Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående förskolbarnens tillträde till biograflokalerna.
1956-03-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1956:8, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående förskolbarnens tillträde till biograflokalerna.
Dokumentets text
Nr 8—10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1956
1
Nr 8
Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckt
motion om utredning angående förskolbarnens tillträde
till biograflokalerna.
I motion II: 830 av herrar Hamrin och Rimmerfors, vilken motion hänvisats
till allmänna beredningsutskottet, hemställes, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en utredning angående förskolbamens
tillträde till biograflokalerna med sikte på att åstadkomma en sådan
ordning, att dylikt tillträde icke medges, med mindre barnen befinner
sig i sällskap med vuxen person.
Motionärerna finner det betänkligt, att barn i de känslomässigt ytterst
ömtåliga åldersgrupper det här gäller skall ha rätt att utan stödet av
någon äldre person besöka gängse biografföreställningar. Ej heller är det ur
hälsosynpunkt lämpligt, att dessa småttingar söndag efter söndag tillbringar
de ljusaste timmarna i mörka och icke särskilt hälsosamma biograflokaler.
Tillträdet till biografföreställningar är redan i andra avseenden
reglerat, varför stadgande angående förskolbarnens biografbesök ej skulle
innebära något principiellt nytt.
En rad auktoritativa instanser har tidigare uttalat sig för en gränsdragning,
men 1954 års riksdag avslog en motion i ämnet, enär den ansåg
det vara hemmens sak att här ta ansvaret. Samhället synes dock icke
kunna frånsäga sig alla förpliktelser i denna sak.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från socialstyrelsen och
statens biografbyrå samt Målsmännens riksförbund.
Socialstyrelsen finner det icke rimligt att helt överlåta denna angelägenhet
åt hemmen. Många föräldrar kan behöva det stöd samhället kan
bistå med, enär de enskilda hemmen har svårt att handla självständigt.
Faran är att en hel del föräldrar anser det naturligt för att icke säga
önskvärt, att barnen skall gå på bio varje söndagseftermiddag.
Styrelsen tillstyrker utredning.
Statens biografbyrå anser, att problemet icke bör behandlas isolerat
och anför vissa synpunkter på frågan om två åldersgränser för äldre barn.
Byrån omnämner vidare, att Norge sedan slutet av 1954 har förbud för
barn under 7 år som icke begynt sin skolgång att besöka offentliga biografföreställningar.
Enligt meddelande från officiellt norskt håll föreligger
idel goda erfarenheter av reformen.
Bihany till riksdagens protokoll 1956. 11 sand. Nr 8—10
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1956
Byrån är beredd att vitsorda, att man både teoretiskt kan vänta och erfarenhetsmässigt
i vissa fall även kunnat konstatera psykologiska skadeverkningar
av biografbesök för barn i förskolåldern. Som regel har väl
denna barnkategori icke heller någon direkt behållning av film av det
slag som nu utgör huvudparten av biografernas bamtillåtna program.
Begreppet barntillåten innebär, att filmen av byrån bedömts såsom —
generellt sett — psykiskt oskadlig för barn, däremot icke att den rekommenderas
såsom positivt lämplig för barn. Finge man två åldersgränser
och lämplig film skulle motionärernas syfte tillgodoses.
Byrån finner ej tillräcklig anledning att uttala sig för en utredning,
som ensidigt tar sikte på förskolbarnens tillträde till biograferna, men förordar
livligt en utredning beträffande hela problemkomplexet ”barnen, filmen
och biograferna”.
Målsmännens riksförbund hänvisar till sitt yttrande över 1949 års filmkommittés
betänkande. I detta yttrande, avgivet den 28 april 1952, förordas
att barn, som ej fyllt sju år, skall åtföljas av vuxen person vid biografbesök.
Små barn kan ej skilja på film och verklighet. De skrämmes
av vissa partier och lugnas ej av mera stillsamma. Totalförbud för barn
under skolåldern ville förbundet dock ej rekommendera, ehuru enligt förbundets
uppfattning dessa mindre barn endast i undantagsfall har något
utbyte av en filmförevisning. Barn som icke är skolmogna är heller icke
biomogna.
Utskottet. F. n. finnes icke föreskriven någon annan åldersgräns för
barns tillträde till biografföreställningar än att barn under 15 år icke äger
bevista förevisningar av s. k. bamförbjudna filmer. 1949 års filmkommitté
föreslog i sitt betänkande (SOU 1951: 16) att åldersgränsen skulle höjas
till 16 år och att vid sidan därav skulle sättas en gräns vid 11 år. Inom
kommittén hade man även övervägt frågan om förbud för barn under 6
eller 7 år att besöka biografföreställningar men avvisat tanken härpå
med hänsyn till att de filmer, som godkändes för barn under 11 år, kunde
förväntas bli noggrant prövade. Förslaget om höjning av den högre åldersgränsen
föranledde ingen Kungl. Maj:ts åtgärd, men i proposition till
1954 års riksdag föreslogs en kompletterande åldersgräns vid 11 år. Förslaget
föll emellertid i riksdagen.
Det har givits uttryck för den uppfattningen, att riskerna för skadeverkningar,
framför allt av mentalhygienisk art, av att barn i förskolåldem
bevistar filmföreställningar, är så allvarliga, att särskilda åtgärder
bör vidtagas. Utskottet finner för egen del problemet böra upp
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1956 3
märksammas. Vad beträffar de åtgärder, som kan tänkas för motverkande
av ifrågavarande olägenheter, har det synts utskottet, att de kan vara
av i huvudsak tre slag, nämligen stöd åt produktionen av goda barnfilmer,
upplysnings- och progagandaverksamhet samt lagstiftning.
Frågan om stöd åt bamfilmproduktionen är f. n. beroende på Kungl.
Maj :ts prövning. Utskottet har därför icke ansett sig böra här taga ståndpunkt
i frågan.
Vad gäller upplysnings- och propagandaverksamheten vill utskottet anföra
följande.
År 1948 bildades den s. k. barnfilmkommittén av ett stort antal organisationer,
bl. a. folkbildningsorganisationer, de politiska kvinnoorganisationerna,
lärarorganisationer, husmödrarnas och målsmännens riksorganisationer
m. fl. Kommittén, som inom sig tillsatt en barnfilmjury, arbetar
för att få fram bättre barnfilmer och för att minska besöksfrekvensen av
förskolbam på biograferna. Genom de anslutna organisationerna, cirkulärartiklar
och föredrag på olika platser i landet söker kommittén övertyga
föräldrarna om att de endast i undantagsfall bör låta barn före skolåldern
besöka biograferna. Bl. a. söker kommittén vidare genom rekommendationer,
som införes i dagspressen, hjälpa allmänheten i valet av
filmprogram för barnen. Den har även samarbete med biografägarnas
organisationer och med enskilda biografägare runt om i landet. I detta
sammanhang bör även nämnas de barnfilmklubbar som bildats på många
platser och som verkar för samma syften som bamfilmkommittén och i
samarbete med denna. Det kan vidare erinras om att Nordiska rådet utfärdat
en rekommendation om bildandet av en gemensam nordisk nämnd
för bamfilmfrågor.
Den upplysnings- och propagandaverksamhet som sålunda bedrives har
givit och torde, såvitt utskottet kunnat bedöma, kunna förväntas framdeles
ytterligare giva goda resultat. Det har för utskottet uppgivits, att
man på vissa platser under senare tid kunnat förmärka en minskning av
besöksfrekvensen på biograferna för barn under skolåldern och en tendens
till ökad benägenhet bland föräldrarna att göra barnen sällskap vid biografbesöken.
Utskottet har vid sina överväganden kommit till den uppfattningen,
att förutsättningarna för att genom upplysning åstadkomma
behövlig sanering av förhållandena på förevarande område är goda och
att i detta läge lagstiftningsåtgärder icke bör tillgripas. Utskottet finner
med hänsyn härtill icke skäl förorda den av motionärerna begärda utredningen.
Utskottet, som behjärtar motionärernas syfte att skydda förskolbar
-
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 8 år 1956
nen mot skadliga verkningar av biografbesök, får under åberopande av
vad ovan anförts hemställa,
att motionen II: 630 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 6 mars 1956
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
PATRIK SVENSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Andersson, Lars*, Jonsson, John
Wiktor*, fru Wallentheim, herrar Jansson, Erik, Persson, Johan, Holmqvist,
Lundström, Strandler, Svensson, Rikard, Nord* och fru Nilsson;
från andra kammaren: herrar Svensson i Alingsås, Gustafsson i
Bogla*, fru Svedberg, herrar Dickson*, Nordkvist i Kalmar*, Sehlstedt*,
Bark, Hammar, Andersson i Ronneby, Braconier, fru Andrén och herr
Börjesson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av fru Andrén och herr Hammar.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.