Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 340 i första kammaren av herr Hagberg samt nr 265 i andra kammaren av herr Edström.

1956-11-07 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:43, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 340 i första kammaren av herr Hagberg samt nr 265 i andra kammaren av herr Edström.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 43—44

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1956

1

Nr 43

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i

förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta

läkemedel.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 340 i första kammaren av herr Hagberg

samt nr 265 i andra kammaren av herr Edström.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om sådan ändring av Kungl. Maj:ts

förordning angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel, att patienten

får behålla originalrecept eller receptkopia, samt i övrigt vidtaga i motionen

förordade ändringar i förordningen avsedda att befria läkarna från

onödigt skrivarbete».

I fråga om de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande,

får utskottet hänvisa till motionen II: 265.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från kungl. medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten.

Yttranden över motionerna har därjämte på utskottets begäran

avgåvits av Apotekarsocietetens direktion och Sveriges läkarförbund.

Redogörelse för yttrandena lämnas i det följande.

Gällande bestämmelser

I kungl. förordningen den 4 juni 1954 angående kostnadsfria eller prisnedsatta

läkemedel stadgas i huvudsak att fria eller prisnedsatta läkemedel

såsom en försäkringsförmån på grund av den allmänna sjukförsäkringen

tillkommer envar, som är försäkrad enligt sjukförsäkringslagen. Förmånen

avser endast läkemedel, som utlämnas på apotek mot läkarrecept.

Vid särskilt långvariga och allvarliga sjukdomar tillhandahålles kostnadsfritt

vissa förtecknade läkemedel. I övrigt tillhandahålles läkemedel, som

är att anse såsom apoteksvara eller utan att vara apoteksvara innehåller

gift av första klassen, till nedsatt pris, därvid prisnedsättningen motsvarar

hälften av läkemedelskostnaden över 3 kronor. Sådan nedsättning erhåller

även den som utan att vara sjukförsäkrad är i allmän eller enskild tjänst

här i riket.

ltihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 43—44

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1956

Förordningens 1 § innehåller i första stycket den grundläggande bestämmelsen

att läkemedel, varå recept utfärdats av läkare, skall tillhandahållas

kostnadsfritt eller till nedsatt pris å apotek. Det s. k. ersättningssystemet,

vilket ligger till grund för sjukvårdsförsäkringsbestämmelserna enligt sjukförsäkringslagen,

tillämpas således inte enligt förevarande förordning.

För de läkemedel, som apotekare enligt vad ovan sagts utlämnat kostnadsfritt

eller till nedsatt pris erhåller han ersättning från riksförsäkringsanstalten

med i förra fallet fastställt försäljningspris och eljest föreskriven

prisnedsättning (4 §). Enligt förordningens 8 § har Konungen eller den

myndighet, som Konungen bestämmer, att meddela de närmare föreskrifter,

som finns erforderliga för tillämpningen av förordningen. Med stöd av

denna bestämmelse har utfärdats bland annat kungl. kungörelsen den 3

december 195i med tillämpningsföreskrifter till förordningen den 4 juni

195A angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel. Enligt denna kungörelse

gäller bland annat följande.

Förskrivning av läkemedel, som enligt läkemedelsförordningen må å

apotek utlämnas kostnadsfritt skall ske å särskild receptblankett (läkemedelskort)

enligt fastställt formulär. Å varje läkemedelskort får upptagas endast

en läkemedelsformel.

Förskrivning av läkemedel, som enligt förordningen må å apotek inköpas

till nedsatt pris, skall ske å därför avsedd receptblankett enligt fastställt

formulär. Är förskrivningen avsedd att expedieras mera än en gång, skall

å blanketten angivas det antal gånger, som förnyad expedition må äga rum

(iteration). Nämnda antal må ej överstiga tre. Vid iteration må å samma

receptblankett upptagas endast en läkemedelsformel. Expedition av förskrivning

å prisnedsatt läkemedel sker, där förskrivningen icke är avsedd för

förnyad expedition, mot avlämnande av receptet. Vid expeditionen skall

receptblanketten förses med uppgift om apotekets namn och dagen för expeditionen

samt åsättas taxering. Receptet utgör apotekarens verifikation.

Är förskrivningen avsedd att expedieras mera än en gång, skall vid varje

expedition receptblanketten förses med uppgift om apotekets namn och dagen

för expeditionen samt, då den första expeditionen sker, jämväl åsättas

taxering. Vid varje expedition utom den sista skall receptet återställas till

vederbörande, sedan å blankett enligt fastställt formulär verkställts avskrift

av signaturen (signaturavskrift). Sådan avskrift, som skall innehålla taxering,

utgör apotekarens verifikation. Vid den sista expeditionen kvarhålles

receptet å apoteket såsom apotekarens verifikation.

Från vad sålunda stadgats gäller vissa undantag. I brådskande fall må

läkemedel utlämnas kostnadsfritt eller till nedsatt pris utan hinder av de

bestämmelser för vilka ovan redogjorts. I dylikt fall skall läkaren å den

för förskrivningen använda handlingen vitsorda att fråga är om brådskande

fall samt lämna de uppgifter, som skulle ha lämnats, om föreskriven

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr A3 år 1956

3

blankett använts. Vid expedition kvarhålles receptet å apoteket såsom

apotekarens verifikation. Vidare gäller att förskrivning av läkemedel, som

må inköpas till nedsatt pris, även kan ske genom telefonering av förskrivningen

till apotek. Sådan förskrivning skall å apoteket införas å receptblankett

enligt därför fastställt formulär, och läkaren är skyldig att lämna

de uppgifter utöver förskrivningen, som erfordras från läkaren för blankettens

ifyllande. Även i sådant fall skall receptet kvarhållas å apoteket såsom

apotekarens verifikation.

Vid expedition av förskrivning, där enligt vad ovan sagts receptet skall

kvarbliva å apoteket, skall genom apotekarens försorg tillhandahållas en

bestyrkt avskrift av receptet, såframt den för vilken receptet utfärdats är i

behov därav för företeende av avskriften hos försäkringsinrättning, som

avses i lagen om yrkesskadeförsäkring.

Frågornas tidigare behandling

Enligt 1946 års principbeslut i fråga om sjukförsäkringen

skulle läkemedlen icke omfattas av försäkringen. Emellertid skulle apoteken

expediera recept avseende läkmedel för vissa kvalificerade sjukdomar gratis

och recept å andra läkemedel med viss rabatt. Apoteken skulle därefter

äga att av statsmedel återfå sina ifrågavarande utlägg. I den proposition, nr

312 år 1946, genom vilken förslaget underställdes riksdagen, uttalade föredragande

departementschefen, statsrådet Möller, att förslaget erbjöd betydande

administrativa fördelar. De enskilda skulle, uttalade departementschefen,

icke behöva förskottera kostnaden respektive rabatten och sluppe

alltså besväret att återkräva dessa utlägg av sjukkassan, varjämte sjukkassorna

befriades från bestyret att taga befattning med sammanlagt omkring

10 miljoner recept om året. Departementschefen framhöll, att utbetalningarna

till apoteken i stället skulle handhavas centralt, därvid granskningen

av apotekens räkningar kunde verkställas med anlitande av erforderlig

sakkunskap på ett i allo rationellt och arbetsbesparande sätt.

Tredje särskilda utskottet, som behandlade förslaget i sitt utlåtande nr

1 år 19i6, underströk att det föreslagna systemet innebar att en betydande

administrativ förenkling ernåddes, samtidigt som allmänheten besparades

besväret att först till apoteket erlägga hela läkemedelskostnaden och därefter

hos sjukkassan göra framställning om ersättning helt eller delvis för densamma.

Vid 1953 års riksdag framlades förslag innebärande bland annat

att läkemedelsrabatteringcn anknöts till sjukförsäkringen. I proposition nr

178 år 1953, genom vilken riksdagen förelädes bland annat förslag i detta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1956

ämne, uttalade föredragande departemenschefen, statsrådet Sträng, att det

i 1946 års principbeslut avsedda systemet, varigenom läkemedelsrabatteringen

förutsattes skola ske å apoteken och sjukkassorna sålunda befriades

från besväret med granskning och bokföring av miljontals läkemedelsräkningar

om året, syntes innebära en god administrativ lösning. Detta system,

anförde departementschefen vidare, kunde emellertid begagnas även vid

en anknytning till sjukförsäkringen. En lämplig lösning syntes enligt departementschefen

vara att apoteken insände sina av rabatteringen föranledda

räkningar till tillsynsmyndigheten för sjukförsäkringen, som likviderade

dem.

Genom proposition nr 163 år 1954 underställdes 1954 års riksdag

förslag till förordning angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

Under förarbetena diskuterades bland annat frågorna om iterationsrecept

och utfärdandet av receptkopior. Föredragande departementschef en, statsrådet

Sträng, framhöll i propositionen bland annat att det icke kunde komma

i fråga att där diskutera alla hithörande detaljspörsmål. Vissa spörsmål —

däribland frågan om iterationsrecepten — finge övervägas i samband med

utfärdande i administrativ ordning av närmare föreskrifter i angivna hänseenden.

I fråga om receptkopior anslöt sig departementschefen till den

mening, som den i ärendet tillkallade särskilda utredningsmannen uttalat,

innebärande att behovet av sådana kopior icke syntes vara så stort, att ett

obligatoriskt avskriftsförfarande ansågs motiverat.

Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 37 år

1954 och hade därvid även att taga ställning till ett motionsvis framställt

yrkande att riksdagen måtte uttala, att de tekniska och administrativa frågorna

rörande recepten borde lösas med beaktande av dels behovet av att

patienten alltid finge behålla originalrecept eller receptkopia, dels angelägenheten

av att läkarna icke i onödan betungades med skrivarbete. Utskottet

anförde i denna del:

Utskottet är icke berett att i detalj taga ställning till motionärernas förslag.

Hithörande frågor s-ynes böra lösas slutgiltigt vid de överläggningar

angående den tekniska och administrativa utformningen av reformen, som

enligt vad utskottet erfarit kommer att hållas mellan vederbörande centralorgan

och berörda parter. Därvid bör självfallet patienternas behov av att

erhålla en utskrift av receptet beaktas. Utskottet delar helt uppfattningen,

att det är angeläget att vid lösningen av dessa spörsmål beaktas, att läkarna

icke i onödan bör betungas med skrivarbete.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr A3 år 1956 5

Remissyttranden

Medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstaltens remissyttranden avser

förutom förevarande motioner ett stort antal andra motioner, i vad dessa

avser frågor rörande läkemedel. För de allmänna synpunkter i ämnet, som

framföres i yttrandena, har utskottet utförligt redogjort i sitt utlåtande

nr 38 till innevarande års riksdag. Nedan återges allenast de delar av yttrandena,

som direkt berör de i förevarande utlåtande behandlade motionerna.

Medicinalstyrelsen uttalar att trots läkemedelsreformens omfattning och

dess ingripande karaktär läkare och apotekspersonal syntes snabbt ha bemästrat

de svårigheter, som vore förknippade med reformens praktiska tilllämpning,

även om detaljproblem gång efter annan fortfarande uppstode.

Det vore emellertid ett ofrånkomligt faktum, att vissa av dessa svårigheter,

vilka delvis förutsetts och vägts under förarbetena till reformen, vid tilllämpningen

kommit att framträda med påfallande skärpa. Sålunda hade

reformens handhavande medfört en så påtaglig ökning av arbetet för berörda

yrkeskategorier, att det syntes angeläget att undersöka, huruvida möjligheter

funnes till förenklingar i den praktiska tillämpningen av reformen.

Beträffande förevarande motioner anför medicinalstyrelsen vidare bland

annat:

Enligt motionärens förslag skulle läkemedelsrabatten utbetalas av vederbörande

sjukkassa mot av apotek utfärdat kvitto. Ett sådant förfaringssätt

skulle medföra de ur läkarvårdssynpunkt mycket stora fördelarna, att patienterna

skulle få behålla originalrecepten och att recepten kunde förnyas

i samma utsträckning som före läkemedelsreformens genomförande. För

apotekens vidkommande torde förfaringssättet medföra minskat bokföringsarbete.

ökat arbete komme emellertid i så fall att läggas på sjukkassorna,

och en olägenhet skulle uppstå för allmänheten genom att den för erhållande

av återbäring av läkemedelskostnaden måste hänvända sig till sjukkassorna.

Med hänsyn till angelägenheten av att de, som utöva sjukvårdande

verksamhet, icke belastas med mera skrivarbete än som är oundgängligen

nödvändigt anser medicinalstyrelsen, att förslaget bör underkastas en

ingående prövning. I motionen framskymtar ett alternativt förfaringssätt,

som går ut på kopiering av recepten. I en av medicinalstyrelsen i samband

med reformens införande till Kungl. Maj :t överlämnad promemoria angående

det administrativa förfarandet vid tillhandahållandet å apotek av läkemedel

kostnadsfritt eller till nedsatt pris diskuterades ingående olika sådana

förfaringssätt. De i promemorian angivna frågeställningarna äro utomordentligt

aktuella.

Medicinalstyrelsen framhåller vidare att framförda önskemål i fråga om

ändringar i det administrativa förfarandet nära anslöte sig till de frågeställningar,

som framkommit under den inom styrelsen pågående översynen av

gällande lagstiftning angående läkemedelsreformen. Dessa frågeställningar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1956

vore, anför styrelsen vidare, delvis av invecklad natur och syntes kräva en

noggrann prövning samt ingående diskussioner med berörda parter.

Avslutningsvis uttalar styrelsen att flertalet i yttrandet berörda motioner,

i vad dessa avsåge frågor rörande läkemedel — däribland de i detta utlåtande

behandlade — icke torde böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Riksförsäkringsanstalten anför i sitt remissyttrande bland annat:

Riksförsäkringsanstalten delar motionärernas uppfattning om att en

översyn av det administrativa förfarandet bör vidtagas i syfte att med ledning

av den gångna tidens erfarenheter åstadkomma förbättringar och förenklingar.

Det nuvarande systemet som sådant måste dock anses ha i stort

sett fungerat väl, och någon anledning att frångå de principer, på vilka systemet

bygger, synes förty icke föreligga. Riksförsäkringsanstalten vill dock

framhålla, att den inom anstalten stickprovsvis verkställda kamerala kontrollen

av infordrade verifikationer har givit vid handen, att apoteksräkningarna

i ett mycket stort antal fall varit behäftade med felaktigheter,

översynen får därför icke resultera i sådana ändringar, som försvåra eller

omöjliggöra kontroll av de vid apoteken lämnade förmånerna.

Frågan om framställande av kopia av recept diskuterades ingående vid

förberedelserna till reformens genomförande, och olika kopieringsmetoder

övervägdes, vilka dock i regel skulle ställa sig mycket dyrbara. Denna fråga

torde vid en kommande översyn böra ytterligare övervägas. Det må emellertid

framhållas, att den möjligheten alltid föreligger, att läkarna taga en genomskriftskopia

vid receptets utfärdande, vilken metod flera läkare torde

tillämpa.

En sådan omläggning av det administrativa förfarandet, att ersättningen

för läkemedelsutgifter skall utbetalas av de allmänna sjukkassorna, vill

Riksförsäkringsanstalten bestämt avstyrka. Ett dylikt system skulle icke

minst för allmänheten medföra en avsevärd försämring. Den förmånsberättigade

skulle då ha att först bestrida hela läkemedelskostnaden, vilket i

vissa fall kan bereda honom svårigheter, för att därefter vända sig till sjukkassan

för att återfå hela kostnaden eller en del därav. För sjukkassorna

skulle systemet medföra en avsevärd administrativ belastning, vilket bäst

torde framgå av att kassornas verifikationsantal skulle öka med mer än 10

milj. för år. Någon nämnvärd kontroll av förmånerna skulle icke vara möjlig

att verkställa. Olägenheterna och de ökade administrationskostnaderna

skulle icke stå i rimlig proportion till de fördelar, som möjligen ur vissa

synpunkter skulle kunna vinnas.

Apotekarsocietetens direktion uttalar bland annat:

Förordningen angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel trädde

i kraft den 1 januari 1955 och har alltså nu tillämpats under något mera

än ett år. Vid årets riksdag ha beträffande förordningen, utöver de remitterade,

ett flertal motioner avgivits, vilka åsyfta ändringar i förordningens

omfattning och utformning. Det är direktionen också bekant, att medicinalstyrelsen

och riksförsäkringsanstalten i samråd för närvarande överse det

komplex av frågor, som innefattas i bestämmelserna om läkemedelsreformens

realinnehåll samt dess administrativa och tekniska utformning.

Läkarnas ökade arbetsbörda till följd av bestämmelserna om receptens

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 är 1956

7

avfattande är endast en av dessa många frågor. Man har att räkna med, att

även denna liksom motionärernas förslag till dess lösning kommer att beaktas

vid den nu pågående översynen. Vid en revision av bestämmelserna

torde man ha största utsikten till en god avvägning av de olika synpunkter,

som kunna göra sig gällande därvidlag, om man har tillfälle behandla dem

alla samtidigt.

Direktionen är därför av den uppfattningen, att de remitterade motionerna

nu icke böra föranleda annan åtgärd än en riksdagens hemställan till

Kungl. Maj :t, att de måtte överlämnas till ovan nämnda ämbetsverk för beaktande

vid den pågående revisionen av förordningen.

Sveriges läkarförbund anför i sitt remissyttrande följande:

I sitt yttrande den 4 februari 1954 över utredning med förslag rörande

utformningen av läkemedelsreformen framhöll läkarförbundet bland annat

angelägenheten av att läkarna i största möjliga utsträckning fick ägna sig

åt egentligt sjukvårdsarbete och att det genom sjukförsäkringsreformen nytillkommande

skrivarbetet icke gjordes mera omfattande än vad som var

oundgängligen nödvändigt. Mindre kvalificerade arbetsuppgifter borde överlåtas

åt hjälpkrafter. I annat fall vore det fara för att sjukförsäkringsreformen

skulle komma att leda till sänkt sjukvårdsstandard.

I samma yttrande hävdade förbundet också att patienten borde behålla

originalrecept eller kopia därav. Vid förnyat besök hos läkaren eller vid

besök hos annan läkare är det nödvändigt att läkaren blir informerad om

tidigare terapi. Man kan ej alltid räkna med att patienten kan klart redogöra

för detta eller att läkaren minnes det eller har anteckningar därom.

Betydande olägenheter är således förenade med att recepten kvarhålles på

apoteken. Detta förfarande har också den olyckliga konsekvensen att medan

tidigare från början icke itererade recept kunnat itereras vid återbesök,

så måste nu nytt recept utskrivas, vilket medför både tidsutdräkt för läkarna

och extra kostnader för patienterna.

Förbundet vill också understryka det olämpliga förfarandet att endast

en läkemedelsformel får skrivas på samma blankett i de fall då receptet

itereras. Detta innebär att läkarna i fråga om sjuka med långvariga sjukdomstillstånd

måste utskriva ett recept för varje medicin och sedan förnya

recepten så många gånger som den sjukes tillstånd medger. Läkarna förorsakas

härigenom ett betydande merarbete.

I fråga om receptblanketternas utformning vill läkarförbundet särskilt

invända mot skyldigheten för läkarna att på varje blankett utsätta patientens

födelsedatum. Såvitt förbundet kunnat utröna fyller dessa uppgifter

icke något förnuftigt ändamål.

Å receptblanketterna står angivet att läkarna med signum skall markera

om receptet berättigar till prisnedsättning. Med signum förstås här förkortad

namnteckning, egenhändigt skrivna initialer e. d. Det övervägande flertalet

recept berättigar till nedsättning, varför läkarna praktiskt taget å

varje recept måste göra eu särskild markering med signum. Om läkaren

överhuvud taget skall belastas med kontrolluppgifter av bär berörd natur

-— vilket förbundet av ovan angivna skäl anser högeligen olämpligt och

irrationellt — borde i varje fall den ändringen genomföras att ifrågavarande

åtgärd bör vidtagas blott i de sällsynta undantagsfall då förskrivningen ej

är förmånsbcrättigandc. Enligt vad förbundet från apotekarbåll erfarit får

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 43 är 1956

apoteken i stor utsträckning själva fylla i denna uppgift på blanketten, då

läkarna vanligtvis glömmer bort den. Med hänsyn till dess ringa praktiska

betydelse borde den emellertid enligt förbundets uppfattning helt kunna

borttagas från receptblanketterna.

Läkarförbundet uttalar avslutningsvis att förbundet helt ville instämma

med motionärerna om att receptskrivningen blivit betydligt mera komplicerad

och tidsödande än tidigare till förfång för sjukvården, den vårdsökande

allmänheten och läkarnas verksamhet. Förbundet tillstyrkte tfärför

varmt motionärernas förslag om en sådan ändring av tillämpningsföreskrifterna

att receptet upphörde att vara verifikation på läkekostnaden och att

i stället dess enda funktion liksom tidigare bleve att vara en läkemedelsförskrivning.

Pågående utredning

Jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t den 15 juni 1956 har chefen

för socialdepartementet, statsrådet Ericsson, samma dag tillkallat en utredningsman

för att verkställa översyn av sjukkassetaxan och utredning rörande

bland annat vissa med läkemedelsreformen sammanhängande frågor.

Ur de för utredningsmannen utfärdade, i statsrådsprotokollet över socialärenden

för den 15 juni 1956 redovisade direktiven må här återgivas följande

avsnitt.

Emellertid synes det mig lämpligt att uppdraga åt den utredningsman,

som enligt det förut anförda bör tillkallas för att överse sjukkassetaxan,

att pröva vissa med läkemedelsreformen sammanhängande frågor, vilka

inte är av direkt medicinsk natur. Jag syftar härvid i första hand på den

regel, som innebär, att rabatt får åtnjutas på den del av läkemedelspriset,

som överstiger tre kronor. Vid årets riksdag har väckts ett flertal motioner

rörande denna regel, och vad som förekommit vid behandlingen av dem —

härom hänvisas till andra lagutskottets utlåtande nr 38, första kammarens

protokoll för den 29 maj och andra kammarens protokoll för den 30 maj

— ger vid handen, att administrationsapparaten belastas med ett stort antal

rabattärenden, i vilka förmånen för den enskilde är relativt ringa. Utredningsmannen

bör undersöka, på vilket sätt man skulle kunna åstadkomma

lättnader i administrationen utan att likväl äventyra syftet med läkemedelsreformen.

Skulle utredningsmannen härvid komma fram till en lösning,

som innebär en kostnadsbesparing, bör undersökas, hur ett mot besparingen

svarande belopp bäst skulle kunna användas för att effektivisera

lagstiftningen om rabatterade läkemedel. Bland de utvägar, som härvid bör

prövas, vill jag särskilt peka på möjligheten att anknyta karensbeloppet till

varje recept i stället för till varje läkemedel. Därest utredningsmannen vid

prövningen av de nu berörda spörsmålen skulle finna det lämpligt att upptaga

även andra, med dem sammanhängande frågor, som angår läkemedelsrabatteringen,

bör han vara oförhindrad därtill.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1956 9

Utskottet

Läkemedelsreformen har, samtidigt som den inneburit ett värdefullt stöd

för medborgarna när det gäller att möta de ekonomiska påfrestningarna

vid sjukdom, även medfört ett betydande administrativt merarbete för

bland annat läkare och apotekare. Särskilt för läkarna synes detta arbete

ha blivit betungande och kommit att i icke obetydlig omfattning inkräkta

på den för läkarnas egentliga arbetsuppgifter avsedda tiden. Att dessa

ogynnsamma konsekvenser av den i övrigt värdefulla läkemedelsreformen i

möjligaste mån begränsas är enligt utskottets mening ett framträdande

önskemål. Vissa åtgärder i sådant syfte förordas i de i förevarande utlåtande

behandlade motionerna.

Chefen för socialdepartementet har den 15 juni 1956 tillkallat en utredningsman

för att bland annat verkställa utredning rörande vissa med läkemedelsreformen

sammanhängande frågor. Av direktiven framgår att utredningsmannen

i första hand har att pröva frågor rörande omfattningen

av rabatteringen samt karensbeloppets anknytning och att därvid undersöka,

på vilket sätt man skulle kunna åstadkomma lättnader i administrationen

utan att likväl äventyra syftet med läkemedelsreformen. I direktiven

anges vidare att om utredningsmannen vid prövningen av berörda spörsmål

skulle finna det lämpligt att upptaga även andra, med dem sammanhängande

frågor, som anginge läkemedelsrabatteringen, han borde vara oförhindrad

därtill.

Att utan en ingående prövning företaga ändringar i enlighet med motionärernas

förslag bör enligt utskottets mening icke komma i fråga. Vissa av

de i motionerna aktualiserade spörsmålen är emellertid av sådan angelägenhetsgrad,

att de enligt utskottets åsikt snarast bör göras till föremål för

överväganden. Det synes utskottet därför lämpligt, att motionerna överlämnas

till den utredningsman, som tillkallats för att bland annat utreda vissa

med läkemedelsreformen sammanhängande frågor.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 340

och II: 265, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att

Kungl. Maj :t måtte överlämna motionerna till den utredningsman,

som den 15 juni 1956 tillkallats för att bland

annat verkställa utredning rörande vissa med läkemedelsreformen

sammanhängande frågor, att av honom beaktas

vid det pågående utredningsarbetet.

Stockholm den 7 november 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1956

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne*,

fru Carlqvist, herrar Huss, Grönkvist, Nils Theodor Larsson och Birke*;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, fru Västberg*,

herrar Carlsson i Bakeröd, Odhe*, fröken Höjer, herr Bengtsson i Varberg*,

fru Ewerlöf och fru Sjöstrand.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:373 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner dels om ändring i sjukförsäkringslagen i syfte att möjliggöra läkarvårdsersättning för förebyggande vård a1 i texten