Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående höjning av maximigränserna för axeloch boggietryck på landets vägar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 27 i första kammaren av herrar Mannerskantz och Eskilsson samt nr 30 i andra kammaren av herr Gasset m. fl.

1956-05-22 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:39, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående höjning av maximigränserna för axeloch boggietryck på landets vägar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 27 i första kammaren av herrar Mannerskantz och Eskilsson samt nr 30 i andra kammaren av herr Gasset m. fl.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1956

l

Nr 39

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående höjning

av maximigränserna för axel- och boggietryck på

landets vägar.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 27 i första kammaren av herrar

Mannerskantz och Eskilsson samt nr 30 i andra kammaren av herr Gasset

m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

i skrivelse till kungl. Maj :t hemställa om en skyndsam utredning angående

möjligheterna för en höjning av maximigränserna för axel- och boggietryck

på landets vägar».

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: 30.

Representanter för kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd,

statens järnvägar, Svenska vägföreningen och Näringslivets

trafikdelegation har inför utskottet framfört synpunkter på de i motionerna

behandlade frågorna.

Till utskottet har inkommit en skrivelse i ämnet från Värmlands förenade

skogsägare, förening u. p. a., Värmländska skogsägareföreningen,

Värmlands läns lasttrafikbilägareförening, Värmlands sågverksägareförening

och Värmlands massavedsköpare. Skrivelsen bifogas utskottets utlåtande

såsom Bilaga. Vid skrivelsen var fogad avskrift av den i skrivelsen

omnämnda framställningen till länsstyrelsen i Värmlands län jämte en

därvid såsom bilaga fogad redogörelse för vissa verkställda utredningar.

Utskottet har vid behandlingen av motionerna haft tillgång till, bl. a., en

framställning till Konungen den 8 december 1954 från Svenska vägförcningen

med hemställan om ändring i gällande bestämmelser om axeltryck

in. m. samt cn skrivelse till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 8 juni

1955 av Handelskamrarnas nämnd, Kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges industriförbund,

Sveriges köpmannaförbund och Sveriges lantbruksförbund

med hemställan om initiativ av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till vissa

utredningar i ämnet. I sistnämnda skrivelse göres uttalanden av innebörd, att

näringslivets organisationer torde vara beredda att lämna sin medverkan till

Iiihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1956

vissa åtgärder och utredningar, som kan komma att aktualiseras inom

förevarande område.

Gällande bestämmelser

Motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon får enligt 54 § 1 mom.

vägtrafikförordningen den 28 september 1951 icke föras på allmän väg,

gata eller annan allmän plats:

a) då den vikt, som uppbäres av någon hjulaxel, axeltryck, överstiger

8,00 ton;

b) då den sammanlagda vikt, som uppbäres av två på mindre inbördes

avstånd än 2,0 meter belägna hjulaxlar på fordonet eller fordonståget, även

kallat boggietryck, överstiger 8,00 ton;

c) då fordonets eller fordonstågets bruttovikt överstiger,

vid mindre avstånd än 2,0 meter mellan fordonets eller fordonstågets

första och sista hjulaxel, 8,00 ton,

vid avstånd mellan sagda axlar uppgående till 2,0 men ej 2,2 meter.

8,50 ton,

vid avstånd mellan samma axlar uppgående till 2,2 meter eller däröver,

8,75 ton med tillägg av 0,25 ton för varje 0,2 meter, varmed axelavståndet

överstiger 2,2 meter.

På huvudväg (riks- eller länshuvudväg) må dock fordon enligt samma

moment föras utan hinder av att vikt, som under b) och c) för olika fall

angivits, överskrides med högst 2,00 ton; boggietrycket må alltså på dylik

väg uppgå till 10 ton.

Om befogenhet för myndighet att göra undantag från nu återgivna bestämmelser

stadgas i 61 och 63 §§ i förordningen. Enligt 61 § 1 mom.

tillkommer det länsstyrelsen — såvitt angår stads område dock stadsmyndighet

— att beträffande viss allmän väg, gata eller annan allmän plats

eller beträffande samtliga dylika vägar inom visst område meddela erforderliga

föreskrifter, avseeende bl. a. förbud mot trafik eller inskränkning

i trafiken beträffande bi. a. fordons axeltryck och bruttovikt ävensom medgivande

till större axeltrvck eller bruttovikt å fordon, in. in., än som tillätes

i 54 § (lokal trafikföreskrift). Vidare äger enligt 63 § 1 rnom., såvitt angår

stads område, stadsmyndighet och eljest länsstyrelsen att för visst ändamål

medgiva undantag från bl. a. bestämmelserna i 54 § 1 mom. om

axeltryck m. in. ävensom från lokal trafikföreskrift, som meddelats av

myndigheten. Sådana undantag må ock meddelas, om trafiken berör såväl

stad som landsbygd inom visst län, av länsstyrelsen samt, om trafiken berör

mer än ett län, av'' väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Vid medgivande

av sådant undantag som nu är i fråga skall enligt 62 § 2 mom. fästas sådana

villkor, som kan anses nödiga till förebyggande av fara för trafiksäkerheten

eller skada å vägen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1956

3

Befordras med fordon last i strid mot 54 § 1 mom., skall föraren enligt

67 § fjärde stycket vägtrafikförordningen straffas med dagsböter. Även

ägaren är enligt samma stycke förfallen till sådant straff, då omständigheterna

gör sannolikt, att förseelsen skett med hans vetskap och vilja.

Bryter någon mot sådan av myndighet meddelad bestämmelse, som avses i

61 § eller 63 § 2 mom., straffas han enligt 68 § med dagsböter. För att

ytterligare trygga efterlevnaden av bestämmelserna om bl. a. högsta tilllätna

axeltryck infördes fr. o. in. den 1 juli 1955 efter hörande av 1955 års

riksdag i 57 § 1 mom. vägtrafikförordningen ett stadgande om viss rätt och

plikt för polisman att hindra fortsatt färd. Finner polisman, att å fordon

tagits så stor last eller sådant antal passagerare, att den för fordonet fastställda

maximilasten eller det vid fordonets färd å vägen tillåtna högsta

axeltrycket överskridits, äger han sålunda, därest fortsatt färd med fordonet

icke kan äga rum utan fara eller olägenhet, förbjuda fortsatt färd, sä ock,

där förbudet icke efterkommes, hindra färden. Har maximilasten överskridits

med mer än 20 procent eller axeltrycket med mer än 10 procent, åligger

det polismannen att vidtaga åtgärd, som nu sagts, där ej särskilda skäl

till annat föranleder.

Genévekonventionen

Efter förhandlingar i Geneve tillkom den 19 september 1949 en ny internationell

konvention rörande vägtrafik (Genévekonventionen). Den trädde

1 avseende å Sverige i kraft den 26 mars 1952, då samtidigt Pariskonventionen

av år 1926 upphörde att för Sveriges del gälla i förhållande till de

makter, som biträtt Genévekonventionen.

1 konventionen framhålles inledningsvis, att de fördragsslulande staterna

önskar att genom fastställandet av vissa enhetliga regler främja den

internationella vägtrafikens utveckling och säkerhet.

Enligt artikel 1 i konventionen samtycker varje fördragsslulande stat,

med bibehållande av sin befogenhet att reglera användningen av vägarna i

eget land, till att upplåta dessa vägar för internationell trafik på villkor,

som angives i konventionen. Största tillåtna mått och vikt å fordon,

som må färdas på väg inom fördragsslulande stat eller del därav, bestämmes

enligt artikel 23 genom inhemsk lagstiftning. På vissa vägar, vilka

angivits av stater, anslutna till regionala avtal, eller, i avsaknad av dylika

avtal, av en fördragsslulande stat, skall emellertid högsta tillåtna mått

och vikter vara de, som är angivna i bilaga 7 till konventionen. 1 artikel

2 stadgas vidare, att till konventionen hörande bilagor skall anses såsom

delar av själva konventionen.

1 punkt 2 i bilaga 7 stadgas, att på de i artikel 23 avsedda vägarna skall

tillåtna maximimått och maximivikter, med eller utan last, vara de nedan

angivna, dock under iakttagande att med fordon ej må befordras last, som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1956

överstiger den av vederbörande myndighet i det land, där fordonet är registrerat,

fastställda maximilasten. Tillåten maximivikt skall vara på tyngst

belastad axel 8,00 ton och på tyngst belastad dubbelaxel 14,50 ton; avståndet

mellan axlarna i sistnämnda grupp skall utgöra minst 1,00 meter och understiga

2,00 meter. I punkt 3 i nämnda bilaga till konventionen utsäges vidare,

att de fördragsslutande staterna genom regionala överenskommelser kan

fastställa högre tillåtna maximivikter men att det är önskligt, att tillåten

maximivikt på mest belastade axel icke överstiger 13,00 ton.

Axeltrycksbestämmelserna inför 1951 Ars riksdag

1 propositionen nr 30 till 1951 års riksdag, varigenom riksdagens yttrande

inhämtades över förslag till gällande vägtrafikförordning, anförde

föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, bl. a., att den internationella

bestämmelsen, vilken tillkommit på amerikanskt initiativ, grundade

sig väsentligen på hållfasthetsberäkningar för amerikanska vägar och

broar. Vid dessa beräkningar lärer enligt statsrådet hänsyn ej ha behövt

tagas till sådana särskilda förhållanden, som gäller för svenska broar.

Inom kommunikationsdepartementet hade, anförde statsrådet Nilsson,

närmare undersökts, huruvida det vore möjligt att — med tillämpning av

liknande metod som i 1949 års konvention — lösa spörsmålet om axeltrycks-

och bruttoviktsbestämmelserna på ett sätt, som tillbörligen tillgodosåge

såväl intresset av framkomlighet på vägarna för den tunga trafiken

som behovet av vägars och broars säkerhet och bestånd. 1 sådant syfte hade

utarbetats ett i tre alternativ upprättat utkast till författningstext.

I departementets utkast hade, betonade statsrådet Nilsson, nödig hänsyn

tagits till de för vårt land säregna broförhållandena. Grunderna för detta

utkast förefölle även i övrigt lämpliga. På grund härav ansåge statsrådet

vägtrafikförordningens hithörande stadganden böra i princip utformas i

enlighet med något av de i utkastet upptagna tre alternativen.

Vad angår valet mellan dessa tre alternativ erinrade statsrådet Nilsson

om att vad i vägtrafikförordningen bestämdes om axeltryck etc. endast bleve

en normalregel, vilken förutsattes kunna av vederbörande myndighet för

särskilda fall i mån av behov modifieras genom undantagsföreskrifter, avseende

å ena sidan dispenser för tunga fordon och å andra sidan restriktioner

för svaga vägar och broar. Tydligen vore det lämpligast, att normalregeln

valdes sä, att såväl dispensernas som restriktionernas antal hölles

inom rimliga gränser. Valet mellan de tre alternativen bleve vid sådant förhållande

närmast ett rent praktiskt problem, d. v. s. den regel borde gälla,

som vore ett uttryck för vad som kunde tillåtas på den övervägande delen

av våra vägar och broar. Vid bedömandet härav borde beaktas icke blott

antalet broar och vägkilometer utan även trafikintensiteten på de olika väg
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1956

5

arna. Vidare syntes vägars och broars nuvarande beskaffenhet ej böra bli

enbart utslagsgivande, utan det vore enligt statsrådets mening lämpligt,

att hänsyn toges också till de väg- och broförbättringar, som påräknades

bli utförda under de närmaste åren. Statsrådet ansåge en grundregel, vilken

i början av sin tillämplighetstid förutsatte ett ökat antal restriktioner, som

emellertid undan för undan bortfölle, vara att föredraga framför en regel,

som visserligen motsvarade dagens läge men inom några få år bleve föråldrad

på grund av vägars och broars fortskridande utveckling.

Enligt propositionen fick motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon

icke föras på allmän väg, gata eller annan allmän plats: »a) då den vikt,

som uppbäres av någon hjulaxel, överstiger 6 ton; b) då den sammanlagda

vikt, som uppbäres av två på mindre inbördes avstånd än 2 meter belägna

hjulaxlar på fordonet eller fordonståget (= boggietrycket), överstiger 8

tons. Ytterligare upptogs i propositionen bestämmelser om bl. a. maximal

bruttovikt.

I de likalydande motionerna 1: 303 och II: 402 hemställdes bl. a. att de

föreslagna bestämmelserna måtte jämkas så, att ett boggietryck av 10 ton

medgåves.

Propositionen och motionerna behandlades jämte andra motioner av

andra lagutskottet i dess utlåtande nr 30. I fråga om boggietrycket anförde

utskottet bl. a. att av landets huvudvägnät — varå mer än hälften av trafikflödet

framginge — vore cirka 70 procent tillåtna för ett axeltryck av 6 ton

och ett boggietryck av 10 ton. Det förefölle bl. a. ur psykologisk synpunkt

icke riktigt, att detta förhållande icke skulle komma till synes i den grundläggande

vägtrafikförfattningen. Enligt utskottets mening skulle det föreliggande

spörsmålet på ett praktiskt sätt lösas, om man bibehölle propositionens

förslag som huvudregel men för huvudvägarna såsom undantag

från denna regel stadgade 10 ton som högsta tillåtna boggietryck.

Utskottet förordade sådan jämkning av propositionens förslag, att det

tillåtna boggietrycket bestämdes till 8 ton, samt att för fordon, som fördes

på huvudväg (riks- eller länshuvudväg), denna viktsiffra ökades med 2 ton.

Vid utskottets utlåtande var fogad en reservation av tre ledamöter, vilka

ansåg, att utskottet bort förorda propositionens förslag oförändrat.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande och förordade alltså att det

maximala boggietrycket på huvudväg måtte bestämmas till 10 ton. Bestämmelserna

i vägtrafikförordningen utformades på sätt riksdagen förordat.

Motionerna

1 motionerna anföres, efter en redogörelse för vad som i vägtrafikförordningen

stadgas rörande axel- och boggietryck, att resultatet blivit synnerligen

differentierade bestämmelser om axel- och boggietryck alltefter ortens

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1956

belägenhet i det ena eller andra länet. Skillnaden läte sig inte alltid hänföra

till någon påtaglig standardskillnad.

Vidare lämnas i motionerna exempel å att högre axeltryck gäller i andra

europeiska länder.

I fråga om vårt lands lastbilsbestånd och möjligheterna att utnyttja kapaciteten

hos våra lastbilar anföres:

I Sverige finnes för närvarande ca 38 000 lastbilar med en bärighet av

4 ton eller därutöver, vilka registrerats efter kriget. Drygt hälften av dessa

är dieseldrivna vagnar, bland vilka de inhemska märkena dominerar. Gällande

bestämmelser om högsta tillåtna axel- och boggietryck innebär, om de

tillämpas enbart på de svenskbyggda bilarna, en sammanlagd nedsättning

i den maximala lastförmågan av drygt 25 600 ton, vilket i 5,5 tons lastbilar

innebär en outnyttjad transportkapacitet motsvarande 4 650 bilar. De tvåaxliga

vagnarnas kapacitet reduceras i genomsnitt med 1 ton och boggiebilarnas

med 2,6 ton.

Vidare lämnas i motionerna vissa uppgifter om verkställda beräkningar

rörande den ökning av biltransportkostnaderna, som följer av att lastbilarnas

kapacitet ej kan utnyttjas till fullo på grund av gällande bestämmelser

om högsta axel- och boggietryck. Motionärerna anför:

Enligt de beräkningar som gjorts med utgångspunkt från statens 1 >i 1 - trafiknämnds .statistik rörande kilometertaxan vid beställningstrafik med

lastbil skulle de nuvarande bestämmelserna innebära en ökning av biltransportkostnaderna

vad angår de svenskbyggda dieseldrivna fordonen

med sammanlagt 145 milj. kr. per år eller i medeltal 7 300 kronor per fordon.

Kostnadsökningen motsvarar 3 kronor 50 öre per timme och stegringen

av fraktkostnaderna ca 20 procent.

Det vore enligt motionärerna av mycket stor betydelse, om lastbilsbeständet

kunde utnyttjas på ett bättre sätt. Frågan hade under senare år

aktualiserats ytterligare genom den omställning av virkestransporterna frän

vattenled till väg som pågått. Slutligen uttalar motionärerna, att enligt deras

mening förlusterna för näringslivet och därigenom för hela den svenska

samhällsekonomien genom de snäva bestämmelserna rörande axel- och

boggietryck vore så stora, att en höjning av det tillåtna trycket framstode

såsom i alldeles särskild grad angelägen.

Utskottet

Yrkandet i förevarande motioner om en skyndsam utredning angående

möjligheterna för eu höjning av maximigränserna för axel- och boggietrycket

på våra vägar åsyftar närmast ett bättre tillvaratagande av redan

existerande möjligheter eller ett tillskapande på kort sikt. och i avbidan

på att större vägbyggnadsplaner genomföres, av möjligheter att, tillgodose

den tyngre lastbilstrafikens behov. Även vid en på dylikt sätt begränsad

målsättning möter emellertid frågor av betydande räckvidd. Av grundläg
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39 dr 1956

i

gande betydelse är här arten av det existerande lastbilsbeståndet och beskaffenheten,

främst med hänsyn till bärigheten, av det nuvarande vägnätet.

I fråga om lastbilsbeståndets fördelning på storleksklasser har under

liden från det andra världskrigets slut skett väsentliga förändringar. A

ena sidan har utvecklingen gått mot ökad användning av de lättaste enheterna,

d. v. s. bilar lastande upp till 1 ton — t. ex. av typen skåpvagn

vilka användes främst för distributionskörning inom städer och tätorter.

Å andra sidan har de tyngre lastbilarna, lastande 4 ton och däröver,

också kraftigt ökat i antal. Särskilt åkerierna samt företag inom

byggnads- och anläggningsverksamhet har till den helt övervägande delen

vid nyanskaffning valt tyngre lastbilar. Men även inom jordbruk och

skogsbruk, handel och industri präglas utvecklingen av lastbilsbeståndet

alltmer av en övergång till tyngre fordon. Inom handeln exempelvis är

de tyngre bilarna väl lämpade för bensin-, olje- och trävarutransporter.

Olika omständigheter har samverkat till den angivna utvecklingen av

lastbilsbeståndet. Inom byggnads- och anläggningsverksamheten, jord- och

stenindustrien liksom skogsbruket behöver man fordon med starka konstruktioner

för användning under svåra transportförhållanden, ofta på dåliga

vägar och för svårhanterligt material. I de fall, då för godstransporterna

användes även släpvagn, måste dragfordonet byggas kraftigt och blir

därmed tungt. Vidare har lastbilarna till mycket stor del utrustats med

de mer ekonomiska men tyngre dieselmotorerna. Enligt uppgifter, som från

näringslivets sida lämnats till utskottet, skulle axeltrycket för en lastbil

med en last av cirka 6 ton vara cirka 8 ton. Praktiskt laget alla lastbilar

med 4 tons lastförmåga eller mer skulle för att kunna lasta registrerad

maximilast fordra en höjning av de nuvarande generella normerna för

axeltrycket. -- En återgång till lättare lastbilstyper med lägre lastförmåga

är med hänsyn till den fordonstekniska utvecklingen praktiskt taget icke

möjlig och är från transportekonomisk synpunkt icke önskvärd. Statsmakterna

har för övrigt redan på det sättet tagit konsekvenserna av laslbilsbeståndets

utveckling, att de vägar som byggts på senare år planerats

för ett axeltryck av 10 ton.

För de möjligheter, som kan föreligga att effektivare än hittills utnyttja

det nuvarande vägnätet för tyngre trafik, sätter givetvis vägarnas bärighet

cn gräns. Särskilt kommer här broarnas bärkraft i blickpunkten. Undersökningar

har enligt vad som upplysts inför utskottet gjorts genom vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen av vissa broars bärighet, men för ett betydande

antal broar är den maximala bärigheten icke med säkerhet känd.

Då man vid sådant förhållande har måst välja axeltrycket så, att man

icke riskerar en överbelastning, torde här finnas visst utrymme för höjningar.

Detta förutsätter emellertid vissa närmare undersökningar. Bristen

på tekniker gör det emellertid f. n. svårt att verkställa dylika undersök
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1956

ningar i önskvärd utsträckning. Enligt utskottets mening bör det vara

möjligt att — på satt i viss utsträckning redan skett — i samråd mellan

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och länsstyrelserna å ena samt näringslivets

organisationer å andra sidan klargöra, var tillgänglig personal i

första hand bör insättas för undersökningar. I en del fall torde det för

övrigt vara möjligt att avsevärt minska påfrestningen på broarna genom att

förbjuda möte på desamma.

Förekomsten av svaga broar omöjliggör givetvis i en del fall tyngre

genomgångstrafik. Detta förhållande behöver dock ej innebära att vägsträckorna

mellan broarna icke skulle tillåtas för tyngre trafik. Där man

inom ett område har att räkna med huvudsakligen lokal trafik torde väsentliga

fördelar slå att vinna genom att högsta tillåtna axeltryck bestämmes

med hänsyn till bärigheten hos vägavsnitten mellan broarna, därvid

tyngre trafik förbjudes endast över broarna. I sammanhanget må

framhållas, att transportavstånden för godstrafiken på landsvägarna —

t. ex. inom skogsbruket — i allmänhet är relativt korta. Då hänsyn till

de lokala förhållandena här spelar en avgörande roll, synes överläggningar

mellan länsstyrelserna och representanter för det lokala näringslivet kunna

vara av värde.

Vägbanans bärighet påverkas i regel starkt av växlingarna i årstiderna

och av de klimatiska förhållandena i övrigt. Vägarna torde sålunda tåla

en vida större belastning då vägkroppen är tjälad samt sommartid då vägbanan

är hård och fast. Under tjällossningsperioden och under tider då

vägbanan uppmjukats genom ihållande regn inverkar tung trafik på vägen

däremot ogynnsamt. Vägslitaget särskilt på grusvägar blir då onormalt

högt och kräver hårdare begränsning av axeltrycket och i vissa fall förbud

för tyngre lastbilstrafik. Det är givetvis ett önskemål att de nämnda faktorernas

inverkan beaktas, då axeltrycksbestämmelserna utformas. Med

dessa frågor torde man kunna komma till rätta genom att utnyttja dispensmöjligheterna

i gällande lagstiftning. Tillfälliga inskränkningar kan skona

vägarna för onödigt stor förstörelse under svaghetsperioder. Ä andra

sidan — och detta är ett intresse icke minst för skogsbruket — torde

högre axeltryck dispensvägen kunna tillåtas t. ex. när marken är frusen.

En särskild fråga -— av betydelse icke minst för genomgångstrafiken —

gäller samordningen mellan länen i avseende å det tillåtna axeltrycket.

Enligt uppgifter som varit för utskottet tillgängliga synes det ha brustit

i denna samordning. Här synes ett intensifierat samråd över länsgränserna

lätt kunna åstadkommas.

Givetvis måste man räkna med att en ökad användning av tyngre lastbilar

på vägarna medför ökade kostnader för vägunderhåll. Man har här

att väga mot varandra å ena sidan de vinster, som följer av att den bestående

fordonsparken kan utnyttjas fullt ut, och å andra sidan kostna
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39 dr 1956

9

derna för det ökade underhållsarbetet ävensom för de förstärkningsarbeten

av broar eller särskilda vägavsnitt som kan bli erforderliga. 1 fråga om

underhållskostnaderna torde vissa beräkningar kunna göras på grundval

av erfarenheterna beträffande de vägar inom vissa län, för vilka

sedan några år tillbaka genom dispens medgivits ett från 6 till 7 eller 8

lön förhöjt axeltryck. I fråga om förlusterna för näringslivet i anledning

av att den bestående fordonsparken ej kunnat utnyttjas fullt ut har vissa

beräkningar redan gjorts. Även om det måste anses vanskligt att fastställa

storleken av dylika förluster är det dock uppenbart, att en väsentlig fördyring

av transportkostnaderna måste följa av att axeltrvcket icke anpassats

efter fordonsbeståndet.

En höjning av axeltrycket är givetvis av intresse också ur den synpunkten,

att de svenska delarna av det europeiska huvudvägnätet skulle bättre

anpassas till förhållandena på kontinenten. En dylik anpassning skulle

givetvis befrämja det internationella trafikutbytet.

Utskottet — som ovan berört vissa möjligheter till anpassning av axeltrycksbestämmelserna

efter fordonsbeståndet och näringslivets behov av

tyngre trafik, utan att ändring göres i vägtrafikförordningens bestämmelser

i ämnet — kan för sin del i förevarande läge icke tillstyrka en ändring

av de generella bestämmelserna i vägtrafikförordningen. För en sådan utredning

som motionärerna begärt skulle väl, även om man synes böra inrikta

sig på mera lokala frågor, föreligga vissa arbetsuppgifter. Emellertid

synes det utskottet som om den ytterligare anpassning av axeltrycksbestämmelserna,

som kan vara möjlig, kan genomföras genom vägförvaltningarna

i länen i nära samarbete med näringslivets organisationer och i

förekommande fall efter samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Utskottet kan därför inte nu tillstyrka den begärda utredningen men anser,

att riksdagen bör i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening giva

till känna vad utskottet ovan anfört.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 27

och II: 30, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening

giva till känna, vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 22 maj 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson*, fru

Carlqvist, herrar Huss*, Mannerskantz, Grönkvist, Älvar Andersson och

Åkesson*;

lli hano till riksdan ras protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 39

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1936

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i

Göteborg, Hagård, fru Sandström, herrar Carlsson i Bakeröd, Odhe*, fröken

Höjer och herr Svensson* i Göteborg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Milsson i Göteborg och Odhe, vilka ansett, att utskottet hort

hemställa, att riksdagen måtte avslå förevarande motioner, I: 27 och It: 30.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1956

11

Till

Bilaga.

Riksdagens Andra Lagutskott

Undertecknade, företrädare för skogsbruket och skogsindustrien i Värmland,

har erfarit att Riksdagens Andra Lagutskott erhållit motion (II: 30)

ang. höjning av axel- och boggietryck på landets vägar för behandling och

få vi i detta ärende anföra följande:

Inom Värmlands län har skogsindustrien en dominerande betydelse och

den har raskt utvecklats och moderniserats. Skogsarealen utgör 73 procent

av landarealen. Virkesförrådet uppgår till 137 milj. in3 sk och tillväxten

beräknas till ca 4 milj. m3 sk. Avverkningarna och industriens kapacitet

synes även i framtiden successivt kunna ökas. Flottlederna svarar alltjämt

för en betydande del av virkets transport från skogen till industrien. Biltransport

av skogsindustriens råvara sker dock numera till ca 70 procent av

volymen. Den biltransporterade delen ökar år från år.

Härvid har uppmärksamheten alltmer kommit att riktas mot den begränsning

av virkestransporterna och därmed skogsindustriens expansionsmöjligheter

som uppstår genom myndigheternas bestämmelser om axel- och

boggietryck på länets vägar.

Frågan är för Värmlands vidkommande så allvarlig, att vi hos Länsstyrelsen

i Värmlands län hemställt om ändring av nu gällande bestämmelser

ang. axel- och boggietryck samt om åtgärder för broarnas förstärkning.

Ifrågavarande framställning bifogas i avskrift.

Med anledning av vad som ovan och i vår skrivelse till Länsstyrelsen i

Värmlands län framförts, få vi härmed hemställa att Riksdagens Andra

Lagutskott måtte tillstyrka ifrågavarande motion samt understryka den

utomordentliga vikten för landets näringsliv av snara åtgärder i motionens

syfte.

Karlstad den 13 april 1956

Värmlands Förenade Skogsägare Värmländska Skogsägareföreningen

förening u. p. a. Bengt Davidsson

Robert Bergström

Värmlands Läns Lasttrafikbilägare- Värmlands Sågverksägareförening

förening Gösta Senander

loar Hall

Värmlands Massavedsköpare

Gösta Ekman

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:347 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående höjning av maximigränserna för axeloch boggietryck på landets vägar. a1 i texten