Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändrad tillämpning av 18 § lagen om allmän sjukförsäkring. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 128 i första kammaren av fru Nilsson och fru Svenson samt nr 174 i andra kammaren av herr Andersson i Björkäng.

1956-11-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:53, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändrad tillämpning av 18 § lagen om allmän sjukförsäkring. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 128 i första kammaren av fru Nilsson och fru Svenson samt nr 174 i andra kammaren av herr Andersson i Björkäng.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 är 1956

1

Nr 53

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående viss ändrad

tillämpning av 18 § lagen om allmän sjukförsäkring.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 128 i första kammaren av

fru Nilsson och fru Svenson samt nr 174 i andra kammaren av herr Andersson

i Björkäng.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,

»att riksdagen må besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

föranstaltande av åtgärder, så att ersättning för foniatrisk behandling må

utgå även när behandlingen utföres av talpedagog efter remiss från läkare».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får

utskottet hänvisa till motionen 1:128.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen

föreskriver inhämtat yttrande från kungl. medicinalstyrelsen, kungl. pensionsstyrelsen

och riksförsäkringsanstalten. Yttrande över motionerna har

därjämte på utskottets begäran avgivits av Sveriges läkarförbund. Redogörelse

för yttrandena lämnas i det följande.

Gällande bestämmelser m. m.

Jämlikt 18 § lagen om allmän sjukförsäkring må allmän lokalsjukkassa

eller stadscentralsjukkassa, med riksförsäkringsanstaltens medgivande och

enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av anstalten, besluta att ersättning

skall utgå för försäkrads kostnader för bl. a. sjukgymnastik eller

eljest behandling med bad, massage, elektricitet eller hetluft eller annan

därmed jämförlig behandling. I sådant fall skall den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen

i kassan omfatta även förmån, som avses med beslutet.

Med stöd av nämnda 18 § har riksförsäkringsanstalten den 10 juli 1954

meddelat föreskrifter för utgivande av ersättning enligt samma lagrum.

Härvid har, såvitt i detta sammanhang är av intresse, föreskrivits bl. a.

följande. Lokal- eller stadscentralsjukkassas beslut om ersättning må avse

bl. a. foniatrisk behandling. Ersättning må utgå vid erforderlig behandling,

då behandlingen föranledes av försäkrads sjukdom och föreskrivits av

Bilxang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 aud. Nr 53

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1956

läkare. Foniatrisk behandling skall ha meddelats under ledning och direkt

ansvar av läkare. Ersättning för försäkrads kostnad för behandling skall utgivas

med % av kostnaden, dock med högst % av det belopp, som för behandlingen

angives i en av riksförsäkringsanstalten fastställd taxa. Genom cirkulärskrivelse

den 29 december 1954 har riksförsäkringsanstalten vidare

föreskrivit, dels att, när sjukförsäkrads utgift för foniatrisk behandling

överstiger 8 kr. för besök, ersättning skall utgå efter ett till nämnda belopp

beräknat besöksarvode, dels ock att ersättning för kostnader för sådan

behandling endast skall utgå då behandlingen meddelats under ledning och

direkt ansvar av läkare med specialiteten »Röst- och talrubbningar».

I cirkulärskrivelse den 2 februari 1956 har riksförsäkringsanstalten efter

samråd med medicinalstyrelsen vidare förordnat, att ersättning för utgifter

för sådan behandling som här avses skall utgå jämväl då behandlingen

meddelats under ledning och direkt ansvar av vid hörcentral vid lasarett

eller därmed jämställt sjukhus tjänstgörande läkare utan angivna specialitet.

Till lokal- eller stadscentralsjukkassas kostnader jämlikt 18 § sjukförsäkringslagen

utgår varken arbetsgivarbidrag eller statsbidrag. Ej heller

skall länscentralsjukkassa bidraga till sådana kostnader. Dessa skall således

helt täckas genom avgifter till lokal- eller stadscentralsjukkassan.

Frågan om utformningen av bestämmelserna om ersättning för de i 18 §

sjukförsäkringslagen angivna behandlingsformerna upptogs i den proposition,

nr 178 år 1953, varigenom bl. a. vissa förslag till ändringar i sjukförsäkringslagen

underställdes riksdagens prövning. Föredragande departementschefen,

statsrådet Sträng, godtog härvid den sedermera lagfästa konstruktionen

av ifrågavarande ersättningsregler samt uttalade vidare, att på

längre sikt en sådan utvidgning av den obligatoriska försäkringen borde

vara lika beskaffad i landets olika delar och sålunda regleras generellt.

Det syntes emellertid departementschefen som om tiden härför för det dåvarande

ännu icke vore inne.

Remissyttranden

Medicinalstyrelsen framhåller i sitt remissyttrande att styrelsen i skrivelse

den 16 januari 1956 till riksförsäkringsanstalten meddelat anstalten

att den i cirkulärskrivelsen den 29 december 1954 angivna begränsningen

av återbäringen vid foniatrisk behandling borde ändras så, att återbäring

å utgifter för dylik behandling även medgåves om denna utförts under

ledning och direkt ansvar av läkare vid hörcentral vid lasarett eller därmed

jämförligt sjukhus.

Efter att ha erinrat om innehållet i de av riksförsäkringsanstalten i cirkulärskrivelsen

den 2 februari 1956 utfärdade nya bestämmelserna i ämnet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1956

3

innebärande att ersättning för utgifter för foniatrisk behandling skall utgå

jämväl då behandlingen meddelats under ledning och direkt ansvar av vid

hörcentral vid lasarett eller därmed jämställt sjukhus tjänstgörande läkare

utan den i anstaltens cirkulär den 29 december 1954 angivna specialiteten

»Röst- och talrubbningar», anför medicinalstyrelsen vidare:

Styrelsen framhöll tillika i sin ovannämnda skrivelse till riksförsäkringsanstalten,

att återbäring borde medgivas för sådan foniatrisk behandling

som efter remiss av dylika läkare meddelas av röst- eller talpedagog, anställd

vid eller eljest genom avtal knuten till hörcentral vid lasarett eller

därmed jämförligt sjukhus, enär sådan behandling i princip finge anses

meddelad under ledning och direkt ansvar av sådana läkare. I de fall, då

behandling av röst- eller talpedagog meddelats å annan ort än den, där

ovannämnda läkare ha sin verksamhet, kunde det visserligen vara tveksamt

om behandlingen kunde anses vara meddelad under ledning och direkt

ansvar av sådana läkare. Styrelsen ansåge emellertid att återbäring även

borde medgivas i dessa fall, enär patienten torde få förutsättas stå under

sådan fortlöpande kontroll av vederbörande läkare, att behandlingen kunde

anses vara betryggande ur försäkringssynpunkt. En annan tolkning skulle

medföra, att en stor del av rikets befolkning ej skulle komma i åtnjutande

av denna försäkringsförmån. Denna mening delas av medicinalstyrelsens

hörselvårdsnämnd, medan riksförsäkringsanstalten under hand meddelat,

att anstalten i sistnämnda fall icke ansåge dylik behandling av röst- eller

talpedagog vara meddelad under ledning och direkt ansvar av läkare.

Medicinalstyrelsen uttalar vidare att styrelsen under åberopande av det

anförda tillstyrker motionerna i så måtto, att återbäring medgives för foniatrisk

behandling av röst- eller talpedagog, som är anställd vid hörcentral

eller eljest genom avtal knutits till dylik central, under förutsättning

att behandlingen meddelats under ledning och direkt ansvar av läkare med

specialiteten »Röst- och talrubbningar» eller ock av vid hörcentral vid lasarett

eller därmed jämställt sjukhus tjänstgörande läkare utan angivna specialitet.

Enligt styrelsens mening borde härvid återbäring medgivas även i

de fall då behandling av röst- eller talpedagog meddelats å annan ort än

där nyssnämnda läkare bedriva sin verksamhet.

Medicinalstyrelsen framhåller avslutningsvis, alt styrelsen — med hänsyn

till bristen på röst- och talpedagoger med erforderlig utbildning —

hade för avsikt att till behandling upptaga frågan om utbildning av dessa

pedagoger och om behörighetskrav för dessa.

Pensionsstyrclscn anför:

Till personer, som är i behov av talbehandling, kan från det av pensionsstyrelsen

disponerade anslaget till åtgärder till förebyggande och hävande

av invaliditet bidrag utgå till kostnaderna för inackordering under behandlingstiden.

Däremot utgår från pensionsslyrelsen icke bidrag till själva behandlingskostnaderna

— dessa uppgå som regel till 8 eller 10 kronor per

besök vid behandling å foniatrisk poliklinik respektive hos privatpraktise
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1956

rande läkare ■— eller till kostnader för resor, utrustning o. d. Bidraget utgår

med två tredjedelar av inaekorderingskostnaderna, dock högst med 700

kronor för hela behandlingstiden, som i regel beräknas uppgå till tre ä fyra

månader. Bidraget utgår endast vid behandling som meddelas av härför

särskilt utbildade legitimerade läkare (under ledning och direkt ansvar av

läkare med specialitet »Röst- och talrubbningar»),

Pensionsstyrelsen, som finner motionernas syfte behjärtansvärt, har under

hand inhämtat alt inom riksförsäkringsanstalten för närvarande pågår

utredning angående i vilken omfattning ersättning skall kunna utgivas av

sjukkassa för kostnader för sådan talbehandling, som icke meddelas under

ledning och direkt ansvar av läkare med specialitet »Röst- och talrubbningar».

Under sådana förhållanden synes man böra avvakta resultatet av

densamma, vilket enligt uppgift lär föreligga inom den närmaste tiden,

innan ytterligare åtgärd i ärendet vidtages.

Riksförsäkringsanstalten erinrar inledningsvis om att ersättning för foniatrisk

behandling är en prestation, som allmän sjukkassa äger att med

riksförsäkringsanstältens medgivande frivilligt åtaga sig. Samtliga kassor

ha, anför anstalten vidare, efter sådant medgivande i sina stadgar intagit

bestämmelser om utgivande av ersättning för dylik behandling under förutsättning,

att behandlingen meddelats under ledning och direkt ansvar

av läkare. Ett eftergivande av detta villkor på sätt föreslagits i motionerna

skulle, uttalar anstalten, kräva beslut av varje kassa om ändring i dess

stadgar. Riksförsäkringsanstalten anför vidare bl. a.:

Det av riksförsäkringsanstalten i cirkulärskrivelsen den 29 december

1954 för ersättningsrätt uppställda kravet, att den foniatriska behandlingen

skulle ha meddelats under ledning och direkt ansvar av läkare med specialiteten

»Röst- och talrubbningar», åsyftade att skapa garanti för att fråga

verkligen vore om av sjukdom föranledd foniatrisk behandling samt för

att vederbörande talpedagog ägde nödiga kvalifikationer. Redan utvidgningen

av ersättningsrätten genom cirkulärskrivelsen den 2 februari 1956

kan tänkas medföra en viss försvagning av nämnda garanti, bl. a. med hänsyn

till att brist föreligger på talpedagoger med erforderlig utbildning. Att

ytterligare utsträcka ersättningsrätten på sätt motionärerna avse synes anstalten

icke böra komma i fråga så länge denna brist kvarstår. Riksförsäkringsanstalten

vill framhålla angelägenheten av att frågan om utbildning

av talpedagoger och om kompetenskrav för dessa snarast erhåller sin

lösning.

Sveriges läkarförbund anför:

Riksförsäkringsanstaltens anvisningar till de allmänna sjukkassorna att

ersättning enligt 18 § lagen om allmän sjukförsäkring för foniatrisk behandling

skall utgå endast då sådan behandling meddelats under ledning

och direkt ansvar av läkare med specialiteten »Röst- och talrubbningar»

har uppenbarligen sin grund däri att det endast beträffande dessa specialister

är möjligt konstatera att kvalificerad behandling kan erhållas. Att

som motionärerna föreslår utsträcka denna förmån till att omfatta behandling

av praktiserande talpedagog, låt vara efter remiss av vederbö
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 ur 1956 5

rande läkare, måste läkarförbundet emellertid alldeles bestämt avstyrka

med hänsyn till att det för närvarande icke finnes några möjligheter att

fastslå vilka som vid sidan av angivna specialister är kompetenta att meddela

talterapeutiska behandlingar. Det är i allmänhet icke ens möjligt för

läkarna själva att bedöma, vilka personer, som besitter tillräcklig sakkunskap

för att kunna betraktas som godkända talpedagoger till vilka remiss

skall kunna ske. Vem som helst torde under nuvarande förhållanden ha

möjlighet att utge sig för att vara talpedagog och även annonsera sådan

verksamhet. Någon kontroll från sakkunnig myndighets sida förekommer

som bekant icke.

w

Enligt läkarförbundets uppfattning vore det därför alldeles nödvändigt

att i första hand taga ställning till vilka utbildningskrav, som hör gälla

för talpedagoger. Förbundet framhåller att en grundlig utredning under medverkan

av medicinskt sakkunniga på området måste företagas rörande innebörden

och omfattningen av denna utbildning, härför erforderliga utbildningsinstitutioner,

förutsättningar för meddelande av legitimation jämväl

till för närvarande praktiskt verksamma talpedagoger m. in. Förbundet

funne det angeläget att en utredning av dessa frågor utan dröjsmål komme

till stånd. I avvaktan härå avstyrkte förbundet emellertid det i motionerna

väckta förslaget om ändrad tillämpning av 18 § lagen om allmän

sjukförsäkring.

Pågående utredning

Chefen för socialdepartementet har den 15 juni 1956 jämlikt bemyndigande

av Kungl. Maj :t tillkallat en utredningsman för att utreda vissa

frågor rörande sjukförsäkringslagstiftningen.

Utskottet

Personer som lider av talfel är otvivelaktigt ofta i skilda hänseenden svårt

handikappade. Det är därför av vikt att bästa möjliga förutsättningar skapas

för att sådana fel skall kunna botas eller bli mindre framträdande. I

blickpunkten kommer härvid bl. a. den genom förevarande motioner aktualiserade

frågan om utvidgad möjlighet till ersättning från sjukförsäkringen

vid foniatrisk behandling. Enligt av riksförsäkringsanstalten utfärdade bestämmelser

gäller härutinnan att ersättning för kostnader vid dylik behandling

utgår endast i de fall, då behandlingen meddelats under ledning

och direkt ansvar av läkare med specialiteten »Röst- och talrubbningar»

eller, enligt i februari innevarande år utfärdade kompletterande bestämmelser,

av liikarc utan angivna specialitet, som tjänstgör vid hörcentral vid

lasarett eller därmed jämställt sjukhus. I motionerna hemställes nu om

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 53 år 1956

föranstaltande av åtgärder i syfte att möjliggöra att ersättning från sjukförsäkringen

alltid skall kunna utgå, när behandlingen utföres av talpedagog

efter remiss av läkare.

Frågan om att för personer, som undergår talpedagogisk behandling,

skapa gynnsammare betingelser för erhållande av ersättning från sjukförsäkringen,

är enligt utskottets mening av sådan angelägenhetsgrad, att

den snarast bör upptagas till övervägande. Ersättningsfrågan måste emellertid

ses mot bakgrunden av det i remissyttranden över motionerna påtalade

förhållandet att brist f. n. råder på talpedagoger med erforderlig utbildning.

Det torde med hänsyn härtill vara erforderligt att möjligheterna

till utbildning av talpedagoger och i samband därmed frågor om kompetenskrav

för dessa och eventuellt någon form av offentlig kontroll genom legitimation

eller annorledes snarast undersökes. Det synes kunna övervägas

att hänskjuta frågan till den utredningsman, som den 15 juni 1956 tillkallats

för att utreda vissa spörsmål rörande sjukförsäkringslagstiftningen.

Även andra utvägar är givetvis tänkbara. Oavsett vilket alternativ som

väljes bör gälla, att de åtgärder som kan komma i fråga bör vidtagas med

skyndsamhet.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 128

och II: 174, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att

Kungl. Maj:t skyndsamt måtte låta undersöka möjligheterna

till utvidgad rätt till ersättning jämlikt sjukförsäkringslagen

vid foniatrisk behandling och därmed sammanhängande spörsmål

samt att Kungl. Maj :t ville vidtaga de åtgärder, vartill undersökningen

kan föranleda.

Stockholm den 20 november 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Nils Elowsson, fru Svenson, herrar Huss,

Grönkvist, Göran Karlsson*, fru Hamrin-Thorell och herr Birke*;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Carlsson i

Bakeröd, fru Ewerlöf, fru Sjöstrand, herrar Johansson i Södertälje, Rimmerfors*,

Fredriksson* och fru Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1956

561349

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:415 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående viss ändrad tillämpning av 18 § lagen om allmän sjukförsäkring. a1 i texten