Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt att vid uppskattning av normalavkastning vid ecklesiastikt boställe göra avdrag för kostnad för skogsarbetarbostad. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 42 i första kammaren av herr Karlsson, Fritiof, och herr Carlsson, Georg, och nr 48 i andra kammaren av herr Vigelsbo m. fl.

1956-03-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1956:10, Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt att vid uppskattning av normalavkastning vid ecklesiastikt boställe göra avdrag för kostnad för skogsarbetarbostad. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 42 i första kammaren av herr Karlsson, Fritiof, och herr Carlsson, Georg, och nr 48 i andra kammaren av herr Vigelsbo m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr It) är 1956

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av väckta motioner om rätt att vid uppskattning

av normalavkastning vid ecklesiastikt boställe

göra avdrag för kostnad för skogsarbetarbostad.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nämligen nr 42 i första kammaren av herr Karlsson,

Fritiof, och herr Carlsson, Georg, och nr 48 i andra kammaren av herr

Vigelsbo m. fl.

I motionerna, som är likalydande, yrkas »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t ville hemställa om förslag till sådan ändring i gällande förlattningar,

att kostnad för skogsarbetarbostad blir avdragsgill vid uppskattning

av normalavkastning av ecklesiastikt boställe och vid redovisning till

kyrkofonden av avkastning av sådant boställe.»

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

över motionerna har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtats yttranden från kammarkollegiet. På begäran av utskottet har

yttrande över motionerna därjämte avgivits av Svenska pastoratens riksförbund.

Gällande bestämmelser

I 3 § lagen angående pastorats deltagande i kostnaderna för församlingsprästernas

avlöning (prästlönekoslnadslag) den 29 juni 1951 (nr 570) stadgas

skyldighet för pastorat att gälda sitt prästerskaps löner. Pastorats

prästlönetillgångar utgöres huvudsakligen av löneboställen, som avses i

ecklesiastik bostullsordning den 90 augusti 1932, samt vissa prästlönefonder.

Dessa löneboställen förvaltas av vederbörande pastorat under iakttagande

av vad närmare stadgas i boställsordningen.

Enligt 7 § lagen om kyrkofond den 30 augusti 1932 (nr 404) äger pastorat

för prästerskapets avlöning taga i anspråk i första hand avkastningen av

nämnda löneboställen och övriga prästlönetillgångar, i andra hand uttaxerade

medel, motsvarande den utdebitering Konungen för året bestämmer,

samt i tredje hand tillskott från kyrkofonden. Vid bestämmande av hur

stort tillskott från kyrkofonden ett pastorat under visst år skall uppbära

dragés därför från summan av pastoratets utgifter för prästlöner dels boställsavkastningen

och dels den beräknade uttaxeringen. Boställsavkast
Bihang

till riksdagens protokoll 1956. 9 sand. 3 avd. AV 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 är 1956

ningen skall emellertid ieke tagas i beräkning till sitt verkliga belopp utan

med ett normalvärde, vilket uppskattas på sätt framgår av 9—11 §§ kyrkofondslagen.

Denna ordning möjliggör att tillskotten ur kyrkofonden till

pastoraten blir oberoende av den större eller mindre omsorg, som pastoraten

nedlägger på boställsförvaltningen.

I 10 § tredje punkten kyrkofondslagen angives, vilka utgifter som i samband

med uppskattningen av ett boställes normalavkastning må avdragas

vid beräkningen av skogsavkastningens nettovärde. Bland tillåtna avdrag

uppräknas kostnaderna för utstämplingar och för skogsvårdsåtgärder. Av

denna punkt, jämförd med femte punkten i samma lagrum ävensom 47—51

§§ boställsordningen samt 3 kap. 5 § Kungl. Maj:ts kungörelse den 15 februari

1935 (nr 19) med bestämmelser angående tillämpningen av ecklesiastik

boställsordning, framgår att avdrag visserligen får göras för sådana

kostnader som exempelvis mindre dikningsföretag av underhållsnatur

men att däremot avdrag ej medges för t. ex. större torrläggningsföretag,

som har karaktär av investering. Än mindre torde då avdrag kunna medges

för uppförande av bostadsbyggnader åt skogsarbetare. — Till jämförelse

må framhållas att beträffande löneboställes jordbruksdel jämlikt andra

punkten avdrag får göras även för nybyggnadsarbeten.

Ej heller synes prästlönefond, som enligt 1 § lagen angående användande

i vissa fall av prästlönefond m. in. den 15 maj 1942 (nr 232) kan användas

till bestridande av kostnad för nyodling, torrläggning eller annan värdebeständig

grundförbättring, få tagas i anspråk för att uppföra bostadsbyggnader

åt skogsarbetare.

Däremot är pastorat oförhindrat alt använda s. k. meravkastning, d.v.s.

avkastning som utvinncs utöver vad som vid uppskattningen av normalavkastningen

beräknats, samt i 4 § kyrkofondslagen omförmälda överskottsmedel

för de investeringar varom här är fråga.

I detta sammanhang må nämnas att i 45—46 §§ boställsordningen förcskrives,

att löneboställes skog skall skötas efter en av stiftsnämnden upprättad

och fastställd hushållningsplan, omfattande eu tid av tio år, och att

vid dess uppgörande skall, med beaktande av att såvitt möjligt jämn avkastning

erhålles, eftersträvas utvinnande av det med hänsyn till skogens

tillstånd bästa möjliga ekonomiska resultat.

Yttranden

Kammarkollegiet åberopar i sitt yttrande till utskottet ett utlåtande, som

ämbetsverket avgivit till Kungl. Maj.t den 29 september 1955 med anledning

av att stiftsnämnden i Uppsala i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställt

om vissa ändringar i kyrkofondslagen för underlättande av investeringar

i skogsbruk å ecklesiastika löneboställen, bl. a. sådan ändring av 10 § tredje

punkten kyrkofondslagen, att vid uppskattning av löneboställes normalav
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr JO år J956

3

kastning avdrag finge göras för kostnader för anordnande av skogsarbetarbostad.

1 sitt sistnämnda utlåtande framhöll kammarkollegiet inledningsvis,

att samtliga över framställningen hörda stiftsnämnder helt eller i väsentliga

delar anslutit sig till den av stiftsnämnden i Uppsala framförda uppfattningen.

Kammarkollegiet anförde vidare i utlåtandet av den 29 september 1955

bl. a.:

Under senare tid har skogsbruket fått en allt större ekonomisk betydelse.

Det torde därför, såvitt angår prästboställenas skogar, otvivelaktigt vara

angeläget, att bestämmelserna rörande dessa skogar äro ägnade att främja

en god skogsvård. Såsom i ärendet framhållits torde för en sådan skogsvård

numera erfordras, att medel investeras i skogsbruket för större väg- och

torrläggningsföretag ävensom, i vissa fall, för byggande av bostäder åt

skogsarbetare och skogsbiträden. Stiftsnämnderna ha allmänt ansett, att

gällande bestämmelser på området icke tillfredsställande tillgodose intresset

av sådana investeringar.---För bättre tillgodoseende av be
rörda

investeringsintresse synes närmast kunna ifrågakomma att komplettera

omförmälda stadgande i 10 §, punkt 3, kyrkofondslagen sålunda, att

avdrag inedgives också för kostnader, avseende större torrläggningsföretag

och permanenta väganläggningar samt bostadsbyggnader för skogsarbetare

och skogsbiträden. Mot en sådan komplettering av stadgandet torde måhända

kunna invändas, att vid uppskattning av ett boställes normalavkastning

avdrag i princip icke bör få ske för andra utgifter än sådana, som i

stort sett avse boställskapitalets bibehållande, alltså icke för utgifter som

syfta till en förhöjning av ett boställes värde genom kapitalinvestering.

Emellertid är att märka, att beträffande ett boställes jordbruksdel denna

princip icke ansetts lägga hinder i vägen för medgivande av avdrag för bostads-

och ekonomibyggnader, som tillgodose nutida anspråk på standard

och därför representera ett helt annat värde än de äldre byggnaderna. Det

har ansetts naturligt att härvidlag låta de ecklesiastika boställena »följa

med sin tid». Det torde då knappast behöva möta betänkligheter att, i vad

angår ett boställes skogsdel, medgiva avdrag för sådana investeringar, som

numera allmänt anses erforderliga för åstadkommande av en rationell

skogsvård.

Sedan kammarkollegiet därefter konstaterat alt en ändrad lagstiftning

efter bl. a. dessa riktlinjer torde kräva ställningstagande till åtskilliga andra

sammanhängande spörsmål samt komplettering eller ändring av ett flertal

stadganden i ecklesiastika författningar, slutade ämbetsverket med en hemställan,

att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående åtgärder

för underlättande av investeringar i skogsbruket å de ecklesiastika löneboställena.

Svenska pastoratens riksförbund har, för det fall att det icke redan vore

tydligt att ifrågavarande avdrag finge göras, tillstyrkt bifall till motionerna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1956

Utskottet

Vid uppskattningen av ecklesiastikt löneboställes normalavkastning, vilken

uppskattning blir bestämmande för hur stort tillskott från kyrkofonden

pastorat under visst år skall äga uppbära för sina prästlöneutgifter,

gäller i vissa avseenden vitt skilda regler för jordbruksavkastning och skogsavkastning.

Beträffande tillåtna avdrag vid beräkningen föreligger sålunda

i fråga om boställes jordbruksdel icke hinder att avdraga kostnad för bostads-

och ekonomibyggnad, men däremot är det i avseende å skogsbruksdelen

ej tillåtet att frånräkna exempelvis kostnad för anläggning av permanenta

skogsvägar och bostadsbyggnader åt skogsarbetare.

Vid tillkomsten av 1932 års ecklesiastika boställsordning och lag om

kyrkofond, som innefattar regler härom, var det ej lika aktuellt som nu att

vidtaga positiva åtgärder för höjning av skogarnas avkastning. Medan investeringar

i boställenas skogar icke ansågs nödvändiga i större omfattning,

förutsattes däremot investeringar å deras jordbruk som ofrånkomliga. Det

fanns gott om arbetskraft i jordbruket, som även kunde sysselsättas i skogarna,

och skogsprodukterna transporterades till alldeles övervägande del

med hästfordon, varför behov av särskilda skogsarbetarbostäder och skogsbilvägar

knappast börjat framträda.

I våra dagar är läget helt annorlunda. För de större skogar, som de ecklesiastika

boställena på många ställen i landet innehar, finns icke tillgång till

arbetskraft, som i tillräcklig omfattning vid passande tider kan ledigställas

från jordbruksdriften, utan särskild lejd arbetskraft måste anlitas. Inom

storskogsbruket har man nu alltmer insett vikten av att skogsarbetarnas

standard måste höjas i fråga om bl. a. bostadsnivån, för att göra arbetet

mera lockande. Skogsbrukets höjda avkastning genom ökade virkespriser

lämnar också i och för sig utrymme för sådana förbättringar. Att det ecklesiastika

skogsbruket över huvud taget kunnat följa med i utvecklingen i

den omfattning som dock hittills skett torde till stor del vara att tillskriva

de oförutsedda stegringar av virkespriserna, som kullkastat alla normalavkastningsberäkningar

och därför medfört överskott, för vilka redovisningsskyldighet

ej förelegat.

Det lär emellertid vara ofrånkomligt att vägnätet i de ecklesiastika skogarna

avsevärt utökas. För att skogsvården skall bringas i tillfredsställande

nivå torde i de större boställsskogarna krävas en fast anställd yrkeskår av

skogsarbetare med garanterad sysselsättning året om. Det lär då icke kunna

undgås, att skogsarbetarbostäder måste byggas i förhållandevis stor omfattning.

För att bättre säkerställa medel för erforderliga investeringar i det ecklesiastika

skogsbruket måste det anses erforderligt, att gällande bestämmelser

ändras, så alt sådana utgifter blir på enahanda sätt avdragsgilla vid normaluppskattning

av lönebostadens skogsbruk som av det ecklesiastika

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1956

5

jordbruket. Det är heller knappast rimligt att som för närvarande är fallet

skogsinkomster kan brukas för rena jordbruksändamål, ehuru en dylik placering

ur räntabilitetssynpunkt många gånger framstår som mindre ekonomisk,

än om medlen i stället investeras i skogsbruket.

Utskottet ansluter sig därför helt till den i motionerna framförda uppfattningen,

att kostnad för skogsarbetarbostad bör vara avdragsgill vid

uppskattning av normalavkastning av ecklesiastikt boställe. Än vidare vill

utskottet för sin del uttala, att avdrag bör medgivas i sådan omfattning,

att de ecklesiastika boställenas skogsbruksdelar härvidlag blir principiellt

likställda med jordbruksdelarna, så att exempelvis även utgifterna för

större torrläggningsföretag och permanenta väganläggningar får avdragas.

Såsom kammarkollegiet uttalat i sitt yttrande den 29 september 1955,

torde en ändrad lagstiftning på området kräva ställningstagande till åtskilliga

spörsmål, som sammanhänger därmed, samt komplettering eller ändring

av ett flertal stadganden i ecklesiastika författningar.

Saken synes fördenskull böra närmare utredas i hela dess vidd. Enligt

vad utskottet under hand inhämtat, är frågan om en utrednings tillsättande

för närvarande beroende av Kungl. Maj :ts prövning. En riksdagsskrivelse

av det innehåll motionärerna föreslagit får under dylika förhållanden anses

obehövlig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:42 och 11:48, under hänvisning

till att gällande bestämmelser beträffande de förhållanden

motionerna avser inom snar framtid kan förväntas

bli föremål för översyn, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 20 mars 1956

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid delta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson*, Lindahl,

Axel Jansson, Herbert Hermansson, Ebbe Ohlsson och Kristiansson*;

från andra kammaren: herrar Ähman, Johansson i Torp, Levin, Eriksson

i Sandby*, Andersson i Ryggestad, Hansson i Skegrie, Berggren och

östlund*.

* Ej närvarande vid ullätandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.