Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för utvecklingsarbetet på atomenergiområdet jämte i ämnet väckta motioner.

1956-05-24 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1956:22, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående riktlinjer för utvecklingsarbetet på atomenergiområdet jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

1

Nr 22

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen

angående riktlinjer för utvecklingsarbetet på

atomenergiområdet jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 april 1956 dagtecknad proposition, nr 176, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden anhållit om riksdagens yttrande över de riktlinjer för

utvecklingsarbetet på atomenergiområdet, som föredragande departementschefen

uppdragit.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Enligt de i propositionen uppdragna riktlinjerna för det fortsatta utvecklingsarbetet

på atomenergiområdet bör detta under den närmaste perioden

främst inriktas på atomdrivna värmeverk och stora elkraftverk. En ökning

av den svenska uranproduktionen förordas. Vidare föreslås, att tills vidare

endast Aktiebolaget Atomenergi får handha framställning av uranmetall och

andra atombränslen ävensom tillverkning av bränsleelement och behandling

av använt atombränsle.

Under det första utvecklingsskedet anses en koncentration av resurserna

under enhetlig ledning erforderlig. En delegation för atomenergifrågor med

uppgift bl. a. att såsom rådgivande organ uppdraga riktlinjerna för atomenergipolitiken

föreslås skola inrättas. Kostnaderna för utvecklingsarbetet

väntas bli så betydande, att man måste räkna med att huvudansvaret för

utvecklingsarbetet i ekonomiskt hänseende kommer att åvila staten. Atombolaget

bör tills vidare få ett avgörande inflytande på utvecklingsarbetets

uppläggande och bedrivande. I annat sammanhang kommer riksdagen att

föreläggas förslag till lagstiftning med bestämmelser om tillstånd för uppförande

och drift av reaktorer m. m. Något statligt monopol på innehav

och drift av reaktorer åsyftas ej; såväl statliga organ som kommunala och

enskilda företag anses under vissa förutsättningar kunna få tillstånd att

uppföra, inneha och driva reaktorer.

I samband med propositionen har utskottet behandlat två inom riksdagen

väckta motioner, nämligen i första kammaren, nr 600, av herrar Birke och

Aastrup samt i andra kammaren, nr 793, av herrar Gustafson i Göteborg

och Cassel.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 3 avd. Nr 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

I motionerna, vilka är likalydande, hemställes, »att riksdagen vid behandlingen

av propositionen måtte uttala dels att kommunala och privata

intressenter skall, under de i motionen angivna villkoren, få driva eget utvecklings-

och konstruktionsarbete på atomenergiområdet; samt dels att

vid uppdragande av riktlinjer för arbetet å atomenergiens utnyttjande i

övrigt vad i motionen angivits bör beaktas».

Beträffande innehållet i propositionen och motionerna torde, i den mån

redogörelse därför ej lämnas här nedan, få hänvisas till dessa handlingar.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallades den 21 december

1955 särskilda sakkunniga — 1955 års atomenergiutredning — med uppgift

att verkställa utredning och avgiva förslag beträffande arbetsuppgifterna

inom atomenergiområdet m. m. Samtidigt påbörjades inom justitiedepartementet

utredning med syfte att såsom komplement till gällande koncessionslagstiftning

om utvinning, bearbetning och export av uran m. m.

framlägga förslag till en tillståndslagstiftning, avseende uppförande, anskaffning

och drift av atomreaktorer samt befattning med atombränslen m. m.

Sedan denna utredning slutförts har en därvid utarbetad promemoria med

förslag till lagstiftning på atomenergiområdet överlämnats till atomenergiutredningen.

Atomenergiutredningen har numera slutfört sitt arbete och den 12 mars

1956 avgivit betänkande och förslag rörande atomenergien (SOU 1956: 111.

Vid detta betänkande har som bilaga fogats den inom justitiedepartementet

utarbetade promemorian. Betänkandet har varit föremål för remissbehandling.

Betänkandet

Allmänt om atomenergien

Angående världens energiförsörjning lämnas i betänkandet inledningsvis

en orientering, varom torde få hänvisas till s. 2—3 i propositionen.

Grunddata om atomenergien

Atomenergi kan frigöras dels genom sammanslagning av lätta ämnen vid

s. k. termonukleära reaktioner (så alstras solens energi) och dels genom

klyvning av vissa tunga atomslag, s. k. atombränslen. För närvarande kan

energi utvinnas på ett kontrollerbart sätt endast genom klyvningsprocessen.

Detta sker i särskilda anordningar —- atomreaktorer — i vilka energi i

form av värme utvecklas.

Den vanligaste typen av reaktor har atombränslel anordnat i s. k. bränsleelement,

grupper av stavar eller plattor, där värmeutvecklingen sker. Om

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

3

man vill utnyttja starkt utspädda atombränslen, såsom naturligt uran, måste

man omge bränsleelementen med en s. k. moderator. Tillsammans med naturligt

uran kan såsom moderator användas grafit eller tungt vatten. Med

koncentrerade atombränslen kan reaktorn fås att fungera med motsvarande

mindre bränslemängd och med billigare moderator, exempelvis vanligt vatten,

eller utan moderator.

Den utvecklade värmen överföres från bränsleelementen till ett kylmedel,

en vätska eller en gas under högt tryck, som omspolar bränsleelementen och

därefter avlämnar värmen till ett nytt medium i en värmeväxlare. Härvid

kan energien direkt utnyttjas för uppvärmning eller också kan den användas

för generering av ånga, som sedan får driva en ångturbin.

Det primära atombränslet är uran 235, ett atomslag som till 0,7 procent

ingår i naturligt uran. Resten av detta utgöres av uran 238, som icke direkt

kan utnyttjas som atombränsle. Däremot omvandlas uran 238 vid bestrålning

i en reaktor till ett nytt ämne, plutonium 239, som är ett atombränsle

av samma slag som uran 235. På enahanda sätt som uran 238 utgör vanligt

torium, torium 232, ett »atområbränsle», som genom reaktorbestrålning

omvandlas till atombränslet uran 233.

Naturligt uran kan anrikas på atombränslet uran 235 i s. k. diffusionsanläggningar.

Dylika anläggningar är mycket stora och dyrbara och finnes

f. n. endast i Förenta staterna, Sovjetunionen och Storbritannien. Kostnaden

för dessa anläggningar kan uppskattas till flera hundratal miljoner

kronor. De fordrar dessutom stora mängder elkraft.

När naturligt uran användes i en reaktor förbrukas atombränslet uran

235, men samtidigt bildas ur uran 238 det nya atombränslet plutonium 239.

I vanliga grafit- eller tungvattenmodererade reaktorer återvinnes på detta

sätt omkring 80 procent av atombränslet. Vid den fortsatta förbränningen

av bränsleelementet förbrukas givetvis en del av detta nya atombränsle. I

speciella moderatorfria reaktorer, s. k. breeders, med en kärna av anrikat

atombränsle, plutonium eller uran 235, omgiven av ett hölje av naturligt

uran, är det t. o. in. möjligt att av uran 238 framställa mera nytt atombränsle

än den mängd som förbrukas. På detta sätt är det i princip möjligt att förbränna

icke bara det uran 235, som finnes i naturligt uran, utan en stor del

av den resterande mängden av uran 238.

Högrena atombränslen såsom uran 235 och plutonium 239 utgör sprängämnet

i atombomber. Den minsta mängden bränsle per atombomb uppges

vara av storleksordningen något tiotal kilogram. Gasdiffusionsmetoden för

anrikning av uran 235 utvecklades för vapenändamål under kriget i Förenta

staterna jämsides med framställningen av plutonium 239 i särskilda produktionsreaktorer.

I varje reaktor, som helt eller delvis utnyttjar naturligt

uran som bränsle, skapas som nämnt plutonium. Om detta skall användas

för vapenändamål uppges dock att reaktoruranet måste uttagas tidigare än

som annars varit nödvändigt. Detta innebär givetvis att vapenplutonium

ställer sig dyrare än plutonium för reaktorbruk.

Vid reaktorns drift alstras enorma mängder radioaktiv strålning. Dess
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

utom bildas stora mängder radioaktiva avfallsprodukter, i stora reaktorer

motsvarande 1000-tals ton radium, och dessa mängder utsänder strålning

även sedan reaktorn stoppats. Reaktorn måste därför omges av ett kraftigt

strålskydd, vanligen en 1,5—2 meters betongmur. Trots alla säkerhetsåtgärder

kan exempelvis något bränsleelement överhettas och smälta, varvid

radioaktivitet kan tränga genom strålskyddet ut i reaktorbyggnaden

och eventuellt ut i omgivningen. För att minska dessa risker har man konstruerat

gastäta reaktorbyggnader, som kan hållas vid undertryck, så att

ingen radioaktivitet kan komma ut i omgivningen. Stora reaktorer placeras

dessutom i glesbebyggda områden.

Det samma gäller de anläggningar, vid vilka det använda reaktorbränslet

genomgår kemisk behandling. De frånskilda avfallsprodukterna måste lagras

under betryggande försiktighetsmått tills radioaktiviteten avtagit till

ofarlig nivå.

Genom kombination av olika atombränslen, moderatorer och kylmedel

kan något hundratal olika reaktortyper konstrueras. För alla typer gäller

dock, att värmealstring i reaktorer är det enda kända sättet att frigöra atomenergi

under kontrollerbara betingelser. Den användning, som ligger närmast

till hands, är att låta reaktorn ersätta ångpannan i en ångkraftstation.

Svårigheterna att göra bränsleelement, som tål de höga temperaturer, som

brukas i modern ångteknik, gör att verkningsgraden blir relativt låg. För

att hålla anläggningskostnaderna nere strävar man att göra enheterna så

stora som möjligt.

En annan möjlighet är att direkt utnyttja värmet för bostadsuppvärmning

eller för ångproduktion för industriella ändamål. Ännu har man icke

nått de mycket höga temperaturer som ofta kräves i industriella processer.

Reaktorer för mobila ändamål har av ekonomiska skäl för närvarande

sitt användningsområde begränsat till fartyg för militära ändamål. För

kommersiellt bruk knytes intresset främst till mycket stora fartyg med hög

utnyttjningsgrad, d. v. s. i praktiken främst tankfartyg. De risker, som

finnes i samband med kollisioner eller dylikt, är stora och ännu ej bemästrade.

De stora mängder radioaktiva ämnen, som finnes i avfallet, har ännu ej

fått större praktisk användning. Närmast till hands ligger att använda den

radioaktiva strålningen för konservering av livsmedel. En annan möjlighet

är att utnyttja ämnenas strålning inom den kemiska industrien, t. ex.

för framställning av speciella plaster.

Kostnaden för atomenergi i form av värme eller elenergi är f. n. svår

att närmare beräkna. Anläggningskostnaderna är höga jämfört med konventionella

anläggningar medan bränslekostnaden är relativt låg. Livslängden

på reaktordelen kommer därför att bestämma en stor post i energikostnaden.

Då någon kommersiell anläggning i full skala ännu icke tagits i bruk

är priskalkyler på nuvarande stadium närmast beroende av bedömningen

på denna punkt.

Med den erfarenhet, som finnes i dag, kan man i ett steg ur ett ton uran

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

5

utvinna lika mycket energi som ur ca 10 000 ton stenkol. Om uranet användes

i flera steg med mellanliggande kemiska behandlingar för att tillvarata

bildat plutonium och avlägsna reaktionsprodukterna, kan denna siffra

höjas till 50 000, möjligen 100 000 ton stenkol. Med användning av

breeder-reaktorer stiger värdet ytterligare, så att ett ton uran motsvarar ca

1 miljon ton stenkol.

Världens energiresurser i form av atombränsle är väsentligt större än

reserverna av konventionella bränslen.

Nu kända tillgångar på atombränslen kan möta en kraftigt stegrad efterfrågan

århundraden framåt. Framför allt torde atomenergien snabbt kunna

konkurrera med kolet i de högindustrialiserade områden, där redan nu en

ökning av kolutvinningen vållar svårigheter.

I betänkandet följer härefter en redogörelse för utvecklingen i olika länder.

Även härutinnan må hänvisas till vad propositionen därom innehåller

ts. 6).

Tillgången på atombränsle

Brytvärda uranfyndigheter finnes över hela världen och uran kan numera

inte betraktas som en sällsynt metall.

Sverige har mycket stora tillgångar på uran. Atombränslet torium saknas

däremot helt i vårt land. De svenska urantillgångarna är även internationellt

sett betydande. Uran förekommer sålunda bl. a. i de stora alunskifferfyndigheterna

i Närke och Västergötland. Man har beräknat att där

finnes en urankvantitet, som sannolikt överstiger 1 miljon ton uran. Om

man försiktigtvis räknar med att endast ca 150 000 ton uran av tekniska

och ekonomiska skäl kan erhållas och sätter 1 ton uran ekvivalent med

10 000 ton kol, motsvarar denna uranmängd omkring 1 500 miljoner ton

kol. Sedan man lyckats i teknisk skala lösa breedingproblemet, stiger siffran

till omkring 150 000 miljoner ton kol. Med Sveriges nuvarande energiförbrukning

skulle denna energikälla räcka några tusen år. Uranet i de mellansvenska

skiffrarna utgör sålunda med våra nuvarande tekniska kunskaper

landets största energireserv. Fyndigheterna har dock i förhållande

till flera utländska fyndigheter en mycket låg halt av uran. Man har emellertid

utarbetat metoder att tillvarataga uran ur dessa alunskiffrar och sedan

några år tillbaka driver Aktiebolaget Atomenergi ett uranextraktionsverk

i Kvarntorp. De där erhållna urankoncentraten renas och bearbetas

vidare i bolaget tillhöriga kemiska fabriksanläggningar i Stockholm.

Atomenergiverksamhetens organisation

Verksamhet inom Sverige

I de främmande stater, där verksamhet på atomenergiens område pågår,

drives verksamheten av staten eller under statlig ledning och översyn.

En närmare redogörelse härför återfinnes i betänkandet. Redan på ett ti
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

digt stadium genomfördes även exempelvis i Förenta staterna, Canada och

Storbritannien en kontrollagstiftning på atomenergiområdet.

I Sverige har man från statsmakternas sida sedan länge uppmärksammat

atomkraftfrågorna och man har genom särskilda organ understött forskningen

på atomområdet och atomkraftens utnyttjande i olika sammanhang.

År 1945 tillsattes sålunda den alltjämt bestående atomkommittén med

uppgift att främja forskningsarbetet inom kärnfysik och kärnkemi. Kommittén

har kommit att fungera såsom sammanhållande och rådgivande organ

i frågor rörande den grundläggande atomenergiforskningen och kan

sägas inom atomenergiområdet utgöra en motsvarighet till de statliga forskningsråden

på de tekniska, naturvetenskapliga och medicinska områdena.

För forskningsstödjande verksamhet disponerar kommittén de statsmedel

som under åttonde huvudtiteln anvisas för grundläggande forskning

på atomområdet. Atomkommittén föreslog i betänkande år 1951 att kommittén

skulle ombildas till ett permanent organ med i huvudsak oförändrade

arbetsuppgifter. Det nya organet skulle sålunda fungera som sammanhållande

och rådgivande organ för atomenergiforskningen inom landet, främja

vetenskapligt arbete, utbildning och undervisning inom kärnfysik, kärnkemi

och angränsande områden samt handlägga ärenden som hänföres till

nämnden i egenskap av statens organ för atomenergifrågor. I anslagsäskandena

för nästa budgetår har kommittén ånyo föreslagit, att en omorganisation

av kommittén företages.

Det i det föregående nämnda Aktiebolaget Atomenergi bildades år 1947.

Bolaget skall svara för det praktiska utvecklingsarbetet på atomenergiområdet.

Enligt bolagsordningen har bolaget till uppgift att efterforska

och utvinna för atomenergins utnyttjande nödvändiga grundmaterial, att

bygga experimentreaktorer för atomenergiens utnyttjande, att senare i större

skala bygga reaktorer för utnyttjande av atomenergi i forskningens och

näringslivets tjänst samt att driva i samband med förutnämnda verksamhet

stående forskning ävensom industriell och kommersiell rörelse. Av aktiekapitalet

i detta bolag, för närvarande 3,5 miljoner kronor, har staten tecknat

fyra sjundedelar samt enskilda intressenter återstoden. Bolagets styrelse

består av sju ledamöter och fyra suppleanter för dessa. Kungl. Maj :t

utser fyra ledamöter, därav en som ordförande, samt två suppleanter, medan

de enskilda aktieägarna utser tre ledamöter, däribland vice ordföranden,

jämte två suppleanter. Utgifterna för bolagets löpande verksamhet bestrides

väsentligen av staten. Intill utgången av innevarande budgetår har

bolaget sålunda av staten beviljats anslag med tillhopa 61,5 miljoner kronor.

Såsom delvis framgår av det föregående har bolaget i Stockholm fysikaliska

och kemiska laboratorier, en försöksreaktor och en fabrik för tillverkning

av uranmetall samt i Kvarntorp ett uranextraktionsverk. Uppförandet

av en andra reaktor planeras och inom bolaget projekteras även

ytterligare reaktorer för olika ändamål, bl. a. bostadsuppvärmning samt

produktion av elkraft.

År 1948 tillsattes en rådgivande beredning för frågor rörande den inter
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

nationella atomenergikontrollen. Inom beredningen, som fått namnet Utrikesdepartementets

rådgivande beredning för vissa atomkraftsfrågor, handläggs

numera alla frågor rörande atomenergien, varmed Förenta Nationerna

tager befattning.

Även inom vattenfallsstgrelsen har på senare tid arbete upptagits på atomenergiens

utnyttjande. Styrelsen har sålunda under hösten 1955 offentliggjort

planer på att uppföra ett atomvärmeverk och ett atomkraftverk. Inom

den svenska industrien har man också visat stort intresse för atomenergianläggningar.

Angående internationellt samarbete finnes en redogörelse för innehållet

i betänkandet å s. 8—9 i propositionen.

Beträffande den lagstiftning, som gäller på atomenergiområdet

jämte därmed sammanhängande fält, kan här hänvisas till propositionen nr

178 till årets riksdag jämte detta lagutskotts utlåtande nr 23 över sistnämnda

proposition.

Atomenergiutredningens förslag

Målsättningen för den svenska atomenergiverksamheten

Utredningen framhåller, att vårt land i stor utsträckning är beroende av

import av fossila bränslen för bränsleförsörjningen men att det ännu för

en ansenlig tidrymd finnes möjlighet att täcka den stigande elkraftförbrukningen

genom billig vattenkraft. Under det närmaste decenniet kommer emellertid

beroendet av importbränslen att öka starkt. Olägenheterna av detta beroende

är uppenbara och man kan ej heller bortse från risken att mot 1900- talets sista decennier en direkt knapphet på konventionella bränslen kan

uppträda. I fråga om våra inhemska kraftresurser torde vedbränslet komma

att avta i volym och torvhanteringen icke under fredstid att kunna ge ett sådant

bidrag till försörjningen att totalbilden påverkas därav. Däremot erbjuder

vattendragen alltjämt avsevärda energiresurser. Även dessa kan emellertid

vid nuvarande utbyggnadstakt beräknas vara i kvantitativt hänseende

i stort sett utbyggda framemot 1980-talet. Det är mot bakgrunden härav som

man i första hand bör bedöma vårt intresse av att kunna använda atomenergien

industriellt. På detta område är våra inhemska bränsleresurser så stora

att en gynnsam utveckling av den industriella användningen av atomenergien

kan leda till att Sverige mot slutet av seklet åter i huvudsak tillgodoser sitt

bränsle- och kraftbehov med inhemska råvaror utan att det behöver befaras

att dessa inom överskådlig framtid uttömmes. De användningsområden som

ligger närmast till hands är atomdrivna värmeverk med eller utan elgenerering

och stora elkraftverk.

Lägger man huvudvikten vid att minska behovet av importbränslen tilldrar

sig tills vidare atomvärmeverk, d. v. s. reaktorer som i första hand avses

för produktion av värme för bostäder eller industrier, det största intresset.

Eftersom kostnaden för den atomgenererade värmen kan bedömas bli

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

konkurrenskraftig i jämförelse med kostnaden för oljedrift, synes ett tämligen

stort behov av atomvärmeverk föreligga inom den närmaste tioårsperioden.

Det är sålunda av stor vikt att snarast söka utveckla en typ av värmereaktor,

som i större utsträckning kan komma till användning och det är

följaktligen motiverat att forcera försöksverksamheten på detta område.

Arbetet härmed bör ordnas så att man samtidigt kan vinna erfarenheter för

utformningen av de reaktorer som är avsedda enbart för elkraftproduktion.

Så kan bl. a. ske om man vid konstruerandet av värmeverk tillgodoser

önskemålet att samtidigt kunna uttaga mottryckskraft för elenergi.

Medan man kan hoppas att före år 1965 ha nått fram till industriell tillverkning

i större skala av värmereaktorer, ligger samma stadium för elkraftreaktorer

sannolikt ytterligare minst fem år fram i tiden. Konstruktionen

av atomdrivna elkraftverk för framställning av elkraft till lågt pris

erbjuder nämligen större problem än konstruktionen av atomvärmeverk.

Å andra sidan föreligger behov av att successivt låta atomelkraften växa

fram jämsides med en fortgående utbyggnad av vattenkraften för att inte

ända till dess tillgängliga vattenkraftreserver utbyggts behöva forcera vattenkraftens

utbyggnad i takt med elenergiefterfrågans stegring.

Även andra omständigheter gör att man i vårt land i god tid bör söka inhämta

eller minska avståndet till de ledande industriländerna på detta område.

Bl. a. med hänsyn till att vår mekaniska och elektriska industri i stor utsträckning

är inriktad på exportmarknaden och atomenergianläggningar

med tiden kommer att bli en industriell handelsvara, bör vår industri stödjas

i sin strävan att till utlandet leverera dylika anläggningar eller delar

därav.

Enligt utredningens mening talar sålunda starka skäl för att man från

såväl statlig som enskild sida redan nu söker avdela en icke alltför ringa del

av tillgängliga resurser för att nyttiggöra den nya energikällan. Den närmaste

periodens utvecklingsarbete kommer sannolikt att inriktas på reaktorer

som bygger på naturligt uran och tungt vatten.

Förutom experimentreaktorer förutser utredningen att 5—6 atomdrivna

värmeverk kan tillkomma under den närmaste 10-årsperioden samt att en

tämligen allmän användning av atomvärmeverk under tiden därefter är att

vänta. Ett första atomkraftverk beräknas bli färdigt om ca 7 år och därutöver

ett par större anläggningar före år 1970. Förutsättningar synes föreligga

att kostnaderna för atomdrivna anläggningar kan bli lika låga som

för konventionella.

Den uranutvinning som för närvarande bedrives av Aktiebolaget Atomenergi

ger omkring 5 ton per år. Priserna på världsmarknaden är dock lägre

än vad man i vårt land kan hoppas på med utgångspunkt från de låghaltiga

skiffrarna, även om produktionen därur starkt ökas. Av handelspolitiska

skäl anser utredningen att produktionen till en början åtminstone bör ges

en sådan storlek att fullständig handlingsfrihet för det egna programmets

genomförande kan ernås. På längre sikt bör uranproduktionen utbyggas så

att den möjliggör att vårt land blir självförsörjande med atombränsle. Till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

9

verkningen av bränsleelement bör ske centralt. Anläggningar för bearbetning

av använt atombränsle bör uppföras så att anrikat bränsle kan användas

i utvecklingen av nya reaktortyper. Man bör sikta på en svensk tillverkning

av tungt vatten, som kan tillgodose det inhemska behovet för den

kommande tioårsperioden.

Försörjningen med atombränslen och andra reaktormaterial kommer med

den angivna målsättningen att kräva investeringar på något 100-tal miljoner

kronor. Dessa investeringar är väl motiverade med hänsyn till minskade

framtida kostnader för import av bränsle.

Angående den sammanfattning rörande atomenergiens möjliga roll i Sverige

de närmaste 10—20 åren som lämnas i betänkandet må hänvisas till

propositionen s. 12—13.

Allmänna synpunkter på atomenergiverksamhetens organisation och

bedrivande

Vid en jämförelse mellan förhållandena i föregångsländerna på atomenergiområdet

och det aktuella läget i vårt eget land måste enligt utredningens

mening beaktas, att vi — särskilt då det gäller reaktorbyggen —

ännu ligger flera år efter föregångsländerna. Frågan om att bereda den

enskilda industrien i Sverige tillfälle till mera självständiga insatser är därför

ännu knappast aktuell. Huvudproblemet är i stället hur man på bästa

sätt skall planlägga och uppföra de första försöksanläggningarna i full

skala. Att detta måste ske under enhetlig ledning finner utredningen vara

nödvändigt. En koncentration av krafterna i begynnelsestadiet torde alldeles

särskilt i ett litet land som vårt med begränsade personella resurser vara

erforderlig. Säkerhetssynpunkter bör likaledes beaktas i detta sammanhang.

Så länge erfarenheten av reaktordrift ännu är ringa och handhavandet av

bränslet och bränsleavfallet representerar säkerhetsproblem, som icke fått

slutgiltiga lösningar, måste särskild försiktighet iakttagas och utvecklingsarbetet

hållas samlat. Ytterligare tillkommer som skäl för en på detta sätt

koncentrerad experimentverksamhet de militära aspekterna på reaktordriften,

som bl. a. kan komma att nödvändiggöra särskilda anordningar vid

bränslets och avfallets behandling vid anläggningarna.

I Sverige saknas motsvarighet till de centrala statliga organ, som inrättats

i föregångsländerna och som är huvudansvariga såväl för den pågående

verksamheten på atomenergiområdet som för planeringen av utvecklingen

på kortare och längre sikt. Trots frånvaron av ett egentligt atomorgan

har staten emellertid ett bestämmande inflytande på området dels

genom den gällande lagstiftningen (stenkolslagens bestämmelser om atombränslet

och 1041 års lag om tillsyn å radiologiskt arbete m. m.), dels beroende

på det förhållandet att staten har majoritet i atombolagets styrelse

samt i huvudsak svarar för finansieringen av verksamheten.

Ledningen av atomenergiverksamheten bör enligt utredningen i princip

kvarbli i statens hand. Utredningen finner det dock inte erforderligt att

ersätta bolaget med ett statligt atomorgan efter utländsk förebild utan an
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

ser, att atombolaget med i stort sett oförändrad status bör kunna fortsätta

sin verksamhet under förutsättning att en successiv utbyggnad av

bolagets organisation genomföres, betingad av de alltmer ökande arbetsuppgifterna.

Däremot förordar utredningen, att ett organ för planering och

rådgivning åt Kungl. Maj:t i atomenergifrågor tillskapas såsom en behövlig

komplettering på det organisatoriska planet.

Vidare bör en översyn och komplettering av de nuvarande koncessionsstadgandena

med sikte på egentlig reaktordrift göras med hänsyn till den

utveckling, som ägt rum efter lagstiftningens tillkomst.

Enligt utredningens mening bör Aktiebolaget Atomenergi svara för den

praktiska verksamheten under utvecklingsskedet. Bolaget bör ha ansvaret för

målforskningen på atomenergiområdet och övrig försöksverksamhet, som

kräver speciella reaktorer och andra anordningar. Särskilt gäller detta utvecklingen

av bränsleelement. Av säkerhetsskäl bör vidare bolaget handha

framställningen av uranmetall och andra atombränslen, tillverkningen av

bränsleelement och behandlingen av använt atombränsle. Enighet synes enligt

utredningen råda om att de nu nämnda arbetsuppgifterna bör åvila bolaget

ensamt.

Även om utvecklingsarbetet enligt utredningens förslag koncentreras till

bolaget under statligt överinseende, uppkommer flera viktiga samarbetsoch

arbetsfördelningsproblem i samband med konstruktionen, uppförandet

och driften av industriella försöksreaktorer i full skala. Ett mycket nära

samarbete måste äga rum mellan bolagets expertis och den tekniska sakkunskapen

hos de tillverkare, som skall utföra icke blott de konventionella

delarna av anläggningarna utan även åtskilliga för reaktorerna speciella

anordningar, beträffande vilka bolaget blir hänvisat att anlita utomstående

expertis. Vidare är det en naturlig önskan hos de statliga, kommunala

eller enskilda företag, som inriktar sig på ett snabbt utnyttjande av atomenergien,

att redan på försöksstadiet få taga nära kontakt med bolaget och

deltaga i experimentverksamheten. En reaktors centrala delar kan sägas

byggas upp kring bränsleelementen. Huvudansvaret för reaktorkonstruktionen

måste därför under det närmaste försöksskedet ligga hos bolaget. Emellertid

fordrar konstruktionsarbetet en nära samverkan med tillverkarna

av olika delar av anläggningen. En lämplig anordning för samarbetet mellan

bolaget och tillverkarna kan vara, att dessa genom egna experter följer

konstruktionsarbetet hos bolaget för att därigenom erhålla största möjliga

förtrogenhet med reaktordriftens problem, överhuvud bör bolaget fungera

som utbildningsanstalt för reaktortekniker och övrig personal, som kommer

att krävas i allt större utsträckning allteftersom flera reaktorbyggen blir

aktuella.

På vissa håll inom industrien har gjorts gällande, att konstruktionsarbetet

i sin helhet bör vara förlagt hos tillverkarna för att sambandet mellan

konstruktion och tillverkning skall bli så intimt som möjligt. Utredningen

vill för sin del ej förneka värdet av ett sådant nära samband men anser det

under givna förutsättningar icke praktiskt genomförbart. Mot bakgrunden

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

11

av bolagets ansvar för utvecklingsarbetet måste det enligt utredningens mening

ankomma på bolaget att bedöma i vilken utsträckning och hur långt

i detalj bolaget skall delta i konstruktionsarbetet.

Utredningen erinrar om att vattenfallsstyrelsen och andra kraftproducenter

samt vissa kommuner och större industrier visat intresse för att deltaga

i uppförandet av försöksreaktorer. Ett deltagande i atomenergiverksamheten

redan på försöksstadiet måste ge den egna tekniska personalen erfarenheter,

som eljest icke kommer att stå den till buds förrän vid en senare

tidpunkt. Vid sitt ställningstagande till de samarbetsfrågor, som därvid

uppkommer, bör atombolaget bl. a. pröva om den föreslagna lokaliseringen

är lämplig samt om överlåtandet av driften åt utomstående är förenligt med

programmet för bolagets forsknings- och utvecklingsarbete. I sista hand blir

det dock Kungl. Maj:t i egenskap av koncessionsgivare, som träffar avgörandet.

Vid ett samarbete med statliga eller enskilda kraft- och värmeproducenter

kan den blivande ägaren till anläggningen antingen beställa reaktordelen

av bolaget eller också uppdraga åt bolaget att utarbeta eller låta utarbeta

konstruktioner till reaktorn, på basis av vilka beställaren sedan vänder

sig direkt till levererande industrier. Det bör — framhåller utredningen

—- kunna överlåtas åt bolaget och respektive beställare att närmare överenskomma

om den i det enskilda fallet lämpligaste anordningen. Ytterligare

kan påpekas att om det befinnes önskvärt att bolaget — och därmed tillsvidare

i huvudsak staten — bär en del av utvecklingskostnaderna för prototyperna,

detta praktiskt är lättare att åstadkomma, om bolaget har såväl det

ekonomiska som det tekniska ansvaret för reaktordelens uppförande. I varje

fall föreligger ett behov för de kommande ägarna till reaktorerna att genom

organ såsom den nyupprättade atomkraftbyrån inom vattenfallsstyrelsen

respektive motsvarande instans inom det av enskilda kraftföretag bildade

s. k. Atomkraftkonsortiet samarbeta med atombolaget för att göra sig förtrogna

med de olika problem, som hör samman med utformningen och driften

av reaktorer. De konventionella delarna, som beställarna under alla

förhållanden kommer att svara för, är nämligen i hög grad avhängiga av

reaktordelens konstruktion och driftsegenskaper.

Utredningen finner det naturligt att atombolaget samarbetar med vattenfallsstyrelsen

i ett utvecklingsarbete, som syftar till att snarast nå fram till

ett stort kondensverk och att bolaget samverkar med vissa kommuner beträffande

uppförandet av ett värme- och mottrycksverk. Planerna att bygga

fartygsreaktorer för kommersiellt bruk anses icke kunna bli aktuella på

ganska länge.

I detta sammanhang understryker utredningen svårigheten att ange huru

långvarigt det egentliga utvecklingsskedet för olika reaktortyper kommer

att bli. Detta skede bör för varje huvudtyp av reaktorer anses omfatta tiden

fram till dess en prototyp färdigställts och befunnits användbar för kommersiell

drift och lämplig för reproduccring. Utredningen har — som tidigare

antytts — räknat med eu tidsperiod om 5—10 år för värmereaktorer

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

och 10—15 år för elkraftreaktorer. Då man därefter kommit fram till det

stadium, då atomkraften kan betraktas som en konventionell energikälla,

synes den tidigare koncentrationen av verksamheten ej längre vara behövlig.

Den enskilda industrien bör då i ökad utsträckning kunna få utrymme

för självständiga insatser.

På längre sikt blir atombolagets uppgift huvudsakligen att fortsätta forskningen

och utvecklingsarbetet på området, att tillhandahålla reaktorkonstruktioner

åt dem, som önskar uppföra reaktorer, respektive att granska sådana

konstruktioner, som utförts på annat håll, samt att framställa nya förbättrade

prototyper lämpliga för reproducering. Med den ställning bolaget

sålunda kommer att få är det enligt utredningens uppfattning självfallet att

tillstånd för uppförande av reaktorer göres beroende av att bolaget godkänt

konstruktionen. Vidare torde bolaget liksom hittills böra svara för bränsleframställningen

och behandlingen av bränsleavfallet liksom för handeln

med atombränslen.

Inrättandet av en delegation för atomenergifrågor

Atomenergifrågorna hör för närvarande under ett flertal departement.

För att eliminera en del av olägenheterna med denna uppdelning förordar

utredningen att ett organ för planering och rådgivning åt Kungl. Maj :t i

atomenergifrågor tillskapas. Detta organ skulle ingående följa utvecklingen

på atomenergiområdet och uppdraga allmänna riktlinjer för atomenergiverksamheten

mot bakgrunden av det allmänna bränsle- och kraftförsörjningsläget

i landet. Det skulle yttra sig i koncessionsärenden samt lagstiftnings-

och sekretessfrågor på atomenergiområdet ävensom beträffande statsanslagen

till atomenergiverksamheten. Vidare skulle de alltmer omfattande

frågorna angående det internationella och nordiska samarbetet rörande

atomenergiens praktiska användning kunna beredas inom detta organ. I

övrigt bör organet efter särskilda Kungl. Maj:ts beslut kunna erhålla beslutanderätt

i vissa atomenergifrågor, exempelvis beträffande utfärdandet av

sekretessföreskrifter.

Organet bör lämpligen ges formen av en delegation och vara underställt

handelsdepartementet samt bestå av fem av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter.

Då det synes önskvärt att delegationen får en i förhållande till olika

intressenter i görligaste mån fristående ställning, bör ledamöterna utses

oberoende av anknytning till visst organ eller företag. Behov av särskild

expertis torde få tillgodoses genom tillkallande av experter. Ersättning till

ledamöterna bör utgå i form av arvoden, bestämda av Kungl. Maj :t. Till

sekreterare torde kunna förordnas någon tjänsteman i handelsdepartementet.

Utredningen anser att det för atomenergiverksamheten är betydelsefullt

att delegationen inrättas utan dröjsmål.

Utredningens förslag till instruktion för delegationen torde såsom bilaga

få fogas till detta protokoll.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

13

Aktiebolaget Atomenergis organisation

Såsom framgår av det föregående har föreslagits att bolaget skall få huvudansvaret

för utvecklingsarbetet inom landet. Ehuru vissa skäl talar för

att bolaget ombildas till ett helstatligt bolag, anser utredningen att den nuvarande

formen för samarbete mellan staten och de enskilda intressenterna

i bolaget erbjuder så stora fördelar att organisationen bör kunna bestå

oförändrad. Den halvslatliga formen för bolaget bör kunna bidra till ett förtroendefullt

samarbete mellan staten och det enskilda näringslivet. Någon

ändring av bolagsordningens ändamålsbestämmelser synes icke erfordras

för att bolaget skall kunna verka enligt de riktlinjer, som utredningen uppdragit.

Däremot kan ifrågasättas om man icke i en aktieägaröverenskommelse

eller på annat sätt borde klarlägga de allmänna grunderna för den

fortsatta verksamheten. En enighet på alla väsentliga punkter mellan intressenterna

utgör givetvis en förutsättning för en verksamhet och organisation

enligt utredningens förslag. Någon utökning av antalet statliga ledamöter

i bolagets styrelse har utredningen inte funnit erforderlig.

Atomkommitténs framtida ställning

Av den tidigare framställningen framgår att atomkommittén föreslagit en

viss omorganisation av kommittén. Detta förslag innebär bl. a. att kommittén

i sin nya gestalt jämväl skulle fungera som ett statligt organ för

atomenergifrågor och sålunda i huvudsak fylla samma uppgift som den av

utredningen förordade delegationen. Utredningen anser ej lämpligt att kommittén

blir ett statens samordningsorgan för atomenergifrågor, när det gäller

det industriella utnyttjandet av atomkraften. Den föreslagna sammansättningen,

som präglas av kommitténs primära uppgift att verka som statligt

forskningsstödjande organ, gör den ej lämplig att jämväl handha dessa

andra frågor. Härtill kommer att det organ som skall råda Kungl. Maj :t i

hithörande frågor bör knytas till det departement som i första hand handlägger

ärenden rörande atomenergiens industriella utnyttjande, nämligen

handelsdepartementet. Det förefaller utredningen naturligast att den föreslagna

omorganisationen leder till att kommittén ombildas till ett fristående

forskningsråd eller eventuellt sammanföres med andra forskningsråd. Om så

sker, bör särskilt utredas hur vissa ärenden som icke sammanhänger med

forskningen och som kommittén nu handlägger i fortsättningen skall behandlas.

Denna utredning föreslås skola anförtros åt den föreslagna delegationen

för atomenergifrågor.

Koncessionslagstiftningen m. m.

Enligt det lagförslag, som framlagts i den inom justitiedepartementet utarbetande

promemorian, bör kontrollen över utnyttjande av atomenergi

lämpligen anordnas på det sättet, att utvinningen av uran och torium skall, såsom

redan nu gäller, vara beroende på koncession. Vidare föreslås i promemorian,

att särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t eller den myndighet som Kungl.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

Maj:t bestämmer skall fordras för överlåtelse, förvärv, innehav och bearbetning

av och annan befattning med samt export av atombränslen m. m. ävensom

för uppförande, innehav och drift av atomreaktor eller anläggning för

bearbetning av atombränslen m. m.

Atomenergiutredningen har anslutit sig till vad sålunda föreslagits samt

angivit vissa riktlinjer, efter vilka den i lagförslaget tänkta tillståndsgivningen

skall ske. Såsom framgår av det föregående, anser utredningen det

nödvändigt med en enhetlig ledning av utvecklingsarbetet på atomenergiens

område. Under utvecklingsskedena för de två huvudtyperna av reaktorer

kommer det uppenbarligen endast att bli fråga om att meddela ett fåtal

tillstånd för dessa reaktorer. Tillstånd bör tills vidare beviljas av Kungi.

Maj:t. Beslut i tillståndsärende bör grundas på dels utlåtande från delegationen

för atomenergifrågor, dels den utredning i ämnet som Aktiebolaget

Atomenergi bör framlägga i dylika ärenden och dels yttranden beträffande

säkerhetsfrågorna från det eller de organ som får i uppdrag att bevaka

dessa.

Avgörande för prövningen av ansökan om tillstånd bör bl. a. vara om den

föreslagna reaktortypen i och för sig kan accepteras med hänsyn till försörjning

med atombränsle m. m., om den föreslagna konstruktionen är betryggande

ur säkerhetssynpunkt, om reaktorns planerade förläggning är godtagbar,

om reaktorprojektet passar in i det pågående utvecklingsarbetet, om

sökanden är beredd att iakttaga de villkor beträffande uppförande och drift,

som Aktiebolaget Atomenergi med hänsyn till utvecklingsarbetet anser sig

böra påfordra, samt om sökanden har erforderliga kvalifikationer för att

anförtros ett företag av detta slag.

På längre sikt kan vissa prövningsmoment komma att mista aktualitet;

särskilt kan detta gälla frågan om reaktorprojektet passar in i utvecklingsarbetet

samt huruvida sökanden är beredd iakttaga de villkor, som atombolaget

kan föreskriva. Säkerhetsfrågorna kvarstår dock och bestämmelserna

om tillstånd kommer alltjämt att utgöra grunden för säkerhetskontrollen

liksom för regleringen av den fortsatta framställningen och behandlingen

av atombränslen och handeln med dessa. Det kan för det allmänna

exempelvis komma att te sig angeläget att med hjälp av lagstiftningen leda

utvecklingen på atomenergiområdet i en för landets bränsle- och energiförsörjning

önskad riktning.

Utredningen har funnit att ur säkerhetssynpunkt och teknisk synpunkt

intet hindrar att såväl statliga som kommunala organ och enskilda industrier

kan få tillstånd att uppföra, äga och driva reaktorer.

Annorlunda förhåller det sig enligt utredningens mening i fråga om anläggningar

för utvinning av uranmetall samt framställning av bränsleelement

och regenererat atombränsle. Med den roll Aktiebolaget Atomenergi

spelar i dessa hänseenden och med de uppgifter utredningen ansett bolaget

böra ha i framtiden, torde bolaget böra vara enda tillståndshavare på detta

område. Samma principiella begränsning i tillståndsgivningen torde dock

ej vara motiverad i fråga om brytning eller utvinning av uranhaltiga ma
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

15

terial. Det är möjligt, att olika företag kan vara intresserade av att ur uranhaltiga

mineral framställa urankoncentrat, som sedan avyttras till bolaget.

En sådan verksamhet synes väl kunna förenas med den kontroll över uranhanteringen,

som ur det allmännas synpunkt är erforderlig. Beträffande

import, export och handel inom landet med tungt vatten och eventuellt andra

viktiga moderatormaterial torde erfordras en reglering. Då frågan blir aktuell

bör delegationen för atomenergifrågor framlägga förslag härutinnan.

Vad beträffar uran och annat atombränsle innehåller lagförslaget förbud

att utan tillstånd exportera atombränslen, och även importen och handeln

inom landet med dessa bränslen är kontrollerade genom koncessionstvånget

för överlåtelse, förvärv och innehav. Enligt utredningens mening torde Aktiebolaget

Atomenergi tills vidare böra vara enda importör av atombränslen

och bränslelement liksom bolaget ensamt bör svara för bränsleframställningen

inom landet.

Säkerhetsfrågor

Säkerhetsfrågorna i samband med atomenergianläggningar berör främst

de olika strålskyddsproblem som de radioaktiva avfallsprodukterna skapar.

De skyddsproblem, som sammanhänger med den normala driften, kan i

princip handhas av nuvarande strålskyddsorgan och det hittillsvarande tillvägagångssättet

vid tillståndsgivning och inspektion låter sig relativt lätt

tillämpas inom det nya området.

Härjämte uppstår dock en rad komplicerade problem i samband med

uppförandet och driften av en atomenergianläggning, vilka icke kan bemästras

med nuvarande strålskyddsorganisation. Dessa har sin grund i mångfalden

av sammanhängande tekniska egenskaper hos anläggningarna och

framför allt i omfattningen av de skador, som kan följa på en olycka.

Dessa frågor behandlas av 1951 års strålskyddskommitté och utredningen

har framfört sina synpunkter till kommittén. Den föreslagna tillståndslagstiftningens

tillämpningsföreskrifter måste nära samordnas med den nya

strålskyddslagstiftning, som kommittén har att framlägga förslag till.

Hur säkerhetsfrågorna lämpligen bör handläggas vid sidan av övriga tekniska

problem i samband med tillståndsgivning och tillsyn är svårt att nu

bedöma. Antalet ärenden under den närmaste tidsperioden torde emellertid

bli begränsat och tid finnes därför att på basis av vunna erfarenheter gradvis

utbilda lämpliga arbetsformer för såväl tillståndsgivning som tillsyn.

Strålskyddssynpunkterna kan tills vidare tillgodoses på det sättet, att av

strålskyddsmyndigheten föreslagna föreskrifter såsom villkor fogas till koncessionen.

Så länge antalet ärenden är ringa, finnes enligt utredningens mening icke

något behov att inrätta en särskild myndighet för behandlingen av de tekniska

frågor, som ligger utanför strålskyddsområdet. Behovet av opartisk

teknisk expertis kan av Kungl. Maj:t tillgodoses genom förordnande av experter

i varje särskilt fall. Frågan om expertisens ställning och placering

på längre sikt kan därför tills vidare anstå.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1966

Yttranden över betänkandet

Yttranden över atomenergiutredningens betänkande har efter remiss avgivits

av justitiekanslersämbetet, riksåklagarämbetet, hovrätten över Skåne

och Blekinge, utrikesdepartementets rådgivande beredning för vissa atornkraftsfrågor,

försvarsstaben, försvarets forskningsanstalt, vattenfallsstyrelsen,

statskontoret, kommerskollegium, Sveriges geologiska undersökning, riksnämnden

för ekonomisk försvarsberedskap, länsstyrelserna i Södermanlands,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, atomkommittén, ingenjör

svetenskapsakademien, bränsleutredningen 1951, 1951 års strålskyddskommitté,

Svenska teknologföreningen, Sveriges allmänna exportförening,

Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige, Aktiebolaget Atomenergi,

Svenska elverksföreningen, Svenska gruvföreningen, Svenska vattenkraftföreningen

och Svenska värmeverksföreningen.

Vid kommerskollegiets remissvar har fogats yttranden från Stockholms

handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare.

Sveriges industriförbund har till sitt remissvar fogat yttranden av Sveriges

mekanförbund och Sveriges varvsindustriförening.

Vidare har i anledning av betänkandet skrivelser inkommit från Allmänna

svenska elektriska aktiebolaget (Asea) och Sveriges yngre naturvetares förening.

Allmänt om atomenergien och atomenergiverksamheten

Utredningens framställning av energiförsörjningens allmänna problem

och förutsättningarna för atomenergiens utnyttjande för fredliga ändamål

samt redogörelse för atomenergiverksamhetens nuvarande organisation i

olika länder och det internationella samarbetet på området har i stort sett

icke föranlett några invändningar från remissinstansernas sida.

Målsättningen för den svenska atomenergiverksamheten

Utredningens allmänna uppfattning om atomenergiens betydelse för Sveriges

värme- och kraftförsörjning har genomgående vunnit anslutning i de

avgivna yttrandena.

Beträffande det av utredningen skisserade reaktorprogrammet är

Aktiebolaget Atomenergi ense med utredningen om att arbetena i första

hand bör koncentreras på reaktorer för central bostadsuppvärmning för att

därefter på grundval av gjorda erfarenheter föras vidare mot de tekniskt

svårare atomelverken, ävensom att man beträffande värmeverken bör gå

fram efter parallella linjer för att kunna jämföra olika konstruktioners

företräden. Bolaget bedömer med tillförsikt möjligheten att i vårt land genomföra

ett program, där under de närmaste tio åren 5 å 6 atomvärmeverk

och även de första atomelverken färdigställs. Även Svenska värmeverksföreningen

finner utredningens förslag att redan i ett tidigt skede bygga 5

å 6 värmereaktorer välbetänkt och vill för sin del medverka till att program
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

17

met kan fullföljas. Ingenjörsvetenskapsakademien förklarar, att utredningens

bedömning av atomvärmets möjligheter torde vara riktig och att den

visar att atomanläggningar inom en nära framtid kommer att bli en kommersiell

företeelse.

1 vissa av de yttranden, som närmare ingår på reaktorprogrammet och

därmed sammanhängande bedömningar, har emellertid kritik riktats mot

utredningen eller modifikationer föreslagits beträffande programmets utformning.

Vattenfallsstyrelsen, som visserligen icke synes ha något att erinra

mot programmets huvudlinjer, förmenar, att den roll utredningen tillmäter

alstring av mottryckskrafl medelst atomenergi i samband med värmeleveranser

för byggnadsuppvärmning är överdriven. Ansträngningarna

under den första utbyggnadsperioden bör koncentreras på dels enklast möjliga

atomvärmeverk, dels renodlade atomkraftverk. Reaktorer för mottrycksanläggningar

kommer beträffande krav på högt tryck och hög temperatur

samt kostnader och komplikationer ur säkerhetssynpunkt att ligga

i samma klass som reaktorer för kondensdrift i motsats till enklare reaktorer

för enbart värmealstring. Förutom höga merkostnader vid val av

elgenererande värmereaktorer kan detta medföra, att en kombinerad anläggning

måste placeras längre bort från bebyggelsen och därmed från

värmeförbrukarna än ett rent värmeverk. Även andra skäl, som närmare

anges i yttrandet, talar enligt styrelsens mening mot att ge mottrycksanläggningarna

en mera framträdande plats i reaktorprogrammet.

Allmänna synpunkter på atomenergiverksamhetens organisation och bedrivande
Mot

den allmänna motiveringen för utredningens förslag i organisatoriskt

hänseende har i åtskilliga av yttrandena rests invändningar. Sveriges

industriförbund hävdar sålunda, att utredningen bortsett från det faktum,

att den statliga ledningen av atomenergiverksamheten i föregångsländerna

under det första utvecklingsskedet främst dikterats av att en huvuduppgift

där varit den militära tillämpningen. Sedan ett par år tillbaka har man

såväl i Förenta staterna som Storbritannien gjort direkta ansträngningar

att koppla in den enskilda industrien på utrednings- och konstruktionsarbetet.

Det föreligger enligt förbundets mening ingen som helst orsak att

organisatoriskt förlägga utgångspunkten för det svenska arbetet flera år

tillbaka i tiden. Vattenfallsstyrelsen anser, att med det internationella samarbete,

som numera förefinnes, handlandet i Sverige bör kunna anknytas

direkt till det stadium, som uppnåtts annorstädes. Enligt de uppgifter styrelsen

erhållit, står vad styrelsen förordar för Sveriges del i god överensstämmelse

med det system, som hädanefter kommer att tillämpas i Storbritannien.

Liknande synpunkter har anförts av, bland andra, ingenjörsvetenskapsakademien,

bränsleutredningen 1951, Sveriges allmänna exportförening,

Sveriges mekanförbund och Skånes handelskammare.

Kravet på koncentration av krafterna i begynnelsestadiet med hänsyn

till begränsade personella resurser har även väckt gensagor på flera håll.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 3 avd. Nr 22

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

Ingenjöi svetenskapsakademien finner det knappast troligt att yngre förmågor

lockas att utbilda sig för detta nya fält om staten genom särskilda

åtgärder stryper anställningsmöjligheterna genom att koncentrera all verksamhet

till ett enda företag. Bränsleutredningen 1951 framhåller, att atomtekniken

utgör ett attraktivt arbetsfält och att man kan räkna med att tillgången

på personal relativt sett raskt ökas. Verksamhetens attraktiva karaktär

är emellertid icke oberoende av organisationsformen. En koncentration

av all kvalificerad verksamhet till ett företag måste snarast få den effekten,

att åtskilliga begåvningar i stället söker sig till andra områden med

större frihet att välja bland olika företag eller också i högre grad lockas

till anställning i utlandet. Även kommerskollegium, Sveriges allmänna exportförening

och Svenska elverksföreningen anser, att rekryteringen skulle

gynnas om ej allt utvecklingsarbete sker inom ett enda företag. Svenska

teknologföreningen anför ett flertal skäl, varför arbetskraften enligt föreningens

åsikt icke skulle utnyttjas på det mest effektiva sättet, om personalresurserna

dragés samman till ett enda företag. Sveriges gngre naturvetares

förening finner det överhuvud diskutabelt, huruvida en centralisering

av verksamheten, såsom den skisserats i utredningen, på längre sikt är motiverad

ur personalleknisk synpunkt.

Beträffande förslaget om en koncentration av utvecklingsarbetet

under försöksskedet till Aktiebolaget Atomenergi, som skulle få

huvudansvaret för reaktorkonstruktionerna, framhåller atombolaget, att en

förutsättning för att den föreslagna koncentrationen skall Kunna ge bästa

resultat är att bolaget verkligen betraktas som ett samarbetsorgan, som ägs

och drivs gemensamt av staten och enskilda intressenter och vars resultat

snabbt kommer alla till del. Det är viktigt för programmets lyckliga genomförande,

att denna uppfattning kan vinna genklang hos berörda parter. Enligt

bolagets uppfattning är en dylik koncentration till det samägda företaget

icke liktydigt med ett monopol. Bolaget anser det som sin uppgift att

även stimulera till självständiga insatser på olika områden hos andra företag

och institutioner i avsikt att uppnå den gemensamma insats, som kommer

att behövas. Bolaget hälsar med tillfredsställelse uttalandet om att såväl

statliga som kommunala organ och enskilda industrier bör kunna få tillstånd

att uppföra, äga och driva atomreaktorer. Det är bolagets uppfattning,

att en sådan samverkan mellan staten och det enskilda, som med framgång

prövats beträffande elkraftförsörjningen, även inom atomenergiområdet

innebär en för vårt land riktig lösning.

Flertalet av de remissinstanser, som närmare behandlat den föreliggande

principfrågan, har emellertid riktat kritik mot utredningens förslag beträffande

atomenergiverksamhetens koncentration och vänder sig ofta mycket

bestämt mot det »konstruktionsmonopol» för Aktiebolaget Atomenergi,

som man anser att ett godtagande av utredningens riktlinjer skulle medföra.

Vattenfallsstyrelsen anser sålunda, att landets energiförsörjning är bäst

betjänt med att utredningens förslag beträffande konstruerandet av atom
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

19

reaktorer icke föranleder någon åtgärd. Det lämpligaste är att lielt avstå

från dirigering och låta förhållandena utveckla sig fritt på samma sätt som

då det gäller industriell utrustning i allmänhet. En av de mest vägande

invändningarna mot den föreslagna ordningen är enligt styrelsens mening,

att därmed sättes ur spel eller åtminstone försvagas väsentligt den starkaste

drivkraften för ett tekniskt-ekonomiskt framåtskridande på området. Som

sådan får räknas beställarnas till ekonomien under hela användningstiden

knutna intressen. Hos vattenfallstyrelsen är detta intresse i hög grad föi

handen, och styrelsen anser det otvivelaktigt, att om den drivkraften får

fritt verka, den kommer att göra mera för atomenergiens gynnsamma utnyttjande

än varje tvångsdirigering, hur sinnrikt en sådan än inriktas på att

få fram nyttiga forskningsresultat och erfarenheter. Om beställarna däremot

icke har konstruerandet i sin hand utan får finna sig i atombolagets avgöranden

ifråga om reaktorutförandena, blir verkan hos denna kraft starkt

beskuren. För bolaget kommer strävan efter god ekonomi på reaktorerna

icke att ha samma styrka, tvärtom får befaras att snarast önskan att utnyttja

redan färdiga konstruktioner kan komma att göra sig gällande.

Styrelsen erinrar vidare om att förhandlingar upptagits med atombolaget

och Asea om samarbete vid utförandet av de av styrelsen planerade atomreaktorerna.

Styrelsen har framlagt utkast till två avtal, ett mellan styrelsen

och atombolaget och ett mellan styrelsen och Asea. Dessa avtalsförslag

har sedermera varit föremål för överväganden och förhandlingar. Grundprincipen

för avtalen, vilka endast avser reaktorerna, icke anläggningarnas

konventionella delar, är att vattenfallsstyrelsen som byggherre administrerar

utbyggnaderna och svarar för samordningen mellan olika anläggningsdelar.

Atombolaget, vars erfarenheter på det kärnfysikaliska området m. m.

bör utnyttjas på bästa sätt, svarar i samarbete med styrelsen och Asea

för atomreaktorernas principiella utformning och konstruktion. Atombolaget

har icke några resurser för tilbverkning av atomreaktorer och har uppgivit

sig icke ämna syssla med sådan. Vattenfallsstyrelsen räknar med att

själv ombesörja en viss tillverkning, men i övrigt skall tillverkande firmor

anlitas. Styrelsen framhåller, att ett fullföljande av avtalen skulle vara till

stor fördel för staten.

Bland de ytterligare instanser som kritiserar förslaget om konstruktionsverksamhetens

koncentration till atombolaget kan nämnas kommerskollegium,

handelskamrarna i Göteborg, Stockholm och Skåne, Ingeniörsvetenskapsakademien

och Svenska teknologföreningen m. fl.

Svenska teknologf öreningen har framhållit som sin uppfattning, att atomenergiförsörjningens

snabba och effektiva utveckling i Sverige står och faller

med att även industrien redan från början sättes in på självständiga

insatser.

Från Aseas sida har utredningens förslag blivit föremål för stark kritik.

Bolaget protesterar mot ett ingrepp i den enskilda industriens rätt att på

alomencrgiområdet bedriva forsknings- och utvecklingsarbete och kräver att

till opartisk granskning — i fri konkurrens med in- och utländska företag —

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

lä framlägga projekt till atomreaktorer. Skulle utredningens förslag komma

afl genomföras blir konsekvensen för Aseas del, att bolaget antingen måste

helt lägga ned sin verksamhet på atomreaktorer eller flytta utvecklingsavdelningen

till annat land, där möjligheterna att arbeta fritt är större.

Om utredningens förslag rörande koncentrationen av utvecklingsarbetet

på många håll fått ett kritiskt mottagande, har däremot förslaget om att

Aktiebolaget Atomenergi ensamt bör svara för utvinningen av uranmetall,

framställningen av bränsleelement samt b ehandlingen

av använt atom bränsle med få undantag accepterats

av remissinstanserna i den mån de yttrat sig i frågan.

Inrättandet av en delegation för atomenergifrågor. Aktiebolaget Atomenergis

organisation. Atomkommitténs framtida ställning

Utredningens förslag angående inrättandet av en delegation för

atomenergifrågor har, i den mån det upptagits till behandling i yttrandena,

genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Vad angår delegationens sammansättning understryker Svenska teknologföreningen

bland annat vikten av att vetenskaplig, teknisk och ekonomisk

expertis representeras inom själva delegationen. 1951 års strålskyddskommitté

anser, att det bör övervägas, om ej i delegationen bör ingå en med

de allmänna strålskyddsproblemen väl förtrogen fackman. Sveriges industriförbund

finner det nödvändigt, att åtminstone någon av ledamöterna har

anknytning till industrien även om han icke representerar något av de direkt

berörda företagen.

Svenska vattenkraftföreningen förordar att minst två av delegationens ledamöter

utses bland personer med praktisk industriell och ekonomisk erfarenhet.

Beträffande atom bolagets organisation har utredningens

förslag, att bolaget skall fortsätta sin verksamhet med oförändrad status -—

bortsett från tidigare redovisade principiella och andra invändningar rörande

den ställning utredningen tillämnat bolaget i utvecklingsarbetet — i allmänhet

icke föranlett några erinringar i de avgivna yttrandena.

Vad slutligen angår atom kommitténs framtida ställning

har i de avgivna yttrandena icke framförts någon erinran mot utredningens

principiella ståndpunktstagande, att kommitténs verksamhet i fortsättningen

bör begränsas till grundforskningen. Atomkommittén själv säger sig ej vilja

uttala sig emot en sådan ordning — vilken innebär att grundforskningen

och utvecklingsarbetet kommer att hållas betydligt mer åtskilda än hittills

— men betonar starkt, att vi fortfarande är i ett inledande skede av atomforskningen

och dess praktiska tillämpningar och att det därför är och

länge än kommer att bli av synnerlig betydelse att även vetenskaplig grundforskning

röner tillräckligt beaktande. Kommittén måste därför få fortsatta

och utvidgade möjligheter till att stödja sådan forskning inom fysik, kemi,

biologi o. s. v., som först på längre sikt kan få användning inom atomenergiverksamheten.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

21

Koncessionslagstiftningen

Remissinstanserna har genomgående i princip icke något att erinra mot

det av utredningen föreslagna tillståndstvånget för uppförande, innehav och

drift av atomreaktorer. Emellertid vänder man sig — såsom framgår av

den tidigare redogörelsen — i många yttranden mot att utredningen såsom

förutsättning för tillståndsgivning under utvecklingsskedet uppställt bl. a.

att sökandens reaktorprojekt skall passa in i det pågående utvecklingsarbetet

och att sökanden skall vara beredd iakttaga de villkor beträffande uppförande

och drift, som atombolaget anser sig böra påfordra. Vad som anföres

mot en sådan ordning sammanfaller i huvudsak med vad som allmänt

framhållits mot att atombolaget får huvudansvaret för konstruktionsarbetet

under utvecklingsskedet.

Säkerhetsfrågor

Då utredningen icke framlagt något förslag rörande organisationen av säkerhetskontrollen

har hithörande frågor i allmänhet icke närmare behandlats

i de avgivna yttrandena. 1951 års strålskyddskommitté framhåller att

parallellt med strålskyddsfrågan måste en kvalificerad teknisk kontroll utövas

beträffande övriga säkerhetsfrågor, vilka till stor del faller utanför

strålskyddsmyndighetens kompetensområde. Det gäller här i första hand

den reaktortekniska utformningen men även kontroll ur brandskydds- och

andra synpunkter. Alla dessa säkerhetskrav måste samordnas med och anpassas

till varandra, vilket nödvändiggör ett kontinuerligt intimt samarbete

mellan teknisk expertis inom reaktorteknik, radiofysik etc. Enligt kommitténs

mening hade detta samarbete bäst främjats, om ett särskilt expertorgan,

en reaktorsäkerhetskommitté, tillsatts för ändamålet. Kommittén hade

avsett föreslå, att ett sådant organ skulle kunna tillsättas av strålskyddsmyndigheten.

Då emellertid tillståndsgivningen nu föreslås skola ligga hos

Kungl. Maj :t, synes det naturligt, att ifrågavarande expertis utses av Kungl.

Maj :t eller av den till handelsdepartementet knutna delegationen. Härvid

bör strålskyddsexpertisen utses på förslag av strålskyddsmyndigheten. Strålskyddskommittén

anser i likhet med atomenergiutredningen, att den tekniska

expertisen till en början torde kunna tillkallas i varje särskilt fall.

Det är dock kommitténs uppfattning, att i en icke alltför avlägsen framtid

ett permanent organ för ändamålet kommer att bli erforderligt.

Departementschefen

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, anför bl. a.: Såsom

utredningen framhållit grundas vår energiförsörjning till över 70 procent

på import av olja, stenkol och koks. Energibehovet beräknas under perioden

1955—65 öka med i genomsnitt 4 procent om året; med denna takt

kommer den totala energiförbrukningen att fördubblas på 18 år. Av våra

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

inhemska energikällor kan en utbyggnad av vattenkraften i hittillsvarande

takt ske ännu någon tid; om ett 20-tal år väntas dock möjligheterna till fortsatt

utbyggnad vara energimässigt uttömda. Någon produktionsökning av

nämnvärd omfattning i fråga om andra inhemska konventionella energikällor

— ved, torv och fossila bränslen — synes tills vidare föga sannolik;

dock torde ett fortsatt försöksarbete jämväl på dessa områden vara påkallat.

Under dessa förhållanden torde atomenergien, vars viktigaste råvara — uran

— förekommer i praktiskt taget outtömbara kvantiteter i de mellansvenska

skiffrarna, bli av den största betydelse. Såvitt nu kan bedömas är det väsentligen

genom denna nya energikälla, som vi kan undvika att vår energiförsörjning

blir beroende av en alltmer ökad bränsleimport. Bränsleutredningen

har i sitt yttrande över betänkandet med all rätt framhållit, att

knappast något annat land med hänsyn till sina förutsättningar i fråga om

energibehov och energitillgångar lika entydigt som Sverige hänvisas till att

utveckla en produktion av atomvärme och atomkraft för att trygga energiförsörjningen.

Det framstår mot denna bakgrund såsom nödvändigt, att Sverige

med all kraft gör en självständig insats för en efter våra förhållanden

anpassad utveckling på atomenergiområdet. Utredningen har med hänsyn till

den ovisshet, som råder i fråga om den framtida utvecklingen, tagit sikte

endast på den närmaste 10—20-årsperioden. En sådan avgränsning av programmet

finner jag riktig. Eftersom denna period i första hand blir ett utvecklingsskede,

är det av vikt, att man inte drager upp för snäva gränser

för verksamheten.

Atomenergiutredningen har anfört, att försöksverksamheten under denna

period i första hand bör inriktas på atomdrivna värmeverk, varav vissa med

elgenerering. I andra hand bör verksamheten omfatta stora elkraftverk. Utredningen

räknar med att förutom experimentreaktorer — under den

närmaste 1 O-årsperioden kan komma att uppföras fem å sex atomdrivna

värmeverk samt att en tämligen allmän användning av atomvärmeverk därefter

är att vänta. Ett första atomkraftverk beräknas bli färdigt om ungefär

sju år och ytterligare ett par större anläggningar före år 1970. Enligt utredningens

mening bör utvecklingsarbetet främst avse reaktorer som bygger

på naturligt uran — vilket finns inom landet — och tungt vatten.

Det av utredningen här skisserade reaktorprogrammet, som i och för sig

i huvudsak godtagits under remissbehandlingen, synes mig realistiskt och

böra kunna läggas till grund för en allmän planering på området. Av några

remissinstanser har framhållits, att frågan om reaktorer för fartygsdrift

måste uppmärksammas. Det är självfallet önskvärt, att utvecklingen av olika

typer av reaktorer studeras; begränsningen av våra resurser torde emellertid

nödvändiggöra, att arbetet tills vidare i främsta rummet inriktas på reaktorer,

beträffande vilka de materiella och tekniska förutsättningarna ligger

gynnsammast till för oss. I detta sammanhang bör dock kraftigt understrykas,

att det — med utvecklingens nuvarande snabba takt — är omöjligt

att med bestämdhet förutse förhållandena på detta område ens under den

närmaste tioårsperioden. Situationen kan på kort tid ändras och därmed

också förnyade överväganden få göras rörande utvecklingsprogrammet.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

23

Beträffande försörjningen med atombränsle har atomenergiutredningen

framhållit som önskvärt att man inom landet får en tillverkning, som kan

tillgodose det svenska behovet åtminstone under den närmaste 10-årsperioden.

Under remissbehandlingen har några erinringar icke gjorts mot denna

utredningens uppfattning. Även jag biträder densamma. Om vi skall kunna

bli självförsörjande med atombränsle erfordras en betydande ökning av den

nuvarande uranproduktionen inom landet. Möjligheterna att erhålla koncession

för att eftersöka och bryta uranmaterial bör i samma utsträckning som

nu gäller stå öppen för envar. Detta synes ägnat att främja en önskvärd

ökad verksamhet på området, i syfte bl. a. att finna mineral med högre uranhall

än våra hittills kända visserligen betydande men låghaltiga skiffertillgångar.

För att icke på ett oekonomiskt sätt behöva forcera utbyggnaden

av uranproduktionen kan det också — som atombolaget anfört — vara lämpligt

att tillvarataga uppkommande möjligheter till import av naturligt uran,

särskilt om detta kan ske till gynnsamma priser. Beträffande anrikat uran

är man helt hänvisad till import. Även om de kvantiteter härav, som kan

erhållas, icke förslår för något vidsträckt industriellt reaktorprogram, kan

en import få betydelse för utvecklandet av sådana reaktorer, som eljest icke

skulle kunna utnyttjas förrän tillräckliga mängder plutonium framställts

inom landet.

Framställningen av uranmetall synes — såsom utredningen föreslagit och

remissinstanserna biträtt — främst av säkerhetsskäl och med hänsyn till

de finansiella aspekterna böra koncentreras på en hand. Sålunda bör tills

vidare endast atombolaget handha framställningen av uranmetall och andra

atombränslen ävensom tillverkningen av bränsleelementen och behandlingen

av använt atombränsle. Import av reaktorbränsle bör likaledes endast ske

genom atombolaget. Hinder bör dock inte möta för enskilda företag att ur

uranhaltiga mineral framställa urankoncentrat, som sedan avyttras till atombolaget.

I detta sammanhang bör också framhållas betydelsen av att produktion av

tungt vatten kommer till stånd inom landet. Frågan om särskilda kontrollåtgärder

för handeln med tungt vatten torde få upptagas till prövning framdeles,

när en sådan produktion blir aktuell.

I fråga om utvecklingsarbetet på atomenergiområdet har utredningen framhållit,

att under det första skedet en koncentration av resurserna under enhetlig

ledning måste åstadkommas. För uppnåendet härav anvisar utredningen

åtgärder av olika slag. För det första bör inrättas en särskild delegation

för atomenergifrågor med uppgift bl. a. att såsom rådgivande organ

uppdraga riktlinjerna för atomenergiverksamheten. Delegationen töreslås

skola lyda under handelsdepartementet; den nuvarande atomkommitténs

verksamhet anses i fortsättningen böra begränsas till frågor rörande grundforskningen.

Vidare bör den eftersträvade koncentrationen främjas genom

det inflytande på den praktiska atomenergiverksamheten, som staten kan

utöva genom sin ställning i atombolaget. Enligt utredningens mening bör

atombolaget få huvudansvaret för utvecklingsarbetet inom landet; konstruk
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1950

tionen av reaktorer avses sålunda skola utföras eller godkännas av bolaget,

som i förstnämnda fall får avgöra, i vilken utsträckning delar av konstruktionsarbetet

kan överlåtas på annan. Slutligen bör genomföras en lagstiftning

av innehåll att man inte utan tillstånd får uppföra, inneha eller driva

alomreaktorer m. m.,Vid tillståndsgivningen enligt den tänkta lagstiftningen

bör hänsyn bl. a. tagas till om säkerhetssynpunkterna i alla deras aspekter

är beaktade, om projekten kan infogas i det pågående utvecklingsarbetet och

om den föreslagna reaktortypen passar ihop med den planerade råvaruförsörjningen

på området.

Under remissbehandlingen har förslaget att inrätta en delegation för atomenergifrågor

i allmänhet godtagits; jag torde senare få återkomma till denna

i råga. Utredningens förslag om tillståndstvång för uppförande, innehav eller

drift av reaktorer har i princip icke heller föranlett erinringar från remissinstanserna.

Däremot har i åtskilliga yttranden framförts kritik mot den

centrala ställning, som tillämnats atombolaget, och det inflytande detta därigenom

måste få på tillståndsgivningen. Man har därvid talat om ett »konstruktionsmonopol»

för bolaget. Gentemot utredningens synpunkter att en

viss koncentration av arbetsuppgifterna är nödvändig bl. a. för att hushålla

med våra knappa personella resurser har från flera håll anförts, att en

dylik koncentration gör arbetsuppgifterna mindre lockande och i själva

verket kan leda till en minskning av tillgången på kvalificerad arbetskraft.

För egen del anser jag — i motsats till vad flera av remissinstanserna

hävdat vid diskussionen av atombolagets ställning — att man inte kan betrakta

arbetet på atomenergiens fredliga utnyttjande på samma sätt som

utvecklingsarbetet i fråga om andra teknikens landvinningar. Atomenergiens

användning är på ett helt annat sätt förknippad med politiska och militära

problem samt säkerhetsfrågor. Det utvecklingsarbete, som erfordras innan

man kan räkna med att nå fram till full konkurrenskraft gentemot konventionella

bränslen, kommer vidare att kräva betydligt längre tid och större ekonomiska

insatser än som i jämförbara fall tidigare ifrågakommit. Motivet till

att man nu på olika håll i världen bör vara beredd att göra stora insatser på

atomenergiområdet är i första hand inte att en energikälla upptäckts, som

har givna ekonomiska förutsättningar att slå ut äldre energikällor, utan att

man genom atomenergien småningom kan ersätta sinande eller mot den stigande

förbrukningen ej svarande konventionella energikällor och därmed

säkra ett fortsatt materiellt framåtskridande. Det kan nämnas, att man i en

nyligen publicerad amerikansk utredning om atomkraftens fredliga användning

hyser den uppfattningen att det trots de enorma insatser, som

gjorts i fråga om utvecklingsarbetet, alltjämt kommer att dröja 10—20 år

innan man når fram till atomkraftstationer, som i ekonomiskt hänseende kan

tävla med konventionella kraftverk. Med hänsyn härtill får våra insatser

för utbyggnad av de konventionella energikällorna givetvis ej efterrättas. Utvecklingsarbetet

på atomenergiens område kommer således ej att ersätta utan

komplettera arbetet på det konventionella bränsle- och kraftområdet. Under

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

25

dessa förhållanden kommer det uppenbarligen att föreligga stort behov av

teknisk och övrig specialutbildad arbetskraft. Med hänsyn till den föreliggande

bristen på sådan arbetskraft synes i vart fall under utvecklingsskedet

en planläggning och samordning av arbetsuppgifterna nödvändig.

Som utredningen framhållit, torde det i vårt land finnas speciella förutsättningar

att inom en relativt snar framtid nå fram till konkurrenskraftiga

reaktorer för produktion av nyttig värme. Det är därför ej att förvåna att

även från kommunalt och enskilt håll intresse visats för denna fråga.

Det är emellertid att märka att innan nämnda läge uppnås — liksom i ännu

högre grad beträffande atomkraftverken •— erfordras ett betydande utvecklingsarbete,

som kommer att kräva högst avsevärda ekonomiska insatser. En

samverkan i detta utvecklingsarbete av alla intressenterna på området —

stat, kommuner och enskilda — torde vara den bästa förutsättningen föi

att nå fram till de eftersträvade praktiskt betydelsefulla resultaten. En samverkan

bör därför eftersträvas. Härvid är emellertid att beakta att kostnaderna

för utvecklingsarbetet uppgår till sådan storlek, att man knappast

kan räkna med att man från kommunalt och enskilt håll är beredd att

svara för dem helt eller till någon mera väsentlig del. En anledning härtill

är självfallet den ovisshet som råder om när det nedlagda kapitalet kan

bli räntebärande i företagsekonomisk mening. Med hänsyn till det anförda

måste man sålunda räkna med att huvudansvaret för utvecklingsarbetet

i ekonomiskt avseende kommer att vila på staten.

Att de ekonomiska resurser, som staten är beredd att avdela för utvecklingsarbetet

på atomenergiområdet, i första hand ges det företag, som

särskilt bildats för dessa uppgifter och i vilket staten innehar aktiemajoriteten,

anser jag självklart. Det är enligt min mening likaså uppenbart, att

om staten på detta område även under avsevärd tid framåt skall stå som den

huvudsakliga ekonomiska garanten, staten också skall äga ett avgörande inflytande

på hur utvecklingsarbetet bedrives och hur resurserna användes.

Detta kan ske bl. a. därigenom att det halvstatliga och av staten i huvudsak

finansierade atombolaget tills vidare får ett avgörande inflytande på utvecklingsarbetets

uppläggning och bedrivande. Från dessa synpunkter ansluter

jag mig till vad utredningen rekommenderat beträffande bolagets

roll i målforskningen och utvecklingsarbetet liksom i fråga om det inflytande

bolaget bör ha över konstruktionsarbetet och därmed sammanhängande

förhållanden. Även ur rent tekniska och personella synpunkter finnes,

som utredningen framhållit, starka skäl för en sådan anordning. Bränsleelementens

centrala betydelse för reaktorkonstruktionerna gör sålunda att

bolaget som tillverkare av elementen naturligen blir den vägledande instansen

när det gäller konstruktionen av reaktorer. Som producent och importör

av klyvbart material inklusive färdiga bränsleelement får bolaget även möjlighet

att i praktiken utöva det inflytande, varom nyss nämnts.

Många remissinstanser synes befara att bolaget genom att utnyttja möjligheterna

till monopol på området kan komma att hindra det enskilda näringslivet

alt utföra ett självständigt utvecklingsarbete och därigenom för
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

dröja utvecklingen. I detta sammanhang kan erinras om att bl. a. i Storbritannien

på senare tid från vissa håll uttalats oro för att ett statligt atomorgan

på längre sikt genom ett byråkratiskt betraktelsesätt inte skulle ge

den enskilda industrien utrymme för de insatser från dess sida, som ur landets

synpunkt är önskvärda. För svenskt vidkommande må emellertid framhållas,

att mindre skäl för en sådan oro borde föreligga här, där man i

motsats till vad som är fallet i de stora föregångsländerna valt att genom

ett bolag med såväl statligt som enskilt aktieägarintresse bedriva arbetet på

atomenergiens fredliga utnyttjande. Jag vill i anslutning härtill citera vad

bolaget i sitt remissyttrande på denna punkt anfört.

»Bolaget förutser, att även vid konstruktionen av prototyperna industrien

bär möjlighet att göra egna insatser. Det gäller inte blott i de fall, där olika

konstruktionsuppdrag kan utföras i samarbete mellan bolaget och därför

lämpade industrier. Ävenså synes svenska industrier och kraftproducenter,

som upprätthåller kontakter med sådana utländska företag som redan hunnit

långt inom atomenergiverksamheten, utan att man gör avkall på den

av utredningen föreslagna koncentrationen av de svenska resurserna,

kunna utarbeta egna förslag till reaktorer eller reaktordelar. Bl. a. med

hänsyn till att reaktorerna, om de skall komma till användning i Sverige,

också skall kunna använda svenskt bränsle, bör givetvis dylika arbeten ske

i nära kontakt med Aktiebolaget Atomenergi. Genom dylikt samarbete kan

också ett värdefullt utbyte av erfarenheter komma till stånd, och möjligheterna

att parallellt genomföra olika reaktor konstruktioner underlättas.

Även frågan om import av atomkraftverk kan säkerligen bli aktuell. De

möjligheter, som för närvarande här står till buds, omfattar i huvudsak sådana

reaktorer som drivs med anrikat uran, vilket ur bränsleförsörjningssynpunkt

för närvarande är en nackdel. Säkerligen kommer emellertid också

atomreaktorer med bränsleelement av naturligt uran, sådana som vi själva

kan framställa, att bli tillgängliga på världsmarknaden, och denna möjlighet

bör givetvis utnyttjas.»

Jag kan för min del, med understrykande av att man inte får göra avkall

på den av utredningen föreslagna koncentrationen av de svenska resurserna,

i huvudsak ansluta mig till bolagets närmare utveckling av utredningens

synpunkter. I princip har jag sålunda intet att invända mot att utom de

reaktorkonstruktioner, som kommer att utföras inom landet —• enligt vad

jag förut anfört under atombolagets överinseende —- även möjligheten till

förvärv av utländska konstruktioner eller färdiga reaktorer vid behov begagnas.

Med anledning av vad bolaget anfört om import av atomkraftverk må

här framhållas, att en sådan import även ur allmänna synpunkter i och för

sig kan te sig önskvärd. Någon ovillkorlig rätt till import, blott säkerhetsvillkoren

uppfylles, bör dock inte föreligga. Skall exempelvis bränsleelement

tillhandahållas från den inhemska produktionen, måste givetvis den reaktor,

som avses skola importeras, vara förenlig med det program för utvecklingen,

som i övrigt följes inom landet. Om däremot bränsleelementen

importeras, får bedömas om de villkor, som exportlandet kan knyta vid

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

27

sådana leveranser, är av det slag, att de kan accepteras från svensk sida.

Så länge icke import av naturligt eller anrikat uran kan tillgodoses utan

egentliga kvantitativa begränsningar måste också prövas, om den ifrågasatta

importen konkurrerar med annan aktuell import, som måhända ter

sig angelägnare att förverkliga med hänsyn till utvecklingsarbetet och det

egna programmets fullföljande. Vid export av reaktorer eller reaktordelar

förutsättes visserligen icke i och för sig en motsvarande kontroll från bolagets

sida som gäller vid uppförande av reaktorer inom landet. Det torde

emellertid på grund av bolagets särställning beträffande atombränsle i praktiken

komma att bli nödvändigt för vederbörande tillverkare att även i

sådana fall redan från början söka samarbete med atombolaget, som bör

betrakta ett dylikt samarbete som en naturlig del av bolagets verksamhet.

Uppkommer vid export av reaktordelar fråga om leverans av bränsleelement

och tungt vatten bör denna fråga bedömas bl. a. mot bakgrunden av behoven

inom landet och exportens förenlighet med det egna utvecklingsprogrammet.

I detta sammanhang bör understrykas det internationella samarbetets

stora betydelse för den takt, i vilken genomförandet av ett nationellt program

kan ske. Även om — som förut nämnts -—- förutsättningarna för en

självständig insats hos oss i många hänseenden är goda, kan en gynnsam

utveckling av det internationella samarbetet innebära väsentliga besparingar

i fråga om såväl kostnader som tid. Vi har därför all anledning att

stödja ett nära samarbete och söka tillse, att detta får former, som kan

godtagas med hänsyn till våra intressen. Det kan tilläggas, att inom olika

internationella organisationer, vari Sverige är medlem, för närvarande pågår

förhandlingar om detta samarbetes former och uppgifter. De överenskommelser,

som kan komma att träffas till följd av dessa förhandlingar

eller som ingås bilateralt, torde komma att förutsätta en vidsträckt statlig

kontroll över atomenergiområdet.

Det har synts mig angeläget att på detta sätt i någon mån exemplifiera

de många olika problemställningar, som kan komma att möta under utvecklingsarbetets

gång. Enligt min uppfattning talar övervägande skäl

för att staten — samtidigt som den bör uppmuntra ekonomiska och tekniska

insatser från det enskilda näringslivets sida — bevarar sina möjligheter att

leda arbetet på sätt, som angivits i det föregående. Mot bakgrunden av vad

jag här sagt torde det också stå klart, att jag inte kan ansluta mig till den

tankegång, som vattenfallsstyrelsen i sitt remissyttrande framfört, nämligen

att ett realiserande av styrelsens förslag till avtal med Asea och atombolaget

i avtalens nuvarande form skulle utgöra det lämpligaste underlaget för det

fortsatta utvecklingsarbetet. Mina betänkligheter avser emellertid endast

den tänkta inbördes rollfördelningen mellan de tre avtalsslutande parterna

och icke styrelsens planer på uppförande av atomenergianläggningar. Dessa

planer får bli föremål för senare bedömning i den ordning som här

förordas.

Vad angår den av utredningen föreslagna lagstiftningen med bestämmel
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

ser om tillstånd för uppförande och drift m. m. av reaktorer, vill jag erinra

om att det enligt gällande lag fordras tillstånd för att få använda atombränsle.

Utan sådant tillstånd kan sålunda ingen driva en reaktor. Den

ifrågasatta lagstiftningen syftar bl.a. till att anpassa de hittillsvarande

bestämmelserna efter den fortskridande utvecklingen. För att en sökande

skall få tillstånd att uppföra, inneha eller driva reaktorer måste enligt min

mening den föreslagna reaktorkonstruktionen kunna accepteras med hänsyn

till försörjningen med atombränslen och anläggningen kunna fogas in i det

pågående utvecklingsarbetet. Vidare skall konstruktionen vara betryggande

ur säkerhetssynpunkt och den plats, där reaktorn avses skola uppföras,

kunna godtagas. Givetvis bör sökanden ha erforderliga kvalifikationer för

uppgiften samt vara beredd iakttaga de kontrollföreskrifter, som kan meddelas

av Kungl. Maj :t eller särskild myndighet. Chefen för justitiedepartementet

kommer denna dag att upptaga förevarande lagstiftningsfråga till

närmare behandling.

I anslutning till det senast anförda torde få erinras om att atombränsle

kommer att kunna användas —- liksom konventionella bränslen såsom

olja och kol — för framställning av elkraft, för värmealstring till industrier

och värmeproduktion för bostäder samt framdeles måhända även för

drift av fartyg och andra transportmedel. Redan av denna exemplifiering av

användningsområdena torde framgå, att något statligt monopol på innehav

och drift av reaktorer icke åsyftas. I likhet med utredningen förutsätter

jag, att såväl statliga organ som kommunala och enskilda företag skall få

tillstånd att uppföra, inneha och driva reaktorer.

Beträffande utredningens organisationsförslag tillstyrker jag — som

förut antytts — att en rådgivande delegation för atomenergifrågor inrättas.

Delegationen bör bl.a. uppdraga riktlinjer för atomenergiverksamheten,

avgiva yttranden i koncessions- och tillståndsärenden samt bereda frågor

om det internationella och nordiska samarbetet på atomenergiområdet.

Den bör lyda direkt under Kungl. Maj :t och underställas handelsdepartementet.

Såsom utredningen anfört bör delegationen bestå av fem ledamöter,

vilka skall utses oberoende av anknytning till visst organ eller företag

och således ej direkt bör företräda de närmast berörda intressena. Ersättningen

till ledamöterna och eventuella experter torde få fastställas av

Kungl. Maj:t samt tills vidare bestridas från tionde huvudtitelns kommittéanslag.

I detta sammanhang må nämnas att under överläggningar inom Nordiska

rådet framkommit förslag om tillsättande av ett gemensamt nordiskt samarbetsorgan

med deltagande av såväl medlemmar av resp. regeringar som

parlamentariker. Slutligt beslut härom torde fattas inom en snar framtid.

I fråga om atombolagets organisation har utredningen icke föreslagit

några förändringar. Ehuru skäl kan framföras för inrättande av ett statligt

atomorgan här liksom i utlandet med uppgift att i sig innesluta dels

sådana uppgifter, som nu åvilar atombolaget, dels säkerhetstillsyn och

statligt administrativa uppgifter i övrigt, har jag likväl icke ansett dessa

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

29

ha en sådan styrka att de skulle ge anledning att nu avvika från den väg,

som valts i och med bildandet av atombolaget. Jag anser mig därför böra

godtaga utredningens förslag, att den hittillsvarande organisationen bibehålies

oförändrad. Utredningen har i detta sammanhang betonat, att en

förutsättning för en verksamhet och organisation enligt förslaget i betänkandet

givetvis är, att enighet råder mellan bolagets aktieägare på alla

väsentliga punkter. Jag vill här erinra om att Kungl. Maj :t tidigare i år på

mitt förslag hemställt, att riksdagen måtte anvisa ytterligare 6 milj. kronor

till aktieteckning i bolaget. Härvid skulle den nuvarande proportionen

mellan statens och de enskildas andelar av aktiekapitalet bibehållas oförändrad;

en förutsättning för den planerade aktieteckningen skulle emellertid

vara, att inom bolaget rådde enighet mellan statens företrädare och de

enskilda intressenterna om de allmänna riktlinjerna för bolagets fortsatta

verksamhet.

Frågan om atomkommitténs framtida ställning har i annat sammanhang

anmälts för riksdagen, nämligen genom proposition den 2 mars 1956, nr

119. Såsom därvid framhölls, kan denna fråga prövas först sedan 1955 års

universitetsutrednings arbete i denna del slutförts.

Säkerhetsfrågorna vid reaktordrift och vid hantering av radioaktivt material

kräver den största uppmärksamhet. På detta område pågår utredningsarbete

genom 1951 års strålskyddskommitté. Det bör självfallet tillses,

att de tillämpningsföreskrifter, som kan komma att utfärdas till lagstiftningen

på atomenergiområdet, anpassas efter lagstiftningen på strålskyddsområdet.

Frågorna om strålskyddsbestämmelsernas utformning och om

de organ, som skall handha säkerhetskontrollen på detta område, torde få

upptagas till behandling i anslutning till strålskyddskommitténs betänkande.

Vad angår de särskilda reaktorsäkerhetsbestämmelserna och den

reaktorinspektion, som vid sidan av strålskyddet kommer att erfordras,

synes dessa spörsmål böra närmare utredas inom den föreslagna delegationen

för atomenergifrågor. I avvaktan på inrättandet av en särskild myndighet

för de säkerhetsfrågor, som ligger utanför strålskyddsområdet, torde

behovet av opartisk teknisk expertis — såsom atomenergiutredningen påpekar

— kunna tillgodoses genom att Kungl. Maj :t förordnar lämpliga experter

i varje särskilt fall.

Utskottet

Såsom departementschefen påpekat erbjuder utnyttjandet av atomkraften

vid sidan av de centrala reaktortekniska frågorna eu rad speciella och svåra

problem. Bland dessa kan särskilt nämnas det nära sambandet mellan den

civila och militära användningen, de egenartade och omfattande säkerhetsfrågorna

samt behovet av stora investeringar i forskning och utvecklingsarbete.

Det är under dessa förutsättningar naturligt, att i de flesta länder har

kommit till stånd eu omfattande kontroll på atomenergiområdet. Även

svensk rätt innehåller vissa bestämmelser i detta ämne. Här må blott näm
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

nas den år 1945 tillkomna lagstiftning, varigenom i stenkolslagen infördes

stadganden av innebörd bl. a., att rätten att eftersöka och bearbeta fyndigheter

av bl. a. uran- och toriumhaltigt mineral är beroende av koncession,

som meddelas av Kungl. Maj :t. Även frågan om exporten av sådant

mineral är reglerad genom lagbestämmelser.

Emellertid har med den snabba utveckling, som under senare år ägt rum

på atomenergiområdel, frågeställningarna och problemen kommit att bli så

omfattande och komplicerade, att behov uppenbarligen nu föreligger av en

samordnande och koncentrerad verksamhet inom landet i syfte att på snabbaste

och rationellaste sätt nyttiggöra de finansiella, tekniska och personella

resurser som finns. Även det läge, i vilket frågan om energiförsörjningen

nu befinner sig, aktualiserar på ett alldeles särskilt sätt problemet med

atomenergiens nyttiggörande.

Under sådana förutsättningar hälsar utskottet med tillfredsställelse det

initiativ till ett utvecklingsprogram, som nu tagits av regeringen i nära anslutning

till det internationella samarbetet på området.

Det torde icke råda någon oenighet om att de särskilda, här inledningsvis

anydda problem, vilka sammanhänger med atomkraftens utnyttjande

nödvändiggör en statlig tillsyn och kontroll i stort på området. Denna princip

har kommit till uttryck i föregångsländerna och torde vara än mer tilllämplig

i Sverige, där utvecklingen ännu befinner sig i ett betydligt mindre

framskridet stadium än i dessa länder.

Att för närvarande en viss koncentration av krafterna är erforderlig torde

vara klart. Några erinringar torde icke kunna riktas mot alt staten förbehålles

rätten på grundval av koncessionslagstiftning till kontroll av utvinningen

av uran och andra atombränslen. Likaså måste det anses vara en

lämplig och ändamålsenlig anordning, att atombolaget ensamt får svara för

utvinningen av uranmetall, framställningen av bränsleelement, d. v. s. grupper

av stavar eller plattor eller annat klyvbart uranmaterial, och behandlingen

av använt atombränsle. Så länge erfarenheten av reaktordrift ännu

är ringa och handhavandet av bränslet och bränsleavfallet representerar säkerhetsproblem,

som icke fått slutgiltiga lösningar, måste nämligen särskild

försiktighet iakttagas och utvecklingsarbetet därför hållas samlat.

Utskottet tillstyrker även, att en rådgivande delegation för atomenergifrågor

inrättas, med uppgift bl. a. att följa utvecklingen på atomenergiområdet

och uppdraga allmänna riktlinjer för atomenergiverksamheten. Det torde

också vara riktigt att, såsom departementschefen föreslagit, atomkommitténs

verksamhet i fortsättningen begränsas till grundforskningen.

Vad härefter målsättningen för den svenska atomenergiverksamheten beträffar

så förefaller det riktigt, att försöksverksamheten under en första period

inriktas på atomdrivna värmeverk, varav vissa med elgenerering, men

även på större elkraftverk. Emellertid vill utskottet för sin del understryka,

att denna målsättning icke bör hindra, att strävandena redan under utvecklingsskedet

inriktas även på tillvaratagande av möjligheterna att utöka

resurserna på andra områden, exempelvis fartygsdriften. I detta sammanhang

må framhållas, att det för Sveriges vidkommande visserligen ter sig

s. 31 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

31

naturligt med hänsyn till de rikliga tillgångarna inom landet på naturligt

uran att främst inrikta intresset på anläggningar, i vilka kombinationen

uran-tungt vatten kommer till användning. Möjligheterna att utveckla

och i kommersiellt syfte utnyttja även på annat sätt konstruerade reaktorer

bör dock icke lämnas å sido. Över huvud taget bör enligt utskottets mening

verksamheten även under utvecklingsstadiet bedrivas med beaktande

av att situationen på kort tid kan komma att ändras och därmed också förnyade

överväganden få göras rörande utvecklingsprogrammet. Ledstjärnan

för verksamheten bör enligt utskottets mening vara, att utvecklingsarbetet

bedrives så snabbt som tillgängliga resurser över huvud taget tillåter.

En snabb utveckling av möjligheterna för tillvaratagandet av atomenergien

är särskilt önskvärd också från en annan speciell synpunkt. Tillgodoseendet

av landets behov av kraftförsörjning är ett samhällsintresse av yttersta

vikt, och utbyggandet av vattendragen måste i viss mån komma att

göra intrång på fisket samt på naturskydds- och mera allmänt kulturella

intressen. Emellertid är det ett angeläget önskemål att för framtiden bevara

vissa av vårt lands vattendrag i väsentligen oförändrat skick. Möjligheterna

att tillgodose detta önskemål ökas betydligt i samma mån som problemet

med atomenergiens utnyttjande löses.

Utskottet har ingenting i princip att erinra emot att atombolaget under

utvecklingsskedet får svara för målforskning och praktisk verksamhet, vilket

icke bör hindra, att dylikt arbete kan bedrivas även på andra håll i samarbete

eller samråd med atombolaget. Även om således utvecklingsarbetet

koncentreras till bolaget under statligt överinseende, måste dock starkt beaktas,

att flera viktiga samarbets- och arbetsfördelningsproblem uppkommer.

Utskottet förutsätter, att ett mycket nära samarbete kommer att äga

rum mellan bolagets expertis och den tekniska sakkunskapen hos de företag,

som kan komma att tillverka reaktorer eller delar därav. En viss garanti

för samförstånd och samverkan mellan bolaget å ena, samt företrädare

för det enskilda näringslivet, å andra sidan, anser utskottet ligga i sammansättningen

av bolagets styrelse och i den fördelning som föreligger av

aktiekapitalet mellan staten och enskilda intressenter. Utskottet vill här särskilt

understryka vad bolaget självt yttrat om vikten av att bolaget verkligen

kommer att betraktas som ett samarbetsorgan, vars resultat snabbt kommer

alla till del. Bolaget har vidare angivit som sin uppgift att även stimulera till

självständiga insatser på olika områden hos andra företag och institutioner.

I detta sammanhang vill utskottet jämväl framhålla vikten av att — såsom

enligt propositionen avsetts — tillstånd kommer att meddelas såväl

statliga som kommunala organ och enskilda industrier alt — i vart fall

efter begynnelsestadiet — uppföra, äga och driva atomreaktorer. Härigenom

torde möjlighet i erforderlig utsträckning kunna beredas dessa organ och

industrier att å sin sida utnyttja befintliga tekniska, ekonomiska och vetenskapliga

resurser på atomkraftfrågans olika fält. Utskottet delar uppfattningen,

att huvudansvaret för konstruktionen av prototyper bör åvila

atombolaget och ansluter sig för övrigt, liksom departementschefen, i huvudsak

till det uttalande av atombolaget, enligt vilket även vid konstruktio
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 22 år 1956

nen av prototyperna industrien bör ha möjlighet att göra egna insatser.

Detta skall gälla icke blott i de fall där olika konstruktionsuppdrag kan utföras

i samarbete mellan atombolaget och därför lämpade industrier, utan

även för sådana industrier och kraftproducenter, som genom samarbete

med högtstående utländska företag inom atomenergiområdet kan utarbeta

egna förslag till reaktorer och reaktordelar så långt detta kan förverkligas

utan att avkall ges på det av utredningen föreslagna och av departementschefen

anbefallda kravet på koncentration av de svenska resurserna.

Utskottet utgår från att de olika förutsättningar, som enligt propositionen

skall prövas föreligga för tillstånd, av Kungl. Maj :t eller den tillståndsprövande

myndigheten icke kommer att utformas så, att de verkar hindrande

för ett effektivt utvecklings- och konstruktionsarbete även på det enskilda

näringslivets sida. Atomenergiutredningen har för övrigt själv framhållit,

att vissa av dessa prövningsmoment på längre sikt kan komma att

mista sin aktualitet. Vad särskilt den experimentella vetenskapliga forskningen

beträffar bör tillstånd till forskningsarbete kunna lämnas i betydande

utsträckning; i all synnerhet gäller detta universiteten och högskolorna.

I motionerna I: 600 och II: 793 har hemställts, att riksdagen måtte uttala,

att kommunala och privata intressenter skall få driva eget utvecklingsoch

konstruktionsarbete samt att även i övrigt vissa i motionerna anförda

synpunkter måtte beaktas. Åtskilliga av de i motionerna anförda synpunkterna

har redan särskilt berörts här ovan, och utskottet anser sig i övrigt

icke behöva i detalj ingå på de frågeställningar, som motionärerna uppdragit.

Flera av de i motionerna framlagda önskemålen torde för övrigt i viss

utsträckning kunna tillgodoses inom ramen för de riktlinjer, som uppdragits

i propositionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av

1) propositionen 176,

2) motionerna I: 600 och II: 793

måtte såsom sin mening giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 24 maj 1956

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lindahl,

Axel Jansson, Herbert Hermansson, Ebbe Ohlsson, Erik Olsson och Georg

Carlsson*; samt

från andra kammaren: herrar Åhman, Johansson i Torp, Levin, Nyberg,

Andersson i Dunker, Persson i Appuna och fru Boman samt herr

Bengtsson i Halmstad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

5609U Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:344 Skrivelse till Konungen i anledning av del s Kungl. May.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 s. 8 i texten