Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utjämning av priserna på flytande drivmedel i olika delar av landet.

1956-03-13 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1956:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utjämning av priserna på flytande drivmedel i olika delar av landet.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 är 1956

Nr 12

Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckta

motioner om utjämning av priserna på flytande drivmedel

i olika delar av landet.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

1:398 av herrar Pålsson och Andersson, Lars, och 11:471 av herr Larsson i

Hedenäset m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

anhålla om en utredning i syfte att ernå en utjämning av priserna på flytande

drivmedel i olika delar av landet.

I motionen framhålles, att ett utjämnande av levnads- och produktionskostnader

mellan olika landsdelar är ett viktigt mål. Transportkostnaderna

är i regel en belastning för landsbygden, där avstånden är betydande. Förhållandet

accentueras av att drivmedelspriserna är högre i landets perifera

delar. I fortsättningen redogöres för den behandling frågan fått under senare

år och om olika möjligheter för ernående av en kostnadsutjämning.

Motionärerna finner ej anledning förorda den ena eller andra utvägen utan

begär en förutsättningslös prövning.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från statens priskontrollnämnd,

länsstyrelsen i Norrbottens län, Sveriges oljekonsumenters riksförbund

och Svenska petroleum institutet.

Priskontrollnämnden redogör i ett utförligt utlåtande till en början för

distributionsvägarna och hur fraktkostnaderna påverkar priskalkylen samt

lämnar uppgift om drivmedelsförbrukningen och om de s. k. zontilläggens

förändringar från tiden före senaste kriget till nu. Nämnden hänvisar vidare

till sina tidigare yttranden över väckta motioner, därvid nämnden avvisat

tanken på en enhetlig prissättning. Skälen härför har varit:

»1. Enhetlig prissättning kan i sig inrymma fara för uppkomsten av priskartellering.

2. Det kan antagas, att incitamenten till distributionens rationalisering

och förbilligande försvagades.

3. De ekonomiskt rationella förutsättningar, som betingat näringslivets

lokala spridning, skulle kunna rubbas.

4. Konsumentgrupperna i områdena kring de normala importhamnarna

skulle eventuellt komma i sämre läge än som vore transportekonomiskt betingat.

Benägenheten hos konsumenterna av flytande drivmedel att såvitt

möjligt förlägga sina inköp till en billigare zon skulle försvinna. Den långväga

trafiken torde nämligen i allmänhet inköpa sitt drivmedelsbehov på de

platser, där priset är lägst, vilket ur transportekonomiska synpunkter måste

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 dr 1956

3

anses vara en fördel, enär försäljningen därigenom koncentreras till sådana

områden, där kostnaderna för drivmedelsdistributionen är lägst.

5. Oljeföretag skulle kunna utnyttja ett enhetspris genom att koncentrera

distributionen till eller i närheten av de stora importhamnarna.

6. Ett system med enhetligt pris under nuvarande former för oljehandeln

skulle förmodligen förutsätta, att oljcföretagen måste åläggas skyldighet att

sälja inom hela landet.

7. Väsentliga praktiska svårigheter, främst av administrativ natur, skulle

uppkomma vid en prisutjämning med nuvarande struktur i oljebranschen.

8. Nämndens yttranden i denna fråga sammanfaller för övrigt med de

synpunkter, som framkom i nämndens utlåtande den 2 mars 1946 till riksdagens

andra kammares tredje tillfälliga utskott beträffande frågan om för

hela riket enhetliga varupriser.»

Nämnden förklarar sig i dagens läge ha än mindre anledning att frångå

sin principiella inställning, vilken i korthet kan uttryckas så, att priserna

bör anpassa sig efter kostnaderna, införstått kostnaderna vid rationellt

arbetande företag. Under tider med samhällsekonomisk balans är nämligen

en effektiv konkurrens i regel det bästa skyddet för konsumentintressena

och bör nationalekonomiskt sett leda fram till en sådan struktur,

där de produktiva resurserna på bästa sätt tillvaratages. Den organisation,

som oljehandeln för närvarande har, torde, i de fall enhetliga

priser infördes, förutsätta en långt gående clearing antingen i statlig eller

enskild regi, såvida icke någon form av statssubvention tillgreps. Varje form

av priskonkurrens skulle under sådana omständigheter av andra oljeföretag

kunna åberopas som ett otillbörligt utnyttjande av en påtvungen konstlad

prissättning. Oljeutredningen 1945 har på ett pregnant sätt angivit den

enligt dess mening enda förutsättningen för införande av ett enhetspris, i

det utredningen avslutningsvis framhåller: »Om handeln koncentreras till

ett företag, exempelvis ett monopolföretag, som kan utjämna de totala fraktkostnaderna

på försäljningen över hela landet, anse vi oss icke kunna tillstyrka

en utjämning.»

Nämnden framhåller vidare, att vad den sålunda anfört icke utesluter

möjligheten, att nuvarande zonindelning kan vara fel avvägd. Nämnden har,

sedan den verkställt viss utredning, i vissa fall ingripit och efter förhandlingar

uppnått att oljebolagen vidtagit vissa mindre justeringar. I slutet av

förra året igångsatte nämnden en förnyad utredning, främst i syfte att få

klarlagt huruvida icke ett ytterligare antal hamnstäder bör kunna hänföras

till O-zon. Utredningen bör även kunna belysa i vilken mån gällande zontillägg

inom olika delar av landet motsvaras av faktiska fraktkostnader.

Nämnden avslutar sitt yttrande med att framhålla, att en utjämning av

priserna på flytande drivmedel enligt nämndens mening endast kan hli av

partiell natur och ske i den omfattning, som betingas av kostnadssänkningar

till följd av rationalisering av transportteknik och anläggande av flera depåer.

Nämnden vill icke motsätta sig en utredning i syfte att ernå en utjämning

av priserna på flytande drivmedel i olika delar av landet, därest

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1956

icke den av nämnden igångsatta utredningen enligt utskottets mening kan

anses till fyllest. Nämnden utgår dock från att direktiven, i den händelse den

av motionärerna föreslagna utredningen kommer till stånd, utformas på

så sätt, att av desamma klart framgår, att förutsättningarna för en effektiv

konkurrens noga beaktas. Såvitt nämnden kan förstå, kan därför en dylik

utredning icke syfta längre än till att ernå en sådan partiell utjämning av

priserna, som motsvaras av det faktiska kostnadsläget.

Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att i länets inom vidsträckta

områden glesa bebyggelse och med dess stora avstånd ett nedbringande av

transportkostnaderna ur olika synpunkter framstår såsom synnerligen angeläget.

Länsstyrelsen framlägger en del sifferuppgifter för att belysa transportkostnadernas

betydelse. Ett förbilligande av drivmedelspriserna och

transportkostnaderna är av sådan vikt för länets näringsliv, att den föreslagna

utredningen snarast bör komma till stånd.

Oljekonsumenternas riksförbund anför, att allteftersom drivmedelsförbrukningen

i landet stiger ökas möjligheterna att genom rationalisering och

effektivisering av driften förbilliga lagring och transporter av flytande drivmedel.

På så sätt kommer ett reellt underlag för en prisutjämning att skapas.

Enligt förbundets mening kommer prisvariationerna i fråga om flytande

drivmedel i olika delar av landet undan för undan att kunna nedbringas.

Att fullständigt slopa nuvarande zonindelning för att åstadkomma enhetliga,

hela landet omfattande priser kan icke genomföras utan ett statligt

ingripande. Förbundet vill icke motsätta sig en allsidig och förutsättningslös

utredning.

Petroleuminstitutet anför bl. a., att ett enhetligt prissystem ej kan genomföras

utan allvarliga avsteg från normala kommersiella principer. Redan

sjötransporterna till de olika O-zonerna medför olika kostnader, som hittills

icke avspeglat sig i priset. Om man likväl skall diskutera frågan om ett enhetligt

pris, måste den ses mot bakgrunden av dyrortsgruppering och levnadskostnader

inom landsbygd respektive större samhällen. Problemet är

alltså av allmän socialekonomisk karaktär, där sådana fundamentala faktorer

som fastighetsvärden, hyreskostnader, lönelägen in. m. måste redovisas

och vägas.

Institutet anför vidare bl. a. följande:

Genomförande av ett enhetspris skulle medföra en mängd allvarliga

och för såväl företagen som konsumenterna orättvisa konsekvenser. För att

erhålla ett enhetligt bensinpris erfordras att bensinpriserna i de s. k. O-zonerna

ökas med omkring 1,5 öre per liter, varigenom förbrukarna i O-zon

i sin tur skulle bli föremål för diskriminering gentemot förbrukare i landets

inre delar. Förbrukarna inom storstäderna kan dessutom hävda, att övriga

bilkostnader såsom utgifter för service, reparationer och garage etc. är väsentligt

högre inom de centralt belägna tätorterna än på landsbygden.

Avslutningsvis uttalar institutet:

Skulle en gemensam prissättning eller clearing komma i fråga — något

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1956 5

som vi ej anser genomförbart annat än genom statlig clearing med de kostnads-

och arbetskrävande åtgärder, som en dylik skulle medföra — är det

icke osannolikt, att vissa avlägsna avnämare av flytande drivmedel kunde

få svårigheter att få sina behov täckta. Under svåra vinterförhållanden, då

de fastställda zontilläggen icke tillnärmelsevis motsvarar de stora extra

transportkostnaderna, skulle vid övergång till ett annat prisbildningssystem

de avlägset belägna konsumenterna kunna bli ställda i ett sämre läge än

nu.

Institutet avstyrker motionen.

Beträffande frågans tidigare behandling i riksdagen får utskottet särskilt

hänvisa till allmänna beredningsutskottens utlåtanden i första kammaren

nr 6/1951 och nr 2/1952 samt i andra kammaren nr 12/1951 och nr 4/1952.

Utskottet. Vid bl. a. 1951 och 1952 års riksdagar väcktes motioner om utredning

i syfte att åstadkomma ett enhetligt bensinpris för hela landet. Vad

gäller de utlåtanden, som vederbörande utskott avgav i anledning av motionerna,

vilka icke föranledde någon riksdagens åtgärd, ma här erinras

om att utskotten bl. a. uttalade sig positivt beträffande en prövning av

frågan om jämkning av den zonindelning, varå prisdifferentieringen grundar

sig. Det framhölls emellertid att frågan lämpligen borde handhavas av

priskontrollnämnden och att någon särskild utredning sålunda icke behövde

tillsättas. Nämnden igångsatte också år 1952 en undersökning av mindre

omfattning, i första hand inriktad på mottagningsförhållandena i Sundsvall,

Gävle, Norrköping och Oxelösund. Utredningen avsåg även frågan om

tillförseln av olja till de s. k. frankoplatserna i övre Norrland. I anledning

av att utredningen ansågs visa, att zontilläggen för ovannämnda orter var

högre än som vore ur transportkostnadssynpunkt motiverat, upptog nämnden

förhandlingar med oljeföretagen Några mera vittgående resultat nåddes

icke vid dessa förhandlingar, bl. a. enär oljeföretagen ansåg ändringar

i zonindelningen böra ske först sedan en allsidig utredning beträffande zonindelningen

för landet i dess helhet genomförts.

Priskontrollnämnden har i sitt yttrande över nu föreliggande motioner

meddelat, att oljeföretagen till följd av den under senare år väsentligt ökade

oljekonsumtionen utökat sin hamnkapacitet i ett flertal hamnstäder utmed

hela kusten. Vidare har transportmedlen för flytande drivmedel blivit alltmer

ändamålsenliga. Nämnden har därför i december 1955 igångsatt en förnyad

utredning, främst syftande till att klarlägga, huruvida icke ett ytterligare

antal hamnstäder bör kunna hänföras till O-zon. Utredningen är dessutom

så upplagd, att den i stort bör kunna belysa i vilken mån gällande

zontillägg inom olika delar av landet motsvaras av faktiska fraktkostnader.

Nämnden har för avsikt att i den mån utredningen därtill föranleder upptaga

förhandlingar med oljebolagen.

Utskottet finner skäl tala för att jämkningar i den nu gällande zonindclningen

är befogade. Enligt utskottets mening lär man genom priskontroll
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1956

nämndens utredning kunna erhålla utgångssynpunkter för vidare åtgärder

i detta syfte. Det torde vara av värde för denna utredning att nämnden nu

har möjlighet att tillgodogöra sig vissa utredningsresultat beträffande exempelvis

frågor rörande transportkostnadernas betydelse för varudistributionen

och rörande landets transportförsörjning, vilka nyligen framlagts eller

inom kort kommer att framläggas av olika statliga kommittéer.

Som av det ovanstående torde framgå kan den inom priskontrollnämnden

pågående utredningen ytterst komma att leda till sänkning av priserna på

flytande drivmedel för vissa konsumenter. Utskottet finner resultatet av

denna utredning böra avvaktas innan ytterligare åtgärder överväges och

får förty hemställa,

att de likalydande motionerna 1:398 och 11:471 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 mars 1956

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

PATRIK SVENSSON

Närvarande: Se under utlåtande nr 11.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.