Utlåtande i anledning av väckt motion om införande i hälsovårdsstadgan av viss föreskrift rörande yttertak till byggnad, som inrymmer boningsrum.
1956-02-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1956:7, Utlåtande i anledning av väckt motion om införande i hälsovårdsstadgan av viss föreskrift rörande yttertak till byggnad, som inrymmer boningsrum.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1956
1
Nr 7
Utlåtande i anledning av väckt motion om införande i hälsovårdsstadgan
av viss föreskrift rörande yttertak till byggnad,
som inrymmer boningsrum.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 10,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Huss hemställt, »att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om sådan ändring
av hälsovårdsstadgan, att det uttryckligen föreskrives, att yttertak till
byggnad, som inrymmer boningsrum, skall hava sådan täthet, att det icke
genomsläpper fuktighet».
En redogörelse för de skäl motionären anfört till stöd för sin hemställan
lämnas i det följande.
Gällande bestämmelser
De grundläggande bestämmelserna rörande den allmänna hälsovården
finns i hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 och de med stöd av stadgan utfärdade
lokala hälsovårdsordningarna. Regler i detta hänseende finns emellertid
även i en mångfald andra författningar. Hälsovårdsstadgan har särskilda
bestämmelser för stad (stadsplanelagt område) och särskilda för
landsbygd. I fråga om sanitära förhållanden finns i hälsovårdsstadgans 8 §
för städerna och 43 § för landsbygden bland annat dels allmänna föreskrifter
om byggnad, som inrymmer boningsrum, dels bestämmelser om boningsrum
och kök, avseende storlek, dagsbelysning, luftväxling, uppvärmning,
skydd mot fuktighet, olägenheter från grunden och olägenheter från
angränsande utrymmen, dels särskilda bestämmelser om biutrymmen och
bekvämligheter, bostadsvård, trångboddhet och samlingslokaler.
Enligt de allmänna föreskrifterna skall byggnad, som inrymmer boningsrum,
till alla sina delar vara så anordnad och inredd samt så underhållas
och skötas, att sanitär olägenhet icke uppstår för dem, som uppehåller sig
där. I fråga om skydd mot fuktighet i boningsrum stadgas allmänt att
boningsrum skall vara så anordnat, att det bereder erforderligt skydd mot
fuktighet. Vidare föreskrives att golv i boningsrum skall vara av lämpligt
material och att golvet genom sin beskaffenhet och sitt läge i förhållande
till markytan skall bereda erforderligt skydd mot olägenheter från grunden.
R i han g till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 2 avd. Nr 7
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1956
Motionen
I motionen uttalas, att det otvivelaktigt är en nackdel att kraven på de
för allmänt begagnande avsedda delarna av eu byggnad, vilka krav mången
gång har betydelse för den allmänna hälsovården, icke är mera bestämt formulerade.
Motionären anför vidare:
I särskilt ett avseende har det visat sig, att den mycket allmänt hållna
formuleringen hos det nu berörda första momentet av 8 och 43 §§ försvårar
uppfyllande av de krav, som i därefter följande delar av dessa paragrafer
ställs på boningsrummen. Andra momentets fjärde stycke inleds med ett
krav på att »boningsrum skall vara så anordnat, att det bereder erforderligt
skydd mot fuktighet». Härmed har avsetts, att golv, väggar och tak skall vara
fria från fuktighet. Men uppenbart är, att, särskilt när det gäller översta
våningen eller våningarna, innertaken icke kan hållas fria från fuktighet,
om yttertaket är så bristfälligt, att det regnar in på vinden.
En bestämmelse synes sålunda vara erforderlig, eventuellt i form av ett
andra stycke till första momentet, som preciserar kravet på täthet hos yttertaket.
Förslagsvis kunde bestämmelsen ha följande lydelse: »Yttertak till
byggnad, som inrymmer boningsrum, skall hava sådan täthet, att det icke
genomsläpper fuktighet.»
Mot införande av en sådan bestämmelse kan invändas, framhålles vidare
i motionen, att det torde vara möjligt för hälsovårdsnämnderna att ge ett
föreläggande om reparation av yttertak redan med den nuvarande lydelsen
av första momentet i berörda paragrafer. Hälsovårdsnämnden i Malmö hade
vid flera tillfällen gett förelägganden av denna innebörd, utan att dessa i
något fall överklagats. Nämnden hade emellertid haft det intrycket, att det
icke varit otänkbart, att ett överklagande åminstone i vissa fall kunnat medföra
upphävande av föreläggandet. Det vore nämligen inte uteslutet, att
inregning på vinden ansetts böra kunna visas ha medfört fuktskador i
underliggande våningar, innan man kunde tala om sanitär olägenhet för
hyresgästerna. Den nuvarande bestämmelsen skulle alltså kunna tolkas så,
att inregning finge tolereras, så länge dess verkan begränsades till fuktskador
på vinden, och endast berättiga till föreläggande, när fuktskadorna
trängt ner i våningarna. Motionären uttalar avslutningsvis att från förebyggande
hälsovårdssynpunkt en sådan tingens ordning givetvis icke är
acceptabel.
1948 års hälsovårdsstadgekommitté
För översyn av 1919 års hälsovårdsstadga och därmed sammanhängande
spörsmål har den 8 oktober 1948 efter Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallats
1948 års hälsovårdsstadgekommitté. Kommittén framlade år 1953
ett betänkande med förslag till hälsovårdsstadga m. m. (SOU 1953:31).
De av kommittén föreslagna bostadsbestämmelserna överensstämmer i de
delar som här är av intresse praktiskt taget med de nu gällande. I betän
-
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1956
kandet har det i motionen upptagna spörsmålet om införande i hälsovårdsstadgan
av bestämmelse rörande tätheten hos yttertak till byggnad, som
inrymmer boningsrum, icke särskilt behandlats. — Betänkandet har varit
föremål för remissbehandling.
Utskottet
I motionen föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om införande i hälsovårdsstadgan av föreskrift att yttertak till byggnad,
som inrymmer boningsrum, skall ha sådan täthet, att det icke genomsläpper
fuktighet.
Syftet med hälsovårdsstadgans bostadsbestämmelser är att garantera en
viss godtagbar sanitär minimistandard på bostäder. För tillämpning av
1919 års hälsovårdsstadga är begreppet sanitär olägenhet grundläggande;
förefintligheten härav anges ofta som en förutsättning för stadgans tilllämpning
eller ett ingripande från hälsovårdsnämnd.
Motionärens förslag aktualiserar de ur principiell synpunkt betydelsefulla
frågorna om bibehållande av kravet på sanitär olägenhet för ett ingripande
från hälsovårdsnämnd, om när sanitär olägenhet skall anses föreligga
och om hur en avgränsning i fråga om möjligheterna att i hälsovårdens
intresse ingripa på förevarande område bör ske. Ett ställningstagande
till dessa frågor skulle få betydelse långt över det i motionen
berörda fallet. Utskottet är icke berett att nu taga ställning till nämnda
spörsmål.
Som ovan i utlåtandet framhållits har det av 1948 års hälsovårdsstadgekommitté
avgivna betänkandet varit föremål för remissbehandling. Enligt
vad utskottet inhämtat avser man inom vederbörande departement att avvakta
att ytterligare utredningar berörande hälsovårdslagstiftningen slutföres,
innan man tager ställning till frågan om framläggande av förslag till
ny hälsovårdsstadga. Med hänsyn till den principiella räckvidden hos de
frågor, som aktualiserats genom motionen, och då hälsovårdsstadgans bostadsbestämmelser
inom en snar framtid torde komma att bli föremål för
övervägande i ett större sammanhang, kan utskottet icke tillstyrka förslaget
om ändring av gällande bestämmelser i enlighet med vad i motionen
föreslagits.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, I: 10, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 29 februari 1956
På andra lagutskottets vägnar:
ELSA JOHANSSON
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1956
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Huss,
Mannerskantz, Grönkvist, Göran Karlsson, Nils Theodor Larsson* och fru
Hamrin-Thorell;
från andra kammaren: fru Johansson i Norrköping, herrar Nilsson i
Göteborg, Hagård, fru Sandström, herrar Carlsson i Bakeröd*, Bengtsson
i Varberg, Fredriksson och Königson.
* Ej närvarande vid ntl&tandets justering.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 5*
603884
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.