Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i övergångsbestämmelserna till lagen den 3 juni 1955

1956-05-09 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1956:18, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i övergångsbestämmelserna till lagen den 3 juni 1955

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1956

1

Nr 18

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändring i övergångsbestämmelserna

till lagen den 3 juni 1955 (nr 31k) om allmänna

vatten- och avloppsanläggningar, dels ock

i ämnet väckta motioner.

Genom en den 6 april 1956 dagtecknad proposition, nr 169, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående ändring i övergångsbestämmelserna till lagen den 3 juni 1955

(nr 314) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna till lagen den 3 juni

1955 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

Denna lag--— juli 1955.

Lagen skall — ---sitt verksamhetsområde.

Kostnad som---i byggnadslagen.

Såvitt lagen medför inskränkning av hittillsvarande befogenhet för kommun

eller municipalsamhälle att vidtaga åtgärder för vattenförsörjning och

avlopp äger den ej tillämpning före den 1 april 1957.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning

av densamma väckta motioner, nämligen i första kammaren, nr 572, av

herr Anderberg m. fl. och i andra kammaren, nr 755, av herr andre vice talmannen

Olsson m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, yrkas, att riksdagen vid behandlingen

av propositionen måtte besluta, att den genom propositionen föreslagna

övergångstiden (till den 1 april 1957) skall förlängas till den 1 juli 1959.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1996. 9 samt. 3 avd. Nr 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1956

Beträffande de skäl som anförts till stöd för Kungl. Maj :ts förslag och

för yrkandet i motionerna får utskottet, i den mån redogörelse därför icke

lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett tillägg till övergångsbestämmelserna till 1955

års lag om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, föranlett av vissa

övergångssvårigheter i fråga om befattningen med vatten- och avloppsfrågor

för municipalsamhällen.

Inledning

Vid tillämpningen av lagen den 3 juni 1955 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,

vilken trätt i kraft den 1 juli 1955, har uppkommit vissa

spörsmål, som avser befattningen med vatten- och avloppsfrågor för municipalsamhälle

och som aktualiserat fråga om eu ändring i nämnda lag.

I anledning härav har inom justitiedepartementet upprättats en den 20

februari 1956 dagtecknad promemoria, i vilken närmare redogjorts för ifrågavarande

spörsmål. Vid promemorian har fogats förslag till lag angående

ändring av övergångsbestämmelserna till lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.

Över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

länsstyrelserna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus

samt Västerbottens län ävensom svenska stadsförbundet och landskommunernas

förbund. Länsstyrelserna i Kristianstads samt Göteborgs och Bohus

län har vid sina yttranden fogat utlåtanden av vederbörande distriktsingenjörer

för vatten och avlopp.

Gällande bestämmelser. Frågan om de borgerliga primärkommunernas

och mumcipalsamhällenas befogenhet att utföra vatten- och avloppsanläggningar

får bedömas enligt de allmänna kompetensbestämmelserna i

kommunallagen den 18 december 1953. Enligt 3 § i denna lag äger kommun

att själv, efter vad i lagen närmare bestämmes, vårda sina angelägenheter,

såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer annan.

I 79 § samma lag ges motsvarande bestämmelse för municipalsamhälle.

Om Kungl. Maj:t förordnat, att för område på landet, som ej utgör egen

kommun, skall lända till efterrättelse ordningssladgan för rikets städer eller

vad om stad är föreskrivet i byggnadslagen och byggnadsstadgan, i

brandlagen och brandstadgan eller i hälsovårdsstadgan, äger Kungl. Maj :t,

där särskilda skäl föranleder därtill, besluta att området skall utgöra ett municipalsamhälle,

vilket äger att oberoende av kommunen i övrigt självt vårda

de angelägenheter, som föranledes av sådana bestämmelsers tillämpning

inom samhället.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1956

3

Vad angår skyldighet att taga befattning med vatten- och avloppsfrågorna

innehåller hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919 vissa bestämmelser,

som tidigare i praxis ansetts kunna medföra skyldighet för kommun

att utföra vatten- och avloppsanordningar åtminstone där sådana anordningar

påkallats av sanitära missförhållanden. Med avseende å municipalsamhälle,

som utgör särskilt hälsovårdsområde, har den nämnda skyldigheten

ansetts åvila samhället. I lagen den 3 juni 1955 om allmänna vattenoch

avloppsanläggningar har emellertid (i 3 §) införts ett uttryckligt stadgande

om skyldighet för kommun att ombesörja eller tillse, att allmän vatten-

och avloppsanläggning kommer till stånd, där till förekommande av

sanitär olägenhet påkallas att vattenförsörjning och avlopp för visst område

ordnas i ett större sammanhang. Jämlikt 26 § nämnda lag skall vad i lagen

sägs om kommun ock gälla municipalsamhälle, varest byggnadslagens bestämmelser

för stad äger tillämpning.

Beträffande motiven till den berörda bestämmelsen i 26 § lagen om allmänna

vatten- och avloppsanläggningar må hänvisas till följande uttalande

av föredragande departementschefen (prop. 1955:121 s. 58):

De sakkunniga har föreslagit, att municipalsamhällenas befattning med

vatten- och avloppsfrågor skulle avvecklas. En sådan åtgärd skulle sannolikt

i många fall visa sig ändamålsenlig ur vatten- och avloppsverksamhetens

synpunkt. De skäl som de sakkunniga i detta sammanhang åberopat kan

emellertid även anföras till stöd för åsikten, att municipalinstitutet bör helt

avskaffas. Här möter ett stort och svårlöst frågekomplex, som knappast torde

kunna lösas i förevarande begränsade sammanhang. En antydan om svårigheterna

ges i de remissyttranden, vilka framhållit att en isolerad utbrytning

av vatten- och avloppsfrågorna från övriga tätortsfrågor skulle kunna

ge upphov till intressekonflikter, då det gäller att samordna ledningsbyggandet

med samhällsplaneringen i övrigt. I de orter, där förutsättningarna

för eu sådan samordning är goda, kan municipalinstitutets berättigande måhända

ifrågasättas. Om åter en dylik samordning är svår att åvägabringa,

visar detta att municipalbildningen för närvarande fyller ett behov. Att genom

lagstiftning framtvinga ett samgående även i fall, då förutsättningar

därför saknas, synes i varje fall icke lämpligt. I stället bör åt tillämpningen

överlämnas att från fall till fall söka finna den smidigaste lösningen av

samordningsfrågan.

.Tåg kan således, i motsats till de sakkunniga, icke finna tillräckliga skäl

för att municipalsamhällena i förevarande sammanhang befrias från skyldighet

alt ställa sig som huvudmän för vatten- och avloppsanläggningar.

Med det sagda avser jag dock endast sådana municipalsamhällen, inom

vilka gäller byggnadslagens bestämmelser för stad. Inom annat municipalsamhälle

bör skyldigheten att sörja för erforderlig vatten- och avloppsanläggning

i likhet med andra kommunala uppgifter åvila moderkommunen.

1 detta sammanhang må jämväl nämnas, att länsstyrelsen — enligt bestämmelse

i 5 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar —

på framställning av kommun äger ålägga huvudmannen för vatten- och avloppsanläggning

alt i verksamhetsområdet för anläggningen intaga sådan

bebyggelse inom kommunen, för vilken vattenförsörjning och avlopp cj

kan med större fördel ordnas på annat sätt. Vidare stadgas i samma pa
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1956

ragraf att, om huvudmannen för vatten- och avloppsanläggning önskar att

verksamhetsområdet skall omfatta bebyggelse, som ingår eller avses skola

ingå i verksamhetsområdet för annan befintlig eller planerad anläggning,

länsstyrelsen skall — där överenskommelse ej kan träffas — bestämma till

vilken anläggning bebyggelsen skall hänföras.

Promemorian. I promemorian har beträffande 1955 års lagstiftning framhållits,

att municipalsamhälles skyldighet alt svara för tillkomsten av erforderliga

vatten- och avloppsanläggningar icke, såsom tidigare, är beroende

av huruvida samhället utgör särskilt hälsovårdsområde, utan knutits

till frågan huruvida byggnadslagens stadsbestämmelser är att tillämpa

inom samhället. Vidare har framhållits, att såsom följd härav en förskjutning

inträtt också i fråga om moderkommunens och samhällets kompetens

att befatta sig med dylika frågor.

Enligt vad som uttalats i promemorian har flera orsaker — bl. a. den

korta tid som kom att förflyta mellan lagens antagande och dess ikraftträdande

— samverkat till att de praktiska problem, som uppstått i samband

med övergången till de nya reglerna, blivit större än man vid lagstiftningens

tillkomst ansåg sig behöva räkna med. I samband med prövning

av framställningar om medgivande för kommuner och municipalsamhällen

att upptaga lån för vatten- och avloppsändamål och genom andra kända

förhållanden har det visat sig, att ett icke ringa antal sådana municipalsamhällen,

vilka utgör särskilda hälsovårdsområden men varest byggnadslagens

bestämmelser för stad icke är gällande, före nya lagens ikraftträdande

låtit projektera vatten- och avloppsanläggningar men då ännu icke

beslutat om deras utförande. Inom flera av dessa samhällen torde det vara

ett allmänt önskemål att anläggningarna får komma till stånd i den ordning

som ursprungligen tänkts, d. v. s. genom samhällets försorg. Även det

förhållandet förekommer, att en kommun planerat att utföra eller ekonomiskt

understödja vatten- och avloppsanläggning för ett inom dess område

beläget municipalsamhälle, som ej utgör särskilt hälsovårdsområde

men varest byggnadslagens bestämmelser för stad äger tillämpning. Tillkomsten

av 1955 års lag torde i båda dessa fall utgöra hinder för att planen

fullföljes, såvida ej beslut därom meddelats före lagens ikraftträdande.

Den nya lagstiftningen har alltså, enligt vad som framhålles i promemorian,

i vissa fall fått den konsekvensen, att kommuner och municipalsamhällen,

som vidtagit åtgärder för att lösa sina vatten- och avloppsfrågor på

ett visst sätt, förhindrats att fullfölja handlingsprogrammet. Vidare har

en viss osäkerhet flerstädes förekommit angående de kommunala kompetensreglernas

innehåll i förevarande hänseende.

För att råda bot på olägenheterna har föreslagits, att övergångsbestämmelserna

till lagen tillföres en lagregel, som ger de av frågan berörda kommunerna

och municipalsamhällena större möjlighet att övergångsvis ordna

förhållandena på sätt i varje särskilt fall synes lämpligt. Däremot torde,

framhålles i promemorian, utan särskild bestämmelse vara uppenbart, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1950

1955 års lagstiftning icke i och för sig medför att en kommun eller ett rnunicipalsamhälle,

som driver vatten- och avloppsanläggning, skulle nödgas nedlägga

verksamheten. Närmare bestämt innebär förslaget, att kommun och

municipalsamhälle utan hinder av stadgandena i 3 och 26 §§ i 1955 års lag

samt 3 och 79 §§ kommunallagen skall äga att intill den 1 juli 1958 vidtaga

sådan åtgärd för ordnande av vattenförsörjning och avlopp, som enligt

äldre rätt skulle ankommit på kommunen eller samhället.

Yttrandena. Det i promemorian framlagda förslaget har utan närmare kommentarer

tillstyrkts av länsstyrelsen i Kristianstads län och svenska stadsförbundet.

Ej heller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och distriktsingenjören

för vatten och avlopp i Göteborgs och Bohus samt Hallands län har funnit

anledning till erinran mot den föreslagna övergångsbestämmelsen.

Länsstyrelsen ifrågasätter dock, huruvida liälsovårdssamhällenas kompetens

i och med ikraftträdandet av 1955 års lag inskränkts på sätt förutsättes

i promemorian. Härom må vidare hänvisas till propositionen s. 6.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har intet att erinra mot förslaget då

det skulle lösa vissa praktiska övergångssvårigheter, som visat sig vara

för handen på flera håll.

Svenska landskommunernas förbund finner det av behovet påkallat, att de

aktualiserade spörsmålen lagstiftningsvägen regleras. Det är självfallet en

vansklig uppgift att söka utfinna en formel, som täcker hela det frågekomplex,

som på hithörande område kan komma att kräva sin lösning. Vid utformande

av en lagregel, som ger de av frågan berörda kommunerna och

municipalsamhällena större möjlighet att övergångsvis ordna förhållandena

på sätt i varje fall synes lämpligt, bör dock särskilt uppmärksammas,

att densamma icke lämnar utrymme för framtida kompetenskonflikter

mellan municipalsamhället och moderkommunen, varjämte det bör framstå

såsom angeläget att tillse, att avvecklingen av municipalinstitutet icke

därigenom hindras eller försvåras. Från kommunalt håll har, såvitt förbundet

därav berörts genom hänvändelser till dess centralbyrå, ännu icke

rests några spörsmål, som kan tjäna till ytterligare vägledning för bedömande

av de med övergången till en ny lagstiftning på vatten- och avloppsområdet

förenade olägenheterna. De i promemorian anmärkta förhållandena

ger dock anledning till vissa frågeställningar.

Förbundet utvecklar närmare de sålunda antydda frågeställningarna. I

denna del må hänvisas till propositionen s. 7—8.

Även länsstyrelsen i Västerbottens län har särskilt uppmärksammat det

fallet, att en kommun eller ett municipalsamhälle utfört en vatten- och avloppsanläggning

före ikraftträdandet av 1955 års lag och att behov därefter

uppkommer av sådan anläggning för ytterligare bebyggelse. De kommunala

kompetensreglerna torde då leda till att huvudmannaskapet måste uppdelas.

Om kommunen och municipalsamhället är ense om alt eu uppdelning

icke är önskvärd, synes det angeläget alt eu sådan undvikes. Länsstyrelsen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1956

har därför hemställt att det framlagda förslaget kompletteras med en lagregel,

som möjliggör detta.

Distriktsingenjören för vatten och avlopp i Kristianstads lån har ifrågasatt,

om skäl föreligger att tidsbegränsa den föreslagna övergångsbestämmelsen.

Ännu längre i samma riktning går yttrandet från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som i stället för den i promemorian framlagda lösningen

förordat eu generell bestämmelse, enligt vilken det skall vara vederbörande

kommun obetaget att efter överenskommelse med municipalsamhället inträda

såsom huvudman eller på annat sätt bistå samhället med beredande

av vattenförsörjning och avlopp för dess bebyggelse.

Angående det närmare innehållet i styrelsens yttrande må hänvisas till

propositionen s. 8—10. Här må endast anmärkas, att styrelsen bestämt avstyrker

en tidsbegränsad övergångsbestämmelse enligt det vid promemorian

fogade förslaget. Avstyrkandet hänför sig närmast till den anknytning som

enligt förslaget borde ske till äldre rätt.

Även länsstyrelsen i Västerbottens län har i sitt yttrande framkastat tanken

på en lagändring med det av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen antydda

innehållet. Som motivering har anförts, bl. a., att ett muncipalsamhälle,

som icke mäktar med kostnaderna för vatten och avlopp, nu endast

har alternativet att låta sig upplösas, något som emellertid dels kan stöta

på motstånd från kommunens sida och dels kan vara olägligt för samhället,

vars invånare måhända befinner sig i betydande minoritet i förhållande till

kommunen i övrigt.

Departementschefen, statsrådet Zetterberg anför: »Såsom framgår av den

föregående redogörelsen har med ikraftträdandet den 1 juli 1955 av lagen

om allmänna vatten- och avloppsanläggningar vissa ändringar inträtt i fråga

om skyldigheten att utföra och driva erforderliga anläggningar för vattenförsörjning

och avlopp inom municipalsamhällen. Tidigare har det ansetts

åligga municipalsamhälle, som utgjorde särskilt hälsovårdsområde, att sörja

för vatten- och avloppsanordningar i den mån det påkallades av sanitära

missförhållanden. I 1955 års lag har det uttryckligen fastslagits, att kommun

är ansvarig för sådana anordningar för vatten och avlopp, som erfordras

till förekommande av sanitär olägenhet, och att sådan skyldighet

såvitt angår municipalsamhälle skall ankomma på samhället, dock endast

såvida fråga är om municipalsamhälle varest byggnadslagens bestämmelser

för stad äger tillämpning. Beträffande municipalsamhälle, där hälsovårdsstadgans

men ej byggnadslagens regler för stad är tillämpliga, ankommer

skyldigheten på moderkommunen.

Det har rått en viss osäkerhet om vilka konsekvenser denna förskjutning

av skyldigheten att svara för vatten- och avloppsanläggningar medfört

beträffande befogenheten att taga befattning med sådana frågor.

Med hänsyn till de kompetensregler som finnes i kommunallagen torde det

dock få anses klart, att municipalsamhälle som är hälsovårdsområde men ej

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1956

faller under byggnadslagens stadsbestämmelser icke skall befatta sig med

vatten- och avloppsfrågorna för samhället, utan att det ankommer på moderkommunen

att handha dessa frågor. Vidare torde moderkommun ej äga

kompetens att befatta sig med vatten- och avloppsfrågor inom municipalsamhälle

där byggnadslagens regler för stad är gällande. Det är dock att

märka, att av 5 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar följer

att kommun eller municipalsamhäile i vissa fall kan få handha vatten- och

avloppsfrågor, som ligger utanför det sålunda angivna kommunalrättsliga

kompetensområdet.

Mot själva grundprincipen för 1955 års lagstiftning i det nu ifrågavarande

avseendet — att ansvaret för vatten- och avloppsfrågorna sammankopplas

med ansvaret för bebyggelseplaneringen — har i stort sett icke riktats någon

kritik. Vad som vållat svårigheter är konsekvenserna av den nya lagstiftningen

särskilt i sådana fall då anläggning redan projekterats men ej

kommit till utförande eller beslutats före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

En tänkbar lösning för att komma till rätta med de problem som sålunda

uppkommit är att de kommunala kompetensreglerna modifieras genom en

ny bestämmelse, som ger möjlighet — men icke skyldighet — för kommun

alt inträda som huvudman för vatten- och avloppsanläggning inom

municipalsamhäile, varest byggnadslagens bestämmelser för stad är tillämpliga,

och att lämna ekonomiskt stöd till anläggningen om den drives av

municipalsamhället. En dylik bestämmelse — vilken förordats i ett par av

yttrandena över den i ärendet upprättade promemorian — skulle emellertid

innebära ett avsteg från de principer som ligger till grund för de kommunala

kompetensreglerna. Det kan även antagas, att den skulle kunna bidraga

till att konservera sådana municipalsamhällen, vilka måhända icke

har förutsättningar att i längden bestå. Jag anser mig därför ej kunna förorda

detta alternativ, som för övrigt ej innebär någon lösning av svårigheterna

för de municipalsamhällen, där hälsovårdsstadgans men icke byggnadslagens

stadsbestämmelser är gällande och vilka projekterat att själva

utföra anläggningar.

Den lösning som anvisats i promemorian och som direkt tar sikte på de

övergångssvårigheter som på olika håll föranletts av redan projekterade anläggningar

synes mera ändamålsenlig. Förslaget i promemorian innebär, att

den nya lagstiftningen icke skall utgöra hinder för kommun eller municipalsamhälle

att under en övergångstid av tre år vidtaga sådan åtgärd för

ordnande av vattenförsörjning och avlopp, som enligt äldre rätt skulle ankommit

på kommunen eller samhället. Jag vill i princip tillstyrka detta förslag.

Övergångstiden torde dock kunna sättas kortare, förslagsvis till den 1

april 1957. I enlighet härmed bör — med viss jämkning i övrigt av den

föreslagna lagtexten — stadgas, att 1955 års lag, såvitt den medför inskränkning

av hittillsvarande befogenhet för kommun eller municipalsamhäile att

vidtaga åtgärd för vattenförsörjning och avlopp, ej äger tillämpning före

den 1 april 1957. Härigenom får alltså kommun eller municipalsamhäile

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1956

möjlighet att, utan hinder av sådan ändring av dess kompetens, fatta beslut

om anläggning för vattenförsörjning och avlopp under den angivna perioden

samt sedermera verkställa beslutet. Med den föreslagna regeln torde de

svårigheter som uppkommit vid tillämpningen av den nya lagstiftningen i

nu berörda hänseenden väsentligen komma att elimineras. Såsom framgår

av uttalanden vid remissbehandingen av promemorian är det visserligen icke

uteslutet att vissa kompetenskonflikter kan nppkommn. Dessa torde dock

som regel kunna på ett tillfredsställande sätt lösas efter omständigheterna

och med tillämpning i förekommande fall av de förut berörda bestämmelserna

i 5 § lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.

Lagändringen torde böra träda i kraft snarast möjligt. Det torde utan

uttryckligt stadgande vara klart, att lagändringen äger verkan från den 1

juli 1955.

Lagrådet har lämnat det remitterade lagförslaget utan erinran.

Utskottet

Såsom departementschefen i samband med lagrådsremissen anfört torde

det med hänsyn till de kompetensregler, som finnes i kommunallagen, få

anses klart, att municipalsamhälle, som är hälsovårdsområde men ej faller

under byggnadslagens stadsbestämmelser, icke skall befatta sig med vattenoch

avloppsfrågorna för samhället, utan att det ankommer på moderkommunen

att handha dessa frågor. Ej heller torde moderkommunen äga kompetens

att befatta sig med vatten- och avloppsfrågor inom municipalsamhälle, där

byggnadslagens regler för stad gäller.

Det genom propositionen framlagda förslaget till lösning av de övergångssvårigheter,

som 1955 års lagstiftning skapat med avseende å tidigare projekterade

anläggningar, är enligt utskottets mening principiellt väl ägnat att

läggas till grund för lagstiftning. Detta gäller såväl de fall, där municipalsamhällen,

vilka utgör särskilda hälsovårdsområden men varest byggnadslagens

bestämmelser för stad icke är gällande, före nya lagens ikraftträdande

låtit projektera vatten- och avloppsanläggningar i avsikt att själva låta utföra

och bekosta anläggningen, som de fall, i vilka en kommun planerat att utföra

eller ekonomiskt understödja vatten- och avloppsanläggning för ett inom

dess område beläget municipalsamhälle, som ej utgör särskilt hälsovårdsområde

men varest byggnadslagens bestämmelser för stad äger tillämpning.

Utskottet anser det däremot på grundval av de av departementschefen härutinnan

anförda skälen icke lämpligt att införa en icke tidsbegränsad bestämmelse,

som öppnar möjlighet — men icke skyldighet — för kommunen

att inträda som huvudman för vatten- och avloppsanläggning inom municipalsamhälle,

där byggnadslagens bestämmelser för stad är tillämpliga, eller

att lämna ekonomiskt stöd till anläggningen om den drives av municipalsamhället.

I motionerna I: 572 och II: 755 hemställes, att den i propositionen föreslagna

övergångstiden måtte förlängas till den 1 juli 1959. I förslaget har slutda
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 18 år 1056

9

gen för övergångstiden utan närmare motivering flyttats från den 1 juli 1958,

vilken tidpunkt angivits i departementspromemorian, till den 1 april 1957.

Motionärerna framhåller, att ett modernt vatten- och avloppsledningsföretag

såväl för ett municipalsamhälle som för moderkommunen är en stor fråga,

vars projektering och etappvisa genomförande tar åtskillig tid i anspråk. Vidare

påpekas, att om övergångstiden göres för kort, tvångsvisa avvecklingar

av municipalsamhällen i vissa fall torde bli erforderliga, något som dock

icke har åsyftats med lagstiftningen i detta sammanhang. Det torde därför

vara nödvändigt med en väsentligt längre övergångstid än den som föreslagits

i propositionen.

Utskottet delar de av motionärerna sålunda framlagda synpunkterna och

anser, att betänkligheter icke från allmänna synpunkter kan föreligga mot

att övergångstiden bestämmes att gälla till den 1 juli 1959.

Mot det genom propositionen framlagda lagförslaget har utskottet icke i

övrigt funnit någon anledning till erinran.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

alt riksdagen — med förklaring, att riksdagen funnit viss

ändring böra företagas i förslaget till lag angående ändring

i övergångsbestämmelserna till lagen om allmänna vattenoch

avloppsanläggningar — måtte, med bifall till motionerna

I: 572 och II: 755, för sin del antaga det genom propositionen

framlagda lagförslaget med den ändringen att näst sista stycket

i förslaget till lag angående ändring i övergångsbestämmelserna

till lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar

erhåller följande lydelse:

Såvitt lagen medför inskränkning av hittillsvarande befogenhet

för kommun eller municipalsamhälle att vidtaga åtgärder

för vattenförsörjning och avlopp äger den ej tillämpning

före den 1 juli 1959.

Stockholm den 9 maj 1956

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Ebbe Ohlsson,

Kristiansson* och Georg Carlsson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Levin, Eriksson i

Sandby*, Andersson i Dunker, Nestrup, Andersson i Ryggestad, fru Boman

och herr Berggren.

'' Ej närvarande vid ullåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:299 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i övergångsbestämmelserna till lagen den 3 juni 1955 a1 i texten