Utlåtande i anledning av väckta motioner dels om åtgärder med anledning av den ekonomislm kris som för närvarande övergår ett flertal trafikföretag i skogsoch glesbygderna och dels om tillgodoseende och säkerställande av behovet av ändamålsenliga och väl förgrenade omnibusförbindelser på landsbygden.
1956-03-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1956:20, Utlåtande i anledning av väckta motioner dels om åtgärder med anledning av den ekonomislm kris som för närvarande övergår ett flertal trafikföretag i skogsoch glesbygderna och dels om tillgodoseende och säkerställande av behovet av ändamålsenliga och väl förgrenade omnibusförbindelser på landsbygden.
Dokumentets text
Nr 20—21 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1956
1
Nr 20
Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckta
motioner dels om åtgärder med anledning av den ekonomislm
kris som för närvarande övergår ett flertal trafikföretag
i skogs- och glesbygderna och dels om tillgodoseende
och säkerställande av behovet av ändamålsenliga
och väl förgrenade omnibusförbindelser på landsbygden.
I motion II: 213 av herr Ståhl hemställes, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte hemställa om uppdrag till 1953 års trafikutredning att
skyndsammast möjligt utreda och framlägga förslag till åtgärder med anledning
av den ekonomiska kris, som f. n övergår ett flertal trafikföretag
i skogs- och glesbygderna, och i motion II: 329 av herrar Larsson i Julita
och Ekström att riksdagen ville besluta, att genom skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning och förslag i syfte att tillgodose och säkerställa
behovet av ändamålsenliga och välförgrenade omnibusförbindelser
på landsbygden. Motionerna har hänvisats till allmänna beredningsutskottet,
som upptagit dem till samtidig behandling.
I motion II: 213 anföres bl. a., att bilar och mopeder vunnit ökad utbredning
och att trafikfrekvensen på busslinjer i glesbygderna sjunkit så att
flera linjer måst nedläggas. Härigenom försämras postförbindelsema och
trafikförbindelserna för dem, som ej har egna motorfordon. Enskilda personer
har försökt förbilliga driften genom anskaffande av Volkswagenbussar
eller s. k. halvbussar, och dylika lösningar borde prövas i större utsträckning.
Koncessionerna för trafik borde utformas på ett för glesbygdernas
trafikföretag förmånligare sätt. Man kan även tänka sig statligt
stöd för trafikens upprätthållande. Frågan är en viktig del av de allmänna
trafikproblem, som hänskjutits till 1953 års trafikutredning. Det torde
emellertid dröja åtskillig tid, innan denna utredning kan väntas bli slutförd,
varför utredningen skyndsammast bör ta upp frågan om glesbygdernas
trafikkris.
I motion II: 329 anlägges i många avseenden liknande synpunkter som i
motionen II: 213. Trafikföretagen i glesbefolkade områden kämpar med
stora svårigheter. Skattepålagoma anses av företagarna dryga. Samordningen
av trafiken är nu ofta otillfredsställande. För allmänheten onödiga
besvärligheter uppkommer understundom i sådana fall, då mer än ett vägtrafikföretag
har tillstånd att utöva linjetrafik på samma vägsträcka.
Vidare kunde vid tillståndsgivning exempelvis föreskrivas skyldighet att
Bihang till riksdagens protokoll 1956. 11 sand. Nr 20—21
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1956
utöver trafik på eu lönande sträcka även trafikera en mindre lönande. Enär
1948 års busslinjeutredning icke synes ha behandlat dessa frågor, bör
särskild utredning verkställas.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från biltrafiknämnden,
1953 års trafikutredning, Svenska landskommunernas förbund, Näringslivets
trafikdelegation och Svenska omnibusägareförbundet.
Biltrafiknämnden överlämnar yttrande från generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen,
elva länsstyrelser och RLF. I samtliga yttranden vitsordas
att flertalet bussföretag i glesbygderna har att bemästra stora svårigheter.
Man framhåller vidare den stora betydelsen för dessa bygder i olika delar
av landet och likaså ur allmän ekonomisk synpunkt av att kommunikationsmöjligheterna
kan bibehållas och förbättras. Vissa ågärder i sådant syfte
förordas, och i ett antal yttranden tillstyrkes utredning i en eller annan
form.
Biltrafiknämnden hävdar för egen del att redan nu vissa möjligheter
förefinnes att ingripa reglerande för ett ändamålsenligt ordnande av den
yrkesmässiga trafiken. Motionerna berör emellertid även frågor, som icke
synes kunna lösas inom ramen för gällande författningsbestämmelser.
Dessa spörsmål torde få anses ligga inom det område, som 1953 års trafikutredning
har att undersöka. Med hänsyn till sakens brådskande natur torde
emellertid finnas påkallat att inom ramen av nu gällande författningsföreskrifter
snarast genomföra en sådan omreglering av busstrafiken att förbindelserna
inom glesbygderna i görligaste mån tryggas. Detta synes böra
ske genom att åt länsstyrelserna uppdrages att verkställa en inventering av
busslinjer för vilka trafikunderlaget är eller befaras bliva så svagt, att
trafiken icke kan upprätthållas i nuvarande omfattning, ävensom av trafikbehovet
och möjligheterna att tillgodose detta. Härvid bör tagas i beaktande
ej endast den trafik för vilken länsstyrelse är tillståndsmyndighet
utan även sådan trafik, som faller under biltrafiknämndens behörighet, och
trafik, som bedrives av statens järnvägar eller postverket. Med utgångspunkt
från resultatet av en dylik inventering bör länsstyrelserna därefter
snarast vidtaga de åtgärder — exempelvis upprättande av samtrafikavtal,
taxesamarbete, sammanförande av linjer eller ändring av linjesträckor —
som kan tillgodose det av motionärerna avsedda syftet.
1953 års trafikutredning anför, att den utredning, som i motionerna föreslagits,
redan igångsatts och kommer att redovisas av utredningen.
Landskommunernas förbund anser, att det är nödvändigt att fortlöpande
följa utvecklingen men att med hänsyn till att busslinjeutredningens nyligen
avlämnade betänkande ännu ej hunnit föranleda åtgärder förnyad utredning
f. n. ej synes påkallad.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1956
3
Näringslivets trafikdelegation anser åtgärder erforderliga och omnämner,
att delegationen i samråd med omnibusägareförbundet tillsatt ett särskilt
organ, bussrationaliseringsnämnden, vilket emellertid först nyligen
påbörjat sin verksamhet. Glesbygdens trafikproblem synes svårligen kunna
utbrytas ur det stora frågekomplex, som hänskjutits till 1953 års trafikutredning.
Omnibusägareförbundet understryker särskilt nödvändigheten av att
skatterna på fordon och drivmedel sänks till rimligare nivå. Endast därigenom
kan busstrafikens svårigheter snabbt mildras. Förbundet avstyrker
motion II: 329 men tillstyrker utredning i anledning av motion II: 213.
Utskottet. I den allmänna debatten om flykten från landsbygden framhålles
ofta och med rätta den stora betydelse goda kommunikationer har
för motverkande av avflyttningen från glesbygderna. Vad i motionerna och
yttrandena över desamma anförts ävensom av utskottet kända förhållanden
i övrigt tyder på att busslinjetrafiken nu mångenstädes har att kämpa
med stora svårigheter, vilka i vissa fall t.o.m. utgör ett hot mot dess existens.
Vad ett nedläggande av busstrafiken betyder, i synnerhet för orter,
som icke har tillgång till andra allmänna trafikmedel, torde icke här behöva
närmare utvecklas. Det synes vidare kunna konstateras, att den busstrafikapparat
som nu betjänar här ifrågavarande bygder i många fall icke under
rådande förhållanden har möjlighet att bedriva en trafik, som fyller
rimliga krav på god kommunikationsstandard. Det bekymmersamma läget
påkallar enligt utskottets mening att stor uppmärksamhet ägnas de i motionerna
upptagna frågorna.
Vad gäller de möjligheter som nu föreligger för trafikföretagama själva
att rationalisera driften synes det i motionen II: 213 framförda förslaget
om prov i större utsträckning med mindre bussar av Volkswagentyp och
s. k. halvbussar böra beaktas. Det må vidare erinras om tillkomsten av
bussrationaliseringsnämnden, i vilken ingår företrädare för såväl trafikanterna
som trafikutövama och som har till uppgift att befrämja lösningen av
samordningsproblemen. Dylika initiativ är självfallet av icke obetydligt
värde och bör energiskt fullföljas, men såvitt utskottet kunnat bedöma torde
glesbygdernas trafikfrågor icke kunna få en tillfredsställande lösning
utan att åtgärder vidtages även från statsmakternas sida. Dylika åtgärder
är också att förvänta. Kungl. Maj:t har nämligen uppdragit åt 1953 års
trafikutredning att bl. a. verkställa en allmän översyn av 1940 års förordning
om yrkesmässig automobiltrafik. Utredningen har meddelat, att den
härvid funnit sig böra ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om den
framtida utformningen av busslinjetrafiken och betydelsen härvidlag av
det vikande trafikunderlaget. Utredningen har även att överväga frågan
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 20 år 1956
om beskattningen av bussarna. Prövning av här nämnda spörsmål pågår
nu inom utredningen, som även kommer att taga ståndpunkt till frågan,
huruvida särskilt förslag skall avgivas beträffande linjetrafiken med omnibus.
Med hänsyn till det nödläge, vari glesbygdernas trafik på många
håll befinner sig, synes det utskottet angeläget, att utredningen bedrives
skyndsamt, så att åtgärder till förbättrande av dessa förhållanden kan vidtagas
utan onödig tidsutdräkt.
Då utskottet förutsätter att 1953 års trafikutredning kommer att taga
del av motionerna och beakta de av motionärerna påtalade olägenheterna,
har utskottet emellertid icke ansett sig böra förorda att riksdagen avlåter
någon skrivelse i ärendet utan hemställer,
1) att motionen II: 213 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt
2) att motionen II: 329 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 22 mars 1956
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
PATRIK SVENSSON
Närvarande:
från första kammaren: fru Wallentheim*, herrar Nyström, Jansson,
Erik, Persson, Johan, Holmqvist*, Wolgast, Lundström, Strandler, Mannerskantz,
fru Hamrin-Thorell och fru Nilsson;
från andra kammaren: herr Svensson i Alingsås, fru Svedberg, herrar
Dick son*, Bark, Hammar, Nestrup, Östrand*, Stiernstedt, fru Andrén*,
herrar Ekström, Ericsson i Näs och fru Wallin.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.