Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn rörande de sociala förmånerna till invalider. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 347 i första kammaren av herr Wahlund m. fl. samt nr 348 i andra kammaren av herr Onsjö m. fl.

1956-12-04 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1956:59, Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn rörande de sociala förmånerna till invalider. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 347 i första kammaren av herr Wahlund m. fl. samt nr 348 i andra kammaren av herr Onsjö m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr ö9 år 1956

1

Nr 59

Utlåtande i anledning av väckta motioner om översyn rörande de

sociala förmånerna till invalider.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 347 i första kammaren av herr Wahlund

m. fl. samt nr 348 i andra kammaren av herr Onsjö m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen må besluta

att hos Kungl. Maj :t anhålla dels att en allmän översyn snarast möjligt

verkställes rörande de sociala förmåner som utgår till invalider av olika kategorier,

dels att riksdagen förelägges de förslag som denna översyn må föranleda».

Beträffande de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden,

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 347.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från kungl. arbetsmarknadsstyrelsen, kungl. pensionsstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten samt utredningen om socialförsäkring

och arbetsanpassning. Redogörelse för yttrandena lämnas i det följande.

Gällande bestämmelser m.m.

I anledning av att i motionerna såsom en huvudfråga upptagits spörsmålet

om en förbättrad invalid pension lämnas nedan en redogörelse för

gällande lagstiftning i ämnet.

Svensk medborgare som fyllt 16 år och är mantalsskriven inom riket är

berättigad till folkpension i enlighet med vad som sägs i lagen den 29 juni

1946 om folkpensionering. Rätt till folkpension i form av ålderspension tillkommer

den som fyllt 67 år. För tid före fyllda 67 år utgår folkpension

i form av invalidpension till den, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,

sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja

sig genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter, under

förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses varaktig. Den

som är blind skall städse anses lida av sådan höggradig nedsättning av arbetsförmågan

som nyss sagts. Såsom blind anses den som saknar synförIiihang

till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 59

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 är 1956

måga eller vars synförmåga, sedan ljusbrytningsfel rättats, är så nedsatt,

att han saknar ledsyn. Till envar som är berättigad till invalidpension eller

sjukbidrag utgår grundpension med 200 kronor om året. Jämte grundpension

utgår, där ej annat följer av vad nedan sägs, tilläggspension med 1 160

kronor om året till gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension

eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, 1 300 kronor

till gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter enbart grundpension,

samt 1 500 kronor till annan pensionsberättigad.

Pensionsberättigad som lider av sådan blindhet som ovan sagts och som

blivit blind före fyllda 60 år skall utöver honom eljest tillkommande

folkpension erhålla blindtillägg med 1 000 kronor om året. Blindtillägg må

ej utgå till den som enligt gällande bestämmelser om blindundervisning är

skolplikt^. Pensionsberättigad som i annat fall än som nyss sagts är ur

stånd att reda sig själv och på grund härav är i behov av ständig tillsyn och

vård skall, om behovet därav uppkommit före det han fyllt 60 år, utöver

honom eljest tillkommande folkpension erhålla vårdtillägg med 1 000 kronor

om året. Vårdtillägg utgår ej vid stadigvarande vård å vissa anstalter.

Invalidpension kan även kompletteras med hustrutillägg.

Tilläggspension förhöjes liksom ålderspension och hustrutillägg genom

indextillägg under de förutsättningar och enligt de grunder, som angives i

lagen. Där kommun så beslutat skall kommunalt bostadstillägg utgå till pensionsberättigad

som är mantalsskriven inom kommunen. Tillägget utgår

enligt i huvudsak de grunder som kommunen bestämmer. Tilläggspensionen

och det kommunala bostadstillägget är inkomstprövade på visst, i lagen

närmare reglerat sätt.

Enligt en särskild lag den 1 juni 1956 om höjning av folkpensioner m. m.

har bl. a. tilläggspension fr. o. in. den 1 juli 1956 höjts med 160 kronor för

gift pensionsberättigad, vars make uppbär viss angiven förmån enligt folkpensioneringslagen,

och med 200 kronor för annan pensionsberättigad.

Enligt lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

m. fl. barn kan utgå särskilt barnbidrag om 600 kronor per år till

barn vars fader eller, i vissa fall, moder åtnjuter invalidpension. Bidraget

är inkomstprövat.

Ersättningar kan utgå till långvarigt sjuka och invalider även enligt lagarna

om sjukförsäkring och om yrkesskadeförsäkring. Någon redogörelse

för de särskilda reglerna i dessa lagar torde emellertid icke böra lämnas här.

Bidrag av statsmedel utgår under femte huvudtiteln till

bl. a. pensionsstyrelsen för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet

(årets statsverksproposition, V ht, p. 115). Pensionsstyrelsens ifrågavarande

verksamhet omfattar dels individuell verksamhet, d. v. s. behandling,

vård, yrkesutbildning m. m. åt personer, vilka kan väntas genom dy
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1956

3

lika åtgärder återvinna eller bibehålla arbetsförmågan, dels annan verksamhet,

som avser att i folkpensioneringens intresse förebygga eller häva arbetsoförmåga

eller befordra folkhälsan. Under anslaget beräknas bl. a. visst

belopp till näringshjälp, d. v. s. till bidrag för igångsättande av verksamhet,

anskaffning av maskiner, bilar, invalidvagnar m. m. Större delen av beloppet

utgår numera som bidrag till invalidbilar och andra invalidfordon.

Anslaget till arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdsverksamhet (V ht, p.

75) avser utbildningsbidrag och psykotekniska anlagsprov. Härutöver har

styrelsen vid upprepade tillfällen under nämnda anslag hemställt om medel

för beredande av näringshjälp (bidrag till anskaffande av egen rörelse, maskin-

och verktygsutrustning o. d.) åt partiellt arbetsföra, b ramställningarna

har emellertid hittills icke vunnit bifall, då det ansetts, att dylik hjälp

tills vidare endast borde lämnas av pensionsstyrelsen.

Bidrag till kommunal och enskild arbetsvårdsverksamhet utgår jämväl

av statsmedel (V ht, p. 74). Från anslaget bestrides kostnaderna för statsbidrag

dels till driften av Göteborgs stads arbetsklinik, dels till driften av

särskilda avdelningar för halvskyddad sysselsättning av partiellt arbetsföra,

dels ock till träningsverkstäder och arbetscentraler för partiellt arbetsföra.

Vad angår bidrag till halvskyddad verksamhet har arbetsmarknadsstyrelsen

i skrivelse den 26 augusti 1955 till Kungl. Maj :t med beräkning rörande

det för innevarande budgetår begärda anslaget lämnat vissa upplysningar,

varav här må återgivas följande.

Till företag, som i anslutning till sin ordinarie verksamhet organiserar

särskilda avdelningar för sysselsättning av svårt arbetshindrade och som

ställer platserna till arbetsförmedlingens förfogande, kan statsbidrag utgå

med högst 50 % av kostnaderna för arbetsledares löner samt med hela anläggningskostnaden

för desinfektionsanordningar vid verkstäder för smittoförande

tuberkulösa. Ett relativt stort antal industriföretag har under senare

år inrättat dylika halvskyddade avdelningar sedan den försöksverksamhet,

som arbetsmarknadsstyrelsen bedrivit i samråd med tre större industriföretag,

slagit väl ut. Dessa tre företag -— --bar helt ställt arbets
platserna

vid de halvskyddade avdelningarna till arbetsförmedlingens förfogande.

övriga industriföretag, som inrättat särskilda avdelningar för partiellt

arbetsföra, har i första hand reserverat arbetsplatserna för sina egna

skadade eller överåriga arbetare och har därför ej gjort anspråk på statligt

bidrag. I vissa fall har dock företag----samordnat sin skyddande verk
samhet

med den statsbidragsberättigade verksamhet, som bedrives av landsting

eller enskild kommun, och har härigenom indirekt fått vissa med verksamheten

förenade merkostnader täckta.-------—

I fråga om träningsverkstäder och arbetscentraler har arbetsmarknadsstyrelsen

i nämnda skrivelse anfört bl. a. följande.

Statsbidrag till verksamheten kan utgå med högst 50 % av föreståndares

opaginerad Kontrollera mot PDF

t

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1956

och arbetsledares löner. Under år 1954 har 28 huvudmän (landsting, städer

och enskilda föreningar) drivit träningsverkstäder och arbetscentraler för

arbetsträning och skyddad sysselsättning av partiellt arbetsföra. Verkstäderna

hade vid 1954 års utgång sammanlagt 1 120 individuella arbetsplatser.

Under år 1954 inskrevs 1 312 partiellt arbetsföra och utskrevs 1 179---.

Under första hälften av 1955 har 5 träningsverkstäder och arbetscentraler

inrättats — -— —. Före årets slut beräknas ytterligare 5 verkstäder tillkomma

---.

Under år 1956 kommer enligt gjorda anmälningar verkstäder att nyetab
leras

i----- (nio angivna städer). Vidare är en viss utbyggnad av i gång

varande verksamhet att vänta---.

Till bidrag till de blindas förening utgår anslag (Vht, p. 117), av vilket

huvuddelen avsetts som bidrag till avlöningar och omkostnader för den av

föreningen bedrivna depåverksamheten för försäljning av arbetsmaterial

till blinda hantverkare samt av dessas hantverksprodukter.

Bland bidrag av statsmedel som utgår under åttonde huvudtiteln

må här omnämnas anslag till läroanstaler för blinda in. fl. anstalter (årets

statsverksproposition p. 274—277), skrivmaskiner åt avgående blindskolelever

(p. 278), resor för blindskolelever jämte åtföljande vårdare (p. 279),

bidrag till anskaffande av böcker åt blinda (p. 282), anslag till skolor för

döva in. in. (p. 283—289), bidrag till bildningsverksamhet bland döva (p.

290), till tidning för döva (p. 293) och till Hörselfrämjandet (p. 294), samt

bidrag till vissa omskolningskurser in. in. (p. 317), varav huvuddelen avser

anordnande av yrkesutbildningskurser för partiellt arbetsföra m. fl. Det

må anmärkas, att anslagen är av mycket skiftande storleksordning.

Utredningar m.m.

Sedan pensionsutredningen år 1955 avlämnat ett betänkande om allmän

pensionsförsäkring har, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 januari

1956, tillkallats en särskild beredning med uppdrag att inom socialdepartementet

biträda vid fortsatt behandling av frågan om en förbättrad pensionering

och därmed sammanhängande spörsmål. Enligt de för utredningen

i statsrådsprotokollet för nämnda den 27 januari av chefen för socialdepartementet,

statsrådet Ericsson, lämnade direktiven borde det ankomma

på beredningen, bl. a., att bilda sig en uppfattning om den inverkan,

som ett genomförande av det föreliggande pensionsförslaget skulle få eller

lämpligen borde få på bl. a. utformningen av annan socialförsäkring, främst

folkpensioneringen, den allmänna sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen.

Beredningens arbete pågår.

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 7 januari 1955 har tillkallats

utredningen om socialförsäkring och arbetsanpassning för att inom socialdepartementet

biträda med utredning av frågan om rehabiliteringsåtgär
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1956

5

der in. in. i anslutning till sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna. Utredningen

bör enligt de för densamma till statsrådsprotokollet för nämnda den 7

januari av dåvarande chefen för socialdepartementet, statsrådet Sträng, anförda

direktiven undersöka hur de till nämnda försäkringar anknutna rehabiliteringsåtgärderna

på lämpligaste sätt borde utnyttjas till fromma för

rehabiliteringsverksamheten liksom vad som i sådant syfte kunde vinnas

genom ändrade bestämmelser. Vidare borde prövas i vad mån samspelet i

olika avseenden mellan de åtgärder som vidtoges av arbetsgivare och sjukförsäkring

kunde ytterligare beaktas inom sjukförsäkringslagstiftningen.

En smidig och kontinuerlig samverkan mellan hälso- och sjukvården, de

arbetsvårdande organen och sjukkassorna borde eftersträvas liksom en sådan

ordning att möjligheterna och lämpligheten att i tid påkalla såväl rehabiliteringsåtgärder

som förebyggande och hälsovårdande åtgärder i övrigt

ständigt uppmärksammades inom sjukförsäkringsadministrationen. Utredningens

arbete pågår.

Innevarande år har, enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 29 juni 1956,

tillkallats sakkunniga för att utreda frågan om förläggande till Norrbackainstitutet

av viss medicinsk rehabiliteringsverksamhet in. m.

Utredningen om epileptikervården, vilken tillkallats för att såsom experter

biträda medicinalstyrelsen vid fullgörande av styrelsen meddelat uppdrag

att verkställa utredning om epileptikervården och därmed sammanhängande

spörsmål, har numera slutfört sitt uppdrag och avgivit betänkande

med utredning och förslag rörande epileptikervården (SOU 1955: 52).

Uppdraget är slutfört.

Kommittén för dövhetens bekämpande avlämnade år 195-1 betänkande

med utredning och förslag rörande hörselvården (SOU 1954: 14). Kommittén

hade därmed slutfört sitt arbete. Förslag om hörselvårdens organisation

in. m., byggt på kommitténs betänkande, framlades av Kungl. Maj:t

vid 1955 års riksdag, som beslöt bl. a., att en omfattande utbyggnad skulle

ske genom landstingens försorg av särskilda hörcentraler (prop. 96, SU 104,

rskr 249).

Andra lagutskottet har innevarande höstsession föreslagit riksdagen

att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t skyndsamt måtte

låta undersöka möjligheterna till utvidgad rätt till ersättning jämlikt sjukförsäkringslagen

vid foniatrisk behandling och därmed sammanhängande

spörsmål samt att Kungl. Maj:t ville vidtaga de åtgärder, vartill undersökningen

kunde föranleda. (L-U 5,3).

1951 års vanf örevård sutredning avgav år 1954 betänkande om vanföreanstalterna

och Eugeniahemmet med riktlinjer för ortoped- och spastikervården

samt viss arbetsvärd för partiellt arbetsföra (SOU 1954: 28). Uppdraget

är därigenom slutfört.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1956

I motion till Nordiska rådet vid dess fjärde session i Köpenhamn i januari—februari

innevarande år föreslogs, att rådet måtte rekommendera regeringarna

att undersöka möjligheterna för ett närmare nordiskt samarbete

beträffande invalidvården och de partiellt arbetsföras problem. Efter

tillstyrkan av socialpolitiska utskottet i dess utlåtande nr 6 beslöt rådet

att antaga en rekommendation av den innebörd som i motionen föreslagits

(nr 18/1956). Frågan har därefter varit föremål för viss ytterligare behandling

på det inlernordiska planet.

Motionerna

I motionerna framhålles att invaliderna och de partiellt arbetsföra utgör

ett heterogent klientel med växlande villkor och problem. Åtskilliga problem

hade lösts, men många ålerstode, bl. a. då det gällde grupperna vanföra,

blinda, döva och epileptilcer. En redogörelse lämnas i motionerna för

de sociala förmåner som kan utgå till dessa grupper. Motionärerna uttalar

att förmånerna knappast kunde betecknas som helt tillfredsställande eller

till fyllest. Ett vidgat engagemang från statsmakternas sida syntes ofrånkomligt,

om inte många av våra genom invaliditet handikappade medborgare

skulle bli försörjningsmässigt eftersatta. Olika åtgärder vore tänkbara

för att åstadkomma en skälig förbättring av dessa medborgares ekonomiska

villkor. En höjning av invalidpensionerna och en utbyggnad av arbetsvärden

vore önskemål som trädde i förgrunden. I detta sammanhang

borde också övervägas, om den nuvarande behovsprövningen för invalidpension

vore motiverad. Motionärerna ansåge att sedan man gått in för alt

ge alla ålderspension oberoende av inkomstförhållandena borde detsamma

gälla även invaliderna. Självfallet måste emellertid, anföres i motionerna,

hela frågekomplexet ses i elt större sammanhang, varför en allmän översyn

av de olika gruppernas sociala förmåner syntes påkallad.

Remissyttranden

I remissyttrandena beröres genomgående såväl frågan om lämpligheten

av att nu genomföra en så omfattande översyn av invalidvården som i

motionerna avses som också möjligheterna att på speciella områden vidtaga

åtgärder av olika slag.

Förslaget i motionerna om eu allmän översyn rörande i n v a I i d v å rden

vinner icke anslutning i något remissyttrande. I yttrandena åberopas,

att resultatet av pågående utredningar och genomförandet av föreslagna åtgärder

på skilda områden först borde avvaktas. Arbetsmarknadsstyrelsen anför

dock, att motionärernas önskemål eventuellt kunde tillgodoses genom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 50 år 1056 7

att direktiven för pensionsberedningen och rehabiliteringsutredningen vidgades.

I fråga om vissa folk pensionsförmåner, som utgår till invalider, nämligen

invalidpension och sjukbidrag, framhåller pensionsstyrelsen att folkpensionärerna

genom standardhöjningar av folkpensionerna år 1953 och

1956 erhållit del av det allmänna ekonomiska framåtskridandet. Genom

indextillägg å folkpensionerna hade invaliderna vidare erhållit kompensation

för de genom penningvärdets fall ökade levnadsomkostnaderna. Pensionsstyrelsen

ansåge en ytterligare förbättring av pensionsförmånerna synnerligen

önskvärd. Denna fråga sammanhängde emellertid med den allmänna

pensionsreformen. I anledning av uttalanden i motionerna att det

borde övervägas, om den nuvarande behovsprövningen av invalidpensionerna

vore motiverad, framhåller styrelsen att den i yttrande över pensionsutredningens

förslag om allmän pensionsförsäkring icke ansett sig kunna

tillstyrka att inkomstprövningen inom invalidpensioneringen helt slopades.

Detta skulle i praktiken framtvinga en i huvudsak medicinsk invaliditetsprövning

i stället för — såsom nu vore förhållandet — en bedömning inriktad

på arbetsförmågan och möjligheterna att inverka på denna genom

rehabiliteringsåtgärder av skilda slag. Styrelsen hade emellertid i samma

yttrande uttalat, att det förelåge synnerligen starka skäl att höja invalidpensionens

icke inkomstprövade grundbelopp från nuvarande 200 kronor

om året till minst 1 000 kronor för ensamstående och 1 600 kronor för gifta

med rätt till index- och standardförhöjning på sätt som gäller beträffande

andra folkpensionsförmåner.

Motionärernas uttalande att en utbyggnad av arbetsvärden för invalider

vore önskvärd har vunnit anslutning av samtliga remissinstanser

som berört frågan. Sålunda anför pensionsstyrelsen att den varmt vill ansluta

sig härtill. Samtidigt framhåller styrelsen att vissa åtgärder i sådant

syfte redan vidtagits och att ytterligare åtgärder övervägdes. Exempelvis

hade styrelsens egen bidragsverksamhet till maskinutrustningar, affärsrörelser

och motorfordon åt invalidiserade (näringshjälp) fått en alltmera

ökad omfattning såväl i fråga om antalet ansökningar som beträffande de

totala årliga bidragsbeloppen.

Pensionsstyrelsen erinrar vidare om att frågan om en utbyggd rehabiliteringsverksamhet

för invalider förts fram i skilda sammanhang. 1 skrivelse

den 2 mars 1954 till chefen för inrikesdepartementet angående åtgärder för

att befordra den medicinska rehabiliteringsverksamheten i de lokala sjukvårdsområdena

in. in. hade sålunda medicinalstyrelsen uppdragit vissa allmänna

riktlinjer för eu länsvis organiserad rehabiliteringsverksamhet. I

yttrande den 14 maj 1954 över nämnda skrivelse hade pensionsstyrelsen

framhållit, att eu utbyggd rehabiliteringsverksamhet skulle vara av största

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1956

betydelse bland annat för bedömande av de invaliditetsfrågor, som uppkomme

vid prövningen av pensionsärenden. Pensionsstyrelsen hade vidare i

fråga om organisationen av rehabiliteringsverksamheten anfört, att del

torde vara nödvändigt icke blott med de lokala åtgärder som medicinalstyrelsen

föreslagit ulan även att möjligheter skapades för en samordning

och ytterligare utveckling av verksamheten, kombinerad med forskningsoch

experimentverksamhet på området, samt med utbildningsmöjligheter

för blivande läkare och andra som skulle syssla med rehabilitering. Pensionsstyrelsen

hade därför ansett, att samtidigt som de av medicinalstyrelsen

föreslagna åtgärderna vidtoges av landsting eller städer som ej deltager

i landsting det torde vara nödvändigt att staten toge initiativ till anordningar

vid de medicinska högskolorna för nämnda samordning av verksamheten

m. m. Beträffande den medicinska högskolan i Stockholm skulle det

angivna syftet kunna vinnas genom en samordning med Norrbackainstitutets

framtida verksamhet.

I sistnämnda hänseende hänvisar pensionsstyrelsen även till yttrande

den 15 januari 1955 över 1951 års vanförevårdsutrednings betänkande angående

vanföreanstalterna och Eugeniahemmet. Styrelsen hade i yttrandet

framhållit bland annat, att behov förelåge framför allt av en utveckling

av den medicinskt betonade delen av rehabiliteringsverksamheten. Genom

att omvandla Norrbackainstitutet till ett med Karolinska sjukhuset samarbetande

medicinskt och socialt rehabiliteringscentrum skulle de samarbetslinjer

mellan medicinsk och social rehabiliteringsverksamhet, som

kommit till uttryck i vanförevården och annan invaliditetsförebyggande

verksamhet, fullföljas och ytterligare utvecklas.

Arbetsmarknadsstyrelsen uttalar, att den finner en utbyggnad av arbetsvärden

nödvändig. Styrelsen framhåller att den i skrivelse den 26 augusti

1955 med förslag till anslagsäskanden för innevarande budgetår, avseende

den offentliga arbetsförmedlingen, påyrkat en såväl kvantitativ som kvalitativ

förstärkning av personalorganisationen inom arbetsvärden. I styrelsens

motsvarande petitaframställning för budgetåret 1957/58 hade framhållits,

att tidigare framförda motiveringar för en förstärkning av arbetsvårdsorganisationen

alltjämt gällde, varvid hänvisning jämväl skett till vad

som anförts i förenämnda petitaskrivelse den 26 augusti 1955.

Behovet av förbättrade försörjningsmöjligheter under utbildningstiden

för bl. a. invalider, som genom arbetsvärden bereddes yrkesutbildning eller

omskolning, hade av styrelsen beaktats genom att styrelsen i skrivelse till

Kungl. Maj:t den 3 augusti 1956 anhållit om förhöjda utbildningsbidrag,

hyresbidrag och familjetillägg för detta klientel. Vidare hade styrelsen i

sina förslag till anslagsäskanden, avsedda att föreläggas 1957 års riksdag,

för budgetåret 1957/58 hemställt om ett anslag till näringshjälp åt partiellt

arbetsföra å 100 000 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1956

9

Utredningen om socialförsäkring och arbetsanpassning framhåller att

dess direktiv icke innefattar uppdrag att verkställa översyn av arbetsvärdens

organisation och arbetsmetoder i och för sig. Uppgiften vore begränsad

till att undersöka i vad mån och på vilket sätt socialförsäkringen och

rehabiliteringsverksamheten kunde och borde — administrativt och ekonomiskt

— samordnas, så att bästa möjliga resultat ernåddes från båda verksamheternas

synpunkt. Som en av sina huvuduppgifter hade utredningen

emellertid betraktat frågan om en sådan samverkan mellan socialförsäkring

och rehabilitering, att erforderliga hjälpåtgärder inom bland annat arbetsvärdens

område kunde insättas på tidigast möjliga stadium. Uppenbarligen

kunde detta komma att ställa ökade krav på arbetsvårdsresurserna.

Utredningen förklarar, att den icke kunnat undgå att konstatera, att arbetsvärdens

materiella och framför allt personella resurser syntes otillräckliga

för att tillgodose redan det dagsaktuella behovet. En utbyggnad av arbetsvärden

vore sålunda i och för sig påkallad.

Vissa speciella frågor som upptages i remissyttrandena må här beröras.

Pensionsstyrelsen hänvisar i fråga om epileptikerna till ett utlåtande

som styrelsen den 25 april 1956 avlämnat över det i motionerna åberopade,

av medicinalstyrelsens delegation för epileptikervården avgivna betänkandet.

Pensionsstyrelsen hade i sitt utlåtande anslutit sig till uppfattningen att

behov förelåge av ökade möjligheter att åt epileptikerna bereda arbetsvärd

i dess olika former. Även om det kunde anses för flertalet fall vara möjligt

och även lämpligast, att epileptikerna bereddes omskolning eller yrkesutbildning

genom inträde i vanliga yrkesskolor, torde det dock för svårare

fall på grund av sjukdomens natur eller av andra omständigheter föreligga

behov av kvalificerad arbetsvärd i form av arbetsprövning, arbetsträning

in. m. vid särskilda anstalter, där speciella resurser för bandhavandet av

dessa mera krävande fall funnes.

Riksförsäkringsanstalien tar upp frågan om sådan ändring av sjukförsäkringslagen,

att tilläggssjukpenning under hela s j ukhj äl pst iden kornme

att utgå med de belopp, som nu gäller för de första 90 dagarna. När

sjukpenning utgår för längre tid än 90 dagar, är det, framhåller anstalten,

icke sällan fråga om ett sådant invaliditetstillstånd, som i 21 § tredje stycket

sjukförsäkringslagen likställts med sjukdomstillstånd. Riksförsäkringsanstalten

avgåve, samtidigt med yttrandet till utskottet, till Kungl. Maj:t anbefalld

utredning angående kostnadsökningen och övriga konsekvenser av

cn dylik ändring i sjukhjälpsreglerna.

Riksförsäkringsanstalten erinrar slutligen om alt grunderna för beräkningen

av invalidlivräntorna inom yrkesskadeförsäkringen var

föremål för ingående överväganden vid tillkomsten av 1954 års lag om yrkes
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 59 år 1956

skadeförsäkring. I yttrande den 29 februari 1956 över pensionsutredningens

år 1955 avgivna betänkande hade riksförsäkringsanstalten med styrka framhållit

vikten av att samordningsfrågorna mellan yrkesskadeförsäkringen

och en allmän pensionsförsäkring icke skötes å sido.

• "• Utskottet

Invaliditet medför ofta för den därav drabbade svårigheter av såväl ekonomisk

som personlig natur. Det är en angelägen samhällsuppgift att såvitt

möjligt undanröja eller mildra dessa svårigheter. Av väsentligt intresse

är härvidlag att söka bereda invaliden möjlighet till egen arbetsinkomst.

Att invaliden inordnas i förvärvsarbete kan vara av väsentlig betydelse för

honom ej blott ekonomiskt utan också genom att minska den isolering och

ensamhet, som eljest lätt kan komma att prägla hans situation. Viktiga

uppgifter åvilar här samhällets arbetsförmedlandc och arbetsvårdande organ.

Det kan till en början gälla att bryta en viss anonymitet och passivitet

i invalidens förhållande gentemot arbetsmarknaden. Ibland erfordras för

återgång i arbete att särskilda anordningar vidtages på arbetsplatsen. Omskolning

kan ge möjlighet till fullgod arbetsinsats inom annat yrke. Andra

rehabiliteringsåtgärder av medicinsk eller arbetsmarknadsbetonad art är

stundom nödvändiga. På grund av invaliditetens natur eller av andra orsaker

kan sålunda föreligga behov av en kvalificerad arbetsvärd i form av

arbetsprövning och arbetsträning under kontinuerlig läkarkontroll. Verkstäder

för s. k. skyddad sysselsättning eller avdelningar för halvskyddad

verksamhet är här av betydelse.

Arbetsvårdande åtgärder av det slag utskottet berört har, såsom framgår

av den redogörelse som lämnats ovan i utlåtandet, vidtagits av såväl statliga

myndigheter som enskilda företag. Här må erinras om pensionsstyrelsens

invaliditetsförebyggande verksamhet och arbetsmarknadsstyrelsens arbetsvårdande

åtgärder samt det fortgående samarbetet mellan arbetsmarknadsstyrelsen

och olika industriföretag.

En smidig och kontinuerlig samverkan mellan hälso- och sjukvården, de

arbetsvårdande organen och sjukkassorna i syfte att förebygga och avhjälpa

långvarig sjukdom och invaliditet bör givetvis eftersträvas. De organisatoriska

och andra problem som härvid uppkommer är f. n. föremål

för undersökning i utredningen om socialförsäkring och arbetsanpassning,

den s. k. rehabiliteringsutredningen.

De fall där invaliden icke ens genom kvalificerade former av arbetsvärd

kan inordnas i förvärvsarbete erbjuder särskilda problem. De rent ekonomiska

hjälpåtgärderna träder här i förgrunden. Förhållandena är här olika

för olika kategorier av invalider. Genom den nya yrkesskadeförsäkringsla
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5!) år lt)56

11

gen av år 1954 genomfördes betydande förbättringar av de livräntor, som

utgår till de genom olycksfall i arbete eller yrkessjukdom invalidiserade.

Även livräntor för äldre skadefall omreglerades härvid. De trafikskadade

erhåller i stor utsträckning genom trafikförsäkringen godtagbara ersättningar

vid invaliditet. Situationen är i regel svårast för den som blivit invalid

i tidig ålder eller efter annan sjukdom än yrkessjukdom. Åtskilliga

sådana invalider torde leva under svåra ekonomiska förhållanden.

Frågan om en förbättring av de invalidpensioner som utgår inom folkpensioneringen

står i nära samband med och torde för sin lösning vara beroende

av de förslag till en pensionsreform som den inom socialdepartementet

tillkallade allmänna pensionsberedningen kan komma att framlägga.

Såsom torde framgå av vad utskottet ovan anfört har betydelsefulla initiativ

till förbättringar av invalidernas situation redan tagits. En del åtgärder

har genomförts; andra är under övervägande. De två huvudfrågor, som

upptagits i motionerna, nämligen om arbetsvärden och om folkpensioneringens

invalidpension, är föremål för utredning. Med hänsyn till det läge,

vari olika frågor rörande invaliditetsskyddet sålunda befinner sig, föreligger

enligt utskottets mening ej anledning att nu göra en sådan allmän översyn

på området som i motionerna föreslås.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:347 och 11:348, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 december 1956

På andra lagutskottets vägnar:

ELSA JOHANSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Sunne*, fru Carlqvist,

herrar Mannerskantz*, Grönkvist, fru Hamrin-Thorell och herr Alvar Andersson;
från

andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Jacobsson

i Tobo, Bengtsson i Varberg*, fru Ewerlöf, herr Fredriksson, fru Eriksson i

Ängelholm, herrar Königson och Larsson i Hedenäset.

) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.