Utlåtande i anledning av väckt motion om nedsatt inträdesavgift för telefon åt invalider m. fl.
1956-02-23 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1956:5, Utlåtande i anledning av väckt motion om nedsatt inträdesavgift för telefon åt invalider m. fl.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 år 1956
5
Nr 5
Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckt
motion om nedsatt inträdesavgift för telefon åt invalider
m. fl.
I motion II: 369 av herr Ekdahl, vilken motion hänvisats till allmänna
beredningsutskottet, hemställes dels att riksdagen måtte besluta att begränsa
installationsavgiften för telefon till 200 kronor för invalider, kroniskt
sjuka och åldringar, dels att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla
om utredning angående telefonens betydelse för här omnämnda grupper
av medborgare samt om framläggande av sådant förslag, som denna utredning
kan föranleda.
I motionen framhålles, att en strävan i modem socialvårdspolitik är att i
görligaste mån undvika anstaltsvård för invalider, kroniskt sjuka och åldringar
men att det i många fall skulle vara omöjligt för dessa människor att
leva ett självständigt liv utan tillgång till telefon. Varje höjning av telefonavgiften
och särskilt installationsavgiften blir därför kännbar för här berörda
grupper.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från socialstyrelsen och
telestyrelsen.
Socialstyrelsen understryker, att telefonen har mycket stor betydelse för
de i motionen berörda grupperna därigenom att den är ett medel att bryta
den isolering, som är en av de allvarligaste farorna för dessa handikappade
personer. I fortsättningen hänvisar styrelsen till 1952 års åldringsvårdsutrednings
undersökning rörande ålderspensionärernas levnadsförhållanden.
Enligt socialstyrelsens mening är den mest anpassningsbara och realistiska
vägen för att underlätta telefonanskaffning för dem, som saknar egna
medel, att en undersökning av behov etc. göres i varje enskilt fall då frågan
aktualiseras.
Telestyrelsen anför, att den vägledande principen när det gällt televerkets
telefonpolitik av ålder varit att göra den nyttighet, som telefonen utgör,
tillgänglig för alla medborgare runt om i landet på i möjligaste mån lika
villkor. Helt andra krav på televerket ur socialvårdande synpunkt ställs
emellertid av motionären. Enligt styrelsens uppfattning kan det inte anses
rimligt, att televerket såsom ett affärsdrivande verk skall åläggas lämna
socialhjälp genom att sätta ned allmänt gällande avgifter för vissa speciella
abonnentkategorier. Med hänsyn till de vittgående konsekvenser ett avsteg
i förevarande avseende från allmänt gällande villkor skulle medföra, har telestyrelsen
ej heller ansett sig kunna bifalla sådana framställningar. Styrel
-
6
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 5 år 1956
sen har därför i stället hänvisat sökandena till sådana myndigheter, vilka i
motsats till televerket har medel för social verksamhet och organ för behovsprövning
till sitt förfogande.
Styrelsen vill tillägga, att i de fall Kungl. Maj :t haft att taga befattning
med framställningar om avgiftsnedsättning av här ifrågavarande slag
framställningarna lämnats utan någon Kungl. Maj :t åtgärd.
Utskottet. De över motionen hörda myndigheterna, telestyrelsen och socialstyrelsen,
uttalar förståelse för de särskilda svårigheter som kan föreligga
för de av motionen berörda grupperna att anskaffa telefon men anför,
på sätt ovan redovisats, betänkligheter mot att hjälp lämnas i den av motionären
föreslagna formen.
Utskottet delar i allt väsentligt de betänkligheter, som telestyrelsen och
socialstyrelsen sålunda anfört. Det kan enligt utskottets mening ifrågasättas,
om icke den av motionären föreslagna hjälpen, vilken skulle innebära en
minskning av utgifterna per telefon av 100 kronor i ett för allt, i många
fall skulle täcka en alltför liten del av totalkostnaderna för telefonerna, i
vilka kostnader ju även ingår abonnemangs- och samtalsavgifter, för att
anskaffning av telefon verkligen skulle kunna ske.
Utskottet finner sig med hänsyn till det ovan anförda icke böra tillstyrka
motionärens yrkande att installationsavgiften för telefon till de i motionen
berörda kategorierna skall begränsas.
Vidkommande motionärens förslag om skrivelse till Kungl. Maj:t med
anhållan om utredning beträffande telefonens betydelse för nämnda grupper
av medborgare m. m. vill utskottet erinra om att en sådan utredning för
åldringarnas del redan verkställts genom åldringsvårdsutredningen.
Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 369 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 23 februari 1956
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
PATRIK SVENSSON
Närvarande: Se under utlåtande nr 3.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.