Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av grundsjukpenningen och den högsta sjukpenningen i den allmänna sjukförsäkringen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 339 i första kammaren av herrar Norling och öhman samt nr 271 i andra kammaren av fru Nilsson m. fl.

1956-11-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:49, Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av grundsjukpenningen och den högsta sjukpenningen i den allmänna sjukförsäkringen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 339 i första kammaren av herrar Norling och öhman samt nr 271 i andra kammaren av fru Nilsson m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 49—50

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1950

1

Nr 49

Utlåtande i anledning av väckta motioner om höjning av grundsjukpenningen

och den högsta sjukpenningen i den allmänna

sjukförsäkringen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 339 i första kammaren av herrar Norling

och öhman samt nr 271 i andra kammaren av fru Nilsson m. fl.

I motionerna, vilka är likalydandc, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhåller om förslag till riksdagen om sådan ändring

av gällande sjukpenningtabell, att grundsjukpenningen blir fem kronor per

dag och högsta sjukpenning kommer att utgå med 25 kronor per dag».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande får

utskottet hänvisa till motionen II: 271.

över motionerna och ett flertal andra motioner rörande sjukförsäkringslagstiftningen

har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från kungl. medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten.

Medicinalstyrelsen har med hänvisning till att de remitterade

motionerna i väsentliga delar omfattade frågor, som det icke ankomme

på styrelsen att bedöma, begränsat sitt yttrande till att avse de delar av

motionerna, som mera direkt berörde styrelsens verksamhetsområde. Det

i förevarande motioner upptagna spörsmålet har sålunda icke behandlats

i styrelsens yttrande. Redogörelse för riksförsäkringsanstaltens yttrande

lämnas i det följande.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen om allmän sjukförsäkring gäller med avseende å sjukpenningförsäkringen

bland annat följande. De sjukkassemedlemmar, som har

en årsinkomst av förvärvsarbete om minst 1 200 kronor, är tillförsäkrade

grundsjukpenning med 3 kronor om dagen. Därjämte är vissa kvinnor

grundsjukpenningförsäkrade, trots att deras årsinkomst av förvärvsarbete

ej uppgår till detta belopp. Varje medlem, som har en årsinkomst av tjänst

om minst 1 800 kronor, är dessutom obligatoriskt försäkrad för tilläggssjukpenning,

som till storleken bestämmes av vederbörandes inkomst av tjänst. I

fråga om tilläggssjukpenningcn gäller ett system med tolv sjukpenningklas
fiihang

till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 and. Nr 49—50

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 49 är 1956

ser (klasserna 2—13) och sjukpenningbelopp om lägsl 1 krona i klass 2 vid

en årsinkomst av tjänst om högst 2 400 kronor och högst 17 kronor i klass

13 vid en årsinkomst av tjänst om 14 000 kronor och därutöver. I klasserna

4—13 nedsättcs tilläggssjukpenningen efter de första 90 dagarna av en

sjukperiod för vilka sjukpenning utgått. Efter denna tid är den högsta tillläggssjukpenningen

9 kronor.

Sjukpenningarna är skattefria.

Tidigare överväganden i ämnet

Frågan om storleken av förmånerna på grund av den obligatoriska sjukpenningförsäkringen

diskuterades under förarbetena till de år 1953 beslutade

ändringarna i sjukförsäkringslagen. Vid remissbehandlingen av socialvårdskommitténs

år 1952 avgivna betänkande (SOU 1952: 39) innehållande

bland annat förslag i detta ämne uttalades från flera håll att de av utredningen

föreslagna sjukpenningbeloppen vore för låga. Vid framläggande av

proposition nr 178 år 1953 med bland annat förslag till ändringar i sjukförsäkringslagen

anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Sträng, i denna fråga bland annat följande.

Socialförsäkringsutredningen har föreslagit, att grundsjukpenningen fastställes

enhetligt till 3 kronor. Detta belopp svarar nära mot den sjukpenning,

som i genomsnitt skall utgå enligt den antagna lagen. Förslag har vid

remissbehandlingen väckts om att grundsjukpenningen skall bestämmas till

4 kronor. En sådan — i sig själv måhända önskvärd — höjning skulle, enär

det av ekonomiska skäl ej synes möjligt att öka statsbidraget, innebära

en avgiftshöjning, som för två makar tillsammans kan antagas uppgå till

30 å 35 kronor om året. Jag anser att en sådan konsekvens bör undvikas.

I anledning av de invändningar, som i en del remissyttranden framförts

därom att sjukpenningbeloppet vore för lågt för de hemmavarande gifta

kvinnornas del, må framhållas att det föreliggande förslaget innebär en

fördubbling i kronor räknat av den sjukpenning, som enligt den antagna

lagen skall tillkomma dessa kvinnor. Det är givet, att beloppet i vissa fall

kan synas alltför lågt, men detta torde inte vara regeln. Vidare bör märkas

att grundsjukpenningens syfte endast är att lämna viss hjälp vid sjukdom.

Otvivelaktigt föreligger också vissa kontrollsvårigheter beträffande dessa

kvinnor. I detta fall torde det sålunda vara påkallat att avvakta erfarenheterna

innan ytterligare förbättringar av sjukpenningförmånerna beslutas.

Mot den av utredningen föreslagna skalan rörande tilläggssjukpenningen

har vissa invändningar gjorts under remissbehandlingen. Sålunda har framhållits,

att skalan i vissa inkomstlägen lämnade för låg kompensation för

inkomstbortfallet, särskilt vid jämförelse med den nu inom olycksfallsförsäkringen

gällande skalan. Ä andra sidan har gjorts gällande, att den föreslagna

sjukpenningförsäkringen bleve alltför dyrbar samt att den skapade

risker för missbruk. De synpunkter jag förut anfört i fråga om försäkring
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 49 år 1956 3

ens utformning manar till återhållsamhet även i förevarande avseende. Den

sänkning av olycksfallssjukpenningen, som kan uppkomma i vissa inkomstlägen,

torde mer än väl uppvägas av det skydd som erhålles vid andra sjukdomar

samt av den höjning av sjukpenningens maximibelopp, som jag förordat

och varigenom omkring en fjärdedel av de yrkesskadeförsäkrade

kommer att erhålla högre sjukpenning än enligt gällande lag. I syfte att i

någon mån höja ersättningsbeloppen inom skalans mellersta inkomstlägen,

där den föreslagna kompensationen förefaller väl låg, anser jag mig emellertid

böra tillstyrka viss jämkning i den av utredningen föreslagna sjukpenningskalan.

—

Remissyttrande

Riksförsäkringsanstalten uttalar i sitt remissyttrande att enligt anstaltens

mening tillräckliga skäl ej förelåge att nu upptaga den med förevarande

motioner avsedda frågan till särbehandling. Enligt anstalten ägde frågan

hland annat visst samband med spörsmålet om allmän pensionsförsäkring.

Utskottet

I motionerna hemställes om sådan ändring av gällande sjukpenningtabell,

att grundsjukpenningen blir fem kronor per dag och högsta sjukpenning

kommer att utgå med 25 kronor per dag.

I anledning av vad i motionerna anföres i fråga om den fortgående penningvärdesförsämringens

inverkan på den sjukes ekonomi vill utskottet

erinra om att i den mån penningvärdesförsämringen jämväl medfört en

ökning av den försäkrades inkomst av tjänst, detta i sin tur kan ha inneburit

att vederbörande blivit inplacerad i högre sjukpenningklass än den tidigare

för honom gällande. Sjukpenningtabellens konstruktion medför på

sådant sätt för huvudparten av de förvärvsarbetande att verkningarna av

penningvärdesförsämringen automatiskt kompenseras.

Med hänsyn härtill och då den sedan sjukförsäkringslagens ikraftträdande

inträdda penningvärdesförändringen icke varit så stor att det för

närvarande finnes skäl att ompröva storleken av den lägsta respektive

högsta sjukpenningen, kan utskottet icke tillstyrka förevarande motioner.

Utskottet hemställer alltså,

att förevarande motioner, 1:339 och 11:271, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 november 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr i9 år 1956

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elovvsson, Axel E. Svensson*, fru

Carlqvist*, herrar Huss, Mannerskantz*, Grönkvist, fru Hamrin-Thorell och

herr Alvar Andersson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Jacobsson i

Tobo*, Nilsson i Göteborg*, fröken Höjer*, fru Ewerlöf*, herrar Johansson

i Södertälje, Fredriksson och Larsson i Hedenäset.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.