Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1955 vid dess trettioåttonde sammanträde fattade beslut.

1956-02-09 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:5, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1955 vid dess trettioåttonde sammanträde fattade beslut.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1956

1

Nr 5

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan

om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens år

1955 vid dess trettioåttonde sammanträde fattade beslut.

Genom en den 16 december 1955 dagtecknad proposition, nr 18 år 1956,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående

vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens år 1955 vid dess trettioåttonde sammanträde fattade

beslut.

Ifrågavarande beslut, vilka är av beskaffenhet att i enlighet med artikel

19 av Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen,

är följande:

1) Konvention (nr 104) angående avskaffande av straffpåföljder för brytande

av arbetsavtal från migrerande arbetares sida.

2) Rekommendation (nr 99) angående arbetsvärd för partiellt arbetsföra.

8) Rekommendation (nr 100) angående skydd för migrerande arbetare i

underutvecklade länder och områden.

Texterna till konventionen och rekommendationerna har såsom bilagor

(Bilaga A—C) fogats till propositionen. Utskottet torde få hänvisa till dessa

bilagor.

Svensk ratificering av konventionen avstyrkes i propositionen. Beträffande

rekommendationen nr 99 föreslås, att däri framlagda riktlinjer tages i

beaktande vid den svenska arbetsvårdsverksamhetens fortsatta utbyggnad,

medan rekommendationen nr 100 icke anses påkalla annan åtgärd från

svensk sida än en förklaring att i rekommendationen angivna åtgärder saknar

tillämpning på svenska förhållanden.

Internationella arbetskonferensens trettioåttonde sammanträde hölls i Genéve

under tiden den 1—23 juni 1955. I sammanträdet deltog representanter

för 65 medlemsstater, av vilka det stora flertalet sänt fullständiga delegationer,

d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera av arbetar-

och arbetsgivarsidan. Sverige deltog i sammanträdet med eu fullständig

delegation.

t Bihang till riksdagens protokoll 1956. 0 samt. 2 avd. Nr 6.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1956

Konvention (nr 104) angående avskaffande av straffpåföljder för brytande

av arbetsavtal från infödda arbetares sida

Vid Internationella arbetskonferensens 25:e allmänna sammanträde (år

1939) antogs en konvention (nr 65) i förevarande ämne, vilken ratificerats

endast av Nya Zeeland och Storbritannien samt av Italien, såvitt avser Somaliland.

I den proposition till 1940 års riksdag, nr 19, i vilken riksdagens yttrande

över konventionen inhämtades, anförde dåvarande chefen för socialdepartementet,

statsrådet Möller, att då Sverige icke hade kolonier eller därmed

jämförliga underlydande områden, syntes anledning icke förligga för vårt

land att ratificera konventionsförslaget.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 6, hade icke något att erinra mot vad departementschefen

anfört.

I artikel 2 av 1939 års konvention stadgas bl. a., att alla straffpåföljder

för brytande av avtal, på vilka konventionen äger tillämpning, skall avskaffas

»progressivt och snarast möjligt».

1955 års konvention i ämnet innebär i huvudsak, att alla straffpåföljder

för brytande av arbetsavtal, som avses i 1939 års konvention, skall avskaffas

omedelbart eller — om det ej kan ske — så snart som möjligt och inte senare

än ett år efter konventionens ratificering.

över konventionen har delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet yttrat sig.

Delegationen erinrar om att delegationen i ett den 1 december 1939 avgivet

yttrande över 1939 års konvention framhållit, att det icke borde ifrågakomma

för Sverige att förverkliga konventionens föreskrifter genom lagstiftning

eller på annat sätt; konventionen borde då ej heller ratificeras.

Med hänsyn till statsmakternas ställningstagande till 1939 års konvention

och då ej heller de i den nya konventionen intagna bestämmelserna

ägde tillämpning på svenska förhållanden, föreslår delegationen, att sistnämnda

konvention icke ratificeras av Sverige.

Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, anför i propositionen

efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena, att

han på de skäl, som anförts av delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet, anser att konventionen inte bör ratificeras av Sverige.

Rekommendation (nr 99) angående arbetsvärd för partiellt arbetsföra

Sedan frågan om arbetsvärd för partiell! arbetsföra varit föremål för eu

första behandling vid arbetskonferensens 37:e sammanträde (1954), varvid

till grund för diskussionen lades de synpunkter, som framkommit i svaren

från vissa medlemsstater -— bland dem Sverige — å ett av arbetsbyrån utarbetat

frågeformulär, uppfördes ärendet på dagordningen för 1955 års konferenssammanträde

för slutligt avgörande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr ö är 1.956

3

Inför det för ärendets behandling vid konferensen tillsatta utskottet framlades

ett av arbetsbyrån efter konsultation av medlemsstaterna utarbetat

förslag till rekommendation angående arbetsvärd för partiellt arbetsföra.

Detta förslag togs till utgångspunkt för utskottets förhandlingar.

Den slutligt utarbetade rekommendationen antogs enhälligt med 210

röster.

Med partiellt arbetsför avses i rekommendationen varje person, vilkens

utsikter att erhålla och behålla lämpligt arbete är väsentligt begränsade till

följd av fysiskt eller psykiskt handikapp. En viktig princip, som fastslås i

rekommendationen, är att arbetsvärden bör göras tillgänglig för alla partiellt

arbetsföra, oavsett handikappets ursprung eller art och oavsett ålder, förutsatt

att de kan förberedas för och har rimliga utsikter att erhålla och behålla

lämpligt arbete. Rekommendationen innehåller vidare uttalanden om

principer och metoder för yrkesvägledning, yrkesutbildning och placering

av partiellt arbetsföra, huvuddragen av arbetsvärdens administrativa organisation

samt en uppräkning av lämpliga metoder för att stimulera de partiellt

arbetsföra att utnyttja arbetsvärden. Andra punkter i rekommendationen

hänför sig till samverkan mellan medicinska och arbetsvårdande organ,

varjämte särskilda anvisningar lämnas för handikappade barn och

minderåriga.

Två avdelningar (VII och VIII) av rekommendationen berör uteslutande

den viktiga frågan om anställning av partiellt arbetsföra. Vid utskottsbehandlingen

av nämnda fråga yppades olika åsikter, i det att vissa ledamöter

ansåg, att arbetsgivarna borde ha skyldighet att anställa en viss procent partiellt

arbetsföra, medan andra medlemmar av utskottet föredrog att anlita

frivilliga metoder i förevarande hänseende. Slutligen uppnåddes inom utskottet

en kompromiss, som sedermera godkändes av konferensen. Enligt

denna kompromiss bör anställning av partiellt arbetsföra främjas genom

att följande metoder tillämpas. Arbetsgivarna bör anställa ett visst procenttal

av partiellt arbetsföra, varvid dock bör iakttagas att arbetsföra icke därigenom

förlorar sina anställningar. Vissa särskilda yrken bör förbehållas

de partiellt arbetsföra. Personer med svårt handikapp bör erhålla arbetsmöjligheter

eller företräde till anställning inom vissa yrken, vilka anses

lämpliga för dem. Slutligen bör kooperativa eller andra liknande företag,

vilka ledes av partiellt arbetsföra eller drives för deras räkning, inrättas

samt driften av dylika företag underlättas. Dessa metoder bör komma till

användning, när så befinnes lämpligt med hänsyn till nationella förhållanden

och principer.

över rekommendationen har yttranden avgivits av socialstyrelsen, pensionsstyrelsen,

arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens cenIralorganisation

och delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet.

Socialstyrelsen uttalar sammanfattningsvis om rekommendationen, att så
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1956

vitt styrelsen kunnat finna torde verksamheten här i landet för de partiellt

arbetsföra i huvudsak ansluta sig till de i rekommendationen uppdragna

riktlinjerna, och styrelsen har icke funnit anledning att föreslå några lagstiftningsåtgärder

i anledning av rekommendationen.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser del värdefullt, att eu internationell överenskommelse

utformas inom detta viktiga socialpolitiska område, där utvecklingen

i hög grad kännetecknats av ett internationellt utbyte av idéer,

teknik och metoder, som särskilt under perioden efter del sista världskriget

i hög grad intensifierats.

Det vore naturligt, fortsätter styrelsen, att vårt land hittills varit en i

huvudsak mottagande part, när det gällde nya impulser på rehabiliteringsområdet.

Under de senaste åren hade emellertid Sverige kunnat påbörja

uppbyggandet av eu organisation för arbetsvärden, som i sina grunddrag

anslöte sig till det idéprogram, som kodifierats i den nu antagna rekommendationen

och som tillvunnit sig erkännande från internationella aukloriteter

på området. Självfallet vore detta ett arbete på lång sikt och på

intet sätt avslutat. Sverige kunde emellertid även anses ha resurser för att

vidareutveckla en sådan samordning av administrativa och andra åtgärder,

som förutsattes i rekommendationen. Arbetsmarknadsstyrelsen följde med

uppmärksamhet dessa frågor. Styrelsen hade varit i tillfälle att deltaga i

förarbetena till rekommendationen och att därvid redovisa sina synpunkter.

Enligt styrelsens mening återgåve rekommendationen eu tidsenlig uppfattning

av arbetsvärdens metoder och mål.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet finner i likhet

med arbetsmarknadsstyrelsen, att rekommendationen återgiver en tidsenlig

uppfattning rörande arbetsvärdens metoder och mål. Det syntes råda

god överensstämmelse mellan rekommendationen och det principprogram,

som låge till grund för den arbetsvårdande verksamheten i Sverige, även

om detta program ej i alla avseenden och i full utsträckning kunnat förverkligas.

Delegationen förordar därför, att de i rekommendationen framlagda

riktlinjerna tages i beaktande vid den svenska arbetsvårdsverksamhetens

fortsatta utbyggnad samt att rekommendationen därjämte överlämnas

till den pågående utredningen om socialförsäkring och arbetsanpassning,

som enligt de för utredningen angivna direktiven hade att behandla vissa av

de i rekommendationen berörda spörsmålen.

Departementschefen anför:

»I fråga om rekommendationen (nr 99) angående arbetsvärd för partiellt

arbetsföra ansluter jag mig till den uppfattning, som kommit till uttryck

i flera av remissyttrandena, nämligen att de i rekommendationen framlagda

riktlinjerna bör beaktas vid den svenska arbetsvärdens fortsatta utbyggnad

samt att rekommendationen därjämte bör överlämnas till utredningen om

socialförsäkring och arbetsanpassning för att av utredningen tagas under

övervägande, i den mån i rekommendationen avhandlade ämnen faller inom

ramen för utredningsuppdraget.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1956

5

Rekommendation (nr 100) angående skydd för migrerande arbetare i

underutvecklade länder och områden

Rubricerade rekommendation innehåller eu rad bestämmelser avsedda

att skydda migrerande arbetare under deras resor och under anställningstiden,

att stimulera dem till bosättning samt att törhindra icke önskvärd

migration. I rekommendationen återfinnes även vissa anvisningar, som redan

förekommer i andra internationella instrument med giltighet för icke

självstyrande områden. Konferensen ansåg emellertid, att det var nödvändigt

att utsträcka dessa bestämmelser till att ointatta migrerande arbetare

från samtliga underutvecklade länder, vare sig det gäller icke självstyrande

eller oberoende stater.

Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har yttrat

sig över ifrågavarande rekommendation. Då en tillämpning av de i rekommendationen

lämnade anvisningarna icke torde ifrågakomma för Sveriges

del, har delegationen ansett sig sakna anledning att ingå på någon närmare

granskning av desamma. Rekommendationen borde enligt delegationens mening

icke påkalla annan åtgärd från svensk sida än en förklaring, att i rekommendationen

angivna åtgärder saknade tillämpning på svenska förhållanden.

Departementschefen anför i fråga om förevarande rekommendation, att

lian i likhet med delegationen anser, att rekommendationen icke påkallar

annan åtgärd från vårt lands sida än en förklaring, att i rekommendationen

angivna åtgärder saknar tillämpning på svenska förhålladen.

Utskottet

Utskottet ansluter sig till vad föredragande departementschefen i propositionen

yttrat.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition, nr

18, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening giva

till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 9 februari 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 dr 1956

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, fru

Carlqvist, herrar Mannerskantz, Grönkvist, fru Hamrin-Thorell, herrar Alvar

Andersson och Åkesson;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Jacobsson

i Tobo, Nilsson i Göteborg, Lundberg, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer,

fröken Sandell och fröken Wetterström.

Stockholm 1956. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

BS0249

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:87 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens all a1 i texten