Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av 18 § s jukförsäkringslagen.

1956-11-27 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:54, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av 18 § s jukförsäkringslagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr Öb år 1950

1

Nr 54

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av 18 §

s jukförsäkringslagen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

293, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lindström m. fl.

hemställt, att riksdagen måtte besluta sådan ändring av 18 § sjukförsäkringslagen,

att de allmänna sjukkassorna beredes tillfälle att såsom frivillig

prestation införa ersättning för resekostnader till och från av riksförsäkringsanstalten

godkända konvalescenthem efter samma grunder som

enligt sjukförsäkringslagen gäller vid resa till och från sjukvårdsanstalt.

I motionen uttalas att resekostnadsersättning härvid ej borde utgivas med

högre belopp än som motsvarar kostnaden för resa med buss eller järnväg

i lägsta klass.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får

utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från kungl. medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten.

Redogörelse för yttrandena lämnas i det följande.

Gällande bestämmelser m.m.

Jämlikt 18 § lagen om allmän sjukförsäkring må allmän lokalsjukkassa

eller stadscentralsjukkassa, med riksförsäkringsanstaltens medgivande och

enligt de närmare föreskrifter som meddelas av anstalten, besluta, att ersättning

skall utgå för försäkrads kostnader för bland annat konvalescentvård.

I sådant fall skall den obligatoriska sjukvård sförsäkringen i kassan

omfatta även förmån, som avses med beslutet.

Med stöd av nämnda 18 § har riksförsäkringsanstalten den 10 juli 1954

meddelat föreskrifter för utgivande av ersättning enligt samma lagrum.

Härvid har, såvitt i detta sammanhang är av intresse, föreskrivits bl. a. följande.

Lokal- eller stadscentralsjukkassas beslut om ersättning må avse

bl. a. konvalescentvård. Ersättning må utgå vid erforderlig konvalescentvård,

då vården föranledes av försäkrads sjukdom och föreskrivits av läkare.

Vården skall vidare ha meddelats å konvalescenthem, som upptagits

i en av riksförsäkringsanstalten fastställd förteckning. Ersättning för för
llihang

till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 5 i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 54 dr 1956

säkrads kostnad för konvalescentvård skall utgivas med % av kostnaden,

dock med iakttagande dels att ersättningen må utgå med högst 3 kronor

per vårddag eller, om vårdavgiften på allmän sal vid den försäkrades hem-- ortslasarett överstiger 3 kronor, med högst det belopp per vårddag, vartill

nämnda avgift uppgår, dels ock att ersättning icke må utgivas till sjukpenningförsäkrad

för så stor del av kostnaden, att återstående del kommer

att understiga det belopp, varmed den försäkrades sjukpenning jämlikt 25 §

sjukförsäkringslagen minskas vid sjukhusvård. Ersättning som nu sagts må

utgivas för högst 60 dagar vid varje sjukperiod. Vidare har föreskrivits att

ersättning ej må utgå för försäkrads kostnad för resa till eller återresa från

konvalescenthem.

Riksförsäkringsanstalten har den 21 december 1954 fastställt förteckning

över de konvalescenthem där vården ersättes. Efter vissa därefter företagna

kompletteringar upptager förteckningen för närvarande 34 konvalescenthein.

Till lokal- eller stadscentralsjukkassas kostnader jämlikt 18 § sjukförsäkringslagen

utgår varken arbetsgivarbidrag eller statsbidrag. Ej heller

skall länscentralsjukkassa bidraga till sådana kostnader. Dessa skall således

helt täckas genom avgifter till lokal- eller stadscentralsjukkassan.

I anslutning till motionärernas förslag att ersättning för resekostnader

till och från konvalescenthem skall utgå efter samma grunder som gäller

för resor till och från sjukvårdsinrättning må här redogöras för huvuddragen

av sjukförsäkringslagens bestämmelser i sistnämnda avseende. Utgifter

för försäkrads resa för intagning å sjukvårdsinrättning ersättes högst

med belopp, som motsvarar kostnaden för resa till närmaste sjukhus,

där erforderlig vård kunnat beredas, eller, om den sjuke intagits å hemortssjukhus

och behovet av sjukhusvård uppkommit vid vistelse inom

sjukvårdsområdet eller därtill gränsande kommun, högst med belopp, som

motsvarar kostnaden för resa till närmaste hemortssjukhus, där erforderlig

vård kunnat beredas. I fråga om försäkrads återresa från sjukvårdsinrättningen

gäller att utgifter härför ersättes endast i den mån de överstiger

fyra kronor. Ersättning för återresa utgår icke, om behovet av sjukhusvård

uppkommit under det försäkrad vistats utom det län, inom vilket

han är bosatt, och han i anledning därav intagits å sjukvårdsinrättning belägen

utom nämnda län. Kostnad för återresa må ej beräknas högre än för

resa från sjukvårdsinrättningen till den försäkrades bostad. Vidare gäller

att ersättning må beräknas högst efter det billigaste, vanligen förekommande

färdsätt, som med hänsyn till den sjukes tillstånd kunnat användas

samt att ersättning ej må utgivas, om med hänsyn till resans längd samt

den sjukes tillstånd skäligen kunnat fordras att han gått, cyklat eller färdats

på annat dylikt sätt, som icke krävt särskild kostnad.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54 år 1956

3

I fråga om vissa överväganden under förarbetena till sjukförsäkringslagen

får utskottet hänvisa till innehållet i riksförsäkringsanstaltens nedan

intagna remissyttrande. 1 övrigt må här framhållas följande. Frågan om utformningen

av bestämmelserna om ersättning för de i 18 § sjukförsäkringslagen

upptagna förmånerna behandlades i den proposition, nr 178 år

1953, varigenom bl. a. vissa förslag till ändringar i sjukförsäkringslagen

underställdes riksdagen. Föredragande departementschefen, statsrådet

Sträng, godtog härvid den sedermera lagfästa konstruktionen av ifrågavarande

ersättningsregler samt uttalade vidare, att på längre sikt en sådan

utvidgning av den obligatoriska försäkringen borde vara lika beskaffad i

landets olika delar och sålunda regleras generellt. Det syntes emellertid departementschefen

som om tiden härför för det dåvarande ännu icke vore

inne.

Remissyttranden

Medicinalstyrelsen uttalar i sitt remissyttrande att styrelsen finner skäl

fala för bifall till motionen i så måtto, att ersättning må medgivas för resa

till och återresa från närmaste av riksförsäkringsanstalten godkända konvalescenthem,

där plats kunnat beredas.

Riksförsäkringsanstalten anför i sitt yttrande följande.

I förarbetena till sjukförsäkringslagen har ej gjorts något uttalande i

fråga om ersättning för resa till och från konvalescenthem i samband med

vård därstädes. Beträffande resa för erhållande av sjukgymnastik och annan

behandling, som avses i 18 § sjukförsäkringslagen, anförde emellertid

socialförsäkringsutredningen i sitt betänkande om sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring

(sid. 138), att någon komplettering av dessa merprestationer

med ersättning för resekostnader icke borde kunna ifrågakomma.

Utredningen avvisade tanken på att såsom merprestation ersätta vård å

konvalescenthem. Då ersättning för sådan vård sedermera, efter förslag av

statsrådet och chefen för socialdepartementet, infördes i lagen som merprestation,

föreskrevs ej, alt kostnader för resa till och från konvalescenthem

skulle ersättas. Med hänsyn härtill och då resekostnadsersättning enligt

sjukförsäkringslagen endast utgives vid uttrycklig föreskrift därom

i lagen, ger denna nu allmän sjukkassa icke möjlighet att införa resekostnadsersättning

vid konvalescentvård.

Merprestationerna finansieras genom de avgifter till sjukvårdsförsäkringen,

som sjukkassemedlemmarna erlägga till stadscentralsjukkassor respektive

lokalsjukkassor. Länscentralsjukkassorna deltaga således icke i

kostnaderna härför. Det kan framhållas, att antalet här ifrågakommande

konvalescenthem för närvarande utgör 33 och att antalet vårdsökande per

hem, enligt vad Riksförsäkringsanstalten inhämtat, för år räknat kan uppskattas

till omkring 300. Införande av ersättning för resekostnader i samband

med konvalescentvård som en merprestation torde kunna komma att

i många fall medföra en icke obetydlig höjning av medlemsavgifterna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 5k år 1956.

Med hänsyn till vad här anförts är Riksförsäkringsanstalten icke beredd

att nu tillstyrka den av motionärerna föreslagna lagändringen, detta särskilt

som 18 § i dess helhet inom en ej alltför avlägsen framtid synes böra bli

föremål för översyn.

Utskottet

I motionen hemställes om sådan ändring av 18 § sjukförsäkringslagen,

att de allmänna sjukkassorna beredes tillfälle att såsom frivillig prestation

införa ersättning för resekostnader till och från av riksförsäkringsanstalten

godkända konvalescenthem.

Det förhållandet att sjukkassorna givits möjlighet att efter medgivande

från riksförsäkringsanstalten såsom frivillig prestation införa vård å konvalescenthem

torde få ses bl. a. som uttryck för en strävan att, där så ur

medicinsk synpunkt låter sig göra, i någon mån avlasta sjukhusen med

deras dyrare vård och att främja sådana vårdformer, som ställer sig fördelaktigare

ur ekonomisk synpunkt. Vidare torde den synpunkten ha spelat

in, att det ökade utnyttjande av konvalescentvården, som införandet av

denna vårdform under sjukförsäkringslagen kan föra med sig, är ägnat att

medföra ett snabbare tillfrisknande. Härigenom kan även den tid, för vilken

sjukhjälp måste utgivas, komma att nedbringas.

Uppenbarligen begränsas möjligheterna för en konvalescent att komma

i åtnjutande av här avsedd vård därav att han själv har att svara för de

med vården förenade resekostnaderna. Då här ifrågavarande konvalescenthem

i vissa delar av landet är förhållandevis glest belägna, kan resekostnaderna

stundom komma att uppgå till icke obetydliga belopp. Vad sålunda

anförts talar för en utvidgning av ersättningsrätten till att omfatta även

försäkrads resor i samband med vård av förevarande slag.

Skäl kan emellertid även åberopas för en viss återhållsamhet, när det

gäller den ifrågasatta utvidgningen av ersättningsrätten. Härvidlag må särskilt

beaktas, att merprestation jämlikt 18 § sjukförsäkringslagen helt finansieras

genom de avgifter till sjukvårdsförsäkringen, som sjukkassemedlemmarna

erlägger till stadscentralsjukkassor och lokalsjukkassor. Såsom

riksförsäkringsanstalten i remissyttrande över motionen uttalat, torde införandet

av ersättning för resekostnader i samband med konvalescentvård

som en merprestation kunna komma att i många fall medföra en icke obetydlig

höjning av medlemsavgifterna. Det förhållandet att konvalescenthemmen

är mera glest belägna i vissa delar av landet än i andra torde även

kunna medföra, att denna höjning blir mycket varierande i olika delar av

landet. Härtill kommer att det genom motionen aktualiserade spörsmålet

icke bör ses isolerat från frågor rörande ersättning för resor inom andra

vårdområden. Det kan även ifrågasättas, om icke motionens syfte att ne

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 54 dr 1956

5

bringa resekostnaderna vid konvalescentvård kan uppnås även på andra

vägar, exempelvis genom en utökning av antalet konvalescenthem, där

vården ersättes, varigenom resorna bleve kortare och därigenom billigare.

Enligt utskottets mening bör det icke komma i fråga att utan ytterligare

prövning av de problem, som motionen aktualiserar, genomföra en sådan

utvidgning av försäkringsskyddet som i motionen föreslås. Frågans vikt

motiverar emellertid att den göres till föremål för undersökning. En sådan

synes lämpligen böra ske i samband med en översyn av sjukförsäkringslagen.

Härvid får angelägenheten av den i motionen föreslagna ändringen

vägas mot önskvärdheten av förbättringar av försäkringsförmånerna på

andra områden. Utskottet vill föreslå, att riksdagen såsom sin mening

bringar vad utskottet anfört till Kungl. Maj :ts kännedom.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion, II: 293,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva

till känna vad utskottet ovan i utlåtandet anfört.

Stockholm den 27 november 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Nils Elowsson, fru Svenson, herrar Huss*,

Grönkvist, Göran Karlsson*, fru Hamrin-Thorell och herr Birke*;

från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herr Carlsson i

Bakeröd, fru Ewerlöf, fru Sjöstrand, herrar Johansson i Södertälje, Rimmerfors,

Fredriksson och fru Eriksson i Ängelholm.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:416 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående viss ändrad tillämpning av 18 § lagen om allmän sjukförsäkring. a1 i texten