Utlåtande i anledning av väckta motioner angående höjning av maximigränserna för axeloch boggietryck på landets vägar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 27 i första kammaren av herrar Mannerskantz och Eskilsson samt nr 30 i andra kammaren av herr Gasset m. fl.
1956-05-22 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1956:39, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående höjning av maximigränserna för axeloch boggietryck på landets vägar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 27 i första kammaren av herrar Mannerskantz och Eskilsson samt nr 30 i andra kammaren av herr Gasset m. fl.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1956
l
Nr 39
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående höjning
av maximigränserna för axel- och boggietryck på
landets vägar.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 27 i första kammaren av herrar
Mannerskantz och Eskilsson samt nr 30 i andra kammaren av herr Gasset
m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
i skrivelse till kungl. Maj :t hemställa om en skyndsam utredning angående
möjligheterna för en höjning av maximigränserna för axel- och boggietryck
på landets vägar».
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande,
hänvisa till motionen II: 30.
Representanter för kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd,
statens järnvägar, Svenska vägföreningen och Näringslivets
trafikdelegation har inför utskottet framfört synpunkter på de i motionerna
behandlade frågorna.
Till utskottet har inkommit en skrivelse i ämnet från Värmlands förenade
skogsägare, förening u. p. a., Värmländska skogsägareföreningen,
Värmlands läns lasttrafikbilägareförening, Värmlands sågverksägareförening
och Värmlands massavedsköpare. Skrivelsen bifogas utskottets utlåtande
såsom Bilaga. Vid skrivelsen var fogad avskrift av den i skrivelsen
omnämnda framställningen till länsstyrelsen i Värmlands län jämte en
därvid såsom bilaga fogad redogörelse för vissa verkställda utredningar.
Utskottet har vid behandlingen av motionerna haft tillgång till, bl. a., en
framställning till Konungen den 8 december 1954 från Svenska vägförcningen
med hemställan om ändring i gällande bestämmelser om axeltryck
in. m. samt cn skrivelse till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 8 juni
1955 av Handelskamrarnas nämnd, Kooperativa förbundet, Sveriges grossistförbund,
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges industriförbund,
Sveriges köpmannaförbund och Sveriges lantbruksförbund
med hemställan om initiativ av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen till vissa
utredningar i ämnet. I sistnämnda skrivelse göres uttalanden av innebörd, att
näringslivets organisationer torde vara beredda att lämna sin medverkan till
Iiihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 39
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1956
vissa åtgärder och utredningar, som kan komma att aktualiseras inom
förevarande område.
Gällande bestämmelser
Motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon får enligt 54 § 1 mom.
vägtrafikförordningen den 28 september 1951 icke föras på allmän väg,
gata eller annan allmän plats:
a) då den vikt, som uppbäres av någon hjulaxel, axeltryck, överstiger
8,00 ton;
b) då den sammanlagda vikt, som uppbäres av två på mindre inbördes
avstånd än 2,0 meter belägna hjulaxlar på fordonet eller fordonståget, även
kallat boggietryck, överstiger 8,00 ton;
c) då fordonets eller fordonstågets bruttovikt överstiger,
vid mindre avstånd än 2,0 meter mellan fordonets eller fordonstågets
första och sista hjulaxel, 8,00 ton,
vid avstånd mellan sagda axlar uppgående till 2,0 men ej 2,2 meter.
8,50 ton,
vid avstånd mellan samma axlar uppgående till 2,2 meter eller däröver,
8,75 ton med tillägg av 0,25 ton för varje 0,2 meter, varmed axelavståndet
överstiger 2,2 meter.
På huvudväg (riks- eller länshuvudväg) må dock fordon enligt samma
moment föras utan hinder av att vikt, som under b) och c) för olika fall
angivits, överskrides med högst 2,00 ton; boggietrycket må alltså på dylik
väg uppgå till 10 ton.
Om befogenhet för myndighet att göra undantag från nu återgivna bestämmelser
stadgas i 61 och 63 §§ i förordningen. Enligt 61 § 1 mom.
tillkommer det länsstyrelsen — såvitt angår stads område dock stadsmyndighet
— att beträffande viss allmän väg, gata eller annan allmän plats
eller beträffande samtliga dylika vägar inom visst område meddela erforderliga
föreskrifter, avseeende bl. a. förbud mot trafik eller inskränkning
i trafiken beträffande bi. a. fordons axeltryck och bruttovikt ävensom medgivande
till större axeltrvck eller bruttovikt å fordon, in. in., än som tillätes
i 54 § (lokal trafikföreskrift). Vidare äger enligt 63 § 1 rnom., såvitt angår
stads område, stadsmyndighet och eljest länsstyrelsen att för visst ändamål
medgiva undantag från bl. a. bestämmelserna i 54 § 1 mom. om
axeltryck m. in. ävensom från lokal trafikföreskrift, som meddelats av
myndigheten. Sådana undantag må ock meddelas, om trafiken berör såväl
stad som landsbygd inom visst län, av länsstyrelsen samt, om trafiken berör
mer än ett län, av'' väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Vid medgivande
av sådant undantag som nu är i fråga skall enligt 62 § 2 mom. fästas sådana
villkor, som kan anses nödiga till förebyggande av fara för trafiksäkerheten
eller skada å vägen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1956
3
Befordras med fordon last i strid mot 54 § 1 mom., skall föraren enligt
67 § fjärde stycket vägtrafikförordningen straffas med dagsböter. Även
ägaren är enligt samma stycke förfallen till sådant straff, då omständigheterna
gör sannolikt, att förseelsen skett med hans vetskap och vilja.
Bryter någon mot sådan av myndighet meddelad bestämmelse, som avses i
61 § eller 63 § 2 mom., straffas han enligt 68 § med dagsböter. För att
ytterligare trygga efterlevnaden av bestämmelserna om bl. a. högsta tilllätna
axeltryck infördes fr. o. in. den 1 juli 1955 efter hörande av 1955 års
riksdag i 57 § 1 mom. vägtrafikförordningen ett stadgande om viss rätt och
plikt för polisman att hindra fortsatt färd. Finner polisman, att å fordon
tagits så stor last eller sådant antal passagerare, att den för fordonet fastställda
maximilasten eller det vid fordonets färd å vägen tillåtna högsta
axeltrycket överskridits, äger han sålunda, därest fortsatt färd med fordonet
icke kan äga rum utan fara eller olägenhet, förbjuda fortsatt färd, sä ock,
där förbudet icke efterkommes, hindra färden. Har maximilasten överskridits
med mer än 20 procent eller axeltrycket med mer än 10 procent, åligger
det polismannen att vidtaga åtgärd, som nu sagts, där ej särskilda skäl
till annat föranleder.
Genévekonventionen
Efter förhandlingar i Geneve tillkom den 19 september 1949 en ny internationell
konvention rörande vägtrafik (Genévekonventionen). Den trädde
1 avseende å Sverige i kraft den 26 mars 1952, då samtidigt Pariskonventionen
av år 1926 upphörde att för Sveriges del gälla i förhållande till de
makter, som biträtt Genévekonventionen.
1 konventionen framhålles inledningsvis, att de fördragsslulande staterna
önskar att genom fastställandet av vissa enhetliga regler främja den
internationella vägtrafikens utveckling och säkerhet.
Enligt artikel 1 i konventionen samtycker varje fördragsslulande stat,
med bibehållande av sin befogenhet att reglera användningen av vägarna i
eget land, till att upplåta dessa vägar för internationell trafik på villkor,
som angives i konventionen. Största tillåtna mått och vikt å fordon,
som må färdas på väg inom fördragsslulande stat eller del därav, bestämmes
enligt artikel 23 genom inhemsk lagstiftning. På vissa vägar, vilka
angivits av stater, anslutna till regionala avtal, eller, i avsaknad av dylika
avtal, av en fördragsslulande stat, skall emellertid högsta tillåtna mått
och vikter vara de, som är angivna i bilaga 7 till konventionen. 1 artikel
2 stadgas vidare, att till konventionen hörande bilagor skall anses såsom
delar av själva konventionen.
1 punkt 2 i bilaga 7 stadgas, att på de i artikel 23 avsedda vägarna skall
tillåtna maximimått och maximivikter, med eller utan last, vara de nedan
angivna, dock under iakttagande att med fordon ej må befordras last, som
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1956
överstiger den av vederbörande myndighet i det land, där fordonet är registrerat,
fastställda maximilasten. Tillåten maximivikt skall vara på tyngst
belastad axel 8,00 ton och på tyngst belastad dubbelaxel 14,50 ton; avståndet
mellan axlarna i sistnämnda grupp skall utgöra minst 1,00 meter och understiga
2,00 meter. I punkt 3 i nämnda bilaga till konventionen utsäges vidare,
att de fördragsslutande staterna genom regionala överenskommelser kan
fastställa högre tillåtna maximivikter men att det är önskligt, att tillåten
maximivikt på mest belastade axel icke överstiger 13,00 ton.
Axeltrycksbestämmelserna inför 1951 Ars riksdag
1 propositionen nr 30 till 1951 års riksdag, varigenom riksdagens yttrande
inhämtades över förslag till gällande vägtrafikförordning, anförde
föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, bl. a., att den internationella
bestämmelsen, vilken tillkommit på amerikanskt initiativ, grundade
sig väsentligen på hållfasthetsberäkningar för amerikanska vägar och
broar. Vid dessa beräkningar lärer enligt statsrådet hänsyn ej ha behövt
tagas till sådana särskilda förhållanden, som gäller för svenska broar.
Inom kommunikationsdepartementet hade, anförde statsrådet Nilsson,
närmare undersökts, huruvida det vore möjligt att — med tillämpning av
liknande metod som i 1949 års konvention — lösa spörsmålet om axeltrycks-
och bruttoviktsbestämmelserna på ett sätt, som tillbörligen tillgodosåge
såväl intresset av framkomlighet på vägarna för den tunga trafiken
som behovet av vägars och broars säkerhet och bestånd. 1 sådant syfte hade
utarbetats ett i tre alternativ upprättat utkast till författningstext.
I departementets utkast hade, betonade statsrådet Nilsson, nödig hänsyn
tagits till de för vårt land säregna broförhållandena. Grunderna för detta
utkast förefölle även i övrigt lämpliga. På grund härav ansåge statsrådet
vägtrafikförordningens hithörande stadganden böra i princip utformas i
enlighet med något av de i utkastet upptagna tre alternativen.
Vad angår valet mellan dessa tre alternativ erinrade statsrådet Nilsson
om att vad i vägtrafikförordningen bestämdes om axeltryck etc. endast bleve
en normalregel, vilken förutsattes kunna av vederbörande myndighet för
särskilda fall i mån av behov modifieras genom undantagsföreskrifter, avseende
å ena sidan dispenser för tunga fordon och å andra sidan restriktioner
för svaga vägar och broar. Tydligen vore det lämpligast, att normalregeln
valdes sä, att såväl dispensernas som restriktionernas antal hölles
inom rimliga gränser. Valet mellan de tre alternativen bleve vid sådant förhållande
närmast ett rent praktiskt problem, d. v. s. den regel borde gälla,
som vore ett uttryck för vad som kunde tillåtas på den övervägande delen
av våra vägar och broar. Vid bedömandet härav borde beaktas icke blott
antalet broar och vägkilometer utan även trafikintensiteten på de olika väg
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1956
5
arna. Vidare syntes vägars och broars nuvarande beskaffenhet ej böra bli
enbart utslagsgivande, utan det vore enligt statsrådets mening lämpligt,
att hänsyn toges också till de väg- och broförbättringar, som påräknades
bli utförda under de närmaste åren. Statsrådet ansåge en grundregel, vilken
i början av sin tillämplighetstid förutsatte ett ökat antal restriktioner, som
emellertid undan för undan bortfölle, vara att föredraga framför en regel,
som visserligen motsvarade dagens läge men inom några få år bleve föråldrad
på grund av vägars och broars fortskridande utveckling.
Enligt propositionen fick motordrivet fordon eller därtill kopplat fordon
icke föras på allmän väg, gata eller annan allmän plats: »a) då den vikt,
som uppbäres av någon hjulaxel, överstiger 6 ton; b) då den sammanlagda
vikt, som uppbäres av två på mindre inbördes avstånd än 2 meter belägna
hjulaxlar på fordonet eller fordonståget (= boggietrycket), överstiger 8
tons. Ytterligare upptogs i propositionen bestämmelser om bl. a. maximal
bruttovikt.
I de likalydande motionerna 1: 303 och II: 402 hemställdes bl. a. att de
föreslagna bestämmelserna måtte jämkas så, att ett boggietryck av 10 ton
medgåves.
Propositionen och motionerna behandlades jämte andra motioner av
andra lagutskottet i dess utlåtande nr 30. I fråga om boggietrycket anförde
utskottet bl. a. att av landets huvudvägnät — varå mer än hälften av trafikflödet
framginge — vore cirka 70 procent tillåtna för ett axeltryck av 6 ton
och ett boggietryck av 10 ton. Det förefölle bl. a. ur psykologisk synpunkt
icke riktigt, att detta förhållande icke skulle komma till synes i den grundläggande
vägtrafikförfattningen. Enligt utskottets mening skulle det föreliggande
spörsmålet på ett praktiskt sätt lösas, om man bibehölle propositionens
förslag som huvudregel men för huvudvägarna såsom undantag
från denna regel stadgade 10 ton som högsta tillåtna boggietryck.
Utskottet förordade sådan jämkning av propositionens förslag, att det
tillåtna boggietrycket bestämdes till 8 ton, samt att för fordon, som fördes
på huvudväg (riks- eller länshuvudväg), denna viktsiffra ökades med 2 ton.
Vid utskottets utlåtande var fogad en reservation av tre ledamöter, vilka
ansåg, att utskottet bort förorda propositionens förslag oförändrat.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande och förordade alltså att det
maximala boggietrycket på huvudväg måtte bestämmas till 10 ton. Bestämmelserna
i vägtrafikförordningen utformades på sätt riksdagen förordat.
Motionerna
1 motionerna anföres, efter en redogörelse för vad som i vägtrafikförordningen
stadgas rörande axel- och boggietryck, att resultatet blivit synnerligen
differentierade bestämmelser om axel- och boggietryck alltefter ortens
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1956
belägenhet i det ena eller andra länet. Skillnaden läte sig inte alltid hänföra
till någon påtaglig standardskillnad.
Vidare lämnas i motionerna exempel å att högre axeltryck gäller i andra
europeiska länder.
I fråga om vårt lands lastbilsbestånd och möjligheterna att utnyttja kapaciteten
hos våra lastbilar anföres:
I Sverige finnes för närvarande ca 38 000 lastbilar med en bärighet av
4 ton eller därutöver, vilka registrerats efter kriget. Drygt hälften av dessa
är dieseldrivna vagnar, bland vilka de inhemska märkena dominerar. Gällande
bestämmelser om högsta tillåtna axel- och boggietryck innebär, om de
tillämpas enbart på de svenskbyggda bilarna, en sammanlagd nedsättning
i den maximala lastförmågan av drygt 25 600 ton, vilket i 5,5 tons lastbilar
innebär en outnyttjad transportkapacitet motsvarande 4 650 bilar. De tvåaxliga
vagnarnas kapacitet reduceras i genomsnitt med 1 ton och boggiebilarnas
med 2,6 ton.
Vidare lämnas i motionerna vissa uppgifter om verkställda beräkningar
rörande den ökning av biltransportkostnaderna, som följer av att lastbilarnas
kapacitet ej kan utnyttjas till fullo på grund av gällande bestämmelser
om högsta axel- och boggietryck. Motionärerna anför:
Enligt de beräkningar som gjorts med utgångspunkt från statens 1 >i 1 - trafiknämnds .statistik rörande kilometertaxan vid beställningstrafik med
lastbil skulle de nuvarande bestämmelserna innebära en ökning av biltransportkostnaderna
vad angår de svenskbyggda dieseldrivna fordonen
med sammanlagt 145 milj. kr. per år eller i medeltal 7 300 kronor per fordon.
Kostnadsökningen motsvarar 3 kronor 50 öre per timme och stegringen
av fraktkostnaderna ca 20 procent.
Det vore enligt motionärerna av mycket stor betydelse, om lastbilsbeständet
kunde utnyttjas på ett bättre sätt. Frågan hade under senare år
aktualiserats ytterligare genom den omställning av virkestransporterna frän
vattenled till väg som pågått. Slutligen uttalar motionärerna, att enligt deras
mening förlusterna för näringslivet och därigenom för hela den svenska
samhällsekonomien genom de snäva bestämmelserna rörande axel- och
boggietryck vore så stora, att en höjning av det tillåtna trycket framstode
såsom i alldeles särskild grad angelägen.
Utskottet
Yrkandet i förevarande motioner om en skyndsam utredning angående
möjligheterna för eu höjning av maximigränserna för axel- och boggietrycket
på våra vägar åsyftar närmast ett bättre tillvaratagande av redan
existerande möjligheter eller ett tillskapande på kort sikt. och i avbidan
på att större vägbyggnadsplaner genomföres, av möjligheter att, tillgodose
den tyngre lastbilstrafikens behov. Även vid en på dylikt sätt begränsad
målsättning möter emellertid frågor av betydande räckvidd. Av grundläg
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 dr 1956
i
gande betydelse är här arten av det existerande lastbilsbeståndet och beskaffenheten,
främst med hänsyn till bärigheten, av det nuvarande vägnätet.
I fråga om lastbilsbeståndets fördelning på storleksklasser har under
liden från det andra världskrigets slut skett väsentliga förändringar. A
ena sidan har utvecklingen gått mot ökad användning av de lättaste enheterna,
d. v. s. bilar lastande upp till 1 ton — t. ex. av typen skåpvagn
vilka användes främst för distributionskörning inom städer och tätorter.
Å andra sidan har de tyngre lastbilarna, lastande 4 ton och däröver,
också kraftigt ökat i antal. Särskilt åkerierna samt företag inom
byggnads- och anläggningsverksamhet har till den helt övervägande delen
vid nyanskaffning valt tyngre lastbilar. Men även inom jordbruk och
skogsbruk, handel och industri präglas utvecklingen av lastbilsbeståndet
alltmer av en övergång till tyngre fordon. Inom handeln exempelvis är
de tyngre bilarna väl lämpade för bensin-, olje- och trävarutransporter.
Olika omständigheter har samverkat till den angivna utvecklingen av
lastbilsbeståndet. Inom byggnads- och anläggningsverksamheten, jord- och
stenindustrien liksom skogsbruket behöver man fordon med starka konstruktioner
för användning under svåra transportförhållanden, ofta på dåliga
vägar och för svårhanterligt material. I de fall, då för godstransporterna
användes även släpvagn, måste dragfordonet byggas kraftigt och blir
därmed tungt. Vidare har lastbilarna till mycket stor del utrustats med
de mer ekonomiska men tyngre dieselmotorerna. Enligt uppgifter, som från
näringslivets sida lämnats till utskottet, skulle axeltrycket för en lastbil
med en last av cirka 6 ton vara cirka 8 ton. Praktiskt laget alla lastbilar
med 4 tons lastförmåga eller mer skulle för att kunna lasta registrerad
maximilast fordra en höjning av de nuvarande generella normerna för
axeltrycket. -- En återgång till lättare lastbilstyper med lägre lastförmåga
är med hänsyn till den fordonstekniska utvecklingen praktiskt taget icke
möjlig och är från transportekonomisk synpunkt icke önskvärd. Statsmakterna
har för övrigt redan på det sättet tagit konsekvenserna av laslbilsbeståndets
utveckling, att de vägar som byggts på senare år planerats
för ett axeltryck av 10 ton.
För de möjligheter, som kan föreligga att effektivare än hittills utnyttja
det nuvarande vägnätet för tyngre trafik, sätter givetvis vägarnas bärighet
cn gräns. Särskilt kommer här broarnas bärkraft i blickpunkten. Undersökningar
har enligt vad som upplysts inför utskottet gjorts genom vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen av vissa broars bärighet, men för ett betydande
antal broar är den maximala bärigheten icke med säkerhet känd.
Då man vid sådant förhållande har måst välja axeltrycket så, att man
icke riskerar en överbelastning, torde här finnas visst utrymme för höjningar.
Detta förutsätter emellertid vissa närmare undersökningar. Bristen
på tekniker gör det emellertid f. n. svårt att verkställa dylika undersök
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1956
ningar i önskvärd utsträckning. Enligt utskottets mening bör det vara
möjligt att — på satt i viss utsträckning redan skett — i samråd mellan
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och länsstyrelserna å ena samt näringslivets
organisationer å andra sidan klargöra, var tillgänglig personal i
första hand bör insättas för undersökningar. I en del fall torde det för
övrigt vara möjligt att avsevärt minska påfrestningen på broarna genom att
förbjuda möte på desamma.
Förekomsten av svaga broar omöjliggör givetvis i en del fall tyngre
genomgångstrafik. Detta förhållande behöver dock ej innebära att vägsträckorna
mellan broarna icke skulle tillåtas för tyngre trafik. Där man
inom ett område har att räkna med huvudsakligen lokal trafik torde väsentliga
fördelar slå att vinna genom att högsta tillåtna axeltryck bestämmes
med hänsyn till bärigheten hos vägavsnitten mellan broarna, därvid
tyngre trafik förbjudes endast över broarna. I sammanhanget må
framhållas, att transportavstånden för godstrafiken på landsvägarna —
t. ex. inom skogsbruket — i allmänhet är relativt korta. Då hänsyn till
de lokala förhållandena här spelar en avgörande roll, synes överläggningar
mellan länsstyrelserna och representanter för det lokala näringslivet kunna
vara av värde.
Vägbanans bärighet påverkas i regel starkt av växlingarna i årstiderna
och av de klimatiska förhållandena i övrigt. Vägarna torde sålunda tåla
en vida större belastning då vägkroppen är tjälad samt sommartid då vägbanan
är hård och fast. Under tjällossningsperioden och under tider då
vägbanan uppmjukats genom ihållande regn inverkar tung trafik på vägen
däremot ogynnsamt. Vägslitaget särskilt på grusvägar blir då onormalt
högt och kräver hårdare begränsning av axeltrycket och i vissa fall förbud
för tyngre lastbilstrafik. Det är givetvis ett önskemål att de nämnda faktorernas
inverkan beaktas, då axeltrycksbestämmelserna utformas. Med
dessa frågor torde man kunna komma till rätta genom att utnyttja dispensmöjligheterna
i gällande lagstiftning. Tillfälliga inskränkningar kan skona
vägarna för onödigt stor förstörelse under svaghetsperioder. Ä andra
sidan — och detta är ett intresse icke minst för skogsbruket — torde
högre axeltryck dispensvägen kunna tillåtas t. ex. när marken är frusen.
En särskild fråga -— av betydelse icke minst för genomgångstrafiken —
gäller samordningen mellan länen i avseende å det tillåtna axeltrycket.
Enligt uppgifter som varit för utskottet tillgängliga synes det ha brustit
i denna samordning. Här synes ett intensifierat samråd över länsgränserna
lätt kunna åstadkommas.
Givetvis måste man räkna med att en ökad användning av tyngre lastbilar
på vägarna medför ökade kostnader för vägunderhåll. Man har här
att väga mot varandra å ena sidan de vinster, som följer av att den bestående
fordonsparken kan utnyttjas fullt ut, och å andra sidan kostna
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 dr 1956
9
derna för det ökade underhållsarbetet ävensom för de förstärkningsarbeten
av broar eller särskilda vägavsnitt som kan bli erforderliga. 1 fråga om
underhållskostnaderna torde vissa beräkningar kunna göras på grundval
av erfarenheterna beträffande de vägar inom vissa län, för vilka
sedan några år tillbaka genom dispens medgivits ett från 6 till 7 eller 8
lön förhöjt axeltryck. I fråga om förlusterna för näringslivet i anledning
av att den bestående fordonsparken ej kunnat utnyttjas fullt ut har vissa
beräkningar redan gjorts. Även om det måste anses vanskligt att fastställa
storleken av dylika förluster är det dock uppenbart, att en väsentlig fördyring
av transportkostnaderna måste följa av att axeltrvcket icke anpassats
efter fordonsbeståndet.
En höjning av axeltrycket är givetvis av intresse också ur den synpunkten,
att de svenska delarna av det europeiska huvudvägnätet skulle bättre
anpassas till förhållandena på kontinenten. En dylik anpassning skulle
givetvis befrämja det internationella trafikutbytet.
Utskottet — som ovan berört vissa möjligheter till anpassning av axeltrycksbestämmelserna
efter fordonsbeståndet och näringslivets behov av
tyngre trafik, utan att ändring göres i vägtrafikförordningens bestämmelser
i ämnet — kan för sin del i förevarande läge icke tillstyrka en ändring
av de generella bestämmelserna i vägtrafikförordningen. För en sådan utredning
som motionärerna begärt skulle väl, även om man synes böra inrikta
sig på mera lokala frågor, föreligga vissa arbetsuppgifter. Emellertid
synes det utskottet som om den ytterligare anpassning av axeltrycksbestämmelserna,
som kan vara möjlig, kan genomföras genom vägförvaltningarna
i länen i nära samarbete med näringslivets organisationer och i
förekommande fall efter samråd med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Utskottet kan därför inte nu tillstyrka den begärda utredningen men anser,
att riksdagen bör i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening giva
till känna vad utskottet ovan anfört.
Utskottet hemställer,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 27
och II: 30, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening
giva till känna, vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 22 maj 1956
På andra lagutskottets vägnar:
ELSA JOHANSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson*, fru
Carlqvist, herrar Huss*, Mannerskantz, Grönkvist, Älvar Andersson och
Åkesson*;
lli hano till riksdan ras protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 39
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1936
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i
Göteborg, Hagård, fru Sandström, herrar Carlsson i Bakeröd, Odhe*, fröken
Höjer och herr Svensson* i Göteborg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Milsson i Göteborg och Odhe, vilka ansett, att utskottet hort
hemställa, att riksdagen måtte avslå förevarande motioner, I: 27 och It: 30.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1956
11
Till
Bilaga.
Riksdagens Andra Lagutskott
Undertecknade, företrädare för skogsbruket och skogsindustrien i Värmland,
har erfarit att Riksdagens Andra Lagutskott erhållit motion (II: 30)
ang. höjning av axel- och boggietryck på landets vägar för behandling och
få vi i detta ärende anföra följande:
Inom Värmlands län har skogsindustrien en dominerande betydelse och
den har raskt utvecklats och moderniserats. Skogsarealen utgör 73 procent
av landarealen. Virkesförrådet uppgår till 137 milj. in3 sk och tillväxten
beräknas till ca 4 milj. m3 sk. Avverkningarna och industriens kapacitet
synes även i framtiden successivt kunna ökas. Flottlederna svarar alltjämt
för en betydande del av virkets transport från skogen till industrien. Biltransport
av skogsindustriens råvara sker dock numera till ca 70 procent av
volymen. Den biltransporterade delen ökar år från år.
Härvid har uppmärksamheten alltmer kommit att riktas mot den begränsning
av virkestransporterna och därmed skogsindustriens expansionsmöjligheter
som uppstår genom myndigheternas bestämmelser om axel- och
boggietryck på länets vägar.
Frågan är för Värmlands vidkommande så allvarlig, att vi hos Länsstyrelsen
i Värmlands län hemställt om ändring av nu gällande bestämmelser
ang. axel- och boggietryck samt om åtgärder för broarnas förstärkning.
Ifrågavarande framställning bifogas i avskrift.
Med anledning av vad som ovan och i vår skrivelse till Länsstyrelsen i
Värmlands län framförts, få vi härmed hemställa att Riksdagens Andra
Lagutskott måtte tillstyrka ifrågavarande motion samt understryka den
utomordentliga vikten för landets näringsliv av snara åtgärder i motionens
syfte.
Karlstad den 13 april 1956
Värmlands Förenade Skogsägare Värmländska Skogsägareföreningen
förening u. p. a. Bengt Davidsson
Robert Bergström
Värmlands Läns Lasttrafikbilägare- Värmlands Sågverksägareförening
förening Gösta Senander
loar Hall
Värmlands Massavedsköpare
Gösta Ekman
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1956:347 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående höjning av maximigränserna för axeloch boggietryck på landets vägar. a1 i texten