas såsom ett, och varje

inköp räknas för sig. Att såsom ifrågasatts uppställa särskilda beräkningsgrunder

i fråga om itererade recept eller anknyta karensbeloppet till sjukdomen

som sådan synes mig av administrativa skäl ej böra ske.

Vid bestämmande av karensbeloppets och rabattsatsens storlek må hållas

i minnet, att utredningsmannen beräknat kostnaderna för en läkemedelsreform

med det innehåll, som förordats av honom, till 32 å 34,5 milj. kr.

om året — differensen beror på svårigheten att ange storleken av den

kostnadsfria läkemedelssektorn — samt att statsmakterna vid 1953 års

principbeslut räknade med en kostnadsram av 34 milj. kr. Enligt min

mening bör nämnda kostnadsram hållas. Givetvis måste alla kostnadsberäkningar

för eu reform av förevarande slag bli osäkra. De av utredningsmannen

gjorda beräkningarna har verkställts med utgångspunkt från

recepturomsättningen år 1952 utan att därvid räknats med någon förhöjning

av denna omsättning till följd av sjukförsäkrings- och läkemedelsreformens

genomförande. Med hänsyn härtill och till den under en lång

följd av år fortgående ökningen av läkemedelskonsumtionen synes en viss

ej alltför obetydlig marginal för ökning av läkemedelsförbrukningen böra

reserveras. Eu marginal å ca 6 milj. kr. skulle erhållas, därest karensbe1

Öppet med oförändrad rabattsats höjdes till 3 kr.; skulle samtidigt rabattsatsen,

såsom ifrågasatts, höjas till 75 procent, skulle däremot i stället uppstå

en kostnadsökning av ca 2 milj. kr.

Vad nu anförts synes tala för att karensbeloppet fastställes till 3 kr. och

rabattsatsen till ;>0 procent. Med den tämligen vida omfattning, som det rabatterade

läkemedelsområdet erhållit, torde detta vara motiverat. En sådan

höjning av det föreslagna karensbeloppet bör även vara ägnad att stävja

eventuella tendenser till läkemedelsmissbruk. Den medför också en administrativ

lättnad, vilket inte är minst värdefullt.

Med ett karenssystem kan det naturligtvis föreligga viss risk för att

läkare, i sytte alt låta patienten komina i åtnjutande av föreskriven läkemedelsrabatt,

ordinerar större myckenhet läkemedel åt gången än eljest

skolat ske. Risken härför synes dock enligt min mening ej vara alltför stor.

Frågan bör emellertid följas med uppmärksamhet av vederbörande centrala

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr ris är 1956

tillsynsmyndighet; och missbruk och slöseri med läkemedel torde, om

så tinnes erforderligt, kunna föranleda införandet av bestämmelser om

maximaldosering av vissa läkemedel.

Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 37 år

1954 och hade därvid även att taga ställning till ett i motionen II: 646

framställt yrkande att karensbeloppet skulle helt slopas och att den merkostnad,

som blev eu följd härav, finge uttagas genom förhöjd sjukvårdsersättningsavgift,

om den ej kunde täckas på annat sätt. Utskottet framhöll

härvid bland annat följande.

Beträffande systemet med karensbelopp har olika meningar gjort sig gällande.

I motionen 11:646 föreslås sålunda, att karensbeloppet helt skall

slopas, medan i remissyttrandena — vilka till övervägande delen ansluter

sig till tanken på ett karensbelopp — även den meningen framkommit, att

karensbeloppet bör vara större och i gengäld rabattsatsen höjas.

Vid sin bedömning av frågan utgår utskottet från att den av statsmakterna

vid 1953 års beslut förutsatta kostnadsramen för reformen bör hållas.

Härför talar såväl stalsfinansiella skäl som intresset av att begränsa storleken

av avgifterna till sjukvårdsförsäkringen. Det är vidare enligt utskottets

mening önskvärt — ej minst med hänsyn till att det här är fråga om

en reform, vars verkningar i olika hänseenden det är svårt att i förväg överblicka

-— att försiktighet iakttages vid utformningen av rabattsystemet i

avvaktan på praktisk erfarenhet av reformens verkningar.

Systemet med karensbelopp är förenat med bl. a. den väsentliga fördelen,

att det inom en given kostnadsram medger eu högre rabattsats och således

ger eu effektivare hjälp vid dyrare och för den enskilde mera betungande

inköp av medicin. Kostnaderna för läkemedelsreformen kommer vidare

icke att belastas med mindre läkemedelsinköp av i allmänhet ringa ekonomisk

betydelse för den enskilde. Genom alt dessa inköp undantages förbilligas

även administrationen av reformen, varigenom en större del av

utgifterna för denna kommer att användas för dess egentliga syfte. Till belysning

av detta kan nämnas, att enligt i propositionen redovisade uppgifter

angående apotekens omsättning är 1952, antalet recipen -— dvs. särskilt

förskrivna läkemedel — å belopp under tre kronor utgjorde 7,5 miljoner st.,

medan sammanlagda antalet recipen var 20 miljoner st.

Vad nu sagts om systemets fördelar kan givetvis motivera endast ett

tämligen lågt karensbelopp. Ett högt karensbelopp får till följd att kostnaderna

för de läkemedel, som på grund av karensbeloppet ej rabatteras

eller rabatteras allenast i ringa mån, kan bli alltför kännbara för den enskilde.

Ett karensbelopp å tre kronor synes utskottet mot bakgrunden av

de på senare år allmänt ökade realinkomsterna och de genom den allmänna

sjukförsäkringen förbättrade sjukförmånerna icke behöva möta avgörande

betänkligheter. På grund av vad utskottet sålunda anfört godtager utskottet

därför propositionens förslag i detta hänseende.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

Yrkande av samma innebörd som det ovan angivna vid 1954 års riksdag

behandlade motionsyrkandei framställdes vid 1955 års riksdag i in o
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 är 1956

tionerna II: 209. I sitt över motionen avgivna utlåtande nr 10 år 1955 hänvisade

andra lagutskottet till de av utskottet vid 1954 års riksdag gjorda

uttalandena i frågan och framhöll, att vad utskottet sålunda uttalat alltjämt

ägde giltighet. Utskottet hemställde, att motionen icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Viss undersökning rörande läkemedelsreformen

Inom farmaceutiska institutets avdelning för social- och rättsfarmaci

har, genom medverkan av medicinalstyrelsen, av apotekaren Rune Lönngren

och amanuensen Ulla Svvarén utförts en statistisk undersökning avstrukturen

av apotekens försäljning i receptur under april månad 1955.

En redogörelse för denna undersökning har publicerats i Svensk farmaceutisk

tidskrift år 1955, s. 461 o. f., under titeln »Läkemedelsreformen avspeglad

i apolekens receptur». Lönngren har vidare utfört en bearbetning

av undersökningens material i syfte bl. a. att belysa de ekonomiska följderna

av olika konstruktioner av systemet med karensbelopp och varierande

storlek av karensbeloppet. En redogörelse härför finns införd i ovannämnda

tidskrift år 1956, s. 217 o. f., under titeln »Läkemedelsförmån och kostnaden

för recepturläkemedlen».

Remissyttranden

Medicinalstyrelsen erinrar i sitt remissyttrande inledningsvis om att vederbörande

departementschef vid framläggande till 1954 års riksdag av

proposition med förslag till förordning angående kostnadsfria eller prisnedsatta

läkemedel m. m. framhållit vikten av att läkemedelsreformens

utveckling noggrant följdes. Departementschefen hade vidare anfört, att

det torde böra ankomma på medicinalstyrelsen att i samarbete med tillsynsmyndigheten

för sjukförsäkringen samt i förekommande fall även

med berörda yrkesorganisationer följa reformens handhavande, anpassa den

med hänsyn till utvecklingen på läkemedelsområdet och åstadkomma rättelse,

där så påkallades. I enlighet härmed hade medicinalstyrelsen ägnat med

läkemedelsreformen förknippade förhållanden särskild uppmärksamhet,

utöver den mera detaljbetonade granskning, som ålåge styrelsen jämlikt

kungl. kungörelsen den 3 december 1954 med tillämpningsföreskrifter till

förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel. Bland

annat hade styrelsen sålunda, förutom den överblick över refonnens handhavande

och kostnaderna för densamma, som styrelsen därvid i intimt samarbete

med sjukförsäkringens tillsynsmyndighet, riksförsäkringsanstalten,

förskaffat sig, medverkat till den ovannämnda statistiska undersökningen

av strukturen av apotekens försäljning i receptur. Syftet med undersökningen

hade varit att erhålla ett siffermässigt underlag för bedömningen

av vissa frågor beträffande läkemedelsreformen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1956

7

Medicinalstyrelsen framhåller i fortsättningen att trots reformens omfattning

och dess ingripande karaktär läkare och apotekspersonal syntes

ha snabbt bemästrat de svårigheter, som vore förknippade med reformens

praktiska tillämpning, även om detaljproblem gång efter annan fortfarande

uppstode. Det vore emellertid ett ofrånkomligt faktum, uttalar styrelsen vidare,

att vissa av dessa svårigheter, vilka delvis förutsetts och vägts under

förarbetena till reformen, vid tillämpningen kommit att framträda med påfallande

skärpa. Sålunda hade reformens handhavande medfört en så påtaglig

ökning av arbetet för berörda yrkeskategorier, att det syntes angeläget

att undersöka, huruvida möjligheter funnes till förenklingar i den

praktiska tillämpningen av reformen. Medicinalstyrelsen fortsätter:

Vidare ha i olika sammanhang framförts önskemål om utvidgningar av den

förmån, som införts genom reformen. Detta gäller isynnerhet de kostnadsfria

läkemedlen. Härvid ha utökningar ifragasatts bade av antalet sjukdomar,

som upptagits i förteckningen över kostnadsfria läkemedel, och av

antalet läkemedel för där redan intagna sjukdomar. Dessutom föreligga

önskemål beträffande de rabatterade läkemedlen, innebärande att vissa läkemedel,

som icke utgöra apoteksvara eller gift av första klassen, skulle omfattas

av denna förmån.

Inom medicinalstyrelsen pågår en undersökning av lämpligheten och

möjligheten att vidtaga ändring i vissa delar av lagstiftningen rörande reformen.

Härvid har styrelsen utgått från att den genom reformen införda

läkemedelsförmånen i stort sett skulle bibehållas i sin nuvarande omfattning

och att utrymmet för eventuella utvidgningar med hänsyn till det

ekonomiska utfallet av reformen finge bedömas vara mycket begränsat. De

kostnader, som reformen dragit, ha nämligen överstigit de beräknade. Sålunda

utanordnades under kalenderåret 1955 enligt riksförsäkringsanstaltens

räkenskaper 39,4 milj. kr. eller närmare 5 milj. kr. mer än vad som

beräknats. Icke heller detta belopp torde utgöra ett riktigt mått på årskostnaderna

för reformen hland annat därför, att äldre recept, som ej omfattades

av densamma, i viss utsträckning användes vid inköpen under de första

månaderna av år 1955. Sannolikt komma kostnaderna under år 1956 att

öka med icke oväsentligt belopp.

I vad gäller de kostnadsfria läkemedlen är den inom styrelsen pågående

översynen i det närmaste avslutad, och styrelsen torde inom kort kunna

avgiva ett förslag i ämnet till Kungl. Maj :t. Förslaget kan förväntas gå ut

på vissa tillägg till gällande förteckning över kostnadsfria läkemedel i syfte

att tillgodose ett mindre antal starkt uttalade behov.

I Övriga avseenden är medicinalstyrelsens utredningsarbete däremot ännu

icke slutfört. Styrelsen anser sig därför, utöver följande allmänna synpunkter,

icke nu kunna anmäla en definitiv ståndpunkt till dem av förslagen i

motionerna, som äro mera vittgående. De beräkningar, som nedan anföras,

åro baserade på förhållandena under ar 1955, och vid desammas uppgörande

bär hänsyn icke kunnat tagas till de förändringar i förskrivningen av läkemedel,

som eventuellt skulle bliva eu följd av ändringar av rabattens utformning.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr .38 år 1956

Medicinalstyrelsen behandlar härefter de motioner, vari framställts yrkanden

om ökning av rabattens storlek — såvitt nu är i fråga motionerna

I. 25 och II: 33, II: 179 samt I: 338 och II: 280 — och framhåller att ett

tillgodoseende av dessa yrkanden skulle medföra, förutom en väsentlig ökning

av det administrativa arbetet med reformens handnavande, en betydande

kostnadsstegring. Borttagandet av det så kallade karensbeloppet

skulle sålunda, uttalar styrelsen, förorsaka en kostnadsökning av 20 till 25

milj. kr. för år. medan genomförandet av förslaget om kostnadsfrihet i viss

utsträckning för läkemedel på recept komme — om styrelsen fattat innebörden

av uttrycket »receptbelagda läkemedel» riktigt — att medföra eu

årlig merkostnad av omkring 00 miljoner kronor.

I fråga om de motioner I: 341 samt I: 54 och II: 49 — som innehåller

förslag om minskning av läkemedelsförmånens omfattning anför styrelsen

att huvudmotivet syntes vara att avlyfta en del av det skrivarbete respektive

kamerala arbete, som reformen medfört för läkare och apotekspersonal

och som icke ansetts stå i rimlig proportion till förmånens värde för

den enskilde, då rabatten i flertalet fall bleve för liten för att ha någon egentlig

betydelse. Förslaget om rabatt med 75 procent av det belopp, varmed

läkemedelspriset överstiger 10 kronor, skulle, uttalar styrelsen, om det genomfördes,

nedbringa antalet recipen, som omfattas av reformen, från för

närvarande omkring 12 miljoner till icke fullt 2 miljoner per år samt minska

kostnaderna med 20 milj. kr. approximativt uppskattat. Även om denna

besparing enligt motionärernas avsikt kunde komma de sjuka till godo i

form av utökning av förmånen av kostnadsfria läkemedel, skulle förslagets

genomförande enligt styrelsens mening medföra en mera radikal omfördelning

av förmånerna än vad nuvarande erfarenheter syntes motivera. Motionen

om att rabatt skulle beräknas enligt nuvarande grunder men utgå först

när kostnaden uppginge till 5 kronor syntes däremot styrelsen böra övervägas

redan nu. Genom en sådan ändring skulle antalet recipen, som omfattades

av reformen, kunna sjunka med mera än eu tredjedel av det nuvarande

antalet, under det att kostnadsminskningen begränsades till 2_3

miljoner kronor. Då den förmån, som härvid skulle bortfalla, skulle uppgå

till högst 1 krona per recipe, torde enligt styrelsens mening ändringen i allmänhet

icke innebära någon mera kännbar nackdel för den enskilde. Förslaget

i fråga, som nära överensstämde med tankegångar, åt vilka medicinalstyrelsen

givit uttryck i ett underdånigt utlåtande den 2tj januari 1954

över framlagt förslag rörande läkemedelsreformens utformning, skulle, uttalar

medicinalstyrelsen, i icke oväsentlig grad tillgodose behovet av lättnader

i den nuvarande ordningen.

Styrelsen anför i fortsättningen att de frågeställningar, som framkommit

under den inom medicinalstyrelsen pågående översynen av gällande lagstift
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets uttalande nr 88 ur 1956

9

ning angående läkemedelsreformen, delvis är av invecklad natur och synes

kräva en noggrann prövning samt ingående diskussioner med berörda parter.

Därjämte torde, framhåller styrelsen, det siffermässiga underlaget för

bedömningen i vissa avseenden böra förnyas. En motsvarighet till LönngrenSwaréns

ovannämnda undersökning, som vore planerad att utföras under

april månad innevarande år, kunde väntas lämna värdefulla upplysningar

för arbetet med revideringen.

Avslutningsvis uttalar styrelsen att styrelsen dock ansåge sig ha funnit,

att reformen för läkare och apotekare medfört klart uttalade olägenheter.

Dessa framträdde med särskild skärpa, när, såsom påtalats i motionerna

I: 54 och II: 49, förmånens värde för den enskilde icke kunde anses stå i

rimlig proportion till det merarbete, soin åsamkats nämnda yrkesgrupper.

Styrelsen funne det därför påkallat, att den möjlighet till minskning av

dessa olägenheter, som motionerna 1:54 och 11:49 öppnade, snarast utnyttjades.

Styrelsen tillstyrkte således den i motionerna avsedda ändringen.

Denna innebure enligt styrelsens mening icke något nytt i princip och syntes

icke medföra någon mera kännbar minskning av förmånen för den enskilde.

Övriga i förevarande utlåtande behandlade motioner, i vad dessa avser

frågor rörande rabatterade läkemedel, avstyrktes av medicinalstyrelsen.

Riksförsäkringsanstalten anför i sitt remissyttrande bl. a.:

Läkemedelsreformen har nu varit i kraft i mer än ett år. De för år 1955

till apoteken av Riksförsäkringsanstalten utbetalade ersättningarna ha uppgått

till kr. 39 384 646:61. Kostnaderna ha sålunda, trots den marginal,

varmed man räknade vid fastställandet av karensbeloppet till 3 kr., väsentligt

överskridit den angivna kostnadsramen å 34 milj. kr.

Det ställer sig svårt att närmare angiva skälen härtill. En bidragande

orsak har givetvis varit den prishöjning på läkemedlen, som genomfördes

fr. o. in. år 1955. Utgifterna för de kostnadsfria läkemedlen torde, även frånsett

prishöjningen, ha blivit högre än som beräknats. 1 utredningsmannens

förslag beräknades dessa kostnader till lägst 5 och högst 10 milj. kr. Med

utgångspunkt från det siffermaterial, som framkommit vid en av apotekaren

Rune Lönngren och amanuensen Ulla Swarén verkställd undersökning

(publicerad i Svensk farmaceutisk tidskrift nr 59/1955), kunna dessa kostnader

för år 1955 beräknas ha överstigit 11 milj. kr. Måhända har också den

sedan länge konstaterade årliga ökningen av läkemedelskonsumtionen ävensom

övergången under senare tid till dyrbarare läkemedel något accentuerats

genom sjukförsäkrings- och läkemedelsreformernas genomförande.

Av följande tabell framgår kostnadernas för år 1955 fördelning på månader,

antalet verifikationer för månad samt månatligt, genomsnittligt ersättningsbelopp

för verifikation. Med utbetalad ersättning avses härvid hela utgiften

för kostnadsfria läkemedel och prisnedsättningens belopp för de prisnedsatta

läkemedlen. Verifikationerna utgöras av de handlingar, som ligga

till grund för apotekens anspråk på ersättning, nämligen av läkare utskrivna

recept, telefonrecept, beställningsblanketter avseende kostnadsfria läkemedel

samt signaturkopior avseende itererade recept. Av läkare utskrivet, icke

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1956

itererat recept kan avse en eller flera recipen. I tabellen ha jämväl inedtagits

motsvarande siffror för januari och februari månader 1956.

Utbetalad ersättning:

Antal verifikationer:

Genomsnittligt ersättnings- belopp per verifikation:

1955

Jan.

2 653 216: 73

717 700

3: 70

Febr.

2 882 521: 17

803 577

3: 59

Mars

3 504 558:06

982 405

3: 57

April

3 284 433: 12

894 109

3: 67

Maj

3 205 298: 27

860 470

3: 73

Juni

3 299 143: 93

852 529

3:87

Juli

2 768 649: 07

701 674

3: 95

Aug.

2 961 638: 48

746 932

3: 97

Sept.

3 358 443: 63

866 226

3: 88

Okt.

3 613 507: 08

939 022

3: 85

Nov.

3 813 104: 87

984 201

3: 87

Dec.

4 040 132: 20

1 005 166

4: 02

39 384 646: 61

10 354 011

3: 80

1956

Jan.

4 145 024: 14

1 050 692

3: 95

Febr.

4 182 000: —

(prel.) 1 048 000 (prel.)

3: 99

Det må i anslutning till tabellen framhållas, att siffrorna för de första

månaderna 1955 måste anses onormalt låga. Reformen hade då varit i kraft

endast en kort tid, och inköpen å apoteken i början av året torde i många

fall ha skett i anledning av recept, utfärdade före år 1955.

Riksförsäkringsanstalten framhåller att någon närmare statistisk bearbetning

av verifikationsmateria! icke verkställts av anstalten. De beräkningar,

som anstalten gjort i anledning av nu ifrågavarande motioner, och

som redovisas i det följande, grundade sig i huvudsak dels på siffror, som

angivits i förarbetena till läkemedelsreformen, dels ock på uppgifter, som

redovisats i den förenämnda, av Lönngren och Swarén gjorda undersökningen.

Beräkningarna hade vidare gjorts med utgångspunkt från de ovan

i tabellen angivna siffrorna för år 1955. Hänsyn hade sålunda icke tagits

till den fortskridande ökning av läkemedelskonsumtionen, som kunde

emotses.

I fråga om de i förevarande utlåtande behandlade motionerna redovisar

anstalten härefter följande kostnadsberäkningar:

I motionen II: 179 yrkas, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa om förslag, att receptbelagda läkemedel göras kostnadsfria,

dock med den inskränkningen, att en grundavgift av en krona

erlägges per expedierat recept.

En ändring av läkemedelsreformen i enlighet med motionärernas förslag

kan antagas innebära, att kostnaderna öka med omkring 60 milj. kr. för år

och att antalet verifikationer ökar med omkring 3 milj. likaledes för år.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1056

Härvid har med hänsyn till motiveringen i motionen förutsatts, att motionärerna

avse samtliga mot recept försålda läkemedel och sålunda ej enbart

receptbelagda sådana.

I motionerna /; 25 och 11: 33 hemställes, att riksdagen måtte besluta, att

det karensbelopp av 3 kr., som för närvarande gäller för läkemedel, som

rabatteras med 50 procent, från och med den 1 juli 1956 icke skall erläggas,

t samband med dessa båda motioner må nämnas motionerna I: 338 och

11: 280, vari hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville anhålla,

att Kungl. Maj :t verkställer en översyn av lagstiftningen om allmän

sjukförsäkring och senare för riksdagen framlägger de förslag till ändringar,

vartill denna översyn kan föranleda, därvid i motionerna bl. a. anföres,

att rabatt å läkemedel, som ej lämnas helt kostnadsfritt bör utgå med

50 procent av totalkostnaderna och att någon grundavgift ej bör uttagas.

En ändring efter nu angivna linjer kan beräknas medföra en kostnadsökning

av omkring 25 milj. kr. för år och en ökning av det årliga verifikalionsantalet

med omkring 3 milj.

I motionerna I: 54 och II: 4.9 föreslås, att den nuvarande legeln om rabattering

med hälften av det belopp, varmed priset må överstiga 3 kr., bibehålies

men att den kompletteras med en föreskrift, att rabatt ej må åtnjutas

med mindre priset å läkemedlet uppgår till 5 kr.

Ett bifall till dessa motioner kan beräknas medföra en kostnadsminskning

med 2_3 milj. kr. för år och en minskning av det årliga verifikationsan
talet

med omkring 4 milj.

Då motionärerna uppgivit, att deras förslag berör »7 800 000 fall» ha de

uppenbarligen räknat med 39 procent av ett årligt antal recipen av 20 milj.

I sistnämnda antal ingå emellertid uppskattningsvis 6 milj. recipen å belopp

under 3 kr. samt inemot 1 milj. recipen avseende kostnadsfria läkemedel

ävensom omkring 1 milj. recipen, vilka falla helt utanför läkemedelsreformen.

Vidare bör märkas, att, såsom förut nämnts, ett och samma recept

kan upptaga flera recipen.

I motion I: 3U1 föreslås en höjning av karensbeloppet till 10 kr. och en

samtidig höjning av rabatteringen till 75 procent.

Förslagets genomförande kan antagas komma att medföra en kostnadsminskning

med omkring 20 milj. kr. för ar samt eu nedgång av verifikationsantalet

till mindre än 2 milj. för år.

T anledning av nu ifrågavarande motioner anför riksförsä k ringsan sta! len

i övrigt följande.

Vid läkemedelsreformens antagande har starkt betonats, att den vid 1953

års beslut i läkemedelsfrågan angivna kostnadsramen å 34 milj. kr. borde

hållas. Av de tidigare angivna siffrorna avseende utbetalade läkemedelsersättningar

för år''1955 framgår, att denna kostnadsram överskridits i väsentlig

män, trots att ersättningarna för årets första månader av förut angivet

skäl måste anses onormalt låga. Även frånsett detta, synas siffrorna

tyda på eu fortskridande ökning av ersättningarna. Bifall till nagon eller

några av'' motionerna II: 179, I: 25 och II: 33, I: o38 och II: 280 — <

vilka alla innebära kostnadsökningar, synes under sådana förhållan
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1936

den icke tillrådligt. Riksförsäkringsanstalten vill också framhålla, att eu

ökning av kostnaderna för läkemedelsförmånerna kan lägga hinder i vägen

för en utökning av sådana förmåner inom sjukförsäkringen, som kunna

vara mera betydelsefulla. Anstalten anser vidare, att om ekonomiska möjligheter

dock anses föreligga för förbättring av läkemedelsförmånerna, det

är mera angeläget att komplettera förteckningen å kostnadsfria läkemedel

och att höja rabatteringen för dyra andra läkemedel, än att borttaga eller

minska det nuvarande karensbeloppet eller att på annat sätt förbättra rahatteringen.

Härtill kommer, att varje höjning av antalet ersättningsberättigande

verifikationer är ägnad att medföra ökat administrativt arbete.

Motionerna I: 54 och II: 49 samt I: 341 syfta till en minskning av kostnaderna

och en lättnad i administrationen beträffande läkemedelsreformen.

Den i sistnämnda motion föreslagna höjningen av karensbeloppet till 10 kr.

och av rabattsatsen till 75 procent skulle innebära en rabattförsämring i

fråga om det stora flertalet nu prisnedsatta läkemedel, och de sjuka skulle

härigenom icke beredas den ekonomiska lättnad, som avses med reformen.

Även om Riksförsäkringsanstalten icke ställer sig främmande för en viss

mindre höjning av karensbeloppet med samtidig höjning av rabattsatsen,

torde en sådan omläggning av reformen icke böra företagas, innan ytterligare

erfarenhet vunnits.

Riksförsäkringsanstalten anför vidare att det i motionerna I: 49 och II: 54

föreslagna slopandet av prisnedsättningen, i den mån nedsättningen icke

uppgår till 1 kr., syntes ägnat att i icke oväsentlig grad underlätta administrationen

utan alt medföra någon mera betydande försämring av förmånerna.

Det kunde enligt riksförsäkringsanstaltens mening icke anses tillfredsställande,

att i mer än 1/3 av antalet recipen, vid vilka prisnedsättning

förekom, förmånens belopp rörde sig om enbart öretal och att administrationskostnaderna

härigenom icke sällan överstege förmånsbeloppel. En konsekvens

av förslagets genomförande skulle emellertid bli, att ett läkemedel,

som kostar mer än 4 kr. men icke 5 kr., skulle medföra större utgift för

den sjuke, än om läkemedlets pris uppginge till sistnämnda belopp. Med

hänsyn till de små belopp, det i sådana fall vore fråga om, syntes det anstalten

som om den berörda konsekvensen måhända icke behövde inge några

större betänkligheter.

Utskottet

Av de i förevarande utlåtande behandlade motionerna syftar några till en

ökning av storleken av den nu gällande prisnedsättningen å rabatterade läkemedel,

medan andra innehåller förslag om minskning av läkemedelsförmånens

omfattning i huvudsakligt syfte att uppnå lättnader i administrativt

avseende.

Vad först beträffar de motioner, som innefattar förslag till ökning av de

utgående förmånerna, yrkas i motionen II: 179 att riksdagen i skrivelse till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 dr 1956

13

Kungl. Maj:t måtte hemställa om förslag innebärande kostnadsfrihet för

receptbelagda läkemedel, dock med den inskränkningen, att en grundavgift

av en krona skall utgå för varje expedierat recept. 1 motionerna I: 25

och II: 33 hemställes, att riksdagen måtte besluta om borttagande från

och med den 1 juli 1956 av det nu gällande karensbeloppet å tre kronor.

Motionerna I: 338 och II: 280 utmynnar i yrkande, att riksdagen hos Kungl.

Maj:t måtte anhålla om översyn av lagstiftningen om allmän sjukförsäkring

och framläggande av de förslag till ändringar, vartill denna översyn

kunde föranleda, därvid i motionerna bl. a. anförts, att rabatt å läkemedel,

som ej lämnas helt kostnadsfritt, bör utgå med 50 procent av totalkostnaderna

och att någon grundavgift ej bör uttagas.

Enligt av medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstallen utförda kostnadsberäkningar,

för vilka ovan i utlåtandet redogjorts, skulle en ändring

av rabatteringssvstemet i enlighet med det i motionen II: 179 framlagda

förslaget kunna antagas innebära en årlig kostnadsökning av omkring 60

milj kr. och en ökning av antalet verifikationer med omkring 3 miljoner

för år. Med hänsyn till motiveringen i motionen har härvid förutsatts, att

motionärerna avsett samtliga mot recept försålda läkemedel och sålunda

ej enbart receptbelagda sådana. — En ändring efter i motionerna I: 25 och

II: 33 samt I: 338 och II: 280 angivna linjer skulle enligt de utförda beräkningarna

medföra en kostnadsökning av 20 å 25 milj. kr. för år och eu

ökning av det årliga verifikationsantalet med omkring 3 miljoner.

Vid läkemedelsreformens genomförande år 1954 uttalade utskottet i sitt

av riksdagen godkända utlåtande bl. a. att såväl statsfinansiella skäl som

intresset av att begränsa storleken av avgifterna för sjukförsäkringen talade

för att den av statsmakterna vid 1953 års principbeslut i läkemedelsfrågan

angivna kostnadsramen å 34 milj. kr. borde hållas. Åt samma uppfattning

gav utskottet uttryck vid 1955 års riksdag vid behandling av

motion med förslag om slopande av karensbeloppet för rabatterade läkemedel.

Av de ovan redovisade remissyttrandena framgår att denna kostnadsram

under år 1955 överskridits i väsentlig mån. Kostnaden för läkemedelsreformen

har sålunda för nämnda år uppgått till i runt tal 39,4 milj.

kr. Såsom framgår av vad ovan anförts skulle vid genomförande av de i

motionerna I: 179, 1:25 och 11:33 samt 1:338 och 11:280 förordade ändringarna

i läkemedelsförordningen ytterligare betydande kostnadsökningar

inträda. Utskottet kan med hänsyn härtill icke tillstyrka vare sig att de

föreslagna ändringarna nu genomföres eller, såsom i motionerna 1: 338

och II: 280 förordats, att en utredning kommer till stånd, syftande till att

karensbeloppet slopas.

Såvitt angår de motioner, i vilka framlagts förslag om minskning av

läkemedelsförmånens omfatlning, yrkas i motionen 1: 341 eu höjning av

karensbeloppet till 10 kronor och eu samtidig höjning av rabatteringen till

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 38 är 1956

75 procent. Den föreslagna ändringen kunde enligt de förut angivna kostnadsberäkningarna

antagas komma att medföra en årlig kostnadsminskning

av omkring 20 milj. kr. samt en nedgång av verifikationsantalet från

för närvarande omkring 12 miljoner till mindre än 2 miljoner för år. Förslagets

genomförande skulle — såsom även vid remissbehandlingen uttalats

— i fråga om det stora flertalet nu prisnedsatta läkemedel innebära

en rabattförsämring, och de sjuka skulle härigenom inte beredas den ekonomiska

lättnad, som läkemedelsreformen syftat till. Utskottet kan pa

grund härav icke tillstyrka förslaget i denna motion.

I motionerna I: 54 och II: 49 föreslås, att den nuvarande regeln om rabattering

med hälften av det belopp, varmed priset överstiger 3 kronor,

bibehålies men att den kompletteras med en föreskrift, att prisnedsättning

ej må åtnjutas med mindre priset å läkemedlet uppgår till minst 5 kronor.

p:tt bifall till detta förslag skulle enligt de ovan redovisade kostnadsberäkningarna

kunna antagas medföra en kostnadsminskning med 2 å 3 milj.

kr. för år och en minskning av det årliga verifikationsantalet med omkring

4 miljoner. Förslaget har tillstyrkts av medicinalstyrelsen, som härvid bl. a.

anfört, att då den förmån, som vid genomförande av förslaget skulle bortfalla,

uppgår till högst en krona per recipe, ändringen i allmänhet icke

torde innebära någon mera kännbar minskning av förmånen för den enskilde.

Medicinalstyrelsen har även framhållit att förslaget i icke oväsentlig

grad skulle tillgodose behovet av lättnader i den nuvarande ordningen.

Riksförsäkringsanstalten har i sitt yttrande givit uttryck åt samma tankegångar

och härvid anfört, att förslaget syntes ägnat att i icke oväsentlig

grad underlätta administrationen utan att medföra någon mera betydande

försämring av förmånerna. Anstalten har framhållit att det icke kunde

anses tillfredsställande, att i mer än en tredjedel av antalet recipen, vid

vilka prisnedsättning förekommer, förmånens belopp rör sig om enbart

örelal och att administrationskostnaderna härigenom icke sällan överstege

förmånsbeloppet.

Utskottet delar den uppfattningen åt vilken medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten

sålunda givit uttryck. Enligt utskottets mening ståi

i de angivna fallen den enskildes förmån, som ju för varje recipe enbart

rör sig om öresbelopp, icke i rimlig proportion till det administrativa merarbete,

som dessa ärenden föranleder. Utskottet lår därför tillstyrka genomförande

av det i motionerna I: 54 och II: 49 framlagda förslaget om

slopande av prisnedsättningen, i den mån denna understiger en krona. Den

konsekvensen av förslagets genomförande, att de läkemedel, som kostar

mellan 4 och 5 kronor, skulle medföra en något större utgift än de läkemedel,

vilkas pris uppgår till sistnämnda belopp, kan med hänsyn till de

små belopp, det i dessa fall rör sig om, enligt utskottets mening icke mo
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 dr 1956 15

tivera att man avstår från en reform, som medför stora administrativa förenklingar.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å motionerna I: 25 och II: 33,

II: 179, I: 341 samt I: 338 och II: 280, de tre sistnämnda

motionerna i vad de avser rabatterade läkemedel, samt med

bifall till motionerna I: 54 och II: 49, måtte för sin del antaga

följande förslag till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § Kungl. Maj:ts förordning den 4 juni 1954

(nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel

Härigenom förordnas, att 3 § Kungl. Maj:ts förordning den 4 juni 1954

angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

3

(Gällande lydelse)

I annat fall än som avses i 2 §

äger vid sjukdom den som är försäkrad

jämlikt lagen om allmän

sjukförsäkring vid inköp av läkemedel,

som enligt apoteksvarustadgan

den 14 november 1913 (nr 308) är

att hänföra till apoteksvara eller

som utan att utgöra apoteksvara innehåller

gift av första klassen, åtnjuta

nedsättning av fastställt pris

för läkemedlet med hälften av det

belopp, varmed priset må överstiga

tre kronor. Ilar under en formel förskrivits

flera läkemedel, skall prisnedsättningen

avse den sammanlagda

kostnaden. Är förskrivning avsedd

alt expedieras mer än en gång,

skall nedsättningen hänföra sig till

varje expedition.

(Föreslagen lydelse)

I annat fall än som avses i 2 §

äger vid sjukdom den som är försäkrad

jämlikt lagen om allmän

sjukförsäkring vid inköp av läkemedel,

som enligt apoteksvarustadgan

den 14 november 1913 (nr 308) är

att hänföra till apoteksvara eller

som utan att utgöra apoteksvara innehåller

gift av första klassen, åtnjuta

nedsättning av fastställt pris

för läkemedlet med hälften av det

belopp, varmed priset må överstiga

tre kronor. Prisnedsättning må dock

ej åtnjutas, med mindre priset uppgår

titt minst fem kronor. Har under

en forinel förskrivits flera läkemedel,

skall prisnedsättningen avse

den sammanlagda kostnaden. Är förskrivning

avsedd att expedieras mer

än en gång, skall nedsättningen hänföra

sig till varje expedition.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1956

Vad nu------enskild tjänst.

Från prisnedsättning------stycket avses.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1957.

Stockholm den 22 maj 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elovvsson, Axel E. Svensson*,

Sunne, fru Carlqvist, herrar Huss*, Mannerskantz, Grönkvist och Nils Theodor

Larsson:

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i

Göteborg, Lundberg, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, herrar Bengtsson i

Varberg, Rimmerfors och fröken Wetterström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

1) av herr Lundberg, som ansett att utskottets yttrande bort ha följande

lydelse:

Av de--— (= utskottet)---— administrativt avseende.

Vad först----(= utskottet)---— bör uttagas.

Enligt av---(— utskottet)----—3 miljoner.

Vid läkemedelsreformens genomförande år 1954 utgick man visserligen

från att den av statsmakterna vid 1953 års principbeslut i läkemedelsfrågan

angivna kostnadsramen å 34 milj. kr. borde hållas. Detta ståndpunktstagande

kan dock givetvis icke få innebära att läkemedelsförmånen anses fastlåst

i sin nuvarande utformning, önskvärda förbättringar måste kunna vidtagas,

när vägande skäl talar härför. Erfarenheterna av reformen utvisar

enligt utskottets mening att systemet med karensbelopp varit förenat med

stora olägenheter. Sålunda har de sjuka på grund härav icke kunnat beredas

den ekonomiska lättnad, som reformen syftat till. Före reformens ikraftträdande

gav många sjukkassor en rabatt av 50 procent utan att något

karensbelopp avräknades, och för medlemmarna i dessa sjukkassor har

reformen inneburit en kännbar försämring. Det är för utskottet ett självklart

förhållande att strävandena på förevarande område måste vara inrikt
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 är 1950

17

tade på att ge de sjuka största möjliga hjälp och skapa de nödvändiga förutsättningarna

för att de skall kunna återvinna sin hälsa. Det är mot denna

bakgrund enligt utskottets mening ett önskemål av hög angelägenhetsgrad

att karensbeloppet för rabatterade läkemedel slopas. Att av administrativa

skäl avstå från en dylik reform synes med hänsyn till de stora fördelar för

de sjuka, som föreslagets genomförande skulle innebära, icke böra komma

i fråga.

Vad beträffar de ökade kostnader för sjukkassorna, som en sådan reform

skulle medföra, bör dessa enligt utskottets mening ses mot bakgrunden av

att en förbättrad tillgång på läkemedel för de sjuka innebär stora kostnadsbesparingar

för det allmänna genom minskade utgifter för sjukhusvård

in. in. samt minskat produktionsbortfall. Ekonomiska skäl synes utskottet

med hänsyn till det anförda icke kunna anföras mot det förevarande förslaget.

Utskottet finner med hänsyn till det ovan anförda att alla skäl talar

för bifall till det i motionerna I: 25 och II: 33 framlagda förslaget om slopande

av karensbeloppet. Att, som i motionerna I: 338 och II: 280 föreslagits,

låta denna ändring föregås av viss utredning synes utskottet icke påkallat.

Ändringen torde böra träda i kraft den 1 januari 1957.

Det i motionen II: 179 framförda förslaget om kostnadsfrihet för receptbelagda

läkemedel med den begränsningen att en avgift å en krona skali

erläggas för varje recept anser utskottet vara mindre lämpligt och utskottet

avstyrker därför detsamma.

Vad ovan anförts innebär att utskottet avstyrker förslagen i motionerna

1: 54 och II: 49, samt I: 341, såvitt nu är i fråga, vilka alla innebär en minskning

i fråga om läkemedelsförmånens omfattning.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av motionerna I: 25 och II: 33

samt med avslag å motionerna I: 54 och II: 49, I: 341 i vad

den avser rabatterade läkemedel, och II: 179, måtte för sin

del antaga följande förslag till

Förordning

angående ändrad lydelse av 3 § Kixngl. Maj :ts förordning den 4 juni 1954

(nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel

Härigenom förordnas, alt 3§ Kungl. Maj:ts förordning den 4 juni 1954

angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

Itihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 and. Nr 38

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1956

3 §.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

I annat fall än som avses i 2 § äger

vid sjukdom den som är försäkrad

jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring

vid inköp av läkemedel, som enligt

apoteksvarustadgan den 14 november

1913 (nr 308) är att hänföra

till apoteksvara eller som utan

att utgöra apoteksvara innehåller

gift av första klassen, åtnjuta nedsättning

av fastställt pris för läkemedlet

med hälften av det belopp,

varmed priset må överstiga tre kronor.

Har under en formel förskrivits

flera läkemedel, skall prisnedsättningen

avse den sammanlagda

kostnaden. År förskrivning avsedd

att expedieras mer än en gång, skall

nedsättningen hänföra sig till varje

expedition.

Vad nu--—--

Från prisnedsättning

I annat fall än som avses i 2 § äger

vid sjukdom den som är försäkrad

jämlikt lagen om allmän sjukförsäkring

vid inköp av läkemedel, som enligt

apoteksvarustadgan den 14 november

1913 (nr 308) är att hänföra

till apoteksvara eller som utan

att utgöra apoteksvara innehåller

gift av första klassen, åtnjuta nedsättning

med hälften av det för läkemedlet

fastställda priset.

enskild tjänst.

---stycket avses.

Denna förordning träder i kraft

den 1 januari 1957.

B. att motionerna I: 25 och II: 33 samt I: 338 och II: 280,

de två sistnämnda i vad de avser rabatterade läkemedel, i

den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

2) av herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, fru Carlqvist, herr Grönkvist,

fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i Göteborg och Bengtsson

i Varberg, vilka ansett

d e 1 s att de två sista styckena i utskottets motivering bort ersättas med

text av följande lydelse:

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1956

19

I motionerna I: 54 och II: 49 föreslås, att den nuvarande regeln om rabattering

med hälften av det belopp, varmed priset överstiger 3 kronor, bibehålies

men att den kompletteras med en föreskrift, att prisnedsättning ej

må åtnjutas med mindre priset å läkemedlet uppgår till minst 5 kronor.

Ett bifall till detta förslag skulle enligt de ovan redovisade kostnadsberäkningarna

kunna antagas medföra en kostnadsminskning med 2 å 3 milj. kr.

för år och en minskning av det årliga verifikationsantalet med omkring 4

miljoner. — Av medicinalstyrelsens remissyttrande framgår att inom styrelsen

en undersökning pågår rörande lämpligheten och möjligheten att

vidtaga ändring av vissa delar av lagstiftningen rörande läkemedelsreformen.

Av yttrandet framgår vidare att vad beträffar spörsmål rörande rabatterade

läkemedel styrelsens utredningsarbete ännu icke är slutfört.

Medicinalstyrelsen har även uttalat att de frågeställningar, som framkommit

under den pågående översynen av gällande lagstiftning på området,

delvis är av invecklad natur och synes kräva en noggrann prövning samt

ingående diskussioner med berörda parter.

Med hänsyn till den korta tid som förflutit sedan läkemedelsreformen

fördes ut i livet är det naturligt att de praktiska erfarenheterna av reformens

verkningar ännu är förhållandevis begränsade. På grund härav och

med beaktande av medicinalstyrelsens ovan redovisade uttalanden synes det

utskottet icke tillrådligt att utan att avvakta resultat av den inom styrelsen

pågående utredningen rörande frågor, som avser rabatterade läkemedel, genomföra

den i motionerna I: 54 och II: 49 föreslagna ändringen av läkemedelsförordningen.

Ej heller dessa motioner bör därför enligt utskottets mening

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

dels o c k att utskottet bort hemställa,

att förevarande motioner, I: 25 och II: 33, I: 54 och II: 49,

II: 179, I: 341 samt I: 338 och II: 280, de tre sistnämnda i

vad de avser rabatterade läkemedel, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

3) av herr Mannerslcantz och fröken Wetterström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.