Utlåtande i anledning av väckta motioner om utjämning av priserna på flytande drivmedel i olika delar av landet.
1956-03-13 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1956:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utjämning av priserna på flytande drivmedel i olika delar av landet.
Dokumentets text
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 är 1956
Nr 12
Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckta
motioner om utjämning av priserna på flytande drivmedel
i olika delar av landet.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:398 av herrar Pålsson och Andersson, Lars, och 11:471 av herr Larsson i
Hedenäset m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om en utredning i syfte att ernå en utjämning av priserna på flytande
drivmedel i olika delar av landet.
I motionen framhålles, att ett utjämnande av levnads- och produktionskostnader
mellan olika landsdelar är ett viktigt mål. Transportkostnaderna
är i regel en belastning för landsbygden, där avstånden är betydande. Förhållandet
accentueras av att drivmedelspriserna är högre i landets perifera
delar. I fortsättningen redogöres för den behandling frågan fått under senare
år och om olika möjligheter för ernående av en kostnadsutjämning.
Motionärerna finner ej anledning förorda den ena eller andra utvägen utan
begär en förutsättningslös prövning.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från statens priskontrollnämnd,
länsstyrelsen i Norrbottens län, Sveriges oljekonsumenters riksförbund
och Svenska petroleum institutet.
Priskontrollnämnden redogör i ett utförligt utlåtande till en början för
distributionsvägarna och hur fraktkostnaderna påverkar priskalkylen samt
lämnar uppgift om drivmedelsförbrukningen och om de s. k. zontilläggens
förändringar från tiden före senaste kriget till nu. Nämnden hänvisar vidare
till sina tidigare yttranden över väckta motioner, därvid nämnden avvisat
tanken på en enhetlig prissättning. Skälen härför har varit:
»1. Enhetlig prissättning kan i sig inrymma fara för uppkomsten av priskartellering.
2. Det kan antagas, att incitamenten till distributionens rationalisering
och förbilligande försvagades.
3. De ekonomiskt rationella förutsättningar, som betingat näringslivets
lokala spridning, skulle kunna rubbas.
4. Konsumentgrupperna i områdena kring de normala importhamnarna
skulle eventuellt komma i sämre läge än som vore transportekonomiskt betingat.
Benägenheten hos konsumenterna av flytande drivmedel att såvitt
möjligt förlägga sina inköp till en billigare zon skulle försvinna. Den långväga
trafiken torde nämligen i allmänhet inköpa sitt drivmedelsbehov på de
platser, där priset är lägst, vilket ur transportekonomiska synpunkter måste
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 dr 1956
3
anses vara en fördel, enär försäljningen därigenom koncentreras till sådana
områden, där kostnaderna för drivmedelsdistributionen är lägst.
5. Oljeföretag skulle kunna utnyttja ett enhetspris genom att koncentrera
distributionen till eller i närheten av de stora importhamnarna.
6. Ett system med enhetligt pris under nuvarande former för oljehandeln
skulle förmodligen förutsätta, att oljcföretagen måste åläggas skyldighet att
sälja inom hela landet.
7. Väsentliga praktiska svårigheter, främst av administrativ natur, skulle
uppkomma vid en prisutjämning med nuvarande struktur i oljebranschen.
8. Nämndens yttranden i denna fråga sammanfaller för övrigt med de
synpunkter, som framkom i nämndens utlåtande den 2 mars 1946 till riksdagens
andra kammares tredje tillfälliga utskott beträffande frågan om för
hela riket enhetliga varupriser.»
Nämnden förklarar sig i dagens läge ha än mindre anledning att frångå
sin principiella inställning, vilken i korthet kan uttryckas så, att priserna
bör anpassa sig efter kostnaderna, införstått kostnaderna vid rationellt
arbetande företag. Under tider med samhällsekonomisk balans är nämligen
en effektiv konkurrens i regel det bästa skyddet för konsumentintressena
och bör nationalekonomiskt sett leda fram till en sådan struktur,
där de produktiva resurserna på bästa sätt tillvaratages. Den organisation,
som oljehandeln för närvarande har, torde, i de fall enhetliga
priser infördes, förutsätta en långt gående clearing antingen i statlig eller
enskild regi, såvida icke någon form av statssubvention tillgreps. Varje form
av priskonkurrens skulle under sådana omständigheter av andra oljeföretag
kunna åberopas som ett otillbörligt utnyttjande av en påtvungen konstlad
prissättning. Oljeutredningen 1945 har på ett pregnant sätt angivit den
enligt dess mening enda förutsättningen för införande av ett enhetspris, i
det utredningen avslutningsvis framhåller: »Om handeln koncentreras till
ett företag, exempelvis ett monopolföretag, som kan utjämna de totala fraktkostnaderna
på försäljningen över hela landet, anse vi oss icke kunna tillstyrka
en utjämning.»
Nämnden framhåller vidare, att vad den sålunda anfört icke utesluter
möjligheten, att nuvarande zonindelning kan vara fel avvägd. Nämnden har,
sedan den verkställt viss utredning, i vissa fall ingripit och efter förhandlingar
uppnått att oljebolagen vidtagit vissa mindre justeringar. I slutet av
förra året igångsatte nämnden en förnyad utredning, främst i syfte att få
klarlagt huruvida icke ett ytterligare antal hamnstäder bör kunna hänföras
till O-zon. Utredningen bör även kunna belysa i vilken mån gällande zontillägg
inom olika delar av landet motsvaras av faktiska fraktkostnader.
Nämnden avslutar sitt yttrande med att framhålla, att en utjämning av
priserna på flytande drivmedel enligt nämndens mening endast kan hli av
partiell natur och ske i den omfattning, som betingas av kostnadssänkningar
till följd av rationalisering av transportteknik och anläggande av flera depåer.
Nämnden vill icke motsätta sig en utredning i syfte att ernå en utjämning
av priserna på flytande drivmedel i olika delar av landet, därest
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1956
icke den av nämnden igångsatta utredningen enligt utskottets mening kan
anses till fyllest. Nämnden utgår dock från att direktiven, i den händelse den
av motionärerna föreslagna utredningen kommer till stånd, utformas på
så sätt, att av desamma klart framgår, att förutsättningarna för en effektiv
konkurrens noga beaktas. Såvitt nämnden kan förstå, kan därför en dylik
utredning icke syfta längre än till att ernå en sådan partiell utjämning av
priserna, som motsvaras av det faktiska kostnadsläget.
Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att i länets inom vidsträckta
områden glesa bebyggelse och med dess stora avstånd ett nedbringande av
transportkostnaderna ur olika synpunkter framstår såsom synnerligen angeläget.
Länsstyrelsen framlägger en del sifferuppgifter för att belysa transportkostnadernas
betydelse. Ett förbilligande av drivmedelspriserna och
transportkostnaderna är av sådan vikt för länets näringsliv, att den föreslagna
utredningen snarast bör komma till stånd.
Oljekonsumenternas riksförbund anför, att allteftersom drivmedelsförbrukningen
i landet stiger ökas möjligheterna att genom rationalisering och
effektivisering av driften förbilliga lagring och transporter av flytande drivmedel.
På så sätt kommer ett reellt underlag för en prisutjämning att skapas.
Enligt förbundets mening kommer prisvariationerna i fråga om flytande
drivmedel i olika delar av landet undan för undan att kunna nedbringas.
Att fullständigt slopa nuvarande zonindelning för att åstadkomma enhetliga,
hela landet omfattande priser kan icke genomföras utan ett statligt
ingripande. Förbundet vill icke motsätta sig en allsidig och förutsättningslös
utredning.
Petroleuminstitutet anför bl. a., att ett enhetligt prissystem ej kan genomföras
utan allvarliga avsteg från normala kommersiella principer. Redan
sjötransporterna till de olika O-zonerna medför olika kostnader, som hittills
icke avspeglat sig i priset. Om man likväl skall diskutera frågan om ett enhetligt
pris, måste den ses mot bakgrunden av dyrortsgruppering och levnadskostnader
inom landsbygd respektive större samhällen. Problemet är
alltså av allmän socialekonomisk karaktär, där sådana fundamentala faktorer
som fastighetsvärden, hyreskostnader, lönelägen in. m. måste redovisas
och vägas.
Institutet anför vidare bl. a. följande:
Genomförande av ett enhetspris skulle medföra en mängd allvarliga
och för såväl företagen som konsumenterna orättvisa konsekvenser. För att
erhålla ett enhetligt bensinpris erfordras att bensinpriserna i de s. k. O-zonerna
ökas med omkring 1,5 öre per liter, varigenom förbrukarna i O-zon
i sin tur skulle bli föremål för diskriminering gentemot förbrukare i landets
inre delar. Förbrukarna inom storstäderna kan dessutom hävda, att övriga
bilkostnader såsom utgifter för service, reparationer och garage etc. är väsentligt
högre inom de centralt belägna tätorterna än på landsbygden.
Avslutningsvis uttalar institutet:
Skulle en gemensam prissättning eller clearing komma i fråga — något
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1956 5
som vi ej anser genomförbart annat än genom statlig clearing med de kostnads-
och arbetskrävande åtgärder, som en dylik skulle medföra — är det
icke osannolikt, att vissa avlägsna avnämare av flytande drivmedel kunde
få svårigheter att få sina behov täckta. Under svåra vinterförhållanden, då
de fastställda zontilläggen icke tillnärmelsevis motsvarar de stora extra
transportkostnaderna, skulle vid övergång till ett annat prisbildningssystem
de avlägset belägna konsumenterna kunna bli ställda i ett sämre läge än
nu.
Institutet avstyrker motionen.
Beträffande frågans tidigare behandling i riksdagen får utskottet särskilt
hänvisa till allmänna beredningsutskottens utlåtanden i första kammaren
nr 6/1951 och nr 2/1952 samt i andra kammaren nr 12/1951 och nr 4/1952.
Utskottet. Vid bl. a. 1951 och 1952 års riksdagar väcktes motioner om utredning
i syfte att åstadkomma ett enhetligt bensinpris för hela landet. Vad
gäller de utlåtanden, som vederbörande utskott avgav i anledning av motionerna,
vilka icke föranledde någon riksdagens åtgärd, ma här erinras
om att utskotten bl. a. uttalade sig positivt beträffande en prövning av
frågan om jämkning av den zonindelning, varå prisdifferentieringen grundar
sig. Det framhölls emellertid att frågan lämpligen borde handhavas av
priskontrollnämnden och att någon särskild utredning sålunda icke behövde
tillsättas. Nämnden igångsatte också år 1952 en undersökning av mindre
omfattning, i första hand inriktad på mottagningsförhållandena i Sundsvall,
Gävle, Norrköping och Oxelösund. Utredningen avsåg även frågan om
tillförseln av olja till de s. k. frankoplatserna i övre Norrland. I anledning
av att utredningen ansågs visa, att zontilläggen för ovannämnda orter var
högre än som vore ur transportkostnadssynpunkt motiverat, upptog nämnden
förhandlingar med oljeföretagen Några mera vittgående resultat nåddes
icke vid dessa förhandlingar, bl. a. enär oljeföretagen ansåg ändringar
i zonindelningen böra ske först sedan en allsidig utredning beträffande zonindelningen
för landet i dess helhet genomförts.
Priskontrollnämnden har i sitt yttrande över nu föreliggande motioner
meddelat, att oljeföretagen till följd av den under senare år väsentligt ökade
oljekonsumtionen utökat sin hamnkapacitet i ett flertal hamnstäder utmed
hela kusten. Vidare har transportmedlen för flytande drivmedel blivit alltmer
ändamålsenliga. Nämnden har därför i december 1955 igångsatt en förnyad
utredning, främst syftande till att klarlägga, huruvida icke ett ytterligare
antal hamnstäder bör kunna hänföras till O-zon. Utredningen är dessutom
så upplagd, att den i stort bör kunna belysa i vilken mån gällande
zontillägg inom olika delar av landet motsvaras av faktiska fraktkostnader.
Nämnden har för avsikt att i den mån utredningen därtill föranleder upptaga
förhandlingar med oljebolagen.
Utskottet finner skäl tala för att jämkningar i den nu gällande zonindclningen
är befogade. Enligt utskottets mening lär man genom priskontroll
-
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1956
nämndens utredning kunna erhålla utgångssynpunkter för vidare åtgärder
i detta syfte. Det torde vara av värde för denna utredning att nämnden nu
har möjlighet att tillgodogöra sig vissa utredningsresultat beträffande exempelvis
frågor rörande transportkostnadernas betydelse för varudistributionen
och rörande landets transportförsörjning, vilka nyligen framlagts eller
inom kort kommer att framläggas av olika statliga kommittéer.
Som av det ovanstående torde framgå kan den inom priskontrollnämnden
pågående utredningen ytterst komma att leda till sänkning av priserna på
flytande drivmedel för vissa konsumenter. Utskottet finner resultatet av
denna utredning böra avvaktas innan ytterligare åtgärder överväges och
får förty hemställa,
att de likalydande motionerna 1:398 och 11:471 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 mars 1956
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
PATRIK SVENSSON
Närvarande: Se under utlåtande nr 11.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.