Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgning av frikretsområdena för telefonsamtal på landsbygden.
1956-03-06 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1956:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgning av frikretsområdena för telefonsamtal på landsbygden.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1955
5
Nr 9
Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckta
motioner om vidgning av frikretsområdena för telefonsamtal
på landsbygden.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 158 av fru Nilsson m. fl. och II: 210 av herrar Andersson i Björkäng
och Börjesson hemställes, att riksdagen må hos Kungl. Maj:t begära åtgärder
för att vidga frikretsområdena på landsbygden, så att varje ort
får lokala samtal till närmaste stad.
I motionerna anföres, att landsbygden är missgynnad i förhållande till
städerna i fråga om telefonkostnader. Då telefonkostnaderna kan minskas
vid fortskridande automatisering, borde det vara rimligt att vidga frikretsområdena
på landsbygden. Det vore en inte oväsentlig detalj i en positiv
befolkningspolitik.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från telestyrelsen
samt Landskommunernas förbund och Riksförbundet Landsbygdens folk
(RLF).
Telestyrelsen redogör för de åtgärder som de senaste åren vidtagits
för att åstadkomma en utjämning av telefonkostnaderna mellan
landsbygd och tätorter och framhåller, att en reell sänkning av telefonavgifterna
skett genom att taxorna ej behövt höjas trots penningvärdeförsämringen
och verkets ökade omkostnader.
Styrelsen meddelar vidare bl. a., att utredningar enligt Kungl. Maj:ts
bemyndigande pågår inom styrelsen rörande taxeproblem, sammanhängande
med övergången till helautomatisk drift. Dessa utredningar syftar
bl. a. till att klargöra om och i vilken utsträckning ytterligare åtgärder
kan och bör vidtagas för att minska telefonkostnaderna för landsbygdens
befolkning.
Såväl Landskommunernas förbund som RLF tillstyrker åtgärder för
successiv utjämning av telefonkostnaderna mellan land och stad.
Utskottet. I proposition till 1946 års riksdag angående förbättring av
landsbygdens telefonförhållanden (nr 219) förordade föredragande departementschefen
under hänvisning till förslag av 1944 års telefonkommitté
och telestyrelsen bl. a. åtgärder i syfte att giva alla abonnenter möjlighet
att utan särskild avgift telefonledes komma i förbindelse med den
plats, som i sådant sammanhang kunde betraktas som huvudort för bygden.
Genomförandet av dessa åtgärder vore emellertid ett arbete på lång
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1956
sikt. Det av departementschefen uppställda målet synes rätt nära ansluta
sig till motionärernas yrkande att varje ort skall få lokala samtal till
närmaste stad.
I anledning av propositionen bemyndigade riksdagen Kungl. Maj:t att
i huvudsaklig överensstämmelse med ovannämnda förslag låta vidtaga behövliga
åtgärder, och sådana har också i icke obetydlig utsträckning
kommit till stånd.
Landsbygdsbefolkningens berättigade krav på lättnader i sina telefonkostnader
har sålunda beaktats inom ramen för tillgängliga resurser,
ehuru det uppsatta målet ännu icke kunnat helt realiseras. Utskottet finner
naturligt att en viss otålighet ger sig till känna på orter, som ännu
icke fått sina telefonförhållanden i här ifrågavarande avseende ordnade
på ett tillfredsställande sätt. Det är därför enligt utskottets mening angeläget,
att 1946 års program fullföljes så snart som möjligt. Som framgår
av det föregående har telestyrelsen sin uppmärksamhet riktad på dessa
frågor, och man synes kunna förvänta att allteftersom förhållandena det
medger åtgärder successivt skall vidtagas för åstadkommande av ytterligare
lättnader.
Då man, enligt vad som ovan anförts, lär kunna emotse åtgärder, varigenom
motionärernas väsentliga syfte skulle bli i rimlig utsträckning
tillgodosett, torde någon riksdagens skrivelse i ärendet icke vara erforderlig.
Utskottet får därför hemställa,
att de likalydande motionerna I: 158 och II: 210 må anses
besvarade genom vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 6 mars 1956
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
PATRIK SVENSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Andersson, Lars*, Jonsson. John
Wiktor*, fru Wallentheim, herrar Jansson, Erik, Persson, Johan, Holmqvist,
Lundström, Strandler, Sörlin*, Nord* och fru Nilsson;
från andra kammaren: herrar Svensson i Alingsås, Gustafsson i
Bogla*, fru Sjöstrand, fru Svedberg, herrar Dickson*, Nordkvist i Kalmar*,
Sehlstedt*, Bark, Hammar, Andersson i Ronneby, Braconier* och
Börjesson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.