Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning i syfte att minska riskerna för förväxling av läkemedel på grund av deras namnlikhet.

1956-03-06 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1956:10, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning i syfte att minska riskerna för förväxling av läkemedel på grund av deras namnlikhet.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1956

Nr 10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckta

motioner om utredning i syfte att minska riskerna för

förväxling av läkemedel på grund av deras namnlikhet.

I de likalydande till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 159 av herr Andersson, Axel, och II: 208 av fröken Vinge m. fl. hemställes,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning

i syfte att minska riskerna för förväxling av läkemedel på grund

av deras namnlikhet.

I motionen omnämnes fall av ödesdiger förväxling av läkemedel, förorsakade

av att preparat med likartade namn förväxlats. En del exempel

på likartade namn lämnas. I andra fall kan samma preparat ha olika namn,

beroende på tillverkaren. Utvägar bör sökas att bemästra båda dessa olägenheter.

Vidare anföres bl. a. att 1946 års läkemedelsutredning i sitt betänkande

framfört uppfattningen att det vore ömtåligt att införa begränsningar

i rätten för tillverkarna att fritt få namnsätta sina produkter —

frånsett hänsynen till krav som måste ställas ur säkerhetssynpunkt. Man

bör emellertid försöka åstadkomma förbättringar på frivillighetens väg.

En utredning om förutsättningarna för frivilliga överenskommelser kunde

verkställas av medicinalstyrelsen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från kommerskollegium

och medicinalstyrelsen samt Sveriges läkarförbund, Apotekarsocieteten

och Sveriges farmacevtförbund.

Kommerskollegium, som i ärendet hört Stockholms handelskammare

och Sveriges kemiska industrikontor, hänvisar till att 1946 års läkemedelsutredning

behandlat hithörande problem och att i dess förslag finnes

en bestämmelse, att specialitetsregistrering icke må beviljas om benämningen

är ägnad att åstadkomma förväxling med annat läkemedel. Övriga

apoteksvaror står — med vissa undantag — redan under medicinalstyrelsens

kontroll, enär de endast får säljas under benämningar som godkänts

av styrelsen.

Kollegium anser, att om utredningens förslag följes motionens syftemål

blir tillgodosett. Skäl föreligger f. n. icke för ytterligare utredning.

Medicinalstyrelsen erinrar om att ett stort antal kontrollföreskrifter

meddelats för att skydda allmänheten mot riskerna för misstag och förväxling

vid läkemedels tillredning och utlämnande. Trots all vaksamhet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1956

och noggrannhet kan snarlika benämningar på olika läkemedel ge anledning

till förväxling. Namngivningen möter emellertid stora svårigheter,

då antalet i brak varande droger, kemikalier och preparat kan uppskattas

till mellan 3 000 och 5 000, vartill kommer att nya läkemedel i rask följd

införes på marknaden.

Läkemedlen kan i huvudsak indelas i två stora grupper, nämligen dels

de i farmakopéer eller liknande handböcker upptagna och dels farmacevtiska

specialiteter, för vilka i allmänhet varumärkesskydd åtnjutes. I

fråga om den första gruppen har styrelsen möjlighet att reglera nomenklaturen,

och ett omfattande samarbete äger ram mellan myndigheter och

speciella organ i Sverige och andra länder. Med avseende på ifrågavarande

läkemedel torde motionärernas önskemål härigenom vara på väg att

tillgodoses. I fråga om den andra gruppen är givna föreskrifter få och har

icke ansetts inrymma befogenhet för styrelsen att ingripa reglerande i

önskvärd utsträckning. 1946 års läkemedelsutredning har emellertid behandlat

denna fråga, och dess förslag till läkemedelsförordning torde kunna

tolkas på sådant sätt att någon ytterligare särskild utredning ej är

erforderlig. Även frågan om den s. k. namnförbistringen kommer att behandlas

i samband med den fortsatta handläggningen av läkemedelsutredningens

förslag.

Apotekarsocieteten redogör för nu föreliggande möjligheter att påverka

namnsättningen samt framhåller, att problemet med största sannolikhet

kommer att uppmärksammas under pågående remissbehandling av läkemedelsutredningens

betänkande.

Farmacevt förbundet redogör likaledes för nuvarande möjligheter och

hänvisar till läkemedelsutredningens betänkande men finner det framlagda

förslaget icke helt tillfredsställande, varför förbundet tillstyrker

den begärda utredningen.

Läkarförbundet gör uttalanden av innebörd, att namnlikhet mellan preparat

med olika verkan onekligen medför viss risk för förväxlingar men

att därav icke utan vidare följer att man bör påyrka åtgärder för att förhindra

denna namnlikhet. Namnlikheten avspeglar nämligen det faktiska

förhållandet, att mycket små ändringar i ett ämnes kemiska sammansättning

kan innebära vitt skilda biologiska verkningar. Även en korrekt vetenskaplig

namngivning kan mycket ofta ge namn, som mycket litet avviker

från varandra. Motionerna torde dock avse de namn, som tillverkare

åsätter olika preparat. Av språkliga skäl kan man inte ge preparat

långa och invecklade namn. De måste ju kunna uttalas. Det möjliga antalet

benämningar blir därför starkt reducerat, vilket gör att namnlikheten

kan bli betydlig. Förbundet tror sig kunna fastställa, att läkarna, som

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1956 9

föreskriver preparaten, och apoteken, som distribuerar dem, själva väl

förmår urskilja differenserna i namnen. För den icke sakkunniga allmänhetens

räkning kan under inga förhållanden mot förväxling skyddande

nomenklaturändringar tänkas.

Förbundet anser motionernas syfte behjärtansvärt men kan icke finna,

att något positivt skulle stå att vinna med en utredning.

Utskottet. I vad motionärernas förslag avser s. k. farmacevtiska specialiteter,

d. v. s. sådana läkemedel, som tillhandahålles i den förpäckhing,

vari de levererats av fabrikanten, får utskottet anföra följande.

Farmacevtiska specialiteter får f. n. icke försäljas med mindre de är

upptagna i ett särskilt, av medicinalstyrelsen fört register. Vid behandlingen

av registreringsärenden har styrelsen icke befogenhet att i den utsträckning

styrelsen anser önskvärd ingripa reglerande i fråga om läkemedlens

namn. Spörsmålet om ökade möjligheter till kontroll av namnsättningen

har emellertid behandlats av 1946 års läkemedelsutredning. I

sitt nyligen avgivna betänkande (SOU 1955: 44) har utredningen framlagt

förslag till läkemedelsförordning, vari intagits en bestämmelse, att

farmacevtisk specialitet må registreras under förutsättning bl. a. att dess

benämning icke är ägnad att åstadkomma förväxling med annat läkemedel.

Förslaget är föremål för remissbehandling. Utskottet finner med

hänsyn härtill någon ytterligare utredning icke nu böra komma i fråga.

Vad gäller övriga läkemedel vill utskottet erinra om att den väsentliga

delen av dessa endast får försäljas under namn som godkänts av medicinalstyrelsen.

Styrelsen eftersträvar i samarbete med inhemska och utländska

organ att åstadkomma en ändamålsenlig nomenklatur för dessa

läkemedel.

Beträffande slutligen det av motionärerna påtalade förhållandet, att ett

och samma läkemedel ofta säljes under olika namn, vill utskottet endast

framhålla, att jämväl denna fråga upptagits av läkemedelsutredningen

och, enligt vad utskottet erfarit, kommer att vidare prövas vid remissbehandlingen

av betänkandet.

Utskottet får, under åberopande av vad ovan anförts, hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 159 och II: 208 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 mars 1956

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

PATRIK SVENSSON

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 11 samt. Nr 8—10

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1956

Närvarande:

från första kammaren: herrar Andersson, Lars*, Jonsson, John

Wiktor*, fru Wallentheim, herrar Jansson, Erik, Persson, Johan, Holmqvist,

Lundström, Strandler, Sörlin*, Nord* och fru Nilsson;

från andra kammaren: herrar Svensson i Alingsås, Gustafsson i

Bogla*, fru Sjöstrand, fru Svedberg, herrar Dickson*, Nordkvist i Kalmar*,

Jönsson i Rossbol, Bark, Hammar, Andersson i Ronneby, Braconier*

och Ekström.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Alfa Boktr., Sthlm 1966

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.