Sök i Ratio Lex

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 dr 1956

1956-05-03 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1956:22, Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 dr 1956

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 dr 1956

1

Nr 22

Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av

väckta motioner om utredningar beträffande vissa

aktuella ungdoms- och uppfostringsfrågor samt om åtgärder

för motverkande av ungdomsbrottsligheten m.m.

Allmänna beredningsutskottet har till samtidig behandling förehaft åtta

till utskottet hänvisade motioner, nämligen

de likalydande motionerna I: 132 av fru Svenson m. fl. och II: 171 av

herr Carlsson i Bakeröd m. fl., vari yrkas att riksdagen måtte besluta att

i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning i enlighet med i motionen

angivna riktlinjer av de ungdomsfrågor, som där avses,

de likalydande motionerna I: 156 av herrar Elfving och Andersson,

Birger, samt II: 206 av herrar Sehlstedt och Netzén, vari hemställes, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte föreslå tillsättande snarast

möjligt av en mindre expertutredning med uppgift att sammanställa vetenskapligt

material till belysning av aktuella ungdoms- och uppfostringsproblem,

de likalydande motionerna I: 395 av herr Magnusson m. fl. samt II: 469

av herr Munktell m. fl., i vilka motioner yrkas, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte begära en skyndsam utredning om åtgärder för att

motverka den stigande ungdomsbrottsligheten, varvid de i motionen anförda

synpunkterna särskilt torde beaktas, samt att förslag med anledning

härav måtte föreläggas 1957 års riksdag, samt

de likalydande motionerna I: 483 av herr Englund m. fl. och II: 601 av

herr von Friesen m. fl., vari föreslås, att riksdagen ville hemställa hos

Kungl. Maj t om förslag snarast möjligt till plan för en undersökning av

de omständigheter i det svenska samhället som kan antagas ha orsakat

det under senare tid särskilt beträffande ungdomsbrottsligheten förvärrade

kriminalpolitiska läget.

Beträffande vad i motionerna anförts får utskottet i den mån redogörelse

härför icke lämnas i det följande hänvisa till motionerna I: 132,

I: 156, II: 469 och II: 601.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionerna från Svea hovrätt,

fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, överståthållarämbetet, kriminalpolisintendenten

i Stockholm, medicinalstyrelsen, skolöverstyrelsen, Läroverkslärarnas

riksförbund, Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollära1—096

so Bihang till riksdagens protokoll 1956. 11 samt. Nr 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1956

rinneförbund, barnavårdskominittén och Sveriges juristförbund. Utskottet

har vidare vid sammanträde med ledamöterna i strafflagberedningen,

professor I. Strahl och byråchefen T. Eriksson, erhållit vissa upplysningar

beträffande beredningens arbete m. m.

Motionerna

1 motionerna I: 132 och 11:171 framhålles bl. a. att den tilltagande

brottsligheten bland ungdomen utgör ett av de f. n. allvarligaste samhällsproblemen.

Även många andra oarter än rent kriminella sådana förekommer

bland de yngre åldersgrupperna i en omfattning, som är ägnad

att inge oro. Bland de kriminella handlingarna är bilstölderna de mest

framträdande. Sverige har i detta hänseende den högsta frekvensen i

världen. Även andra egendomsbrott och våldsbrott förekommer allt oftare.

I fråga om de icke kriminella oarterna uttalar motionärerna att bland ungdomen

finnes en allmän slapphet och hållningslöshet, som tar sig uttryck

i uppstudsighet mot föräldrar och lärare och oförskämdhet mot väg- och

gatutrafikanter, särskilt äldre personer. Spritmissbruket har tilltagit bland

de unga och kan befaras ytterligare breda ut sig. En sexuell lössläppthet

har tagit fart, som kan åstadkomma obotliga psykiska skador hos de enskilda

individerna.

De påtalade missförhållandena är, enligt motionärerna, huvudsakligen

ett storstadsproblem men kan iakttagas även på andra platser.

Inom såväl kriminalvården som socialvården har, framhåller motionärerna,

ett erkännansvärt arbete nedlagts för att återföra ungdomar som

dömts till ungdomsfängelse eller omhändertagits för skyddsuppfostran till

ett normalt liv. Motionärerna anför vidare i denna fråga bl. a.:

Arbetet inom kriminalvården och socialvården utföres emellertid med

ungdomar, som redan kommit på glid; de har antingen begått brott eller

gjort sig skyldiga till sådan livsföring att de måste tas om hand för skyddsuppfostran,

enligt de föreskrifter barnavårdslagen innehåller. Vård på anstalt

blir emellertid alltid dyrbar, och icke alltid ger den heller avsett resultat.

Bättre ur alla synpunkter, både etiska och samhällsekonomiska, vore det,

om brottslighet eller asocial livsföring av ungdomar kunde i görligaste mån

förebyggas, så att ett minskat behov kommer att föreligga att intaga ungdomar

på glid i anstalter. Frågan om dylik förebyggande verksamhet i

syfte att förhindra kriminalitet eller olämplig livsföring har emellertid i

alltför ringa grad uppmärksammats. Skall den förebyggande verksamheten

bli effektiv kräves det också kunskap om vilka orsaker som framkallar

kriminaliteten och den olämpliga eller rent av asociala livsföringen bland

de unga. Inte heller denna frågeställning har i tillräcklig grad undersökts

och genomdiskuterats.

I många kommuner har åtgärder vidtagits för att åstadkomma lämpliga

fritidssysselsättningar för ungdomen, men mycket brister ännu härutinnan.

Barnavårdskominittén torde komma att föreslå utvidgade skyldigheter för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1956 3

kommunerna i fråga om ungdomsvården. Intresset för dessa frågor är i

växande, och man kan hoppas på ett intensivare arbete i samverkan mellan

det allmänna och olika ungdomsorganisationer, vilka utfört ett förtjänstfullt

arbete, vilket dock oftast icke erhållit behövligt stöd från det allmännas

sida.

Motionärerna anför vidare:

För att den förebyggande ungdomsvården skall kunna skötas på ett

sådant sätt, att den också kommer att ge avsett resultat, är det emellertid

av yttersta vikt, att de orsakssammanhang, som ligger bakom den tilltagande

kriminaliteten och den asociala livsföringen, klarlägges. Detta är

viktigt också därför, att ett sådant klarläggande skulle ge bättre hållpunkter

för hur vården av de ungdomar, som måste tas in på kriminaleller

socialvårdens anstalter, bör vara beskaffad. Orsakssammanhangen är

säkerligen mycket invecklade, och skall ungdomskriminaliteten bekämpas,

torde det fordras en rad åtgärder inom skilda områden, lagstiftning, skolpolitik,

bostadspolitik, bebyggelseplanering och social politik, i mera vidsträckt

bemärkelse i detta syfte. Som underlag för statsmakternas och

kommunernas åtgärder i dessa avseenden skulle också en dylik kartläggning

av orsakssammanhangen vara betydelsefull för att inte rent av säga

nödvändig. Man kan peka på en rad orsaker till missförhållandena bland

ungdomen, men man vet inte heller hur samspelet mellan olika orsaker

tar sig uttryck.

Motionärerna framhåller fortsättningsvis bl. a. att en utredning visat,

att större delen av ungdomsvårdsskolornas klientel kommer från en hemmiljö,

som ur uppfostringssynpunkt varit synnerligen dålig. I många fall

har alkoholism och kriminalitet varit dominerande inslag i miljön. Ofta

har hemmen varit splittrade genom skilsmässa. Sanering av dylika hemmiljöer

måste ske genom samordnande sociala åtgärder. Brister i fråga om

nykterhet och bostadsförhållanden bör därvid särskilt beaktas. Trångboddheten

befrämjar ligabildning, särskilt i storstädernas förorter, som

saknar lokaler för fritidssysselsättning o. d. Till missförhållandena bidrar

även att många föräldrar missförstått de i sig värdefulla, friare och

humanare, moderna uppfostringsmetoderna.

Genom klarläggande av orsakssammanhangen skulle man få hållpunkter

för positiva åtgärder. Pågående utredningsarbete bör icke få förhindra

genomförandet av redan föreliggande eller kommande förslag.

I motionerna I: 395 och II: 469 framhålles likaså bl. a. att brottsligheten

i betydande utsträckning är ett storstadsfenomen och att urbanisering åtföljes

av ökad kriminalitet. Vidare anföres, att den ökade kriminaliteten

i viss utsträckning har sin rot i den rådande krisen för familjen och

familjelivet. Bristerna i bostadsförhållandena och föräldrarnas osäkerhet

inför de nya synpunkterna på moral och uppfostran ävensom den minskade

vördnaden för de kristna värdena har haft en menlig inverkan. Kriminali
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 dr 1956

teten är i väsentlig utsträckning en gruppföreteelse. Den missanpassning

som ligger bakom brott är ofta en missanpassning mellan å ena sidan en

grupp och å andra sidan samhället i stort. Det är sålunda gruppen som

måste påverkas, eventuellt upplösas, om motåtgärderna skall bli effektiva.

I det individuella fallet blir det särskilt viktigt att undersöka, hur vederbörande

kommit att dras in i just detta gruppsammanhang.

Motionärerna anför beträffande den nuvarande vården av ungdomsbrottslingar:
Nya

rön gör det antagligt, att man tidigare i alltför stor utsträckning

schematiserat vården av ungdomsbrottslingar, då man trott sig stå inför en

homogen grupp av människor. I själva verket torde så ingalunda vara

fallet. Det är t. ex. sannolikt att viljestarka och viljesvaga reagerar helt

olika för anstaltsvård och för behandling i frihet. Man kan således inte

säga, att slutna anstalter alltid är olämpliga.

Beträffande situationen för den nuvarande kriminalpolitiken anföres

bl. a.

Mycket av det positiva i den nuvarande humanitärt präglade kriminalpolitiken

hotas nu av en opinionsstorm mot den på vissa områden ökade

brottsligheten. Såväl inom pressen som på andra sätt framträder ökad

indignation och irritation, och särskilt vänder man sig mot s. k. billånare.

Det förefaller både praktiskt betydelsefullt och psykologiskt riktigt att

snabbt försöka komma till rätta med de allt allvarligare hithörande problemen.

Motionärerna framhåller vidare såsom ett väsentligt framsteg, att samhällets

syn på problemen inom kriminalvården på ett avgörande sätt ändrats

under de senaste decennierna och att betydande insatser av framstående

kriminologer starkt bidragit till denna utveckling.

I motionerna erinras om att justitieministern i årets statsverksproposition

begärt vissa provisoriska förbättringar. Man borde emellertid göra en

planering på längre sikt med beaktande av bl. a. befolkningsprognoserna.

Motionärerna framför fortsättningsvis kritiska synpunkter på olika förhållanden

som sammanhänger med behandlingen av missanpassad ungdom

och framlägger vissa förslag till åtgärder. Sålunda beröres polisväsendets

bristande resurser och nödvändigheten att göra polisyrket mera lockande.

En mera nyanserad bedömning av de sökande bör ske, och polisaspiranterna

bör erhålla undervisning i psykologi. Domstolarnas arbetsbörda

är vidare f. n. på vissa håll orimligt stor. Det kunde eventuellt vara

lämpligt att i de större städerna inrätta ungdomsdomstolar, till vilka skulle

knytas medicinsk och annan fackkunskap. Beträffande reformerna inom

kriminalvården framhåller motionärerna, att den önskvärda individualiserade

medicinska och psykologiska behandlingen skulle kräva riklig tillgång

på personal samt anstalter av mindre format. De ökade investeringarna

och driftkostnaderna bör accepteras. Motionärerna uttalar, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1956 5

den hemverksamhet som bedrives av vissa ideella organisationer synts

framgångsrik och att verksamheten för ordnande av vård i enskilda hem

bör utbyggas. Differentiering av anstalter och vårdformer är nödvändig,

enär unga alkoholister och sinnessjuka icke bör sammanföras med mer

lätthanterliga personer och förstagångsförbrytare bör avskiljas från återfallsbrottslingar.

Institutet åtalseftergift synes ha kommit till alltför stor

användning, och detta gäller möjligen även för den villkorliga domen. Beträffande

anpassningen efter frigivning anför motionärerna:

Stor uppmärksamhet måste ägnas åt det problem, som anpassningen till

samhället efter frigivningen innebär. Tiden omedelbart efter utskrivningen

från skola eller fängelse är i hög grad kritisk, och risken för återfall är

stor. Eftervården bör göras mera personlig än vad som hittills varit fallet.

Om en villkorlig dom med övervakning skall ha framgång eller inte, torde

i stor utsträckning vara beroende av övervakarens sätt att fullgöra sin

uppgift, och större ansträngningar bör nedläggas för att finna personer,

som lämpligen kan anförtros dylika uppdrag. Väsentligt är också att dessa

beredes utbildning för sin verksamhet. Arvodena bör höjas. Nu förslår

de ofta inte ens till täckande av de utgifter, som erfordras för uppdragets

fullgörande. Det är oförsvarligt att ekonomiskt missbruka den idealitet,

som av övervakare lägges i dagen.

Det bör vidare understrykas, att effektivare organisation av skyddskonsulentverksamheten

är ofrånkomlig, om kriminalvården i frihet skall

kunna fungera tillfredsställande.

Motionärerna anlägger i fortsättningen i stort sett liknande synpunkter

som dem, vilka i motionerna I: 132 och II: 171 anförts beträffande bebyggelseplaneringens

och fritidsverksamhetens betydelse, och framhåller därvid

bl. a. att samhället, i första hand kommunerna, bör stimulera ledarutbildning

och upprätta ungdomsgårdar.

I motionerna 1: 583 och II: 601 betonas angelägenheten av en ingående

undersökning av brottens orsaker. Forskningen har hittills huvudsakligen

varit inriktad på att klarlägga de personliga egenskaper, varigenom brottslingen

avviker från den laglydige medborgaren, och denna forskning har

till följd av vissa med densamma förknippade svårigheter icke nått så

långt. Det framstår för motionärerna såsom mera angeläget, att de miljöfaktorer,

som utövar inflytande på brottens omfattning, blir föremål för

undersökning. Anlagsfaktörerna har nämligen icke ändrats under senare

lid, utan förändringarna i brottsfrekvensen torde stå i samband med andra

förskjutningar i samhällsmiljön, exempelvis förändringarna i reaktionsformerna.

Beträffande verkningarna av dessa förändringar liksom av olika

strafformer över huvud taget är kunskaperna bristfälliga. De ekonomiska

faktorernas betydelse kan till någon del avläsas ur sambandet mellan

brottslighet och konjunkturer. Däremot har beträffande brottens samband

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1956

exempelvis med de folkliga värdeföreställningarna, med intensiteten av

den religiöst eller profanetiskt underbyggda moralen, med folkbildningens

höjd och med fritidssysselsättningarnas utformning brottsforskningen hittills

endast kunnat tillhandahålla allmänna förmodanden.

Motionärerna anser starka skäl tala för att man genom statistiska metoder,

främst regressionsanalysen, skulle kunna komma de faktorer i den

sociala miljön på spåren, som betingar den allvarliga försämringen av det

svenska kriminalläget. Utredningen skulle möjligen kunna göras på grundval

av indextal, som redan finns tillgängliga i svensk och andra europeiska

länders statistik eller som med relativ lätthet låter sig framräkna, och

skulle vid sådant förhållande kunna verkställas snabbt. Planen för undersökningen

bör fastställas först efter ingående överläggningar med företrädare

för olika meningsriktningar. Undersökningen bör icke få fördröja

vidtagandet av sådana åtgärder, exempelvis utbyggandet av anstalter m. inom

vilkas oundgänglighet meningsskiljaktighet icke råder.

I motionerna I: 156 och II: 206 anföres bl. a., att de snabba tekniska

och sociala förändringar som kännetecknar det moderna samhället stundom

medfört, att utredningens »dagsaktuella» analyser redan efter några

få år framstått som föråldrade. Motionärerna framhåller vidare bl. a.

följande:

På samhällets insatser inom uppfostrans och undervisningens område

kommer under det närmaste årtiondet mycket stora krav att ställas till

följd av de stora ungdomskullarnas inväxt i den egentliga yrkesskolningsoch

medborgarskolningsåldern. Samtidigt kommer ungdomarna, bl. a. som

en följd av den allt snabbare urbaniseringsprocessen och de därav följande

konflikterna mellan normsystem, avpassade för skilda levnadsförhållanden,

att löpa allt större risker för social urspåring. Det blir därför angelägnare

än någonsin förr att vidga kunskapen om orsakssammanhangen bakom

anpassningsproblemen.

Beslut om åtgärder i syfte att återföra missanpassade till ett av samhället

accepterat beteende har ofta kunnat stödjas på påvisade samband

mellan missanpassningsfenoinenen och vissa samhällsförhållanden. Motionärerna

finner angeläget att större uppmärksamhet ägnas den normala

ungdomens problem. Det bör vara lika angeläget att studera de omständigheter

vilka leder till god anpassning som dem, vilka leder till missanpassning.

Den angelägnaste profylaxen mot missanpassning är en allsidig uppfostran,

som ger anpassningsteknik till det moderna samhället och bestämda

normer, vilka kan leda förbi missanpassning.

Motionärerna framhåller i fortsättningen bl. a. att ett betydande och

aktuellt material till belysning av anpassnings- och uppfostringsprobleinen

nu föreligger men att svårigheterna är mycket stora när det gäller att få

en överblick över materialet och anför avslutningsvis:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 dr 1956

7

En mindre expertkommitté med representanter för ämnesgrupperna

sociologi och psykologi, som främst hade till uppgift att från de skilda

källorna sammanföra och samordna det material rörande de aktuella anpassnings-

och uppfostringsproblemen, vilket redan frambragts genom såväl

grund- som målforskning, men som därtill ägde möjlighet att inom

vissa gränser själv taga initiativ till punktforskning inom områden där tillförlitligt

material saknas, torde relativt snabbt kunna sammanbringa en

materialsamling, som kan läggas till grund för en allsidigare och grundligare

bedömning av de aktuella ungdoms- och uppfostringsfrågorna än

vad som nu är möjligt. Den skisserade utredningen skulle inte bli särskilt

kostnadskrävande. Utredningen kan inte heller väntas komma med egentliga

förslag. Ståndpunkter i detta avseende kan följa endast sedan det

framlagda förslaget hunnit närmare diskuteras. Det sammanförda materialet

kan förväntas bilda utgångspunkt just för sådana diskussioner och

överväganden beträffande omdisposition, rationalisering samt effektivisering

av samhällets åtgärder i syfte att lösa ungdoms- och uppfostringsproblem.

Utredningen skulle därtill kunna ge en fastare grund för den

allmänna debatten rörande dessa för samhällets framtida utvecklingsinriktning

avgörande frågor än vad som synes vara fallet f. n.

Yttrandena

Allmänna synpunkter på den aktuella situationen

Det nuvarande läget belyses, förutom av vad nedan säges, genom vissa

såsom bilaga till detta utlåtande fogade statistiska uppgifter.

I ett flertal remissyttranden behandlas utbredningen av och orsakerna

till ungdomsbrottsligheten.

Svea hovrätt anför sålunda i dessa frågor:

Det är allmänt erkänt att brottslighet kan återföras på konstitutionella

drag (personlighetsstrukturen) eller på miljösituationen eller — vilket

torde vara vanligast — på dessa faktorer i förening. Då den mänskliga

naturen icke på kort sikt undergår egentliga förändringar, synes det vara

i miljösituationerna som man har att söka anledningen till den hastiga

stegringen av brottsligheten, icke minst ungdomsbrottsligheten. Eftersom

miljön är i sin tur beroende av samhällets struktur, kan ungdomsbrottsligheten

sägas vara i utpräglad grad betingad av teknikens utveckling och

en höjd levnadsstandard, den senare förknippad med ökad tillgång till

pengar, mera fritid och ändrade levnadsvanor med inslag av osunt nöjesliv.

Med sammandragningen av befolkningen i tätorter och där uppkommande

särskilda förhållanden, bland vilka bostadsbristen har ett i hög

grad olyckligt inflytande, följer hemlivets upplösning och fritidens förläggande

utanför hemmet, varigenom hemmet undan för undan förlorar

sill betydelse såsom ankarfäste för fostran, moralbildning och en sund

livsföring över huvud taget. Det råder icke tvivel om att nu angivna omständigheter

befordra brottsligt förfarande inom vissa huvudsakligen i

storstäderna befintliga grupper av ungdom, som eljest skulle ha hållits

till ett laglydigt liv. Härmed ha i själva verket — utan att ny tidskrävande

specialforskning föregår - kunnat redovisas huvudsakliga orsaker till den

stigande brottsfrekvensen bland ungdomen. Belägg för riktigheten av dessa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1956

påståenden erhålles från grannländerna, i vilka välståndsutvecklingen hejdats

av krig och där ungdomsbrottsligheten icke utgör eller ännu blivit

ett mera framträdande samhällsproblem.

Fångvårdsstyrelsen finner likaså, att ökningen av ungdomsbrottsligheten

kan sammanhänga med bl. a. den höjda levnadsstandarden, urbaniseringen

och familjelivets upplösning. Beträffande bilstölderna anför styrelsen följande:
Det

dominerande ungdomsbrottet just nu är tillgreppet av motorfordon,

bilstölden, som särskilt under de tre sista åren visar kraftigt stegrade

siffror. Även om man sätter denna stegring i relation till det ökade antalet

av motorfordon och av ungdomar i den för bilstölder speciella brottsäldern,

är ansvällningen av bilstölderna mycket betänklig. Orsakerna härtill

kan inte ännu anges med någon större säkerhet. Utom de allmänna

orsakerna till ökad kriminalitet, som antytts i det föregående, kan man

för bilstöldens del framhålla äventyrslust, fartlystnad och motorvurm,

men grunden till de minskade hämningarna inför bilstölden torde sammanhänga

med att äganderättsbegreppet just på denna punkt blivit särskilt

uppluckrat. För många ungdomar ter sig bilen — liksom andra motorfordon

— som en sak, vilken man inte i egentlig mening kan tillgripa, endast

»låna»; den förekommer på gator och vägar i ett ofta lättillgängligt skick,

man avser att begagna den tillfälligt och lämna den — låt vara långt från

startplatsen — i oskadat tillstånd; skulle skada uppstå täcks kostnaderna

i regel av en försäkring, som drabbar ett opersonligt bolag.

Att bilstölden blir så samhällsvådlig, beror på de stora värden som

sättes på spel, inte blott genom att de tillgripna fordonen ofta fördärvas

utan även genom att biltjuvarna själva, deras passagerare och inte minst

andra trafikanter löper fara till liv och lem. Ur psykologisk synpunkt är

bilstölden utomordentligt farlig, eftersom den lätt blir en mani och drar

andra egendomsbrott i släptåg.

Kriminalpolisintendenten i Stockholm framhåller, att ungdomsbrottsligheten

icke utgör ett i egentlig mening speciellt problem utan endast är en

sida av brottslighetsproblemet. I den mån man kan komma till rätta med

det större problemet har man anledning förvänta att även ungdomsbrottsligheten

kommer att minska. Att speciell uppmärksamhet bör ägnas kriminaliteten

bland ungdomen är motiverat med hänsyn till stegringen i antalet

brott, förövade av ungdom, de särdrag som denna kriminalitet företer

samt de yngre åldersgruppernas tillväxt under de närmaste åren.

Barnavårdskommittén uttalar, att man inom barna- och ungdomsvården

har en allmän erfarenhet av att problemen beträffande kriminella och

asociala barn och ungdomar blivit mer svårbemästrade under senare år,

och anför härom bl. a. följande:

Osäkert är dock, om svårigheterna beror på att kriminalitet och annan

asocialitet blivit mera utbredda genomsnittligt sett bland de unga eller

om problemen till större eller mindre del betingas av att antalet barn och

ungdomar i vissa åldersgrupper har ökat eller om det möjligen ej alls är

fråga om ökad utbredning av missanpassning men om en skärpning av

densamma hos relativt fåtaliga barn och ungdomar i vissa åldersgrupper.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1956 9

Kommittén framhåller vidare att tillgängligt statistiskt material icke

ger något egentligt mått på ungdomsasocialiteten. En viss uppfattning om

dennas utbredning kan dock erhållas genom barnavårdsnämndernas uppgifter

till den officiella statistiken. Dessa uppgifter visar bl. a. att en förskjutning

på senare år ägt rum inom ungdomsvårdsskolornas klientel så

att efterfrågan på platser minskat för skolbarn men ökat för äldre pojkar

och visst klientel, som är i behov av specialbehandling. Kommittén anför

i denna fråga vidare:

Långtgående slutsatser kan inte dragas av detta faktum, eftersom en

något ändrad bedömning av intagningsärendena även gjort sig gällande.

Emellertid synes det från skilda håll anskaffade siffermaterialet såsom helhet

betraktat snarast ge fog för uppfattningen, att svårigheterna beträffande

ungdomens samhällsanpassning icke skulle bero på en försämring

av ungdomens beteende i gemen utan på gravare missanpassning hos ett

relativt fåtal. Sammanhangen är dock alltför ofullständigt kända för att

några slutsatser skall kunna dragas. Intet närmare är heller bekant om

de barn, som blir föremål för omhändertagande av barnavårdsnämnd på

grund av vanart men icke intages å ungdomsvårdsskola. Ännu mindre är

utforskat om barn och ungdomar, som blir föremål för barnavårdsnämnds

förebyggande åtgärder eller som i annan form får hjälp och stöd av samhället.

Även socialstyrelsen ger uttryck åt uppfattningen att tillgängligt statistiskt

material lämnar ett mycket osäkert mått på ungdomsproblemens omfattning.

Härutinnan anför styrelsen synpunkter, överensstämmande med

dem barnavårdskommittén framfört, och uttalar:

Uppfattningen att ungdomsbrottsligheten stigit bygger i stor utsträckning

på redovisningen av antalet brott, framför allt på antalet stulna bilar.

Av större betydelse vore emellertid att veta antalet unga brottslingar i relation

till antalet ungdomar i motsvarande åldersgrupper. Enligt en uppgift

under hand från Stockholms stads barnavårdsnämnd är det relativa antalet

unga brottslingar för Stockholms del tämligen konstant åren 1951—

1954. Vidare synes problemen ändra karaktär beroende på ålderssammansättningen

hos befolkningen i olika stadsdelar. Sålunda lär stadsdelen

Hökarängen, som f. n. brottas med stora ungdomsproblem, vara den ort i

hela landet som har de flesta tonåringarna i relation till ortens befolkning.

Läroverkslärarnas riksförbund anför beträffande orsakerna till den enligt

förbundets mening under de senaste åren påtagligt stegrade ungdomsbrottsligheten

följande:

Orsakerna är uppenbarligen endast till en mindre del att hänföra till

tidlösa generationsmotsättningar. Den situation, vi möter i dag beträffande

ungdomsbrottsligheten, är alltså delvis ny och måste därför behandlas

utifrån sina egna förutsättningar. Pubertetsperioden har i den mera komplicerade

livsform, som industrialismen skapat, blivit längre och svårigheterna

för den äldre generationen att förstå ungdomen större. 1 det moderna

samhället med ungdomens tidigt inträdande pubertetsperiod har tonåren

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 dr 1956

blivit en för både uppfostrare och ungdomen själv mera svårbehärskad

livsperiod. Därtill kommer att den s. k. »frestelsemängden» oavbrutet ökat

samtidigt som en allt större grupp ungdomar saknar det stöd under brytningsåren,

som en god hematmosfär ger.

Orsaksforskningens värde och möjligheter m. m.

Svea hovrätt framhåller, att den plan, som avses med motionen II: 601,

svårligen torde kunna begränsas att gälla endast ungdomsbrottsligheten.

Det skulle bli nödvändigt att ingå på orsakerna till brottslighet över huvud

taget, och därmed vore fältet öppet för kriminologisk forskning i vidsträckt

mening. Hovrätten fortsätter:

Sådan forskning är viktig och förtjänar förvisso stöd, även om materialet

är svårbearbetat och rönen hittills varit osäkra. Bättre än att anordna den

nu begärda särskilda utredningen synes vara att lämna direkt stöd åt den

kriminologiska forskning som med knappa medel och personliga uppoffringar

försiggår. Hovrätten vill även erinra om att plan redan föreligger

för vissa klientelundersökningar; över en inom justitiedepartementet upprättad

promemoria i ämnet har hovrätten efter remiss avgivit yttrande den

14 september 1955. Enligt vad hovrätten erfarit är avsikten att inom ramen

för nordiskt samarbete åstadkomma mera vittgående undersökningar av

förevarande art. I vilken mån några närmare anvisningar på grundval av

motionen kunna vara ägnade att främja denna forskningsverksamhet undandrar

sig hovrättens bedömande.

För övrigt torde orsakerna till den stigande ungdomsbrottsligheten åtminstone

i viss mån kunna klarläggas utan avvaktan på resultatet av en

brett lagd kriminologisk forskning. Att så är fallet bestyrkes av motionen

11:469, vilken innehåller värdefulla och träffande iakttagelser i sådant

hänseende. Såsom i motionen framhålles, kunna också vissa slutsatser dragas

i fråga om positiva åtgärder för brottslighetens bekämpande.

Fångvårdsstyrelsen anför följande i frågan:

Eftersom brottsligheten alltjämt orsakar samhället stor skada och väldiga

kostnader samt f. n. visar tendenser att öka, är det angeläget att orsakerna

till brottsligheten och dess variationer fortlöpande utforskas, så att

en vetenskaplig grund lägges för kriminalpolitikens mål och medel. Den

kriminologiska forskningen i Sverige, som exempelvis ännu inte förfogar

över någon professur, bör snarast förses med större resurser.

Kriminalpolisintendenten i Stockholm anför:

Trots allt vad som under senare tid skrivits om ungdomsbrottsligheten

förefinnes ingen samlad redovisning av denna brottslighet. Grundläggande

för hela frågans bedömande bör vara att söka erhålla en så noggrann kunskap

som möjligt om ungdomsbrottslighetens omfattning och karaktär.

En statistisk kartläggning av hela ungdomsbrottsligheten, antal brottslingar

i olika åldersgrupper, inklusive dem som erhållit åtalseftergift enligt

1944 års lag om eftergift av åtal mot vissa underåriga, barnavårdslagen

eller ungdomsfängelselagen eller eljest varit föremål för barnavårdsnämndens

ingripande på grund av kriminellt beteende, antal brott av olika slag,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 dr 195H

11

förövade av ungdom, m. in., bör sålunda i första hand verkställas. Det

är vidare nödvändigt, att orsakerna till ungdomsbrottsligheten, särskilt de

typiska ungdomsbrotten, närmare undersökes. Först när klarhet härutinnan

erhållits torde det vara möjligt att med någon grad av säkerhet veta

vilka särskilda åtgärder i preventivt avseende som är erforderliga.

Barnavårdskommittén erinrar om undersökningar som ungdomsvårdskommittén

på sin tid verkställt för kartläggning av ungdomens situation

i samhället, deras bostäder, ekonomi, yrkesval och fritidssysselsättningar

m. m. Dylika utredningar förlorar emellertid snabbt sin aktualitet. De

undersökningar som sedermera utförts på grundval av ungdomsvårdskommitténs

arbete eller i övrigt har varit av jämförelsevis begränsad omfattning.

Beträffande det aktuella läget i fråga om undersökningar anför

barnavårdskommittén:

Förutom den------av fil. lie. Dick Blomberg utförda undersökningen

av klientelet vid ungdomsvårdsskolorna och dess sociala bakgrund planeras

en ytterligare undersökning av denne, avseende resultatet av viss ungdomsvårdsskolas

arbete med sina elever. Härigenom kommer måhända

att klarläggas, vilka resurser skolorna har att ändra elevernas livsföring

och allmänna samhällsanpassning, men däremot torde intet väsentligt nytt

framkomma om orsakerna till elevernas tidigare misslyckanden. Undersökning

har vidare på uppdrag av Stockholms stads folkskoledirektion

verkställts av professor Torsten Husen m. fl. angående sambandet mellan

barns fostran i hemmet och deras anpassning i skolan. Ur detta material

kan man sannolikt utläsa orsaker till senare missanpassningssymtom hos

ungdom, som lämnat den egentliga skolåldern. Icke heller denna undersökning,

som ännu ej publicerats, torde vara av så omfattande slag som

avses i motionen.

Vidare är det barnavårdskommittén bekant, att svenska sektionen av

nordisk sammanslutning av barnavård och ungdomsskydd i likhet med

sektionerna i övriga nordiska länder har diskuterat möjligheterna att

stödja forskning beträffande barn och ungdom. Meningen är icke att sektionerna

själva skall bedriva forskning eller söka bedöma forskningsresultat,

men väl att de skall söka stimulera och samordna vetenskapliga undersökningar

inom hithörande områden. Det avses, att sektionerna skall hålla

sig underrättade om vilka undersökningar beträffande barn och ungdom,

som igångsattes inom något nordiskt land, och uppmuntra kompletterande

undersökningar på motsvarande ämnesområden i övriga delar av Norden

samt eventuellt också anvisa stipendiemöjligheter. Hittills har ställning

icke bestämt tagits till hur detta skall ske, men ämnet torde bli föremål

för ytterligare överläggningar inom sektionerna.

Socialstyrelsen framhåller:

Enligt styrelsens uppfattning vore det värdefullt med eu samlad undersökning

om ungdomsbrottslighetens verkliga storlek, innefattande icke

blott sådana som intages på ungdomsvårdsskolor utan även övriga barn

och ungdomar som blir föremål för omhändertagande av barnavårdsnämnd

på grund av vanart eller utan sådant omhändertagande kommer till nämndernas,

polisens och de judiciella organens kännedom. Antalet sådana

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1956

ungdomar bör också sättas i relation till antalet ungdomar i motsvarande

åldrar såväl för riket i dess helhet som för olika orter. En sådan samlad

redovisning skulle säkerligen ge en mera rättvisande och nyanserad bild

av problemens verkliga omfattning.

Undersökningar över missanpassade ungdomar blir tämligen intetsägande

om den normala ungdomens förhållanden är okända. Ungdomsvårdskommittén

undersökte på sin tid ungdomarnas bostadsfråga, ekonomi,

yrkesval, fritidssysselsättningar in. in. Ungdomens situation i samhället

är emellertid utsatt för ständiga förändringar, varför kommitténs kartläggning

och slutsatser icke utan vidare kan tillämpas på dagens läge. Någon

ny undersökning motsvarande ungdomsvårdskommittcns allmänt utredande

arbete har icke utförts, varken av statliga eller andra organ. Vissa

smärre barn- och ungdomsgruppers situation har visserligen kartlagts,

men dessa har varit av jämförelsevis begränsad omfattning.

Styrelsen redogör i fortsättningen för vissa utförda och planerade undersökningar

på förevarande område och anför i anslutning härtill:

Någon av experter sammanställd aktuell materialsamling, som kan läggas

till grund för en grundlig bedömning av ungdomsfrågorna, finns dock

icke.

Ungdomsårens anpassningsproblem är av biologisk, psykologisk och

sociologisk art och måste därför studeras från dessa tre utgångslägen. Den

forskning, som sysslar med barnens och de vuxnas anpassningsproblem,

är relativt väl utvecklad. Däremot är forskningen beträffande ungdomsåren

ännu ganska obetydlig, varför socialstyrelsen anser att alla möjligheter

att stimulera denna bör tillvaratas. Resultaten av sådan forskning

blir emellertid snabbt inaktuella, därför att det samhälle, som ungdomen

skall anpassa sig till, genomgår hastiga och genomgripande förändringar.

Detta förhållande aktualiserar behovet av en permanent institution, som

fortlöpande kan följa problemen genom olika experter, samordna forskningen

och upplysningsverksamheten samt anvisa samhället lämpliga åtgärder.

Förebyggande åtgärder

Beträffande den förebyggande verksamhetens förutsättningar och möjligheter

anför Svea hovrätt:

När det gäller att översiktligt undersöka möjligheterna att genom positiva

åtgärder åstadkomma ett förbättrat tillstånd, måste dessa möjligheter

tyvärr bedömas vara tämligen begränsade. Åt det primära ledet i orsakskedjan

är icke något att göra. Ingen kan på allvar kräva att samhällsutvecklingen

och det ökande välståndet skola hejdas, och därmed lär oundvikligen

följa att hemmens upplösning och den nya fritidssituationen utgöra

faktorer, vilka även i fortsättningen måste tagas i beräkning. Särskilt

skall beklagas att en hemmets pånyttfödelse — som säkerligen skulle vara

ett radikalt hjälpmedel — icke kan påräknas. Sannolikt är det bättre att

med klar blick möta dessa fakta än att hängiva sig åt föreställningar om

att vidlyftiga utredningar med åtföljande åtgärder skulle medföra djupgående

förändringar. Det torde helt enkelt återstå att pröva, om icke ändock

genom vissa åtgärder, vilka mer eller mindre få karaktär av surrogat,

kan skapas motvikt till de nedbrytande krafter som blivit samhällsutveck
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 dr 1956

13

lingens nackdelar. Måhända saknas icke alldeles skäl att hoppas att

stegringen i ungdomsbrottsligheten genom hastigheten och ryckigheten

i samhällsutvecklingen åtminstone i vissa yttringar är en tillfällig företeelse

och såsom ett slags barnsjukdom kan vara övergående.

Eftersom den fostran, som icke längre kan bibringas i hemmen, alltid

varit avsedd att fortsättas i skolundervisningen, synes det vara nödvändigt

att till skolan, där barnen dock av förhållandena tvingas att vistas, förlägga

större del av den uppfostrande verksamheten än som skett tidigare.

Det förefaller som om insikt härom icke i tillräcklig grad präglat skolformerna.

Särskilt torde det vara av vikt att mera tid och uppmärksamhet

ägnas åt sådan undervisning som främjar befästandet av moraliska föreställningar

och själva karaktärsdaningen; denna sida av skolutbildningen

har undanskymts av strävandena att med tanke på förvärvslivet sammanställa

ett lämpligt mått av kunskaper. Troligen ha brister härutinnan redan

medverkat till det rådande tillståndet med avseende å ungdomsbrottsligheten.

Otvivelaktigt stöta reformer på stora svårigheter, men dessa måste

bemästras. Att ungdomen från början bibringas moral, stadga, hänsyn till

nästan och känsla av eget ansvar utgör i själva verket en grundförutsättning

för att brottskurvan skall bringas att vika. F. n. undergår skolväsendet

en genomgripande omdaning, och i detta arbete bör lämpligen ingå

såväl att förbereda som att genomföra åtgärder i nu angivet hänseende.

En direkt rekommendation härom är påkallad och synes vara att föredraga

framför frågans inneslutande såsom detalj i en allmänt hållen utredning

om orsaker till ungdomsbrottsligheten och åtgärder för dess bekämpande.

Även fritidsproblemet, vilket anmäler sig såsom nästa fråga av grundläggande

vikt, torde kunna angripas med åtgärder i positiv riktning. Att

så redan skett är välbekant, men dylika åtgärder böra med styrka fullföljas,

helst med stöd av självverksamhet inom vida ungdomskretsar.

Säkerligen står mycket att vinna, om det allmänna biträder med ökade

hjälpmedel och även med en viss samordnande verksamhet. Härigenom

motarbetas tendensen till bildandet av allt flera och större gangstergäng, i

vilka ungdomsbrottsligheten i stegrad utsträckning fått sitt ursprung eller

sin utlösning. En dirigerad fritidsverksamhet får emellertid sannolikt icke

rätta greppet om ungdomen, med mindre den, med undvikande av stela

former, göres tilldragande på ungdomliga sinnen och skapar en viss ersättning

för den trygghet och trevnad som hemmet icke kunnat bjuda. Också

på detta område synas åtgärder kunna vidtagas utan avvaktan på en mera

omfattande utredning. I den mån sådan är erforderlig underlättas en snabb

lösning, därest utredningsuppdraget till syftet begränsas.

Beträffande brottsförebyggande åtgärder är att märka alt effektiv polisövervakning

spelar en stor roll. Jämväl på lösningen av detta spörsmål

äro statsmakternas bemödanden inriktade, och på senare tid ha nya initiativ

tagits. Den förstärkning, som är att förvänta, blir uppenbarligen av

betydelse även lill motverkande av ungdomsbrottsligheten, och ett uttalat

stöd åt upprustningen inom polisväsendet kan säkerligen vara till nytta

för det ändamål som avses med motionerna, icke minst med hänsyn till

att det rör sig om en alltför länge förbisedd sida av samhällsskyddet.

Fångvårdsstyrelsen erinrar om vissa av samhället vidtagna åtgärder av

ungdomsvårdande natur men framhåller, att dessa lämnar brottsförebyg
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1956

gande resultat endast på tämligen lång sikt. Styrelsen finner angeläget att

man även finner utvägar som har snabbare effekt och anför, med särskild

anknytning till bilstölderna, vidare härom:

Om bilstölderna kunde effektivt trängas tillbaka, är det troligt att

ungdomsbrottsligheten därmed skulle väsentligt sjunka. Att motverka bilstölderna

blir därför i nuvarande läge en av de mest angelägna kriminalpolitiska

uppgifterna. Härvid synes det praktiskt att i första hand inrikta

sig på åtgärder av mera teknisk natur.

Motorfordonens skyddande mot angrepp av tjuvar är ännu bristfälligt.

Det förefaller som om en mängd fordonsägare skulle anse att det är samhällets

sak att se till, att bilstölder inte äger rum. Gentemot detta betraktelsesätt

måste hävdas den uppfattningen, att det är en plikt för den enskilde

medborgaren att taga vård om sitt fordon genom att låsa det, ej

kvarlämna startnyckel o. s. v. Effektiva rattlås och liknande anordningar

börjar bli allt vanligare; värdet av sådana tekniska motmedel mot tillgrepp

måste anses så väsentligt, att någon utväg måste sökas för att ett

tillförlitligt rattlås skall bli ett obligatoriskt tillbehör till bilutrustningen.

Det bör här anmärkas, att 1953 års trafiksäkerhetsutredning i ett nyligen

avgivet yttrande till chefen för kommunikationsdepartementet rest invändningar

mot en lagstiftning om rattlås o. dyl. Även fångvårdsstyrelsen

finner det önskvärt att en lagstiftning kan undvikas; detta förefaller möjligt

genom en samverkan på frivillig väg mellan försäkringsbolag, bilfirmor

och bilägare.

En annan åtgärd till förekommande av bilstölder är en förstärkning av

polisen. En ökning av antalet för ändamålet utrustade och avdelade polismän

— det gäller här framför allt de större städerna — skulle betyda en

bättre bevakning och därmed ett hämmande inflytande på biltjuvarnas

verksamhet. Vidare skulle begångna bilstölder snabbare uppklaras och utredas.

Givetvis skulle en sådan polisiär upprustning ha en hindrande effekt

även på andra brott särskilt bland ungdom. Enligt vad pressen på senaste

tid haft att meddela, lärer inom inrikesdepartementet en förstärkning av

polismakten i berörda syfte vara under övervägande.

Barnavårdskommittén anför följande beträffande sitt kommande förslag:

I huvudbetänkande med förslag till ny barnavårdslag har kommittén för

avsikt att upptaga bestämmelser, som skall göra det möjligt att under utredning

omhänderta och i utredningshem placera också allvarligt socialt

missanpassade underåriga, vilka icke är föremål för brottsutredning. I

huvudbetänkandet kommer också att framläggas förslag om vissa ändringar

av förutsättningarna för omhändertagande i syfte att få omhändertaganden

till stånd på ett tidigare stadium, innan missförhållandena fått

så allvarlig karaktär alt förbättring svårligen kan åstadkommas. Kommittén

föreslår även betydande utvidgning och förstärkning av de förebyggande

åtgärderna, såväl sådana som är allmänt förebyggande som sådana

vilka inriktas på bestämda individer. Meningen är att sistnämnda

åtgärder skall komma att användas i ett skede, då missanpassning hos

barnen och ungdomarna blott hotar eller endast kommit till ringa utveckling.

Fullföljes kommitténs intentioner i fråga om tidiga ingripanden, torde

utsikter finnas, att utbredningen av kriminalitet och asocialitet i de yngre

s. 15 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 dr 1956 15

åldersgrupperna icke obetydligt förändras. Vad sålunda i lagstiftningsväg

föreslås riktar sig emot vissa icke önskvärda symtom hos ungdomen. Det

har icke varit möjligt eller ens avsett att under kommitténs utredningsarbete

undersöka orsakerna till framträdandet av dessa symtom.

Medicinalstyrelsen framhåller bl. a. att styrelsen i yttrande över barnavårdskommiténs

förslag om utredningshem förordat tillsättande av en

kommitté med uppgift att utarbeta principer för en intensifierad förebyggande

verksamhet inom de barnavårdande organen och föreslår att en för

de i motionerna angivna ändamålen gemensam sakkunnigutredning tillsättes.

Lärouerkslärarnas riksförbund anser åtgärder mot bilstölderna i form

av låsanordningar och förstärkning av polisen kunna bli verksamma och

framhåller såsom önskvärt bl. a. att samhällsstödet till ungdomsledarutbildning

och ungdomens fritidsverksamhet samt instruktörsverksamheten

inom ungdomsorganisationerna ökas. Förbundet understryker vidare betydelsen

på lång sikt av en intensifiering av yrkesvägledningen och anför i

övrigt beträffande de förebyggande åtgärderna:

Mycket tyder på att en förbättrad yrkesutbildning för dessa ungdomar

skulle vara ett väsentligt stöd i deras strävanden till anpassning i samhället.

Vidare torde en utbyggd familjerådgivning vara av mycket stort

värde, då denna är ägnad att befrämja ett harmoniskt familjeliv med allt

vad detta betyder för den trygghet, som är avgörande för barnens sunda

utveckling.

Sveriges juristförbund finner angeläget att man på ansvarigt håll noga

planlägger en förebyggande verksamhet på lång sikt och att tillräckliga

resurser ställs till vederbörande organs förfogande.

Åtgärder till motverkande av återfall m. m.

Svea hovrätt anför bl. a., att huvudvikten, om ändring och rättelse skall

komma till stånd, ligger på de förebyggande åtgärderna, och fortsätter:

Sedan brottslig gärning blivit begången, återstår emellertid icke annat

än sådana åtgärder som falla inom den alltmera vidgade ramen för det

statliga reaktionssystemet. I den delen ligger frågan om ungdomsbrottslighetens

bekämpande sedan längre tid under utredning, närmast i strafflagberedningen

men även hos socialvårdsmyndigheterna. Det betänkande,

som inom eu nära framtid väntas från strafflagberedningen, blir resultatet

av överväganden, präglade av all den vetenskapliga och praktiska erfarenhet

som står till buds i ämnet. Det kan antagas att därvid beaktas alt den

anpassning till laglydigt liv, som med rätta kännetecknar modern straffrättslagstiftning,

låter sig väl förena med tillförande av vissa repressiva drag,

vilka — utan att kunna karakteriseras såsom återfall i affliktiv behandling

eller eftergift åt vedergällningsinstinkter — icke minst i nuvarande läge

verka brottsavhållande såväl i det individuella fallet som i det hela, d. v. s.

i de grupper, beträffande vilka en uppryckning i moralbildningen är önskvärd.

Det allvar, vid behov förstärkt till viss stränghet, som saknas och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1956

efterlyses i hem och skola, kan med fördel tillåtas göra sig gällande icke

blott på tidiga stadier i ungdomens fostran utan även då fråga är om åtgärder

inom det straffrättsliga reaktionssystemet. Till reaktionsåtgärder

i vidsträckt mening äro vidare att räkna den eftervård som bör följa på

de huvudsakliga ingripandena i anledning av brott. Också i denna betydelsefulla

del torde anvisningar vara att vänta i strafflagberedningens blivande

betänkande. Att vissa individer icke låta sig påverka av någon som

helst behandling måste slutligen beaktas som ett sorgligt faktum, från

vilket det icke lönar sig att bortse vid bestämmande av reaktionen från

samhällets sida.

I fråga om rättsliga åtgärder påtalas med fog den långsamhet som ibland

utmärker lagföringen. Härvid beröres en omständighet av stort inflytande

på brottslighet i allmänhet. Att åvägabringa en bättre ordning är angeläget,

och jämväl denna fråga är inbegripen under statsmakternas reformsträvanden.

På i gång varande utredningar rörande polisväsendet, åklagarna

och domstolarna torde få ankomma att framlägga förslag i detta

ämne. Ytterst rör det sig om tillräckliga anslag för den upprustning av

rättsvården som uppenbarligen är behövlig i skilda hänseenden — anslag

som relativt sett äro av tämligen blygsam storleksordning.

Fångvårdsstyrelsen erinrar om långsamheten i förfarandet på olika håll

när det gäller beivrandet av brott och om bristen på lämpliga vårdplatser

vid ungdomsvårdsskolorna och på platser för s. k. tillfälligt omhändertagande

och anför vidare bl. a.:

Att det i många fall dröjer länge, stundom orimligt långt mellan brottets

begående, respektive upptäckande, och tidpunkten för verkställighet av

slutlig åtgärd mot den brottslige kan — förutom att det innebär eu grymhet

mot den för brott misstänkte — också medföra en ökad brottslighet;

det finns åtskilliga belägg på att särskilt en ung brottsling under utredningstiden

är ur gängorna och, om han ej är säkert omhändertagen, fortsätter

sina kriminella handlingar.

Styrelsen anför i fortsättningen bl. a. följande:

Av vissa erfarenheter att döma bör tillämpningen av åtalseftergift bli

föremål för översyn; det är möjligt att åtalseftergift i många fall meddelas

utan att tillräckliga garantier (tillsyn in. m.) finnes mot risken för återfall.

Sådana åtgärder som villkorlig dom och villkorlig frigivning är för

en lycklig utgång beroende av eftervårdens effektivitet. Skyddskonsulentorganisationen

har flera gånger under de senaste åren förstärkts men motsvarar

ännu inte de krav, som måste ställas på densamma; fångvårdsstyrelsens

reformförslag har endast endels upptagits av Kungl. Maj :t.

Överståthållarämbetet understryker bl. a. vikten av att tillsatta utredningar

icke får verka fördröjande på att de myndigheter, som har att omhändertaga

ungdomsbrottslingar, erhåller tillfredsställande personella och

lokala resurser.

Kriminalpolisintendenten i Stockholm anser det böra undersökas vilka

verksamma åtgärder som inom ramen för nuvarande lagstiftning kan

omedelbart företagas för att minska ungdomsbrottsligheten och anför bl. a.:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1956 17

Det bör bl. a. undersökas om icke samhällets reaktion mot de unga

lagöverträdarna kan ske snabbare och verksammare än vad f. n. är fallet.

Vilka orsakerna till ungdomsbrottsligheten än må vara och hur det kriminalpolitiska

reaktionssystemet i vad det avser de unga lagöverträdarna än

kan komma att gestalta sig, måste kraftigt understrykas, att de myndigheter

som ha det närmaste ansvaret för att erforderliga åtgärder gent

emot de unga vidtagas, så upprustas i materiellt och personellt avseende

att de bli i stånd att tillfredsställande fullgöra sina uppgifter.

Läroverkslärarnas riksförbund anför:

De uppslag till förbättring av nuvarande möjligheter för omhändertagande

av missanpassad ungdom, som motion II: 469 framför, synes oss

vara värda beaktande. Främst torde därvid ett ökat stöd till av ideella

organisationer och kommunala myndigheter ledda inackorderingshem vara

att rekommendera. För att öka eftervårdens effektivitet borde även snabbt

ske en förstärkning av övervakarinstitutionen, bl. a. genom höjda övervakararvoden,

som i högre grad skulle kunna locka väl kompetenta frivilliga

övervakare.

Förslaget i motion nr 469 om inrättande av speciella ungdomsdomstolar

i de större städerna bör enligt LR:s mening prövas. Sådana ungdomsdomstolar

har som bekant med framgång inrättats i England, där för dessa

speciella regler skapats beträffande rätt till närvaro vid domstolsförhandlingarna

— förutom domstolens medlemmar och tjänstemän och parterna

i målet äger endast bona fide-representanter för pressen och personer med

speciellt tillstånd tillträde — och beträffande förbud mot publicering av

upplysningar om den åklagade, vilka kan fastställa vederbörandes identitet.

Om ungdomsdomstolar skall kunna få någon verklig betydelse, borde bestämmelserna

för processer i dessa mål även i Sverige syfta till att skyddet

för den unge brottslingen stärkes. I det syftet borde'' lagfästas, att vad

gäller ungdomsbrott både psykologisk, psykiatrisk (psykoanalytisk) och

pedagogisk expertis skall höras under förundersökningen.

Sveriges juristförbund framlägger bl. a. följande förslag till åtgärder,

ägnade att motverka återfallsbrottslighet:

1) Särskilda anstalter inrättas för sådana brottslingar, som skola avtjäna

straff för förstagångsförbrytelse.

2) Barnavården upprustas så, att den även i praktiken kan ingripa

effektivt mot de unga brottslingarna.

3) Skyddskonsulenterna ges befogenhet att i de fall där brottslingen

kan men icke vill betala utdömt skadestånd genom införsel i lön tillse, att

målsägarens rätt tillgodoses.

4) Skyddskonsulenternas organisation utbygges så att den icke stannar

vid en pappersorganisation.

5) Kontroll införes så att övervakarna för de villkorligt dömda icke erhålla

flera övervakningsuppdrag än de mäkta utföra. Ersättningen höjes

så att ingen av ekonomiska skäl har anledning neka att åtaga sig dylika

uppdrag.

2—095 so Bibang till riksdagens protokoll 1956, 11 samt. Nr 22

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1956

Utskottet

Allmänna synpunkter på ungdomsbrottslighetens utbredning m. m.

Vid 1955 års riksdag hade utskottet till behandling motioner angående

utredning beträffande orsakerna till den ökade brottsligheten. I sitt utlåtande

(nr 15) över motionerna anförde utskottet bl. a. att effektiva

åtgärder för förebyggande av brottsligheten vore en av samhällets angelägnaste

uppgifter. Detsamma gäller självfallet även för den särskilda art

av brottslighet, som behandlas i de här förevarande motionerna — ungdomsbrottsligheten.

Det statistiska material som nu finnes för belysning

av ungdomsbrottslighetens omfattning och orsaker är i vissa avseenden

ofullständigt. Utskottet har även, såsom nedan närmare omförmäles, funnit

angeläget, att ungdomens förhållanden blir mera grundligt kartlagda och

att i sådant syfte bl. a. kriminalstatistiken utbygges och effektiviseras.

När det gäller jämförelser med äldre skeden måste materialet vidare

bedömas med stor försiktighet. Siffrorna är nämligen beroende av bl. a.

sådana faktorer som omläggning av de statistiska redovisningsprinciperna,

ny eller ändrad lagstiftning och effektivare polismakt.

Om den tillgängliga statistiken, såsom även i vissa remissyttranden

framhållits, icke ger något säkert mått på utbredningen av asocialiteten

i de yngre åldersgrupperna, lämnar den dock möjlighet till vissa, tämligen

säkra iakttagelser. Den totala brottsmängden ökar sålunda under senare

år och ungdomsbrottens relativa andel i denna brottsmängd ökar likaså.

Egendomsbrotten, enkannerligen bilstölderna, dominerar bland ungdomsbrotten.

Det kan däremot icke med säkerhet konstateras att ungdomsbrottsligheten

ökat i förhållande till ungdomskullarnas tillväxt. Enligt

utskottets mening är situationen dock, oavsett om en ökning i sist avsedda

mening skett av ungdomsbrottsligheten eller icke, sådan, att snabba och

effektiva åtgärder krävs, därest vidsträckta skadeverkningar skall kunna

undvikas.

Kriminalstatistik. Kriminologisk forskning

När utskottet avgav sitt förenämnda utlåtande nr 15/1955 förelåg dels

ett av kriminalstatistikutredningen avgivet förslag till genomgripande förbättringar

av den svenska kriminalstatistiken och dels ett av 1949 års

kommitté för den juridiska och samhällsvetenskapliga utbildningen framlagt

betänkande, däri bl. a. föreslogs inrättande av en professur i kriminologi

och ett institut för kriminologisk forskning. Utskottet anförde bl. a.

att mycket talade för att ett genomförande av dessa förslag skulle betyda

en avsevärd effektivisering av forskningen beträffande brottslighetens

orsaker. Det statistiska materialet för belysning av åtskilliga i detta sammanhang

betydelsefulla frågor har på senare tid erhållit och kommer under

den närmaste tiden att ytterligare erhålla värdefulla tillskott. Utöver de

s. 19 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 är 1956

19

uppgifter härom som Lämnats i motionerna och remissyttrandena vill

utskottet erinra om att strafflagberedningen låtit verkställa bl. a. en utredning

beträffande det svenska kriminalvårdsklientelet och en prognosundersökning

över unga lorstagångsbrottslingar ävensom en undersökning

beträffande sambandet mellan alkoholbruk och återfallsbrottslighet m. in.

Utskottet finner vidare betydelsefullt att chefen för justitiedepartementet

genom tillkallade sakkunniga låtit uppgöra ett förslag till program för en

undersökning av kriminalvårdsklientel med huvudsyfte att pröva utfallet

av skilda behandlingsmetoder. Förslaget avser en kartläggande grundundersökning

samt en därpå följande behandlingsundersökning. Genom

undersökningarna skulle man få belysning av spörsmålen hur lagöverträdarna

avviker från genomsnittet och hur olika former av övervakning

och behandling av villkorligt dömda verkar. De nu nämnda utredningarna

har emellertid samtliga karaktären av engångsundersökningar.

Fortlöpande kriminologisk forskning bedrives i Sverige huvudsakligen

endast vid ett på enskilt initiativ vid Stockholms högskola tillkommet

kriminologiskt institut, som hittills nödgats arbeta under mycket knappa

förhållanden.

Utskottet vidhåller sin vid förra årets riksdag deklarerade uppfattning

om kriminalstatistikens och den kriminologiska forskningens stora betydelse

för klarläggande av brottslighetens orsaker. Utskottet har erfarit, att

det kriminologiska institutet vid Stockholms högskola innevarande budgetår

erhållit ett visst ekonomiskt stöd genom justitie- och ecklesiastikdepartementen,

och i proposition nr 108 till årets riksdag har hemställts

om medel för inrättande vid högskolan av en preceptur i straffrätt med hänvisning

bl. a. till behovet av ökad forskning i kriminologi. Kungl. Maj:t

avser vidare, enligt vad utskottet inhämtat, att för nästa års riksdag framlägga

förslag om en förbättrad, fortlöpande kriminalstatistik och om den

juridiska utbildningen in. in., vilket sistnämnda förslag lär komma att

innefatta bl. a. den kriminologiska forskningens framtida organisation.

Det är enligt utskottets mening angeläget att när åtgärder sålunda

vidtages för utvidgning och effektivisering av statistiskt arbete och kriminologisk

forskning stor uppmärksamhet ägnas de för ungdomsbrottsligheten

speciella förhållandena. Utskottet finner sålunda stor vikt böra läggas

vid bl. a. utforskningen av ungdomens anpassningsproblem och av de

omständigheter som ligger bakom förstagångsbrotten. Härvid torde kriminalstatistikutredningens

förslag att i statistiken skall ingå uppgifter även

om ungdomsbrottslighet under 15-årsgränsen kunna visa sig värdefullt.

Förebyggande verksamhet

I motionerna har utöver ovan behandlade frågor upptagits ett stort

antal spörsmål berörande ungdomsbrottsligheten. Vissa av de behandlade

frågorna och föreslagna åtgärderna gäller förhållanden av betydelse för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1956

såväl förstagångs- som återfallsbrottsligheten och dessas motverkande

medan andra endast avser brottslighet av det senare slaget. I vad gäller

vissa frågor av den förstnämnda arten vill utskottet anföra följande.

Miljöfaktorernas stora betydelse för uppkomsten av brottslighet torde

numera få anses obestridd. I den aktuella debatten framhålles ofta, att

hemmen, särskilt i de större städerna, som en följd av bl. a. den höga

skilsmässofrekvensen, mödrarnas ökade deltagande i förvärvsarbete utom

hemmet, olämpliga bostadsförhållanden och nöjesindustriens utveckling ofta

icke förmår fylla sina för familjegruppen betydelsefulla, samlande och

vägledande uppgifter. Vikten av goda hemförhållanden framgår bl. a.

därav, att undersökningar på olika håll i världen utvisar, att större delen

av allt kriminalklientel kommer från ogynnsamma hemmiljöer. De orsakssammanhang,

i stor utsträckning hänförliga till den snabba samhällsutvecklingen,

som ligger bakom hemmens minskade betydelse, är så komplicerade,

att det enligt utskottets mening är synnerligen svårt att med

säkerhet anvisa några vägar för åstadkommande av den hemlivets pånyttfödelse,

som alla finner önskvärd. Bl. a. en i sammanhanget betydande

yttre faktor, bostadsfrågan, är dock åtkomlig med direkta åtgärder. Kungl.

Maj :t har också nyligen tillsatt en kommitté för utredning av olika åtgärder

med syfte att tillförsäkra barnfamiljerna lämpliga bostäder. Det

må även erinras om att de enskilda individerna och hemmen under senare

år genom familjerådgivningen erhållit ett visst stöd vid lösandet av sina

familjeproblem. Byråer för familjerådgivning har inrättats i vissa kommuner

och en statlig utredning i frågan pågår.

Det är klarlagt, att storstadsmiljön medför särskilt stora svårigheter för

ungdomens sainhällsanpassning. Hithörande frågor har behandlats bl. a.

i motionerna och i remissyttrandena och utskottet vill i sammanhanget

endast framhålla, att de för storstädernas del särskilt ogynnsamma brottslighetssiffrorna

till viss del beror på att kriminella element dras till dessa

platser. För flertalet inflyttade ungdomar, som råkar illa ut, torde dock

gälla, att de icke mäktat med de svårigheter som anpassningen till de nya

förhållandena erbjuder, de har haft svårt att få lämpliga kontakter och

dragits in i ligabildningar etc. Det har även visat sig att ungdomar kommit

på glid därför att de icke ägt kännedom om de möjligheter som finns att

genom de socialvårdande organen erhålla hjälp och stöd.

Mot bakgrunden av hemmens nuvarande svårigheter när det gäller barnens

uppfostran framstår skolans fostrande uppgifter såsom särskilt

viktiga. Det svenska skolväsendet befinner sig nu i en omdaningsperiod.

Det synes utskottet angeläget, att man i reformarbetet på detta område

noga beaktar nödvändigheten att hjälpa de unga till god anpassning i

samhället.

Ungdomens fritidsproblem har sedan länge tilldragit sig stor uppmärksamhet

från såväl statsmakternas och kommunernas som från enskilda

s. 21 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1956

21

organisationers sida. Det torde vara en allmänt omfattad åsikt att åtgärder

för främjande av fritidsverksamheten kan effektivt bidraga till ungdomsbrottslighetens

bekämpande. Utskottet vill erinra om att under åttonde

huvudtiteln lämnats bidrag till verksamheten vid hemgårdar och studiehem,

till utbildning av ungdomsledare, till ungdomens fritidsverksamhet

och till instruktörsverksamhet inom ungdomsorganisationer. Från allmänna

arvsfonden utgår vissa bidrag till ungdomsgårdsverksamheten. I många

kommuner har intresset för ungdomens fritidsproblem under de senaste

åren ökat och tagit sig uttryck i åtgärder av olika slag. Barnavårdskommittén

torde komma att föreslå vissa former för denna kommunernas

verksamhet. Många ideella organisationer har på förevarande område gjort

en förtjänstfull insats. Av vad ovan anförts framgår att organisationerna

kan erhålla statligt stöd för denna verksamhet. Frågan om dylikt statsbidrag

är reglerad genom en kungörelse av år 1954 angående statsbidrag

till ungdomens förenings- och fritidsverksamhet. De politiska organisationerna

är enligt denna författning uteslutna från möjligheten att erhålla

bidrag. Genom en förra året tillkallad kommitté, 1955 års ungdomsutredning,

pågår emellertid en utredning om statligt stöd åt politiska ungdomsorganisationers

ungdomsvårdande verksamhet. Ett av de mest

brännande problemen för de ideella organisationerna är bristen på lämpliga

lokaler. Även detta spörsmål har uppmärksammats och frågan om

bl. a. den statliga stödverksamheten beträffande samlingslokaler har

aktualiserats genom uppdrag till två utredningar, vilkas förslag nu är

föremål för remissbehandling. Frågorna om lokaler för såväl den föreningsanslutna

som den föreningslösa ungdomen kommer härigenom att prövas.

I diskussionen om ungdomsbrottsligheten ställes i allmänhet frågan om

bilstölderna i förgrunden. Detta är naturligt med hänsyn till den skrämmande

omfattning dessa brott fått och till det förhållandet, att bilstöld

anses ofta draga med sig brottslighet av annan art. Vid nu pågående riksdag

har väckts ett flertal motioner med förslag till åtgärder emot bilstölderna.

Yrkandena i motionerna går ut på utredning av orsakerna till

och lämpliga åtgärder för minskning av bilstölderna, införande av obligatoriska

bestämmelser om rattlås eller stöldskydd i annan form samt förstärkning

av ordningspolisen. Då motionerna är remitterade till andra

utskott, har allmänna beredningsutskottet icke funnit skäl till uttalanden i

dessa frågor utöver vad som innefattas i utskottets allmänna överväganden.

1 arbetet för den brottsförebyggande verksamheten har ett beaktansvärt

initiativ tagits av socialstyrelsen i samarbete med Socialvårdsförbundet,

Landskommunernas förbund och Stadsförbundet. 1 syfte att låta kommunerna

utbyta erfarenheter och lämna varandra upplysningar om den

förebyggande ungdomsverksamheten har nämnda myndighet och organisationer

kallat representanter för primärkommunerna i riket till konferenser

om aktuella frågor på området. Början har gjorts med en rikskonferens i

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1956

Stockholm, vilken kommer att följas av regionala konferenser på ett antal

orter i landet i övrigt. Utöver spörsmål rörande den egentliga ungdomsverksamheten

behandlas på konferenserna exempelvis den enligt utskottets

mening mycket viktiga frågan om samhällsplaneringen med hänsyn till

barn och ungdom.

Beträffande barnavårdskommitténs synpunkter på den förebyggande

verksamheten får utskottet hänvisa till kommitténs yttrande över motionerna,

för vilket ovan redogjorts.

Det bör i detta sammanhang även erinras om att man inom Nordisk

sammanslutning för barnavård och ungdomsskydd tagit upp frågan om

stöd åt forskningen beträffande barn- och ungdomsfrågor och att man avser

att söka åstadkomma någon form för nordiskt samarbete på området.

I den förebyggande verksamheten torde man även böra observera vissa

oarter av icke kriminell natur som breder ut sig bland de unga. Sannolikt

kommer bär avsedda olägenheter i viss utsträckning att mildras i den

mån de förebyggande åtgärderna mot ungdomsbrottsligheten får effekt.

I övrigt torde möjligen vissa förbättringar kunna uppnås genom exempelvis

upplysning och propaganda bland föräldrar och barn och genom insatser

från skolornas sida.

När det gäller anpassningsproblemen är givetvis även den välanpassade

ungdomens förhållanden av intresse. Det kan sålunda vara av värde med

en undersökning av vilka omständigheter som leder till god respektive

dålig anpassning. Enligt uppgift har visst material för belysning av denna

fråga sammanställts av strafflagberedningen.

Utskottet anser i likhet med de remissmyndigheter som uttalat sig i

frågan att den förebyggande verksamheten är av utomordentlig betydelse

i kampen mot ungdomsbrottsligheten. De stora värden som här står på

spel skyddas självfallet effektivast i den mån man framgångsrikt kan angripa

roten till det onda. Utskottet vill vidare understryka angelägenheten av

att åtgärder i förebyggande syfte sätts in redan på ett tidigt stadium, d. v. s.

att verksamheten får avse även de lägre åldersgrupperna.

Åtgärder mot återfallsbrottsligheten

I det föregående har redogjorts för vissa förhållanden som närmast

berör den förebyggande barna- och ungdomsvården. Även om mycket kan

och bör göras i detta hänseende, måste man givetvis räkna med att åtgärderna

får en begränsad effekt. Det är därför nödvändigt att även ägna

stor uppmärksamhet åt frågan vad som kan göras för återanpassning

av ungdomar som redan begått brottslig handling. Detta problemkomplex

innefattar ett stort antal svårlösta frågor.

Strafflagberedningen, som beräknas avlämna sitt slutbetänkande inne
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1956

23

varande år, kominer att framlägga förslag beträffande hela det straffrättsliga

reaktionssystemet. I vad gäller den missanpassade ungdomen är det av

särskilt intresse att beredningen, enligt vad utskottet erfarit, bl. a. lär ha

övervägt att föreslå genomgripande reformer beträffande den villkorliga

domen, innebärande en differentiering av densamma i två institut, därvid

beteckningen villkorlig dom skulle avse de fall, där den dömde icke ställes

under övervakning medan i övriga fall skulle dömas till s. k. skyddstillsyn.

Med sistnämnda reaktionsform lär bl. a. den fördelen vara förknippad,

att samhällets reaktion inför det brottsliga handlandet blir mera påtaglig

för den dömde än nu ofta är fallet.

Strafflagberedningen lär vidare överväga förslag om obligatoriska tillsynsnämnder

med uppgift att ombesörja det närmare anordnandet av

skyddstillsvnen och utöva uppsikt över övervakningen. Man lär även ha

tänkt sig en omfattande utbyggnad av konsulentorganisationen.

Enligt vad utskottet erfarit har inom beredningen vidare diskuterats

omfattande reformförslag i fråga om institutet ungdomsfängelse, syftande

bl. a. till större differentiering i tillämpningen av denna straffart. Beredningen

lär vidare ha behandlat frågan om gränsdragningen mellan barnavården

och kriminalvården. Utskottet har försport att beredningen i detta

hänseende troligen kommer att intaga den principiella ståndpunkten, att

i de fall, då på grund av begånget brott en behandling är erforderlig av

ungdomar mellan 15 och 18 år, denna behandling bör ankomma på barnavården,

men att vissa undantag från denna regel skall kunna göras, så

att i särskilda fall även dylika ungdomar skall kunna dömas till skyddstillsyn

eller ungdomsfängelse.

Chefen för justitiedepartementet har i början av detta år tillkallat sakkunniga

för att utreda frågor om effektivare åtgärder inom eftervård och

annan kriminalvård i frihet. Utredningen har erhållit mycket vittgående

direktiv, som innebär att den bl. a. skall företa en grundlig penetration avfrågan,

hur den dömdes återanpassning i samhället bäst befrämjas. Avsikten

är in. a. o. att åstadkomma åtgärder, som effektivt motverkar återfallsbrottsligheten.

Åtskilliga av de i motionerna upptagna spörsmålen

kommer i detta sammanhang under prövning, t. ex. frågorna om inackorderingshem,

om skyddsföreningarna, om psykoterapeutisk behandling, om

gruppterapi och om alkoholens roll som brottsorsak.

Den långa processtiden i brottmål är en ofta påtalad, allvarlig olägenhet.

Genom en år 1955 tillsatt utredning angående processtiden i brottmål,

vilken uppgivits skola slutföras till kommande halvårsskifte, torde ett

visst klarläggande av denna fråga komma att ske. Det må även erinras

om att domstolsväsendet är föremål för utredning genom stadsdomstolsutredningen

och 1955 års domarutredning.

För att kampen mot återfallsbrottsligheten skall bli effektiv kräves

bl. a. en avsevärd utbyggnad av kriminalvårdens och barnavårdens resurser

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 dr 1956

i fråga om anstalter och personal in. in. Arbete för förstärkning av dessa

resurser pågår f. n., och utskottet finner angeläget att detta arbete fullföljes

så snabbt som möjligt.

Utskottets överväganden i övrigt. Sammanfattning

Den ovan lämnade redogörelsen omfattar endast vissa av de frågor som

är av betydelse i förevarande sammanhang och icke heller uppgifterna om

verkställda eller pågående utredningar är fullständiga. Ytterligare utredningar

som på något sätt berör problemen kring ungdomsbrottsligheten

kunde förtjäna att nämnas, exempelvis psykologutredningen, som nyligen

framlagt förslag beträffande utbildningen av psykologer och som beräknat

landets behov av utbildade psykologer till 400 å 500 mot det hundratal

som nu är verksamma. Vidare kan erinras om fångvårdsbyggnadsutredningen,

utredningen om administrativa frihetsberövanden och den mera

permanent arbetande svenska delegationen hos Förenta nationerna för

frågor om brottsprevention och brottslingsbehandling. Det kriminalpolitiska

läget beträffande ungdomsbrottsligheten har även föranlett ett stort antal

motioner i närliggande frågor till årets riksdag utöver de här behandlade

motionerna.

Av vad utskottet hittills anfört torde framgå att ett synnerligen omfattande

arbete pågår på vidsträckta områden, där åtgärder mot ungdomsbrottsligheten

kan sättas in. Flertalet av de i motionerna berörda, särskilda

frågorna är föremål för Kungl. Maj :ts prövning eller under utredning,

delvis genom kommittéer som tillkommit sedan motionerna väcktes. Utskottet

finner dessa omständigheter böra föranleda en viss återhållsamhet

när det gäller att föreslå konkreta åtgärder.

Utskottet är helt ense med motionärerna i vad gäller motionernas syften

men vill med hänsyn till angelägenheten av att åtgärder skyndsamt vidtages

hålla före att dessa syften kan bättre befrämjas på annat sätt än genom

tillsättande av nya utredningar i enlighet med motionärernas förslag. Emot

motionärernas yrkanden om utredningar talar även bl. a. att, som ovan

redovisats, ett stort antal utredningar på området pågår eller nyligen avslutats

samt att vissa omfattande åtgärder av beskaffenhet att kunna bidraga

till ett förbättrat läge i fråga om ungdomsbrottsligheten snart är

att förvänta.

Utskottet är sålunda icke benäget att förorda nya utredningar. Redan

nu föreligger ett rikhaltigt utredningsmaterial och ytterligare sådant material

är att emotse under den närmaste tiden. Det synes utskottet böra

undersökas, om icke i detta material kan finnas underlag för åtgärder, som

kan vidtagas utan tidsutdräkt. För att vinna klarhet härutinnan torde det

vara nödvändigt med en samordning och översyn av materialet. En sådan

s. 25 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1956 25

översyn torde även kunna giva besked om, på vilka punkter materialet

eventuellt kan behöva kompletteras. Det synes lämpligt att Kungl. Maj :t

snarast uppdrager åt berörda departement att i samråd låta verkställa

ifrågavarande samordning och översyn genom tillkallade experter på olika

områden, på vilka det även bör ankomma att föreslå åtgärder. Utskottet

finner önskvärt att även lekmannasynpunkterna blir företrädda bland

dessa experter.

Utskottets ovan framlagda förslag hänför sig till åtgärder inom den

närmaste framtiden. Vad beträffar planeringen på lång sikt vill utskottet

anföra följande.

Brottsligheten är i hög grad betingad av samhällsutvecklingen. Den

senare sker snabbt och följaktligen måste man räkna med att brottslighetens

karaktär och omfattning på kort tid kan väsentligt förändras. Kriminalvården

och socialvården torde vidare komma att kännetecknas av

alltmer differentierade behandlingsformer. Exempelvis frågan om sambandet

mellan behandlingsformer och brottslighet torde härigenom bli

mera komplicerad. Även i fråga om anpassningsproblemen spelar självfallet

samhällsutvecklingen en avgörande roll. Det är utskottets uppfattning

att ett behov nu föreligger av ett organ för övervakning av här avsedda och

kanske även vissa närliggande områden. Ett dylikt organ borde ha till

uppgift att följa utvecklingen på dessa områden och framlägga förslag till

åtgärder. Utskottet finner frågan om ett organ av här antydd art böra

övervägas men är icke berett att närmare uttala sig beträffande dess arbetsuppgifter

och sammansättning. Med hänsyn till att ifrågavarande problem

spänner över mycket stora fält synes det dock uppenbart, att experter på

olika områden bör medverka. Enligt utskottets mening bör även lekmannasynpunkterna

vara representerade i organet.

Utskottet vill sammanfattningsvis framhålla, att ungdomsbrottsligheten

påkallar snabba och resoluta ingripanden. Även anpassningsproblemen i

övrigt bör noggrant uppmärksammas. Utskottet har emellertid icke ansett

utredningar i enlighet med motionärernas förslag böra avvaktas utan förordat,

att en viss översyn företages i annan ordning i syfte att utröna

möjligheterna att snabbt vidtaga åtgärder. Beträffande frågor på längre

sikt har utskottet bl. a. uttalat sig för utvidgning och effektivisering av

kriminalstatistiken och en förstärkning av den kriminologiska forskningens

resurser samt ansett frågan om inrättande av ett organ för övervakning

av de områden, som är av betydelse för individernas anpassning till ett

normalt samhällsliv, böra övervägas. Även vissa andra åtgärder har förordats.

Ehuru utskottet sålunda icke ansett sig böra biträda de i motionernas

yrkanden framlagda förslagen, har utskottet likväl funnit de av motionärerna

upptagna spörsmålen vara av sådan vikt, att utskottet vill hemställa,

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 dr 1956

att riksdagen i anledning av

1) de likalydande motionerna I: 132 och II: 171,

2) de likalydande motionerna I: 156 och II: 206,

3) de likalydande motionerna I: 395 och II: 469 samt

4) de likalydande motionerna I: 483 och II: 601

i skrivelse till Kungl. Maj:t giver till känna vad utskottet

ovan anfört.

Stockholm den 3 maj 1956.

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

PATRIK SVENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Andersson, Lars, Nilsson, Hjalmar,

Jonsson, John Wiktor, Andersson, Axel*, fru Wallentheim*, herrar Persson,

Johan, Arrhén, Holmqvist, Wolgast, Strandler* och Söderberg*,

från andra kammaren: herr Svensson i Alingsås, fru Sjöstrand, fru

Svedberg, herrar Nordkvist i Kalmar, Sehlstedt, Bark, Braconier, fru

Andrén*, fru Wallin, herrar Börjesson, Adamsson* och fru Ewerlöf.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 dr 1956

27

Bilaga

Jämförelse mellan den totala straffregisterbrottsligheten och ungdomsbrotten

för hela landet. Indexserie, där året 1930

representeras av siffran 100

År Den totala straff- Ungdomsbrotts
registerbrottsligheten

ligheten

1930 ........................... 100 100

1935 ........................... 121 129

1940 ........................... 158 177

1949 ........................... 219 304

I siffran för år 1949 har inräknats åtalseftergifterna för att få någorlunda

jämförbara siffror.

Ungdomsbrottens procentuella andel i den totala straffregisterbrottsligheten

:

År 1930 År 1940 År 1949

14 % 16 % 20 %

Antal ungdomar, som åren 1950—7954 hörts av stockholmspolisen

och befunnits skyldiga till brott.

Ålder

Summa

Under 15 år

15-17

18—20

1950 .........

............... 554

193

498

1 245

1951 .........

............... 518

442

713

1 673

1952 .........

............... 485

318

585

1 388

1953 .........

............... 579

368

596

1 543

1954 .........

............... 834

322

434

1 590

Antalet åtal och åtalseftergifter under åren 1950—1955 i fråga om ungdomsbrottslingar,

fördelade på Stockholm och riket i övrigt

Åtal

Stockholm

Åtalseftergift

Sa

Åtal

Riket i övrigt

Åtalseftergift

Sa

1950 .......

........ 245

202

447

569

1 475

2 044

1951 .......

........ 365

277

642

677

1 960

2 637

1952 .......

........ 257

226

483

736

2 154

2 890

1953 .......

........ 210

239

449

806

2 188

2 994

1954 .......

........ 229

286

515

704

2 652

3 356

1955 .......

........*244

''363

*607

Prel. siffra.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 år 1956

Åtal och åtalseftergifter i fråga om ungdomsbrottslingar i Stockholm per

1 000 av medelfolkmängden i åldern 15—17 år

Antal Index

1950 ........................... 25,6 100

1951 ........................... 36,4 142

1952 ........................... 26,i 102

1953 ........................... 22,9 89

1954 ........................... 24,6 96

1955 ........................... 26,9 105

Antal ungdomar under 18 år i hela riket, som erhållit åtalseftergift

åren 1950—1953

Brottets art

1950

1951

1952

1953

Misshandel ....................................

29

37

41

39

Otukt och våldtäkt ...........................

40

67

57

56

Skadegörelse .................................

27

54

94

84

Tillgrepp .......................................

1 244

1 670

1 849

1 873

Förfalskning, bedrägeri, förskingring

m. m........................................

249

310

259

280

Övriga strafflagsbrott (utom enl. 11:10

och 11) .......................................

61

61

37

58

Fylleri, förargelseväckande beteeende

samt överträdelser av andra författ- ningar än strafflagen.....................

1 883

1 143

1 048

1 299

Summa:

3 533

3 342

3 385

3 689

Tillgrepp av bilar och motorcyklar — från 1953 även mopeder

1950 1951 1952 1953 1954

7 065 9 228 9 108 10 515 15 726

Antalet registrerade personbilar var 31/12 1951 313 058

s> 1952 360 552

» 1953 431 085

» 1954 535 857

Under år 1955 beräknas ca 126 000 nya personvagnar ha tillkommit.

I Stockholm tillgreps år 1954 sammanlagt 1 763 bilar, motsvarande

siffra för år 1955 är 3 355.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 22 är 1956

29

Antal ungdomar som omhändertagits för skyddsupppfostran enligt barnavårdslagen

§ 22 mom. c (under 18 år) och mom. d (fyllda 18 år)

1946

Antal

Antal

1953

Ökning resp.

Antal

1954

Ökning resp.

Enl. bvl. 22 § c) .....

.... 451

473

minskning

sedan 1946

%

+4,9

523

minskning

sedan 1946

%

+ 16,o

därav i städer .....

.... 326

369

+ 13,2

_1

på landsbygd ......

... 125

104

—16,8

_1

Enl. bvl. 22 § d)......

... 74

85

+ 14,9

69

-6,8

därav i städer .....

52

66

+26,9

_l

på landsbygd ......

22

19

—13,6

_1

1 Uppgift ej tillgänglig.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:298 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställning om anslag för hudgetåret 1956/57 til s. 15 i texten