Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om rätt att utvinna atomenergi m. m.

1956-05-24 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1956:23, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om rätt att utvinna atomenergi m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

1

Nr 23

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om rätt att utvinna atomenergi m. m. (atomenergilag),

in. m.

Genom en den 27 april 1956 dagtecknad proposition, nr 178, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

i) Lag

om rätt att utvinna atomenergi m. m. (atomenergilag)

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Ej må någon utan tillstånd av Konungen eller myndighet som Konungen

bestämmer förvärva, innehava, överlåta, bearbeta eller eljest taga befattning

med uran, plutonium eller annat ämne, som användes såsom bränsle (atombränsle)

i anläggning för utvinning av atomenergi (atomreaktor), eller förening

vari sådant ämne ingår.

Vad nu sagts skall gälla jämväl i fråga om torium och annat ämne, som

är ägnat att omvandlas till atombränsle, ävensom förening vari sådant ämne

ingår så ock beträffande atombränsle, som använts i atomreaktor.

Om rättighet att för utvinnande av uran eller torium eller förening vari

något av dessa ämnen ingår eftersöka och bearbeta samt tillgodogöra sig

mineralfyndighet gäller vad därom är särskilt stadgat.

2 §•

Utan tillstånd av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

må ej någon uppföra, innehava eller driva atomreaktor eller anläggning för

bearbetning av ämne eller förening som avses i 1 §.

3 §•

Ej må utan tillstånd av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer

ur riket föras ämne eller förening som avses i 1 §, mineral med

1 liihang till riksdagens protokoll 1956. 9 sand. 3 avd. Nr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

halt av sådant ämne, vad som framställts av sådant ämne eller vara i vilken

sådant ämne ingår.

4 §•

Tillstånd som avses i 1—3 §§ må begränsas till att avse viss tid.

Vid meddelande av tillstånd så ock under tillstånds giltighetstid må uppställas

de villkor som finnas påkallade av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän

synpunkt.

Tillstånd må återkallas, om uppställt villkor icke iakttages eller eljest

synnerliga skäl äro därtill.

5 §.

Tillsyn å efterlevnaden av vad i 1—3 §§ stadgas samt av villkor som meddelats

med stöd av 4 § utövas av myndighet som Konungen bestämmer.

Om tillsyn över innehav av och arbete med radioaktivt ämne gäller jämväl

vad därom är särskilt stadgat.

6 §•

Tillsynsmyndigheten äger att efter anfordran erhålla de upplysningar och

handlingar som erfordras för tillsynens utövande. Myndigheten äger ock

meddela de föreskrifter som finnas erforderliga för att trygga efterlevnaden

av uppställt villkor.

Den som har att öva tillsyn skall äga tillträde till anläggning eller plats,

där verksamhet som avses i 1 eller 2 § bedrives, samt äga rätt att göra sig

underrättad om förhållande som är av betydelse för tillämpningen av denna

lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter.

7 §•

Bryter någon mot vad i 1 eller 2 § stadgas eller iakttager han icke villkor

som meddelats med stöd av 4 §, straffes med dagsböter eller fängelse i högst

sex månader eller, om brottet är grovt, med fängelse eller straffarbete i högst

två år. Samma lag vare där någon i strid med 3 § ur riket utför eller söker

utföra ämne eller annat som avses i 3 §.

8 §•

Har någon brutit mot vad i 1 eller 2 § stadgas, skall, om det ej är uppenbart

obilligt, i 1 § avsett ämne eller förening, som han därvid innehaft,

bearbetat eller eljest tagit befattning med, förklaras helt eller delvis förverkat

till kronan. Innehar han icke längre ämnet eller föreningen, må i stället

värdet förklaras förverkat. Samma lag vare beträffande ämne eller annat

som någon i strid med vad i 3 § stadgas utfört eller sökt utföra ur riket.

9 §•

Den som underlåter att ställa sig till efterrättelse vad tillsynsmyndigheten

med stöd av 6 § fordrar eller föreskriver eller ock i fall som i nämnda paragraf

avses uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar tillsynsmyndigheten

oriktig uppgift, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

10 §.

Har någon underlåtit att ställa sig till efterrättelse villkor, soin avses i 4 §,

eller att efterkomma anfordran eller föreskrift, som tillsynsmyndigheten

meddelat med stöd av 6 §, äger tillsynsmyndigheten förelägga lämpligt vite.

11 §.

Den som har eller haft att utöva tillsyn å efterlevnaden av denna lag eller

med stöd av lagen meddelade villkor eller föreskrifter eller anlitats som

biträde vid tillsynsverksamhetens utövande eller som eljest tagit befattning

med ärende, som avses i denna lag, må ej röja eller obehörigen nyttja

yrkeshemlighet, som därigenom blivit känd för honom, och ej heller, där

det ej kan anses påkallat i tjänstens intresse, yppa arbetsförfarande eller

affärsförhållande, vilket sålunda blivit honom kunnigt. Bryter någon häremot,

straffes med dagsböter eller fängelse.

12 §.

Brott som avses i 7 eller 9 § må ej åtalas av allmän åklagare, där det ej

av tillsynsmyndigheten anmäles till åtal.

Brott som i 11 § sägs må åtalas av allmän åklagare allenast efter angivelse

av målsägande.

13 §.

över beslut av myndighet enligt denna lag må klagan föras hos Konungen

genom besvär, som skola ingivas till handelsdepartementet.

Beslut av tillsynsmyndigheten skall lända till efterrättelse utan hinder

av förd klagan, där ej annorlunda förordnas.

14 §.

De föreskrifter som finnas erforderliga för tillämpningen av denna lag

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1956, men redan dessförinnan må meddelas

beslut om tillstånd som avses i lagen.

2) Lag

om ändrad lydelse av 9 kap. lagen den 28 maj 1886 (nr 46)

angående stenkolsfyndigheter m. m.

Härigenom förordnas, att 66 och 67 §§ lagen den 28 maj 1886 angående

stenkolsfyndigheter in. m.1 skola upphöra att gälla, att nuvarande 68 och

1 Senaste lydelse, se beträffande lagens överskrift SFS 1933:180 samt beträffande 63 och

65—69 §§ SFS 1953:210.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

69 §§ samma lag skola erhålla beteckningarna 66 och 67 §§ samt att sistnämnda

två paragrafer ävensom 63 och 65 §§ skola erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

63 §.

Rättighet att för utvinnande av

uran, torium eller beryllium eller förening,

vari någon av dessa metaller

ingår, eftersöka och bearbeta fyndighet

av uranhaltigt, toriumhaltigt eller

berylliumhaltigt mineral är beroende

på koncession, som meddelas av

Konungen. Koncession må begränsas

ptt avse endast rätt till fyndighetens

undersökning.

63 §.

Rättighet att för utvinnande av

uran, torium eller beryllium eller förening,

vari något av dessa ämnen

ingår, eftersöka och bearbeta fyndighet

av uranhaltigt, toriumhaltigt eller

berylliumhaltigt mineral är beroende

på koncession, som meddelas av

Konungen. Koncession må begränsas

att avse endast rätt till fyndighetens

undersökning.

Vad i---—----liknande åtgärder.

Koncession må--------därtill äro.

65 §.

Vad förut i denna lag stadgas om

rätt för koncessionsinnehavare att

tillgodogöra sig mineraliska ämnen,

som icke avses med koncessionen,

skall icke gälla uran, torium eller beryllium

eller förening, vari någon av

dessa metaller ingår.

68 §.

Den som, i annat fall än i 63 § andra

stycket sägs, utan koncession för

ändamål, som avses i 63 § första

stycket, eftersöker eller bearbetar

fyndighet av uranhaltigt, toriumhaltigt

eller berylliumhaltigt mineral eller

utan tillstånd bearbetar uran, torium

eller beryllium eller förening,

vari någon av dessa metaller ingår,

så som i 66 § sägs, straffes högst

med straffarbete i två år.

Samma lag vare, där någon i strid

mot 67 § första stycket ur riket utför

65 §.

Vad förut i denna lag stadgas om

rätt för koncessionsinnehavare att

tillgodogöra sig mineraliska ämnen,

som icke avses med koncessionen,

skall icke gälla uran, torium eller beryllium

eller förening, vari något av

dessa ämnen ingår.

66 §.

Den som, i annat fall än i 63 § andra

stycket sägs, utan koncession för

ändamål, som avses i 63 § första

stycket, eftersöker eller bearbetar

fyndighet av uranhaltigt, toriumhaltigt

eller berylliumhaltigt mineral,

straffes högst med straffarbete i två

år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

5

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

eller söker utföra material eller vara,

som där sägs.

69 §.

Uran, torium eller beryllium eller

förening, vari någon av dessa metaller

ingår, som, i annat fall än i 63 §

andra stycket sägs, utvunnits utan

koncession, tillfaller kronan.

Har någon brutit mot vad i 66 §

stadgas, är vad som därvid framställts

så ock förråd av den ifrågavarande

metallen, av förening av metallen

eller av mineral med halt av metallen,

som han innehar, förverkat till

kronan.

Det som någon i strid mot 67 §

första stycket utfört eller sökt utföra

ur riket vare ock förverkat till kronan.

67 §.

Uran, torium eller beryllium eller

förening, vari något av dessa ämnen

ingår, som, i annat fall än i 63 § andra

stycket sägs, utvunnits utan koncession,

tillfaller kronan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1956.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås — i anslutning till de allmänna riktlinjer för utvecklingsarbetet

på atomenergiområdet, vilka framlägges för riksdagen genom

proposition nr 176 — viss lagstiftning i syfte att skapa möjligheter till

erforderlig kontroll och tillsyn över verksamheten på atomenergiområdet.

Sålunda framlägges förslag till lag om rätt att utvinna atomenergi in. m.

(atomenergilag). Enligt denna lag skall fordras särskilt tillstånd av Kungl.

Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer för förvärv, innehav,

överlåtelse och bearbetning av och annan befattning med samt utförsel av

uran, plutonium eller annat ämne, som användes såsom atombränsle i atomreaktor,

eller förening vari sådant ämne ingår. Detsamma skall gälla i fråga

om torium och annat ämne, som är ägnat att omvandlas till atombränsle,

ävensom förening vari sådant ämne ingår så ock beträffande atombränsle

som använts i atomreaktor. Särskilt tillstånd skall även fordras för uppförande,

innehav och drift av atomreaktor eller anläggning för bearbetning av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

använt atombränsle in. m. Lagen innehåller också vissa allmänna regler om

sådana tillstånd samt bestämmelser rörande tillsyn å efterlevnaden av lagen

och med stöd av denna meddelade föreskrifter ävensom ansvarsbestämmelser

in. in.

Därjämte föreslås vissa ändringar i lagen angående stenkolsfyndigheter

in. in. Ändringarna innebär bl. a. att bestämmelserna i 9 kap. stenkolslagen

om bearbetning och export av uran m. in. överflyttas till atomenergilagen.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda förslagen får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas

här nedan, hänvisa till propositionen.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallade chefen för handelsdepartementet

den 21 december 1955 särskilda sakkunniga — 1955 års

atomenergiutredning — med uppgift att verkställa utredning och avgiva

förslag beträffande arbetsuppgifterna inom atomenergiområdet m. m. Samtidigt

påbörjades inom justitiedepartementet en utredning med syfte att

såsom komplement till gällande koncessionslagstiftning om utvinning, bearbetning

och export av uran m. m. framlägga förslag till en tillståndslagstiftning,

avseende uppförande, anskaffning och drift av atomreaktorer

samt befattning med atombränslen m. m. Sedan denna utredning slutförts,

har till atomenergiutredningen överlämnats en inom justitiedepartementet

upprättad promemoria med förslag till lagstiftning på atomenergiområdet.

Atomenergiutredningen har numera slutfört sitt arbete samt avgivit betänkande

med förslag rörande atomenergien (SOU 1956: 11). Vid detta betänkande

har som bilaga fogats den inom justitiedepartementet utarbetade

promemorian.

Atomenergiutredningens betänkande innefattar — förutom det förslag till

lagstiftning jämte motiv därtill som framlagts i departementspromemorian

— synpunkter på målsättningen för atomenergiverksamheten i vårt land

de närmaste 10—20 åren samt på atomenergiverksamhetens organisation

och bedrivande ävensom förslag i organisatoriskt avseende. I fråga om

lagstiftningen har utredningen anslutit sig till förslagen i departementspromemorian.

I anslutning härtill har utredningen angivit vissa allmänna riktlinjer,

efter vilka den med lagförslaget avsedda tillståndsgivningen skall

ske. Slutligen har utredningen behandlat vissa säkerhetsfrågor.

Gällande bestämmelser m. m.

Av betydelse i förevarande sammanhang är i främsta rummet vissa under

senare tid tillkomna stadganden i lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter

m. m. Enligt denna lag fordras koncession av Kungl. Maj :t

för eftersökande, bearbetande och tillgodogörande av vissa fyndigheter. Koncession

innebär i princip, att koncessionsinneliavaren erhåller uteslutan
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

de rätt att inom det område koncessionen omfattar eftersöka, bearbeta och

tillgodogöra sig fyndigheten i fråga.

Stenkolslagen avsåg ursprungligen endast stenkolsfyndigheter (1 5 kap.),

men genom senare vid skilda tillfällen införda tillägg till lagen har den erhållit

tillämpning jämväl å saltfyndigheter (6 kap.), olje- och gasfyndigheter

(7 kap.) och alunskifferfyndigheter (8 kap.). År 1945 tillkom ett 9

kap. (63—69 §§), i vilket upptagits bestämmelser angående utvinning och

användning av uran in. fl. för framställning av atomenergi betydelsefulla

ämnen; sedermera har vissa ändringar och tillägg gjorts i detta kapitel.

Uranlagstiftningen i 9 kap. stenkolslagen bryter så till vida systematiken

i lagen att den avser icke endast rätten att eftersöka samt bearbeta och tillgodogöra

fyndigheter utan även rätten att bearbeta utvunnet uran m. m.

och föra detsamma ur riket.

Före 1945 års lagstiftning tillkom rätten att tillgodogöra sig uranhaltiga

mineral i princip jordägaren. Uran tillhörde nämligen icke de inmutningsbara

mineralen, vilkas tillgodogörande reglerades av gruvlagen, och

tillgodogörande av uran var ej beroende av koncession enligt stenkolslagen.

Genom lagstiftningen 1945 tillkom i huvudsak de nuvarande bestämmelserna,

som dock vid detta tillfälle gjordes tillämpliga endast på uranhaltigt

mineral. Ändringar har därefter skett i huvudsakligen följande hänseenden.

Genom en år 1947 vidtagen ändring i 64 § utvidgades rätten att inom skyddsområde

enligt 13 § 1 mom. stenkolslagen utnyttja uranfyndighet. År 1950

bestämdes att koncession ej skulle erfordras för att verkställa borrning

eller sprängning eller upptaga provgropar eller vidtaga andra liknande åtgärder

i syfte enbart att erhålla prov för analys; koncession skulle vidare

kunna beviljas efter ett förenklat förfarande, da koncessionen endast avsåg

rätt till fyndighetens undersökning; föreskrifterna om utförselförbud

ändrades så, att Kungl. Maj :t ägde meddela tillstånd till utförsel undei

förutsättning att annat med hänsyn till användningen jämförbart material

infördes till riket i stället för vad som utfördes. Slutligen gjordes lagstiftningen

år 1953 tillämplig på torium och beryllium, vilka sålunda underkastades

liknande kontroll som den vilken gällde i fråga om uran.

Avsikten med lagstiftningen om fyndigheter av uranhaltigt mineral m. in.

är att staten skall kunna utöva kontroll över utnyttjandet av tillgångarna

av uran m. m. och användningen av ämnena. I förstnämnda hänseende utövas

kontrollen på det sättet att befogenheten att bearbeta fyndigheter med

sådana ämnen gjorts beroende av tillstånd av Kungl. Maj :t. Vidare regleras

bearbetandet av ämnena och exporten. Med hänsyn till vikten av sträng statlig

kontroll har föreskrivits att Kungl. Maj :t äger, när skäl därtill är, aterkalla

meddelad koncession. En liknande bestämmelse finnes beträffande bearbetandet.

I 63 § första stycket stenkolslagen återfinns det grundläggande stadgandet,

att rättighet alt för utvinnande av uran, torium eller beryllium eller

förening, vari någon av dessa metaller ingår, eftersöka och bearbeta fyndighet

av uranhaltigt, toriumhaltigt eller bcrylliumhaltigt mineral är be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 195G

roende på koncession, som meddelas av Kungl. Maj :t. Koncession må begränsas

att avse endast rätt till fyndighetens undersökning. Från bestämmelserna

i första stycket meddelas i andra stycket ett undantagsstadgande

av innebörd, att borrning, sprängning, upptagande av provgropar och vidtagande

av andra liknande åtgärder får ske utan koncession, om åtgärderna

avser endast att erhålla prov ur fyndighet av uranhaltigt, toriumhaltigt

eller berylliumhaltigt mineral för analys. I tredje stycket stadgas, att koncession

må av Kungl. Maj:t återkallas, när skäl därtill är.

I 64 § har skett hänvisning till åtskilliga stadganden i lagen vilka gäller

för andra slag av fyndigheter än sådana av uranhaltigt, toriumhaltigt och

berylliumhaltigt mineral. Därjämte har meddelats vissa bestämmelser som

innebär avvikelser från de stadganden till vilka sålunda hänvisats. Härigenom

regleras bl. a. frågorna om förfarandet i koncessionsärende, om konkurrens

mellan flera sökande, om ersättning till jordägare, om konkurrens

med inmutning, om frånträdande av koncession och om återställande av

inlöst mark till jordägaren.

Bland hänvisningarna i 64 § bör särskilt uppmärksammas hänvisningarna

till 56 § andra stycket samt till 10 och 58 §§. Enligt 56 § andra stycket skall

vid koncession fogas de föreskrifter som finns påkallade för att förebygga

att annat industriellt företag hindras i sin utveckling eller som eljest är

erforderliga ur allmän eller enskild synpunkt. Genom hänvisningen till 10

och 58 §§ regleras den närmare omfattningen av den rätt koncessionen

medför.

Med hänsyn till de olika sätt på vilka å ena sidan uranhaltigt mineral

och å andra sidan toriumhaltigt och berylliumhaltigt mineral kan förekomma

har det ansetts erforderligt att beträffande uran genom hänvisning

till 58 § anknyta till den för alunskiffer stadgade särskilda ordningen och

beträffande de två övriga ämnena genom hänvisning till 10 § anknyta till

den för stenkol stadgade ordningen. Enligt båda dessa paragrafer stadgas,

att den som erhållit koncession äger uteslutande rätt att, med de

inskränkningar och villkor lagen innehåller, inom det område koncessionen

omfattar eftersöka samt bearbeta och tillgodogöra sig därstädes befintlig

tyndighet av ämnet i fråga ävensom att i samband därmed tillgodogöra sig

vissa andra närmare angivna mineraliska ämnen. I 65 § göres emellertid

det undantaget, att rätten för koncessionsinnehavare att tillgodogöra sig

mineraliska ämnen, som icke avses med koncessionen, icke skall gälla uran,

torium eller beryllium eller förening vari någon av dessa metaller ingår. I

detta sammanhang bör också erinras om att 52 § första stycket gruvlagen

stadgar, att gruvinnehavare må inom utmål bryta icke inmutningsbara mineraliska

ämnen i den mån sådant erfordras för gruvarbetets ändamålsenliga

bedrivande i fråga om de inmutningsbara mineralen, men att enligt

lagrummets sista stycke undantag härifrån gjorts för uran, torium eller

beryllium eller förening vari någon av dessa metaller ingår. En motsvarande

undantagsregel med avseende å äldre gruvor återfinnes under punkt

7 i övergångsbestämmelserna till gruvlagen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

9

I 9 kap. stenkolslagen har vidare upptagits bestämmelser som reglerar

användningen av uran, torium eller beryllium. Sålunda stadgas i 66 §, att

uran, torium eller beryllium eller förening vari någon av dessa metaller

ingår ej må utan Kungl. Maj :s tillstånd bearbetas för tekniskt eller vetenskapligt

bruk. Även frågan om export är reglerad. I 67 § föreskrives nämligen

att utan Kungl. Maj:ts tillstånd ej må ur riket föras a) uran, uranförening,

uranhaltigt mineral eller ämne som framställts av uran, b) torium,

toriumförening, toriumhaltigt mineral eller ämne som framställts

av torium, c) beryllium, berylliumförening, berylliumhaltigt mineral eller

ämne som framställts av beryllium, och d) vara i vilken torium eller beryllium

ingår. Beträffande material som avses under a) och b) må sådant

tillstånd till utförsel meddelas allenast under förutsättning att annat med

hänsyn till användningen jämförbart material införes till riket i stället för

vad som utföres eller, då fråga är om uranhaltigt eller toriumhaltigt mineral,

att uran eller torium eller förening vari någon av dessa metaller ingår,

förekommer i så ringa mängd att tillgodogörandet därav ej kan äga rum.

I 68 § finns bestämmelser om straff för eftersökande och bearbetande av

fyndighet av ifrågavarande mineral utan koncession, för bearbetande utan

tillstånd av förevarande metaller eller förening vari någon av dem ingår samt

för utförsel eller försök till utförsel utan tillstånd av material eller vara

som i 67 § sägs. I 69 § har upptagits regler om förverkande i vissa fall

in. in.

Det må i detta sammanhang anmärkas, att Kungl. Maj :t den 4 december

1953 utfärdat kungörelse med vissa bestämmelser om användning och utförsel

av uran, torium och beryllium m. m. I denna kungörelse har med stöd

av 66 och 67 §§ stenkolslagen för vissa fall lämnats generellt tillstånd till

bearbetning och export av uran in. in. Sålunda stadgas i 1 § i kungörelsen

att uran, torium eller beryllium eller förening, vari någon av dessa metaller

ingår, må för vetenskapligt bruk bearbetas vid universitet, högskola, forskningsanstalt

eller liknande vetenskaplig institution. Enligt 2 § må torium

eller beryllium eller förening, vari någon av dessa metaller ingår, för tekniskt

bruk bearbetas för framställning av aktiveringsmassor för elektroder

till gasurladdningslampor, gasurladdningsrör eller elektronrör, glödnät och

glödstrumpor, högeldfasta laboratorieutensilier, lysämnen samt av annan

vara i vilken halten av torium eller beryllium icke överstiger tre procent

av varans vikt. Slutligen stadgas i 3 § att mineral med en uranhalt eller

toriumhalt av högst 50 gram per ton eller med en berylliumhalt av högst

1 000 gram per ton ävensom i 2 § angivna varor samt ädelstenar med berylliumhalt

må utföras ur riket; dock skall iakttagas vad i kungörelsen den

9 juni 1950 angående allmänt exportförbud eller eljest finns stadgat om förbud

mot eller villkor för utförseln.

Bestämmelser som är tillämpliga på framställning av atomenergi finns

vidare i lagen den 6 juni 1941 om tillsyn å radiologiskt arbete in. in. Enligt

1 § i denna lag avses sålunda med radiologiskt arbete bl. a. arbete vari

ingår bruk av radioaktivt ämne överstigande viss myckenhet, som medi
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

cinalstyrelsen äger fastställa. Vidare stadgas i samma paragraf, att radiologiskt

arbete må bedrivas allenast efter tillstånd av medicinalstyrelsen och

att tillstånd av medicinalstyrelsen även fordras för innehav, utan samband

med radiologiskt arbete, av radioaktivt ämne överstigande den av medicinalstyrelsen

fastställda myckenheten. Enligt 3 § äger medicinalstyrelsen föreskriva

skyldighet att iakttaga av styrelsen meddelade särskilda bestämmelser.

Gäller tillståndet bedrivande av radiologiskt arbete, skall dessa särskilda

bestämmelser avse att vinna största möjliga trygghet mot att skada genom

inverkan av strålning från radioaktivt ämne tillskyndas någon som är sysselsatt

i arbetet. År fråga om innehav av radioaktivt ämne, skall bestämmelserna

åsyfta att ämnet så förvaras, att ej skada tillskyndas någon genom

de därifrån utgående strålarna. Över ansökan om tillstånd skall medicinalstyrelsen

enligt 5 § inhämta utlåtande av radiofysiska institutionen vid karolinska

sjukhuset. I 6 § stadgas att tillsyn å efterlevnaden av lagen och med

stöd av densamma meddelade föreskrifter utövas, under medicinalstyrelsens

överinseende och ledning, av radiofysiska institutionen och vid institutionen

anställda befattningshavare (tillsyningsmän). I lagen har vidare upptagits

regler om hur tillsynen skall ske och om befogenhet för medicinalstyrelsen

att vid behov förordna att anläggning för radiologiskt arbete skall sättas ur

bruk och att återkalla meddelade tillstånd samt straffbestämmelser.

I detta sammanhang bör nämnas att chefen för inrikesdepartementet år

1951 jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallat särskilda sakkunniga

för att verkställa utredning om radiofysiska institutionens organisation, tillsynsverksamhet

m. in. Enligt direktiven för utredningen bör de sakkunniga

bl. a. överväga huruvida i fortsättningen tillsynsverksamheten lämpligen

bör vara förlagd till en institution vilken även är avsedd för forskning och

medverkan i sjukvårdsarbetet, i synnerhet om man beaktar att atomenergiforskningens

utveckling kan föra med sig en ytterligare ökning av tillsynsverksamheten.

Med stöd av vad som kan framkomma med avseende på behovet

av en statlig tillsyn inom strålskyddsområdet har utredningen att

verkställa en granskning av lagen om tillsyn å radiologiskt arbete in. in. i

avsikt att bringa densamma i överensstämmelse med numera föreliggande

behov. De sakkunniga, som antagit namnet 1951 års strålskyddskommitté,

beräknas slutföra sitt arbete under innevarande år.

Med hänsyn särskilt till rikets försvar har på atomenergiens område i viss

utsträckning införts tystnadsplikt. Flertalet föreskrifter härom har meddelats

i administrativ ordning och är av hemlig natur. Huvudbestämmelserna

på området återfinnes i ett hemligt kungl. brev den 23 maj 1947 till

atomkommittén angående skydd för atomenergiforskning. Med stöd av innehållet

i detta brev har atomkommittén i samråd med chefen för försvarsstaben

och civilförsvarsstyrelsen utfärdat anvisningar rörande skyddsåtgärder

kring de delar av atomenergiforskningen som skall vara föremål för sekretess.

Dessa anvisningar tager sikte på försvarssynpunkterna. Vidare har

atomkommittén i samråd med chefen för försvarsstaben och försvarets

forskningsanstalt upprättat en hemlig promemoria angående sådana sak
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

förhållanden inom den målbundna atomenergiforskningen, som med hänsyn

till rikets försvar icke bör offentliggöras.

Bestämmelser om tystnadsplikt av intresse i förevarande sammanhang har

även meddelats i lagen den 29 november 1946 med särskilda bestämmelser

om uppfinningar av betydelse för försvaret. Däri stadgas att uppfinning,

som har särskilt avseende å krigsmateriel — varmed enligt uttalande i motiven

även åsyftas uppfinningar som avser frigörande av atomenergi — och

tillkommit här i riket eller tillhör någon som är bosatt härstädes, ej må

offentliggöras eller, när den icke är offentliggjord, göras till föremål för ansökan

om patent eller annan skyddsrätt i främmande land eller eljest yppas,

där ej annat följer av vad i lagen sägs.

Vid sidan av de nu anmärkta föreskrifterna finnes på skilda håll i lagstiftningen

vissa bestämmelser av betydelse för sekretessen på atomenergiens

område. Här må sålunda erinras om stadgandena i strafflagen angående

straff för spioneri, obehörig befattning med hemlig uppgift samt olovlig

underrättelseverksamhet.

Av intresse i förevarande sammanhang är slutligen också vissa bestämmelser

om allmänna handlingar. Enligt 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen

gäller såsom huvudregel, att varje svensk medborgare skall äga fri tillgång

till allmänna handlingar. I denna rätt må gälla allenast vissa i nämnda

paragraf särskilt angivna inskränkningar, vilka skall i särskild lag noga angivas.

Så har skett i lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att

utbekomma handlingar, den s. k. sekretesslagen.

I sekretesslagen uppräknas ett 20-tal grupper handlingar berörande militära

förhållanden och civilförsvaret, beträffande vilka Kungl. Maj :t äger

förordna alt de skall hållas hemliga under viss tid. På samma sätt äger

Kungl. Maj :t förordna om sekretess under högst femtio år i fråga om handlingar

rörande den allmänna ekonomiska försvarsberedskapen in. m.

I 21 § sekretesslagen föreskrives beträffande handlingar rörande statlig

utredning, kontroll eller stödverksamhet med avseende å näringslivet, att

Kungl. Maj :t äger, i den mån handlingarna innefattar sådana upplysningar

om enskilda företags eller sammanslutningars affärs- eller driftförhållanden

vilkas offentliggörande kan lända vederbörande företag eller sammanslutning

till men, förordna att handlingarna ej må utlämnas förrän viss tid förflutit

från deras datum.

Med stöd av bemyndiganden i sekretesslagen har Kungl. Maj:t utfärdat

kungörelser med förordnanden på försvarsväsendets område och på civilförsvarets

område samt om inskränkning i rätten att utbekomma allmänna

handlingar rörande folkhushållningen vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden. Vidare har Kungl. Maj:t genom

kungörelsen den 4 januari 1939 (nr 7) meddelat förordnande jämlikt bl. a.

21 § sekretesslagen på civilförvaltningens område.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

Departementspromemorian

I den allmänna motiveringen för en lagstiftning på atomenergiområdet

erinras i promemorian inledningsvis, att anledningen till de hittillsvarande

bestämmelserna i stenkolslagen om statlig kontroll över utvinningen och

användningen av uran, torium och beryllium var den betydelse som de

nämnda ämnena fått för utvinning av atomenergi och de konsekvenser ur

försvars- och utrikespolitiska synpunkter som följde därav. I promemorian

framhålles, att de skäl som föranlett lagstiftningen alltjämt föreligger. Vidare

anföres, att den snabba utvecklingen på atomenergiens område under

senare år gjort att även andra synpunkter kommit i förgrunden. Forskningen

och utvecklingen har sålunda i högre grad än tidigare inriktats på

atomenergiens fredliga användning. Atomkraftanläggningar för elkraft är

för närvarande under uppförande i flera länder, främst i Förenta Staterna,

Sovjetunionen och England. Även i vårt land föreligger ganska långt framskridna

planer på att uppföra atomreaktorer för praktiskt bruk. För förverkligandet

av dessa planer krävs stora insatser, och en samordning av

disponibla finansiella, personella och tekniska resurser måste ske. Driften

av atomreaktorer är vidare förenad med betydande risker och det är ett

allmänt intresse att säkerhetssynpunkterna blir tillgodosedda i det fortsatta

arbetet på atomenergiens område. Även nu anförda förhållanden talar för att

staten, såsom hittills, utövar kontroll över utvinningen och användningen av

uran och andra ämnen av betydelse för framställningen av atomenergi samt

att kontrollen får avse också uppförande, innehav och drift av atomreaktorer

samt åtgärder med använt atombränsle.

Även ytterligare skäl talar enligt promemorian för att utvinningen av

atomenergi skall i vårt land, liksom i andra länder, ske under statlig kontroll.

Sålunda har på senare tid vissa förberedelser gjorts för att åstadkomma

ett närmare samarbete mellan olika länder på atomenergiens område.

Sverige har i stor utsträckning deltagit i dessa förberedelser. Detta samarbete

avses i första hand skola ske mellan regeringarna. Ett sådant samarbete

erbjuder stora fördelar ur skilda synpunkter och det finns ej anledning

antaga annat än att Sverige även i fortsättningen skall komma att deltaga

däri. Det sålunda inledda internationella samarbetet förutsätter uppenbarligen

att utvecklingen på atomenergiens område inom landet sker under

statlig tillsyn.

Härefter diskuteras i promemorian huruvida de i 9 kap. stenkolslagen

meddelade bestämmelserna om fyndigheter av uranhaltigt mineral m. m.

helt eller delvis bör ingå i en ny lag. Därvid uttalas, att det i och för sig

skulle vara motiverat att företaga en allmän översyn av stenkolslagen. En

sådan översyn bör emellertid enligt promemorian föregås av en särskild

utredning, och det framhålles därför att man icke nu bör vidtaga längre

gående ändringar i stenkolslagen än som direkt påkallas av den ifrågasatta

nya lagstiftningen. Härom anföres vidare i promemorian följande.

Till en början torde det stå klart, att de i 9 kap. stenkolslagen meddelade

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

13

föreskrifterna om eftersökande och bearbetande av fyndighet av ifrågavarande

slag har sådant samband med stenkolslagen i övrigt att de lämpligen

bör stå kvar i denna lag. Vad åter angår bestämmelserna om bearbetning

och export av uran in. fl. ämnen torde dessa — utom såvitt angår

beryllium — jämte därmed sammanhängande straff- och förverkanderegler

böra brytas ut ur stenkolslagen och efter vissa jämkningar sammanföras i

en särskilda lag med de föreskrifter som enligt vad förut sagts är erforderliga

i fråga om atomreaktorer och andra anläggningar samt använt atombränsle.

I samband härmed torde vissa jämkningar böra vidtagas i de bestämmelser

som skall stå kvar i 9 kap. stenkolslagen. Bl. a. bör i 63, 65 och

69 §§ uttrycket metaller utbytas mot den ur vetenskaplig synpunkt mera

adekvata beteckningen ämnen. Vad beträffar beryllium framgår av den föregående

redogörelsen att beryllium visserligen kan få betydelse för atomenergiutvinningen

men att detta ämne i motsats till uran, plutonium och

torium icke kan användas såsom eller omvandlas till atombränsle. Samma

är förhållandet med vissa andra ämnen av betydelse för atomenergiutvinningen,

såsom tungt vatten. Bibehåller man, såsom förutsatts i det föregående,

bestämmelserna om koncession för utvinning av beryllium, torde

det ur förevarande synpunkter icke vara erforderligt att kräva särskilt tillstånd

för innehav och bearbetning av samt annan befattning med beryllium.

Däremot torde det vara av betydelse att inom landet befintliga tillgångar av

beryllium, berylliumföreningar eller berylliumhaltigt mineral icke föres ur

landet. Sådan utförsel kan i förekommande fall förhindras med stöd av kungörelsen

den 9 juni 1950 angående allmänt exportförbud.

Enligt promemorian torde det ej vara erforderligt eller ens lämpligt att i

den föreslagna lagstiftningen söka alt mera i detalj reglera hithörande

spörsmål, utan det torde vara tillfyllest att meddela bestämmelser om att

särskilt tillstånd av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer

skall fordras för överlåtelse, förvärv, innehav och bearbetning av och

annan befattning med samt export av uran in. in. ävensom för uppförande,

innehav och drift av atomreaktor eller anläggning för bearbetning av uran

in. in. Därjämte bör lagen innehålla vissa allmänna bestämmelser om sådana

tillstånd. Det bör sålunda stadgas, att tillstånd må kunna begränsas

att avse viss tid. En dylik bestämmelse är av betydelse främst i fråga

om tillstånd för enskilda. Vidare bör möjlighet föreligga enligt lagen att vid

meddelande av tillstånd och under tillstånds giltighetstid uppställa de villkor

som anses påkallade av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt.

Tillstånd måste också under vissa förutsättningar kunna återkallas. Härutöver

bör i lagen upptagas vissa bestämmelser rörande tillsyn å efterlevnaden

av lagen och med stöd av denna meddelade föreskrifter ävensom ansvarsbestämmelser

in. in. Det bör slutligen anförtros åt Kungl. Maj:t att

utforma de närmare föreskrifter som kan finnas erforderliga för tillämpningen

av lagstiftningen.

Det framhålles i promemorian, alt lagstiftningen bör utformas på sådant

sätt, att den icke hindrar att tillståndsgivningen fortlöpande kan anpassas

efter statsmakternas målsättning för det fortsatta atomenergiarbetel

och de resultat som den tekniska och vetenskapliga utvecklingen kan komma

att frambringa.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

I förevarande sammanhang framhålles emellertid i promemorian, att det

bör beaktas att enskildas yrkes- och affärshemligheter tillbörligen skyddas.

I den ifrågasatta nya lagen bör därför, i likhet med vad som skett på andra

områden, stadgas tystnadsplikt för den som har att utöva tillsyn å efterlevnaden

av lagen och med stöd av denna meddelade föreskrifter. Vidare

bör enligt promemorian kungörelsen den 4 januari 1939 med förordnanden

på civilförvaltningens område jämlikt lagen om inskränkningar i rätten att

utbekomma allmänna handlingar kompletteras med en punkt avseende ansöknings-

och andra handlingar som på grund av den föreslagna lagstiftningen

inkommer till myndighet.

Yttrandena

Yttranden över atomenergiutredningens betänkande har efter remiss avgivits

av justitiekanslersämbetet, riksåklagarämbetet, hovrätten över Skåne

och Blekinge, utrikesdepartementets rådgivande beredning för vissa atomkraftsfrågor,

försvarsstaben, försvarets forskningsanstalt, vattenfallsstyrelsen,

statskontoret, kommerskollegium, Sveriges geologiska undersökning,

riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap, länsstyrelserna i Södermanlands,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Norrbottens län, atomkommittén,

ingenjörsvetenskapsakademien, bränsleutredningen 1951, 1951 års strålskyddskommitté,

Svenska teknologföreningen, Sveriges allmänna exportförening,

Sveriges industriförbund, Landsorganisationen i Sverige, Aktiebolaget

Atomenergi, Svenska elverksföreningen, Svenska gruvföreningen, Svenska

vattenkraftföreningen och Svenska värmeverksföreningen.

Vid kommerskollegiets remissvar har fogats yttranden från Stockholms

handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes handelskammare.

Sveriges industriförbund har till sitt remissvar fogat yttranden av

Sveriges mekanförbund och Sveriges varvsindustriförening.

Vidare har i anledning av betänkandet skrivelser inkommit från Allmänna

svenska elektriska aktiebolaget (Asea) och Sveriges yngre naturvetares

förening.

Av remissinstanserna har drygt hälften särskilt yttrat sig om den föreslagna

lagstiftningen. Dessa har i princip tillstyrkt lagförslagen eller icke

haft något att erinra mot desamma.

I fråga om lagstiftningens allmänna uppbyggnad har justitiekanslersämbetet

funnit det lämpligt att i den omfattning som föreslagits skapa en

särskild lagstiftning rörande kontrollen över atomenergien och att i stenkolslagen

bibehålla där meddelade föreskrifter om eftersökande och bearbetande

av fyndighet av det slag varom här är fråga. Även länsstyrelsen i

Södermanlands län finner det riktigt att ur stenkolslagen utbryta i huvudsak

vad som stadgas angående bearbetning och export av uran in. m. Jämväl

Svenska gruvföreningen tillstyrker förslaget att från stenkolslagen till

atomenergilagen överflytta bestämmelserna om bearbetning och export av

uran m. m.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

Två remissinstanser har ansett, att den föreslagna atomenergilagen bör

ges begränsad giltighetstid. Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker

angelägenheten av att lagstiftningen ständigt anpassas efter nya rön och

erfarenheter. Lagen bör därför inom en ej alltför avlägsen framtid överses.

Underlåtenhet härutinnan kan medföra stora olägenheter, varjämte ej nu

förutsedda svårigheter kan uppstå vid det praktiska exploaterandet av den

nya energikällan. Därest lagstiftningen tidsbegränsas, torde vissa garantier

erhållas för att en verklig översyn kommer att äga rum. Länsstyrelsen i

Norrbottens län vill icke motsätta sig atomenergiutredningens förslag att

koncentrera försöksarbetet till Aktiebolaget Atomenergi men ifrågasätter

om icke denna fråga bör göras till föremål för omprövning efter viss tid.

Detta skulle kunna ske exempelvis genom att den föreslagna atomenergilagen

tidsbegränsas till förslagsvis tre år. Den nu föreslagna ordningens

lämplighet skulle då automatiskt komma att aktualiseras och kunna bedömas

med hänsyn tagen till de erfarenheter som vid denna tidpunkt kan ha

vunnits av försöksarbetets effekt.

Departementschefen

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, har i samband

med lagrådsremissen anfört följande: I departementspromemorian har anförts,

att åtskilliga skäl talar för att staten, liksom hittills, utövar kontroll

över utvinningen och användningen av uran och andra ämnen av betydelse

för framställningen av atomenergi samt att denna kontroll får avse

även uppförande, innehav och drift av atomreaktorer samt åtgärder med använt

atombränsle. Sålunda erinras till en början om de konsekvenser ur

försvars- och utrikespolitiska synpunkter som följer av den betydelse uran

m. m. fått för utvinning av atomenergi. Vidare anföres att en samordning

av våra tillgängliga finansiella, personella och tekniska resurser måste ske

för att planerna på atomreaklorer för praktiskt bruk skall kunna förverkligas.

Med hänsyn till de betydande risker som är förenade med driften av

atomreaktorer betonas det allmänna intresset av att säkerhetssynpunkterna

blir tillgodosedda. Slutligen har även påpekats att det internationella samarbetet

på atomenergiens område, som avses i första hand skola ske mellan

regeringarna, uppenbarligen förutsätter att utvecklingen på området sker

under statlig tillsyn.

I syfte att möjliggöra sådan tillsyn föreslås i promemorian, delvis i anslutning

till vad som på förevarande område redan nu gäller enligt stenkolslagen,

en lagstiftning enligt vilken det skall krävas särskilt tillstånd för

all befattning med och även utförsel av atombränslen m. m. ävensom för

uppförande, innehav och drift av atomreaklor eller anläggning för bearbetning

av sådana ämnen som avses skola vara underkästade kontrollagstiftningen.

Annan verksamhet på förevarande område, t. ex. tillverkning av

utrustning eller delar till atomenergianläggningar, omfattas däremot icke

av den föreslagna lagstiftningen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

Vad sålunda föreslagits har i huvudsak vunnit remissinstansernas gillande.

Även jag anser att en lagstiftning bör genomföras som möjliggör tillsyn

över verksamheten på atomenergiområdet i huvudsak i den utsträckning

som föreslagits i promemorian. En statlig kontroll på detta område är

uppenbarligen påkallad av ett flertal, tungt vägande skäl, såsom exemplifierats

i det föregående.

Den föreslagna lagstiftningen synes mig vara i allt väsentligt väl avvägd.

Den är sålunda uppbyggd på sådant sätt att den icke hindrar att tillståndsgivningen

fortlöpande kan anpassas efter statsmakternas målsättning för

det fortsatta atomenergiarbetet och efter de resultat som den tekniska och

vetenskapliga utvecklingen kan komma att frambringa. Med hänsyn härtill

anser jag, i olikhet med vissa remissmyndigheter, att skäl icke föreligger

att tidsbegränsa lagstiftningen. Detta ståndpunktstagande får självfallet icke

hindra att sådana ändringar vidtages i lagstiftningen som kan visa sig påkallade

av erfarenheter från lagens tillämpning. Principerna för tillståndsgivningen

behandlas denna dag av chefen för handelsdepartementet vid anmälan

av frågan om riktlinjer för utvecklingsarbetet på atomenergiområdet

och jag har därför icke anledning att här uppehålla mig därvid.

Såsom förordas i departementspromemorian torde sekretessbestämmelserna

på atomenergiområdet böra bli föremål för en översyn vid lämplig tidpunkt.

Innan denna fråga närmare utretts, är jag dock icke beredd att föreslå

någon ändring i nu gällande bestämmelser på området. Emellertid bör

redan nu, till skydd för enskildas yrkes- och affärshemligheter, i den föreslagna

lagen stadgas tystnadsplikt för den som handlägger eller eljest tager

befattning med tillståndsärende eller som har att utöva tillsyn å efterlevnaden

av lagen och med stöd av denna meddelade villkor och föreskrifter. Såsom

framhållits i promemorian bör vidare kungörelsen den 4 januari 1939

med förordnanden på civilförvaltningens område jämlikt lagen om inskränkningar

i rätten att utbekomma allmänna handlingar kompletteras

med en punkt avseende ansöknings- och andra handlingar som enligt den

föreslagna lagstiftningen inkommer till myndighet.

DETALJUTFORMNINGEN

Atomenergilagen

1 §•

Departementschefen

I likhet med vad som föreslagits i promemorian anser jag, att atomenergilagen

bör inledas med en bestämmelse om att tillstånd av Kungl. Maj :t eller

myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer kräves för varje slag av förvärv,

innehav, överlåtelse, bearbetning eller annan befattning med atombränslen.

Vad angår beryllium, som enligt vad i promemorian anförts visserligen kan

få betydelse för atomenergiutvinningen, bl. a. såsom moderatormaterial, men

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

17

icke kan användas såsom eller omvandlas till atombränsle, delar jag den

uppfattning som kommit till uttryck i promemorian att bestämmelserna i

stenkolslagen om koncession för utvinning av detta ämne bör bibehållas men

att särskilt tillstånd enligt atomenergilagen icke skall erfordras för annan

befattning därmed.

I anledning av vad Ingeniörsvetenskapsakademien uttalat därom att forskningsarbetet

bör lämnas fritt vill jag framhålla, att generella tillstånd till

forskningsarbete bör kunna lämnas i huvudsaklig överensstämmelse med

vad som för närvarande gäller.

Beträffande frågor rörande detaljutformningen av 2 och 3 §§ torde utskottet

få hänvisa till propositionen s. 24—25.

4 §•

I promemorian föreslås, att tillstånd skall kunna begränsas till att avse

viss tid. När tillstånd lämnas till enskilda företag anses sådan begränsning

regelmässigt böra ske. Enligt promemorian är det icke lämpligt att i lagen

ange någon viss för alla fall gällande giltighetstid, utan denna bör av den

tillståndsgivande myndigheten avpassas efter omständigheterna i varje särskilt

fall. Tillstånd att uppföra atomreaktor bör avse väsentligt kortare tid

än tillstånd att driva reaktor. Vid bestämmandet av giltighetstidens längd

bör enligt promemorian beaktas bl. a. att den som erhåller tillstånd att

driva reaktor eller anläggning för bearbetning av atombränsle m. m. får

rimlig tid för avskrivning av erforderliga investeringar. Längre giltighetstid

än tjugu år anses i allmänhet icke böra komma i fråga.

1 andra stycket av paragrafen föreslås i promemorian en bestämmelse om

att villkor, som finns påkallade av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt,

skall kunna uppställas. Av betydelse härvidlag kan enligt vad som

anföres i promemorian vara militära synpunkter och förhållanden som är

av vikt för civilförsvaret. Befintliga tillgångar på uran kan nödvändiggöra

villkor om att endast en viss mängd uran årligen får användas i en atomreaktor.

Med hänsyn till de risker som är förenade med drift av atomreaktorer

bör vidare kunna föreskrivas att atomreaktor skall ligga på visst avstånd

från närmaste tätbebyggelse. Frågan i vilken utsträckning radioaktivt

avfall må utsläppas i vatten är även av stor vikt. Vid beviljande av tillstånd

enligt 1 eller 2 § i förslaget bör sålunda uppmärksammas att radioaktivt

avfall som kan bli till skada icke utsläppes i vatten. Frågan om särskild

förprövning i samma ordning som eljest gäller för vattenförorening beröres

icke närmare i promemorian eftersom denna fråga torde komma att övervägas

i samband med det av vattenvårdskommittén avgivna betänkandet

angående förbättring av vattenvården. Enligt promemorian skall villkor

kunna uppställas icke blott vid meddelande av tillstånd utan även under

tillståndets giltighetstid, och möjlighet anses också böra finnas att ändra

uppställt villkor. Särskilt den snabba tekniska utvecklingen på ifrågavarande

område gör att det under ett tillstånds giltighetstid kan uppkomma

behov av att uppställa villkor, som icke var aktuella när tillståndet med
2

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 3 avd. Nr 23

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

delades. När så påkallas av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt,

bör uppställt villkor kunna ändras. Vidare föreslås i promemorian att meddelat

tillstånd bör kunna återkallas. Förutsättning härför bör emellertid

vara att uppställt villkor icke iakttages eller att eljest synnerliga skäl är

för återkallelse. Om ett villkor åsidosättes i allenast ringa mån eller om det

villkor som åsidosättes i och för sig är av mindre vikt, bör det däremot icke

ifrågakomma att återkalla tillståndet. Ett skäl som kan föranleda återkallelse

av tillstånd utan att uppställt villkor åsidosätts kan enligt promemorian

vara, att någon som innehar tillstånd att driva atomreaktor i något väsentligt

avseende bryter mot bestämmelserna i 1 eller 4 § i promemorians

lagförslag.

I detta sammanhang framhålles i promemorian, att tillstånd bör vara personligt

och alltså icke kunna överlåtas. Om en kommun som erhållit tillstånd

till reaktordrift i stället önskar driva reaktorn genom ett kommunalt

bolag, bör därför särskilt tillstånd krävas för detta. Även om formell överlåtelse

icke sker, bör nytt tillstånd stundom fordras. Så bör vara fallet om

t. ex. ett bolag som erhållit tillstånd ombildas genom fusion. Vad nu sagts

har ansetts ligga i sakens natur och någon uttrycklig bestämmelse i ämnet

har därför icke ansetts erforderlig.

I flera av yttrandena har invändningar riktats mot uttalandet i promemorian

att längre giltighetstid för tillstånd än tjugu år i allmänhet icke

torde böra komma i fråga. Vattenfallsstyrelsen framhåller, att i den mån

en dylik begränsning föranleder dem som överväger användning av atomenergi

att i onödan räkna med avskrivning av alla anläggningsdelar på högst

en på så sätt maximerad giltighetstid, ett konstlat hinder för utvecklingen

därmed reses. En begränsad giltighetstid synes vara motiverad endast som

en måhända oundgänglig formalitet men icke av sakskäl, när det gäller anläggningar

av här ifrågavarande slag, helst som det skall vara möjligt att

ändra och komplettera villkoren under koncessionstiden. Sveriges industriförbund

anser det vara självklart, att tillstånds giltighetstid skall vara så

lång att anläggningen hinner avskrivas. Den begränsning i denna princip

som kommit till uttryck i promemorian kan förbundet därför ej acceptera.

Några skäl för att begränsa giltighetstiden till tjugu år har icke anförts.

Denna fråga får särskilt stor betydelse därför att värme- och elkraftkostnaderna

från atomreaktorer till övervägande del härrör från anläggningskostnaderna

och följaktligen starkt påverkas av avskrivningstiden. Fördenskull

yikar förbundet att den föreslagna begränsningen slopas och att möjlighet

lämnas öppen för betydligt längre giltighetstid. Aktiebolaget Atomenergi

ifrågasätter, om den till tjugu år angivna giltighetstiden är tillräcklig för

avskrivning av erforderliga investeringar. Svenska vattenkraftföreningen

framhåller, att — med hänsyn till de stora anläggningskostnaderna för en

atomkraftanläggning —- en begränsning av giltighetstiden till tjugu år skulle

medföra att högre kraftpriser måste uttagas än vad som eljest vore nödvändigt.

Föreningen förordar därför att tillstånd må kunna beviljas med en

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

giltighetstid av minst trettio år. Svenska elverksföreningen uttalar, att giltighetstidens

längd bör anpassas till ekonomiska krav.

Justitickanslersämbetet har i sitt yttrande berört två andra frågor. I fråga

om de föreslagna bestämmelserna att det skall ligga i Kungl. Maj :ts hand

att under giltighetstiden för ett meddelat tillstånd dels uppställa nya villkor

— låt vara endast sådana som är påkallade av säkerhetsskäl eller eljest ur

allmän synpunkt — och dels återkalla tillståndet, om synnerliga skäl är

därtill, förefaller det ämbetet som om härigenom möjlighet beretts för förändringar

av så vittgående karaktär, att de kan vara oförenliga med skälig

hänsyn till tillståndshavaren. Ämbetet anser, att detta kanske kan verka

hämmande på dem som till gagn för utvecklingen inom atomenergien skulle

vilja göra en insats och ifrågasätter därför, om icke en regel kunde införas

om rätt för tillståndshavaren att, där förändringen vore obillig mot honom,

helt eller delvis erhålla gottgörelse för uppkommen förlust.

Ämbetet framhåller vidare att enligt uttalande i promemorian tillstånd enligt

4 § till utförsel av ifrågavarande ämnen skulle, liksom tillstånd enligt

1 och 2 §§, vara personligt och icke kunna överlåtas. Vid 3 § har anförts,

att detta ansetts ligga i sakens natur. Ämbetet anser att förhållandet icke

torde vara lika klart beträffande utförseltillstånd, eftersom ett sådant tillstånd

icke med nödvändighet synes behöva gälla viss person utan torde

kunna hänföras till varan. Anledning till ändring i lagtexten synes enligt

ämbetets mening dock icke föreligga. Något missförstånd bör ej kunna uppkomma,

om i tillståndsbesluten uttryckligen anges att tillståndet gäller viss

person och ej må överlåtas.

Departementschefen

Såsom antytts i promemorian är det ur allmän synpunkt angeläget att

möjlighet finnes att efter viss tid ompröva meddelade tillstånd. Sålunda kan

den allmänna inriktningen av atomenergiverksamheten medföra behov av

ändrade dispositioner. Att en viss giltighetstid anges i tillståndet synes också

vara av värde för tillståndshavaren. Denne kan då, till skillnad mot vad

som skulle vara fallet om tillståndet meddelats endast tillsvidare, i allmänhet

räkna med att få behålla tillståndet under den angivna tiden och han

kan inrikta sin verksamhet därefter. Med hänsyn till vad jag nu sagt bör

tillstånd kunna begränsas till att avse viss tid. Självfallet bör härvid all

rimlig hänsyn tagas till tillståndshavarens intressen. Vad angår frågan om

giltighetstidens längd har några remissinstanser uttalat farhågor för att en

giltighetstid om tjugu år ur ekonomisk synpunkt skulle vara alltför kort. I

anledning härav vill jag framhålla, att en längre giltighetstid bör kunna

bestämmas om förhållandena föranleder därtill, t. ex. om en anläggning beräknas

kräva mycket stor kapitalinsats.

Såväl vid meddelande av tillstånd som under tillstånds giltighetstid bör,

såsom föreslagits i promemorian, kunna uppställas de villkor som finnes

påkallade av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt. Vidare bör gäl
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

la att tillstånd skall kunna återkallas, om uppställt villkor icke iakttages

eller eljest synnerliga skäl föranleder därtill.

Såsom j ustitiekanslersämbetet framhållit kan återkallelse av tillstånd

eller uppställande av nya villkor medföra olägenheter för den enskilde. När

fråga uppstår om att återkalla tillstånd bör självfallet tillbörlig hänsyn tagas

till den enskildes intresse. Motsvarande bör gälla om det blir aktuellt

att under tillstånds giltighetstid ändra uppställt villkor eller uppställa nya

villkor. Någon generell regel om ersättning för de förluster som i sådana fall

kan uppstå torde emellertid icke böra uppställas. Skulle det i något fall

framstå som uppenbart obilligt att ersättning icke lämnas, får detta bli föremål

för särskild prövning.

Tillstånd torde böra vara personligt och alltså icke kunna överlåtas. Jag

ansluter mig härutinnan till vad som anförts i promemorian. Vad där sagts

gäller självfallet även i fråga om utförseltillstånd. Såsom justitiekanslersämbetet

påpekat bör av tillståndsbesluten klart framgå, att tillståndet gäller

viss person och att det ej må överlåtas.

Beträffande 5, 6, 7 och 9 §§ må hänvisas till propositionen s. 29—30.

Med avseende å 8 § har departementschefen yttrat: I likhet med vad

som föreslagits i promemorian anser jag, att i lagen bör finnas bestämmelser

om förverkande som svarar mot innehållet i 1—3 §§. Bestämmelserna

bör emellertid icke göras helt ovillkorliga utan möjlighet bör finnas att

rätta förverkandepåföljden efter omständigheterna i det särskilda fallet.

Detta önskemål torde bäst komma till uttryck genom den i promemorian

efter mönster av ifrågavarande bestämmelser i allmänna strafflagen valda

formuleringen. I anledning av vad justitiekanslersämbetet anfört finner

jag sålunda — ehuru exempel på lindrigare bestämmelser förekommer i

specialstraffrätten -— ej skäl att frångå den föreslagna formuleringen. Med

hänsyn till den tillsyn som med stöd av 5 och 6 §§ kommer att utövas på

området och till möjligheten att återkalla tillstånd för den som i något väsentligt

avseende bryter mot bestämmelserna i lagen, torde det icke heller

vara erforderligt att vidga möjligheterna till konfiskation på sätt riksåklagarämbetet

ifrågasatt.

Även använt atombränsle omfattas av förverkandebestämmelserna. Den

föreslagna lydelsen av paragrafen ger enligt min mening icke anledning till

någon tveksamhet på denna punkt.

I anslutning till 10 § har departementschefen anfört följande: Såsom

anföres i promemorian torde det ej alltid vara tillräckligt att kunna ingripa

med straff mot den som underlåter att ställa sig till efterrättelse villkor

som avses i 4 § eller föreskrift som tillsynsmyndigheten meddelat med

stöd av 6 §. Vid sidan av straffbestämmelserna bör därför finnas möjlighet

till andra åtgärder mot den försumlige. Den i promemorian valda utvägen

alt använda vite finner jag lämplig och jag kan i allt väsentligt ansluta mig

till vad som därom anförts i promemorian. Såsom justitiekanslersämbetet

och länsstyrelsen i Södermanlands län anfört kan, med hänsyn till de risker

som är förenade med verksamheten på förevarande område, tänkas fall

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

då ett omedelbart handlande är påkallat. Dessa risker torde emellertid i huvudsak

avse strålskyddsfrågor. Redan nu gäller enligt 1941 års lag om tillsyn

å radiologiskt arbete m. in. att medicinalstyrelsen som tillsynsmyndighet

enligt denna lag vid behov kan förordna att anläggning för radiologiskt arbete

skall sättas ur bruk. Av strålskyddskommitténs remissyttrande över

atomenergiutredningens betänkande framgår att kommittén avser att anpassa

strålskyddslagstiftningen till den nya utvecklingen och de speciella

skyddsbehov denna skapar samt att kommittén ämnar föreslå, att medicinalstj''relsens

nuvarande befattning med strålskyddsfrågorna överflyttas till ett

särskilt organ. Jag förutsätter att ett sådant organ kommer att få minst

samma befogenheter på strålskyddets område som nu tillkommer medicinalstyrelsen.

Med hänsyn till det anförda torde särskilda bestämmelser i lagen

om handräckning icke vara behövliga.

Vad angår den kumulering av straff och vite som i vissa fall kan följa

med den föreslagna avfattningen av paragrafen vill jag erinra om att en

liknande konstruktion valts i andra fall, t. ex. i 30 § allmänna förfogandelagen.

Utskottet vill slutligen jämväl vad beträffar 11—14 §§ och övergångsbestämmelserna

i förslaget, förutom till den föreslagna lagtexten hänvisa till

propositionens framställning (s. 33—34).

Ändringarna i stenkolslagen

Departementschefen anför: Beträffande det i departementspromemorian

framlagda förslaget till ändringar i stenkolslagen har Svenska gruvföreningen

uttalat, att vägande skäl kan anföras för att överföra de i 9 kap. stenkolslagen

kvarstående bestämmelserna till en särskild lag och i samband därmed

verkställa en översyn av bestämmelsernas innehåll. Vad gruvföreningen

sålunda anfört förtjänar enligt min mening att övervägas. Frågan kan

emellertid icke behandlas i detta sammanhang. Icke heller är jag beredd

att nu taga ställning till den av länsstyrelsen i Södermanlands län föreslagna

förkortningen av den i 4 § stenkolslagen angivna tidsfristen. I anledning

av vad bl. a. kommerskollegium anfört om innebörden av uttrycket eftersöka

i 63 § stenkolslagen vill jag erinra om att genom den ändring som år 1950 vidlogs

i denna paragraf infördes vissa lättnader i fråga om förberedande undersökningar

av fyndigheter av nu ifrågavarande slag. I den proposition som låg

till grund för lagändringen anförde jag bl. a., alt stadgandet i nämnda paragraf

icke torde innebära alt koncession kräves för vidtagande av varje

åtgärd i syfte att upptäcka en uranfyndighet och att uttrycket »eftersöka

och bearbeta» närmast torde böra tolkas på samma sätt som det i gruvlagen

använda uttrycket »undersöka och bearbeta».

Förslaget till ändringar i stenkolslagen föranleder i övrigt endast ett par

anmärkningar från min sida. Såsom föreslagits i promemorian torde det i

63 och 65 §§ använda uttrycket metaller i samband med övriga ändringar

böra utbytas mot den ur vetenskaplig synpunkt mera adekvata beteckningen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956

ämnen. Det torde icke vara nödvändigt att i detta sammanhang göra motsvarande

ändring i 52 § gruvlagen eller i punkt 7 i övergångsbestämmelserna

till gruvlagen.

Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter i sitt yttrande om skäl

föreligger att bestämma straffskalan i den föreslagna 66 § stenkolslagen

annorlunda än som skett i 7 § förslaget till atomenergilag. I anledning härav

viil jag framhålla, att i detta hänseende icke föreslagits annan ändring i stenkolslagen

än att de nuvarande straffbestämmelserna till 63 § överföres från

68 § till den föreslagna 66 §. Någon olägenhet av att bibehålla den nu gällande

straffskalan lärer icke föreligga.

Lagändringarna bör i likhet med atomenergilagen träda i kraft den 1 juli

1956. Någon särskild övergångsbestämmelse torde icke erfordras.

Lagrådet

Lagrådet har lämnat de dit remitterade lagförslagen utan annan erinran

än att viss ändring funnits befogad i den i 11 § i förslaget till atomenergilag

upptagna straffskalan. Den sålunda föreslagna ändringen har företagits

i det nu genom propositionen framlagda förslaget.

Utskottet

De föreliggande lagförslagen har tillkommit i nära anslutning till de riktlinjer

för utvecklingsarbetet på atomenergiområdet, vilka framlagts för innevarande

års riksdag i propositionen nr 176.

Utskottet, som icke funnit någon anledning till erinran mot lagförslagen,

förutsätter, att vid lagstiftningens tillämpning de synpunkter, som anförts

i utskottets utlåtande (nr 22) över propositionen nr 176, kommer att vinna

beaktande.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 24 maj 1956

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 23 år 1956 23

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Albert Hermansson, Lindahl,

Axel Jansson, Herbert Hermansson, Ebbe Ohlsson, Erik Olsson och Georg

Carlsson*;

från andra kammaren: herrar Åhman, Johansson i Torp, Levin, Nyberg,

Andersson i Dunker, Persson i Appuna och fru Boman samt herr

Bengtsson i Halmstad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:345 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt att utvinna atomenergi m. m. a1 i texten