Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942

1956-11-14 · 102 sidor, varav 102 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 102 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1956:28, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

1

Nr 28

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni

1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., så ock om

fortsatt giltighet av samma lag m. m., dels ock i

ämnet väckta motioner.

Genom en den 6 april 1956 dagtecknad proposition, nr 168, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

in. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag (hyresregleringslag);

2) lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av

upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m., så ock om fortsatt giltighet

av samma lag (bostadsrättskontrollag);

3) lag med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning

m. in.;

4) lag med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyresregleringen

upphört; samt

5) lag om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal.

På hemställan av utskottet i dess utlåtande nr 21 har riksdagen för sin

del antagit de delar av propositionen, som innehållit förslag till fortsatt

förlängning till och med den 30 september 1957 av hyresregleringslagen och

bostadsrättskontrollagen samt ändring av 8 a § hyresregleringslagen och

förslag till lag med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning

in. m„ varefter Kungl. Maj:t den 7 juni 1956 funnit gott förordna

i enlighet härmed (se SFS nr 303—305).

I samband med behandlingen av återstående delar av propositionen har

utskottet även behandlat

dels sju före propositionens avlämnande väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 354 och 355 av herrar Norling och öhman samt

nr 458 av herr Ewcrlöf m. fl.

samt inom andra kammaren

nr 274 och 275 av herr Johansson i Stockholm m. fl.,

nr 289 av herr von Fricsen och

nr 596 av herr Hjalmarson m. fl.

I Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 3 aud. Nr 28

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

dels ock fj orton i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 583 av herr Larsson, Nils Theodor, m. fl.,

nr 584 av herr Magnusson,

nr 585 av herrar Norling och Persson, Helmer,

nr 586 av herr Bergh, Ragnar,

nr 587 av herr Lindblom m. fl. och

nr 588 av herrar Lindblom och De Geer

samt inom andra kammaren

nr 766 av herr Rubbestad m. fl.,

nr 767 av herr Engkvisi m. fl.,

nr 768 av herr Gezelius m. fl.,

nr 769 av herr Johansson i Stockholm m. fl.,

nr 770 av fröken Wetterström,

nr 771 av herr Ståhl,

nr 772 av herr Ståhl m. fl. och

nr 773 av herr Carlsson i Stockholm m. fl.

Av motionerna är följande parvis likalydande, nämligen I: 354 och II: 275,

I: 355 och II: 274, I: 458 och II: 596, I: 583 och II: 766, I: 584 och II: 770, I:

585 och II: 769, I: 586 och II: 768, I: 587 och II: 772 samt 1:588 och II: 771.

Beträffande innehållet i propositionen och motionerna får utskottet, i den

mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till dessa.

över motionerna II: 289 samt I: 354 och II: 275 har i den ordning § 46

riksdagsordningen föreskriver inhämtats yttrande från statens hyresråd,

varjämte på begäran av utskottet yttrande avgivits, beträffande förstnämnda

motion av bostadsförmedlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt

beträffande de båda sistnämnda motionerna av Svenska arbetsgivareföreningen

och Landsorganisationen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

3

Propositionens huvudsakliga inneliåli jämte inledning

En successiv avveckling av hyresregleringen föreslås skola påbörjas den

1 juli 1956. Genom beslut av Kungl. Maj:t skall sålunda hyresregleringslagen

och bostadsrättskontrollagen kunna bringas att upphöra i ort eller

del av ort, där läget på bostadsmarknaden icke kräver fortsatt hyresreglering.

Skulle avvecklingen föra med sig stora hyresstegringar, skall dock

hyresregleringen kunna återinföras. Vidare föreslås, att bestämmelserna i

hyresregleringslagen om liyreskontroll (men ej stadgandena om uppsägningsskydd)

skall upphöra att vara tillämpliga i fråga om lägenheter i hus,

för vilket utgått tertiär- eller egnahemslån, vilket slutligt beviljats efter den

30 juni 1956. Hyrorna för sådana lägenheter skall i fortsättningen bestämmas

i samband med lånets beviljande. Hyresregleringen skall dock gripa in,

om lånet uppsäges till betalning eller om lägenhet uthyres i andra hand. I

fråga om bostadsupplåtelse i hotell- eller pensionatrörelse föreslås slutligen

att hyresregeringslagen skall vara tillämplig endast för de minsta hotellens

och pensionatens del.

Tillika föreslås vissa materiella ändringar i lagstiftningen. Bl. a. skall

grundhyran kunna nedsättas, om lägenhetens skick avsevärt försämrats

eller om de hyresgäst tillkommande förmånerna påtagligt inskränkts.

Avvecklingen av hyresregleringen ger upphov till särskilda problem. Sålunda

erfordras övergångsbestämmelser för att i olika hänseenden reglera

förhållandena under tiden närmast efter avvecklingen. Förslag till sådana

övergångsbestämmelser framlägges. I propositionen framhålles vidare, att

den allmänna hyreslagen i motsats till hyresregleringslagen icke bereder hyresgästen

ett tillfredsställande skydd i hans besittning till den förhyrda lägenheten.

För att råda bot mot denna brist föreslås en lagstiftning om besittningsskydd

för hyresgäst, avsedd att träda i tillämpning i de fall, när

hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd icke gäller. Lagen

förutsättes skola gälla som ett provisorium för de närmaste åren. Avsikten

är att senare utarbeta definitiva bestämmelser i ämnet, vilka då bör

infogas i den allmänna hyreslagen. Enligt den föreslagna nya lagen får hyresgäst

i princip rätt till nytt hyresavtal, då den tidigare hyrestiden löper

ut. Principen måste dock vidkännas åtskilliga undantag. Hyresvillkoren

skall i första hand bestämmas genom överenskommelse mellan hyresvärd

och hyresgäst. Kan de ej enas, skall avtalet upptaga de villkor, som hyresvärden

fordrar. Begär han hyra, som avsevärt överstiger hyran för jämförliga

lägenheter i orten, eller annat villkor, som strider mot god sed i hyresförhållanden,

eller är hans krav eljest otillbörligt, skall dock avtalet i denna

del upptaga samma bestämmelse som det tidigare hyresavtalet. Tillämpningen

av den nya lagen föreslås skola ankomma på allmän domstol dock med

rätt för parterna att i stället vända sig till medlingsnämnd för hyrestvister.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

Genom lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. in. (hyresregleringslagen)

har stadgats begränsning av hyrans storlek för flertalet lägenheter,

möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av

vissa andra hyresförhållanden. Som ett komplement härtill har genom lagen

den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse

av bostadsrätt in. in. (bostadsrättskontrollagen) införts reglering av lägenhetsförvärv,

som grundats på bostadsrätt och andra former av bostadskooperation.

Båda lagarna äger tillämpning i alla städer, köpingar och municipalsamhällen,

vilkas invånarantal vid 1942 års ingång uppgick till minst

2 000, samt dessutom, efter särskilda förordnanden av Kungl. Maj :t, i inemot

300 andra orter. Till hyresregleringslagen ansluter sig lagen den 7 juni

1956 med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning in. in.,

som vid upplösning av äktenskap reglerar förhållandet mellan makarna

såvitt angår av dem hyrd bostadslägenhet.

De tre nu nämnda lagarna gäller till och med den 30 september 1957.

I sitt den 27 september 1955 dagtecknade slutbetänkande (SOU 1955:35)

har hyresregleringskommittén framlagt förslag om en successiv avveckling

av hyresregleringen. Förslaget förutsätter att hyresregleringslagstiftningen

i princip erhåller förlängd giltighetstid samtidigt som lagen bringas att

upphöra för vissa slag av lägenheter och möjlighet öppnas att sätta lagen

ur kraft för särskilda orter.

Förslaget om avveckling av hyresregleringen aktualiserar frågan om ändringar

i den allmänna hyreslagstiftningen. De mest trängande av de hithörande

spörsmålen har upptagits i en inom justitiedepartementet utarbetad

promemoria om besittningsskydd för hyresgäst, dagtecknad den 28 november

1955 (SOU 1955: 46).

AVVECKLING AV HYRESREGLERINGEN

Regional avveckling

Hyresregleringskom in itténs förslag

En något utförligare redogörelse för kommitténs förslag än den nedan

intagna återfinnes i propositionen (s. 15—16).

Kommittén framhåller, att man med hänsyn till risken för avsevärda,

knapphetsbetingade hyreshöjningar icke bör avveckla hyresregleringen i

ett marknadsläge med påtaglig bostadsbrist. Däremot ger enligt kommitténs

mening flera skäl vid handen, att man bör skrida till avveckling, innan

balans uppnåtts mellan tillgång och efterfrågan.

Kommittén framhåller vidare, att förutsättningarna för en avveckling ej

kan antagas komma att föreligga samtidigt i alla hyresreglerade orter. För

den skull förordas, att man gör försök att i enstaka orter upphäva regle
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

5

ringen (regional avveckling) något före den tidpunkt då balans

kan väntas uppnådd mellan tillgång och efterfrågan. I vilket marknadsläge

en sådan avveckling bör genomföras, finner kommittén icke möjligt att

generellt ange. Det får ankomma på den beslutande myndigheten att efter

noggrann analys av bostadssituationen i ifrågakommande orter och andra

inverkande omständigheter taga ståndpunkt härtill. Avvecklingen bör genomföras

genom särskilt beslut för varje ort. I den män förutsättningar

härför föreligger meddelas beslut för allt fler orter. Handbavandet av avvecklingen

bör ankomma på Kungl. Maj :t.

Ehuru kommittén ej finner anledning antaga, att avvecklingen kommer

att föranleda några mera avsevärda hyreshöjningar eller några omfattande

uppsägningsaktioner, anser dock kommittén, att som en säkerhetsåtgärd

bör finnas möjlighet att återinföra regleringen. Förekomsten av en sådan

möjlighet torde också kunna verka återhållande på hyreshöjningarna och

uppsägningarna under tiden närmast efter avvecklingen.

En reservant inom kommittén, herr Järtelius, framhåller att tillgängliga

uppgifter icke ger vid handen att hyresmarknaden ens i småorterna så förbättrats,

att riskerna för hyresstegringar och obilliga uppsägningar är eliminerade.

Reservanten motsätter sig därför förslaget om regional avveckling

i varje fall så länge regler om skydd mot obilliga uppsägningar icke

införlivats med den allmänna hyreslagstiftningen.

Vid sidan av den regionala avvecklingen förordar kommittén en kategorimässig

avveckling d. v. s. en avveckling av hyresregleringen

beträffande vissa särskilda hyresobjekt i orter, där regleringen i övrigt beliålles.

För kommitténs förslag lämnas i det följande en närmare redogörelse

härför (s. 8, 13, 15 och 18).

Remissyttranden

Över hyresregleringskommitténs betänkande har efter remiss yttranden

avgivits av ett stort antal myndigheter och sammanslutningar (prop. s. 23

och 25 ff).

De av kommittén framförda förslagen att låta den totala avvecklingen av

hyresregleringen ske regionalt har vunnit allmän anslutning bland remissmyndigheterna.

I fråga om tidpunkten och förutsättningarna

för en regional avveckling är meningarna dock delade.

Kommitténs förslag, att en avveckling bör kunna genomföras försöksvis

i enstaka orter redan innan balans mellan tillgång och efterfrågan uppnåtts

under förutsättning, att det ej råder ett marknadsläge med påtaglig

bostadsbrist har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av åtskilliga remissinstanser

(prop. s. 26). I flera av yttrandena framhålles som önskvärt, att samtidigt

som hyresregleringen avvecklas regler om besittningsskydd för hyresgäst

införes i den allmänna hyreslagstiftningen, Kommerskollegium och

Tjänstemännens centralorganisation anser att besittningsskyddsregler utgör

en förutsättning härför.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

Vissa remissmyndigheter anser att avvecklingen bör kunna ske tidigare

än vad kommittén föreslagit. En del hörda organisationer framhåller bl. a.

att avvecklingen bör ske efter en tidsbestämd plan, som bör utarbetas med

utgångspunkt från att hela regleringssystemet skall ersättas av en fri hyresmarknad

vid en given framtida tidpunkt. Sveriges fastighetsägareförbund

åberopar här även fastighetsägarorganisationernas opinionsslcapande verksamhet

som ett korrektiv mot missbruk.

Å andra sidan anser åtskilliga remissmyndigheter att någon avveckling

av hyresregleringen icke bör genomföras förrän full balans eller i det närmaste

full balans råder på hyresmarknaden.

Statens hyresråd (majoriteten) menar att stor försiktighet bör iakttagas

vid bedömande av huruvida sådan grad av balans mellan tillgång och efterfrågan

uppnåtts, att en avveckling kan äga rum.

Härtill kommer några remissinstanser som utöver balans på hyresmarknaden

förutsätter regler om besittningsskydd.

En särskild ståndpunkt intar bostadsstyrelsen, som anser att regleringen

icke bör avvecklas i en ort förrän en reserv av moderna hyreslägenheter

har uppkommit samt att det för barnfamiljernas del är angeläget att uppsägningsskyddet

består till dess knappheten på bostäder är hävd.

Departementschefen

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anför bl. a. följande

(prop. s. 38).

Lagstiftningen om hyresreglering tillkom och har upprätthållits för att

mildra verkningarna av den brist på bostäder och andra lägenheter, som

rått i vårt land alltsedan början av 1940-talet. Regleringen har alltså en klar

kristidskaraktär. Det ligger i sakens natur att en sådan lagstiftning icke

bör behållas i vidare omfattning eller under längre tid än som är nödvändigt.

Någon meningsskiljaktighet torde icke heller råda om att hyresregleringen

bör avvecklas så snart omständigheterna det medger.

När en avveckling skall göras, även om detta blott sker i begränsad utsträckning,

måste vissa lagtekniska problem vara lösta. Hyresregleringen är

nämligen så konstruerad, att den icke utan komplikationer kan övergå i en

oreglerad marknad. Sålunda ingriper regleringen på olika sätt i avtalsförhållandena,

och det är icke klart vilka avtalsbestämmelser som skulle bli tilllämpliga,

om regleringen utan vidare upphör. Det behövs därför övergångsbestämmelser,

i första hand rörande hyras storlek och hyrestidens längd.

Under hyresregleringens giltighetstid har vidare den uppfattningen vuxit sig

stark i vida kretsar, att hyresgäst även under normala tider bör åtnjuta skydd

mot obefogade uppsägningar från hyresvärdens sida. Som jag kommer att

utveckla i det följande, bereder den allmänna hyreslagen icke hyresgästen

ett tillfredsställande skydd i hans besittning till den förhyrda lägenheten.

Hyresregleringen torde därför icke kunna avvecklas förrän en reform genomförts

på denna punkt. I de nämnda frågorna föreligger nu utarbetade förslag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

7

Av läget på bostadsmarknaden i början av innevarande år synes framgå

att bostadsbristen icke visat tendens att lätta. I flertalet större och medelstora

orter föreligger alltjämt ett betydande underskott på bostadslägenheter.

Å andra sidan vore det förhastat att draga den slutsatsen av materialet,

att läget skulle omöjliggöra en avveckling även i begränsad utsträckning.

Det är med hänsyn till vad som framkommit visserligen uppenbart,

alt hyresregleringen icke nu kan avvecklas i sin helhet. Men det bör vara

möjligt att påbörja en successiv avveckling av regleringen redan under innevarande

år.

Starka skäl talar för eu regional avveckling. Redan nu torde det finnas

orter, som omfattas av hyresregleringen men där denna bör kunna upphävas

utan olägenhet. För framtiden har man också att räkna med att förutsättningarna

för en avveckling kommer att inträda vid skilda tidpunkter

i olika orter. Jag vill därför tillstyrka förslaget om regional avveckling.

Vad angår förutsättningarna för att beslut skall kunna meddelas om avveckling

av hyresregleringen i viss ort eller del av ort, är det självfallet

att lagstiftningen icke bör bringas att upphöra så länge i orten råder en

påtaglig bostadsbrist. Å andra sidan skulle det föra för långt att kräva, att

full balans inträtt mellan tillgång och efterfrågan på hyresmarknaden. Frågan

om vid vilken tidpunkt en avveckling lämpligen kan genomföras torde

få bedömas från fall till fall under beaktande av den sannolika framtida

utvecklingen på bostadsmarknaden i orten. Det bör framhållas, att de regler,

som i det följande kommer att förordas om besiktningsskydd för hyresgäst,

bereder flertalet hyresgäster ett värn, som är i viss mån likvärdigt

med uppsägningsskyddet enligt hyresregleringslagen. Ä andra sidan har bestämmelserna

icke till ändamål att reglera hyresnivån i orten. De kan alltså

icke ersätta hyresregleringen i en påtaglig bristsituation. Med hänsyn härtill

bör också, såsom hyresregleringskommittén förordat, hyresregleringen

kunna återinföras, om det skulle visa sig att avvecklingen för med sig stora

hyresstegringar.

Såsom kommittén föreslagit torde beslut om regional avveckling böra

meddelas av Kungl. Maj:t. Att för beredning av ärendena inrätta en särskild

nämnd synes icke erforderligt. Uppgiften torde i stället böra ankomma

på hyresrådet. (Departementschefens förslag till lagändring återfinnes

i 1 § första stycket hyresregleringslagen, prop. s. 3.)

Lagrådet

Lagrådet har i detta avsnitt av propositionen icke haft någon erinran.

Motioner

I motionerna 1:458 av herr Ewerlöf in. fl. och 11:596 av herr Hjalmarson

in. fl., som väckts före propositionens avlämnande, anföres bl. a. alt

vissa av motionärerna framförda förslag om kategorimässig avveckling av

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

hyresregleringen bör kompletteras med en regional avveckling på de orter

där förhållandena medger detta. Motionerna utmynnar i en hemställan

»dels att riksdagen måtte med giltighet från och med den 1 oktober 1956

avveckla hyresregleringen på sätt och i den omfattning i motionen föreslagits,

dels att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till de författningsändringar

som föranledes av bifall till ovanstående förslag, samt

dels att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa att förslag

om plan för en total avveckling av hyresregleringen framlägges för

riksdagen senast under vårriksdagen 1957.»

I motionerna 1:585 och 11:769 av herr Johansson i Stockholm in. fl.

framhåller motionärerna, att avveckling av regleringen på en enskild ort,

som kan framdrivas helt godtyckligt av en kommunal majoritet, torde medföra

icke bara en avsevärd hyresstegring på ifrågavarande ort utan även

spekulationsbetonade åtgärder från byggmästarhåll, som kunde använda

den »fria» orten som operationsfält. Motionärerna hemställer därför bl. a.

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förslag till ändring av 1 § hyresregleringslagen,

enligt vilket Kungl. Maj :t skulle få möjlighet att förordna

om regleringens hävande i viss ort.

Kategorimässig avveckling

STATSBELÅNADE HUS

H yres r egt e ringskommittén

Kommittén föreslår (prop. s. 16) att lägenheter i statsbelånade hus i viss

utsträckning undantas från hyresregleringslagens bestämmelser om hyrans

storlek men däremot ej från dess regler om uppsägningsskydd. Hyrorna i

dessa hus är underkastade en särskild kontroll enligt de författningar, som

reglerar den statliga långivningen. Enligt den nu gällande kungörelsen den

30 juni 1948 om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus bestämmer det

lånebeviljande organet (bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd) för varje

fastighet ett sammanlagt högsta hyresbelopp, vilket icke får överskridas

vid äventyr att lånet säges upp. I förekommande fall uppdelas det högsta

tillåtna hyresbeloppet i en summa för bostadslägenheterna och en summa

för affärs- och andra lokaler i huset.

Kommittén hävdar, att hyresregleringsmyndigheternas tillsyn utan nämnvärd

olägenhet kan undvaras, när det finnes statlig kontroll över hyrorna

via långivningen. Därest man undantar de statligt belånade husen från hyresregleringen,

vinner man den fördelen, att hyresnämnderna och hyresrådet

befrias från det huvudsakliga arbetet med prövning av hyra för nybyggda

hus. Kommittén anför:

Även om lånemyndigheterna icke skulle ha möjligheter att ingripa beträffande

fördelningen av lägenhetshyrorna, synes det ej vara anledning be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

9

fara, att fastighetsägarna sknile missbruka sina möjligheter att bestämma

över fördelningen i sådan utsträckning att man med hänsyn därtill behöver

avstå från här ifrågavarande avvecklingsmöjlighet.

Beträffande de hus, för vilka statliga lån beviljats jämlikt de författningar,

som gällde före den 1 juli 1946, upphör kontrollen över hyrorna

efter tio år. För de senare belånade husen uppgår däremot kontrolltiden till

40 år eller, i ett mindre antal fall, till 30 år. Med hänsyn till att sålunda de

äldre husen blir fria från lånemyndigheternas kontroll senast under loppet

av år 1956, föreslår kommittén att från hyresregleringen skall undantas

endast de hus, för vilka lån beviljats enligt kungörelsen den 29 juni

1946 om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus eller senare författningar

i samma ämne.

Vidare är att märka, att fastighetsägaren kan frigöra sig från lånemyndigheternas

kontroll genom att inlösa lånen. Kommittén anser att hyresregleringslagen

då åter bör träda i tillämpning.

Den av lånemyndigheterna utövade kontrollen gäller endast fastighetsägaren-låntagaren.

Kommittén finner därför erforderligt, att uthyrningar

i andra hand fortfarande faller in under hyresregleringen.

Någon anledning att undantaga lägenheter i statsbelånade hus från reglerna

om uppsägningsskydd finner kommittén icke föreligga.

Inom kommittén anmärker herr Järtelius, att förutsättningen för att hyresregleringslagen

skall kunna hävas i dessa fall är att den lånegivande myndigheten

har eller får befogenhet att ingripa i fråga om det sammanlagda

hyresbeloppets fördelning på de särskilda lägenheterna samt att myndigheten

utövar en effektiv övervakning av att maximihyrorna icke överskrides.

Remissyttranden

Kommitténs förslag att upphäva regleringen av hyror beträffande vissa

statsbelånade hus har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av ett

flertal myndigheter och sammanslutningar (prop. s. 29).

Ett stort antal remissmyndigheter tillstyrker förslaget allenast under förutsättning,

att de långivande myndigheterna eller annan myndighet får befogenhet

att kontrollera fastighetsägarens fördelning av totalhyran på de

olika lägenheterna. Yttranden i sådan riktning har avgivits av bl. a. statens

hyresråd (majoriteten), socialstyrelsen, bostadsstyrelsen, Svenska stadsförbundet

och Landsorganisationen.

Statens hyresråd framhåller att hyresvärden eljest kan ordna det så att

han bor hyresfritt själv och därjämte gynnar vissa hyresgäster på de andras

bekostnad.

Flertalet av de nu angivna remissmyndigheterna föreslår att det skall ankomma

på bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd att uppdela hyresbeloppet

på de olika lägenheterna.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

Bostadsstyrelsen hävdar dock att ett överflyttande av fördelningsuppgiften

på dessa organ icke skulle medföra någon administrativ förenkling,

eftersom de nya arbetsuppgifterna i viss mån skulle bli helt väsensskilda

från dem som nu åvilar bostadsmyndigheterna. Dessutom saknade dessa

lämplig organisation för ärendenas handläggning. För detta vore hyresnämnderna

mera lämpade, särskilt som reglerna om uppsägningsskydd,

vilka tillämpades av hyresnämnderna, skulle behållas för ifrågavarande

huskategori.

Kommitténs förslag i denna del avstyrkes av ett antal remissinstanser,

som i allmänhet grundar sitt ställningstagande på att en avveckling av

hyresregleringen icke kan genomföras med mindre man uppdrar åt bostadsstyrelsen

eller länsbostadsnämnd att bestämma hyran för varje särskild

lägenhet samt att en sådan åtgärd icke kommer att medföra någon

administrativ förenkling.

Departementschefen (vid lagrådsremissen, prop. s. 41)

Vad angår tanken att avveckla hyresregleringen i fråga om lägenheter

i statsbelånade hyreshus, har kommitténs förslag härom i princip tillstyrkts

av det stora flertalet remissmyndigheter. Även jag finner det möjligt och

lämpligt att nu genomföra en avveckling på denna punkt. Såsom kommittén

framhållit är hyrorna i dessa hus föremål för en i viss mån dubbel

kontroll. I samband med att lånet beviljas, bestämmer bostadsstyrelsen eller

länsbostadsnämnd det högsta hyresbelopp som sammanlagt får uttagas för

lägenheterna i huset. I förekommande fall uppdelas summan på ett belopp

för bostäderna och ett för övriga lokaler i huset. Uttages högre hyra än

som medgivits, kan lånet sägas upp till betalning. Vid sidan härav fastställer

hyresnämnd grundhyra för varje enskild lägenhet i huset.

Det nu skildrade systemet synes onödigt komplicerat. Det bör kunna räcka

med den hyreskontroll, som utövas av bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd.

En förutsättning härför är dock, såsom flera remissmyndigheter

också framhållit, att det lånebeviljande organet bestämmer icke blott den

totala hyressumman utan även hyran för varje lägenhet. Detta bör kunna

ske på ett enkelt sätt, som icke medför någon större belastning för det beslutande

organet. Jag vill förorda, att det skall ankomma på fastighetens

ägare att, sedan det totala hyresbeloppet fastställts, inkomma med förslag

om hur beloppet skall fördelas på de olika lägenheterna. Förslaget bör hos

det kommunala förmedlingsorganet för låneärenden hållas tillgängligt för

hyresgäster eller hyressökande i fastigheten så att dessa får tillfälle att framställa

sina erinringar. Förmedlingsorganet bör därefter översända förslaget

med eget yttrande till bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd, som meddelar

beslut. Härvid bör fastighetsägarens förslag icke frångås, om det ej är

uppenbart att fördelningen skulle leda till obilliga konsekvenser såsom t. ex.

om fastighetsägaren velat gynna sig själv eller viss hyresgäst på de övrigas

bekostnad. Den nu förordade ordningen för hyrans uppdelning på lägenheterna

torde kunna genomföras i administrativ väg.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år J956

Mot det föreslagna systemet kan möjligen erinras, att enligt vad chefen

för socialdepartementet uttalat i årets statsverksproposition (jfr bilaga 26

s. 12) de lånebeviljande organen förutsättes icke skola utöva kontroll över

hyrorna för affärslokaler i hus som framdeles byggs. Om detta förslag ävensom

vad jag här förordat vinner riksdagens bifall skulle följaktligen hyrorna

för affärslokaler i nytillkommande statsbelånade hus icke bli underkastade

någon form av kontroll. Emellertid bör här observeras, att på grund av

byggnadskostnadernas storlek de hyror, som medgives för affärslokaler i

nybyggda hus, redan nu uppgår till så höga belopp, att det i praktiken ofta

torde vara svårt att utfå den legala hyran. Vid sådant förhållande torde det

vara utan nämnvärd praktisk betydelse om hyreskontrollen helt häves för

dessa lokaler.

I vad angår hus, för vilka lån redan slutligt beviljats och grundhyra fastställts,

skulle ett upphävande av hyresregleringen icke medföra några jämförliga

fördelar. Att omedelbart överföra kontrollen av hyrorna i dessa hus

till bostads styrelsen eller länsbostadsnämnd skulle däremot draga med sig

vissa praktiska olägenheter. Jag'' vill för den skull förorda, att tills vidare

endast lägenheter i sådana statsbelånade hus, för vilka lån slutligt beviljats

efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande, undantas från hyresregleringen.

Såsom anmärkts av bostadsstyrelsen och statens hyresråd bör avvecklingen

omfatta icke blott hus, som uppförts med stöd av tertiärlån, utan även

hus, för vilka utgått egnahemslån. Regeln synes enklast kunna uttryckas så,

att hyresregleringen icke skall gälla upplåtelse av lägenhet i hus, för vilket

utgått sådant statligt lån, som är förenat med villkor om begränsning avrätten

att uttaga hyra. Undantaget torde vidare, såsom kommittén förordat,

böra omfatta endast upplåtelser i första hand samt upphöra att vara tillämpligt,

om lånet uppsäges till betalning.

Kommittén har förordat, att avvecklingen i vad avser de statsbelånade

husen skall omfatta allenast reglerna om hyrans storlek. Övriga bestämmelser

i hyresregleringslagen, såsom stadgandena om uppsägningsskydd,

skulle alltså kvarstå. Jag tillstyrker förslaget.

Lagrådet (prop. s. 103)

Genomföres det remitterade förslaget skulle alltså mellan affärslokaler i

statsbelånade nya hus och dylika lokaler i andra nya hus uppkomma den

olikheten, att hyrorna för de förra bli helt fria medan de senare alltjämt

skola vara underkastade hyreskontroll. Att göra en sådan åtskillnad synes

principiellt stötande och bör därför undvikas. Då den i rcmissprotokollet

anförda synpunkten torde äga giltighet även beträffande affärslokaler i nya

hus som icke äro statsbelånade, erbjuder sig möjligheten att undantaga

jämväl dessa från hyreskontrollen. I samband med behandlingen av kommitténs

förslag om kategorimässiga undantag från lagens tillämpning har

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

emellertid departementschefen uttalat att i fråga om affärslokaler och andra

dylika lägenheter det vore uppenbart, att eu avveckling i enlighet med

kommitténs förslag i dagens läge skulle komma att medföra olägenheter,

som icke helt skulle kunna motverkas genom reglerna om besittningsskydd.

Med hänsyn härtill anser sig lagrådet icke böra hemställa om den utvidgning

av undantaget från hyresregleringen som ovan antytts. I stället förordas

sådan jämkning av förslaget beträffande de statsbelånade husen, att

bestämmelsen blott får avseende å lägenheter, för vilka låneorganen angivit

den hyra som må uttagas.

Departementschefen (prop. s. 120)

Skäl kan onekligen anföras för att i förevarande hänseende likställa

affärslokaler i samtliga nytillkommande hus. Att härvid välja den av lagrådet

förordade utvägen att behålla hyresregleringen för lokaler i statsbelånade

hus synes emellertid icke praktiskt. Med en sådan ordning skulle man

icke vinna samma lättnad i hyresnämndernas och hyresrådets arbetsbörda

som enligt det remitterade förslaget. Det är nämligen att märka att de hyresreglerande

myndigheterna knappast kan se frågan om hyra för affärslokalerna

isolerad utan måste bilda sig en uppfattning om anskaffningskostnaden

för huset i dess helhet.

Å andra sidan är jag icke beredd att nu förorda att hyresregleringen slopas

även för affärslokaler i nytillkommande icke statsbelånade hus. Man

måste bl. a. beakta att vissa komplikationer kan tänkas uppkomma om

hyresnämnd skall ha att på grundval av en beräkning av anskaffningskostnaden

för huset fastställa grundhyra för allenast en del av lägenheterna

däri. Frågan kräver därför ytterligare överväganden och torde få upptagas

framdeles. I avbidan härpå synes den lösningen ligga närmast till hands att

— därest hyresregleringen, såsom jag vill förorda, slopas beträffande

affärslokaler i nytillkommande statsbelånade hus — låneorganen, om riksdagen

icke har något att erinra häremot, tills vidare skall äga fastställa

maximihyror för dessa lokaler enligt samma regler som för bostäderna.

(Departementschefens lagändringsförslag återfinnes i 26 § andra stycket

hyresregleringslagen.)

M o t i o n e r

I motionerna I: 458 av herr Ewerlöf m. fl. och It: 596 av herr Hjalmarson

in. fl. yrkas att undantag från hyresregleringen skall göras fr. o. m. den

1 oktober 1956 för bl. a. alla bostadslägenheter i statligt belånade flerfamiljshus.

Därjämte hemställes att den fördelning på olika lägenheter av

det av bostadsstyrelsen fastställda totala hyresbeloppet, som nu verkställes

av hyresnämnd, skall överlåtas på fastighetsägaren.

Herr Johansson i Stockholm m. fl. yrkar i motionerna I: 585 och II: 769,

att ändringsförslaget till 26 § hyresregleringslagen måtte avslås.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

13

NYTILLKOMMANDE FRIA HUS

H g res regleringsko in in i 11 é n

Kommittén föreslår (prop. s. 18) vidare, att man från hyresregleringen

undantar lägenheter i nytillkommande s. k. fria hus, d. v. s. hyreshus som

färdigställts efter lagändringens ikraftträdande och som finansierats utan

statliga lån. Dessa lägenheter skulle helt undantas från hyresregleringslagen,

alltså även från reglerna om uppsägningsskydd. Kommittén anser nämligen,

att förutsättningar saknas att i dessa fall bevara uppsägningsskyddet.

Kommittén anför:

Det har sedan länge varit endast en mycket obetydlig del av det genom

nyproduktion åstadkomna tillskottet av bostadslägenheter som finansierats

utan statligt lånestöd, och denna utveckling måste uppenbarligen bli starkt

accentuerad under nuvarande läge på kreditmarknaden.

Då nyproduktionen enligt kommitténs i andra sammanhang framförda

förslag blir till helt övervägande del undantagen från hyresregleringen, ter

det sig naturligt att ifrågasätta, om icke bostadslägenheterna i nytillkommande

fria hus kunde få följa samma regler;---

Det är vanskligt att göra något bestämt uttalande om resultatet av en

oreglerad hyressättning i nu förevarande bestånd. Då finansieringen av dessa

hus måste ske utan att den rån telindring får tillgodonjutas som statsbelåningen

medför, blir dock den efter nybyggnadskostnaderna avpassade

hyresnivån såpass hög, att genom en hyreshöjning därutöver uthyrningen

av lägenheterna kan riskeras.---

Då frågan om hyreskontroll för de nytillkommande fria bostadshusen är

utan reell betydelse för hyresregleringen i stort, kan det vara anledning att

tillvarataga den möjlighet till ökat experimentbyggande som möjligen här

kan föreligga.

Mot kommitténs förslag under denna punkt reserverar sig ledamöterna

herr Järtelius och fru Elsa Johansson. Herr Järtelius framhåller, att den

nuvarande kreditåtstramningen icke med säkerhet kan förutsättas bli bestående

lika länge som bostadsbristen. Man måste också räkna med möjligheten

att den fria hyressätlningen lockar fram betydligt mer kapital än

som för närvarande investeras i icke statsbelånade fastigheter. Särskilt i

de största städerna skulle utan tvivel lägenheter kunna uthyras mot hyror,

som ligger väsentligt högre än vad byggnadskostnaderna ger anledning till.

Kommitténs förslag skulle också säkerligen föra med sig en snedvridning

av produktionen i riktning mot ökat antal smålägenheter. — Liknande synpunkter

framföres av fru Johansson.

Remissyttranden (prop. s. 31)

Tanken att avveckla hyresregleringen helt beträffande s. k. fria h u s

har godtagits av åtskilliga remissorgan, vilka anfört i huvudsak samma skäl

som kommittén.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

Förslaget avstyrkes av ett stort antal remissmyndigheter, bl. a. hovrätten

över Skåne och Blekinge, statens hyresråd (majoriteten), socialstyrelsen,

bostadsstyrelsen, femton hyresnämnder, Svenska stadsförbundet,

Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation och Statstjänstemannens

riksförbund.

Ur dessa yttranden må här återgivas följande.

Statens hyresråd (majoriteten) uttalar, att man måste räkna med att, om

kommitténs förslag genomföres, hyrorna i dessa hus kommer upp i en väsentligt

högre nivå än den som skulle uppkomma, därest regleringen avvecklas

i sin helhet i orten, samt att detta skulle medföra sociala olägenheter

för hyresgästerna.

Bostadsstyrelsen tillbakavisar kommitténs uppfattning, att de s. k. fria

husen icke kommer att utgöra någon större andel av nyproduktionen. Styrelsen

framhåller, att denna andel år 1954 visserligen endast uppgick till 5

procent men att en lättnad i kreditmarknadsläget och en fortsatt minskning

av statens generella subvention torde medföra, att andelen kommer att öka,

om de fria husen undantages från hyresregleringen. Enligt styrelsens mening

har kommittén vidare undervärderat riskerna för att hyresnivån kommer

att bli hög i de fria husen.

Departementschefen (prop. s. 41)

Jag delar remissmyndigheternas tvekan inför lämpligheten att nu genomföra

en så omfattande avveckling som kommittén föreslagit. I många orter

är läget på bostadsmarknaden ännu sådant att den största varsamhet måste

iakttagas när det gäller att lätta på regleringen. Att släppa hyrorna fria för

bostäder i nytillkommande icke statsbelånade hus kan komma att medföra

kraftiga hyresstegringar och andra missförhållanden.

M o tio ne r

I motionen II: 773 av herr Carlsson i Stockholm m. fl. yrkas bl. a. att från

hyresregleringen skall fritagas fastigheter som färdigställes efter den 1 oktober

1956 och som helt finansieras utan statliga lån.

I motiveringen till motionen anföres bl. a.:

Det finns anledning anta att en stor del av de icke statsbelånade nybyggnader

som genom den föreslagna åtgärden skulle komma till stånd skulle

uppföras i städernas centralare delar, varigenom kommunerna skulle få en

värdefull hjälp vid genomförandet och ekonomiserandet av den på många

håll önskvärda och aktuella saneringsverksamheten.---Man måste

emellertid realistiskt räkna med att det inom den frigivna sektorn till en

början sker en anpassning uppåt av hyresnivån. Men med hänsyn till att

det bland de bostadssökande alltid torde finnas sådana med tillräcklig betalningsförmåga

för att efterfråga dessa i förstone sannolikt ganska fåtaliga

lägenheter skulle möjligheterna till uthyrning dock vara tillfredsställande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

15

Därigenom skulle samtidigt av dessa innehavda lägenheter ställas till bostadsmarknadens

förfogande.

Motionerna I: 458 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 596 av herr Hjalmarson

m. fl. innehåller bl. a. ett yrkande att bostadslägenheter i nytillkommande

privatfinansierade hus fr. o. in. den 1 oktober 1956 bör undantagas

från hyresregleringen.

LÄGENHETER FÖR ANNAT ÄNDAMÅL ÄN BOSTAD

Hyresregleringskommittén (prop. s. 19)

Lägenheter, som är eller blir upplåtna för annat ändamål än bostad, föreslås

vidare skola helt undantas från hyresregleringen. Kommittén framhåller

till en början, att det finnes skäl av social art, som talar emot att

nu häva hyresregleringen beträffande dessa lägenheter. Rätt till fri hyressättning

skulle säkerligen leda till hyreshöjningar, i varje fall för lokaler

med mera centralt läge. Många hantverkare och andra mindre företagare

skulle nödgas upphöra med sin verksamhet eller också söka sig till mindre

välbelägna och därför billigare lokaler.

Den sociala aspekten bör enligt kommitténs mening dock icke vara ensam

avgörande. Flera skäl talar för en avveckling. Kommittén anför:

Det torde icke kunna bestridas, att hyresstoppet och uppsägningsskyddet

berett innehavarna av de bästa lokalerna av rörelsen oberoende vinster,

över huvud bör det förhållandet icke bortskymmas, att en långvarig hyresreglering

i fråga om de för affärslivets behov disponerade hyresobjekten

leder till kapitalöverflyttningar och inkomstförskjutningar som icke äro

affärsmässigt betingade. Alltför många tillfälliga omständighetr äro härvid

avgörande för att dessa förskjutningar skola kunna anses ur allmän

synpunkt önskvärda.

På bostadsmarknaden räknar man ju med att genom ökad byggnadsverksamhet

så småningom få balans mellan tillgång och efterfrågan. För affärslokalernas

del äro emellertid problemen icke likartade. Efterfrågan på lokaler

med goda affärslägen kommer alltid att överstiga tillgången. Man kan

icke hoppas att genom ökad byggnadsverksamhet åstadkomma balans på

marknaden såvitt angår dylika lokaler. Det finns därför ingen anledning

vänta sig att ett upphävande av regleringen skulle i någon väsentlig mån

medföra mindre störningar om avvecklingen i tiden förbundes med avvecklingen

i övrigt av hyresregleringen.

Vad särskilt angår förut berörda hantverkare och andra mindre företagare

är det vanligt att de disponera lokaler i en centralt belägen äldre

stadsbebyggelse, där de bygga sin existens på det goda läget i kombination

med den billiga hyran. Denna torde blott kunna förekomma i fastigheter

som äro eller snart bli saneringsmogna. Dessa företagares lokalbehov bör

icke få hindra saneringsprojektens genomförande, och de bli knappast

hjälpta med att erhålla lokaler i samhällenas yttre områden.

Kommittén, som finner risken för inflationsverkningar vara föga påtaglig

om affärshyrorna släpps fria, diskuterar även frågan, om icke nyproduktionen

kan komma att till men för bostadsförsörjningen inriktas på

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

affärslokaler, obi dessa undantas från regleringen. Härvid framhålles, att

utvecklingen kan kontrolleras genom den statliga långivningen och genom

de bestämmelser, som meddelas vid fastställande av stadsplan. Gentemot

invändningen, att fastighetsägarna kan frestas att på affärslokalerna övervältra

den ökning i förvaltningskostnaderna, för vilken de anser sig icke

ha fått kompensation genom medgiven hyreshöjning för bostadslägenheterna,

framhåller kommittén, att hyresnivån för lokalerna i huvudsak torde

komma att bestämmas av tillgång och efterfrågan.

Vid ett övervägande av dessa synpunkter finner kommittén, att de starkaste

skälen talar för att hyresregleringen bör generellt upphävas beträffande

alla lägenheter, vilka är uthyrda för annat ändamål än bostad.

Även på denna punkt har kommitténs förslag föranlett reservationer av

herr Järtelius och fru Elsa Johansson. Herr Järtelius framhåller, att ett

upphävande av hyresregleringen för affärslokaler skulle komma att leda till

talrika uppsägningar grundade på personliga motsättningar mellan hyresvärd

och hyresgäst. Man får vidare räkna med kraftiga hyreshöjningar;

om man undantar allenast en del av lägenhetsbeståndet från regleringen,

kommer nämligen denna del att utsättas för ett mycket starkt tryck. Hyreshöjningarna

måste komma att orsaka svårigheter för många mindre affärsidkare.

Starka sociala skäl talar därför för att hyresregleringen för affärslägenheter

bibehålies. Reservanten bestrider riktigheten av kommitténs uppfattning

att hyresregleringen skulle hindra saneringsverksamheten. Ett

upphävande av hyreskontrollen för affärslägenheterna skulle däremot dra

med sig en avsevärd stegring av fastighetsvärdena, vilket i sin tur måste

komma att verka hämmande och fördyrande på saneringsprojekten. Gentemot

majoritetens uttalande, att svårigheterna för lokalinnehavarna icke

blir mindre, om avvecklingen uppskjutes till dess att hyresregleringen kan

hävas även i övrigt, genmäler herr Järtelius, att ett allenast förbättrat läge

på hyresmarknaden måste förmodas komma att innebära, att det inom

något mindre centralt belägna stadsdelar kan uppbringas ersättningslokaler

för de affärsidkare, som måste frånträda sina lokaler i centrum. — Även

fru Johansson finner, att affärslokalerna icke för närvarande kan undantas

från hyresregleringslagen.

Remissyttranden (prop. s. 33)

Förslaget att upphäva hyresregleringen för affärslokaler och andra 1 ägenheter,

som är eller blir upplåtna för annat ändam

ål än bostad, tillstyrkes av åtskilliga remissorgan, däribland kommerskollegium,

statens priskontrollnämnd (majoriteten), överståthållarämbetct

och två länsstyrelser, sex hyresnämnder, Sveriges grossistförbund,

Sveriges industriförbund, samtliga handelskamrar och Kooperativa förbundet.

Remissmyndigheterna framhåller härvid bl. a. att hyresregleringen i

fråga om affärslokaler medfört en otillfredsställande bundenhet, som för
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

17

hindrar rationalisering av affärsdriften och förorsakar en oekonomisk splittring

av verksamheten i skilda lokaler och orter.

Sveriges fastighetsägareförbund tillägger, att den opinionsbildande verksamhet,

som kan påräknas från fastighetsägarna och deras organisationer,

kommer att verka tillbakahållande på såväl uppsägningarna som hyreshöjningarna.

Några av remissmyndigheterna förutsätter vid sitt ställningstagande att

lokalinnehavarna tillförsäkras besittningsskydd.

Ett antal remissmyndigheter — Svea hovrätt, statens hgresråd (majoriteten),

bostadsstgrelsen, fyra hyresnämnder och Sveriges advokatsamfund

— motsätter sig att regleringen helt avvecklas för lokalernas del men förordar

att regleringen lättas genom att lokalerna överföres till den lindrigare

formen av hyresreglering enligt 6 § hyresregleringslagen.

Bostadsstyrelsen uttalar, att vissa skäl kan anföras för en avveckling, att

å andra sidan en sådan sannolikt leder till orimliga hyresstegringar, som

via förhöjda markvärden försvårar en rationell förnyelse av gammal centi

umbebyggelse samt att man ej heller kan bortse från de sociala konsekvenserna.

Styrelsen anser dock att en viss anpassning av lokalhyrorna uppåt

är motiverad.

Ett stort antal remissmyndigheter avstyrker helt kommitténs förslag i

denna del, bl. a. hovrätten över Skåne och Blekinge, tre länsstyrelser, femton

hyresnämnder, Svenska stadsförbundet, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Landsorganisationen,

Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation

och Statstjänstemännens riksförbund.

Departementschefen (prop. s. 41)

\ad angår affärslokaler och andra dylika lägenheter är det uppenbart

att en avveckling i enlighet med kommitténs förslag i dagens läge skulle

komma att medföra olägenheter, som icke helt skulle kunna motverkas

genom reglerna om besittningsskydd. De närmast berörda hyresgästernas

organisationer —- Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

in. fl. — har också motsatt sig en avveckling på denna

punkt.

Motion

I motionen II: 767 av herr Engkvist m. fl. hemställes.

»att riksdagen måtte antaga följande tillägg till 7 § i

hyresregleringslagen:

Förening som har till uppgift att bereda befolkningen eller en väsentlig

del därav å en ort lokaler för överläggningar eller föredrag i allmänna

frågor eller åsyftande folkbildning, nykterhetens främjande eller annat

därmed jämförligt ideellt ändamål av synnerlig vikt, är dock berättigad

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 3 avd. Nr 28

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

att efter uppsägning tillträda lokal, som är uthyrd av föreningen, under

förutsättning att avsikten med uppsägningen är att föreningen bättre skall

kunna fylla sitt samhälleliga syfte.»

Motiveringen innehåller sammanfattningsvis bl. a. följande.

F. n. utgår i regel ett visst statligt och kommunalt stöd för hållande av

samlingslokaler för ideella ändamål. Det är emellertid trots detta praktiskt

taget omöjligt att driva en samlingslokal endast med de hyror, som föreningslivet

på en ort kan betala. Om ifrågavarande samlingslokaler i fortsättningen

skall kunna drivas i föreningsregi, erfordras ekonomiseringsmöjligheter

av annan art än tillfällig uthyrning. På många håll har föreningar,

som äger dylika samlingslokaler, hyrt ut dessa till privata biografägare. Genom

hyresregleringslagen har lokalernas ägare dock icke kunnat tillgodogöra

sig vinsten av dessa nöjestillställningar. Det synes rimligt att inkomsten

av nöjesanordningar i dessa samlingslokaler kan tillförsäkras lokalägarna.

De sociala skäl, som åberopas till förmån för bibehållande av

hyresregleringen beträffande affärs- och hantverkslokaler, synes sakna betydelse

med avseende på den kommersiella nöjesverksamhet, som f. n. bedrives

i samlingslokalerna av privata företagare. I detta fall måste samhällets

intresse av goda samlingslokaler äga företräde före en biografägares

privatekonomiska intressen.

Motionerna I: 458 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 596 av herr Hjalmarson

m. fl. innehåller bl. a. ett yrkande, att lägenheter uthyrda för annat ändamål

än bostad (kommersiella lokaler etc.) fr. o. m. den 1 oktober 1956 bör undantagas

från hyresregleringen, ehuru därvid uppsägningsskyddet bör bibehållas

under ytterligare tre år.

MÖBLERADE ENKELRUM

Hyresregleringsko m mitten (prop. s. 20)

Den kategorimässiga avvecklingen föreslås slutligen omfatta även vissa

möblerade lägenheter. Kommittén åsyftar härvid främst möblerade enkelrum.

I betänkandet anföres:

Det torde vara klart, att hyresregleringen medfört en minskad benägenhet

att hyra ut möblerade rum dels på grund av risken för uthyraren att

ej kunna bli av med en olämplig hyresgäst, dels såsom en följd av den relativa

hyressänkningen.---En förbättring av uthyrningsviljan i före
varande

hänseende synes vara önskvärd under alla förhållanden. Om utbudet

av möblerade rum ökades, skulle enpersonshushållens konkurrens om

de minsta bostadslägenheterna uppenbarligen minska.

Givetvis föreligger viss risk för att en avveckling av regleringen beträffande

möblerade rum i en bristsituation kan verka hårt mot de ensamstående.

Å andra sidan är det icke uteslutet, att upphävande av hyreskontrollen

och än mera uppsägningsskyddet kan föranleda ökat utbud av dessa

hyresobjekt. Härigenom skulle olägenheterna av regleringens upphävande

mildras.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956 19

Kontrollen över nu ifrågavarande hyresförhållanden torde numera fungera

på sådant sätt, att uthyrarna i regel få ut en hyra, som de finna tillräcklig.

Det torde för närvarande vara så, att frågan om skäligheten av

hyran för ett möblerat rum i flertalet fall dragés under hyresnämnds prövning

endast om hyresgästen blir uppsagd. Med hänsyn härtill kan ifrågasättas,

om hyreskontrollen över de möblerade rummen numera har lika stor

betydelse som tidigare.

Kommittén finner med hänsyn till det anförda övervägande skäl tala för

att regleringen avvecklas beträffande möblerade lägenheter. Med hänsyn till

de möjligheter att kringgå lagen, som eljest skulle uppkomma, förordar

dock kommittén att man inskränker sig till att undantaga möblerade enkelrum.

Till dessa bör räknas även lägenheter, som omfattar, förutom ett rum,

t. ex. toalettrum eller del i kök.

Herr Järtelius framhåller i avgiven reservation, att man icke i nuvarande

läge bör beröva dessa hyresgäster det skydd, som hyresregleringslagen bereder

dem. Det finnes, framhåller herr Järtelius, så mycket mindre anledning

att göra detta som man i tillämpningen övergått till en mera liberal

behandling av dessa fall än tidigare.

Remissyttranden (prop. s. 35)

Den föreslagna avvecklingen av hyresregleringen beträffande m ö b 1 er

a d e rum har tillstyrkts av ett stort antal remissorgan, däribland två

hovrätter, statens hyresråd (majoriteten), socialstyrelsen, överståthållarämbetet

och tre länsstyrelser, femton hyresnämnder, Hyresgästernas sparkasse-

och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a. och Sveriges advokatsamfund.

Länsstyrelsen i Malmöhus län ifrågasätter dock, om icke regleringen

alltjämt bör gälla i vissa orter, exempelvis i universitetsstäderna.

Förslaget har avstyrkts av bl. a. en hovrätt, bostadsstyrelsen, statens priskontrollnåmnd,

en länsstyrelse, nio hyresnämndert Svenska stadsförbundet,

Hyresgästernas riksförbund, Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation.

Landsorganisationen påpekar, att hyresnämnderna i vad gäller uppsägningsskyddet

tillämpar en för hyresvärden liberal praxis, som icke torde

hämma uthyrningsviljan. Organisationen ifrågasätter, om icke en avveckling

i vissa fall kan medföra ett minskat utbud, och anför som exempel härpå,

att genom hyreshöjningen hyresinkomsten av ett mindre antal uthyrda

rum blir tillräcklig för uthyraren och att denne då föredrar alt behålla flera

rum för egen räkning. Vidare uttalar landsorganisationen att, även om

det är riktigt att hyreskontrollen nu är av begränsad omfattning med hänsyn

till alt hyresnämnderna endast sällan får tillfälle att bedöma hyrornas

skälighet, man dock bör räkna med alt hyreskontrollen haft eu viss allmänt

återhållande effekt på hyressättningen, och alt en avveckling därför

skulle medföra hyreshöjningar. Liknande synpunkter framföres från flera

andra håll.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

Departementschefen (prop. s. 41)

Vad slutligen beträffar de möblerade enkelrummen är att märka, att

reglerna om besittningsskydd, som bör utformas för mera normala förhållanden,

icke lämpligen kan göras tillämpliga på dessa lägenheter. En avveckling

av hyresregleringen skulle därför här ställa stora grupper av hyresgäster,

ofta personer med små inkomster, utan varje skydd mot hyreshöjningar

och obefogade uppsägningar. I nuvarande läge på hyresmarknaden

kan jag alltså icke tillstyrka, att hyresregleringen generellt upphäves för

de tre nu nämnda slagen av lägenheter.

Motioner

I motionen 11:773 av herr Carlsson i Stockholm m. fl. hemställes, att

från hyresreglering bl. a. skall fritagas möblerade enkelrum.

Motionerna I: 458 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 596 av herr Hjalmarson

m. fl. innehåller ett yrkande, att möblerade rum (uthyrningsrum) fr. o. m.

den 1 oktober 1956 bör avvecklas från hyresregleringen.

ÖVRIGA LOKALER

I motionerna I: 458 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 596 av herr Hjalmarson

m. fl. hemställes, att de mindre bostadshusen (en- och tvåfamiljshusen) skall

undantagas från hyresregleringen fr. o. m. den 1 oktober 1956.

Som motivering härför anföres:

Någon anledning att göra någon åtskillnad mellan denna kategori och

flerfamiljshusen föreligger icke, då exempelvis statsbelånade tvåfamiljshus

i fråga om hyreskontrollen är underkastade samma bestämmelser som

de statsbelånade flerfamiljshusen. Det personliga förhållande som ofta råder

mellan hyresvärd och hyresgäst i tvåfamilj shus, där ägaren bebor den

ena lägenheten, gör det än angelägnare att avskaffa regleringen i dessa huskategorier.

Ett ytterligare skäl för att dessa fastigheter ej skall omfattas

av hyresregleringen utgör även den nya formen för beskattning av villafastigheter,

vilken kan innebära att villaägaren får skatta för ett högre bostadsvärde

för den våning han själv bebor än som motsvarar det belopp

han erhåller i hyra av sin hyresgäst, vilken bebor en likvärdig våning i

samma hus. Denna orättvisa kan korrigeras genom ett borttagande av hyresregleringen

för dessa fastigheter.

Hyresregleringskommittén, som stannat för att icke föreslå att dylika

lägenheter skulle fritagas från hyresregleringen, har i betänkandet (IV s.

15—17) anfört i huvudsak följande.

På många mindre orter är hyreslägenheterna i tvåfamilj shus, där den

ena lägenheten disponeras av ägaren, helt dominerande på hyresmarknaden.

Även i större orter finnes ofta ett ansenligt bestånd tvåfamilj shus. Om denna

huskategori ställdes utanför hyresregleringslagen, skulle detta innebära

s. 21 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

21

ett väsentligt steg mot en fri hyresmarknad. Någon annan omständighet

ägnad att i sådant fall hindra knapphetsbetingade prisstegringar kan icke

framdragas än att det mera personligt färgade förhållande, som råder mellan

hyresvärd och hyresgäst i ett tvåfamilj shus, skulle avhålla den förre

från att vid en fri hyresmarknad uttaga de hyror, som marknadsläget skulle

medge. Enligt kommitténs uppfattning skulle dock denna faktor icke få

sådan betydelse att den på något avgörande sätt skulle påverka prisbildningen.

Även hyresgäster i tvåfamiljshus behöver uppsägningsskydd. Något

större bostadstillskott skulle troligen icke tillföras marknaden genom att

hyresregleringen avskaffades i fråga om tvåfamilj shusen. — De fall då

bruttohyran för den uthyrda delen är så låg, att den efter avdrag för omkostnader

exklusive ränta, som belöper på denna del, icke skulle uppgå

till 3 procent av det på den uthyrda delen belöpande taxeringsvärdet, torde

höra till undantagen och knappast motivera ett slopande av hyresregleringen.

— Frågan om en avveckling av hyresregleringen för enfamiljshus är av

underordnad betydelse. Det synes naturligast att låta uthyrning av lägenheter

i en- och tvåfamiljshus följa samma rättsregler.

I samma motioner yrkas även fr. o. m. den 1 oktober 1956 undantag för

lägenheter som innehaves med bostadsrätt. Som skäl härför

anföres att någon principiell skillnad mellan överlåtelse av en bostadsrättslägenhet

och försäljning av t. ex. en villafastighet icke föreligger.

Liknande synpunkter anföres i motionerna I: 584 av herr Magnusson och

II: 770 av fröken Wetterström, i vilka det bl. a. heter, att de invändningar

som framförts mot en kategorimässig avveckning av regleringen — hyresstegringar

och obefogade uppsägningar — icke kan riktas mot ett upphävande

av bostadsrättskontrollagens bestämmelser om överlåtelse av bostadsrätt.

Motionerna utmynnar i en hemställan,

»att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 168

måtte antaga följande

Förslag

till

lag om ändring av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, dels att 11 och 16 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr

430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt samt rubriken

till 11 § skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att

5—10 §§ samma lag jämte rubriken till 5 § skola upphöra att gälla, dels

ock att samma lag, vilken enligt lag den 4 mars 1955 (nr 88) gäller t. o. in.

den 30 september 1956, skall äga fortsatt giltighet t. o. m. den 30 september

1957.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

Om upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt

11 §•

Förening, som---lägenheten upplåtits.

Vad i 4 § första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga motsvarande

tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening eller aktiebolag,

varmed följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.

16 §.

Den som -— — -— eller fängelse.

Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första eller andra

stycket, 11 § andra stycket i vad det hänför sig till 4 § första stycket, eller

mot 12 §. Vad i — -—- — där sägs.

Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift meddelats enligt

4 § i tredje stycket, eller mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift,

straffes ock med dagsböter eller fängelse.

Denna lag —--Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i 4, 11 och 12 §§ skola ej gälla, om avtal träffats eller

anvisning å lägenhet skett före lagens ikraftträdande i orten.

Lagen äger---30 september 1943.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1956.»

I förevarande sammanhang bör nämnas att hyresregleringskommittén

med anledning av motioner vid tidigare riksdagar i samma syfte (I: 414 och

11:531 år 1954 samt 1:390 och 11:484 år 1955) i sitt betänkande (IV s.

95—97) — utan att närmare ingå på frågan om det finns anledning att

bibehålla de hyresreglerande myndigheternas kontroll över bostadsrättsöverlåtelserna

— övervägt en ändring av 6 § bostadsrättskontrollagen för att

få en enklare och säkrare metod att beräkna bostadsrättens värde.

I motionerna I: 458 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 596 av herr Hjalmarson

m. fl. yrkas därjämte, att det fr. o. in. den 1 oktober 1956 bör överlämnas till

kommunerna att fastställa hyran i alla de av dem ägda fastigheterna.

Hyresregleringskommittén har övervägt samma fråga och icke funnit det

tilltalande, att skilda företagsformer behandlas olika (IV s. 15).

Övergångsproblem vid avveckling av hyresregleringen

I fråga om lämplig tid för avvecklingens ikraftträdande

framhåller hyresregleringskommittén (prop. s. 22), att en avveckling vid

annan tidpunkt än den, som sammanfaller med utgången av hyresregleringens

förlängning, i vissa fall skulle kunna vålla svårigheter.

Departementschefen (prop. s. 43) invänder härutinnan, att det kan vara

förenat med vissa fördelar att välja en annan tidpunkt än den 1 oktober.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

23

Bland annat torde avvecklingen komma att försiggå under lugnare förhållanden,

om den icke anknytes till en tidpunkt, då ett stort antal hyresavtal

löper ut.

HYRESVILLKOR

Villkorens innehåll

Hyresregleringskommiitén (prop. s. 22) anförde beträffande frågan vilken

hyra som skall utgå och vilka hyresvillkor i övrigt som skall tillämpas under

tiden från avvecklingsdagen fram till den tidpunkt, då nytt avtal blir

gällande, bl. a. följande.

Frågan om hyresavtalets innehåll under övergångstiden bör enligt kommitténs

mening lösas från rent praktiska utgångspunkter och på sådant

sätt, att så få anledningar till tveksamhet och tvister uppkommer som möjligt.

Kommittén förordar, att under nämnda tid skall utgå samma hyra och

gälla samma villkor i övrigt, som var tillämpliga vid tiden för avvecklingen.

Härigenom kommer visserligen i vissa fall att utgå hyra, som icke tidigare

varit laglig. Kommittén menar emellertid, att en bestämmelse om att endast

legala hyror skall utgå blott i ytterligt få fall skulle bli tillämpad i

praktiken. Om hyresnämnd eller hyresrådet efter avvecklingens ikraftträdande

meddelar beslut, varigenom hyran eller annat villkor bestämmes

på sätt som avviker från parternas avtal, och beslutet skall gälla vid tidpunkten

för avvecklingen, bör beslutets innehåll också bli avgörande under

övergångstiden. Emellertid bör det stå parterna fritt att under hyresregleringens

giltighet träffa avtal om hyresvillkoren för tiden därefter. För att

ett sådant avtal skall kunna beaktas måste dock fordras, att det klart framgår

att avtalet ingåtts speciellt med tanke på regleringens upphävande. I den

mån ej annat avtalats, skall även belopp, som utgått på grund av beslut

om generell hyreshöjning, fortsätta att utgå under övergångstiden.

Remissinstanserna (prop. s. 37) har i allmänhet lämnat övergångsbestämmelserna

utan erinran.

Departementschefen (prop. s. 44—46) anför bl. a. följande.

De centrala övergångsproblemen hänför sig till frågan om vilka hyresvillkor

som skall gälla för tiden från avvecklingen fram till dess nytt avtal blir

tillämpligt. Utgångspunkten bör här vara den, att avtalet skall tillämpas enligt

sin ordalydelse i den mån icke särskilda skäl föranleder till annat. Om

avtalet upptar en hyra, som icke överstiger det belopp som fått uttagas enligt

hyresregleringslagen, bör följaktligen den avtalade hyran utgå även i

fortsättningen. I den mån hyresregleringen trätt emellan och förändrat rättsförhållandet

mellan hyresvärd och hyresgäst, kan avtalet däremot icke tilläggas

samma betydelse. Parterna har här icke kunnat betrakta avtalet som

normerande för rättsförhållandet sig emellan, och det skulle medföra mind
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

re lämpliga konsekvenser att låta avtalet bli tillämpligt enligt sin ordalydelse.

Hyresregleringskommittén har för dessa fall föreslagit, att efter avvecklingen

skall utgå samma hyra och iakttagas samma hyresvillkor i övrigt,

som faktiskt tillämpades under tiden närmast dessförinnan. Denna lösning

synes mig icke helt lyckad. Om hyresvärden uttagit högre hyra än som var

medgiven, skall han enligt kommitténs förslag, till vilket jag ansluter mig,

även efter hyresregleringens upphörande kunna drabbas av straff och återbetalningsskyldighet.

Det synes vid sådant förhållande icke rimligt, att han

skall vara berättigad att för tiden efter avvecklingen kunna utkräva en hyra,

som tidigare varit illegal. Jag vill därför förorda, att hyran i detta fall skall

utgå med det belopp, som lagligen högst fått uttagas under tiden närmast

före avvecklingen.

Hyresregleringskommittén har förordat, att det skall få stå parterna fritt

att i avtal, som träder i tillämpning under hyresregleringens giltighetstid,

överenskomma om hyresvillkor, som skall gälla först efter avvecklingen. En

sådan regel skulle dock draga med sig åtskilliga tolkningssvårigheter och

andra olägenheter. Man måste befara att hyresvärdarna i stor omfattning

skulle begagna en sådan möjlighet till att utkräva hyreshöjning. Det skulle

ställa sig mycket svårt att bereda dem, som redan inflyttat i huset, ett skydd

mot alltför vittgående krav. Det är att märka att reglerna om besittningsskydd

förutsättes icke gripa in i en dylik situation, där fråga kan bli om

avflyttning medan hyresregleringen ännu gäller. Ej heller hyresregleringslagens

bestämmelser om uppsägningsskydd skulle i sin nuvarande utformning

kunna lämna en verksam hjälp. Jag kan därför icke tillstyrka kommitténs

förslag. En helt annan sak är att de nu föreslagna bestämmelserna

icke blir tillämpliga på avtal, som väl slutits under hyresregleringslagens

giltighetstid men allenast avser tiden därefter. För ett sådant fall finns icke

någon anledning att frångå avtalets ordalydelse, och den som redan förhyr

lägenhet i huset åtnjuter skydd mot alltför vittgående krav enligt reglerna

om besittningsskydd.

Statens hyresråd har fäst uppmärksamheten på det fall, att ändrade grunder

för generell hyreshöjning beslutes för tid efter avvecklingen. Det skulle

medföra åtskilliga komplikationer, därest ett sådant beslut skulle behöva

beaktas även i hyresförhållanden, som icke längre är underkastade hyresregleringen.

Problemet förlorar för övrigt, i betraktande av de i regel korta

avtalstiderna och vad nyss anförts om praxis vid meddelande av beslut om

generell hyreshöjning, det mesta av sin betydelse, därest avvecklingen anknytes

till annan tidpunkt än den 1 oktober t. ex. den 1 januari. Man kan

nämligen då i regel räkna med att avtalen löpt ut innan någon ändring genomföres

i fråga om den generella hyreshöjningen. Jag finner därför ingen

anledning frångå den tidigare förordade grundsatsen, att hyran under övergångstiden

skall utgå med samma belopp, som skolat utgå vid tiden för avvecklingen.

(Dep.chefens förslag till lagbestämmelse såvitt nu är i fråga återfinnes

i förslag till lag med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyresregleringen

upphört § 2.)

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2S är 1956 25

I motionerna I: 588 av herrar Lindblom och De Geer och II: 771 av herr

Ståhl hemställes,

»att riksdagen i anledning av proposition nr 168 måtte besluta, att § 2

i det vid propositionen fogade förslaget till lag med vissa bestämmelser, som

skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört, skall erhålla följande lydelse:
Har

hyresregleringslagen varit tillämplig på hyresavtal, som även omfattar

tid efter det lagen upphört att gälla, skall avtalet för nämnda tid anses

upptaga den hyra, som skolat utgå, då hyresregleringen upphörde, såframt

ej parterna genom avtal, som särskilt avser sådan tid, annat överenskommit.

Är —--beslutet.»

Av motionärernas motivering må här intagas följande:

Fördelarna av att vid tidpunkt då hyresregleringslagen alltjämt är gällande

kunna sluta s. k. långtidsavtal och därvid även kunna reglera hyran

för tid efter det regleringen upphört äro uppenbara och ömsesidiga. Långtidsavtal

förekommer vanligtvis när det gäller större uthyrningsobjekt såsom

t. ex. banker, apotek, myndigheter såsom posten m. fl. samt också större

affärsrörelser. Å ena sidan kan det vara fråga om att vid nybyggnad eller

ombyggnad utforma lokalen med hänsynstagande till hyresgästens speciella

önskemål, å andra sidan kan det vara fråga om fall, där hyresgästen måste

nedlägga stora kostnader för specialinredning. För sådana objekt är^ det

långt ifrån ovanligt att man i dagens läge sluter avtal som t. ex. innehåller

den bestämmelsen, att hyran vid hyresregleringslagens upphörande skall för

återstående del av hyrestiden avgöras av skiljemän eller att man från och

med nämnda tidpunkt sammankopplar hyran med levnadskostnadsindex

eller kommerskollegii partiprisindex. Det synes icke föreligga grundad anledning

att vare sig förbjuda dylika avtal eller upphäva deras verkningar.

Det synes heller icke vara rimligt att låta lagens verkningar kanske sträcka

sig fem å tio år efter det att lagen upphört att gälla.---

Hyresavtalets fortbestånd

Hyresregleringskommittén (prop. s. 22) förklarade bl. a., att hyresnämnd

icke kan ogiltigförldara uppsägning, som avser avflyttning å dag efter det

regleringens giltighetstid utgått samt att ej heller beslut jämlikt 8 § om

förlängning av hyresförhållande kan meddelas för längre tid än regleringen

gäller.

Departementschefen (prop. s. 46) yttrar härom bl. a.

Om hyresnämnd förklarat en uppsägning ogiltig, torde det vara uppenbart

att man även för tiden efter det hyresregleringen upphört har att betrakta

förhållandet såsom om någon uppsägning icke skett. Har däremot hyresnämnd

förlängt ett hyresförhållande eller konstituerat ett nytt sådant, lärer

beslutet enligt gällande regler icke ha någon verkan sedan hyresregleringen

upphört. I övergångsbestämmelserna till hyresregleringslagen stadgas nämligen,

att föreskrift eller beslut, som meddelats med stöd av lagen, ej äger

tillämpning längre än denna är gällande. På denna punkt synes en ändring

påkallad. Det skulle uppenbarligen medföra åtskilliga olägenheter, om ver
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

kan av hyresnämndens beslut i dessa fall skulle upphöra i samma ögonblick

som hyresregleringen avvecklas. Det kan enligt min mening icke möta

något hinder mot att låta nämndens beslut få gälla även för tiden efter

avvecklingen. Jag förordar att en bestämmelse av sådant innehåll medtas.

Jag vill tillägga, att hyresnämnd självfallet bör undvika att utforma sina

beslut så, att de binder parterna lång tid efter det hyresregleringen upphört.

Det hittills sagda har avseende på den situationen, att det tidigare hyresförhållandet

utlöper, medan ännu hyresregleringen gäller. Utgår tiden för

det äldre avtalet först efter avvecklingen, bör hyresnämnden däremot i

princip icke vara behörig att befatta sig med frågan om uppsägningens giltighet

eller förlängning av hyresförhållandet eller att konstituera ett nytt

sådant. Emellertid måste beaktas, att vid den tidpunkt, då ärendet bringas

inför hyresnämnden, det kanske ännu icke är känt, om och när hyresregleringen

skall upphöra. Enligt min mening bör lösningen vara den, att

hyresnämnd skall äga upptaga och avgöra ärende om ogiltigförldaring

av uppsägning m. m. utan hinder av att ovisshet råder om hyresregleringens

fortsatta bestånd. Skulle det sedermera visa sig, att regleringen

upphört vid den i ärendet aktuella tidpunkten, bör beslutet icke desto

mindre lända till efterrättelse. Villkorliga beslut bör alltså icke meddelas.

Sedan besked lämnats om att hyresregleringen skall upphöra vid viss tidpunkt,

bör däremot hyresnämnd självfallet icke längre befatta sig med uppsägningar

in. in. som hänför sig till tiden därefter.

(Departementschefens förslag till lagbestämmelse har upptagits i § 3.)

Övriga frågor

Angående övergångsbestämmelser till bostadsrättskontrollagen,

se departementschefens uttalande i prop. s. 47 samt

lagbestämmelse i 4 § förslag till lag om rätt i vissa fall för hyresgäst till

nytt hyresavtal.

Vad gäller ärende, som anhängiggjorts hos hyresnämnd

före avvecklingen, uttalar departementschefen (prop. s. 48) att sådant

ärende bör kunna handläggas och avgöras i den ordning som förut

gällt. Hyresnämnd bör därför finnas även under tiden närmast efter avvecklingen.

Likaså bör hyresrådets verksamhet icke omedelbart upphöra

i händelse av en total avveckling. Däremot bör hyresnämnd efter avvecklingen

icke längre äga upptaga nya ärenden. Ett undantag är dock påkallat

för sådana ärenden, som avses i 10 § bostadsrättskontrollagen. Det ligger

i sakens natur att det här mången gång kan vara omöjligt för parterna att

anhängiggöra ärendet före awecklingstidpunkten.

(Departementschefens lagförslag har intagits i § 5.)

s. 27 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

27

ÖVRIGA ÄNDRINGAR I HYRESREGLERINGSLAGEN

Sänkning av grundhyra

Departementschefen (prop. s. 80) anför bl. a.

Enligt 3 § andra stycket hyresregleringslagen äger hyresnämnd under

vissa förutsättningar höja eller sänka grundhyran för en lägenhet. Var

hyran den 1 januari 1942 avsevärt lägre än hyran för jämförliga lägenheter

eller har lägenhetens värde avsevärt ökats genom ombyggnads- eller ändringsarbete

eller föreligger för visst fall annat skäl av därmed jämförlig

betydelse, må nämnden sålunda på framställning av hyresvärden höja

grundhyran till det belopp, som därav föranledes. Sänkning av grundhyran

förutsättes däremot förekomma endast om lägenheten den 1 januari 1942

betingade en hyra, som i avsevärd mån översteg hyran för jämförliga lägenheter.

Det har visat sig föreligga ett behov av att kunna bestämma grundhyran

till lägre belopp även i vissa andra situationer än den i lagen angivna. Det

rör sig om de fall, då någon del av lägenheten eller av de med lägenheten

förenade förmånerna frångått hyresgästen eller då lägenhets underhåll under

längre tid försummats med påföljd att lägenheten nedsjunkit i en lägre

klass. Dessa fall saknade egentlig aktualitet vid tiden för lagens tillkomst.

Den allmänna hyreslagens regler om lägenhetens skick m. m. är här icke

till fyllest. Reglerna hänför sig nämligen väsentligen till vad som i det särskilda

fallet är avtalat mellan hyresvärd och hyresgäst men tillgodoser icke

det samhällsintresse, som uppbär hyresregleringslagen, d. v. s. att förhindra

att knappheten på lägenheter medför en uppressning av hyresnivån.

De hyresreglerande myndigheterna har ansett sig kunna bestämma lägre

grundhyra även i de nu angivna fallen. Frågan om lagenligheten av den

praxis, som här framvuxit, har dock på senare tid föranlett delade meningar.

Såsom förordats av hyresregleringskommittén i dess betänkande om

hyran för omöblerade lägenheter synes det därför lämpligt att meddela en

uttrycklig bestämmelse för dessa fall.

Om lägenhetens skick nedgått på grund av att underhållet eftersatts, bör

grundhyran också kunna nedsättas. Liksom för närvarande åtgärder för

normalt underhåll icke kan föranleda att grundhyran höjes, bör emellertid

brister i fråga om det löpande underhållet ej få medföra att grundhyran

sänkes. För att så skall få ske bör krävas, att underhållet eftersatts under

en längre följd av år med påföljd att lägenheten nedsjunkit i en lägre klass.

Möjligheterna att höja grundhyran och att sänka den bör i görligaste mån

vara lika.

Jag vill därför förorda, att andra stycket av 3 § hyresregleringslagen ändras

så, att däri utsäges att grundhyran skall kunna nedsättas även i det fall,

iitt lägenhetens skick avsevärt försämrats eller hyresgäst tillkommande förmåner

påtagligt inskränkts.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

Om hyresvärden, sedan grundhyran nedsatts, vidtar rättelse, bör grundhyran

åter kunna höjas med stöd av andra stycket första punkten. Hinder

bör icke möta mot att hyresnämnd, för att undvika dubbelarbete, förordnar

att dess beslut om nedsättning av grundhyra skall träda i kraft först vid

senare tidpunkt och vara beroende av att hyresvärden icke dessförinnan

vidtar rättelse.

Bostadsupplåtelser i hotell- och pensionatrörelse

I det följande må beaktas att sedan propositionen skrevs beslut fattats om

upphävande fr. o. m. den 1 januari 1957 av 1947 års prisregleringslag och

dess ersättande med en särskild beredskapslagstiftning. (SFS 1956: 236—

237.) Följaktligen gäller fr. o. in. den 1 januari 1957 icke längre någon prisreglering

för hotell- och pensionatrörelse.

Departementschefen (prop. s. 82) anför med anledning av de följdverkningar

för hyresregleringslagens del, som prisregleringslagens upphävande

medför, bl. a. följande.

26 § första stycket hyresregleringslagen innehåller i sin nuvarande lydelse

bl. a. en bestämmelse om att vad i lagen stadgas icke skall äga tilllämpning

på bostadsupplåtelse i hotell- eller pensionatrörelse, i den mån

prisregleringslagen erhållit tillämpning därpå. Prisregleringslagen gäller för

sådan hotell- eller pensionatrörelse, som omfattar minst nio för gästers härbärgerande

avsedda rum. Hyresregleringslagen är följaktligen tillämplig

endast för småhotellens och småpensionatens del.

Det skulle av flera skäl icke vara lämpligt att låta hyresregleringslagen

bli tillämplig på bostadsupplåtelser i de hotell eller pensionat, som nu är

undantagna från lagens giltighetsområde. Varken bestämmelserna om hyrans

storlek eller reglerna om uppsägningsskydd kan här utan olägenhet

tillämpas. Man torde därför böra ändra hyresregleringslagen så, att bostadsupplåtelser

i större hotell eller pensionat icke kommer att efter prisregleringens

eventuella upphörande falla in under hyresregleringen. Vid sådant

förhållande talar goda skäl för att man bör upphäva hyresregleringen även

i fråga om de hotell och pensionat, som för närvarande omfattas därav.

Emellertid måste härvid beaktas, att begreppet hotell- eller pensionatrörelse

icke är fullt skarpt avgränsat. Enligt gällande författning i ämnet, stadgan

den 8 juni 1917, förstås med hotell- eller pensionatrörelse verksamhet, som

avser att åt resande eller andra mot betalning tillhandahålla möblerad bostad,

vare sig ensamt eller i förening med förplägnad. Såsom också uttalats

under förarbetena till författningen (se prop. nr 80/1917 s. 29) blir denna

åtminstone under vissa omständigheter att tillämpa på en verksamhet för

uthyrning av vanliga möblerade rum. Med hänsyn härtill synes det icke

tillrådligt att från hyresregleringen generellt undantaga bostadsupplåtelse

i hotell- eller pensionatrörelse. Nyssnämnda stadga anvisar emellertid eu

annan utväg. Flertalet bestämmelser i författningen, däribland den som

s. 29 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956 29

stadgar att för rörelsen kräves länsstyrelsens tillstånd, äger tillämpning

endast å större hotell och pensionat. Särskilt tillstånd kräves icke för rörelse,

för vilken användes byggnad eller lägenhet, som innehåller högst

fyra för gästers härbärgerande avsedda rum och icke är avsedd för mottagande

samtidigt av flera gäster än åtta, under förutsättning tillika att

byggnaden eller lägenheten icke utgör del av hotell eller pensionat av större

omfattning. En tillfredsställande avgränsning synes kunna vinnas, därest

man från hyresregleringslagen undantar bostadsupplåtelse i sådan hotell-

eller pensionatrörelse, för vilken tillstånd kräves enligt stadgan den 8

juni 1917.

I motionerna I: 585 och II: 769 av herr Johansson i Stockholm in. fl. har

yrkats avslag å ändring av 26 § hyresregleringslagen.

Skydd vid uppsägning från s. k. industribostäder

I motionerna I: 354 av herrar Norling och Öhman och II: 275 av herr Johansson

i Stockholm m. fl. föreslås,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om förslag till lag

avsedd att i de fall, där hyresgäst i s. k. industribostäder uppsagts till avflyttning

på grund av slutad anställning, bereda erforderligt hyresskydd

till dess annan lämplig bostad ordnats, exempelvis genom kommunalt organs

försorg».

Motionärerna finner det egendomligt, att enskilda företag, som hyr ut

bostäder till sina anställda, genom ett stadgande i hyreskontraktet kan sätta

ur spel en lag, som riksdagen beslutat i syfte att tillförsäkra dem som

bebor hyreslägenheter erforderligt skydd. Den omständigheten, att industribostäderna

utgör ett dominerande inslag i hyresbeståndet på vissa platser,

gör det enligt motionärerna påkallat med åtgärder för att bereda hyresgästerna

i dessa hus åtminstone ett visst mått av hyresskydd.

I yttrande över motionerna förklarar sig statens hyresråd (majoriteten)

anse, att motionerna icke bör föranleda vidare åtgärd, och anför bl. a.:

Vid avgörande av frågor om tvångsförlängning av hyresavtal skall hyresnämnden

väga hyresvärdens och hyresgästens intressen mot varandra.

Då ett arbetsavtal, som enligt vad ovan sagts utgör förutsättning för ett

hyresavtal, skail upphöra, utfaller denna intresseavvägning enligt hyresrådets

rättstillämpning i princip så att jämväl hyresavtalet skall upphöra,

därvid hyresgästen dock bör erhålla skäligt rådrum för att anskaffa annan

hostad. Detta rådrum bestämmes efter omständigheterna i det särskilda

fallet. Bland omständigheter som därvid komma i betraktande må nämnas

vilkendera parten som uppsagt anställningen, anställningstidens längd, anledningen

till uppsägningen, hyresgästens familjeförhållanden samt arbetsgivaren-hyresvärdens

intresse av att förfoga över bostaden till förmån för

dem som äro anställda hos honom.

Hyresregleringskommittén har i sitt betänkande IV om hyresregleringens

avveckling in. m. (SOU 1955:35) diskuterat hithörande frågor och ansett

eu avvägning efter i huvudsak de riktlinjer, som nu tillämpas av hyresrådet,

vara lämplig.

Att på sätt motionärerna synas åsyfta tillerkänna hyresgäster i nu ifrågavarande

bostäder en generell rätt att utan hänsyn till de villkor under

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

vilka hyresavtalet ingåtts förhyra bostaden till dess annan lämplig bostad

ställes till deras förfogande skulle innebära att dessa hyresgäster erhölle

en mera gynnad ställning än som enligt nuvarande lagstiftning tillkommer

hyresgäster i allmänhet. Bärande skäl för dylika åtgärder finner hyresrådet

icke ha förebragts.

En minoritet av två ledamöter i hyresrådet sympatiserar med tankegången

i motionerna men anser icke någon lagändring erforderlig, enär det

endast skulle behövas att den gällande hyresregleringslagen beträffande

ifrågavarande bostäder tillämpades strikt.

Svenska arbetsgivareföreningen avstyrker bifall till motionerna.

Landsorganisationen, som förklarar sig icke ha något att erinra mot att

frågan utredes, eventuellt i samband med behandlingen av en allmän och

permanent lagstiftning om besittningsskydd för hyresgäst, yttrar bl. a.:

Det förefaller uppenbart att det ofta måste vara mycket svårt att vid en

uppsägning göra en riktig avvägning mellan arbetsgivarens intresse av att

kunna disponera bostaden för nyanställd arbetskraft och den anställdes

önskemål att få behålla densamma. Under alla förhållanden bör det dock

tillses att hyresgästen erhåller skälig tid för att skaffa annan bostad.

Hgresregleringskommiltén har om hithörande fråga i betänkandet (IV

s. 56—58) uttalat bl. a.:

Då en personalbostad uthyres till en anställd får denne redan vid avtalets

ingående kännedom om hyresvärdens särskilda intresse av att kunna

disponera bostaden när anställningen upphör och han förpliktar sig att

respektera detta intresse. Hyresgästen är sålunda i dessa fall medveten om

att hans hyresrätt är beroende av att ett visst förhållande — arbetsanställningen

— kommer att äga bestånd. Häri ligger onekligen en viss skillnad

gent emot de vanliga hyresavtalen, vid vilka parterna i allmänhet torde utgå

ifrån att hyresgästen såvitt på värden ankommer skall få nyttja lägenheten

till dess någon vid avtalets ingående oförutsedd omständighet inträffar.

Med utgångspunkt från att ingångna avtal, som icke äro ur allmän synpunkt

förkastliga, böra av lagstiftningen respekteras, synes därför huvudregeln

böra vara, att en hyresgäst, som innehar personalbostad på ovan

angivna villkor, skall lämna denna vid anställningens upphörande, därvid

han dock, om detta ej tillförsäkrats honom i avtalet, hör åtnjuta skäligt

rådrum för att ordna sin bostadsfråga. Regeln synes böra gälla även om

anställningens upphörande beror på åtgärd från hyresvärdens sida, åtminstone

om dennes handlande är befogat med hänsyn till arbetsförhållandena.

1 enlighet med vad nu sagts finner kommittén ovan omförmälda praxis

riktig.

Som förut nämnts har framförts förslag alt praxis i hithörande mål borde

lagfästas. Med hänsyn til] att det endast såvitt angår de personalbostäder,

som tillskapats av eller under medverkan av arbetsgivaren, synes föreligga

möjligheter till ett enhetligt bedömande och till att samtliga mål rörande

personalbostäder endast utgöra en mindre del av målen om tillämpning av

7 eller 8 § anser kommittén dock icke, att skäl därtill föreligger.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

31

Kommunal fördelning av hyreslägenheter

I motionerna I: 355 av herrar Norling och Öhman och II: 274 av herr Johansson

i Stockholm m. fl. yrkas »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställer om förslag till lag om fördelning av hyreslägenheter efter behovsprincip

genom samhälleligt (kommunalt) organ, avsedd att tillämpas i landets

största städer samt i övriga tätorter med svår bostadsbrist, där ett mer

avsevärt bestånd av hyreslägenheter förefinnes».

Motionärerna anmärker att, oaktat kommunala förmedlingsorgan finns i

flera större städer, det i avsaknad av lagstiftning på området endast är en

mindre del av de ledigblivna lägenheterna — huvudsakligen det årliga nytillskottet

jämte ledigblivna lägenheter i kommunalt ägda fastigheter — som

ligger under förmedlingsorganens kontroll.

Motionärerna vill därför lägga alla ledigblivna hyreslägenheter i händerna

på samhälleligt organ.

Avgiftsbeläggning av kommunal bytesförmedling

I motionen II: 289 hemställer herr von Friesen, »att riksdagen måtte besluta

om sådan ändring av 10 och 11 §§ hyresregleringslagen, att det blir

möjligt för städerna att uttaga ersättning för sådan bostadsförmedlingsverksamhet,

som avser alt bereda personer, som redan inneha egen bostadslägenhet,

möjlighet att genom byte erhålla annan lägenhet inom samma

stad».

10 och 11 § hyresregleringslagen i de delar som nu är i fråga lyder:

§ 10. Konungen äger förordna, att i kommun, där denna lag äger tilllämpning,

avgiftsfri bostadsförmedling skall anordnas på kommunens bekostnad.

§ 11. Ej må någon mottaga, träffa avtal om eller begära gottgörelse

av hyressökande för anvisning å lägenhet, som är avsedd att helt eller till

väsentlig del nyttjas till bostad och som är belägen i ort, där denna lag

äger tillämpning. Vid yrkesmässig bostadsförmedling må dock sådan gottgörelse

utgå enligt grunder, som bestämmes av hyresnämnden.---

Vad motionären riktar sig mot är att dessa bestämmelser ej möjliggör för

de kommunala bostadsförmedlingarna att uttaga avgift av bytessökande.

Han anför till motivering för sitt yrkande sammanfattningsvis följande.

Bostadsförmedlingarna var tänkta såsom ett slags kristidsorgan med uppgiit

nästan uteslutande att fördela bostäder mellan bostadslösa sökande.

Den efter hand minskade flyttningen från gamla bostadshus medförde emellertid

i åtminstone de större städerna, att bostadsförmedlingarna vanligtvis

kunde ställa lägenheter till förfogande allenast i nybyggda hus, där hyrorna

är myckel höga. För att bereda sådana bostadslösa sökande, som icke kunde

mottaga lägenheter i nybyggda hus, möjlighet att erhålla önskade billigare

bostäder i äldre hus, blev det nödvändigt för bostadsförmedlingarna att

jämväl förmedla byten av lägenheter. Medan antalet bostadslösa sökande

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

väsentligt minskat har antalet personer, som hos bostadsförmedlingarna

ansöker om byte av bostad, undergått avsevärd ökning. Det synes icke oskäligt,

att personer, vilka är lyckliga nog att äga bostad och som genom förmedlingarnas

bistånd kan byta lägenhet, får ersätta förmedlingarna deras

arbete härmed.

Statens hyresråd förklarar i yttrande över motionen att hyresrådet icke

har något att erinra mot att hithörande frågor närmare utredes.

Malmö stads fastighetsnåmnd framhåller bl. a., att avgifterna synes få

debiteras i efterhand, sedan hyresavtalet blivit klart, vilket kan medföra

svårigheter med inkassering av en del avgifter. Om klassificeringen av de

bostadssökande i bostadslösa och icke bostadslösa blir avgörande för avgiftsbeläggning,

skulle detta medföra att även bostadssökande med utdömningsbara

lägenheter behövde betala avgift, såvida man icke skulle ge sig in på

att bedöma innehavda lägenheters beskaffenhet. Den tekniska sidan av frågan

om införande av avgiftsbelagd förmedling torde, om frågan blir aktuell,

tarva en grundlig utredning. Fastighetsnämnden slutar sitt yttrande

med att uttala sin tveksamhet om lämpligheten av att inrätta avgiftsbelagda

kommunala bostadsförmedlingar.

Göteborgs stads bostadsförmedling (majoriteten) finner sig icke kunna

tillstyrka den av motionären föreslagna ändringen och framför bl. a. följande

synpunkter till stöd för sin uppfattning. Ett organ, som till väsentlig del

tillkommit av hänsyn till allmänna sociala intressen, bör betalas av det

allmänna. Att skilja mellan bostadslösa och bytessökande kan vara en

oriktig generalisering, när det gäller exempelvis trångbodda familjer i omoderna

lägenheter. Ekonomiskt sett är betydelsen av motionärens förslag

ringa. Ur allmän bostadspolitisk synpunkt är det betänkligt att försvåra

bytescirkulationen. I Göteborg måste under de närmaste åren utflyttas

tusentals hyresgäster från saneringsmogna bostadsområden. Ur stadsplaneoch

trafiksynpunkt är det dessutom angeläget att underlätta omflyttning

till förmån för kortare avstånd mellan bostad och arbetsplats.

Tre ledamöter av sju inom styrelsen för Göteborgs stads bostadsförmedling

reserverar sig för ett yttrande, som uttrycker den uppfattningen, att

städerna bör beredas möjlighet att uttaga ersättning av alla bytessökande

oberoende av bostadsort. Deras motivering går bl. a. ut på

att denna möjlighet icke kommer att utnyttjas av kommunerna annat än

då detta finnes skäligt, att det är principiellt felaktigt, att en kommunal

institution ej tager ersättning för sådana tjänster, som kommer endast en begränsad

del av kommunens medlemmar till godo, samt att, om bytessökande

måste erlägga en årlig expeditionsavgift, de inaktuella ansökningarna

snart skulle kunna bortgallras.

Stockholms stads bostadsförmedling uttalar, att mot bakgrunden av dagens

bostadssituation, där många bytesframställningar är oavvisliga med

hänsyn till de individuella förhållandena, frågan om avgiftsbeläggning f. n.

synes sakna aktualitet i Stockholm.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

33

REGLER OM BESITTNINGSSKYDD FÖR HYRESGÄST

Frågans tidigare behandling och gällande rätt (prop. s. 49)

Tanken att hyresgäst bör äga rätt att vid hyrestidens utgång påkalla

fortsatt innehav av den förhyrda lägenheten framfördes redan i en motion

vid 1922 års riksdag (11:37). I sitt av riksdagen godkända utlåtande över

motionen uttalade första lagutskottet (uti. nr 23), att frågan syntes böra

utredas.

Möjligheten att anordna ett besittningsskydd för hyresgäst blev sedan

föremål för en särskild utredning av juris professorn V. Lundstedt, redovisad

i ett den 1 november 1923 dagtecknat betänkande (SOU 1923:76).

Lundstedt föreslog viss prioritetsrätt för hyresgästen mot såväl tredje man

som husägaren, men ägaren skulle kunna säga upp kontraktet för att höja

hyran med ett belopp, som motsvarade konjunkturerna på hyresmarknaden,

d. v. s. för att tillgodogöra sig fastighetens ekonomiska värde. Det

gällde alltså endast att hindra ägaren från att fiktivt kräva en summa av

en viss hyresgäst, som han ville fördriva, en summa som varje annan vore

lika litet hågad att betala. Prioritetsrätten skulle bestå endast däri, att

ägare, som sökte driva bort hyresgästen genom hyreskrav av sistnämnda

storlek, blev underkastad skadeståndsskyldighet.

Motionsyrkanden, som gick ut på en optionsrätt eller prioritetsrätt för

hyresgäst, framställdes också vid 1923, 1924, 1925 och 1930 års riksdagar.

Frågan om skydd för innehav av förhyrd lägenhet blev sedermera ingående

diskuterad av den år 1936 tillkallade hyreslagstiftningskommittén.

Kommittén, vars förslag (SOU 1938: 22) ligger till grund för hyreslagstiftningens

nuvarande utformning, fann det angeläget, att lagstiftaren beredde

hyresgästen visst skydd för besittningsrätten till hans lägenhet. De svårigheter,

som mötte strävandena att tillgodose detta intresse, koncentrerades

enligt kommittén i spörsmålet hur en kvarboenderätt skulle kunna förenas

med sådan frihet på hyresmarknaden, som måste anses nödvändig för att

icke nyproduktionen av hyreshus skulle hämmas på grund av faktisk eller

befarad olönsamhet. Kommittén ansåg sig böra stanna vid stadganden, som

fastslog att hyresgästen under vissa betingelser ägde en företrädesrätt till

fortsatt förhyrning av lägenheten och som principiellt berättigade honom

till skadestånd, om denna hans rätt åsidosaites. -— En minoritet inom kommittén

föreslog för sin del regler om en direkt kvarboenderätt för hyresgäst.

— De av kommittémajoriteten förordade skadeståndsbestämmelserna

till skydd för hyresgästens intresse att kvarbo förelädes riksdagen i modifierat

skick (prop. nr 166/1939). Bestämmelserna, som i denna utformning

godtogs av riksdagen, återfinnes i 38—40 §§ allmänna hyreslagen, vilken

lag ingår som 3 kap. i lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast

egendom.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 3 and. Nr 28

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

Någon möjlighet att vid hyrestidens utgång erhålla förlängning av hyresförhållandet

mot hyresvärdens vilja äger hyresgästen icke enligt allmänna

hyreslagen. Helt utan skydd lämnas han dock ej, därest hyresvärden utan

fog vägrar honom att behålla lägenheten. Enligt 38 § äger nämligen hyresgästen,

därest han tvingas flytta, under vissa förutsättningar erhålla skälig

gottgörelse för de kostnader, som är förenade med flyttningen. Härför fordras

först och främst att hyresavtalet slutits för minst sex månader och att

hyresrätten icke är förverkad. Om hyresgästen inom en vecka efter det hyresvärden

sagt upp avtalet ger hyresvärden tillkänna, att han önskar behålla

lägenheten, är hyresvärden skyldig att utan dröjsmål uppgiva på vilka villkor

han är villig att förlänga hyresförhållandet eller också av vilken orsak

han vägrar att medgiva förlängning. Rätt till ersättning för flyttningskostnader

inträder, om hyresvärden underlåter att lämna hyresgästen föreskriven

uppgift, om han för hyresförhållandets förlängning uppställer villkor, som

är otillbörligt, eller om han vägrar att medgiva förlängning av sådan anledning

att hans förfarande måste anses strida mot god sed i hyresförhållanden.

Gäller avtalet för bestämd tid utan förbehåll om uppsägning, skall enligt

39 § vad nu sagts äga motsvarande tillämpning, om hyresgästen viss tid före

hyrestidens utgång ger hyresvärden tillkänna, att han önskar behålla lägenheten.

I fråga om lägenhet, som av hyresgästen brukats för handel, hantverk,

industriell rörelse eller annan förvärvsverksamhet, gäller härutöver att hyresgästen

har viss möjlighet att få ersättning för good-will. Om nämligen

efter hyresgästens avflyttning hyresvärden eller annan i lägenheten utövar

förvärvsverksamhet av samma eller liknande art, äger hyresgästen enligt

38 § andra stycket under villkor som förut sagts av hyresvärden erhålla

skälig ersättning för den ökning av lägenhetens värde, som verksamheten

må ha medfört. Hade hyresgästen övertagit av föregående hyresgäst bedriven

verksamhet, skall skälig hänsyn även tagas till den ökning av lägenhetens

värde, som den föregående hyresgästen kan ha åstadkommit.

Bestämmelserna i 38 och 39 §§ kan icke åsidosättas genom förbehåll i

hyresavtalet (se 40 §).

Departementspromemorian (prop. s. 52)

I promemorian framhålles, att det enligt allmänna hyreslagen beror på

hyresvärdens inställning, om hyresgästen skall få kvarsitta i lägenheten efter

den avtalade hyrestidens utgång. Det skydd, som lagen velat bereda hyresgästen

genom reglerna om skadestånd, innefattar icke någon garanti för

att hyresgästen får behålla lägenheten och är, enligt vad i promemorian uttalas,

även i övrigt icke av så stort värde. Denna ordning betecknas såsom

otillfredsställande. Att dessa brister i lagen icke gjort sig mera påminta

under senare år sammanhänger med att hyresregleringslagens bestämmelser

här trätt emellan.

En lagstiftning i ämnet måste, framhålles det i promemorian, bygga på

s. 35 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

35

en avvägning mellan hyresvärdens och hyresgästens intressen. Lagstiftningen

måste anknyta till allmänna hyreslagen, enligt vilken hyressättningen är

fri. Viss ledning kan dock hämtas från bestämmelserna i hyresregleringslagen.

Hyresgästen bör enligt promemorian ha en formlig rätt att vid hyrestidens

utgång erhålla nytt hyresavtal. Hyresvillkoren får därvid i första hand

bestämmas genom överenskommelse mellan parterna. Kan ej överenskommelse

nås, bör avtalet uppta den hyra och de villkor i övrigt, som hyresvärden

fordrar. Denna grundsats måste dock vidkännas visst undantag. I promemorian

anföres:

En obegränsad frihet för hyresvärden att själv bestämma hyran och övriga

avtalsvillkor skulle kunna göra hyresgästens rätt till nytt avtal illusorisk.

Hyresvärden skulle nämligen kunna tvinga hyresgästen att avflytta

genom att fordra en uppenbart oskälig hyra eller annat otillbörligt villkor.

För den skull bör, om hyresvärden fordrar hyra, som i betraktande av lägenhetens

skick och övriga omständigheter är oskälig, eller annat villkor,

som måste anses strida mot god sed i hyresförhållanden eller eljest vara

otillbörligt, sådant villkor icke bli gällande. Då å andra sidan den föreslagna

lagstiftningen icke åsyftar att reglera hyresnivån utan endast att stärka besittningsskyddet,

torde anledning saknas att i vidare mån än nu sagts meddela

bestämmelser om hyra eller andra hyresvillkor. Fråga uppkommer då

hur hyresvillkoren skall bestämmas, om vad hyresvärden fordrat finnes vara

oskäligt. Det torde vara bäst förenligt med den angivna ståndpunkten att

lagstiftningen icke heller för detta fall innehåller någon regel, som hänför

sig till villkorets skälighet, utan att i stället det tidigare avtalet blir tillämpligt.

I promemorian påpekas, att 43 § allmänna hyreslagen för extrema fall

öppnar möjlighet att jämka villkoren i det tidigare avtalet i den ena eller

andra riktningen.

Rätt till nytt hyresavtal anses dock icke böra tillkomma hyresgästen i alla

fall. Härom anföres i promemorian:

Bestämmelserna om besittningsskydd torde böra gälla, endast då lägenhet

förhyrts till bostad eller för drivande av handel, hantverk, industriell rörelse

eller annan förvärvsverksamhet. Härigenom uteslutes hyresförhållanden för

andra ändamål. Gränsdragningen blir måhända icke fullt skarp men olägenheten

härav torde undanröjas genom de undantag, som i övrigt kommer att

förordas, från huvudregeln om rätt för hyresgäst till nytt avtal.

I hyresvärdens intresse torde böra uppställas vissa ytterligare begränsningar

av lagstiftningens tillämplighetsområde. Besittningsskyddet hör så

konstrueras, att del endast omfattar lägenheter, som typiskt sett är avsedda

för uthyrning. Enfamiljshus torde därför böra undantagas. Likaså hör reglerna

icke gälla för tvåfamiljshus. Här kan endast den ena lägenheten sägas

typiskt sett vara avsedd för uthyrning. Skulle båda lägenheterna vara uthyrda,

bör det under normala förhållanden på bostadsmarknaden_ och det

är för sådana förhållanden reglerna närmast utformas — icke ställas hinder

i vägen för ägaren att vid hyrestidens utgång själv taga en lägenhet i

anspråk. Ej heller i övrigt torde reglerna böra gälla tvåfamiljshus. Hyresvärd

och hyresgäst kan i sådant hus icke undgå att komma i nära personlig

kontakt med varandra. Det synes därför icke lämpligt, att hyresvärden skall

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

vara skyldig att låta hyresgästen kvarbo, även om t. ex. misshälligheter uppkommit

dem emellan. Det sagda har avseende å bostadslägenheterna. Skulle

i ett en- eller tvåfamilj shus därjämte finnas butiker eller andra af färslägenheter,

synes tillräcklig anledning icke förekomma att undantaga dem från

reglerna om besittningsskydd.

Jämväl upplåtelse av möblerad bostad föreslås undantagen från reglerna

om besittningsskydd. Vad i promemorian sagts om upplåtelse av bostad i

en- och tvåfamilj shus anses i huvudsak träffa in även här.

Även om reglerna om besittningsskydd är tillämpliga, bör enligt promemorian

hyresgästen dock icke alltid äga rätt till nytt hyresavtal. Om de undantag,

som bör uppställas inom ramen för den nya lagstiftningen, anföres

följ ande:

Om hyresrätten enligt det tidigare avtalet är förverkad, bör hyresgästen

icke äga påkalla nytt avtal. Ej heller bör rättsordningen ingripa till hans

skydd, om hans behov av lägenheten måste anses ringa.-----

Om upplåtelsen var betingad av att hyresgästen var anställd i hyresvärdens

tjänst, bör hyresgästen icke kunna tvinga sig kvar i lägenheten, om

han själv frivilligt lämnat anställningen eller eljest genom något sitt förhållande

givit anledning till att anställningen upphör. Undantagsvis kan

dock omständigheterna vara sådana, att det ter sig rimligt att hyresgästen

ändock får kvarbo, t. ex. om han efter mångårig anställning ser sig nödsakad

att sluta på grund av ålder eller ohälsa och hans kvarboende icke vållar hyresvärden

avsevärt men. Om synnerliga skäl talar därför, bör därför hyresgästen

äga rätt till nytt hyresavtal trots att anställningen upphört. Vad nu

sagts avser endast det fall, att det är hyresgästen-arbetstagaren som givit anledning

till anställningens upphörande. Är det däremot hyresvärden-arbetsgivaren

som själv, utan något hyresgästens förvållande, bragt avtalet till slut,

torde däremot rätt till nytt hyresavtal alltjämt böra tillkomma hyresgästen,

såframt ej annat följer av den allmänna regel, som i det följande kommer

att förordas. ■— -—- —

Slutligen torde som allmän regel böra stadgas, att hyresgäst icke är berättigad

till nytt hyresavtal, om hyresvärden har ett väsentligt intresse av att

kunna förfoga över lägenheten och det icke kan anses strida mot god sed i

hyresförhållanden eller eljest vara obilligt, att han fordrar att hyresgästen

skall avflytta. Härunder inrymmes en serie olikartade fall. Regeln kan bli

att tillämpa, om hyresvärden själv är i trängande behov av lägenheten till

bostad, om han önskar helt ombygga huset, om hyresgästen varit anställd i

hyresvärdens rörelse och hyresvärden på grund av omläggning av denna

nödgats avskeda hyresgästen och nu behöver lägenheten till bostad för annan

anställd o. s. v., allt dock under förutsättning att en avvägning mellan

hyresvärdens och hyresgästens intressen talar för att hyresgästen bör vika.

Vid denna intresseavvägning bör uppenbarligen stor hänsyn tagas till läget

på hyresmarknaden.

Uppstår tvist om rätt till nytt hyresavtal eller om skäligheten av de villkor,

som hyresvärden fordrar, skall tvisten avgöras av allmän domstol.

De nya reglerna anses i princip böra äga tillämpning även å äldre avtal

I den mån hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd m. m.

är tillämpliga, skall de nya reglerna icke gälla. Reglerna föreslås upptagna

i en lag om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

37

Behovet av särskilda besittningsskyddsregler

Remissyttranden (prop. s. 55)

över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av ett stort antal

myndigheter och sammanslutningar.

För den följande framställningen är att observera, att 28 hyresnämnder,

som yttrat sig, var för sig räknats som en särskild remissmyndighet.

Rörande remissmyndigheternas allmänna inställning till

förslaget må till en början framhållas, att flertalet finner det i princip

riktigt, att ett förstärkt besittningsskydd beredes hyresgäst. Ett drygt trettiotal

myndigheter och sammanslutningar tillstyrker förslaget eller lämnar

dess huvuddrag utan erinran. I ett nästan lika stort antal yttranden förordas,

att frågan först måste göras till föremål för ytterligare utredning. I fem

yttranden godtages dock förslaget som ett provisorium. Helt avvisande till

tanken att innan det visat sig erforderligt införa ett starkare besittningsskydd,

än det som nu ges genom reglerna i den allmänna hyreslagen, ställer

sig ett drygt femtontal remissinstanser. Mer eller mindre tydliga avstyrkanden

av förslaget i befintlig form föreligger från ett fyrtiotal

myndigheter och organisationer. Ungefär lika många remissmyndigheter

kan sägas tillstyrka förslaget, flera av dem likväl under ganska starka reservationer.

Bland dem som tillstyrker förslaget eller lämnar dess huvuddrag

utan erinran kan uppräknas hovrätten för Västra Sverige

(majoriteten), bostadsstyrelsen, statens priskontrollnämnd, fem av sex

hörda länsstyrelser, Svenska stadsförbundet, Landsorganisationen, Sveriges

akademikers centralorganisation och ett tjugotal hyresnämnder.

Som förut framhållits förordar närmare ett trettiotal remissinstanser, att

frågan om besittningsskydd för hyresgäst göres till föremål för ytterligare

utredning.

Till tanken att besittningsskyddet på något sätt bör förstärkas — dock

på grund av frågans komplicerade beskaffenhet först efter en grundligare

utredning än som blivit gjord — ansluter sig bl. a. hovrätten över Skåne

och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige (majoriteten), överståthållarämbetet,

länsstyrelsen i Stockholms län, Skånes handelskammare, några

hyresnämnder, Föreningen Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges

stadsdomare, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

u. p. a. och Tjänstemännens centralorganisation.

Ytterligare remissmyndigheter, som anser att en lagstiftning i ämnet måste

föregås av ett mera omfattande utredningsarbete, är Svea hovrätt, Sveriges

hantverks- och småindustriorganisation och Sveriges grossistförbund,

vilka dock närmast synes ifrågasätta behovet av ett utvidgat besittningsskydd.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

Utan att närmare taga ställning till behovet av besittningsskydd avstyrker

bl. a. lagberedningen, Stockholms handelskammare, handelskammaren

i Göteborg, Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Svenska byggnadsindustriförbundet

lagstiftning utan ytterligare utredning.

Några av de remissmyndigheter, som förutsätter ytterligare utredning i

ämnet, har ansett, att promemorians förslag bör kunna genomföras

som ett provisorium. Uttalanden i sådan riktning göres

av länsstgrelsen i Stockholms län, Stockholms handelskammare —- den

senare dock endast under förutsättning att en omfattande avveckling av

hyresregleringen kommer till stånd — Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Svenska byggnadsindustriförbundet och Kooperativa förbundet.

Även vissa andra remissmjmdigheter förordar att besittningsskyddsreglerna

blott får tidsbegränsad giltighet.

En helt avvisande inställning till ett utvidgat besittningsskydd

intar statens hyresråd, länsstyrelsen i Malmöhus län, handelskammaren

för Örebro och Västmanlands län och i Gävle, Norrbottens och Västerbottens

läns handelskammare, fyra hyresnämnder, Sveriges advokatsamfund,

Sveriges fastighetsägareförbund, Malmö fastighetsägareförening,

Svenska företagares riksförbund, Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen

och Sveriges grossistförbund.

Departementschefen (vid lagrådsremisser prop. s. 70)

Beträffande behovet av utvidgade regler om besittningsskydd för hyresgäst

anförde departementschefen bl. a. följande.

Den som förhyrt lägenhet till bostad eller för annat ändamål har mestadels

ett starkt intresse av att kunna kvarsitta i lägenheten även efter den

avtalade hyrestidens utgång. Den allmänna hyreslagen tillgodoser dock endast

i mycket begränsad utsträckning detta hyresgästens intresse. Han är

praktiskt taget helt beroende av hyresvärdens gottfinnande.

Enligt min mening ter sig en reform på denna punkt starkt påkallad. Visserligen

låter i allmänhet hyresvärden den skötsamme hyresgästen få nytt

hyresavtal, men hyresgästen kan icke förlita sig på att så kommer att ske.

Otryggheten i hyresgästens ställning medför nackdelar för honom i skilda

hänseenden. Lagen bör bygga på en lämplig avvägning mellan hyresvärdens

och hyresgästens intressen. För närvarande tillgodoser den alltför ensidigt

hyresvärdens anspråk på att få disponera över fastigheten och lämnar hyresgästen

i allt väsentligt utan skydd. Under de år som lagstiftningen om hyresreglering

varit gällande har hyresgästen varit tillförsäkrad ett starkt besittningsskydd,

och det har alltmera framstått såsom naturligt att ett sådant

skydd skulle bibehållas även under normala förhållanden.

I och med att hyresregleringen, såsom jag i det föregående förordat, nu

skall börja avvecklas, träder frågan om besittningsskydd för hyresgäst i

förgrunden. Enligt min mening måste frågan bringas till en åtminstone pro
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

39

visorisk lösning, innan hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd

upphör. Till följd av de betydande insatser som det allmänna gör för

att främja bostadsförsörjningen torde någon risk för minskad bostadsproduktion

icke behöva befaras, om ett lämpligt avvägt besittningsskydd införes.

Ett nytt förslag i ämnet föreligger i departementspromemorian, vilket blivit

ingående belyst i de talrika remissyttrandena. Enligt min mening innebär

promemorians förslag en god lösning, som efter någon överarbetning

av detaljerna bör kunna lagfästas. För att iakttaga all försiktighet synes det

emellertid lämpligast att låta den nya lagstiftningen gälla som ett provisorium

för de närmaste åren. De praktiska erfarenheter som då kan vinnas under

lagens tillämpning bör kunna bli till nytta, då det senare gäller att antaga

slutgiltiga regler om besittningsskydd för hyresgäst. Jag har för avsikt

att senare hemställa om Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla sakkunniga

för att verkställa en översyn av allmänna hyreslagen. Åt denna utredning

torde böra uppdragas att utarbeta definitiva bestämmelser om besittningsskydd,

vilka därvid bör inarbetas i den allmänna hyreslagen.

Jag vill alltså förorda att regler om besittningsskydd nu upptages i en

provisorisk lag av tidsbegränsad giltighet.

Lagrådet

I denna del anför lagrådet bl. a. (prop. s. 104).

Till stöd för de nu föreslagna bestämmelserna har ej kunnat åberopas

några erfarenheter rörande tillämpningen under normala förhållanden av

reglerna i 38—40 §§. Normala förhållanden ha nämligen ej varit rådande

på hyresmarknaden sedan 1939 års lagstiftning den 1 januari 1940 trädde

i kraft. Uppenbart är att hyresgästernas behov av besittningsskydd är i

synnerlig grad beroende av tillgången på lägenheter, och då numera så lång

tid förflutit sedan det rådde balans mellan tillgång och efterfrågan på hyresmarknaden,

är det naturligt, om många icke göra klart för sig, att hyresgäst

under normala tider icke behöver ett lika starkt besittningsskydd

som under tider av brist på bostäder och andra lägenheter.

Vid den tillämnade översynen av den allmänna hyreslagen böra emellertid

självfallet även reglerna i 38—40 §§ komma under omprövning. Att det

även under normala förhållanden kan behövas ett starkare besittningsskydd

för hyresgäst än dessa regler innebära vill lagrådet ej hålla för uteslutet.

Sålunda kan den där stadgade skadeslåndsskyldigheten böra utsträckas,

t. ex. att omfatta även ersättning för ideell skada och gottgörelse i vissa fall

för av hyresgästen bekostade reparationer. Å andra sidan är det tydligt, att

om besittningsskyddet utformas som en verklig kvarboenderätt, en sådan

anordning måste medföra, förutom en viss risk för menlig inverkan å bostadsproduktionen,

även andra påtagliga nackdelar. Skyddet måste förbindas

med viss hyreskontroll, som lätt kan mer eller mindre få karaktären av

hyresreglering. Dessutom måste regelsystemet bli tämligen invecklat och

därjämte ägnat att i olika avseenden komplicera rättsförhållandet mellan

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år i956

hyresvärd och hyresgäst. Reglerna kunna därför understundom bli svåra

att tillämpa. Vidare är att märka att systemet med skadeståndsskyldighet

medför den fördelen att befogenheten av hyresvärdens avböjande av fortsatt

hyresförhållande blir föremål för prövning i efterhand, vilket ofta nog

medger ett säkrare bedömande.

Såsom framhållits under remissbehandlingen berör en lagstiftning om besittningsskydd

för hyresgäster frågor som äro av utomordentlig vikt icke

endast för parterna på hyresmarknaden utan för hela samhället. De intresseavvägningar

som måste göras tarva grundliga överväganden. I remissprotokollet

uttalas också att en lagstiftning på detta område är förenad med

betydande vanskligheter. Det ter sig under sådana förhållanden föga ändamålsenligt

att nu, med föregripande av den utredning som departementschefen

avser att igångsätta, genom provisorisk lagstiftning meddela bestämmelser

om hur besittningsskyddet skall vara beskaffat. Till stöd för förslaget

anföres i remissprotokollet att de praktiska erfarenheter som kunna

vinnas under den provisoriska lagens tillämpning böra kunna bli till nytta

då det senare gäller att antaga slutgiltiga regler i ämnet. Detta må vara riktigt,

såvitt meningen är att pröva allenast hur de nya reglerna verka. Att

märka är emellertid, att med den föreslagna ordningen det aldrig skulle bli

utrönt hur pass effektivt skydd mot obefogade uppsägningar den allmänna

hyreslagens nu gällande, så sent som 1939 tillkomna regler äro i stånd att

ge under normala förhållanden; det kan starkt ifrågasättas om förfaringssättet

överensstämmer med grundsatsen, att avtalsfriheten ej bör inskränkas

mera än som betingas av ett påvisbart behov. Därjämte må framhållas

att den provisoriska lagstiftningens tillämplighetsområde sannolikt under

avsevärd tid framåt skulle bli mycket begränsat.

Emellertid torde anledningen till att provisoriska regler föreslås främst

vara att söka däri, att lagstiftningen är avsedd ej blott för normala förhållanden

utan även för övergången från hyresregleringen till en friare hyresmarknad.

Om hyresregleringens avveckling, såsom departementschefen förordat

och även enligt lagrådets mening är önskvärt, skall kunna påbörjas

innan full balans inträtt mellan tillgång och efterfrågan på lägenheter, torde

det vara skäl att i orter, där det fortfarande råder viss bostadsbrist, under

en övergångstid bibehålla ett starkare uppsägningsskydd än det som den

allmänna hyreslagens regler erbjuda.

Vare sig den föreslagna lagstiftningen bör ses företrädesvis ur synpunkten,

att den är avsedd att reglera hur hyresgästs besittningsskydd skall vara

beskaffat under normala förhållanden, låt vara blott provisoriskt, eller den

bör betraktas huvudsakligen som en övergångslagstiftning, synes den ordning

som där stadgas vara behäftad med så allvarliga brister att den svårligen

kan godtagas. Härvid åsyftas framför allt de föreslagna reglernas inverkan

på rättsförhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst.

Sedan lagrådet (prop. s. 107—108) ganska ingående behandlat de svårigheter

som med de föreslagna reglerna uppstår när parterna ej kan enas

om hyrans storlek, fortsätter lagrådet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

Fråga uppkommer då, vilka bestämmelser som i stället erfordras för att

efter hyreskontrollens avveckling i orter, där viss bostadsbrist fortfarande

råder, förmedla övergången till en fri hyresmarknad.

Den ordning som enligt förevarande lagförslag skulle gälla torde framförallt

i två hänseenden vara mindre väl lämpad för ifrågavarande ändamål.

Det synes för det första antagligt, att den genom sin stela reglering ej

skulle på ett tillfredsställande sätt främja anpassningen efter läget på hyresmarknaden.

I följd härav skulle den kunna medföra, i vissa fall att hyresläget

bleve för länge fastlåst vid den förutvarande hyresnivån, i andra

fall åter att hyrorna alltför snabbt ginge i höjden. För att icke någon av

dessa tendenser skall kunna göra sig för starkt gällande bör under övergångstiden,

när hyresvärd och hyresgäst ej kunna enas, ett efter marknadsläget

anpassat skäligt belopp kunna fastställas.

För det andra kan lämpligheten av att nu ifrågavarande uppgifter överlämnas

åt de allmänna domstolarna ifrågasättas. Redan den ökade arbetsbelastning

som skulle komma att påläggas domstolarna talar mot att prövningen

skulle ankomma på dem. Det synes föga sannolikt att storstädernas

underrätter skulle kunna bemästra dessa nya uppgifter utan ansenlig förstärkning

av deras organisation. Dessutom skulle rättegångsfÖTfarandet

medföra att tvisterna komme att draga alltför långt ut på tiden med alla

de olägenheter som därav bleve en följd. Slutligen skulle rättegångskostnaderna

ofta nog komma att stiga till betydande belopp.

Vidare bör beaktas önskvärdheten av att nya bestämmelser, medförande

allehanda tillämpningsproblem och svårigheter, icke i onödan tillskapas.

Det anförda synes närmast anvisa den utvägen, att i orter där så finnes

påkallat hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd m. m.

under en övergångstid erhålla fortsatt tillämpning efter det själva hyreskontrollen

avskaffats. Enligt förslaget angående ändringar i hyresregleringslagen

skall motsvarande ordning gälla beträffande statsbelånade hus,

och något lagtekniskt hinder mot att det förfares på enahanda sätt beträffande

den regionala avvecklingen torde ej föreligga. Även om en något mindre

ingripande prövning än ifrågavarande bestämmelser förutsätta skulle

kunna vara tillfyllest synes, med hänsyn till önskvärdheten av att icke nya

regler bli att tillämpa under övergångstiden, de gällande bestämmelserna

böra godtagas.

Lagrådet förordar därför att i hyresregleringslagen vidtagas ändringar i

syfte att möjliggöra, i den mån det finnes erforderligt, att å ort, där hyreskontroll

icke vidare behövs, emellertid fortfarande skola kunna tillämpas

lagens bestämmelser om ogiltigförklarande av uppsägning, förlängning av

hyresavtal och övertagande av lägenhet ävensom de föreskrifter nu nämnda

tillämpning påkallar.

För genomförandet av vad sålunda förordats torde Kungl. Maj:t genom

bestämmelser i 1 § hyresregleringslagen böra bemyndigas förordna icke

blott, såsom det remitterade förslaget angående ändring i lagen innebär, all

denna skall upphöra att äga tillämpning i viss ort eller del därav, utan även

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

att i viss ort eller del därav skola, med uteslutande av övriga stadganden i

lagen, tillämpas bestämmelserna i 7, 8 och 8 a §§, 13—22 §§ samt 25—31 §§.

Lämpligast synes vara att de nya bestämmelserna upptagas i ett nytt tredje

stycke i 1 §.

Enligt 7 § hyresregleringslagen äger hyresnämnd under vissa förutsättningar

förlänga hyresförhållande mot den hyra som hyresvärden enligt 2—6

§§ äger betinga sig och på de villkor i övrigt som finnas skäliga. Av stadgandet

torde följa, såsom departementschefen anfört beträffande de statsbelånade

husen, att om 2—6 §§ icke äro tillämpliga, hyresnämnden har att vid

förlängning av hyresförhållandet bestämma hyran till skäligt belopp. Några

närmare föreskrifter rörande prövningen torde icke kunna givas. Att hyran

för jämförliga lägenheter bör beaktas är självfallet. Likaledes synes uppenbart

att, såsom departementschefen uttalat i fråga om den föreslagna domstolsprövningen,

hyresnämnderna icke skola lägga hinder i vägen för en

skälig uppjustering av hyrorna.

Beaktas vad som här förordats synes vid meddelande av förordnande, att

lagens ovan angivna bestämmelser rörande besittningsskydd skola tillämpas

i viss ort, vissa föreskrifter erfordras beträffande förordnandets tillämpande.

Sådana föreskrifter torde kunna utfärdas av Kungi. Maj :t med stöd redan

av bestämmelsen under 6) i andra stycket av gällande övergångsstadganden

till hyresregleringslagen, varför särskilt bemyndigande härutinnan

icke behöves. Ej heller i övrigt synas jämkningar erforderliga vare sig i

nämnda övergångsstadganden eller i den föreslagna lagen med vissa bestämmelser

som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört. Däremot

synes 1 § i bostadsrättskontrollagen böra jämkas så, att såsom förutsättning

för lagens tillämpning upptages att 2—6 §§ i hyresregleringslagen äro

gällande i orten.

Departementschefen (i propositionen)

Efter inhämtat yttrande av lagrådet anför departementschefen bl. a. (prop.

s. 121).

Enligt min mening är det en viktig social angelägenhet att komplettera

den allmänna hyreslagen med ett effektivt besittningsskydd för hyresgäst.

Såsom jag anfört vid remissen av förslaget till lagrådet torde ett fullt verksamt

skydd icke kunna beredas hyresgäst enbart genom regler om skadestånd.

De farhågor, som lagrådet uttalat för att en kvarboenderätt skulle

draga med sig nackdelar i olika hänseenden, finner jag betydligt överdrivna.

Då jag alltså icke är beredd att frångå tanken att bereda hyresgäst ett

besittningsskydd genom en verklig kvarboenderätt, återstår frågan, om en

lagstiftning — av provisorisk natur — nu bör genomföras eller om därmed

bör anstå i avbidan på ytterligare utredning. Enligt min mening kan det

icke komma i fråga att påbörja ens en successiv avveckling av hyresregleringen

utan att ha andra regler om besittningsskydd att falla tillbaka på än

de som framgår av 38—40 §§ i allmänna hyreslagen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

Lagrådet, som beaktat behovet av ett starkare besittningsskydd åtminstone

under en övergångstid sedan hyresregleringen upphört, har framfört

den tanken, att man bör låta hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd

fortfarande gälla. Förslaget innefattar enligt min mening

icke någon framkomlig utväg. Bestämmelserna om uppsägningsskydd innefattar

nämligen — och måste enligt sakens natur innefatta — även regler

om hyrans storlek. Med lagrådets förslag, enligt vilket den nuvarande anknytningen

till reglerna i 2—6 §§ hyresregleringslagen går förlorad, skulle

åt hyresnämnd överlämnas att efter fri skälighetsprövning reglera hyresnivån

i orten. Något sådant kan icke vara lämpligt. Vad angår de statsbelånade

husen skall enligt vad jag i det föregående förutsatt någon fri hyressättning

icke förekomma. Att uppsägningsskyddet här står kvar kan därför

icke medföra några olägenheter. Mot lagrådets förslag kan vidare erinras,

att det i själva verket skulle innefatta en fortsatt hyresreglering, ehuru av

delvis annat innehåll än den nuvarande.

Annan möjlighet att nu anordna en provisorisk förstärkning av besittningsskyddet

— på annat sätt än medelst genomförande av det remitterade

lagförslaget — torde icke kunna påvisas. Valet står därför mellan att avstå

från att nu påbörja en successiv avveckling av hyresregleringen och att påbörja

en sådan avveckling och tillika genomföra den föreslagna lagstiftningen

om besittningsskydd. I viss utsträckning finner jag mig kunna beakta

de erinringar som lagrådet framställt. I övrigt får de praktiska erfarenheter,

som kommer att vinnas vid lagens tillämpning, bli avgörande för hur en definitiv

lagstiftning i ämnet bör utformas.

Motioner

I motionerna 1:587 av herr Lindblom m. fl. och 11:772 av herr Ståhl

m. fl. hemställes,

»att riksdagen i anledning av proposition nr 168 måtte

dels uttala sin anslutning till tanken att justitieministern måtte erhålla

Kungl. Maj:ts bemyndigande att ofördröjligen tillkalla sakkunniga för att

verkställa en översyn av den allmänna hyreslagen, varvid skulle kunna uppdragas

åt de sakkunniga att före slutförandet av en översyn av lagstiftningen

i sin helhet såsom en särskild uppgift avgiva betänkande i frågan om utvidgning

av det nuvarande besittningsskyddet enligt §§ 38—40;

dels ock avslå vid propositionen fogade förslag till lag om rätt i vissa fall

för hyresgäst till nytt hyresavtal».

Motionärernas motivering är sammanfattningsvis följande.

Då icke blott avvecklingen av hyresregleringen utan även frågan om översynen

av den allmänna hyreslagstiftningen ansetts böra beredas av särskilda

sakkunniga, är det otillfredsställande, om de viktiga och svårbedömbara intressen,

som innefattas i frågan om kvarboenderält för hyresgäster, avgöres

på grundval av departementspromemorian. Även remissinstanser, som är

positivt inställda till tanken på ett besiltningsbeskydd, och som företräder

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

grupper, i vilkas intresse det ifrågasatta skyddet skulle anordnas, har funnit

övervägande skäl tala för att ett avgörande icke nu bör forceras fram.

Av de rättsvårdande myndigheterna har alla utom en avstyrkt lagstiftning

utan ytterligare utredning.

Det kan finnas anledning utgå ifrån att det även under normala förhållanden

kan behövas ett starkare besittningsskydd för hyresgäst än nuvarande

regler innebär, men ett avgörande av frågan bör grundas på en utredning,

i vilken även skiljaktiga meningar kommit till uttryck.

Ett bevarande av uppsägningsrätten utgör i själva verket ett betydande

hyresgästintresse i den mån en icke önskvärd hyresgästs intresse kommer

i konflikt med övriga hyresgästers.

Man synes ha anledning att se på frågan också såsom en faktor av betydelse

för den framtida bostadsförsörjningen och avveckling av bostadsbristen.

För ett lämpligt utnyttjande av icke minst det äldre bostadsbeståndet

skulle det kunna vara önskvärt att på olika sätt söka främja en livligare omflyttning.

Det är ur denna synpunkt angeläget att den kommande lagstiftningen

utformas så, att den — utan att hyresgästernas intresse trädes

för när — i rimlig utsträckning tillgodoser även detta syfte.

Den ståndpunkt i fråga om hyresregleringens avveckling som tagits i propositionen

innebär att dylik avveckling inom den närmaste tiden sannolikt

kommer till stånd endast beträffande ett fåtal mindre orter. Förutsatt att

den aviserade utredningen snarast kommer till stånd och skyndsamt bedriver

sitt arbete, bör ett lagförslag om ökat besittningsskydd kunna föreläggas

riksdagen, innan en mera omfattande avveckling av hyresregleringen

har kunnat ske.

I motionerna I: 583 av herr Larsson, Nils Theodor, m. fl. och II: 766 av

herr Rubbestad m. fl. hemställes bl. a.

»att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om så skyndsam

översyn av allmänna hyreslagen, att förslag till ändrade bestämmelser om

besittningsskydd för hyresgäst må kunna framläggas redan till 1957 års

riksdag, varvid i motionen anförda synpunkter bör beaktas».

I motiveringen till denna hemställan riktas kritik mot förslagets utformning

men framhålles samtidigt det angelägna i att hyresregleringens avveckling

snarast påbörjas. Lagförslaget bör därför enligt motionärernas mening

kunna antagas som ett kort provisorium, under förutsättning att den

i propositionen bebådade översynen av hyreslagen verkställes så skyndsamt,

att proposition kan framläggas till 1957 års riksdag, varvid en av riktpunkterna

för prövningen bör vara att de nya lagbestämmelsernas giltighetsumråde

icke utsträckes till orter, som hittills ej varit hyresreglerade.

Motionerna 1:586 av herr Bergh, Ragnar, och 11:768 av herr Gezelius

m. fl. utmynnar i ett yrkande,

»att riksdagen dels måtte besluta, att hyresregleringslagens bestämmelser

om ogiltigförklaring av uppsägning, förlängning av hyresavtal och överta
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

gande av lägenhet må — i den mån det befinnes erforderligt — bibehållas

under en tid av tre år från det regleringen avvecklats i orter och för fastigheter

där regleringen enligt yrkanden i de likalydande motionerna 1:458

och 11:596 föreslås avvecklad, dock att ifrågavarande skyddsbestämmelser

ej skall gälla för en- och tvåfamilj shus samt uthyrningsrum, dels ock vid

bifall till förestående yrkande avslå Kungl. Maj :ts förslag till lag om rätt i

vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal,

samt att vederbörande utskott måtte för tillgodoseende av motionens syfte

utarbeta därför erforderlig lagtext».

Av motionernas motivering intages här följande.

Vad beträffar behovet av ett uppsägningsskydd i en normal hyresmarknad

lämnar den promemoria, på vilken departementschefens förslag

bygger, icke någon som helst ledning. Det förhållandet att hyresregleringslagens

bestämmelser om skydd mot uppsägning vuxit sig in i den allmänna

uppfattningen såsom en rättighet, som naturligen tillkommer en lojal

hyresgäst, kan icke äga något vitsord, när det gäller att bedöma behovet

av uppsägningsskydd i en hyresmarknad, där det finnes erforderlig tillgång

på lägenheter. Den nuvarande inställningen till behovet av ett besittningsskydd

är till avgörande del dikterad av bristen på bostäder.

Vad beträffar behovet av ett besittningsskydd under hyresregleringens

avvecklingsperiod synes det icke uteslutet att just förhandenvaron

av ett sådant skydd kan medverka till att möjliggöra en smidigare

och effektivare avveckling av själva hyreskontrollen. Det framstår

emellertid då som naturligare att ett sådant besittningsskydd icke tillskapas

genom en särskild provisorisk lagstiftning vid sidan av hyres- och hyresregleringslagarna

utan att detsamma knytes till själva hyresregleringslagen.

Som lagrådet förordat bör därför i hyresregleringslagen vidtagas sådana

ändringar att — i den mån det befinnes erforderligt — å ort, där hyreskontrollen

icke vidare behövs, hyresregleringslagens bestämmelser fortfarande

skall kunna tillämpas om ogiltigförldarande av uppsägning, förlängning

av hyresavtal och övertagande av lägenhet. Jämväl i fall där

hyreskontrollen kategorimässigt kan avvecklas synes möjligheter böra finnas

att bibehålla förenämnda skyddsbestämmelser. Reglerna härom bör

emellertid göras tidsbegränsade till tre år.

Vad beträffar frågan om en lagstiftning av den omfattning

och genomgripande betydelse på äganderättens område, som den här aktuella

utgör, över huvud taget bör vara provisorisk, synes denna

böra besvaras nekande. En provisorisk lagstiftning har ofta en benägenhet

att permanentas utan att avgörande motiv anföres för dess vidare bestånd,

ty redan dess existens kan ha påverkat den allmänna rättsuppfattningen

så att det blir svårt att avveckla lagstiftningen.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 dr i956

De föreslagna reglernas innehåll

Den framtida hyresnivån

Remissyttranden (prop. s. 61)

I flera yttranden framhålles, att det är mycket vanskligt att avgöra

vad som är oskälig hyra.

Sålunda anför Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Svenska byggnadsindustriförbundet,

att det i dag, efter 13 års hyresreglering, torde vara

omöjligt att avgöra, om en hyra är oskälig eller icke. Enda sättet att få veta

vad en lägenhet marknadsmässigt är värd är att låta efterfrågan påverka

prisbildningen.

Lagberedningen anser, att hyressättningen bör anpassas efter konjunkturerna

på hyresmarknaden och icke — såsom enligt hyresregleringslagen —

bero av byggnadskostnaderna för det aktuella huset.

Hyresgästernas riksförbund och Tjänstemännens centralorganisation fruktar,

att förslaget skall medföra hyreshöjningar, som gör besittningsskyddet

illusoriskt. Å andra sidan anmärker länsstyrelsen i Stockholms län att det

kan ifrågasättas, om icke stadgandet i praktiken skulle bli ett instrument

för reglering av hyresnivån.

Departementschefen (prop. s. 71)

En lagstiftning om besittningsskydd bör, såsom framhållits i departementspromemorian,

bygga på grundsatsen, att hyresgästen skall äga rätt

att vid hyrestidens utgång erhålla nytt hyresavtal. Det centrala problem

som härvid uppställer sig är, hur hyresvillkoren skall bestämmas, om hyresvärd

och hyresgäst icke kan enas. Den allmänna hyreslagen utgår från

att hyrans storlek och övriga villkor för hyresavtal är fria. Lagstiftningen

om besittningsskydd måste anknyta till allmänna hyreslagen och följaktligen

bör även de nya reglerna bygga på principen om en fri hyressättning. I

den mån behov föreligger av fortsatt hyreskontroll och denna icke kan utövas

genom den statliga långivningen, ter det sig naturligt att behålla hyresregleringen.

Kan hyresvärd och hyresgäst icke enas om hyresvillkoren, bör med hänsyn

till det anförda det nya avtalet upptaga den hyra och de villkor i övrigt,

som hyresvärden fordrar. Denna regel måste dock vidkännas ett undantag.

Såsom framhållits i promemorian skulle nämligen en obegränsad frihet för

hyresvärden att själv bestämma hyran och övriga avtalsvillkor göra hyresgästens

rätt till nytt avtal illusorisk. Hyresgästen måste åtnjuta skydd mot

krav på alltför hög hyra eller annat otillbörligt villkor.

Enligt min mening måste man fasthålla vid att lagen icke syftar till åt!

reglera hyresnivån utan endast att stärka besittningsskyddet. Följaktligen

bör lagen icke hindra en anpassning av hyran efter den allmänna hyresni
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

47

vån för jämförliga lägenheter i orten eller lägga hinder i vägen för en eventuell

allmän uppjustering av hyrorna. Skulle hyrorna stiga alltför mycket,

får andra åtgärder tillgripas. Jag vill erinra om den möjlighet att återinföra

hyresregleringen, som finnes enligt det av mig här förut förordade förslaget.

Lagstiftningen om besittningsskydd får vidare icke leda till att upplåtelserna

måste underkastas en jämförelse in i minsta detalj i fråga om lägenheternas

skick och hyrans storlek. Å andra sidan bör icke tolereras, att hyresvärden

uttar en hyra som avsevärt överstiger hyresnivån för jämförliga

lägenheter i orten. Hänsyn bör härvid tagas icke blott till lägenheternas

storlek, läge och beskaffenhet utan även till deras användning. Hyran för

en lägenhet, som är uthyrd till bostad, bör alltså jämföras med hyran för

andra bostadslägenheter, även om en högre hyra skulle kunna uttas, därest

lägenheten i stället upplätes till kontor. Kravet på lägenheternas jämförlighet

får dock icke sträckas för långt. Sålunda bör t. ex. hyran för butikslokal

icke ställas i beroende av rörelsens art.

Jag vill alltså förorda en regel av det innehåll, att nytt hyresavtal skall,

därest parterna ej enas, upptaga de villkor, som hyresvärden fordrar, såframt

han ej begär hyra, som avsevärt överstiger hyran för jämförliga lägenheter

i orten, eller annat villkor, som strider mot god sed i hyresförhållanden,

eller om hans krav eljest är otillbörligt. Med villkor, som hyresvärden

fordrar, bör givetvis förstås de krav som han slutligen framställer, även

om han tidigare under förhandlingarnas gång skulle ha framfört yrkanden

av annat innehåll. Skulle hyresvärden ställa alternativa yrkanden, får hans

ståndpunkt anses sammanfalla med det för hyresgästen minst förmånliga

yrkandet.

(Den av departementschefen föreslagna lagtexten återfinnes i 3 § första

punkten i förslaget till lag om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal.

)

Avtals innehåll om hyresvärdens krav är otillbörligt

Re miss yttranden (prop. s. 61)

För den händelse hyresvärden fordrar oskälig hyra eller annat villkor,

som är otillbörligt, skall enligt förslaget det tidigare avtalet erhålla

fortsatt tillämpning. Föreningen Sveriges häradshövdingar

framhåller att regeln kan synas stel och att det i och för sig vore önskvärt,

att rätten hade möjlighet att bestämma en skälig hyra. Detta skulle emellertid

förmodligen medföra, att man finge en fortsatt detaljerad hyresreglering

och att domstolarna bleve överhopade med arbete. Konstruktionen synes

också ha den fördelen, all hyresvärdarna kan förväntas visa måttfullhet i

sina yrkanden om ändrade hyresvillkor. Svenska stadsförbundet finner den

föreslagna regeln försvarlig med hänsyn till behovet av korrektiv mot yrkanden.

som måste anses oheinula. Eu nackdel är dock, att domstolen skulle

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

vara förhindrad att beakta ett av hyresvärden senare framställt, mindre

långtgående yrkande. Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att regeln

icke synes kunna undvikas på grund av lagens konstruktion, ehuru den sakligt

sett framstår som obillig.

Bestämda erinringar mot förslaget i denna del riktas av bl. a. Svea hovrätt,

hovrätten över Skåne och Blekinge, Föreningen Sveriges stadsdomare,

statens hyresråd, socialstyrelsen, två handelskammare, Sveriges advokatsamfund

och Sveriges juristförbund. Kooperativa förbundet anser, att förslaget

reellt knappast kommer att gagna hyresgästens intressen, enär domstolarna

sannolikt kommer att visa sig obenägna att tillämpa den drakoniska

bestämmelsen.

Lagberedningen anser, att hänsyn även måste tas till vad hyresgästen erbjudit

samt framför i denna del vissa förslag:

Enligt avfattningen av 4 § skulle den tidigare bestämda hyran gälla även

för det fall att hyresgästen under förhandlingarna med hyresvärden erbjudit

sig att betala en förhöjd hyra. Denna konsekvens torde icke överensstämma

med det nu behandlade ärendets dispositiva karaktär; ömsesidigheten i

hyresförhållandet kräver uppenbarligen att samma bindande betydelse som

enligt förslaget tillmätes hyresvärdens krav också bör tillkomma hyresgästens

anbud.----

För ernående av ett för båda sidor såvitt möjiigt rättvisande resultat är

det enligt beredningens mening i hög grad angeläget att rättsreglerna erhålla

en sådan utformning att hyresgästens villighet att anpassa hyresförhållandet

efter det aktuella marknadsläget icke motverkas. Med förslagets utgångspunkt,

att domstolen icke har att självständigt pröva hyrans belopp,

synes det nu åsyftade resultatet kunna nås allenast därigenom att domstolen

— då hyresvärdens krav ej godkännes — skall äga godtaga den hyra hyresgästen

erbjudit samt att hyresgästens rätt till nytt hyresavtal göres beroende

av den hyra, han må ha erbjudit, eventuellt den tidigare hyran, finnes

icke med hänsyn till marknadsläget vara oskäligt låg. Skulle påföljden härav

anses drabba hyresgästen alltför hårt, torde det emellertid icke vara möjligt

att fasthålla vid nyssnämnda utgångspunkt utan bör då i stället övervägas

att åt domstolen överlämna att bestämma hyresbeloppet.

Departementschefen (vid lagrådsremisser prop. s. 73)

För den händelse, att de av hyresvärden fordrade villkoren icke kan godtagas,

skall enligt promemorian det tidigare avtalet erhålla fortsatt tillämpning.

Ett flertal remissmyndigheter har funnit förslaget obilligt mot hyresvärden

och menat att möjlighet bör finnas att i sådant läge fastställa en

skälig hyra. Yttrandena bör läsas mot bakgrund av vad som i promemorian

föreslagits angående förutsättningarna för att hyresvärdens krav skall kunna

frångås. Därest dessa förutsättningar bestämmes på sätt jag nyss förordat,

bör hyresvärden ha väsentligt större möjligheter att på förhand beräkna

var gränsen för det tillåtliga går. Härigenom minskas betänkligheterna

mot att låta det tidigare avtalet gripa in, därest gränsen trots allt

skulle ha överskridits. Remissmyndigheterna synes ej heller ha tillräckligt

beaktat, att 43 § allmänna hyreslagen för extrema fall öppnar möjlighet att

s. 49 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

49

jämka villkoren i det tidigare avtalet. Enligt detta lagrum må nämligen,

om tillämpning av villkor, som upptagits i hyresavtal, uppenbarligen är

stridande mot god sed i hyresförhållanden eller eljest otillbörlig, villkoret

jämkas eller lämnas utan avseende.

Enligt min mening är den föreslagna lösningen förenad med bestämda

fördelar. Att låta domstol eller annan myndighet efter fri skälighetsprövning

bestämma hyresvillkoren är mindre väl förenligt med grundtankarna i lagförslaget

och skulle vidare medföra en betydande arbetsbelastning och tidsutdräkt.

Att hyresvärden riskerar att det tidigare avtalet blir gällande måste

också öka förutsättningarna för att parterna skulle kunna nå en uppgörelse

i godo. Vad angår den likaledes av lagberedningen framförda tanken att i

andra hand bestämma hyresvillkoren i enlighet med hyresgästens medgivande,

synes en lösning efter dessa riktlinjer knappast vara framkomlig.

I flertalet fall torde nämligen ett medgivande från hyresgästens sida endast

ha karaktär av förlikningserbjudande. Tvekan måste därför uppstå angående

förutsättningarna för att medgivandet skall vara bindande för hyresgästen.

Man bör vidare beakta, att den fastställda hyran icke får karaktär

av maximipris. Intet hindrar parterna att träffa avtal om högre hyra.

Lagrådet (prop. s. 107 och 112)

Enligt lagrådets mening är en sådan ordning som den föreslagna obillig

mot hyresvärden. Det är eu allmän rättsgrundsats att en part icke enbart

på den grund, att han krävt för mycket, skall lida inskränkning i vad som

eljest skulle tillkommit honom. Uppenbarligen kan det ibland vara svårt

för hyresvärden att bedöma vilket hyresbelopp som kan anses godtagbart;

inte minst torde detta gälla beträffande affärslägenheler. Ordet »avsevärt»

har en tämligen obestämd innebörd, och vilka lägenheter som äro »jämförliga»

med den som är i fråga kan vara tveksamt. Att hyresvärden icke hållit

sig på den säkra sidan behöver ej bero på något klandervärt profitbegär.

Fastigheten har kanske dragit sådana kostnader att kravet ur den synpunkten

är att beteckna som måttligt.

Såsom redan antytts kan dock hyresvärden i vissa fall, trots att han begärt

högre hyra än som kan fastställas enligt 3 § i förslaget, efter skälighetsprövning

få sig tillerkänd högre hyra än den sist avtalade. Förutsättning

härför är enligt 43 § allmänna hyreslagen, att han förmår visa att

den gamla hyran bör anses till den grad låg, att fortsatt tillämpning därav

är uppenbarligen otillbörlig. Det säger sig emellertid självt, alt om det tidigare

hyresavtalet ej gällt under lång tid, den däri upptagna hyran endast i

sällsynta undantagsfall kan anses uppenbarligen otillbörlig, även om den

uppenbarligen understiger normal hyra.

Obilligheten mot hyresvärden framträder än klarare i belysning därav,

att, om den gamla hyran verkligen visas vara uppenbarligen otillbörligt låg,

hyresgästen — såsom naturligt är — icke på den grund att han å sin sida

4 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 3 and. Nr 2S

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

åberopat ett otillbörligt avtal behöver riskera att hyran fastställes till högre

belopp än som finnes skäligt.

Såsom otillfredsställande framstår också, att om hyresvärden begärt högre

hyra än som kan fastställas och hyresgästen i anledning därav väckt talan

om nytt hyresavtal men i rättegången förklarat sig villig att betala viss

hyra som är högre än den gamla, domstolen trots allt skall vara hänvisad

att fastställa den gamla hyran. Domstolarna synas ej böra tvingas att, oaktat

parterna principiellt äga förfoga över tvisteföremålet, giva domar som

stå i strid mot båda parternas uttalade vilja.

Även i andra hänseenden än beträffande storleken av hyran i det nya hyresavtalet

synas de föreslagna reglerna kunna leda till otillfredsställande

resultat. Uppställer hyresvärd, då fråga är om slutande av nytt hyresavtal,

villkor som strider mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är otillbörligt,

skall enligt förevarande lagrum avtalet i denna del upptaga samma

bestämmelse som det tidigare hyresavtalet. I fråga om hyrestidens längd

synes emellertid detta stadgande icke alltid kunna tillämpas enligt sin lydelse.

Är t. ex. hyrestiden enligt det gamla avtalet i verklig mening knuten

till vissa bestämda till- och avträdesdagar som äro andra än de vanliga och

saknar avtalet förlängningsklausul, skulle det uppenbarligen kunna leda till

orimliga resultat, om det nya avtalet måste fastställas att gälla under motsvarande

tid. Även då fråga är om långtidskontrakt skulle materiellt otillfredsställande

resultat kunna uppstå, om den gamla hyrestiden skulle

tvångsvis inflyta i det nya avtalet. Hyresvärden har visserligen möjlighet

att med stöd av 43 § allmänna hyreslagen få till stånd en jämkning av hyrestidens

längd, men denna utväg står icke till buds annat än i extrema fall.

Med hänsyn till det anförda synes stadgandet i 3 § sista punkten i vart

fall böra kompletteras med en bestämmelse, enligt vilken hyrestiden skall

kunna jämkas efter vad som finnes skäligt.

Även i andra fall än nyss angivits synes det kunna vara föremål för tvivel

hur stadgandet skall tillämpas. Särskilt synes vara att beakta fall då hyresvärden

kräver ett flertal, av varandra betingade ändringar av hyresvillkoren,

t. ex. rörande hyran, hyrestiden och lägenhetens användning. Härvid

kan lätt inträffa att villkoren, om de bedömas som en enhet, anses innefatta

ett krav som icke kan fastställas men att däremot den begärda hyran

är försvarlig därest övriga villkor få förbli oförändrade, att tvärtom sistnämnda

villkor icke äro otillbörliga vid oförändrad hyra eller att olika kombinationer

av villkor skulle kunna godtagas. Med den stela reglering stadgandet

innehåller synes icke förenligt, att domstolen efter vad som är skäligt

skulle äga fastställa någon av domstolen själv bestämd kombination av

villkor. Enligt departementschefens uttalande rörande alternativa yrkanden

från hyresvärdens sida — innebärande att hyresvärdens ståndpunkt skall

anses sammanfalla med det för hyresgästen minst förmånliga yrkandet —

är ej heller avsett att den möjlighet, som eljest på detta sätt kunde erbjuda

sig till en lösning, skall stå till buds. Vid sådant förhållande skulle allenast

återstå att alla yrkade förändringar förkastas och det gamla avtalet får

s. 51 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 är 1956

51

gälla oförändrat, blott med den jämkning som undantagsvis kan ske jämlikt

43 § allmänna hyreslagen. Att en sådan utgång ofta måste bli otillfredsställande

är uppenbart, i synnerhet i fråga om affärslokaler, för vilka lokaler

hyrestiderna ej sällan äro långa och hyrorna starkt fluktuerande.

Lagrådet finner icke tillrådligt att besittningsskyddet för hyresgäst under

normala tider ens provisoriskt regleras i enlighet med förevarande lagförslag.

Departementschefen (i propositionen, s. 124)

Enligt min mening skulle en lösning efter de riktlinjer, som lagrådet synes

vilja förorda, innebära en fortsatt detaljreglering av hyresmarknaden.

Med all sannolikhet skulle det visa sig omöjligt att anlita domstolarna för

uppgiften att bestämma hyrorna. En särskild organisation av nämnder eller

fasta skiljedomstolar finge inrättas, vilka icke skulle i princip skilja sig

från de nuvarande hyresnämnderna. Vill man komma ifrån den nuvarande

av kristidens förhållanden betingade regleringen på området, lärer det vara

nödvändigt alt avstå från tanken på att samhället genom något sitt organ

skall bestämma vad som i konkreta fall är att anse som skälig hyra. Jag kan

ej finna att den av mig föreslagna ordningen med fog kan anses obillig mot

hyresvärden. Under de förhållanden, som före det senaste världskriget rådde

på bostadsmarknaden, var det ej ovanligt att värden fann det förenligt med

sina intressen att avsta från att utkräva en i och för sig befogad hyreshöjning,

det var ingalunda alltid möjligt att hålla samtliga lägenheter uthyrda

till högsta tänkbara hyra.

Lagrådet har vidare anmärkt att, även om förslaget i denna del i övrigt

genomföres, en möjlighet dock bör öppnas att jämka tidsbestämmelser i det

tidigare avtalet. De situationer, som lagrådet därvid haft i tankarna, torde

emellertid vara skäligen sällsynta. Just med hänsyn till det egenartade i

situationerna synes förutsättningarna för en tillämpning av 43 § allmänna

hyreslagen vara stora i de fall, då verkligen en avvikelse från det tidigare

avtalet kan anses påkallad.

(Den av departementschefen föreslagna lydelsen av 3 § andra punkten,

vari hithörande fråga regleras, bibehölls efter lagrådsremissen oförändrad.)

Domstol som organ för lagens tillämpning

Remissyttranden (prop. s. 67)

Förslaget att tillämpningen av lagen skall a n k o m m a p å

a 11 m ä n d o in s t o 1 har föranlett ett flertal remissmyndigheter att framhålla,

att processerna kan väntas bli både många och vidlyftiga, varför domstolarnas

arbetsbörda torde komma att kraftigt öka. Man fruktar vid sådant

förhållande att målen icke skall kunna avgöras med den snabbhet som är

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

erforderlig. En annan olägenhet med förslaget finner man i de höga processkostnaderna.

Uttalanden i sådan riktning göres av bl. a. Svea hovrätt, hovrätten

för Västra Sverige, lagberedningen, överståthållarämbetet, länsstyrelsen

i Stockholms län, magistraten i Göteborgt fjorton hyresnämnder, Föreningen

Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges stadsdomare, Sveriges

fastighetsägareförbund, Hyresgästernas riksförbund och Sveriges juristförbund.

Lagberedningen framhåller att domstolarna torde sakna den speciella

sakkunskap, som erfordras för bedömningen av dessa mål.

Av några remissmyndigheter, däribland lagberedningen, har förordats

obligatorisk medling av medlingsnämnd för hyrestvister.

Svea hovrätt hävdar att, om domstolarnas medverkan bedömes vara erforderlig,

den bör inskränka sig till ett avgörande om nytt hyresavtal skall

komma till stånd eller ej. Det bör sedan kunna anförtros åt skiljemän att

slita tvistefrågor angående hyresvillkoren. Det kan övervägas att låta de

nuvarande hyresnämnderna fungera som skiljenämnd. Liknande synpunkter

framföres av Föreningen Sveriges häradshövdingar — inom vars styrelse

dock fyra ledamöter på denna punkt anmält reservation — och Föreningen

Sveriges stadsdomare ävensom av åtta hyresnämnder, av vilka några förordar

att lagens tillämpning uppdrages åt lokala nämnder, eventuellt länsnämnder.

Departementschefen (prop. s. 78)

Departementschefen anförde vid lagrådsremissen bl. a. följande motivering,

vilken han efter lagrådets yttrande utan närmare motivering vidhöll.

Enligt min mening vilar promemorians förslag på en principiellt riktig

grund. Tillämpningen av en lag, som reglerar rättsförhållandet enskilda

emellan, bör under normala förhållanden icke utan tvingande skäl uppdragas

åt annat organ än allmän domstol. I förevarande fall skulle man möjligen

kunna överväga att låta domstolens prövning omfatta allenast frågan

huruvida rätt till nytt hyresavtal föreligger. Hyresvillkoren skulle däremot

bestämmas av annat organ. En förebild härtill finner man i den ordning som

gäller för s. k. sociala arrenden. Med de regler, som jag i det föregående förordat,

bör det emellertid vara möjligt för domstolen att fastställa hyresvillkoren

utan allt för stor omgång. Det synes därför knappast erforderligt att

uppdela avgörandet på olika organ. En sådan ordning skulle för övrigt vara

förenad med vissa praktiska olägenheter.

Vid bedömandet av frågan i vad mån genomförandet av förslaget är ägnat

att öka domstolarnas arbetsbörda bör observeras, att de nya reglerna icke

är avsedda att gälla, där hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskvdd

är tillämpliga. Med de förslag, som jag i det föregående tillstyrkt

i fråga om avveckling av hyresregleringen, blir tillämplighetsområdet

för de nya reglerna till en början relativt snävt begränsat.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

53

(Departementschefens förslag till bestämmelser återfinnes i lagförslagets

4 §, se prop. s. 12.)

Lagrådet

Som förut nämnts (s. 41) har lagrådet ifrågasatt lämpligheten av att nu

ifrågavarande uppgifter överlämnas åt de allmänna domstolarna och för sin

del förordat, att hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd

in. m. under en övergångsperiod erhåller fortsatt tillämpning efter det själva

hyreskontrollen avskaffats.

Undantag från lagens tillämplighet

Lägenhet förhyrd till annat ändamål ån bostad

eller lokal för förvärvsverksamhet

Departementspromemorians förslag har i denna del varit föremål för en

del kritik i remissyttrandena, varom närmare hänvisas till propositionen

(s. 63).

Departementschefen (prop. s. 74), som i likhet med ett flertal remissmyndigheter

finner, att skydd bör beredas även statliga och kommunala organ

samt ideella föreningar och andra liknande sammanslutningar, som förhyrt

lägenhet för annat ändamål än förvärvsverksamhet, anser det icke motiverat

att låta lagens tillämplighet generellt bero av det ändamål för vilket lägenheten

förhyrts.

Bostad i en- och tvåfamiljshus och bostad i

möblerat skick

Angående remissyttranden hänvisas till propositionen (s. 63—64).

Departementschefen (prop. s. 74) biträder i dessa delar departementspromemorians

förslag.

Bostad förenad med allmän tjänst

Departementschefen (prop. s. 75) anser med hänsyn till de bestämmelser

han förordar i fråga om tjänstebostäder i allmänhet icke erforderligt att göra

något undantag för dessa fall.

Upplåtelse av del i förhyrd bostad

I överensstämmelse med vad som framhållits av flera remissmyndigheter

(prop. s. 64) förklarar departementschefen (prop. s. 74—75), att samma

skäl som talar för att upplåtelse av del av bostadslägenhet i möblerat

skick undantages från lagens tillämpning, nämligen att hyresvärden—huvudhyresgästen

merendels själv bor i lägenheten, även motiverar att från lagens

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

tillämplighetsområde utesluta del av bostadslägenhet som upplåtits till underhyresgäst

i o möblerat skick.

(De av departementschefen föreslagna bestämmelserna om undantag från

lagens tillämpning har intagits i lagförslagets 10 §, se prop. s. 13.)

Motion

I motionen It: 773 av herr Carlsson i Stockholm m. fl. hemställes bl. a.

»att riksdagen, för den händelse riksdagen antager den i propositionen

nr 168 föreslagna lagen om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal,

måtte besluta att från dess bestämmelser fritaga fastigheter som färdigställs

efter den 1 oktober 1956 och som helt finansieras utan statliga lån».

Beträffande motiveringen hänvisas, utöver till vad i det föregående nämnts

(s. 14), till motionen.

Fall då besittningsskydd ej skall tillkomma hyresgäst

Hyresrätten förverkad eller hyresgästens

behov av lägenheten ringa

Departementschefen (prop. s. 75) ansluter sig härutinnan till förslaget i

departementspromemorian.

Hyresgästen har eljest påtagligt eftersatt

sina förpliktelser

Departementschefen (prop. s. 75) anser i likhet med flera remissinstanser,

att besittningsskyddet endast bör komma den lojale hyresgästen till

del, så att avtalet icke behöver vara förverkat för att hyresvärden skall

kunna vägra nytt hyresavtal; det skall räcka, att hyresgästen eljest påtagligt

eftersatt sina förpliktelser enligt hyresavtalet.

Upplåtelse betingad av anställningsförhållande

Remissyttranden (prop. s. 65—66)

Rätt till nytt hyresavtal skulle vidare som regel icke tillkomma hyresgästen,

om upplåtelsen var betingad av ett anställningsförhållande

och han själv lämnat anställningen eller eljest givit anledning

till dess upphörande.

Ett par remissinstanser, varibland statens hyresråd, finner förslaget väl

motiverat. Däremot vänder sig Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen

med skärpa mot förslaget under anförande, att detta

är ägnat att kringskära arbetsgivarens frihet att disponera över lägenheter,

som uthyrts till arbetstagare, och innefattar en inskränkning av hyresreg
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

55

leringsmyndigheternas nuvarande praxis på området. De anser, att upplåtelse

av personalbostad bör helt undantagas från lagens tillämplighetsområde.

Svenska arbetsgivareföreningen kritiserar lagförslaget även ur arbetsrättsliga

synpunkter:

Man kan såsom exempel förutsätta, att arbetsgivaren i ett visst fall sagt

upp anställningsförhållandet. Om detta faktum antages icke föreligga någon

tvist. Däremot ha parterna olika uppfattning i frågan huruvida det

föreligger sådana omständigheter, hänförliga till arbetstagarens handlande,

som »givit anledning» till uppsägningen. Det kan enligt föreningens uppfattning

ej ifrågakomma, alt allmänna domstolar skulle äga företaga en dylik

bedömning då — såsom regelmässigt är fallet — kollektivavtal föreligger

och tvister om rättsenligheten enligt kollektivavtalet av en uppsägningsåtgärd

skola avgöras av arbetsdomstolen.

Även Sveriges advokatsamfund samt tre handelskammare finner förslaget

vara alltför oförmånligt för hyresvärden-arbetsgivaren.

Å andra sidan framhålles i andra yttranden, att förslaget är obilligt mot

hy resgästen-arbetstagaren. Sålunda anför Tjänstemännens centralorganisation:
1

princip måste det anses mindre lämpligt med s. k. kopplade avtal, då det

verkar inskränkande på arbetstagarens frihet att söka lämplig anställning.

En bestämmelse av den karaktär som föreslås i 2 § bör endast äga tillämpning

på de mera utpräglade tjänstebostäderna men däremot icke i sådana

fall då arbetsgivaren samtidigt uppträder som hyresvärd och ställer en bostad

till förfogande för en anställd för att därigenom locka honom att söka

anställningen. Undantag från regeln kan även tänkas, om eu person tagit

anställning för att komma över en bostad.

Departementschefen (vid lagrådsremisser!, prop. s. 75)

Särskilda problem uppkommer, då bostadsupplåtelse är betingad av ett

anställningsförhållande. Till en början måste beaktas, att momentet av tjänst

kan vara så dominerande, att rättsförhållandet i sin helhet bör betraktas

som ett tjänsteavtal, ehuru däri även ingår upplåtelse av lägenhet. Så får anses

vara fallet bl. a. om til! den anställde upplåtits en lägenhet, som är avsedd

just för innehavaren av den ifrågavarande tjänsten och som denne bör bebo

för att på ett praktiskt sätt kunna sköta sitt ai’bete. Som ett exempel må nämnas

upplåtelse till portvakt av lägenhet, som är utrustad med vaktlucka och

stängningsanordning för porten.

I andra fall föreligger däremot eu kombination av ett tjänste- eller arbetsavtal

å ena sidan samt ett hyresavtal å andra sidan. Ett industriföretag har

t. ex. i syfte att säkerställa sitt behov av arbetskraft låtit bygga ett eller

flera bostadshus, vari lägenheter upplåtes till de anställda. Arbetsgivaren

är då hell naturligt angelägen om att icke behöva behålla en hyresgäst, vars

anställning upphört.

Avvägningen mellan hyresvärdens och hyresgästens intressen är här

vansklig. En godtagbar lösning synes dock stå att vinna efter de riktlinjer

som uppdragits i promemorian. Om hyresgästen själv lämnat anställningen

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

eller eljest genom något sitt förhållande givit anledning till att anställningen

upphört, bör han sålunda i princip icke äga påkalla nytt hyresavtal. Endast

om synnerliga skäl talar därför — såsom om avflyttningen skulle medföra

svåra personliga olägenheter för hyresgästen eller hans familj och hans kvarboende

icke skulle medföra avsevärt men för hyresvärden — bör hyresgästen

äga rätt till nytt avtal. För den situationen åter att det är hyresvärden-arbetsgivaren

som sagt upp arbetsavtalet och detta icke har sin grund i något

förhållande, som ligger hyresgästen-arbetstagaren till last, skulle det föra

för långt att stadga att hyresgästen i princip skall vara skyldig att avflytta.

Visserligen kan det även i detta fall vara ett väsentligt intresse för arbetsgivaren

att få lägenheten friställd för en ny arbetstagare. Men en regel av

antytt innehåll skulle vara ägnad att göra hyresgästen-arbetstagarens ställning

alltför otrygg.

Vad jag här förordat står i huvudsak i överensstämmelse med den praxis,

som utbildats vid tillämpningen av motsvarande bestämmelser i hyresregleringslagen,

och jag kan icke finna, att några principiella betänkligheter

möter mot denna lösning. (Jämför dock ovan s. 30 samt hyresregleringskommitténs

betänkande s. 56—58; utskottets anmärkning.)

Lagrådet (prop. s. 110)

Under d) i 1 § av denna lag stadgas, att hyresgäst icke skall vara berättigad

till nytt hyresavtal om han själv lämnat anställning varav upplåtelsen

var betingad eller eljest givit anledning till att anställningen upphört

samt synnerliga skäl icke tala för att han ändock bör äga rätt till nytt hyresavtal.

Har anställningens upphörande icke berott på hyresgästen, skall

rätten till nytt hyresavtal bedömas enligt bestämmelsen under följande

moment, som innebär att rätt till nytt avtal icke föreligger om arbetsgivavarens

krav på avflyttning icke strider mot god sed i hyresförhållanden

eller eljest är obilligt.

Såsom departementschefen framhållit är avvägningen mellan hyresvärdens

och hyresgästens intressen i dylika fall vansklig. Det synes dock finnas

skäl anse att genom de föreslagna reglerna arbetsgivarens intressen icke

blivit tillräckligt beaktade. Väl torde kunna antagas att rätt till nytt hyresavtal

icke skulle komma att tillerkännas hyresgästen, om arbetsgivaren har

stort behov av lägenheten för ny arbetstagares räkning, såframt ej särskilda

skäl föranleda annat. Tvisten härom kan dock komma att kräva avsevärd

tid, och hyresgästens anspråk kan härigenom föranleda stora svårigheter

för såväl arbetsgivaren som den nye arbetstagaren, t. ex. om flera arbetstagares

anställning samtidigt upphör eller en fabrik, ett jordbruk eller

annat företag för sina arbetstagare disponerar blott ett mindre antal bostäder

och endast sådana som ej falla utanför lagens tillämpningsområde.

Arbetsgivarens intresse att kunna disponera lägenheten och önskemålet

att undvika rättegångar synas böra tillgodoses genom att såsom huvudregel

får gälla att rätt till nytt hyresavtal icke tillkommer hyresgästen sedan an
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956 57

ställningen upphört. Det normala måste rimligen vara att lägenheten följer

anställningen, och parterna böra inrätta sig i enlighet därmed.

Om skilda regler under olika moment skola gälla allteftersom hyresgästen

givit anledning till anställningens upphörande eller icke, synes detta

dessutom ägnat medföra att utredningen i hyresmålen i stor utsträckning

kommer att röra sig om huru därmed förhöll sig, något som tydligen kan

vara obehagligt för parterna, ej minst för arbetstagaren. Även för det fall

att arbetsgivaren givit anledning till anställningens upphörande synes arbetstagarens

intressen vara tillbörligt tillgodosedda, om han äger rätt till

nytt hyresavtal när synnerliga — eller kanske hellre särskilda — skäl tala

därför. En sådan regel skulle, utan att i lika hög grad som de förslagna

giva anledning till tvister, medgiva att hänsyn tages till särskilda omständigheter

i samband med att anställningen upphört.

Departementschefen (i propositionen, s. 122)

Vad lagrådet anfört föranledde icke departementschefen att frångå sitt

tidigare förslag.

M o t i o n e r

I motionerna I: 583 av herr Larsson, Nils Theodor, m. fl. och II: 766 av

herr Rubbestad m. fl. hemställes bl. a.

»att riksdagen beträffande upplåtelser, som är betingade av ett anställningsförhållande,

måtte besluta att rätt till nytt hyresavtal icke må tillkomma

hyresgästen, sedan anställningen upphört, såvida icke synnerliga skäl

annat föranleder, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till

i sistnämnda avseende erforderlig författningstext».

Motionärerna förklarar sig dela lagrådets uppfattning och anför bl. a.

Det bör vara ett rimligt krav, att arbetsgivaren kan få lägenheten friställd

när densamma behövs för en ny arbetstagare, t. ex. vid driflsomläggning.

Särskilt synes den i propositionen föreslagna bestämmelsen kunna bli till

avbräck för lantarbetsgivare, som icke har möjlighet att på annat sätt bereda

bostad åt anställda arbetare.

,4 lim än t undantagsstad gande

Beträffande remissyttrandena hänvisas till propositionen (s. 66—67).

Departementschefen anför bl. a. (prop. s. 77—78 samt 90 och 123).

I promemorian har föreslagits att rätt till nytt hyresavtal icke skall tillkomma

hyresgästen, om hyresvärden har ett väsentligt intresse att kunna

förfoga över lägenheten och det icke kan anses strida mot god sed i hyresförhållanden

eller eljest vara obilligt att han fordrar att hyresgästen skall

avflytta. Från flera håll har anmärkts, att stadgandet alltför mycket kring
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

skär hyresvärdens handlingsfrihet. Även jag finner stadgandet alltför långtgående.

Det torde kunna räcka, om man — i nära anslutning till motsvarande

stadgande i hyresregleringslagen — föreskriver, att hyresgästen ej

skall äga påkalla nytt hyresavtal, om det icke kan anses strida mot god sed

i hyresförhållanden eller eljest vara obilligt, att hyresvärden fordrar att

hyresgästen skall avflytta.

Vid tillämpningen av detta stadgande måste självfallet stor hänsyn tagas

till läget på hyresmarknaden. I ett läge, då knapphet råder på bostäder

eller lokaler, bör fordras starkare skäl för att hyresgästen skall tvingas

lämna lägenheten. Å andra sidan bör den omständigheten att hyresgästen

med lätthet kan anskaffa annan likvärdig lägenhet icke ensam för sig vara

tillräcklig för att han skall nödgas vika. Det måste härutöver fordras alt

hyresvärden har giltig anledning att påkalla en avflyttning, t. ex. att han

behöver lägenheten till bostad åt sig själv eller åt en nära anhörig eller att

han med hänsyn till uppkomna misshälligheter mellan hyresgästerna i huset

skäligen kan fordra, att den ifrågavarande hyresgästen avflyttar. Var

upplåtelsen betingad av ett anställningsförhållande och har hyresvärdenarbetsgivaren

själv bragt anställningsförhållandet till slut, kan omständigheterna

i detta läge ofta vara sådana, att hyresvärden skäligen bör kunna

kräva att hyresgästen flyttar. Erinras må också om vad nyss anförts om

det fall, då huset skall ombyggas. Hänsyn bör dock alltid tagas också till

hyresgästens intresse. I fråga om förhyrda affärslokaler måste särskilt uppmärksammas

den förlust, som en flyttning kan komma att medföra för rörelsen.

Det bör i vart fall icke tolereras att hyresvärden driver ut hyresgästen

för att själv tillgodogöra sig den goodwill, som rörelsen skapat.

Vissa remissmyndigheter har anmärkt, att det bör stå parterna fritt att

träffa tidsbegränsade avtal utan möjlighet för hyresgästen att påkalla nytt

hyresavtal. En sådan ordning skulle onekligen i vissa fall svara mot ett

praktiskt behov. Å andra sidan får ej förbises att man härigenom skulle

öppna en möjlighet att kriggå lagen. Jag kan därför icke tillstyrka förslaget.

Har det vid avtalets ingående varit förutsatt mellan parterna att hyresgästen

icke skall äga påkalla nytt hyresavtal, bör detta emellertid beaktas

vid tillämpningen av det allmänna undantagsstadgandet.

Slutligen framhåller departementschefen, att den omständigheten att huset

skall rivas inom en nära framtid, vilket i departementspromemorian

upptagits som en självständig punkt, skall beaktas inom ramen för det

generella undantagsstadgandet.

(De av departementschefen föreslagna undantagen från hyresgästs rätt till

besittningsskydd återfinnes i § 1 under punkterna a)—e).)

s. 59 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

59

Övriga frågor

Hyresvillkor i avvaktan på slutande av nytt avtal

När hyresgäst finnes berättigad till nytt hyresavtal och domstolen fastställt

nya hyresvillkor, skall det enligt departementspromemorian ankomma

på hyresgästen att välja, om han vill ingå på de bestämda villkoren eller

avflytta. I avbidan på att nytt avtal slutes eller hyresgästen avflyttar, skall

det tidigare avtalet tillämpas. Om hyresgästen finnes icke vara berättigad

till nytt avtal, skall domstolen enligt promemorian kunna medge honom

visst anstånd med avflyttningen. Även i detta fall skall det tidigare avtalet

erhålla fortsatt tillämpning.

Förslaget att det tidigare hyresavtalet skall tillämpas

i avbidan på att nytt avtal slutes eller hyresgästen

avflyttar finner lagberedningen (prop. s. 69) obilligt mot hyresvärden.

Beredningen anser det därför starkt befogat, att hyresvärdens anspråk på

att i efterhand erhålla kompletterande hyra tillgodoses.

Liknande synpunkter framföres av statens hyresråd, socialstyrelsen, Föreningen

Sveriges häradshövdingar, fem hyresnämnder och några andra

remissinstanser.

Departementschefen (prop. s. 79) anför.

Såsom anmärkts i ett flertal remissyttranden bereder förslaget hyresgästen

en viss möjlighet att spekulera på hyresvärdens bekostnad. Enligt min

mening bör därför lagtexten icke upptaga någon bestämmelse om rätt för

hyresgästen att välja, om han vill acceptera de av rätten fastställda villkoren

eller avflytta. Med en sådan ordning synes det knappast erforderligt att,

enligt vad som förordats av vissa remissmyndigheter, tillerkänna hyresvärden

rätt att uttaga kompletterande hyra för den tid hyresgästen kvarsuttit

efter den tidigare hyrestidens slut. Har hyresgästen tillerkänts rätt till nytt

avtal, bör visserligen det nya avtalet anses slutet först å den dag, från vilken

rättens dom skall lända till efterrättelse. Men intet hindrar att avtalet

stipulerar, att den högre hyran skall utgå även för förfluten tid. Eftersom

avtalet såsom regel skall upptaga de villkor, som hyresvärden fordrar, bör

det i förekommande fall vara honom angeläget alt kräva, att hyreshöj ningen

skall avse tiden alltsedan det tidigare avtalet löpt ut.

Beträffande möjligheten att utkräva högre hyra för kvarsittningstiden

även om hyresgästen icke tillerkännes rätt till nytt avtal vill departementschefen

(prop. s. 125 under 5 §) icke som lagrådet (prop. s. 116) föreslagit

förorda en regel enligt vilken domstol skulle ha att fastställa hyra efter

fri skälighetsprövning. Han anför: Det naturliga synes vara att här bygga

på samma grundsats som kommit till uttryck i 3 §. Hyran under kvarsittningstiden

bör alltså bestämmas i enlighet med hyresvärdens yrkande. Begär

han hyra, som avsevärt överstiger hyran för jämförliga lägenheter i

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

orten, eller är hans krav eljest otillbörligt, bör dock någon höjning av den

tidigare avtalade hyran icke få medgivas. En regel av sådant innehåll torde

ha sin plats i 7 §. Regeln föranleder vissa följdändringar i 5 §.

De av departementschefen förordade bestämmelserna har efter viss överarbetning

på grund av erinringar från lagrådet intagits i lagförslagets

5—7 §§. Dessa lagrum innefattar även regler i eu del andra avseenden

(prop. s. 89—90, 115—118 och 125—126).

Gemensam hyresrätt

Departementschefen (prop. s. 87) anförde vid lagrådsremissen bl. a.

I 2 § första stycket behandlas det fall, att två hyresgäster gemensamt förhyrt

en lägenhet till bostad eller för annat ändamål. Rätten till nytt hyresavtal

bör då tillkomma dem gemensamt. Om emellertid en av dem icke vill

begagna sig av rätten till nytt hyresavtal, bör den andre ensam kunna påfordra

sådant avtal. Härför måste dock fordras, att hyresvärden skäligen

kan åtnöjas därmed, d. v. s. att förändringen å hyresgästsidan icke länder

hyresvärden till påtagligt men. Hyresvärden bör icke vara skyldig att finna

sig i att såsom ensam hyresgäst få en person, som han icke skäligen kan

taga för god i denna egenskap. Även om hyresgästerna ej gemensamt äger

rätt till nytt avtal, kan situationen vara sådan att den ene av dem skäligen

bör äga för egen del påkalla nytt avtal. Härför måste först och främst

fordras, att den omständighet, som för dem utesluter rätt till nytt avtal,

ligger allenast den andre hyresgästen till last. Som exempel kan nämnas

det fall, att hyresrätten förverkats på grund av allenast dennes förhållande

eller att hyresvärden eljest, enligt vad som stadgas i 1 §, kan fordra att den

hyresgästen flyttar. Är rätten till nytt avtal utesluten till följd av omständighet,

som hänför sig till båda hyresgästerna — såsom att de båda eftersatt

sina förpliktelser enligt avtalet, eller att huset skall rivas — bör däremot

icke någon av dem kunna påkalla nytt avtal. Vidare måste även här

fordras att hyresvärden skäligen kan åtnöjas med förändringen. Särskilt

om hyresrätten förverkats, måste stor varsamhet iakttagas, då det gäller

att påtvinga hyresvärden nytt avtal. Skall den part, som närmast givit anledning

till förverkandet, kvarstanna i lägenheten, bör hyresvärden icke

vara skyldig att godtaga den andre som ensam hyresgäst.

Då makar förhyr lägenhet till bostad, står ofta blott den ene av dem som

hyresgäst. Om andre maken själv bor i lägenheten, kan han eller hon i vissa

situationer ha ett beaktansvärt intresse av att få övertaga denna. En rätt

att övertaga lägenheten kan särskilt bli av värde i samband med hemskillnad

eller äktenskapsskillnad men kan vara motiverad även i andra fall,

t. ex. då den make, som står för hyresavtalet, lämnat det gemensamma hemmet.

Regler härom meddelas i andra stycket. För att make, som ej har del

i hyresrätten, skall kunna påkalla nytt hyresavtal fordras till en början att

andre maken själv icke påkallar sådant avtal eller också saknar rätt där
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

61

till, t. ex. emedan hyresrätten är förverkad. Andre maken bör då kunna få

nytt avtal, om han eller hon såsom ensam hyresgäst skulle ägt påkalla sådant

enligt 1 §.

Efter hörande av lagrådet, som hade vissa kritiska synpunkter (prop. s.

111), anför departementschefen (prop. s. 123) bl. a.

Lagrådet har anmärkt att, om rätt till nytt hyresavtal, såsom föreslagits,

skall tillkomma den ene av två samhyresgäster eller make till hyresgäst,

ändå att hyresrätten är förverkad på grund av den andres förhållande, detta

kommer att i stor utsträckning medföra faktiskt hinder för hyresvärden att

anlita exekutivt förfarande. Lagrådet har vidare framhållit, att det kan ställa

sig svårt för hyresvärden att bevisa att förverkandet ligger båda hyresgästerna

eller båda makarna till last.

Onekligen kan vissa komplikationer tänkas uppkomma, därest lagregeln

utformas på sätt som förslagits. Bl. a. torde det, så länge frågan om den

ene hyresgästens eller makens rätt till nytt hyresavtal ännu är svävande,

icke vara möjligt att genomföra ett exekutivt förfarande, som berör denne.

Jag vill emellertid påpeka, att samma problem uppkommer vid tillämpningen

av 8 a § hyresregleringslagen —- med vilket lagrum förevarande paragraf

nära överensstämmer •—- och att, såvitt jag har mig bekant, några egentliga

olägenheter härav icke gjort sig märkbara. Att borttaga möjligheten för

samhyresgäst eller make att övertaga lägenheten trots att hyresrätten förverkats

på grund av den andres förhållande anser jag icke tillrådligt. Domstol

bör emellertid i sådana situationer iakttaga stor varsamhet. Tillämpas

stadgandet med nödig utskiljning torde några praktiska olägenheter icke

behöva befaras.

Vid andra stycket av paragrafen har lagrådet ifrågasatt lämpligheten av

att låta makes rätt till nytt hyresavtal vara beroende av att han har sin

bostad i lägenheten. Stadgandet överensstämmer i denna del med 8 a § andra

stycket hyresregleringslagen. Den nuvarande ordningen synes icke ha gett

upphov till några olägenheter. Frågan kan emellertid återupptagas i samband

med utarbetandet av definitiva bestämmelser om besittningsskydd.

Talans anh äng i g görande

Enligt förslaget till 4 § åligger det hyresgästen, där han vill åtnjuta sin

rätt till nytt hyresavtal och parterna ej kan enas att väcka talan därom

vid domstol senast två veckor efter det han av hyresvärden mottagit skriftligt

meddelande om alt hyresvärden fordrar, att han skall avflytta. Har

inom tid som nu är sagd tvisten hänskjutits till nämnd, som avses i lagen

den 22 juni 1939 om medling i hyrestvister, må dock, om förfarandet inför

nämnden icke leder till förlikning, talan väckas inom två veckor efter

det förfarandet inför nämnden avslutats. Försitter hyresgästen tid som i

denna paragraf är sagd, har han förlorat sin rätt till nytt avtal.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

Departementschefen (vid lagrådsremisser prop. s. 88)

Flera remissmyndigheter har hävdat, att större krav icke bör ställas på

formen för delgivning av meddelande, som avses i denna paragraf, än för

själva uppsägningen. För att giltig uppsägning skall föreligga, fordras icke

under alla omständigheter att skriftligt meddelande härom överbringas till

hyresgästen. Bland annat gäller att, om hyresgästen icke träffas i sitt hemvist,

uppsägningen kan sändas till honom i rekommenderat brev under hans

vanliga adress och skriftlig underrättelse tillställas hans husfolk, om sådant

finnes. Uppsägningen anses verkställd i och med att dessa åtgärder

vidtagits, alltså oavsett om och när brevet når hyresgästen. Med hänsyn till

att det mången gång är under sommaren, då hyresgästen ofta är bortrest,

som det kan bli aktuellt för hyresvärden att vidtaga åtgärder för att framtvinga

en avflyttning, skulle risken för rättsförluster vara påtaglig, om tidsfristen

för väckande av talan finge räknas redan från det att ett rekommenderat

brev avsänts till hyresgästen. Jag finner därför icke anledning frångå

promemorians förslag, enligt vilket fristen börjar löpa först sedan hyresgästen

mottagit meddelandet i fråga. De farhågor, som uttalats för att denna

ordning skulle ställa sig alltför betungande för hyresvärden, synes mig

överdrivna. Man får även beakta att, om hyresgästen skulle göra sig oanträffbar,

hyresvärden har möjlighet att själv ta initiativet till process och

att rättegångsbalken innehåller regler om delgivning av stämning med den

som håller sig undan.

Statens hyresråd har i sitt remissyttrande berört det fallet, att hyresvärden

redan i samband med hyresavtalets ingående överlämnar meddelande

till hyresgästen om att denne måste lämna lägenheten vid hyrestidens utgång.

Situationen torde här i regel vara sådan, att meddelandet bör lämnas

utan avseende såsom stridande mot grunderna för 9 §, enligt vilken förbehåll,

som strider mot vad som stadgas i lagen, är utan verkan mot hyresgästen.

Lagrådet (prop. s. 113)

Vad till en början angår fatalietidens längd synes det kunna ifrågasättas

huruvida icke två veckor i vissa situationer måste anses vara en alltför kort

tid. I de fall då hyresförhållandet upphör först efter uppsägning måste man

räkna med att hyresvärden på en gång delgiver både uppsägningen och flyt tningsanmaningen.

Denna kan komma helt överraskande för hyresgästen;

några förhandlingar mellan parterna behöva icke ha föregått hyresvärdens

åtgärd. Hyresgästen måste då inom den stadgade tidsfristen icke blott efterhöra

hyresvärdens villkor och — kanske efter förhandlingar — taga ställning

till dessa utan även i fall av behov medhinna anhängiggörandet av

talan mot värden. Det synes uppenbart att en så kort tidsfrist som den

föreslagna mången gång blir otillräcklig.

Beträffande utgångspunkten för fatalietiden skall enligt förslaget gälla

att tiden räknas från det hyresgästen »mottagit» anmaningen att flytta. Att

s. 63 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

63

anmaningen skall ha »mottagits» innebär att väsentligt strängare krav ställas

på formen för delgivning än som gäller för uppsägning av hyresavtal.

Sålunda förhindras värden att, för den händelse hyresgästen icke anträffas

i sitt hemvist, begagna sig av den delgivningsform varom stadgas i 2 kap.

38 § tredje stycket nyttj ander ättslagen. Syftet med den strängare bestämmelsen

i förevarande paragraf angives vara att förebygga risk för att hyresgästen

drabbas av rättsförlust på grund av bristande kännedom om avflyttningskravet.

Det synes emellertid kunna ifrågasättas om förhandenvaron av

viss dylik risk kan anses utgöra tillräckligt motiv för att beröva hyresvärden

möjligheten att vid behov anlita en eljest vedertagen delgivningsform, avsedd

för bland annat det fall att den som sökes för delgivning avsiktligt

håller sig undan. Vidare skulle olika regler komma att gälla för delgivning

av uppsägning och för delgivning av meddelande enligt förevarande lagrum.

Olägenheten härav skulle särskilt framträda i de ofta förekommande

fall då uppsägningshandlingen tillika innefattar en anmaning att vid hyrestidens

slut avflytta. I dylikt fall skulle ett och samma delgivningsförfarande

kunna medföra laga verkan beträffande uppsägningen men vara ogiltigt

i fråga om anmaningen. Om fatalietiden utsträckes, lärer under alla förhållanden

övervägande skäl tala för att de regler som nu gälla för uppsägning

göras tillämpliga beträffande delgivning av meddelande varom nu är fråga.

Departementschefen (i propositionen, s. 124)

Departementschefen vidhåller sin vid lagrådsremissen uttalade uppfattning

och hänvisar, i vad avser lagrådets förslag att hyresgäst borde beredas

längre rådrum för att anhängiggöra sin talan, till hyresvärdens intresse av

att få klarhet i om hyresgästen avser att påkalla nytt hyresavtal.

Övergångsbestämmelser

Departementschefen (prop. s. 79) föreslog, att lagen skulle träda i kraft

snarast möjligt, dock tidigast den 1 juli 1956, och gälla t. o. m. den 30 september

1959, samt anförde.

Lagen bör äga tillämpning å hyresavtal, som slutits före den 1 juli 1956,

allenast om hyrestiden utgår den 30 september 1956 eller senare. Praktiska

olägenheter skulle nämligen uppkomma, om lagen finge tillämpas å äldre

hyresförhållanden, som upphör kort tid efter lagens ikraftträdande.

Såsom redan framhållits bör lagen icke gälla hyresförhållande, varå hyresregleringslagens

bestämmelser om uppsägningsskydd är tillämpliga. Skall

enligt vad därom kan komma att beslutas dessa bestämmelser efter lagens

ikraftträdande upphöra att gälla i viss ort, för hyresförhållandet av visst

slag eller generellt, erfordras vissa föreskrifter om tid för anhängiggörande

av talan enligt denna lag m. in. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t

att i förekommande fall meddela erforderliga föreskrifter.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

Utskottet

Sedan vissa lagtekniska problem, främst avseende övergångsbestämmelser

i fråga om hyrans storlek och hyrestidens längd, blivit utredda i hyresregleringskommitténs

slutbetänkande och särskilt förslag framlagts till lag

innebärande skydd för hyresgäst mot obefogade uppsägningar och otillbörliga

hyresvillkor, har hyresregleringens avveckling nu kunnat påbörjas. De

i propositionen framlagda förslagen härom — som dels går ut på att Kungl.

Maj :t skall kunna förordna, att hyresregleringslagen beträffande viss ort,

där den nu gäller, icke vidare skall äga tillämpning (regional avveckling),

och dels innebär att hyreskontrollen men ej uppsägningsskyddet skall

upphöra beträffande lägenhet i hus, för vilket utgått statligt bostadslån

beviljat efter den 30 juni 1956 (kategorimässig avveckling) — hälsas av

utskottet med tillfredsställelse. Såsom departementschefen framhållit kan

hyresregleringen ännu icke avvecklas i sin helhet, men bör avvecklingen ske

i så snabb takt omständigheterna medger. Att Kungl. Maj :t i propositionen

icke funnit sig böra nu framlägga mera vittgående förslag får ses mot bakgrunden

av alltjämt rådande stora bostadsbrist, som medför att lättnaderna

i hyresregleringen endast kan ske stegvis med början i fråga om sådana

orter och lägenhetskategorier, där verkningarna av regleringens hävande

beräknas bli övervägande gynnsamma. Det bör emellertid betraktas

blott som en början på den successiva avvecklingens väg, varigenom erfarenheter

kan vinnas för det fortsatta lättandet av hyresregleringen.

Då det f. n. kan vara svårt att för en längre tid överblicka i vilken takt

och ordning avvecklingen bäst bör ske samt denna nu kommit i gång och

fortsättning kan väntas följa, saknas enligt utskottets mening anledning

att som yrkas i motionerna 1:458 och 11:596 hos Kungl. Maj :t till 1957

års vårriksdag hemställa om förslag till plan för en total avveckling av

hyresregleringen. Utskottet avstyrker därför dessa motioner.

Som närmare kommer att beröras i det följande är utskottet tveksamt,

om man icke redan nu kunde gå ett steg längre och häva hyresregleringen

även beträffande en- och tvåfamilj shus samt i enlighet med hyresregleringskommitténs

förslag möblerade enkelrum. När utskottet slutligen stannat

för att i avseende å dessa kategorier icke föreslå någon avveckling, har orsaken

härtill väsentligen varit, att även om följderna av en avveckling på

många platser kan förväntas bli gynnsamma, det dock är mycket troligt

att motsatsen på åtskilliga andra orter blir fallet. Lika väl som det kan

vara lämpligt att på sina håll helt häva hyresregleringen torde det annorstädes

kunna visa sig fördelaktigt att häva den blott i fråga om en viss

lägenhetskategori. Då det emellertid är möjligt att en sådan avvecklingsform

ur administrativ synpunkt kan medföra svårigheter, som låter sig

överblickas först vid ett mera ingående övervägande, samt försena i stället

för påskynda den i och för sig önskvärda avvecklingen i stort, har utskottet

valt att icke nu framlägga något eget förslag i detta avseende.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

65

Vad särskilt gäller förslaget i propositionen till regional avveckling vill

utskottet understryka betydelsen av att vid prövning av sådan fråga största

möjliga hänsyn tages till vederbörande kommunala myndighets bedömning

av läget, så att dess uppfattning icke utan starka skäl frångås.

Utskottet tillstyrker i denna del bifall till propositionen samt avstyrker

motionerna I: 585 och II: 769, vari yrkas avslag å den i propositionen föreslagna

ändringen av 1 § hyresregleringslagen.

Beträffande den kategorimässiga avvecklingen har utskottet intet att erinra

mot att denna nu påbörjas med statsbelånade hus i överensstämmelse

med Kungl. Maj:ts förslag, varvid förutsättes att såsom i

propositionen uttalats sådana administrativa bestämmelser kommer att

utfärdas att det lånebeviljande organet kan bestämma hyran för varje lägenhet.

Förslaget till ändring av 26 § andra stycket hyresregleringslagen innebär

att samtliga lägenheter i dessa hus, således även affärslägenheter, under

förutsättning att de uthyres av husägaren och alltså icke i andra hand

samt att lånet ej uppsagts, icke vidare skall vara underkastade hyreskontroll

enligt hyresregleringslagen men fortfarande kvarstå under reglerna

för uppsägningsskydd.

Med hänsyn till de praktiska olägenheter departementschefen åberopat

torde det icke låta sig göra att nu från hyresregleringen undantaga andra

hus än sådana för vilka lån slutligt beviljats efter de nya bestämmelsernas

ikraftträdande. Utskottet finner sig därför icke f. n. böra föreslå att

även hus, för vilka lån beviljats enligt kungörelsen den 29 juni 1946 om

tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus eller senare författningar och

som alltjämt står under de lånebeviljande organens kontroll, undandrages

hyresreglering. Däremot anser utskottet att för sistnämnda kategori av hus

sådan ordning om möjligt bör genomföras i administrativ väg, att de inom en

snar framtid kan behandlas på samma sätt som de nytillkommande husen.

Av det sagda framgår att utskottet icke kan tillstyrka yrkandet i motionerna

1:458 och 11:596, att undantag från hyresregleringen skall göras

för alla bostadslägenheter i statligt belånade hus. Ett ytterligare skäl för

avstyrkande föreligger i fråga om sådana hus, för vilka beviljats statliga

lån jämlikt författningar som gällde före den 1 juli 1946, ty de lånebeviljande

organens kontroll har här upphört sedan lånet gällt under tio år.

Anledning föreligger enligt utskottets mening icke heller att f. n. tillstyrka

yrkandet i samma motioner, att fördelningen på olika lägenheter

av det av bostadsstyrelsen fastställda totala hyresbeloppet skall tillkomma

fastighetsägare i stället för hyresnämnd, eftersom detta önskemål beträffande

de hus, som utskottet anser kunna nu undantagas från hyresregleringen,

praktiskt taget kommer att bli helt tillgodosett genom den i propositionen

förordade ordningen. Enligt denna skall nämligen fastighetsägarens

förslag icke frångås, om det ej är uppenbart att fördelningen

skulle leda till obilliga konsekvenser.

Som följd av vad ovan anförts avstyrker utskottet bifall till motioner5

Iiihang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 3 avd. Nr 28

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

na I: 585 och II: 769, som innehåller hemställan om avslag å den föreslagna

ändringen av 26 § hyresregleringslagen.

Beträffande lägenheter i nytillkommande s. k. fria hus, d. v. s.

helt finansierade utan statliga lån, delar utskottet departementschefens och

remissmyndigheternas tvekan om lämpligheten av att de nu undantages från

hyresregleringen. Utskottet avstyrker under hänvisning härtill bifall till yrkandet

i motionen II: 773 om fritagande från regleringen av ifrågavarande

fastigheter samt till yrkandet i motionerna I: 458 och II: 596 om undantagande

av bostadslägenheter i dylika hus.

Vad angår lägenheter som upplåtes för annat ändamål

än b7o s t a d befarar utskottet, i likhet med flera av de närmast berörda

hyresgästernas organisationer, att en för tidig avveckling av hyresregleringen

härvidlag komme att medföra allvarliga olägenheter, främst i form av avsevärda

hyreshöjningar, mot vilka de förutsatta besittningsskyddsreglerna

icke skulle kunna ge något egentligt skydd. Särskilt affärsidkare i de större

städernas centrala delar, som icke har långtidskontrakt, torde komma att

drabbas hårt av dessa höjningar, i synnerhet som deras möjligheter att genom

upptagande av kredit lösa övergångssvårigheterna f. n. är ytterst begränsade.

Samma svårigheter uppstår för hantverk och småindustri, som

ju i icke obetydlig omfattning använder sig av förhyrda lokaler i städernas

centrala delar.

Å andra sidan torde på en del orter i landet ifrågavarande lägenheter, under

vilken kategori rymmes de mest skilda slag av lokaler, kunna tagas bort

ur hyresregleringen med en måttlig anpassning uppåt av lokalhyrorna för att

återställa balansen mellan tillgång och efterfrågan. Även här finns anledning

överväga, om icke en regional och kategorimässig avveckling kunde

samordnas.

Vid bifall till yrkandet i motionerna I: 458 och II: 596 om att ifrågavarande

lägenheter skall undantagas från hyresregleringen, ehuru med ett under

ytterligare tre år bibehållet uppsägningsskydd, komme enligt utskottets

mening innehavarna av affärslokaler i de större städernas centrala delar

icke att bli tillräckligt skyddade mot stora hyreshöjningar. Visserligen skulle

hyresnämnd i sådant fall äga pröva frågan om hyrornas skälighet, men otvivelaktigt

bleve likväl det allmänna — som man kan vänta höga — marknadsläget

avgörande för hyressättningen vid en sådan bedömning. På grund

härav avstyrker utskottet bifall till nämnda motioner.

I fråga om det i motionen II: 767 framställda yrkandet om ändring av 7 §

hyresregleringslagen för att åt förening med uppgift att tillhandahålla allmän

samlingslokal för ideellt ändamål ge större möjlighet att, när lokalerna

uthyrts till privatperson, senare återfå nyttjanderätten till densamma vill

utskottet erinra om att av motiven till sagda lagrum redan klart framgår, att

vid den skälighetsavvägning, som skall göras mellan hyresvärdens och hyresgästens

intressen, särskild hänsyn skall tagas till den kulturellt eller politiskt

betydelsefulla uppgift samlingslokalen av avsedd att tjäna. Med understrykande

av betydelsen utav att lagen tillämpas i överensstämmelse här
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

67

med anser utskottet den föreslagna lagändringen knappast erforderlig och

avstyrker bifall till motionen.

Utskottet övergår härefter till frågan huruvida möblerade enkelr

u in, såsom yrkats i motionerna II: 773 samt I: 458 och II: 596, skall fritagas

från hyresregeringen. Här föreligger den kategori, beträffande vilken

olägenheterna av en avveckling synes minst framträdande men i fråga om

vilken även verkningarna av hyresregleringens bibehållande ter sig minst

oförmånliga. Tillgång och efterfrågan torde redan nu i stort sett bestämma

hyrornas höjd, och någon större ökning av tillgången skulle väl knappast

bli följden av att hyresregleringen släpptes. Eftersom målet är en avveckling

av regleringen så snabbt detta utan alltför stora sociala vådor låter sig

göra, synes det starkt motiverat med en snar avveckling beträffande möblerade

enkelrum. Vad som emellertid orsakar någon tvekan är att hyreskontrollen

kan beräknas ha en viss allmänt återhållande effekt på hyressättningen

å uthyrningsrum i storstäderna samt måhända också i universitetsstäderna,

där tillgången på dylika rum fortfarande lär vara knapp. Då reglerna

om besittningsskydd föreslås icke komma att gälla rum som upplåtes

i möblerat skick och hyresgästerna i sådana rum utan hyresregleringens

skydd därför även skulle vara oskyddade mot obefogade uppsägningar, finner

utskottet det vara lämpligt att avvakta, huruvida genom en kombinerad

regional och kategorimässig avveckling fortsatt skydd möjligen kan beredas

hyresgästerna på de orter, där skydd alltjämt må anses behövligt. Vid fortsatta

överväganden om en kategorimässig avveckling anser utskottet de möblerade

enkelrummen höra till den typ av lokaler som främst bör komma i

åtanke.

Utskottet finner sig under anförda omständigheter böra i denna del avstyrka

motionerna II: 773 samt I: 458 och II: 596.

I sistnämnda båda motioner förekommer även ett yrkande, att de mindre

bostadshusen (en- och tvåfamilj shusen) måtte undantagas från

hyresregleringen. Att märka är att även dessa undantages i förslaget till besittningsskyddsregler.

Oavsett det återhållande moment som otvivelaktigt

finns i det vanligen ganska personliga förhållandet mellan hyresvärd och

hyresgäst, torde man vid ett frisläppande av dylika lägenheter från regleringen

kunna befara avsevärda hyresstegringar på platser, där de dominerar

hyresmarknaden eller där som i utkanten av våra storstäder efterfrågan på

bostädci är mycket stor. Däremot skulle förmodligen ett undantagande

från regleringen väl låta sig göra på många andra platser. Utskottet förordar

därför även beträffande denna kategori, att Kungl. Mnj:t snarast måtte

överväga, huruvida icke en samordnad regional och kategorimässig avveckling

är möjlig. Av det nu sagda följer att utskottet f. n. icke vill tillstyrka

bitall till motionerna I: 458 och II: 596 i den del varom här är fråga.

I sistberörda motioner samt motionerna I: 584 och II: 770 har framställts

yrkanden som går ut på undantag från regleringen av lägenheter

som innehaves med bostadsrätt respektive upphävande av bostadsrättskontrollagens

bestämmelser om överlåtelse av bostadsrätt. Som vä
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

sentligaste motiv för de föreslagna ändringarna anföres, att det ej är någon

principiell skillnad mellan överlåtelse av bostadsrättslägenhet och försäljning

av villafastighet. Gentemot detta skäl för regleringens upphävande vill

utskottet invända, att ett mycket stort antal villafastigheter torde vara byggda

med sådana statliga lån att de icke får överlåtas till högre pris än vad

det lånebeviljande organet medger. Det står visserligen villafastighetens ägare

fritt att lösa in lånen, men i sådant fall blir fastigheten så länge nuvarande

kreditsvårigheter består oftast rätt svårsåld. Följaktligen är de praktiska

möjligheterna att vid försäljning utnyttja de två skilda slagen av rättigheter

till att taga ut det överpris bostadsmarknaden medger f. n. ganska likvärdiga.

Ur denna synpunkt skulle icke heller ett hävande av regleringen

för bostadsrättshusens del göra någon större skillnad i alla de fall, då husen

byggts med statliga lån och i bostadsrättsvillkoren intagits bestämmelse som

inskränker bostadsrättsinnehavarens rätt att sälja sin andel på andra än

fastställda villkor. I andra fall åter, då bostadsrättsvillkoren ej lägger hinder

i vägen för uttagande av det pris efterfrågan betingar, skulle ett fritagande

från regleringen, om bostadsmarknaden i övrigt är hyresreglerad,

kunna leda till höga överpriser som icke motsvaras av någon insats från innehavarnas

sida.

Å andra sidan talar den omständigheten att bostadsrättshavare, om regleringen

häves, ej behöver frukta hyresstegringar och obefogade uppsägningar

av den förening, vari han själv är medlem, i ganska hög grad för att regleringen

snart borde hävas eller lättas. Frågan om möjligheten av regleringens

hävande beträffande dessa lägenheter, vilket skulle vara ett ganska stort steg

mot en allmän avveckling, är av mycket komplicerad natur och har icke blivit

föremål för något mera ingående övervägande av hyresregleringskommittén.

Vid den ytterligare departementsbehandling, som kan väntas äga rum för

den fortsatta avvecklingen, förutsätter utskottet att detta spörsmål noga

granskas.

Av skäl som nu anförts vill utskottet icke f. n. ge sin anslutning till yrkandena

om lättnader i bostadsrättskontrollen och avstyrker fördenskull

bifall härutinnan till motionerna I: 458 och II: 596 samt I: 584 och II: 770.

Vad beträffar yrkandet i motionerna I: 458 och II: 596, att det bör överlämnas

till kommunerna att fastställa hyran i alla kommunalägda

fastigheter, delar utskottet den uppfattning som föranledde hyresregleringskommittén

att icke föreslå någon avveckling av hyresregleringen i

fråga om s. k. allmännyttiga bostadsföretag, nämligen att det ej är tilltalande

att skilda företagsformer behandlas olika. Än mindre tilltalande är det att,

som motionsyrkandet synes förutsätta, åtskilja sådana hus som är direkt

kommunägda och fastigheter som är kommunalt kontrollerade. Svåra gränsdragningsproblem

skulle också uppkomma med en sådan lösning. Utskottet

avstyrker bifall till förevarande hemställan i motionerna.

I samband med hyresregleringens avveckling uppkommer vissa övergångsproblem,

delvis av rätt besvärlig natur.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956 69

Som departementschefen framhållit talar övervägande skäl för att välja

en annan tidpunkt för avvecklingen än den, som sammanfaller med utgången

av hyresregleringslagens förlängning. För att igångsätta avvecklingen så

fort som möjligt och för att nå överensstämmelse mellan tidpunkten för den

nuvarande prisregleringslagens ersättande med en särskild beredskapslagstiftning,

vilket förutsätter ändring av 26 § första stycket hyresregleringslagen

i fråga om reglerna för bostadsupplåtelse i hotell- och pensionatrörelse,

anser utskottet den i propositionen föreslagna avvecklingen böra träda

i kraft den 1 januari 1957.

Vad angår spörsmålet vilken hyra som skall utgå och vilka hyresvillkor i

övrigt som skall tillämpas från avvecklingsdagen fram till den dag, då nytt

avtal blir gällande, har hyresregleringskommittén föreslagit att de vid denna

tidpunkt faktiskt tillämpade villkoren skall gälla, medan propositionen

har upptagit ett stadgande av innebörd att de då lagliga villkoren

skall tillämpas. Främst utav det av departementschefen anförda skälet, att

det ej kan vara rimligt att hyresvärd skall vara berättigad att efter avvecklingen

utkräva en hyra som tidigare varit olaglig och för vars illegala uttagande

han samtidigt kan ådömas straff och återbetalningsskyldighet, är

utskottet benäget att biträda propositionen härutinnan.

I detta sammanhang har statens hyresråd fäst uppmärksamheten på det

problem, som uppkommer då Kungl. Maj :t för tid efter avvecklingen beslutar

ändrade grunder för generell hyreshöjning. I de fall då avtalstiderna är

korta förlorar spörsmålet som departementschefen påpekat det mesta av sin

betydelse, om avvecklingen sker t. ex. den 1 januari, ty avtalen har då i regel

löpt ut innan någon ändring i generell hyreshöjning äger rum den nästa

1 oktober. Vidare må anföras att det vid en regional avveckling ibland kan

komma att te sig ovisst, hur stor generell hyreshöjning som skulle ha medgivits

för orten, om den fortfarande varit hyresreglerad.

Mot den föreslagna ordningen kan givetvis invändas att resultatet kan bli

orättvist, om vid hyresregleringens avveckling gäller ett långtidskontrakt

med bestämmelse om rätt för hyresvärden att uttaga kommande generella

hyreshöjningar och de i hyresreglerade orter generellt medgivna hyreshöjningarna

därefter blir betydande. Alltför orimliga följder bör dock kunna

undgås genom tillämpning av 43 § hyreslagen, som stadgar rätt till jämkning

av hyresvillkor, där villkoret är uppenbarligen stridande mot god sed

i hyresförhållanden eller eljest otillbörligt.

Nära anknytning till ovan berörda problem har frågan, om det skall stå

parterna fritt att i avtal som träder i tillämpning under hyresregleringens

giltighetstid överenskomma om hyresvillkor som skall gälla först efter avvecklingen.

Härvidlag har i motionerna 1:588 och 11:771 gentemot den

ståndpunkt som intagits i propositionen yrkats, att § 2 i förslaget till »lag

med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört»,

skall få en lydelse som medger parterna alt träffa sådant avtal. Utskottet

anser emellertid liksom departementschefen att det finns risk för

att hyiesvärdarna i stor omfattning skulle begagna sig av eu sådan möjlig
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

het att utkräva hyreshöjning. Följden härav skulle vid en mera allmän, samtidig

avveckling av hyresregleringen bli att på samma gång ett mycket stort

antal hyreshöjningar kornme att inträda, vilket kunde allvarligt försvåra en

lugn avveckling. Även i detta fall gäller naturligtvis att hyra, som vid långtidsavtal

blir otillbörligt låg, kan jämkas jämlikt 43 § hyreslagen. För en

tillämpning av sistnämnda lagrum lärer det väl heller icke sakna betydelse,

om parterna i avtalsvillkoren tydligt utmärker, under vilka ekonomiska förutsättningar

ett tidigare avtal förlänges eller ett nytt avtal ingås. En ytterligare

möjlighet, som kan tänkas få praktisk betydelse vid långtidsavtal, är

att parterna i avtalet intager en bestämmelse om att detta upphör att gälla,

för den händelse hyresregleringen avvecklas, och samtidigt för tiden efter

det att det tidigare avtalet upphört träffar ett annat avtal innehållande andra

villkor, exempelvis om högre hyra. Vid fråga om förlängning av tidigare

hyresförhållande mellan parterna, kan däremot hyresgästen alltid, om han

ej vill låta sig nöja med hyresvärdens förslag till nya villkor efter hyresregleringens

avveckling, vända sig till hyresnämnd med begäran om förlängning

av tidigare avtalsvillkor att gälla åtminstone någon tid efter avvecklingen.

Detta får då avgöras efter skälighet i varje särskilt fall.

Slutligen bör, när det gäller frågan vilka hyresvillkor som skall gälla efter

hyresregleringens upphörande, observeras att det finns fall då hyror ej

bestämts till visst belopp per månad utan fastställts att utgå med växlande

belopp för skilda tider, t. ex. för en affärslokal med viss procent på affärens

omsättning. I sådana fall får det anses stå helt i överensstämmelse med lagens

innebörd, att hyran efter avvecklingen skall utgå enligt samma grunder

som tidigare och icke anknytes till just det belopp som händelsevis utgjort

sista månadens hyra.

På grund av det anförda tillstyrkes propositionen i denna del och avstyrkes

bifall till motionerna I: 588 och II: 771.

I övrigt har utskottet beträffande de i propositionen föreslagna övergångsbestämmelserna

intet att erinra.

Utskottet tillstyrker förslagen till ändring av 2 § hyresregleringslagen,

innebärande ökade möjligheter att i vissa fall sänka grundhyra, och 26 §

första stycket hyresregleringslagen, som medför en med hänsyn till upphävandet

av prisregleringslagen fr. o. m. den 1 januari 1957 annan avgränsning

av de hotell- och pensionatrörelser som ej skall falla under hyresregleringen.

Yrkandet i motionerna I: 585 och II: 769 om avslag å ändring av 26 § hyresregleringslagen

avstyrkes.

I motionerna 1:354 och 11:275 har begärts skrivelse till Kungl. Maj :t

med hemställan om förslag till lag om skydd vid uppsägning från s. k. industribostäder.

Särskilt där industribostäderna utgör ett dominerande inslag

i hyresbeståndet anser motionärerna att det är påkallat med åtminstone

ett visst mått av hyresskydd åt hyresgästerna, till dess annan lämplig

bostad ordnas, exempelvis genom kommunalt organs försorg.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

71

Statens hyresråd har i ett yttrande med anledning av motionerna anfört,

att den avvägning som skall ske mellan hyresvärdens och hyresgästens

intressen, när det gäller arbetsavtal som utgör förutsättning för ett

hyresavtal, enligt hyresrådets rättstillämpning i princip brukar utfalla så,

att då arbetsavtalet upphör jämväl hyresavtalet skall upphöra men hyresgästen

beredes skäligt rådrum för att anskaffa annan bostad. Som en allmän

grundsats har nämligen inom hyresrådet ansetts böra gälla att hyresgästen

ej skall behöva flytta från sin lägenhet av anledning, som han icke

bort taga i beräkning vid hyresavtalets ingående. Har däremot hyresgästen

från början varit medveten om att värden vid viss framtida tidpunkt kommer

att själv behöva lägenheten, anses hyresvärden i princip äga företräde.

Den genom motionerna väckta frågan utgör otvivelaktigt ett praktiskt

mycket viktigt spörsmål vid hyresregleringslagens tillämpning. De båda

motstående intressena är nämligen å ömse sidor beaktansvärda. På bedömandet

inverkar väl främst anställningens art samt orsaken till att anställningen

upphört, men även sådana omständigheter som arbetsgivarens

tillgång på bostäder och arbetskraft samt intresse i övrigt att förfoga över

bostaden, den anställdes familjeförhållanden o. s. v. spelar in. Det har av

hyresregleringskommittén rätt ingående diskuterats, om icke arbetstagarens

intresse borde förtjäna större beaktande i de fall då arbetsgivaren

ej själv medverkat till lägenhetens tillkomst utan endast hyrt den och

sedan upplåtit den i andra hand. Kommittén bär emellertid icke funnit

tillräckliga skäl varför dessa fall skulle intaga någon särställning. Den har

framhållit att, därest sådana särskilda hänsyn tages, fastighetsägarens upplåtelse

till arbetsgivaren mången gång kunde bli oberättigat diskriminerad,

t. ex. om fastighetsägaren av personliga skäl ville hjälpa arbetsgivaren.

Som framgår av motiven till hyresregleringslagen har det i stort sett

överlämnats åt rättstillämpningen hur intresseavvägningen bör ske. Utskottet

håller icke för omöjligt, att denna tillämpning kommit att i något för

stor utsträckning tillgodose arbetsgivarens intresse, åtminstone vad angår

frågan om den anställde skall vara bibehållen vid sin hyresrätt. På

spörsmålet om rätt till skäligt rådrum med avflyttningen torde dock i

stort sett kunna anläggas liknande synpunkter som de nyss anförda.

Med hänsyn till att utvecklingen skall föras hän mot en avveckling av

hyresregleringen och då de föreslagna reglerna om besittningsskydd, såsom

i det följande närmare beröres, i något högre grad får anses gynna

arbetstagaren finner utskottet likväl icke anledning föreligga att tillstyrka

bifall till förevarande motioner.

Ej heller finns enligt utskottets mening något skäl att, när nu hyresregleringen

slår inför sin avveckling, som föreslagits i motionerna I: 355 och

II: 274, genomföra eu lag om fördelning av lu/reslågcnheter efter beliovsprincip

genom samhälleligt organ.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72 Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

Vad beträffar det i motionen 11:289 framförda yrkandet om avgiftsbeläggning

av kommunal bostadsbgtesförmedling anser utskottet i likhet med

ett par av remissinstanserna det vara svårt att draga en generell gräns i

fråga om behovet av bostadsförmedlingens bistånd mellan bostadslösa sökande

och sådana bytessökande, som bor i exempelvis utdömningsbara eller

trånga lägenheter. Någon nämnvärd ekonomisk betydelse för kommunerna

synes en avgiftsbeläggning icke ha, medan det däremot sannolikt

medför en del administrativa olägenheter. Utskottet avstyrker fördenskull

motionen.

Utskottet övergår härefter till att behandla det i propositionen framlagda

förslaget till lag om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal, i

det följande kallad besittningsskyddslagen.

Lika med departementschefen anser utskottet, att rätten till och behovet

av ett starkt besittningsskydd till förhyrd bostad under de många år

hyresregleringsiagen funnits ingått så i allmänhetens medvetande, att en

mera allmän avveckling av hyresregleringen — åtminstone där full balans

mellan tillgång och efterfrågan ej råder — icke kan komma till stånd,

förrän hyreslagens i detta hänseende alltför bristfälliga regler om skadestånd

kompletterats med verksammare skyddsbestämmelser.

Mot departementspromemorians förslag till lösning av denna fråga, som

i huvudsak godtagits av departementschefen, har riktats åtskillig kritik, i

synnerhet från lagrådets och övriga rättsvårdande myndigheters sida. Lagrådet

har sålunda uttalat att den ordning som föreslagits, även om den

blott skulle innebära en övergångslagstiftning, är behäftad med så allvarliga

brister att den svårligen kan godtagas.

Lagrådet har som motivering för sin kritik i huvudsak anfört, att det

icke vore lämpligt att med en provisorisk lagstiftning föregripa den utredning

departementschefen avsåge att igångsätta, att förfaringssättet knappast

överensstämde med grundsatsen att avtalsfriheten ej borde inskränkas

mera än som betingades av ett påvisbart behov, att den provisoriska

lagstiftningens tillämplighetsområde sannolikt under avsevärd tid skulle

bli mycket begränsat, att den hyreskontroll varmed skyddet förbundes lätt

kunde få karaktären av hyresreglering, att den stela reglering förslaget

innebure genom att det, om parterna icke kunde enas, ej tilläte domstol

att fastställa ett marknadsmässigt skäligt belopp skulle hindra anpassningen

efter läget på hyresmarknaden, a 11 de allmänna domstolarnas lämplighet

för nu ifrågavarande uppgifter kunde ifrågasättas och att regelsystemet

över huvud taget syntes invecklat och svårt att tillämpa. Lagrådet

har i stället anvisat den utvägen att i orter där så funnes påkallat

hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd m. m. under en

övergångstid skulle erhålla fortsatt tillämpning efter det hyreskontrollen

avskaffats samt att hyresnämnd vid tvångsförlängning av hyresförhållandet

skulle ha att bestämma hyran till skäligt belopp.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956 73

Den kritik som framförts mot lagförslaget är utan tvivel ägnad att väcka

tveksamhet om det verkligen nu bör genomföras. Som i det föregående

anförts är det dock nödvändigt, om man nu vill börja avveckla hyresregleringen,

att komplettera hyreslagens otillfredsställande besittningsskyddsregler.

I detta hänseende går det icke att begagna den av lagrådet

förordade lösningen, ty denna skulle i själva verket innefatta en fortsatt

hyresreglering med visserligen höjda hyror men sannolikt ett starkt stegrat

antal hyrestvister som följd, där hyresnämnderna icke skulle kunna

bemästra prövningen av hyrornas belopp utan att tillgripa nya men i stort

sett lika schematiska tillämpningsregler som tidigare. Valet torde därför

stå mellan att avvakta en ny utredning — som även om den bedrives

skyndsamt knappast kan föranleda förslag förrän till 1958 års riksdag —

med försening av hyresregleringens avveckling som konsekvens eller att

som ett provisorium godtaga förslaget till dess ett på en ny utredning

grundat förslag hinner leda till lagstiftning.

Vid dessa överväganden finner sig utskottet böra ge sin anslutning åt

att besittningsskyddet provisoriskt ordnas enligt de grundprinciper lagförslaget

innefattar, därvid utskottet dock förutsätter, att en översyn av

allmänna hyreslagen snarast kommer att igångsättas för att där inarbeta

definitiva bestämmelser om besittningsskydd och bedrivas med största möjliga

skyndsamhet.

Den i motionerna I: 587 och II: 772 gjorda hemställan om uttalande från

riksdagens sida angående översyn av hyreslagen i förevarande hänseende

får anses tillgodosedd med det av utskottet anförda. I fråga om yrkandet i

samma motioner att lagförslaget skall avslås följer av vad ovan anförts att

utskottet icke biträder denna mening.

Utskottets ståndpunkt medför att även motionerna I: 586 och II: 768 med

yrkande om att hyresregleringslagens uppsägningsskydd skall bibehållas i

tre år, där regleringen icke helt avvecklas, och om avslag å propositionen

avstyrkes.

Då en tillräckligt allsidig utredning om denna viktiga fråga icke kan tänkas

hinna bli färdig så att förslag till slutgiltiga lagbestämmelser kan framläggas

vid 1957 års riksdag samt utskottet i sin ovan lämnade motivering

tillräckligt tydligt framhållit ärendets brådskande art, anser sig utskottet

böra avstyrka motionerna I: 583 och II: 766 med hemställan om riksdagens

skrivelse till Kungl. Maj:t i saken.

Utskottet har övervägt, huruvida icke det föreslagna besittningsskyddet

kunde avgränsas så att bestämmelserna blott skall gälla i de orter, som nu

är hyresreglerade. En sådan ordning har den fördelen att en kommande

lagstiftning icke föregripes i avsende på frågan om dess regionala omfattning.

Å andra sidan är det knappast troligt att de nya regler, som eventuellt

efter mera allsidig utredning kommer att föreslås inarbetade i hyreslagen,

vilken gäller i hela riket, avgränsas på annat sätt än denna. För den kommande

utredningen torde även vara av värde att de provisoriska reglerna

får prövas i olika delar av landet, både där det finns normal tillgång på bo
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

städer och där full balans icke råder. Vid övervägande härav har utskottet

stannat för att i denna punkt biträda propositionen.

Vad härefter angår frågan om de föreslagna besittningsskyddsreglernas

innehåll vill utskottet först uttala sin fulla anslutning till propositionen i

fråga om betydelsen av att besittningsskyddsreglerna, som ju icke skall

gälla i de fall då hyresregleringslagen är tillämplig, bygger på principen om

en fri hyressättning och ej är avsedd att tillgodose ett eventuellt behov av

fortsatt hyreskontroll, vilket i stället får ordnas genom att hyresregleringslagen

bibehålies eller återinföres. Möjligheten för hyresgäst att påkalla

domstols medverkan för att få otillbörliga villkor ogiltigförklarade skall endast

ha till syfte att hindra att besittningsskyddet genom sådana villkor göres

illusoriskt eller att villkoren leder till resultat som är klart stötande i

det särskilda fallet. Utskottet delar också helt departementschefens uppfattning

att tillämpningen av lagen, som ju skall ha en så nära anknytning

som möjligt till hyreslagen, bör ankomma på allmän domstol.

Åtskilligt delade meningar har rått bland remissinstanserna om den i departementspromemorian

föreslagna lösningen, att det tidigare avtalet skall

erhålla fortsatt tillämpning, för den händelse hyresvärden ställer otillbörligt

villkor. När departementschefen stannat för att föreslå detsamma, har

det berott på att det icke är förenligt med lagstiftningens grunder, att domstol

ger sig in på fri skälighetsprövning av hyresvillkoren och därigenom

kommer att fungera på väsentligen samma sätt som hyresnämnd samt att

möjlighet till sådan skälighetsprövning kunde medföra en arbetsbelastning

för domstolarna, som de förvisso ej skulle kunna bemästra. Som departementschefen

anfört är det också av vikt, att dessa mål kan avgöras utan

onödig tidsutdräkt, vilket underlättas med den föreslagna förenklingen av

reglerna.

Utskottet vill i detta sammanhang för sin del uttala att förslaget ej generellt

kan anses ofördelaktigt för hyresvärden. Det står nämligen fullt i överensstämmelse

med lagens grundtankar att domstol, just med hänsyn till att

skälighetsprövning ej får ske, med försiktighet tillämpar möjligheten att

förklara ett av hyresvärden framlagt avtalsvillkor ogiltigt.

Vad angår de i lagförslagets 10 § upptagna undantagen från lagens tilllämplighet

finner utskottet ingen anledning till erinran.

Ytterligare undantag har begärts i motionen II: 773 för nytillkommande

fastigheter som helt finansieras utan statliga lån. Lämnas denna kategori

utanför skulle det emellertid vara lika befogat att undantaga även andra

slag av lägenheter, och härigenom bleve det allmänna besittningsskyddet alltför

urholkat. Utskottet avstyrker därför motionen.

I förslaget till lagens 1 § uppräknas diverse olika fall då besittningsskydd

ej skall tillkomma hyresgäst. Ej heller i detta avseende föranleder propositionen

någon erinran från utskottets sida.

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

Beträffande sådana upplåtelser som betingas av anställningsförhållande

vill emellertid utskottet utöver vad departementschefen anfört tillägga följande.

Som Svenska arbetsgivareföreningen yttrat i sin remisskritik kan fråga

uppkomma, huruvida det i samband med anställningsförhållandets upphörande

förekommit sådana omständigheter att de bör behandlas i den ordning,

som gäller för kollektivavtalstvist, d. v. s. inför arbetsdomstolen. Detta

torde dock endast kunna bli fallet, om någondera parten gör detta förhållande

till föremål för särskild fastställelsetalan jämlikt 13 kap. 2 § andra

stycket rättegångsbalken. Skulle detta hända torde den allmänna domstolen

böra förklara målet vilande i avbidan på arbetsdomstolens dom i denna

del.

De föreslagna reglerna om undantag från besittningsskydd i vissa anställningsfall

får anses vara gynnsammare för den anställde än den rättstillämpning

som nu förekommer i fråga om uppsägningsskyddet enligt hyresregleringslagen.

I enlighet med utskottets vid behandlingen av motionerna

1:354 och II: 275 angående skydd vid uppsägning från s. k. industribostäder

intagna ståndpunkt, att sagda rättstillämpning måhända i alltför

hög grad kommit att utfalla till arbetstagarnas nackdel, hälsar utskottet

de nya reglerna med tillfredsställelse. Det allmänna undantagsstadgandet

i 1 § moment e) torde ändå ge arbetsgivaren nödiga möjligheter, då han har

ett tillräckligt befogat intresse av den anställdes avflyttning, att få dom med

sådan utgång. En allvarlig olägenhet med de föreslagna reglerna är dock

den tidsutdräkt som ett rättegångsförfarande kan föranleda, men det får

förutsättas att domstolarna behandlar mål, där besittningsskyddslagen skall

tillämpas — särskilt när hyrestiden utgått eller snart skall utgå — med

förtur.

I detta sammanhang torde framhållas att besittningsskyddsreglerna icke

kan gälla de fall, då tjänstemomentet i det kombinerade hyres- och tjänsteavtalet

är så dominerande att avtalet i själva verket är att rättsligen helt

betrakta som ett tjänsteavtal. I gränsområdet till dessa fall kan bedömningssvårigheterna

vara betydande. Över huvud taget utgör dessa s. k. kopplade

avtal företeelser, som i många fall visserligen är nödvändiga och då bör vara

underkastade den föreslagna intresseavvägningen men som i andra fall

antagligen gott skulle kunna ersättas med rena hyresavtal, helt underkastade

reglerna härför. Rättstillämpningen får förutsättas ske jämväl under

visst hänsynstagande till avtalets karaktär ur nu nämnda synpunkt.

I motionerna 1:583 och II: 706 har begärts sådan avfattning av lagstadgandet

alt rätt till nytt hyresavtal icke må tillkomma hyresgästen, sedan

anställningen upphört, såvida icke synnerliga skäl till annat föranleder.

Yrkandet lager närmast sikte på det avbräck som kan vållas lantarbetsgivare,

som icke har möjlighet att på annat sätt bereda bostad åt anställda

arbetare. Härutinnan är emellertid att märka att det alldeles överväldigande

antalet lantarbetarebostäder torde vara inrymda i en- och tvåfamilj shus,

vilka ju enligt propositionen redan undantagits från lagens tillämplighet,

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

varför syftet med motionsyrkandet redan härigenom kan anses uppnått. Med

vad utskottet sålunda anfört får motionerna anses besvarade i hithörande

del.

Beträffande härefter frågan vilka hyresvillkor, som skall gälla i avvaktan

på slutande av nytt avtal, och själva domstolsförfarandet föranleder propositionen

ingen erinran från utskottets sida, såvitt gäller bestämmelserna i

5 och 7 §§ att det tidigare avtalet då skall tillämpas och att i domen — i

princip enligt vad hyresvärden fordrar — skall fastställas särskilda hyresvillkor

för den tid efter den avtalade hyrestidens slut, varunder hyresgästen

kvarsuttit eller fram till avflyttningsdagen skall kvarsitta i lägenheten.

Som förut framhållits är det ju önskvärt, att rättegången leder till ett

snabbt resultat i de mål varom här är fråga. Förfarandet får givetvis icke

brukas för obstruktion från hyresgästens sida. Frågan hur hyresvärd, sedan

dom meddelats, vari hyresgästens talan om rätt till nytt hyresavtal

ogillas, utan onödigt dröjsmål skall kunna framtvinga hyresgästens avflyttning

kan få avsevärd betydelse även i en del andra fall, t. ex. om hyresgästen

är bråkig och sprider vantrevnad bland andra hyresgäster.

För att möjliggöra något snabbare verkställighet med anledning av dom

som gives enligt 7 § anser utskottet erforderligt, att ett tillägg göres i lagtexten.

Departementschefen har nämligen under hänvisning till de allmänna

stadgandena i 17 kap. 14 §, 50 kap. 8 § och 55 kap. 8 § rättegångsbalken

förklarat sig anse ett i departementspromemorian upptaget stadgande om

rätt för domstol att förordna, att domen genast skall lända till efterrättelse,

obehövligt och därför låtit detta utgå ur den i propositionen föreslagna lagbestämmelsen.

Den av hyresgästen väckta talan är emellertid en fastställelsetalan.

För att beträffande dom i sådant mål förordnande skall kunna ges,

att domen genast skall lända till efterrättelse, torde vid den tvekan, som kan

råda om tillämpligheten i dylikt fall av 17 kap. 14 § rättegångsbalken, ett

uttryckligt lagstadgande böra tilläggas härom.

Utskottet har även övervägt möjligheterna att påskynda förfarandet genom

att domstolen lämnas befogenhet, under förutsättning av hyresvärdens

yrkande i målet, att förplikta hyresgästen att avflytta å dag domstolen bestämmer,

men detta skulle kunna medföra svårigheter bl. a. i de fall då hyrestiden

vid domen ännu icke tilländalupit. Under föreliggande förhållanden

har utskottet stannat för att föreslå, att i ett tredje stycke i propositionens

förslag till 7 § regler skall tilläggas av samma innebörd, som ursprungligen

upptagits i 9 § uti det vid departementspromemorian fogade lagförslaget,

vilka medger möjlighet för domstol att förordna, att domen genast

skall lända till efterrättelse, samt fastställer fullföljdsförfarandet i sådant

fall.

Med den föreslagna lösningen kan hyresvärden, om han vill tvinga hyresgästen

till avflyttning från lägenheten utan den tidsutdräkt, som ett avvaktande

på lagakraftvunnen dom i det av hyresgästen anhängiggjorda målet skulle

medföra, i detta mål begära förordnande jämlikt det av utskottet föreslagna

tredje stycket i 7 § och med stöd av dylikt förordnande, sedan avflyttnings
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

77

dagen inträtt, hos domstol eller överexekutor erhålla åläggande för hyresgästen

att avflytta.

Angående förslaget till regler för hyresgästens anhängiggörande

av talan har utskottet ingen annan invändning än att utskottet anser

den föreslagna fatalietiden, efter vilken hyresgästen förlorar sin rätt, å fjorton

dagar något för kort. Med hänsyn till möjligheten att hyresgäst, när

hyresvärdens meddelande om fordrad avflyttning kommer honom till lianda,

kan vara förhindrad att vidtaga någon omedelbar åtgärd samt till önskvärdheten,

bl. a. för att minska antalet processer, att det blir någon tid för

förhandlingar mellan parterna finner utskottet fatalietiden böra utsträckas

till tre veckor. Som en följd härav bör motsvarande förlängning ske av fristerna

enligt övergångsbestämmelserna närmast vid lagens ikraftträdande.

Vad gäller övriga delar av propositionen angående besittningsskyddet har

utskottet ingen erinran.

Med anledning av att propositionens behandling uppskjutits till höstriksdagen

och lagens ikraftträdande följaktligen måste flyttas från den 1 juli

1956 till den 1 januari 1957 har utskottet vidtagit de justeringar i lagtexten

vartill detta föranleder.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring att, sedaö beslut under

vårsessionen fattats i enlighet med utskottets utlåtande

nr 21 beträffande vissa delar av de genom förevarande

proposition, nr 168, framlagda förslagen till lag angående

ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, samt

lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.,

så ock om fortsatt giltighet av samma lag, återstående delar

icke kunnat antagas i oförändrat skick — måtte för sin del

antaga följande förslag till

1) Lag

angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas, att 1, 3 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

in. in.1 ävensom övergångsbestämmelserna till lagen skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Ktingl. Maj:ts och utskottets förslag)

1 §•

Bestämmelserna i denna lag skola Bestämmelserna i denna lag skola,

äga tillämpning i varje stad, köping där ej Konungen annorlunda förord
■

Senaste lydelse av 3 § se SFS 1053:200 samt 26 § se SFS 1954:105.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 ar 1956

(Gällande lydelse)

eller municipalsamhälle, som vid

1942 års ingång hade minst 2 000 invånare,

samt, där Konungen så förordnar,

jämväl i annan tättbebyggd

ort.

Vad nedan------— -----

3

Hyresvärden må-------

Var hyran för viss lägenhet den 1

januari 1942 avsevärt lägre än hyran

för jämförliga lägenheter eller har

lägenhetens värde avsevärt ökats genom

ombyggnads- eller ändringsarbete

eller föreligger för visst fall annat

skäl av därmed jämförlig betydelse,

äger nämnden på framställning av

hyresvärden höja grundhyran till det

belopp, som därav föranledes. Betingade

lägenheten den 1 januari 1942 en

hyra, som i avsevärd mån översteg

hyran för därmed jämförliga lägenheter,

äger nämnden på framställning

av hyresgästen eller hyressökande

nedsätta grundhyran till skäligt belopp.

Höjning av —------ —•

Hyresvärden må — ------

(Kungl. Maj:ts och utskottets förslag)

nar, äga tillämpning i varje stad, köping

eller municipalsamhälle, som

vid 1942 års ingång hade minst 2 000

invånare. Konungen äger bestämma,

att lagen skall gälla även i annan tättbebyggd

ort.

å municipalsamhälle.

§•

--finnes skäligt.

Var hyran för viss lägenhet den 1

januari 1942 avsevärt lägre än hyran

för jämförliga lägenheter eller har

lägenhetens värde avsevärt ökats genom

ombyggnads- eller ändringsarbete

eller föreligger för visst fall annat

skäl av därmed jämförlig betydelse,

äger nämnden på framställning av

hyresvärden höja grundhyran till det

belopp, som därav föranledes. Betingade

lägenheten den 1 januari 1942 en

hyra, som i avsevärd mån översteg

hyran för därmed jämförliga lägenheter,

eller har lägenhetens skick avsevärt

försämrats eller hyresgäst tillkommande

förmåner påtagligt inskränkts,

äger nämnden på framställning

av hyresgästen eller hyressökande

nedsätta grundhyran till skäligt

belopp.

parterna avtalet.

--är stadgat.

26 §.

Vad i denna lag stadgas skall ej

äga tillämpning på upplåtelse av bostad,

som är förenad med allmän

tjänst, och ej heller på bostadsupplåtelse

i hotell- eller pensionatrörelse,

i den mån prisregleringslagen erhållit

tillämpning därpå.

Vad i denna lag stadgas skall ej

äga tillämpning på upplåtelse av bostad,

som är förenad med allmän

tjänst, och ej heller på bostadsupplåtelse

i sådan hotell- eller pensionatrörelse,

för vilken fordras myndighets

tillstånd.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956 79

(Gällande lydelse)

Stadgandena i 2—6

§§ skola icke äga tilllämpning

på upplåtelse

av bostad i sådant pensionärshem

eller sådan

pensionärslägenhet,

som Konungen bestämmer.

(Kungl. Maj.ts förslag)

Stadgandena i 2—6

§§ skola icke äga tilllämpning

på upplåtelse

av lägenhet i hyresvärden

tillhörigt hus,

för vilket utgått sådant

statligt lån, som år förenat

med villkor om

begränsning av rätten

att uttaga hyra och

slutligt beviljats efter

den 30 juni 1956 samt

icke uppsagts till betalning.

Stadgandena skola

ej heller tillämpas

på upplåtelse av bostad

i sådant pensionärshem

eller sådan pensionärslägenhet,

som

Konungen bestämmer.

(Utskottets förslag)

Stadgandena i 2—6

§§ skola icke äga tilllämpning

på upplåtelse

av lägenhet i hyresvärden

tillhörigt hus,

för vilket utgått sådant

statligt lån, som är

förenat med villkor om

begränsning av rätten

att uttaga hyra och

slutligt beviljats efter

den 31 december 1956

samt---bestäm
mer.

(Gällande lydelse) (Kungl. Maj:ts och utskottets förslag)

Denna lag---------Svensk författningssamling.

Med avseende------— — — vidare gälla:

1. Vad i-----—---Konungen bestämmer.

7. Denna lag äger giltighet till och

med den 30 september 1943. Föreskrift

eller beslut, som meddelats med

stöd av lagen, äger ej tillämpning

längre än denna är gällande. På överträdelse,

som begåtts under lagens giltighetstid,

samt brott mot den tystnadsplikt,

som föreskrives i 25 §,

skall vad i lagen stadgas även därefter

tillämpas.

7. Denna lag äger giltighet till och

med den 30 september 1943.

(Kungl. Maj:ts förslag)

(Utskottets förslag)

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1956.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1957.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

2) Lag

angående ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna till lagen den 19 juni

1942 (nr 430 ) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna till lagen den 19 juni

1942 om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

Denna lag----

Bestämmelserna i--

Lagen äger giltighet till och med

den 30 september 1943. Föreskrift

eller beslut, som meddelats med stöd

av lagen, äger ej tillämpning längre

än denna år gällande.

På överlåtelse av bostadsrätt eller

annan andelsrätt, som sker inom två

månader före det lagen upphör att

gälla, skall lagen ej tillämpas. Bestämmelserna

i 9 § skola, såvitt angår

överlåtelse varå lagen är tillämplig,

gälla åven efter det lagen upphört

att gälla. Vad i 10 § stadgas skall ock

gälla, ändå att fardag som dår sägs

infaller efter det lagen upphört att

gälla, dock att hyresvillkoren för tid

därefter i händelse av tvist skola fastställas

av domstol.

På förseelse, som begåtts under lagens

giltighetstid, skall vad i lagen

stadgas åven därefter tillämpas.

(Kungl. Maj:ts och utskottets förslag)

Lagen äger giltighet till och med

den 30 september 1943.

Svensk författningssamling.

---—------i orten.

(Kungl. Maj:ts förslag)

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1956.

(Utskottets förslag)

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1957.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

81

(Kungl. Maj:ts förslag)

(Utskottets förslag)

3) Lag

med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Bestämmelserna i denna lag skola äga tillämpning i den män lagen den

19 juni 1942 om hyresreglering m. m. (hyresregleringslagen) och lagen samma

dag om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. (bostadsrättskontrollagen)

upphöra att gälla.

2 §.

Har hyresregleringslagen varit tillämplig på hyresavtal, som även omfattar

tid efter det lagen upphört att gälla, skall avtalet, ändå att däri annorlunda

stadgats, för nämnda tid anses upptaga den hyra, som skolat utgå,

då hyresregleringen upphörde. Är annat hyresvillkor bestämt genom hyresnämnds

beslut, skall avtalet i denna del anses hava det innehåll, som framgår

av beslutet.

3 §•

Har hyresnämnd förklarat uppsägning ogiltig eller förlängt hyresförhållande

eller ock bifallit ansökan om övertagande av lägenhet jämlikt 8 a §

hyresregleringslagen, skall beslutet lända till efterrättelse även efter det

nämnda lag upphört att gälla.

4 §•

På överlåtelse av bostadsrätt eller annan i bostadsrättskontrollagen avsedd

andelsrätt, som sker inom två månader före det nämnda lag upphör

att gälla, skall lagen ej tillämpas. Bestämmelserna i 9 § samma lag skola,

såvitt angår överlåtelse varå lagen är tillämplig, gälla även efter det lagens

giltighetstid utgått. Vad i 10 § stadgas skall oek tillämpas, ändå att fardag

som där sägs infaller efter det lagen upphört att gälla.

5 §•

Ärende, som avses i hyresregleringslagen eller bostadsrättslagen, skall

handläggas och avgöras i den ordning som förut gällt, såframt ärendet anhängiggjorts

innan lagen upphört att gälla eller avser fastställande av hyresvillkor

enligt 10 § bostadsrättskontrollagen.

6 §•

Föreskrift eller beslut, som meddelats med stöd av hyresregleringslagen

eller bostadsrättskontrollagen, äger ej tillämpning efter det lagen upphört att

gälla i vidare mån än som följer av vad ovan i 2—4 §§ sägs.

(• Bihang till riksdagens protokoll 1956. 0 samt. 3 avd. Nr 28

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

7 §•

Bestämmelserna i hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen om

tystnadsplikt och om straff för brott häremot skola tillämpas även efter det

lagarnas giltighetstid utgått. Vad i övrigt i nämnda lagar stadgas om straff

så ock vad där sägs om återbetalningsskyldighet skall, i fråga om överträdelse

som begåtts under giltighetstiden, tillämpas även därefter.

Denna lag träder i kraft den 1 ju- Denna lag träder i kraft den 1 jali

1956. nuari 1957.

B. att riksdagen —- med förklaring att det genom propositionen

nr 168 framlagda förslaget till lag om rätt i vissa

fall för hyresgäst till nytt hyresavtal icke kunnat antagas

i oförändrat skick — måtte för sin del antaga följande förslag

till

Lag

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Hyresgäst äger rätt att, då hyrestiden till följd av uppsägning eller eljest

går till ända, erhålla nytt hyresavtal enligt vad i denna lag stadgas. Sådan

rätt tillkommer dock icke hyresgäst,

a) om hyresrätten är förverkad;

b) om hyresgästen eljest påtagligt eftersatt sina förpliktelser enligt hyresavtalet;
c)

om hyresgästens behov av lägenheten måste anses ringa;

d) om hyresgästen själv lämnat anställning, varav upplåtelsen var betingad,

eller eljest givit anledning till att anställningen upphört samt synnerliga

skäl icke tala för att hyresgästen ändock bör äga rätt till nytt hyresavtal;

eller

e) om i annat fall än nu sagts det icke kan anses strida mot god sed i

hyresförhållanden eller eljest vara obilligt, att hyresvärden fordrar att hyresgästen

skall avflytta.

2 §■

Har någon förhyrt lägenhet gemensamt med annan, äga de gemensamt

rätt till nytt hyresavtal efter vad i 1 § sägs. Vill en av dem icke påkalla

nytt avtal eller äga de, på grund av omständighet som ligger allenast den

ene till last, ej gemensamt rätt till sådant avtal, skall rätt till nytt hyresavtal,

om hyresvärden skäligen kan åtnöjas därmed, tillkomma den andre.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

83

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Påkallar make, som förhyrt lägenhet till bostad, icke nytt hyresavtal eller

äger han ej rätt till sådant avtal, skall andre maken, om han har sin bostad

i lägenheten och i anledning av hemskillnad eller äktenskapsskillnad

eller eljest vill övertaga lägenheten, äga rätt till nytt hyresavtal efter vad i

1 § sägs, såframt hyresvärden skäligen kan åtnöjas därmed. Vad i denna lag

sägs om hyresgäst skall i sådant fall tillämpas på den make, som övertager

lägenheten.

3 §•

Kan överenskommelse ej träffas om villkoren i nytt hyresavtal, skall avtalet

upptaga de villkor som hyresvärden fordrar. Vad nu är sagt skall dock

ej gälla om hyresvärden begär hyra som avsevärt överstiger hyran för jämförliga

lägenheter i orten eller annat villkor som strider mot god sed i hyresförhållanden

eller om hans krav eljest är otillbörligt. I sådant fall skall avtalet

i denna del upptaga samma bestämmelse som det tidigare hyresavtalet.

4

Kunna hyresvärd och hyresgäst ej

enas om nytt hyresavtal, åligger det

hyresgästen, där han vill åtnjuta sin

rätt till sådant avtal, att väcka talan

därom vid domstol senast två veckor

efter det han av hyresvärden mottagit

skriftligt meddelande om att hyresvärden

fordrar, att han skall avflytta.

Har inom tid som nu är sagd

tvisten hänskjutits till nämnd, som

avses i lagen den 22 juni 1939 om

medling i hyrestvister, må dock, om

förfarandet inför nämnden icke leder

till förlikning, talan väckas inom två

veckor efter det förfarandet inför

nämnden avslutats. Försitter hyresgästen

tid som i denna paragraf är

sagd, har han förlorat sin rätt till

nytt avtal.

§•

Kunna hyresvärd och hyresgäst ej

enas om nytt hyresavtal, åligger det

hyresgästen, där han vill åtnjuta sin

rätt till sådant avtal, att väcka talan

därom vid domstol senast tre veckor

efter det han av hyresvärden mottagit

skriftligt meddelande om att hyresvärden

fordrar, att han skall avflytta.

Har inom tid som nu är sagd

tvisten hänskjutits till nämnd, som

avses i lagen den 22 juni 1939 om

medling i hyrestvister, må dock, om

förfarandet inför nämnden icke leder

till förlikning, talan väckas inom tre

veckor efter det förfarandet —---

till nytt avtal.

5 §•

År vid hyrestidens utgång ännu icke avgjort, huruvida nytt hyresavtal enligt

denna lag skall komma till stånd, äger hyresgästen utan hinder därav

kvarsitta i lägenheten intill dess sådant avtal slutits eller hans rätt till nytt

avtal galt förlorad eller ock hans talan därom ogillats.

För lid då hyresgästen kvarsitler i lägenheten efter vad i första stycket

stadgats, skola de tidigare hyresvillkoren tillämpas tills annorlunda blivit

bestämt genom nytt avtal eller genom rättens förordnande, varom i 7 § sägs.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

(Kungl. Maj.ts förslag) (Utskottets förslag)

6 §.

Finnes i mål om nytt hyresavtal hyresgästen berättigad till sådant avtal,

fastställer rätten hyresvillkoren efter vad i 3 § sägs, och skall avtal anses

vara på dessa villkor slutet den dag, från vilken rättens dom skall lända till

efterrättelse. Har hyresvärden dessförinnan uthyrt lägenheten till annan, är

det utan verkan mot hyresgästen.

7 §•

Har hyresgäst inom tid, som i 4 § sägs, väckt talan om rätt till nytt hyresavtal

men prövas han icke vara berättigad till sådant avtal, är han skyldig

att avflytta vid hyrestidens slut eller, där tiden redan gått till ända, genast;

erinran därom skall intagas i domen. Finnes hyresgästen vara i behov av

anstånd med avflyttningen och är ej hyresrätten förverkad, må rätten lämna

honom tillstånd att kvarsitta under skälig tid. Om hyresvärden det yrkar,

må tiden för lägenhetens avträdande uppskjutas till den fardag, som infaller

näst efter en månad efter domen.

I domen skola fastställas hyresvillkor för den tid efter den avtalade hyrestidens

slut, varunder hyresgästen kvarsuttit eller skall kvarsitta i lägenheten,

och skola härvid bestämmelserna i 3 § äga motsvarande tillämpning.

Rätten äger, när skäl äro därtill,

förordna, att domen skall lända till

efterrättelse utan hinder av att den

icke vunnit laga kraft. Är sådant förordnande

meddelat och fullföljes talan

mot domen i högre rätt, må den

rätt undanröja förordnandet, innan

ändringssökandet slutligen prövas.

8 §.

Avtal mellan hyresvärd och hyresgäst enligt vilket framtida tvist om rätt

till nytt hyresavtal eller om villkoren däri skall hänskjutas till avgörande

av skiljemän, utan förbehåll om rätt för parterna att klandra skiljedomen,

är utan verkan.

9 §•

Förbehåll, som strider mot vad som stadgas i denna lag, är utan verkan

mot hyresgästen.

10 §.

Bestämmelserna i denna lag skola icke äga tillämpning,

a) då lägenhet upplåtits till bostad i en- eller tvåfamilj shus;

b) då lägenhet upplåtits till bostad i möblerat skick; eller

c) då fråga är om upplåtelse från hyresgästs sida av del i förhyrd bostadslägenhet.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

85

(Kungl. Maj:ts förslag)

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1956 och gäller till med den 30 september

1959. Lagen skall dock icke

gälla i den mån bestämmelserna i

7, 8 eller 8 a § lagen den 19 juni 1942

om hyresreglering m. m. äro tillämpliga

på hyresförhållandet.

Är hyresavtalet slutet före lagens

ikraftträdande, skall lagen äga tilllämpning

allenast om hyrestiden utgår

den 30 september 1956 eller senare.

Har i fall, som nu är sagt, hyresvärden

före den 1 juli 1956 lämnat

hyresgästen meddelande som avses i

4 §, må talan om nytt hyresavtal väckas

senast den li juli 1956. Har tvisten

senast den 14 juli 1956 hänskjuskjutits

till nämnd, som avses i lagen

den 22 juni 1939 om medling i hyrestvister,

må dock, om förfarandet inför

nämnden icke leder till förlikning,

talan väckas senast två veckor efter

det förfarandet inför nämnden avslu
-

(Utskottets förslag)

Denna lag träder kraft den 1 januari

1957 och gäller till och med den 30

september 1959. Lagen skall dock icke

gälla i den mån bestämmelserna i

7, 8 eller 8 a § lagen den 19 juni 1942

om hyresreglering m. m. äro tillämpliga

på hyresförhållandet.

Är hyresavtalet slutet före lagens

ikraftträdande, skall lagen äga tilllämpning

allenast om hyrestiden utgår

den 31 mars 1957 eller senare.

Har i fall, som nu är sagt, hyresvärden

före den 1 januari 1957 lämnat

hyresgästen meddelande som avses

i 4 §, må talan om nytt hyresavtal

väckas senast den 21 januari 1957.

Har tvisten senast den 21 januari 1957

hänskjutits till nämnd, som avses i

lagen den 22 juni 1939 om medling i

hyrestvister, må dock, om förfarandet

inför nämnden icke leder till förlikning,

talan väckas senast tre veckor

efter-----avslutats.

tats.

Upphöra bestämmelserna i 7, 8 och 8 a §§ lagen den 19 juni 1942 om

hyresreglering m. in. att gälla i viss ort eller eljest, äger Konungen meddela

de föreskrifter, som erfordras för bringande i tillämpning av denna lag.

Bestämmelsen i 3 kap. 6 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till

fast egendom skall icke gälla hyresförhållande, varå denna lag äger tillämpning.

Har tvist om nytt hyresavtal hänskjutits till nämnd, som avses i lagen den

22 juni 1939 om medling i hyrestvister, och avslutas förfarandet inför

nämnden utan att förlikning åvägabragts, skall skriftlig underrättelse härom

med angivande av dagen, då förfarandet avslutades, av nämndens ordförande

genast överlämnas till parterna eller ock senast nästa dag till dem

översändas i rekommenderade brev. Har part hos nämnden anlitat befullmäktigat

ombud, må underrättelse i stället tillställas ombudet.

C. att motionerna 1:458 och 11:596, i vad de innehåller

yrkande om undantag från hyresregleringen, 1:586 och

II: 768, I: 587 och II: 772, såvitt däri yrkas avslag å propositionens

förslag till lag om rätt i vissa fall för hyresgäst

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

till nytt hyresavtal, I: 583 och II: 766, i vad däri yrkas ändring

av sistnämnda lagförslag beträffande upplåtelse som

är betingad av anställningsförhållande, 1:584 och 11:770,

I: 585 och II: 769, I: 588 och II: 771 samt II: 773 måtte avslås;
D.

att motionerna I: 354 och II: 275 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

E. att motionerna I: 355 och II: 274 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

F. att motionerna 1:458 och 11:596, såvitt däri begäres

skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om förslag till

1957 års vårriksdag om plan för en total avveckling av hyresregleringen,

i den mån de ej kan anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört i sin motivering, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

G. att motionerna I: 587 och II: 772, i vad de innehåller

yrkande att riksdagen måtte uttala sin anslutning till att

justitieministern bemyndigas att ofördröjligen tillkalla sakkunniga

för en översyn av allmänna hyreslagen, i den mån

de ej kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört

i sin motivering, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
H.

att motionerna I: 583 och II: 766, såvitt däri begäres

skrivelse till Kungl. Maj :t om skyndsam översyn av allmänna

hyreslagen, i den mån de ej kan anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört i sin motivering, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd;

I. att motionen II: 289 icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

J. att motionen II: 767, i den mån den ej kan anses besvarad

genom vad utskottet ovan anfört i sin motivering, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 november 1956

På tredje lagutskottets vägnar:

ABEL ANDERSSON

s. 87 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

87

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Lindahl, Axel Jansson, Herbert Hermansson,

Ebbe Ohlsson, Spetz, Boo, Kristiansson och Georg Carlsson;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Nyberg, fru Torbrink,

herrar Nestrup, Persson i Appuna, Bengtsson i Halmstad, Hansson i

Skegrie och östlund.

Reservationer:

I. (avseende utskottets hemställan under A 1)-—2) samt B, C och F)

av herrar Ebbe Ohlsson och Östlund, vilka ansett att utskottets utlåtande

bort ha följande lydelse:

De i propositionen framlagda förslagen innebär dels att Kungl. Maj :t skall

kunna förordna att hyresregleringslagen beträffande viss ort där den nu

gäller inte vidare skall äga tillämpning (regional avveckling) och dels att

hyreskontrollen men ej uppsägningsskyddet skall upphöra beträffande lägenhet

i hus, för vilket utgått statligt bostadslån beviljat efter den 30 juni

1956 (kategorimässig avveckling). Enligt utskottets mening bör avvecklingen

av hyresregleringen redan nu kunna ske i vidare omfattning och för

flera kategorier fastigheter än vad som förutsatts i propositionen. Utskottet,

som i detta hänseende på flera punkter ansluter sig till hyresregleringskommitténs

uppfattning och som för sin del vill tillstyrka flertalet av de avvecklingsförslag

som framlagts i likalydande motionerna 1: 458 och II: 596, kommer

nedan att närmare redovisa sitt ståndpunktstagande i de olika konkreta

fallen.

Vad beträffar den regionala avvecklingen framstår det som självklart för

utskottet att hyresregleringen icke längre bör bibehållas i sådana orter där

tillfredsställande balans mellan tillgång och efterfrågan på bostäder råder.

En regional avveckling av regleringen bör därför utan olägenhet kunna genomföras

på dylika orter snarast möjligt. Utskottet tillstyrker sålunda departementschefens

förslag härutinnan. Utskottet, som anser det betydelsefullt

att utvecklingen mot normaliserade förhållanden på hyresmarknaden i

möjligaste mån underlättas och att en smidig ordning för en total avveckling

av hyresregleringen därför snarast bör åstadkommas, tillstyrker det i

motionerna 1: 458 och II: 596 väckta förslaget om utarbetande av en plan

för en total avveckling av regleringen. En sådan plan bör framläggas av

Kungl. Maj:t för riksdagen under våren 1957. Det förhållandet att avvecklingen

kan påbörjas redan fr. o. m. den 1 januari 1957 och fortsättning kan

väntas följa styrker behovet härav.

Vad särskilt---— (s. 65 överst lika med utskottet)---starka

skäl frångås.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

Utskottet avstyrker således motionerna I: 585 och II: 769, vari yrkas avslag

å den i propositionen föreslagna ändringen i 1 § hyresregleringen.

Den kategorimässiga avvecklingen av hyresregleringen erbjuder visserligen

större praktiska och administrativa svårigheter än den regionala men

är därför enligt utskottets uppfattning icke mindre angelägen. Utskottet anser

sig böra förorda ett relativt vittomfattande kategorimässigt upphävande

av regleringen. Som förutsättning för en dylik avveckling bör icke krävas

ett marknadsläge med balans mellan tillgång och efterfrågan på lägenheter.

Sådan balans kan nämligen knappast inom överskådlig tid ernås, så länge

hyresregleringen bibehålies. Den av regleringen förorsakade relativa hyressänkningen

medför nämligen en ständig ökning av efterfrågan på bostäder och

därigenom en skärpning av bostadsbristen. I likhet med hyresregleringskommittén

anser utskottet, att de olägenheter, som förorsakas av regleringens

bibehållande, är så stora att det framstår som fördelaktigt att densamma

avvecklas även till priset av en viss höjning av hyresnivån. En tillämpning

av de bostadspolitiska åtgärder som i andra sammanhang förordats av samma

motionärer som väckt motionerna I: 458 och II: 596 torde emellertid på

längre sikt i stort sett utjämna den hyreshöjning det här eventuellt kan

gälla liksom även motverka hyreshöjningar genom att en kostnadspress

åstadkommes.

Utskottet anser sålunda att det i ovannämnda motionerna 1:458 och

II: 596 framlagda förslaget till avveckling av regleringen i princip är väl avvägt

och lämpat att ligga till grund för ett påbörjande av hyresregleringslagstiftningens

avskaffande.

I ovannämnda motioner förordas bl. a. att regleringen slopas i statsbelånade

hus. Departementschefen har på denna punkt endast ansett en avveckling

nu möjlig i sådana hus för vilka slutligt lån beviljats först efter

det de nya bestämmelserna trätt i kraft. Enligt utskottets uppfattning är

emellertid avgörande för denna avveckling icke när statslånen beviljades

utan att fastigheterna fortfarande står under de lånebeviljande myndigheternas

kontroll. Från hyresregleringen bör därför undandragas samtliga de

hus för vilka lån beviljats enligt kungörelsen av den 29 juni 1946 om tertiärlån

och tilläggslån för flerfamiljshus eller senare författningar och alltjämt

står under de lånebeviljande organens kontroll.

Utskottet tillstyrker det i motionerna nr 1:458 och 11:596 framförda

yrkandet att fördelningen på olika lägenheter av det av bostadsstyrelsen

fastställda totala hyresbeloppet skall tillkomma fastighetsägare i stället

för hyrenämnd.

Som följd av —--(s. 65 nederst lika med utskottet)---26 §

hyresregleringen.

Beträffande lägenheter i nytillkommande s. k. fria hus, d. v. s.

hyreshus som finansierats utan statliga lån, delar utskottet hvreskommitténs

uppfattning om att dessa helt bör undandragas hyresregleringslagen. I anslutning

till motionerna 11:773 samt de likalydande motionerna 1:458 och

s. 89 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

89

11:596 hemställer sålunda utskottet, att från hyresregleringen skall fritagas

privatfinansierade hus som färdigställes efter den 1 januari 1957.

Jämväl vad angår lägenheter som upplåtes för annat ändamål

än bostad ansluter sig utskottet till vad hyresregleringskommittén

anfört härutinnan. Ehuru utskottet är medvetet om att en avveckling av hyresregleringen

för dessa kategorier lägenheter kan, särskilt i de större städerna,

övergångsvis medföra svårigheter anser utskottet sig icke böra utesluta dessa

från den nu förordade avvecklingen av regleringen. De förslag till avveckling

som utskottet ovan tillstyrkt och nedan kommer att tillstyrka innebär nämligen

i och för sig en förhållandevis omfattande avveckling av regleringen för

bostadslägenheter. Detta medför, alt ett bibehållande av kontrollen för de

kommersiella lägenheterna kunde uppfattas som en prioritering av rörelseidkare,

hantverkare och andra företagare till nackdel för övriga hyresgäster.

Det sociala skyddsbehov som eventuellt kan föreligga särskilt i fråga om de

mindre företagarna kan i detta läge icke anses väga så tungt att man nu bör

avstå från att avskaffa regleringen för de kommersiella lägenheterna. För

att bl. a. affärsidkare i de större städernas centrala delar, som icke har långlidskontrakt,

skall genom upptagande av kredit kunna lösa övergångssvårigheterna,

bör övervägas hurimda icke dessa grupper bör genom företagarförening

eller annan kreditinstitution kunna beredas erforderliga lån.

1 fråga om--------(s. 66 lika med utskottet)-----avstyrker bifall

till motionen.

I ovannämnda motioner samt i motionen II: 773 har vidare yrkats, att

möblerade rum skall fritagas från hyresregleringen. Regleringen torde

för närvarande verka återhållande på utbudet av dylika rum. Särskilt i de

större städerna medför regleringen att tillgången på uthyrningsrum är avsevärt

mindre än vad den skulle vara vid en fri hyresmarknad. Hyresgästerna begagnar

sig i stor utsträckning av hyresregleringens uppsägningsskydd och

kvarbor, oavsett om uthvrare, exempelvis på grund av att denne själv genom

familjens tillväxt behöver ökat utrymme, vill begagna uthyrningsrummet.

Utskottet, som funnit de nuvarande förhållandena otillfredsställande ur

både uthyrarnas och hyresgästernas synpunkt, tillstyrker motionärernas yrkande

om att regleringen skall borttagas för möblerade enkelrum.

Bland annat med hänsyn till det personliga förhållande som ofta råder

mellan hyresvärd och hyresgäst i en- och tvåfa miljshus samt angelägenheten

av att hyresvärden icke drabbas av högre totalutgift för av honom

bebodd lägenhet i jämförelse med uthyrd likvärdig lägenhet som han uthyr

i samma fastighet tillstyrker utskollet i motionerna I: 458 och II: 596 framfört

förslag om att regleringen skall avskaffas i avseende å de mindre bostadshusen.

I motionerna I: 458 och II: 596 samt i motionerna I: 584 och II: 770 har

framställts yrkanden med innebörd att från hyresreglering skall undantagas

lägenheter som innehaves med bostadsrätt, respektive atl

bostadsrättskontrollagens bestämmelser om överlåtelse av bostadsrätt skall

upphävas. Som väsentligaste motiv härför har framhållits att det icke är nå
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

gon principiell skillnad mellan överlåtelse av bostadsrättslägenhet och försäljning

av villafastighet. Häremot har invänts, att ett icke obetydligt antal

villafastigheter är byggda med statliga lån och därför icke får överlåtas

till högre pris än vad det lånebeviljande organet medger. Detta utgör enligt

utskottet ej något skäl för att icke nu söka åvägabringa en ordning som

ger möjlighet för bostadsrättsinnehavare att försälja en honom tillhörande

lägenhet för det gällande marknadspriset. De framlagda motionerna tillstyrkes

sålunda i här berört avseende.

Vad beträffar yrkandet i motionerna I: 458 och II: 596 ---- (s. 68—

72 lika med utskottet) — — — avstyrker fördenskull motionen.

Utskottet vill slutligen framhålla att fortsatta möjligheter att kombinera

en regional och kategorimässig avveckling av hyresregleringen bör tillvaratagas.

Som i propositionen föreslagits bör de nya reglerna träda i kraft från och

med den 1 januari 1957.

Utskottet övergår--— (s. 72 lika med utskottet) —----kallad be
sittningsskyddslagen.

Enär man har att räkna med brist på bostäder även under den tid då

hyresregleringen är under avveckling och måhända även någon tid därefter,

är det angeläget att avvecklingen icke sker på sådant sätt att obefogade

uppsägningar kommer till stånd. Det besittningsskydd till förhyrd

bostad, som under de många år hyresregleringslagen vid rådande bostadsbrist

funnits ingått i allmänhetens medvetande, bör därför enligt utskottets

mening bestå under ännu någon tid.

Mot departementspromemorians förslag---(s. 72 lika med utskottet)

----till skäligt belopp.

Utskottet har funnit den mot lagförslaget framförda kritiken vägande.

Det anser sig därför icke kunna tillstyrka en provisorisk särskild lagstiftning

om besittningsskydd. Utskottet förordar i stället en lösning av frågan

i överensstämmelse med vad som föreslagits i motionerna I: 586 och II: 768,

enligt vilka hyresregleringslagens bestämmelser om ogiltigförklaring av

uppsägning, förlängning av hyresavtal och övertagande av lägenhet må —- i den mån det befinnes erforderligt — bibehållas under en tid av tre år

från det regleringen i övrigt upphört eller kommer att upphöra, dock att

skyddsbestämmelserna icke skall gälla en- och tvåfamilj shus samt uthyrningsrum.

Förordnande härom torde beträffande den regionala avvecklingen

kunna utfärdas av Kungl. Maj:t enligt 1 § hyresregleringslagen.

Behovet av ett förstärkt besittningsskydd även i en normal hyresmarknad

torde få prövas i samband med översynen av hyreslagen. Motionerna

I: 587 och II: 772 samt I: 583 och II: 766 får härmed anses besvarade.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

91

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen---(lika med utskottet under A)

1) Lag

angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m.

Härigenom--— (lika med utskottets förslag)---vidare angi
ves.

(Gällande lydelse) (Utskottets förslag)

1 §•

(Utskottets förslag)

3 §•

(Utskottets förslag)

26 §.

Vad i denna lag stadgas skall ej

äga tillämpning i fråga om upplåtelse

av bostad, som är förenad med

allmän tjänst, och ej heller på bostadsupplåtelse

i möblerad lägenhet

om högst ett rum eller i fråga om

lägenhet i hyresvärden tillhörigt eneller

tvåfamiljshus.

Stadgandena i 2—6 §§ skola ej

äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet

i hyresvärden tillhörigt hus,

som uppförts med stöd av tertiärlån

beviljat enligt kungörelsen den 29

juni 1946 om tertiärlån och tilläggslån

för flerfamiljshus eller senare

författning i samma ämne, så länge

lånet ej uppsagts till betalning, eller

i fråga om lägenhet i hus, som uppförts

utan stöd av dylikt statligt lån

och som färdigställts efter den 31 december

1956, eller i fråga om lägenhet,

som är avsedd att helt eller till

väsentlig del utnyttjas till annat ändamål

än bostad. Stadgandena skola

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 dr 1956

(Gällande lydelse) (Utskottets förslag)

ej heller tillämpas på upplåtelse av

bostad i sådant pensionärshem eller

sådan pensionärslägenhet, som Konungen

bestämmer.

Denna lag — — — Svensk författningssamling.

Med avseende — — — vidare gälla.

1. Vad i---Konungen bestämmer.

7. Denna lag---därefter 7. Denna lag — — — (lika med

tillämpas. utskottet)----september 1943.

I fall där stadgandena i 2—-6 §§

icke vidare skola äga tillämpning

skall lagens bestämmelser om förlängning

av hyresavtal m. m. tilllämpas

under en tid av tre år från

det denna lag träder i kraft.

Denna lag---(lika med utskottet)

----1 januari 1957.

2) Lag

om ändring av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av

upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, dels att 11 och 16 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr

430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt samt rubriken

till 11 § skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att

5—10 §§ samma lag jämte rubriken till 5 § skola upphöra att gälla, dels

att övergångsbestämmelserna till lagen skola erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse) (Utskottets förslag)

Om upplåtelse av annan andelsrätt

än bostadsrätt.

11 §.

Förening, som — — —- lägenheten

upplåtits.

Vad i 4 § första stycket stadgas

om bostadsrätt skall äga motsvarande

tillämpning med avseende å annan

andelsrätt i förening eller aktiebolag,

varmed följer rätt att besitta

eller hyra lägenhet.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

93

(Gällande lydelse) (Utskottets förslag)

16 §.

Den som---eller fängelse.

Till enahanda straff dömes den

som bryter mot 4 § första eller andra

stycket, 11 § andra stycket i vad

det hänför sig till 4 § första stycket,

eller mot 12 §. Vad i--— där

sägs.

Den som underlåter att lämna

uppgift, varom föreskrift meddelats

enligt 4 § i tredje stycket, eller mot

bättre vetande lämnar oriktig sådan

uppgift, straffes ock med dagsböter

eller fängelse.

Denna lag---— Svensk författ
ningssamling.

Bestämmelserna i 4, 11, och 12 §§

skola ej gälla, om avtal träffats eller

anvisning å lägenhet skett före

lagens ikraftträdande i orten.

Lagen äger---(lika med utskottet)

---30 september 1943.

Denna lag---(lika med utskottet)

---1 januari 1957.

3) Lag

med vissa bestämmelser som skola

iakttagas sedan hyresregleringen

upphört

(Samma som utskottet.)

B) att riksdagen måtte avslå det genom propositionen nr

168 framlagda förslaget till lag om rätt i vissa fall för hyresgäst

till nytt hyresavtal;

C) att motionerna 1:458 och 11:596, i vad de innehåller

yrkande om undantag från hyresregleringen och ej bifallits

ovan under A) och B) eller nedan under F) och L), I: 583

och II: 766, i vad däri yrkas ändring av sistnämnda lagförslag

beträffande upplåtelse som är betingad av anställnings
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

förhållande, 1:585 och 11:769, 1:588 och 11:771 samt

II: 773, i vad däri yrkas undantag från besittningsskyddslagen

av nytillkommande, privatfinansierade hus, måtte avslås;
D)

och E) (lika med utskottet);

F) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa

att Kungl. Maj:t inför 1957 års riksdag måtte framlägga

förslag till plan för en total avveckling av hyresregleringslagstif

tningen;

G) —J) (lika med utskottet);

K) att motionerna I: 458 och II: 596, till den de! de överensstämmer

med beslutet ovan under A) och B), I: 586 och

II: 768, I: 584 och II: 770, I: 587 och II: 772, såvitt däri yrkas

avslag å propositionens förslag till lag om rätt i vissa

fall för hyresgäst till nytt hyresavtal, samt 11:773, i vad

däri yrkas fritagande från hyresregleringen av nytillkommande,

privatfinansierade hus och möblerade enkelrum,

måtte bifallas;

L) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa

om sådan ändring av gällande statliga låneförfattningar,

att fördelningen på olika lägenheter av det av bostadsstyrelsen

fastställda totala hyresbeloppet skall tillkomma

fastighetsägare i stället för hyresnämnd.

II. (avseende utskottets hemställan under B. och H.) av herrar Herbert

Hermansson, Xyberg, Georg Carlsson och Hansson i Skegrie, som ansett,

1) dels att utskottets utlåtande i den del, avseende besittningsskyddslagen,

som börjar med orden »Den kritik» (s. 73 överst) och slutar med orden

»skrivelse till Kungl. Maj:t i saken» (samma sida) bort ha följande lydelse:

Den kritik som framförts mot lagförslaget är utan tvivel ägnad att väcka

tveksamhet, om det verkligen nu bör genomföras. Som i det föregående anförts

är det dock nödvändigt, om man nu vill börja avveckla hyresregleringen,

att komplettera hyreslagens otillfredsställande besittningsskyddsregler.

I detta hänseende går det icke att begagna den av lagrådet förordade

lösningen, ty denna skulle i själva verket innebära en fortsatt hyresreglering

med visserligen höjda hyror men sannolikt ett starkt stegrat antal hyrestvister

som följd, där hyresnämnderna icke skulle kunna bemästra prövningen

av hyrornas belopp utan att tillgripa nya men i stort sett lika schematiska

tillämpningsförfaranden som tidigare. Valet torde därför stå mellan

att avvakta ny utredning eller att som ett provisorium godtaga förslaget

till dess att ett på en ny utredning grundat förslag hinner leda till lagstiftning.

Vid dessa överväganden finner sig utskottet böra ge sin anslutning till

att besittningsskyddet provisoriskt ordnas enligt de grundprinciper lag
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

95

förslaget innefattar. Utskottet förutsätter dock att en översyn av allmänna

hyreslagen kommer att igångsättas för att där inarbeta definitiva bestämmelser

om besittningsskydd och att denna översyn bedrives med sådan

skyndsamhet att förslag kan framläggas till 1958 års riksdag.

I motionerna I: 583 av herr Larsson, Nils Theodor, m. fl. och II: 766 av

herr Ruhbestad m. fl. hemställes bl. a., »att riksdagen måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om så skyndsam översyn av allmänna hyreslagen, att

förslag till ändrade bestämmelser om besittningsskydd för hyresgäst må

kunna framläggas redan till 1957 års riksdag, varvid i motionen anförda

synpunkter bör beaktas».

Som i det föregående anförts anser utskottet i likhet med dessa motionärer

att översynen av hyreslagen bör ske med största möjliga skyndsamhet.

Emellertid torde frågan vara av sådan natur, att ett förslag näppeligen kan

framläggas inom en så kort tid som motionärerna tänkt sig. Därtill kommer

att motionerna väcktes under vårsessionen men kunnat upptagas till behandling

först under höstriksdagen. Till 1958 års riksdag bör det emellertid

vara möjligt att få den begärda översynen verkställd. Utskottet får därför —

med anledning av motionerna — hemställa att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhåller om en så skyndsam översyn av den allmänna hyreslagen

att ett förslag till ändrade bestämmelser om besittningsskydd må

kunna framläggas till 1958 års riksdag. I övrigt vill utskottet föreslå att motionerna

måtte anses besvarade med vad utskottet i det föregående anfört.

Vidare anser utskottet att yrkandena i motionerna 1:587 och 11:772 med

hemställan om ett uttalande från riksdagens sida angående översyn av hyreslagen

tillgodosetts med det av utskottet anförda. I fråga om yrkandet i

samma motioner att lagförslaget skall avslås följer av vad ovan anförts att

utskottet icke biträder denna mening.

Utskottets ståndpunkt medför att även motionerna I: 586 och II: 768, med

yrkande om att hyresregleringslagens uppsägningsskydd skall bibehållas i

tre år, där regleringen icke helt avvecklas, och om avslag på propositionen,

avstyrkes,

dels ock att utskottets hemställan under H. bort ha följande lydelse:

att riksdagen i anledning av motionerna I: 583 och II: 766

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om så skyndsam

översyn av allmänna hyreslagen, att förslag till ändrade bestämmelser

om besittningsskydd för hyresgäst må kunna

framläggas redan till 1958 års riksdag.

2) dels att utskottets motivering i närmast följande del, som börjar »Utskottet

har övervägt» och slutar med orden »biträda propositionen», bort

lyda:

Huruvida förevarande lagstiftning i vad den avser besittningsskyddet bör

omfatta hela landet eller avgränsas till vissa orter måste bli beroende av de

resultat, vartill den kommande översynen kan leda. Det måste därför också

anses vara i princip oriktigt att den provisoriska lagen om besittningsskydd

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

blir gällande för hela landet. På grund därav anser sig utskottet böra föreslå,

att det provisoriska besittningsskyddet avgränsas så, att bestämmelserna

skall gälla endast i de orter, där hyresregleringen avvecklas. En sådan

ordning har bl. a. den fördelen, att en kommande lagstiftning icke föregripes

i avseende på frågan om dess regionala omfattning. Det måste vidare

anses vara lämpligast att en provisorisk lag, som mött mycken stark kritik

under remissbehandlingen, får ett så litet tillämpningsområde som möjligt.

För att tillgodose förslaget om att den provisoriska lagen om besittningsskydd

begränsas till de orter, där nu gällande hyresreglering avvecklas, erfordras

ett tillägg till förslaget till lag om rätt i vissa fall för hyresgäst till

nytt hyresavtal. Ett sådant tillägg kan lämpligen göras på så sätt, att till

första stycket andra punkten i övergångsbestämmelserna i det föreliggande

lagförslaget fogas en sats, så att stycket får följande lydelse:

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1957 och gäller till och med den

30 september 1959. Lagen skall dock icke gälla i den mån bestämmelserna

i 7, 8 eller 8 a § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. äro tilllämpliga

på hyresförhållandet eller i andra fall än där sistnämnda bestämmelser

den 31 december 1956 skulle hava varit tillämpliga på hyresförhållandet.

dels ock att utskottets hemställan under B. bort ha följande lydelse:

att riksdagen måtte antaga följande genom propositionen

nr 168 framlagda förslag till övergångsbestämmelser till lagen

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal.

(Kungl. Maj.ts förslag)

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1956 och gäller till och med den 30

september 1959. Lagen skall dock

icke gälla i den mån bestämmelserna

i 7, 8 eller 8 a § lagen den 19 juni

1942 om hyresreglering m. m. äro

tillämpliga på hyresförhållandet.

Är hyresavtalet — —--(lika med

Kungl. Maj:t)---nämnden av
slutats.

Upphöra bestämmelserna---

--— tillställas ombudet.

(Utskottets förslag)

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1957 och gäller till och med

den 30 september 1959. Lagen skall

dock icke gälla i den mån bestämmelserna

i 7, 8 och 8 a § lagen den

19 juni 1942 om hyresreglering in. m.

äro tillämpliga på hyresförhållandet

eller i andra fall än där sistnämnda

bestämmelser den 31 december 1956

skulle hava varit tillämpliga på hyresförhållandet.

Är hyresavtalet---(lika med

utskottet)--- — nämnden avslu
tats.

(lika med Kungl. Maj :t och utskottet)

s. 97 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

97

III. (avseende utskottets hemställan under A. 1) och C. i fråga om motionerna

I: 587 och II: 772) av herrar Spetz och Nestrup, vilka anfört:

1. Kategorimässig avveckling, möblerade enkelrum

I detta avseende anser vi

dels att det stycke i utskottets utlåtande (s. 67), som börjar »Utskottet

övergår härefter», bort erhålla följande lydelse:

Utskottet övergår härefter till frågan, huruvida möblerade enkelrum,

såsom yrkats i motionerna II: 773 samt 1:458 och 11:596, skall fritagas

från hyresregleringen. Här föreligger en kategori, beträffande vilken

olägenheterna av en avveckling synes minst framträdande. Frågor rörande

möblerade rum dragés numera sällan under hyresnämndernas prövning, och

särskilt torde sänkning av avtalade hyresbelopp förekomma i ringa utsträckning.

Då lagens bestämmelser i dessa fall icke är normerande beträffande

hyrans storlek utan endast ger möjlighet för ingripande av hyresnämnd,

torde lagens effekt på hyresnivån vid sådant förhållande huvudsakligen vara

av psykologisk art. Å andra sidan är det otvivelaktigt att lagens tillämplighet

verkar hämmande på utbudet, eftersom många tvekar att hyra ut möblerade

rum när de icke vet, om eller när de kan bli av med sin hyresgäst.

Det är därför uppenbart att hyresregleringen i detta avseende medför en

minskning av bostadstillgången, och det är möjligt att det större utbud, som

skulle bli en följd av frisläppande av denna kategori, till och med skulle

verka sänkande på hyresläget. En avveckling av hyresregleringen beträffande

denna kategori synes därför böra ske genom införande av ett undantagsstadgande

i 26 § första stycket för bostadsupplåtelse i möblerad lägenhet

om högst ett rum. Härigenom torde även en särskild undantagsbestämmelse

för bostadsupplåtelse i hotell- och pensionatrörelse bli överflödig.

dels att det stycke i utskottets utlåtande (s. 70), som börjar med »Utskottet

tillstyrker», bör erhålla följande ändrade lydelse:

Utskottet tillstyrker förslaget till ändring av 2 § hyresregleringslagen,

innebärande ökade möjligheter att i vissa fall sänka grundhgra,

dels ock att utskottet i följd härav bort hemställa, att förslaget till lag

angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

in. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag, i nedan angiven del erhåller

följande lydelse:

26 §.

Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning på upplåtelse av bostad,

som är förenad med allmän tjänst, och ej heller på bostadsupplåtelse i

möblerad lägenhet om högst ett rum.

Stadgandena i 2—6 §§-----(lika med utskottet)---Konung
en

bestämmer.

7 Biliang till riksdagens protokoll 1956. 9 samt. 3 avd. Nr 28

s. 98 Kontrollera mot PDF

98 Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

2. Frågan om besittningsskydd för hyresgäst

I detta avseende anser vi

dels att utskottets utlåtande från och med det stycke (s. 73), som börjar

med »Den kritik», till det stycke (s. 77), som börjar med »Med anledning

av», bort erhålla följande lydelse:

Den starka kritik, som sålunda riktats mot lagförslaget, särskilt av lagrådet

och övriga rättsvårdande myndigheter, är utan tvivel berättigad. Därutöver

hör framhållas att icke ens hyresgästorganisationerna ansett sig kunna

tillstyrka en lagstiftning på grundval av den utredning, som nu föreligger.

De tillstyrker i likhet med ett stort antal andra remissmyndigheter,

att frågan göres till föremål för grundligare utredning under medverkan

av företrädare för olika intressegrupper.

På grund av den brådstörtade behandling, som ägnats denna både principiellt

och praktiskt viktiga lagstiftningsfråga, har problemen blivit mycket

bristfälligt belysta. Bl. a. må framhållas, att konsekvenserna i kostnadsavseende

av att dessa mål skall handläggas av allmän domstol icke

närmare berörts vid utredningen. Förfarandet vid de allmänna domstolarna

kommer av olika skäl att bli många gånger dyrare än förfarandet inför

hyresnämnderna. Hyresgästerna kommer därför många gånger att ställas

inför frågan, om de har råd att föra talan enligt den föreslagna lagen. Å

andra sidan öppnas möjligheter för kverulanter att, eventuellt med stöd

av fri rättegång, föra talan i fall, där hyresvärden för att åstadkomma lugn

och trivsel i fastigheten sett sig tvungen att uppsäga viss hyresgäst. I dessa

fall inställer sig också frågan, om den föreslagna lagen ger möjlighet att få

ett slutligt eller åtminstone verkställbart avgörande i dylika mål inom rimlig

tid. Lagförslaget är på denna punkt ogenomtänkt och oklart.

Med hänsyn till de allvarliga invändningar, som gjorts mot förslaget,

synes detta nu icke böra genomföras ens såsom ett provisorium. Det synes

icke heller föreligga något trängande behov av en lagstiftning av detta slag.

Det torde icke vara att förvänta en mera omfattande avveckling av hyresregleringslagen

under den närmaste tiden. På de orter, där en avveckling kan

genomföras, torde förhållandena i stort sett vara desamma som på de nu

icke hyresreglerade orterna, där något behov av en dylik lagstiftning icke

försports.

En grundlig och allsidig utredning av frågan om ett förbättrat besittningsskydd

för hyresgästerna bör emellertid företagas. Den borde kunna

bedrivas i sådan takt, att förslag skulle kunna föreläggas nästa års eller

åtminstone 1958 års riksdag.

dels ock att utskottet till följd härav bort hemställa,

a) att riksdagen måtte med bifall till motionerna 1:587

och II: 772 avslå propositionen, i vad angår förslaget till lag

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal;

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

b) att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att en utredning rörande frågan om ett förbättrat

besittningsskydd för hyresgäster verkställes och bedrives

med sådan skyndsamhet, alt förslag i frågan kan föreläggas

1958 års riksdag.

IV. (avseende utskottets hemställan under A. 3) och C. i fråga om motionerna

I: 588 och II: 771) av herrar Nyberg, Spetz och Nestrup, vilka ansett

dels att utskottets utlåtande från och med det stycke (s. 69), som börjar

med »I detta sammanhang», till det stycke (s. 70), som börjar med »I övrigt

har utskottet», i stället bort ha följande lydelse:

I detta sammanhang har statens hyresråd fäst uppmärksamheten på det

problem, som uppkommer då Kungl. Maj :t för tid efter avvecklingen beslutar

ändrade grunder för generell hyreshöjning. För en lugn avveckling av hyresregleringen

är det önskvärt, att hyresavtalen i största möjliga utsträckning

fortsätter att tillämpas enligt samma grunder som före avvecklingen och

att så få uppsägningar som möjligt verkställes i detta sammanhang. Det torde

även för parterna i hyresavtalet te sig naturligt, om avtalet, då uppsägning

ej sker, tillämpas på samma sätt som om hyresregleringen fortfarande

hade gällt för orten, d. v. s. som om den för jämförliga orter fastställda

generella hyreshöjningen gällt även för den avvecklade orten. Någon tvekan

om vilket procenttal som skall tillämpas för höjningen torde ytterst sällan

kunna uppkomma, då särskilda procenttal hittills i huvudsak endast fastställts

för de största städerna och deras grannkommuner. För sådan hyreshöjning,

som avser att kompensera bortfall av bostadssubventioner och som

kan bli aktuell på grund av ett nyligen framlagt betänkande rörande riktlinjer

för bostadspolitiken, har för övrigt ingen ortsdifferentiering skett. Eu

tillämpning i enlighet med vad nu sagts torde ligga helt i linje med principerna

för propositionsförslaget. Det innebär endast, att orden »den hyra,

som skolat utgå,» tolkas såsom innebärande »hyra efter de grunder, som

skolat tillämpas». En sådan tolkning torde, såsom nedan närmare påvisas,

vara nödvändig i andra avseenden, för att orimliga resultat skall undvikas,

och måste enligt utskottets mening men i motsättning till vad departementschefen

anfört kunna tillämpas även i fråga om generell hyreshöjning.

Även i andra avseenden förekommer det, att hyra under hyresregleringens

tillämpning utgår med växlande belopp för olika tider. Detta är sålunda enligt

hyresregleringslagen tillåtet i fråga om affärslokaler, där sådant avtal

gällt före lagens ikraftträdande. Det är icke ovanligt, att affärshyror anknutits

till viss procent på omsättningen, och även reglering efter levnadskostnadsindex

förekommer. Det vore orimligt, om i ett sådant fall en liyresberäkning,

som varit tillåten under hyresregleringslagens tillämpningstid, i

samband med avvecklingen skulle låsas fast vid det senaste belopp, som utgått

före avvecklingen. Den tolkning av den föreslagna lagbestämmelsen,

som utskottet här ovan förordat, skulle emellertid lösa frågan på ett tillfredsställande

sätt.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

Nära anknytning till ovan berörda problem har frågan, om det skall stå

parterna fritt att i avtal, som träder i tillämpning under hyresregleringslagens

giltighetstid, överenskomma om hyresvillkor, som skall gälla först efter

avvecklingen. Härvidlag har i motionerna I: 588 och II: 771 gent emot den

ståndpunkt som intagits i propositionen yrkats, att § 2 i förslaget till »lag

med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört,

» skall få en lydelse som medger parterna att träffa sådant avtal. Uppenbarligen

är det principiellt mindre tilltalande att i samband med hyresregleringens

avveckling införa lagbestämmelser, som ogiltigförklarar avtal, vilka

tager sikte just på förhållandena efter en sådan avveckling. Det är även

praktiskt sett av stor betydelse att möjliggöra långtidsavtal, t. ex. i samband

med nyetableringen av en affärsrörelse på villkor, som kan te sig acceptabla

för hyresvärden även för det fall att hyresregleringen skulle upphöra. Om sådana

möjligheter icke erbjudes skulle i många fall dylika etableringar förhindras.

Propositionens ståndpunkt innebär för sådana fall, då t. ex. tioårskontrakt

tecknats med rätt för hyresvärden att efter hyresregleringens avveckling

taga ut hyrestillägg, beräknat efter index, att hyran efter avvecklingen

skulle vara bunden till den sista hyra som utgått och utan rätt för hyresvärden

att ens uttaga den generella hyreshöjning, som kanske gäller för

andra jämförliga orter. Obilligheten av en sådan lagregel är så stor, att den

inte gärna kan tolereras ens med den motiveringen, att den skulle avse endast

ett relativt fåtal fall. De i propositionen uttalade farhågorna för att hyresvärdarna

skulle betinga sig oskäliga förmåner för tiden efter hyresregleringens

upphörande torde även vara åtskilligt överdrivna. Vid tiden för avvecklingen

torde marknadssituationen vara sådan, att svårare konsekvenser

icke behöver befaras, och risken för återinförande av hyresregleringen utgör

även en starkt återhållande faktor. Utskottet anser därför, att lagbestämmelsen

i ifrågavarande avseende bör erhålla den lydelse, som av hyresregleringskommittén

och i motionerna föreslagits.

dels ock att utskottet till följd härav bort med tillstyrkande

av motionerna I: 588 och II: 771 hemställa, att förslaget

till »lag med vissa bestämmelser, som skola iakttagas sedan

hyresregleringen upphört», i nedan angiven del bör erhålla

följande lydelse:

2 §•

Har hyresregleringslagen varit tillämplig på hyresavtal,

som även omfattar tid efter det lagen upphört att gälla, skall

avtalet, ändå att däri annorlunda stadgats, för nämnda tid

anses upptaga den hyra, som skolat utgå, då hyresregleringen

upphörde, såframt ej parterna i avtalet särskilt i avseende

å sådan tid annat överenskommit. Är annat hyresvillkor

bestämt genom hyresnämnds beslut, skall avtalet i denna

del anses hava det innehåll, som framgår av beslutet.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år t956 101

Innehållsförteckning

Kungl. Maj:ts proposition samt motioner ........................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll jämte inledning ........ 3

Avveckling av hyresregleringen ................................ 4

Regional avveckling ........................................ 4

Motioner (1:458 och 11:596 samt 1:585 och 11:769) ...... 7

Kategorimässig avveckling .................................. 8

Statsbelånade hus ........................................ 8

Motioner (1:458 och 11:596 samt 1:585 och 11:769) ........ 7

Nytillkommande fria hus .................................. 13

Motioner (II: 773 samt I: 458 och II: 596) ................ 14

Lägenheter för annat ändamål än bostad .................... 15

Motioner (II: 767 samt I: 458 och II: 596) ................ 17

Möblerade enkelrum ...................................... 18

Motioner (II: 773 samt I: 458 och II: 596) .................. 20

Övriga lokaler ............................................ 20

Motioner (1:458 och 11:596 samt 1:584 och 11:770) ...... 20

Övergångsproblem vid avvecklingen .......................... 22

Hyresvillkor .............................................. 23

Villkorens innehåll ...................................... 23

Motioner (1:588 och 11:771) ............................ 25

Hyresavtalets fortbestånd ................................ 25

Övriga frågor .......................................... 26

Övriga ändringar i hyresregleringslagen ........................ 27

Sänkning av grundhyra .................................... 27

Bostadsupplåtelser i hotell- och pensionatrörelse .............. 28

Skydd vid uppsägning från s. k. industribostäder (1:354 och II:

275) 29

Kommunal fördelning av hyreslägenheter (1:355 och 11:274) .. 31

Avgiftsbeläggning av kommunal bytesförmedling (II: 289) ...... 31

Regler om besittningsskydd för hyresgäst ...................... 33

Frågans tidigare behandling och gällande rätt.................. 33

Departementspromemorian .................................. 34

Behovet av särskilda besittningsskyddsregler ................ 37

Motioner (I: 587 och II: 772, I: 583 och II: 766 samt I: 586 och

11:768) 43

De föreslagna reglernas innehåll .............................. 46

Den framtida hyresnivån .................................. 46

Avtals innehåll om hyresvärdens krav är otillbörligt ........ 47

Domstol som organ för lagens tillämpning .................. 51

Undantag från lagens tillämplighet .......................... 53

Fall då besittningsskydd ej skall tillkomma hyresgäst .......... 54

Motioner (I: 583 och II: 766) .............................. 57

Övriga frågor .............................................. 59

Hyresvillkor i avvaktan på nytt avtal ...................... 59

Gemensam hyresrätt ...................................... 60

Talans anhängiggörande .................................. 61

övergångsbestämmelser .........................:........ 63

s. 102 Kontrollera mot PDF

102 Tredje lagutskottets utlåtande nr 28 år 1956

Utskottet .................................................... 64

Hyresregleringens avveckling m. m........................... 64

Regler om besittningsskydd ................................ 72

Utskottets hemställan ...................................... 77

Reservationer ................................................ 87

561542 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:382 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni 191/2 s. 10 i texten