Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av förordningen om kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

1956-11-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:41, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av förordningen om kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1956

1

Nr 41

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av

förordningen om kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 6,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Persson i Appuna och

fru Torbrink hemställt, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i förordningen

om kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel att karensbeloppet

anknytes till samtliga på ett recept upptagna läkemedel som avser samma

sjukdom».

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande,

får utskottet hänvisa till motionen.

över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från kungl. medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten.

Redogörelse för yttrandena lämnas i det följande.

Gällande bestämmelser

Vid 1954 års riksdag antogs ett genom pxoposition nr 163 år 1954 framlagt

förslag om detaljutformning av den läkemedelsreform, varom principbeslut

fattats vid 1953 års riksdag. Enligt den sålunda antagna kungl.

förordningen den i juni 1954- ang. kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel,

vilken trädde i kraft den 1 januari 1955, skall vissa läkemedel,

varå recept utfärdats av läkare, på apotek utlämnas kostnadsfritt eller

till nedsatt pris. Sålunda skall den som är försäkrad enligt lagen om allmän

sjukförsäkring vid särskilt angivna långvariga och allvarliga sjukdomar

erhålla vissa läkemedel utan kostnad. I andra fall skall vid sjukdom

den sjukförsäkrade vid inköp av läkemedel, som är att hänföra till

apoteksvara eller innehåller gift av första klassen, åtnjuta nedsättning av

läkemedelspriset med hälften av det belopp, varmed priset överstiger 3 kr.

Om under eu formel förskrivits flera läkemedel, varmed åsyftas att förskrivning

avser ett preparat, som är berett av flera läkemedel, skall prisnedsättningen

avse den sammanlagda kostnaden. Är förskrivningen avsedd

att expedieras mer än eu gång, skall nedsättningen hänföra sig till

varje expedition. Prisncdsättning enligt vad nu sagts erhåller även den som

llihang till riksdagens protokoll 1956. 9 saml. 2 avd. AV 4/

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1956

utan att omfattas av den allmänna sjukförsäkringen är i allmän eller enskild

tjänst här i riket. Kungl. Maj :t äger från prisnedsättningen undantaga

visst läkemedel eller viss grupp av läkemedel som nyss nämnts.

För vad allmänheten ej erlagt av priset för ifrågavarande läkemedel skall

apotekarna erhålla ersättning från tillsynsmyndigheten för den allmänna

sjukförsäkringen, dvs. riksförsäkringsanstalten.

Av utgifterna för läkemedelsreformen — vilka beräknats till ca 34 milj.

kr. om året — skall staten svara för ett belopp per år motsvarande 1 kr.

15 öre för varje sjukkassemedlem eller i runt tal 6 milj. kr. medan återstående

kostnader fördelas på de sjukförsäkrade och arbetsgivarna i enlighet

med 1953 års beslut i frågan.

Frågans tidigare behandling

Till grund för den proposition, genom vilken förordningen angående kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel underställdes riksdagen, låg ett förslag

av en särskilt tillkallad utredningsman. Enligt detta förslag skulle rabatt

medgivas med 50 procent å det belopp för recipe — dvs. varje särskilt

förskrivet läkemedel — som översteg 2 kr. Under remissbehandlingen framhöll

socialstyrelsen att det vore riktigare att anknyta karensbeloppet till

samtliga på ett recept upptagna läkemedel, som avser samma sjukdomsfall.

Eljest utfölle läkemedelsförmånen olika för en person, vars sjukdom krävde

endast ett läkemedel, och för en sjuk, som vore i behov av flera. I ovannämnda

proposition nr 163 år 1954 uttalade föredragande departementschefen,

statsrådet Sträng, att anknytning av karensbeloppet till sjukdomen som

sådan av administrativa skäl icke syntes böra ske, och föreslog att karensbeloppet

skulle räknas för varje läkemedel för sig, därvid flera under en

formel förskrivna läkemedel skulle räknas som ett.

Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 37 år

1954 och hade därvid jämväl att taga ställning till ett i motionen II: 631

framställt yrkande, att karensbeloppet skulle anknytas till varje recept i

stället för till varje särskilt läkemedel. Utskottet framhöll angående läkemedelsreformen

allmänt, att det vore önskvärt — ej minst med hänsyn

till att det här vore fråga om en reform, vars verkningar i olika hänseenden

det vore svårt att i förväg överblicka — att försiktighet iakttoges

vid utformningen av rabattsystemet i avvaktan på praktiska erfarenheter

av reformens verkningar. Utskottet anförde vidare:

Utskottet anser visserligen goda skäl tala för att endast ett karensbelopp

beräknas för läkemedel, som samtidigt förskrives för en sjukdom.

Emellertid skulle en sådan anordning även medföra vissa olägenheter,

bl. a. ur administrativ synpunkt genom att ett och samma läkemedel skulle

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1956

få olika pris, beroende på om det förskrivits tillsammans med ett annat

läkemedel eller för sig. Härtill kommer att den skulle medföra en betydande

kostnadsökning. Med hänsyn till den försiktighet, som utskottet på ovan

anförda skäl ansett böra iakttagas vid utformningen av läkemedelsreformen,

ansluter sig utskottet därför till propositionens förslag.

Riksdagen godtog utskottets mening.

Yrkande av samma innebörd som det ovan vid 1954 års riksdag behandlade

motionsyrkandet framställdes vid 1955 års riksdag i motionen II: 71.

1 sitt över motionen avgivna utlåtande nr 11 år 1955 hänvisade andra lagutskottet

till de av utskottet vid 1954 års riksdag gjorda uttalandena i frågan

och framhöll att vad utskottet sålunda uttalat alltjämt ägde giltighet.

Vidare anförde utskottet:

De ovan antydda olägenheterna skulle komma att ytterligare framträda,

om karensbeloppet, som i motionen föreslås, anknytes till receptet utan att

förbindas med villkoret att förskrivningen skall avse en och samma sjukdom.

Utskottet vill här peka på några av dessa olägenheter. Beträffande

s. k. iterationsrecept, dvs. sådana recept som är avsedda att användas vid

mer än ett tillfälle, gäller för närvarande med hänsyn till kontrollen, att

endast en läkemedelsformel får skrivas på varje recept. Om det av motionärerna

förordade systemet godtages, torde nyssnämnda föreskrift få slopas,

och härigenom skulle kontrollen över iterationsrecepten försvåras. Vidare

skulle ett och samma läkemedel få olika pris beroende på om det förskrivits

tillsammans med ett annat läkemedel eller för sig. Mången gång kan

det bero på en tillfällighet, om ett antal läkemedel förskrives å en eller flera

receptblanketter, och det föreslagna systemet skulle då framstå som konstlat

och orättvist. Den av motionärerna förordade anordningen är även förenad

med risk för att recept begäres på ett större antal läkemedel åt gången

än eljest skolat ske samt på läkemedel som annars skulle ha köpts utan

recept. En sådan omläggning av receptvanorna skulle medföra en ökning

av såväl kostnaderna som de administrativa besvären. Olägenheter av sist

angivna slag skulle kunna i huvudsak elimineras, om karensbeloppet i stället

anknötes till samtliga på ett recept upptagna läkemedel som avser samma

sjukdom. Utskottet står icke främmande för en utformning av karenssystemet

i överensstämmelse med denna tanke. Med hänsyn till de vid fjolårets

ställningstagande redovisade betänkligheter, som utskottet dock hyser mot

en omläggning av systemet i enlighet härmed, kan utskottet icke nu förorda

en sådan omläggning. Härvid vill utskottet särskilt understryka, att

med hänsyn till den korta tid, som förflutit sedan läkemedelsreformen fördes

ut i livet, några nämnvärda praktiska erfarenheter av reformens verkningar

naturligen ännu icke kunnat erhållas.

Med hänvisning till det anförda hemställde utskottet alt motionen icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vid utskottets utlåtande fanns fogad bl. a. en av herr Lundberg avgiven

reservation, vari på anförda skäl hemställdes om bifall till motionen.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr it är 1956

Viss undersökning rörande läkemedelsreformen

Inom farmaceutiska institutets avdelning för social- och rättsfarmaci har,

genom medverkan av medicinalstyrelsen, av apotekaren Rune Lönngren

och amanuensen Ulla Swarén utförts en statistisk undersökning av strukturen

av apotekens försäljning i reeeptur under april månad 1955. En redogörelse

för denna undersökning har publicerats i Svensk farmaceutisk

tidskrift år 1955, s. 461 o. f., under titeln »Läkemedelsreformen avspeglad

i apotekens receptur». Lönngren har vidare utfört en bearbetning av undersökningens

material i syfte bl. a. att belysa de ekonomiska följderna av

olika konstruktioner av systemet med karensbelopp och varierande storlek

av karensbeloppet. En redogörelse härför finns införd i ovannämnda tidskrift

år 1956, s. 217 o. f., under titeln »Läkemedelsförmån och kostnaden

för recepturläkemedlen».

Sistnämnda redogörelse innehåller även vissa synpunkter på frågan om

karensbeloppets anknytning. Lönngren anför rörande detta spörsmål bl. a.

följande.

Då en läkare ordinerar flera läkemedel till en och samma patient, är det

ofta en ren tillfällighet, om en eller flera receptblanketter komma till användning.

Många gånger beror detta helt enkelt på vilket utrymme, som

står till buds på blanketten. Någon som helst rättvis ordning lärer därför

icke kunna uppnås genom anknytning av karensbeloppet till recept, d. v. s.

receptblankett. De båda alternativ, som kunna komma i fråga, synas därför

vara anknytning till varje recipe eller till varje sjukdomsfall. Det torde

vara förenat med stora praktiska svårigheter att genomföra en sådan administrativ

ordning, att den ordinerande läkaren för apoteket klargör, huruvida

ett visst recipe är utskrivet som det första för ett visst sjukdomsfall eller

är ett led i en fortsatt behandling. En sådan anordning torde dock bli nödvändig,

om karensbeloppet skulle anknytas till visst sjukdomsfall.

Remissyttranden

De av kungl. medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten avgivna

remissyttrandena avser förutom förevarande motion även ett stort antal

andra motioner, i vad dessa avser frågor rörande läkemedel. En redogörelse

för de allmänna synpunkter i ämnet, som framförts i remissyttrandena,

har lämnats i utskottets utlåtande nr 38 till innevarande års riksdag

över vissa motioner med förslag till ändringar i förordningen om kostnadsfria

eller prisnedsatta läkemedel, m. m. Här må endast redogöras för

innehållet i remissyttrandena i vad dessa direkt berör den nu behandlade

motionen.

Medicinalstyrelsen framhåller att de yrkanden, som framställts om ökning

av rabattens storlek — häribiand yrkandet i förevarande motion — om de

tillgodosåges, skulle medföra, förutom en väsentlig ökning av det admi
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr M år 1956 5

nistrativa arbetet med reformens handhavande, en betydande kostnadsstegring.

Styrelsen uttalar, att kostnadsökningen i det fall karensbeloppet

skulle anknytas till samtliga på ett recept upptagna läkemedel läte sig endast

approximativt uppskatta, då några uppgifter ej förelåge om det genomsnittliga

antalet läkemedel, som ordineras per sjukdomsfall. Kostnadsstegringen

skulle emellertid troligen uppgå till inemot 10 miljoner kronor. Dessutom,

uttalar styrelsen vidare, torde förfaringssättet endast delvis tillgodose motionärernas

syfte, enär förmånen i fråga bland annat bleve beroende av läkarens

sätt att utskriva recept. Enligt medicinalstyrelsens mening torde motionen

icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksförsäkringsanstatten framhåller att de för år 1955 till apoteken av

anstalten utbetalade ersättningarna uppgått till i runt tal 39,4 miljoner kronor.

Kostnaderna hade sålunda väsentligt överskridit den angivna kostnadsramen

å 34 miljoner kronor. I anstaltens yttrande redovisas en tabell

av vilken framgår kostnadernas för år 1955 fördelning på månader, antalel

verifikationer för månad samt månatligt, genomsnittligt ersättningsbelopp

för verifikation. I tabellen har jämväl medtagits motsvarande siffror för

januari och februari månader 1956. Anstalten framhåller, att någon närmare

statistisk bearbetning av verifikationsmaterialet icke hade verkställts av

anstalten. De i anstaltens yttrande angivna beräkningarna i anledning av

vederbörande motioner grundade sig i huvudsak dels på siffror, som angivits

i förarbetena till läkemedelsreformen, dels ock på uppgifter, som redovisats

i den förenämnda, av Lönngren och Swarén gjorda undersökningen.

Beräkningarna hade vidare gjorts med utgångspunkt från de i

tabellen angivna siffrorna för år 1955. Hänsyn hade sålunda icke tagits

till den fortskridande ökning av läkemedelskonsumtionen, som syntes kunna

emotses.

I fråga om den i förevarande utlåtande behandlade motionen redovisar

anstalten härefter följande beräkningar:

I motionen II: 6 föreslås, att Riksdagen måtte besluta sådan ändring

i förordningen om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel, att karensbeloppet

anknytes till samtliga på ett recept upptagna läkemedel, som avse

samma sjukdom.

1 detta fall är beräkningen av kostnadsökningen särskilt vansklig med

hänsyn till att uppgift saknas om genomsnittliga antalet recipen per recept

och om i vilken utsträckning å ett recept förskrivna läkemedel avse samma

sjukdom. Det torde emellertid kunna antagas, att kostnadsökningen kommer

att uppgå till inemot 10 milj. kr. för år. ökningen av antalel verifikationer

skulle sannolikt icke bli av större omfattning.

I anledning av bl. a. nu ifrågavarande motion anför riksförsäkringsanstalten

i övrigt följande.

Vid läkemedelsreformens antagande har starkt betonats, att den vid

1953 års beslut i läkemedelsfrågan angivna kostnadsramen å 34 milj. kr.

borde hållas. Av de tidigare angivna siffrorna avseende utbetalade läkeme
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1956

delsersättningar för år 1955 framgår, att denna kostnadsram överskridits i

väsentlig mån, trots att ersättningarna för årets första månader av förut

angivet skäl måste anses onormalt låga. Även frånsett detta, synas siffrorna

tyda på en fortskridande ökning av ersättningarna. Bifall till någon

eller några av motionerna---samt II: 6, vilka alla innebära kostnads
ökningar,

synes under sådana förhållanden icke tillrådligt. Riksförsäkringsanstalten

vill också framhålla, att en ökning av kostnaderna för

läkemedelsförmånerna kan lägga hinder i vägen för en utökning av sådana

förmåner inom sjukförsäkringen, som kunna vara mera betydelsefulla.

Anstalten anser vidare, att om ekonomiska möjligheter dock anses föreligga

för förbättring av läkemedelsförmånerna, det är mera angeläget att komplettera

förteckningen å kostnadsfria läkemedel och att höja rabatteringen

för dyra andra läkemedel, än att borttaga eller minska det nuvarande karensbeloppet

eller att på annat sätt förbättra rabatteringen. Härtill kommer,

att varje höjning av antalet ersättningsberättigande verifikationer är ägnad

att medföra ökat administrativt arbete.

Enligt Riksförsäkringsanstaltens mening kunna visserligen skäl åberopas

för att karensbeloppet anknytes till varje samtidig förskrivning av läkemedel

i stället för till varje läkemedel (jmfr motion II: 6). Det torde exempelvis

för mången kunna te sig svårförståeligt, att prisnedsättning medgives

för ett läkemedel, som kostar 12 kr., men icke medgives, om samtidigt

förskrivas fyra läkemedel, som vart och ett kostar 3 kr. Förutom kostnadssynpunkter

tala emellertid särskilda administrativa ävensom andra skäl

mot en sådan ordning, vilket andra lagutskottet framhållit i sitt utlåtande

nr 11/1955 i anledning av motion II: 71 till 1955 års riksdag. I nämnda

utlåtande anförde emellertid utskottet, att de administrativa olägenheterna

skulle komma att ytterligare framträda, om karensbeloppet anknötes till

receptet utan att förbindas med villkoret, att förskrivningen skall avse en

och samma sjukdom. I motsats härtill anser anstalten, att ett villkor av

angiven art i hög grad skulle försvåra administrationen ävensom medföra

en ökad arbetsbelastning för läkarna, på vilka det i så fall måste ankomma

att avgöra om flera samtidigt förskrivna läkemedel avse en och samma

sjukdom eller flera sjukdomar. Någon kontroll av att ett dylikt villkor fölen

fördelaktigare beräkning av karensbeloppet vore uppfyllt synes knappast

möjlig att åstadkomma.

Pågående utredning

Jämlikt Kungl. Majrts bemyndigande den 15 juni 1956 har chefen för

.socialdepartementet samma dag tillkallat en utredningsman för att verkställa

översyn av sjukkassetaxan och utredning rörande vissa i statsrådsprotokollet

över socialärenden för samma dag angivna med läkemedelsreformen

sammanhängande frågor, m. in. I direktiven för utredningen har

föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, anfört bl. a. följande.

Under förarbetena till läkemedelsreformen förutsattes, att medicinalstyrelsen

skulle i samarbete med riksförsäkringsanstalten samt i förekommande

fall med berörda yrkesorganisationer följa läkemedelsreformens

handhavande, anpassa den med hänsyn till utvecklingen på läkemedels
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr H år 1956

7

området och åstadkomma rättelse, där så påkallades. I enlighet härmed

har medicinalstyrelsen — enligt vad som upplysts i ett av styrelsen till

riksdagens andra lagutskott i år avgivet remissyttrande, redovisat i utskottets

utlåtande nr 38 — ägnat med läkemedelsreformen förknippade förhållanden

särskild uppmärksamhet samt verkställt viss utredning rörande

lämpligheten och möjligheten att vidtaga ändring i vissa delar av hithörande

lagstiftning. Jag förutsätter, att styrelsen kommer att fullfölja detta arbete

och i sinom tid redovisa resultatet därav.

Emellertid synes det mig lämpligt att uppdraga åt den utredningsman,

som enligt det förut anförda bör tillkallas för att överse sjukkassetaxan,

att pröva vissa med läkemedelsreformen sammanhängande frågor, vilka inte

är av direkt medicinsk natur. Jag syftar härvid i första hand på den regel,

som innebär, att rabatt får åtnjutas på den del av läkemedelspriset, som

överstiger tre kronor. Vid årets riksdag har väckts ett flertal motioner rörande

denna regel, och vad som förekommit vid behandlingen av dem —

härom hänvisas till andra lagutskottets utlåtande nr 38, första kammarens

protokoll för den 29 maj och andra kammarens protokoll för den 30 maj —

ger vid handen, att administrationsapparaten belastas med ett stort antal

rabattärenden, i vilka förmånen för den enskilde är relativt ringa. Utredningsmannen

bör undersöka, på vilket sätt man skulle kunna åstadkomma

lättnader i administrationen utan att likväl äventyra syftet med läkemedelsreformen.

Skulle utredningsmannen härvid komma fram till en lösning, som

innebär en kostnadsbesparing, bör undersökas, hur ett mot besparingen

svarande belopp bäst skulle kunna användas för att effektivisera lagstiftningen

om rabatterade läkemedel. Bland de utvägar, som härvid bör prövas,

vill jag särskilt peka på möjligheten att anknyta karensbeloppet till varje

recept i stället för till varje läkemedel. Därest utredningsmannen vid prövningen

av de nu berörda spörsmålen skulle finna det lämpligt att upptaga

även andra, med dem sammanhängande frågor, som angår läkemedelsrabatteringen,

bör han vara oförhindrad därtill.

Utskottet

Chefen för socialdepartementet har den 15 juni 1956 tillkallat en utredningsman

för att bl. a. verkställa utredning rörande vissa med läkemedelsreformen

sammanhängande frågor. Enligt utredningsdirektiven har utredningsmannen

att pröva bl. a. den nu gällande regeln, att rabatt får åtnjutas

på den del av läkemedelspriset, som överstiger tre kronor. Utredningsmannen

borde, framhålles vidare i direktiven, undersöka, på vilket

sätt man skulle kunna åstadkomma lättnader i administrationen utan atl

likväl äventyra syftet med läkemedelsreformen. Skulle utredningsmannen

härvid komma fram till en lösning, som innebure en kostnadsbesparing,

borde undersökas hur ett mot besparingen svarande belopp häst skulle

kunna användas för att effektivisera lagstiftningen om rabatterade läkemedel.

Bland de utvägar, som härvid borde prövas, pekade departementschefen

i direktiven särskilt på möjligheten att anknyta karensbeloppet till

varje recept i stället för till varje läkemedel.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr M år 1956

Den genom förevarande motion aktualiserade frågan om anknytning av

karensbeloppet till samtliga på ett recept upptagna läkemedel, som avser

samma sjukdom, har intim anknytning till de spörsmål, som den tillkallade

utredningsmannen har att pröva. Med hänsyn härtill torde motionen

icke böra föranleda annan riksdagens åtgärd än en hemställan till Kungl.

Maj :t, att motionen måtte överlämnas till utredningsmannen att av honom

beaktas vid det pågående utredningsarbetet.

Utskottet hemställer därför,

att riksdagen i anledning av förevarande motion, II: 6,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte överlämna motionen till den utredningsman,

som den 15 juni 1956 tillkallats för att bl. a. verkställa

utredning rörande vissa med läkemedelsreformen sammanhängande

frågor, att av honom beaktas vid det pågående

utredningsarbetet.

Stockholm den 7 november 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson,

Sunne*, fru Carlqvist, herrar Huss, Grönkvist, Nils Theodor Larsson och

Birke*;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, fru Västberg*,

herrar Carlsson i Bakeröd, Odhe*, fröken Höjer, herr Bengtsson i Varberg*.

fru Ewerlöf* och fru Sjöstrand.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 8«

010208

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:371 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. a1 i texten