Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 19M

1956-02-09 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:4, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 19M

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 är 1956

1

Nr 4

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den

30 juni 19M (nr i61).

Genom en den 16 december 1955 dagtecknad proposition, nr 10 år 1956,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461).

Härigenom förordnas, att hembiträdeslagen den 30 juni 19441, vilken enligt

lag den 10 april 1953 (nr 151) gäller till och med den 31 oktober 1956,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 oktober 1959.

Propositionens innehåll

Hembiträdeslagen föreslås skola i sin nuvarande lydelse erhålla förlängd

giltighet till och med den 31 oktober 1959.

Arbetstidsutredningens förslag m. m.

Hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) gällde ursprungligen för en

tid av tre år. Sedermera har lagens giltighetstid förlängts vid tre tillfällen,

varje gång för tre år. Den sista förlängningen skedde genom lag den 10 april

1953 (nr 151), varigenom hembiträdeslagens giltighetstid utsträcktes t. o. m.

den 31 oktober 1956.

1 Senaste lydelse av 10 § se SFS 1947:264, av 15 och 16 §§ se SFS 1953:151.

Biliang till riksdagens protokoll 1956. 9 sand. 2 avd. Nr 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1956

Beträffande lagens innehåll får utskottet hänvisa till redogörelsen härför

i propositionen s. 3 o. f.

Arbetstidsutredningen — som tillsattes år 1947 bl. a. för att verkställa

en allmän översyn av arbetstidslagstiftningen — avgav i juli 1954 ett betänkande

med förslag till ny arbetstidslagstiftning och partiell arbetstidsförkortning

(SOU 1954:22).

Enligt utredningens förslag skall 1930 års lag om arbetstidens begränsning

samt vissa speciella arbetstidslagar avlösas av en allmän arbetstidslag,

vilken i princip skall omfatta alla arbetstagare som mot vederlag användes

till arbete för arbetsgivares räkning. Visserligen har utredningen av praktiska

skäl ansett sig böra föreslå en del undantag från denna regel, men

dessa undantag är väsentligt mindre omfattande än motsvarande undantag

i den nuvarande lagstiftningen, och åtskilliga grupper av arbetstagare, vilkas

arbetstidsförhållanden f. n. inte är reglerade i lag, konune till följd härav

att omfattas av den allmänna arbetstidslagen. Till dessa grupper hör hembiträdena.

Utredningen har inte haft att pröva frågan om generell arbetstidsförkortning

och dess förslag till allmän arbetstidslag bygger därför på förutsättningen

att den ordinarie arbetstiden, raster oräknade, skall utgöra i genomsnitt

åtta timmar om dagen. I fråga om metoderna för den ordinarie arbetstidens

begränsning uppställes i förslaget dels vissa huvudregler och dels en

rad undantag för skilda verksamhetsområden. Beträffande det husliga arbetet

innebär förslaget i detta avseende, att den ordinarie arbetstiden skall

regleras under en tid av två veckor i följd och härvid uppgå till högst 96 timmar

samt att dygnsmaximum skall utgöra 10 timmar utom ett dygn i veckan,

då det skall vara 11 timmar. Förslaget innehåller emellertid vissa bestämmelser,

som ger arbetarskyddsstyrelsen rätt att medge annan fördelning

av den ordinarie arbetstiden.

Förutom bestämmelser om ordinarie arbetstid innehåller förslaget regler

om tid för nödfallsarbete och övertid m. in.

Beträffande frågan, huruvida hembiträdeslagen bör bibehållas sedan den

föreslagna allmänna arbetstidslagen trätt i kraft, anför utredningen.

Utredningen har i det föregående utgått från antagandet att hembiträdeslagen

bör finnas kvar. Som påpekats innehåller denna lag en del bestämmelser,

vilka närmast motsvarar vad man finner i kollektiva avtal inom

andra delar av näringslivet. Detta är en omständighet som talar för lagens

bibehållande. Vidare är utredningen av den uppfattningen att en dylik lag,

begränsad till att avse endast sådana frågor som nyss nämnts, bidrar till

att jämställa hembiträdeskåren med andra arbetstagare. Det är av betydelse

att ett hembiträde skall kunna ha rätt att påfordra ett skriftligt avtal. För

hembiträdets del är det vidare av betydelse att hon under sjukdom har rätt

att disponera det till henne upplåtna rummet. De sjukförmåner, som hembiträdeslagen

talar om, minskar visserligen i värde efter den obligatoriska

sjukförsäkringens ikraftträdande men den dagliga tillsyn som hembiträdeslagen

föreskriver är dock av ett visst värde. För arbetsgivaren är det en för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1956 3

del att i vissa situationer kunna utan vidare uppsäga hembiträdet till avflyttning.

I anslutning till vad sålunda anförts föreslår utredningen, att hembiträdeslagen

efter vissa ändringar göres permanent.

Utredningen är inte enhällig. En av utredningens ledamöter, hr Rudenstam,

har nämligen förklarat sig inte kunna dela majoritetens uppfattning

beträffande lämpligheten av att under en allmän arbetstidslag inordna ett

så speciellt arbete som det husliga. Enligt hr Rudenstams mening bör en

hembiträdeslag av samma beskaffenhet som den nuvarande i stort sett tillgodose

rådande behov.

över arbetstidsutredningens betänkande har efter remiss yttranden inhämtats

från ett hundratal myndigheter och sammanslutningar. Härvid har

förslaget att inordna hembiträdena under en allmän arbetstidslag tillstyrkts

bl. a. av Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Yrkeskvinnors

samarbetsförbund och Landsorganisationen. Åtskilliga remissinstanser,

som yttrat sig rörande denna fråga, har emellertid avstyrkt förslaget

eller i vart fall framfört starka betänkligheter mot detsamma. Till dem hör

bl. a. arbetarskyddsstyrelsen, socialstyrelsen, en del länsstyrelser och

Svenska arbetsgivareföreningen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, anför följande:

»Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för gällande bestämmelser

innehåller hembiträdeslagen inte några regler om arbetstidens längd för

dag, vecka eller annan tidsenhet. I stället ges i lagen föreskrifter om den

minsta fritid, som ett hembiträde skall äga åtnjuta. Lagen har alltså inte

karaktär av en arbetstidslag i vanlig bemärkelse utan är till sin natur en

fritidslag.

Både vid lagens tillkomst år 1944 och vid de tillfällen, då dess giltighetstid

förlängts, har ingående diskuterats, huruvida icke lagen borde ges formen

av en verklig arbetstidslag. Olika alternativ har härvid övervägts. Då

lagen antogs stod valet närmast mellan å ena sidan en fritidsreglering och

å andra sidan en metod, varigenom nettoarbetstiden — dvs. bruttoarbetstiden

med frånräknandc av måltidsuppehåll och andra raster — skulle bestämmas

antingen till högst 8 timmar om dagen eller till högst 192 timmar

under en period av fyra veckor, dvs. i genomsnitt 8 timmar om dagen.

Av vissa skäl stannade statsmakterna för fritidsalternativet och samma

ståndpunkt intogs år 1947, då i samband med lagens förlängning ett system

med inaximering av nettoarbetstiden ånyo övervägdes. När frågan om fortsatt

giltighet av hembiträdeslagen näsla gång togs upp år 1950, upplystes,

att såväl Norge som Finland genom lagstiftning reglerat arbetstiden för

hembiträden på så sätt, att bruttoarbetstiden bestämts till 10 timmar om

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 4 år 1956

dagen. I avbidan på att erfarenheter skulle vinnas hur den norska och

finska lagstiftningen verkade i praktiken ansågs slutlig ståndpunkt inte

höra tagas till frågan om en arbetstidsreglering för hembiträdena, och hembiträdeslagen

gavs därför fortsatt giltighet under ytterligare tre år. Då frågan

ånyo behandlades år 1953, förelåg ett av arbetsmarknadsstyrelsen utarbetat

förslag till arbetstidsreglering på det husliga området. I likhet med

den norska och finska lagstiftningen innebar förslaget en reglering av bruttoarbetstiden,

vilken föreslogs maximerad till i genomsnitt 10 timmar per dag,

varav 2 timmar beräknades bortfalla för hembiträdets måltider och egna

sysslor. Under remissbehandlingen av förslaget framkom bl. a., att arbetstidsutredningen,

som tillsatts för att överse arbetstidslagstiftningen i dess

helhet, övervägde möjligheterna att ordna den lagliga regleringen av hembiträdenas

arbetstid på ett annat sätt än arbetsmarknadsstyrelsen tänkt sig.

Med hänsyn härtill ansågs det inte lämpligt att för hembiträdeskåren införa

en form av arbetstidsreglering, som måhända skulle behöva omkonstrueras

när arbetstidsfrågorna om några år togs upp till allmän prövning. Hembiträdeslagen

gavs därför, utan att dess karaktär av fritidslag ändrades, fortsatt

giltighet under ytterligare tre år.

Arbetstidsutredningen har numera slutfört sitt arbete och framlagt förslag

till ny arbetstidslagstiftning. Bl. a. har utredningen förordat, att vår

nuvarande huvudförfattning på arbetstidsrättens område — 1930 års lag

om arbetstidens begränsning — samt vissa speciella arbetstidslagar avlöses

av en allmän arbetstidslag, som i princip skall omfatta alla arbetstagare. I

förhållande till vad som nu gäller innebär detta förslag bl. a., att åtskilliga

grupper av anställda, vilkas arbetstid f. n. inte är lagligen reglerad, inordnas

under den allmänna arbetstidslagen. Till dessa grupper hör hembiträdena.

Vidare har utredningen framlagt ett förslag till en särskild arbetstidslag för

hotell, restauranger och kaféer samt ett förslag till lag om förkortad ordinarie

arbetstid för arbetstagare med särskilt påfrestande eller hälsofarligt arbete.

Innan ståndpunkt tages till arbetstidsutredningens förslag, som bygger

på förutsättningen att den normala arbetstiden, raster oräknade, skall utgöra

i genomsnitt 8 timmar om dagen utom för vissa arbetstagargrupper med påfrestande

eller hälsofarligt arbete, måste åtskilliga komplicerade problem

noggrant prövas. Vid de överväganden, som ägt rum inom socialdepartementet,

har jag kommit till den uppfattningen, att slutlig ställning till förslagen

inte bör tagas förrän möjligheterna till en allmän arbetstidsförkortning kan

överblickas. Frågan härom utredes f. n. av en särskild kommitté -— utredningen

om kortare arbetstid — som inte torde hinna redovisa resultat av sitt

arbete så tidigt, att en proposition om ändrad arbetstidslagstiftning hinner

framläggas redan för 1956 års riksdag. Att bryta ut frågan om hembiträdenas

arbetstid från det stora problemkomplex, vari den ingår som en detalj,

synes mig inte lämpligt, i all synnerhet som åsikterna rörande en arbetstidsreglering

på det husliga området är mycket delade. Jag förordar därför, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr i år 1956

hembiträdeslagen t. v. bibehålies vid sin karaktär av fritidslag och att dess

giltighetstid förlänges för ytterligare tre år, dvs. t. o. m. den 31 oktober 1959.

Detta hindrar givetvis inte, att spörsmålet rörande lagstiftningens innehåll

upptages till omprövning så snart det finnes lämpligt.»

Lagrådet

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag

och hemställer,

alt riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 10.

Stockholm den 9 februari 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, fru

Carlqvist, herrar Mannerskantz, Grönkvist, Anders E. Johansson, fru Hamrin-Thorell

och herr Alvar Andersson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Jacobsson

i Tobo, Nilsson i Göteborg, Lundberg, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer

fröken Sandell och fröken Wetterström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:86 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ;proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 a1 i texten