Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående ersättning till bilägare för dem vid trafikolyckor utan eget förvållande tillskyndad skada eller förlust.

1956-03-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1956:21, Utlåtande i anledning av väckt motion angående ersättning till bilägare för dem vid trafikolyckor utan eget förvållande tillskyndad skada eller förlust.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1956 5

Nr 21

Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion

angående ersättning till bilägare för dem vid trafikolyckor

utan eget förvållande tillskyndad skada eller förlust.

I en inom andra kammaren väckt motion II: 481 av herrar Hansson i

Önnarp och Hansson i Skegrie, vilken motion hänvisats till allmänna beredningsutskottet,

hemställes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t begära skyndsam utredning om lämpliga åtgärder för att i

fall, redovisade i motionen, bereda bilägare ersättning för dem vid trafikolyckor

utan eget vållande tillskyndad skada eller förlust.

I motionen framhålles, att trafikförsäkringen utgör en garanti för att den

som äger rätt till skadestånd också kommer i åtnjutande av skadeståndet.

Emellertid inträffar emellanåt att den skadeståndsberättigade icke har

möjlighet att uttaga skadeståndet, enär den skadeståndsskyldige saknar

medel härtill och icke har försäkring. Vidare inträffar olyckor, som inte

har sin orsak i vårdslöshet eller försummelse av någon trafikant, exempelvis

då en bilförare kör i diket för att undvika kollision med en häst, som

råkat i sken e. d. I motionen omnämndes två fall, då bilägare åsamkats

betydande förlust vid dylika händelser.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från försäkringsinspektionen,

Trafikförsäkringsföreningen, Kungliga automobilklubben (KAK),

Motorförarnas helnykterhetsförbund (MHF) och Motormännens riksförbund

(M).

De flesta yttrandena behandlar de båda typerna olyckor var för sig.

1. Fall, då den ansvarige saknar medel att gälda skadestånd och ej är ansvarighetsförsäkrad.

Försäkringsinspektionen finner anledning knappast föreligga att i detta

avseende skapa en särordning för bilister. En eventuell reform bör i stället

taga sikte på samtliga fall, då de skadelidande till följd av skadevallarens

oförmåga ej kan utfå utdömt skadestånd. Denna fråga behandlades av 1945

års försäkringsutredning. Utredningen fann, att man borde överväga en

lösning av innebörd att betalningsskyldigheten för varje större skadeståndsbelopp,

med de inskränkningar som kunde befinnas nödvändiga eller

lämpliga, överflyttades på det allmänna till den del skadeståndsbeloppet

översteg någon viss, tämligen hög summa. I den proposition (1950: 220),

som sedermera framlades med förslag till vissa ändringar i lagen av år

1948 om försäkringsrörelse, anfördes, att ämnet torde falla inom ramen för

en inom justitiedepartementet pågående förberedande undersökning angå
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtayide nr 21 år 1956

ende lagstiftning på skadeståndsrättens område, varför det icke togs upp

till närmare granskning. Nämnda förberedande undersökning avslutades

år 1950, och därefter har två kommittéer tillsatts, bilskadeutredningen och

kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar. Nu föreliggande

ämne synes icke falla inom någondera av dessa kommittéers ram. Frågan

bör därför få anstå och upptagas i samband med den fortsatta utredningen

rörande revision av skadeståndsrätten.

Trafikförsäkringsföreningen framhåller, att trafikförsäkring är obligatorisk

för motorfordon samt att s. k. kaskoförsäkring och olycksfallsförsäkring

kan tecknas men är frivillig. Möjlighet finnes sålunda att erhålla

försäkringsskydd för såväl fordonet som förare och passagerare genom

tecknande av frivillig försäkring.

KAK finner det skäligt, att möjligheter beredes fordonsägare att erhålla

ersättning vid trafikolyckor av det slag, som omnämnes i motionen. Dylik

ersättning bör lämnas av allmänna medel, dock icke av bilskattemedel.

M :s mening är, att det enda effektiva sättet att skapa garanti för att

skadelidande verkligen kan få ut tillerkänd ersättning torde vara obligatorisk

ansvarighetsförsäkring för samtliga medborgare. Detta kan icke anses

genomförbart.

2. Fall, då bilist genom undanmanöver skadat sig själv eller fordonet.

För säkring siyispektionen anser behovet av åtgärder i dylikt fall icke

styrkt. Enligt de allmänna försäkringsvillkoren för trafikförsäkring kan

”utgift, som försäkringstagare fått vidkännas för avvärjande eller minskning

av skada, ersättas i den mån det kan anses överensstämma med god

försäkringspraxis”.

Trafikförsäkringsföreningen anför i fråga om de i motionen omnämnda

konkreta fallen av trafikolyckor, att i intetdera fallet försäkringstagaren

vänt sig till vederbörande försäkringsbolag med anhållan om ersättning.

Det ena fallet blev känt för bolaget på annat sätt, och efter utredning har

ersättning utbetalats. I det andra fallet hade efter motionens avlämnande

bolaget infordrat utredning för att därefter pröva, huruvida ersättning

kunde utgå.

MHF anför, att bilägare kan skydda sig genom att teckna helförsäkringar.

Skapar man garanti på annat sätt, blir följden att mindre antal försäkringar

kommer att tecknas. Att införa obligatorisk ansvarsförsäkring

för alla vägtrafikanter kan man icke tänka sig, och att enbart bilägarna

skulle svara för kostnaderna synes motionen icke avse. Enda möjligheten

är då att låta ersättning utgå av allmänna medel. Då uppkommer frågan om

varje skada skall besiktigas eller om man exempelvis skall godta en reparationsräkning

e. d. Åtalsfrågan torde också kompliceras. Ovarsamheten i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1956 7

trafiken kan dessutom bli större, om man vet sig ha möjligheter att under

vissa förutsättningar utfå ersättning, vilket vore synnerligen olyckligt.

M hänvisar till att ersättning kan utfås från det egna försäkringsbolaget

i den mån det kan anses överensstämma med god försäkringspraxis. M hänvisar

vidare till möjligheten att teckna vagnskade- och olycksfallsförsäkring.

Frågan om skadestånd på grund av trafik med motorfordon är föremål

för särskild utredning.

Försäkringsinspektionen och M avstyrker motionen, medan MHF tillstyrker

och KAK gör detsamma under viss förutsättning.

Utskottet. I motionen tages sikte på två fall, då enligt motionärernas mening

ersättning borde beredas bilägare vid tillskyndad skada eller förlust.

Det ena fallet är det, då den skadevållande icke har försäkring och saknar

medel att ersätta den vållade skadan, och det andra då skadan orsakas av

att bilförare genom undanmanöver söker undvika en allvarligare olycka

och därvid icke gjort sig skyldig till vårdslöshet eller försummelse.

I fråga om det förstnämnda fallet delar utskottet uppfattningen, att det

icke rimligen kan komma i fråga att införa en särskild ordning, gällande enbart

bilägare. Frågan synes böra övervägas i samband med en revision av

den allmänna skadeståndsrätten.

I fråga om det andra av de ovannämnda fallen — då bilförare för att undvika

olycka avsiktligt vidtar åtgärd varigenom föraren eller bilen eller

bådadera skadas — föreligger redan möjlighet att utfå ersättning i enlighet

med de allmänna försäkringsvillkoren för trafikförsäkring. Ersättning

skall utgå i den mån det kan anses överensstämma med god försäkringspraxis.

Denna bestämmelse finnes visserligen intagen i försäkringsbreven,

men erfarenheten visar att den ofta förbises, och det vore enligt utskottets

mening därför önskvärt, om regeln kunde göras mera allmänt känd bland

försäkringstagarna. Vidare föreligger möjlighet för bilägare att teckna

vagnskade- och olycksfallsförsäkring. Utskottet kan med hänsyn till här

angivna omständigheter icke finna, att särskild utredning beträffande nu

berörda spörsmål skulle vara erforderlig.

I anledning av vad ovan anförts och då behovet av åtgärder i enlighet

med motionens yrkande icke synes utskottet tillräckligt styrkt, anser sig

utskottet icke böra tillstyrka motionen utan får hemställa,

att motionen II: 481 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 22 mars 1956

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

PATRIK SVENSSON

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande yir 21 år 1956

Närvarande:

från första kammaren: fru Wallentheim*, herrar Jansson, Erik, Persson,

Johan, Holmqvist*, Wolgast, Lundström, Strandler, Mannerskantz,

fru Hamrin-Thorell och fru Nilsson;

från andra kammaren: herr Svensson i Alingsås, fru Svedberg, herrar

Dickson*, Bark, Hammar, Östrand*, Stiemstedt, fru Andrén*, herrar

Ekström, Eriksson i Näs, fru Wallin och herr Angur*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Alfa Boktr., Sthlm 1956

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.