Betänkande i anledning av väckta motioner om viss ändring av förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.
1956-03-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1956:17, Betänkande i anledning av väckta motioner om viss ändring av förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.
Dokumentets text
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1956
Nr 17
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om viss ändring av förordningen angående beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst.
(2:a avd.)
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: 305 av herrar Magnusson och Birke samt II: 247 av herr
Hseggblom har hemställts, »att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
lag om ändring i vissa delar av kungl. förordningen den 30 november 1951
angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
(nr 763)
Härigenom förordnas, att 3 § kungl. förordningen den 30 november
1951 angående beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst
skall erhålla följande ändrade lydelse:
3 §•
Vad i denna förordning--— upptagna värde; samt intäkt av slutlig
avyttring av jordområde, som utgör resterande del av mark, vilken varit
föremål för yrkesmässig tomtstyckningsrörelse.
Beträffande---lös egendom.
(Se vidare anvisningarna.)
Denna förordning träder i kraft dagen efter det den utkommit av trycket
i Svensk författningssamling och skall tillämpas även beträffande 1955 års
taxering.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionen I: 305.
För att möjliggöra skattelindring beträffande s. k. ackumulerad inkomst
antog 1951 ars höstriksdag en förordning angående beräkning av statlig
inkomstskatt för sådan inkomst. Med ackumulerad inkomst förstås enligt
lörordningen inkomst, som åtnjutits ett visst beskattningsår men som hän
-
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 11 år 1956
för sig till minst två beskattningsår. För att inkomst skall anses hänförlig
till ett visst beskattningsår krävs, att intäkten t. ex. intjänats eller eljest
motprestation för densamma i någon form lämnas under ifrågavarande år.
Principen för den särskilda skatteberäkningen är, att den statliga inkomstskatten
icke skall utgå med högre belopp än som skulle ha utgått om de i
den ackumulerade inkomsten ingående intäkterna tagits till beskattning det
antal år, under vilka de intjänats eller å vilka de eljest belöper, dock högst
tio år. Om en skattskyldig under beskattningsåret 1955 åtnjutit ackumulerad
inkomst, som är hänförlig till beskattningsåren 1945—1954, skall
skatteberäkning vid 1956 års taxering ske som om inkomsten till lika stora
delar influtit under beskattningsåren 1946—1955. Skatteberäkningen sker
på enahanda sätt även om den år 1955 åtnjutna inkomsten exempelvis varit
hänförlig till beskattningsåren 1946—1955 eller 1940—1949 eller 1956—
1965. För det fall att utredning ej kan förebringas om det antal år ackumulerad
inkomst hänför sig till finnes en hjälpregel, enligt vilken skatteberäkningen
skall ske som om inkomsten hänför sig till tre år.
För att särskild skatteberäkning skall medgivas erfordras att den ackumulerade
inkomsten efter avdrag för avdragsgilla utgifter uppgått till minst
4 000 kronor och tillika utgjort minst 1/3 av den skattskyldiges till statlig
inkomstskatt taxerade inkomst för det beskattningsår, då den ackumulerade
inkomsten tages till beskattning.
Särskild skatteberäkning skall i princip kunna komma i fråga vid all
slags ackumulerad inkomst, men av praktiska skäl har dock vissa begränsningar
gjorts. De till rörelse hänförliga inkomster, för vilka särskild skatteberäkning
får ske, är bl. a. intäkt vid avyttring, i samband med överlåtelse
av rörelsen, av för stadigvarande bruk i rörelsen avsedda maskiner och
andra inventarier samt av varor och produkter i rörelsen, i sistnämnda
hänseende dock endast i den mån det influtna beloppet överstiger varornas
eller produkternas i räkenskaperna upptagna värde.
Skattskyldig får åtnjuta förmånen av särskild skatteberäkning först efter
ansökan härom. Sådan ansökan skall ställas till prövningsnämnden i det
län, där den skattskyldige skall taxeras till statlig inkomstskatt för det
taxeringsår, då inkomsten skall tagas till beskattning.
I de föreliggande motionerna har anförts i huvudsak följande. I samband
med våra städers och övriga tätorters snabba tillväxt förekomme i stor
utsträckning s. k. yrkesmässig tomtförsäljning, vilken beskattades i vanlig
ordning. På grund av köpeanbud från kommunen funne emellertid ofta den
som under några år bedrivit tomtstyckningsrörelse det motiverat att på en
gång sälja hela återstoden av det område som avdelats för rörelsen. En dylig
försäljning kunde föranledas av att vederbörande ägare önskade undgå
expropriation. Affären betraktades då såsom den sista affärshändelsen i
tomtstyckningsrörelsen, och hela köpeskillingen upptoges såsom intäkt under
ett och samma år. Inte minst på grund av penningvärdets fall framkomme
därvid ofta hög inkomst, som genom progressionen vid den stat
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1956
liga beskattningen till allra största delen indroges till det allmänna. Hade
däremot säljaren icke bedrivit tomtstyckningsrörelse och hade han innehaft
fastigheten mer än tio år eller förvärvat den genom arv eller liknande fång,
bortfölle all beskattning. En sådan skillnad i beskattningshänseende av två
rätt likartade fall vore inte motiverad. Härjämte försvårades i hög grad
kommunernas möjligheter att förvärva större sammanhängande tomtområden,
eftersom säljaren i allmänhet önskade erhålla kompensation av köparen
för den höga skattebelastningen. Köpeskillingarna bleve därför orimligt
höga för kommunernas del, samtidigt som staten erhölle skatteintäkter
som i realiteten betalades av kommunerna. Om förordningen angående
skatteberäkning för ackumulerad inkomst gjordes tillämplig på nu ifrågavarande
inkomster skulle missförhållandena bringas ur världen.
Utskottet. För att möjliggöra skattelindring beträffande s. k. ackumulerad
inkomst antog 1951 års höstriksdag förordningen om beräkning av
statlig inkomstskatt för sådan inkomst. Med ackumulerad inkomst förstås
enligt förordningen inkomst som åtnjutits ett visst beskattningsår men som
är hänförlig till minst två beskattningsår. Principen för den särskilda skatteberäkningen
är, att statlig inkomstskatt icke skall utgå med högre belopp
än som skulle varit fallet om de i den ackumulerade inkomsten ingående intäkterna
tagits till beskattning de år, de intjänats eller å vilka de eljest belöper.
I de föreliggande motionerna har yrkats att inkomst av tomtförsäljningsrörelse
måtte hänföras till sådan inkomst, varå nyssnämnda förordning om
särskild skatteberäkning är tillämplig, i det fall att inkomsten uppkommit
genom avyttring av tomtområde, som utgjort återstående del av den i tomtförsälj
ningsrörelsen ingående marken.
''Till stöd för yrkandet har i huvudsak anförts att i närheten av städer
och andra tätorter boende jordbrukare, som under några år sålt ett antal
tomter och beskattats därför såsom för inkomst av rörelse, ofta erhölle köpeanbud
från kommunen avseende hela återstoden av tomtområdet. I den
mån försäljning komine till stånd upptoges köpeskillingen till beskattning
under ett och samma år, därvid skattebelastningen på grund av progressionen
bleve hög. Genom att säljaren i sådana fall ofta betingade sig kompensation
av köparen för denna skattebelastning, tvingades kommunerna betala
orimligt höga köpeskillingar, om de ville förvärva tomtmark.
Utskottet vill framhålla att då förordningen om särskild skatteberäkning
för ackumulerad inkomst infördes man sökte i möjligaste mån tillgodose
principen att all slags ackumulerad inkomst skulle omfattas av förordningen.
Av praktiska skäl visade det sig emellertid nödvändigt att begränsa förordningens
tillämplighet, särskilt i fråga om inkomstarterna jordbruksfastighet
och rörelse. Bland de till rörelse hänförliga intäkter, för vilka särskild
skatteberäkning får ske, upptogs därvid intäkt vid avyttring, i samband
med överlåtelse av rörelse, av varor och produkter i rörelsen.
Huruvida förordningen om särskild skatteberäkning för ackumulerad in
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 17 år 1956 7
komst kan befinnas tillämplig å den inkomst, som uppkommer vid försäljningar
av den art motionärerna åsyftat, är en tolkningsfråga som* efter vad
utskottet inhämtat, bedömts olika av prövningsnämnderna men som, såvitt
utskottet kunnat finna, ännu icke kommit under prövning i högsta instans.
Det ankommer icke på utskottet att göra något uttalande angående tolkningen
av gällande bestämmelser på förevarande område. Först sedan det blivit
klarlagt huruvida enligt gällande rätt särskild skatteberäkning är medgiven
beträffande inkomster av ifrågavarande slag, bör ställning tagas till
frågan, om den i lagstiftningen gjorda avgränsningen på området kan anses
tillfredsställande. I avvaktan på vägledande avgöranden i praxis avstyrker
utskottet alltså de föreliggande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1: 305 av herrar Magnusson
och Birke samt II: 247 av herr Hseggblom om viss ändring
av förordningen angående beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 mars 1956
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon,
Gustaf Elofsson, Eriksson, Söderquist, Velander, Niklasson och Oscar Carlsson;
samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,
Sundström, Sjölin, Brandt, Vigelsbo, Allard, Kärrlander, Anderson i
Sundsvall och Nilsson i Bästekille.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.