Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgning av frikretsområdena för telefonsamtal på landsbygden.

1956-03-06 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1956:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vidgning av frikretsområdena för telefonsamtal på landsbygden.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1955

5

Nr 9

Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckta

motioner om vidgning av frikretsområdena för telefonsamtal

på landsbygden.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 158 av fru Nilsson m. fl. och II: 210 av herrar Andersson i Björkäng

och Börjesson hemställes, att riksdagen må hos Kungl. Maj:t begära åtgärder

för att vidga frikretsområdena på landsbygden, så att varje ort

får lokala samtal till närmaste stad.

I motionerna anföres, att landsbygden är missgynnad i förhållande till

städerna i fråga om telefonkostnader. Då telefonkostnaderna kan minskas

vid fortskridande automatisering, borde det vara rimligt att vidga frikretsområdena

på landsbygden. Det vore en inte oväsentlig detalj i en positiv

befolkningspolitik.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från telestyrelsen

samt Landskommunernas förbund och Riksförbundet Landsbygdens folk

(RLF).

Telestyrelsen redogör för de åtgärder som de senaste åren vidtagits

för att åstadkomma en utjämning av telefonkostnaderna mellan

landsbygd och tätorter och framhåller, att en reell sänkning av telefonavgifterna

skett genom att taxorna ej behövt höjas trots penningvärdeförsämringen

och verkets ökade omkostnader.

Styrelsen meddelar vidare bl. a., att utredningar enligt Kungl. Maj:ts

bemyndigande pågår inom styrelsen rörande taxeproblem, sammanhängande

med övergången till helautomatisk drift. Dessa utredningar syftar

bl. a. till att klargöra om och i vilken utsträckning ytterligare åtgärder

kan och bör vidtagas för att minska telefonkostnaderna för landsbygdens

befolkning.

Såväl Landskommunernas förbund som RLF tillstyrker åtgärder för

successiv utjämning av telefonkostnaderna mellan land och stad.

Utskottet. I proposition till 1946 års riksdag angående förbättring av

landsbygdens telefonförhållanden (nr 219) förordade föredragande departementschefen

under hänvisning till förslag av 1944 års telefonkommitté

och telestyrelsen bl. a. åtgärder i syfte att giva alla abonnenter möjlighet

att utan särskild avgift telefonledes komma i förbindelse med den

plats, som i sådant sammanhang kunde betraktas som huvudort för bygden.

Genomförandet av dessa åtgärder vore emellertid ett arbete på lång

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 9 år 1956

sikt. Det av departementschefen uppställda målet synes rätt nära ansluta

sig till motionärernas yrkande att varje ort skall få lokala samtal till

närmaste stad.

I anledning av propositionen bemyndigade riksdagen Kungl. Maj:t att

i huvudsaklig överensstämmelse med ovannämnda förslag låta vidtaga behövliga

åtgärder, och sådana har också i icke obetydlig utsträckning

kommit till stånd.

Landsbygdsbefolkningens berättigade krav på lättnader i sina telefonkostnader

har sålunda beaktats inom ramen för tillgängliga resurser,

ehuru det uppsatta målet ännu icke kunnat helt realiseras. Utskottet finner

naturligt att en viss otålighet ger sig till känna på orter, som ännu

icke fått sina telefonförhållanden i här ifrågavarande avseende ordnade

på ett tillfredsställande sätt. Det är därför enligt utskottets mening angeläget,

att 1946 års program fullföljes så snart som möjligt. Som framgår

av det föregående har telestyrelsen sin uppmärksamhet riktad på dessa

frågor, och man synes kunna förvänta att allteftersom förhållandena det

medger åtgärder successivt skall vidtagas för åstadkommande av ytterligare

lättnader.

Då man, enligt vad som ovan anförts, lär kunna emotse åtgärder, varigenom

motionärernas väsentliga syfte skulle bli i rimlig utsträckning

tillgodosett, torde någon riksdagens skrivelse i ärendet icke vara erforderlig.

Utskottet får därför hemställa,

att de likalydande motionerna I: 158 och II: 210 må anses

besvarade genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 6 mars 1956

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

PATRIK SVENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Andersson, Lars*, Jonsson. John

Wiktor*, fru Wallentheim, herrar Jansson, Erik, Persson, Johan, Holmqvist,

Lundström, Strandler, Sörlin*, Nord* och fru Nilsson;

från andra kammaren: herrar Svensson i Alingsås, Gustafsson i

Bogla*, fru Sjöstrand, fru Svedberg, herrar Dickson*, Nordkvist i Kalmar*,

Sehlstedt*, Bark, Hammar, Andersson i Ronneby, Braconier* och

Börjesson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.