Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgad skattefrihet för allmänna samlingslokaler.

1956-03-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1956:18, Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgad skattefrihet för allmänna samlingslokaler.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1956

Nr IS

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vidgad skattefrihet för allmänna samlingslokaler.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 306 av herrar Alvar Andersson och Mossberger samt II: 237

av herr Larsson i Luttra m. fl., har hemställts, att riksdagen måtte besluta

att till icke skattepliktig fastighet måtte hänföras fastighet, varå uppförts

allmän samlingslokal, samt att ägare av sådan fastighet måtte frikallas

från skattskyldighet för inkomst av fastigheten genom dess upplåtande för

sitt ändamål.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det

följande, hänvisa till motionen II: 237.

Enligt 5 § 1 mom. kommunalskattelagen undantages från skatteplikt

för garantibelopp — förutom vissa staten eller kommuner och andra menigheter

tillhöriga fastigheter — hl. a.: under punkten g) nykterhetsföreningars

byggnader, därest byggnaderna är avsedda för nämnda föreningars

verksamhet såsom sådana, samt under punkten h) sammanslutningar eller

enskilda tillhöriga kyrkobyggnader och bönehus, museer och s. k. soldathem.

Därest under bl. a. nämnda punkter angiven fastighet jämväl användes

för industriellt eller därmed jämförligt ändamål eller mot vederlag upplåtes

åt annan till begagnande, föreligger skatteplikt för däremot svarande del av

fastighetens värde.

Jämlikt 54 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen om statlig inkomstskatt

frikallas ägare av sådan fastighet, varom förmäles i 5 § 1 mom.

kommunalskattelagen, från skattskyldighet för inkomst av fastigheten genom

dess begagnande för de i samma moment avsedda ändamål.

Vid 1950 års riksdag väcktes motionsvis yrkanden av i huvudsak samma

innebörd som de i förevarande motioner framställda. I sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 36 avstyrkte 1950 års bevillningsutskott motionerna

under hänvisning till att Kungl. Maj:t genom beslut den 17 mars 1950

bemyndigat chefen för finansdepartementet att tillkalla sakkunniga med

uppdrag att inom departementet biträda med en teknisk revision av kommunalskattelagen

m. m. samt att enligt direktiven för de sakkunniga bl. a.

frågan om den kommunala fastighetsbeskattningen därvid skulle upptagas

till prövning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1956

9

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1950 års skattelagssakkunniga,

avlämnade den 12 februari 1953 en av dem verkställd utredning om fastighetsbeskattningen

(SOU 1953: 8), däri de sakkunniga föreslog en teknisk

omläggning av denna beskattning. De sakkunnigas förslag blev i allt väsentligt

genomfört genom lagstiftning vid 1953 års riksdag. Nyssnämnda

vid 1950 års riksdag uppmärksammade spörsmål hade ej upptagits till

närmare övervägande av de sakkunniga. Denna och vissa andra speciella

frågor om ändring i kommunalskattelagens detaljbestämmelser rörande

fastighetsbeskattningen förklarade sig de sakkunniga skola upptaga till

behandling senare.

Frågan om den procentsats, efter vilken statlig inkomstskatt borde påföras

vissa såsom ekonomiska föreningar registrerade ideella föreningar, därvid

särskilt på sådant sätt registrerade folketshusföreningar och bygdegårdsföreningar

åsyftades, var föremål för uppmärksamhet vid 1952 års riksdag.

I de likalydande motionerna 1:215 och 11:286 väcktes nämligen yrkande

om att skattesatsen för berörda föreningar måtte bestämmas till 15 % av

den beskattningsbara inkomsten, dvs. samma skattesats som gäller för

ideella föreningar, i stället för den för det dåvarande för ekonomiska föreningar

gällande skattesatsen av 32 %. I sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 50 avstyrkte 1952 års bevillningsutskott berörda motioner. Utskottet

erinrade därvid om att den i motionerna berörda frågan uppmärksammats

i samband med förarbetena till den år 1951 antagna lagen om ekonomiska

föreningar. I proposition nr 34 till 1951 års riksdag hade sålunda

chefen för justitiedepartementet anfört, att föreningar, som beviljats registrering

enligt den äldre föreningslagen men som enligt den nya lagen

vore att anse som ideella föreningar, även sedan den nya föreningslagen trätt

i kraft komme att beskattas såsom ekonomiska föreningar. De vore nämligen

såsom registrerade föreningar uttryckligen underkastade de för ekonomiska

föreningars beskattning gällande bestämmelserna och bleve enligt

övergångsbestämmelserna till den nya lagen alltjämt att betrakta såsom

ekonomiska föreningar. I propositionen hade även framhållits att, därest

erfarenheterna från den nya föreningslagens första tillämpningstid skulle

visa att behov förelåge av en särskild lagstiftning i syfte att möjliggöra

för folketshusföreningar och liknande föreningar att upplösas och ombildas

till ideella föreningar utan alltför betungande skattekonsekvenser,

frågan därom torde få upptagas till prövning. I det läge frågan sålunda

befunne sig ansåg utskottet att motionerna icke borde föranleda någon

riksdagens åtgärd. Det syntes dock utskottet önskvärt att frågan toges under

övervägande.

Vid 1954 års riksdag yrkades i motionen II: 268 skrivelse till Kungl.

Maj :t med begäran om en allmän översyn av gällande beskattningsbestämmelser

för organisationer som tillhandahåller allmänna samlingslokaler i

syfte att genomföra eu lindring i deras beskattning. I sitt i anledning av

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 16—18

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1956

motionen avgivna betänkande nr 55 erinrade 1954 års bevillningsutskott

till en början om att frågan om skattelättnader inom fastighetsbeskattningens

område för ifrågavarande organisationer vore föremål för överväganden

av 1950 års skattelagssakkunniga på sätt ovan angivits. Utskottet uttalade

vidare att utskottet i ett samtidigt avgivet betänkande nr 54 föreslagit

riksdagen att med smärre ändringar antaga ett i proposition nr 187 framlagt

förslag till skatt på fonderade vinstmedel (fondskatt). Med denna

skatt avsåges bl. a. att ernå en upplösning av fastighetsförvaltande företag.

Genom förslaget finge flertalet av de i motionen avsedda organisationerna,

som ägde fastighet genom aktiebolag eller ekonomisk förening, möjlighet

att på fördelaktigare villkor i skattehänseende än tidigare upplösa fastighetsföretaget.

Därest äganderätten till fastigheten därvid överfördes till en

ideell förening bleve vid taxeringen till statlig inkomstskatt den för sådana

föreningar gällande lägre skattesatsen av 15 procent tillämplig, varjämte

den dubbelbeskattning som av aktiebolag och ekonomisk förening förvärvad

inkomst i princip vore underkastad undvekes. Organisationer, för vilka ur

andra synpunkter hinder icke mötte mot en sådan upplösning av fastighetsföretaget,

kunde sålunda på antytt sätt erhålla en icke oväsentlig skattelättnad

vid den fortsatta inkomstbeskattningen. Under hänvisning till att

frågan om skattelättnader för berörda organisationer vore föremål för uppmärksamhet

av 1950 års skattelagssakkunniga samt att härjämte, därest

riksdagen antoge det i betänkandet omnämnda förslaget till förordning

om fondskatt, vissa av de avsedda organisationerna kunde erhålla skattelättnad

vid den framtida inkomstbeskattningen, uttalade utskottet att syftet

med motionen finge anses vara i huvudsak tillgodosett. Utskottet kunde

därför icke finna anledning föreligga att tillstyrka skrivelse till Kungl. Maj :t

i ämnet. Den förevarande motionen avstyrktes förty av utskottet.

Nyssnämnda av 1954 års bevillningsutskott i betänkande nr 54 tillstyrkta

förslag till förordning om fondskatt antogs av riksdagen. I förekommande

fall skall taxering till fondskatt regelmässigt ha skett år 1955. Jämväl ovanberörda

betänkande nr 55 år 1954 godkändes av riksdagen.

I detta sammanhang må anmärkas att den genom förordningen om fondskatt

givna möjligheten för fastighetsförvaltande aktiebolag eller ekonomiska

föreningar att överföra bolagens eller föreningarnas fastigheter i delägares

direkta ägo eller till en ideell förening på fördelaktiga villkor i beskattningshänseende

måste begagnas senast inom sex månader efter det beslut angående

taxering till sådan skatt vunnit laga kraft. Om ett företags taxering

till fondskatt år 1955 icke varit föremål för vederbörande prövningsnämnds

efter särskild prövning meddelade beslut, bör sådan överföring varom nu

är fråga ske senast den 31 december 1956 (se riksskattenämndens meddelande

år 1955 nr 6: 3).

Till stöd för de i de föreliggande motionerna framställda yrkandena

har bl. a. framhållits att man visserligen på många håll hade betydande svårigheter

att skaffa det kapital, som erfordrades att bygga en samlingslokal,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1956

men att dessa svårigheter vanligen inte vore större än att de kunde övervinnas.

Lån och bidrag kunde nämligen påräknas av statsmedel och i flertalet

fall lämnade dessutom de berörda kommunerna ekonomiskt stöd. De verkligt

stora svårigheterna uppstode då man skall finansiera de årliga driftkostnaderna

för samlingslokalen. Beträffande lokaler på landsbygden täckte

inkomsten av lokalhyror som regel inte mer än ca 1/3 av utgifterna. I vissa

fall kunde man genom biografdrift, kaférörelse eller dylikt täcka ytterligare

1/3, men vanligen måste mellan 1/3 och 2/3 av årsomkostnaderna för samlingslokalen

skaffas genom insamlingar, gåvoauktioner, lotterier m. m.

Samlingslokalerna vore nu i allmänhet belastade med mycket hög skuldsättning.

Det belopp som måste användas till de årliga amorteringarna på

statslån och andra lån beskattades sasom inkomst vid såväl statlig som kommunal

inkomstskatt. Det vore inkonsekvent, att skatt utginge för bygdegårdar

och Folkets hus, medan t. ex. nykterhetsrörelsens, kyrkliga och frikyrkliga

in. fl. samlingslokaler vore skattefria. Motionärerna erinrade om att

lolketshusförening, bygdegårdsförening och liknande sammanslutning genom

beslut av 1952 års riksdag erhållit befrielse från skyldighet att erlägga

gåvoskatt samt rätt att utgöra arvsskatt enligt lägre tariff än tidigare. Sedan

detta beslut fattades hade en betydande kostnadsstegring skett, varför svårigheterna

att finansiera de ifrågavarande lokalerna ytterligare ökat. Den av

motionärerna förordade skattefriheten borde omfatta allmänna samlingslokaler

enligt § 1 i Kungl. Maj :ts kungörelse om lån och bidrag av statsmedel

för anordnande av allmänna samlingslokaler (SFS 913/1942). Skattefriheten

borde gälla oavsett om samlingslokalen ägdes av kommun, ideell eller ekonomisk

förening, aktiebolag eller stiftelse, dock under förutsättning att

verksamheten icke tillgodosåge medlemmarnas eller ägarens ekonomiska intressen.

Utskottet. I de förevarande motionerna har yrkats, att riksdagen måtte

besluta sådana ändringar i gällande skattelagstiftning att till icke skattepliktig

fastighet måtte hänföras fastighet, varå uppförts allmän samlingslokal,

samt att ägare av sådan fastighet måtte befrias från skatt för inkomst

av fastigheten genom fastighetens begagnande för avsett ändamål.

Såsom motionärerna framhållit har riksdagen tidigare genomfört vissa

skattelättnader för sammanslutningar, som har till främsta uppgift alt tillhandahålla

allmän samlingslokal. Sålunda beslöts vid 1952 års riksdag den

ändringen av arvsskatteförordningen, att folkelshusförening, bygdegårdsförening

och liknande sammanslutning befriades från erläggande av gåvoskatt

och förklarades skola utgöra arvsskatt enligt lägre tariff än tidigare. Såvitt

avser inkomstbeskattningen har riksdagen, såsom framgår av den ovan lämnade

redogörelsen, vid flera tillfällen haft att ta ställning till frågan om

skattelättnader för ägare av allmänna samlingslokaler. Bl. a. framställdes i

två vid 1950 års riksdag väckta motioner yrkande av i huvudsak samma

innebörd som i de nu föreliggande motionerna. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 36 avstyrkte 1950 års bevillningsutskott motionerna under

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 18 år 1956

hänvisning till att frågan om den kommunala fastighetsbeskattningen vore

föremål för utredning av 1950 års skattelagssakkunniga. De sakkunniga har

sedermera avlämnat en av dem verkställd utredning om fastighetsbeskattningen.

På grundval av denna utredning genomfördes vid 1953 års riksdag

en teknisk omläggning av fastighetsbeskattningen. Nyssnämnda vid 1950 års

riksdag uppmärksammade spörsmål hade ej upptagits till närmare övervägande

av de sakkunniga. Denna och vissa andra speciella frågor om ändring

i kommunalskattelagens detaljbestämmelser rörande fastighetsbeskattningen

förklarade sig de sakkunniga skola upptaga till behandling senare.

Frågan om skattskyldigheten för inkomst av allmän samlingslokal genom

dess begagnande för avsett ändamål bör enligt utskottets mening icke lämpligen

upptagas till prövning annat än i samband med frågan om befrielse

för den ifrågavarande fastigheten från garantiskatt. Skattelagstiftningen är

nämligen i förevarande avseende så utformad att skattefriheten för fastighetsinkomsten

i första hand är beroende av om fastigheten är undantagen från

skatteplikt eller ej. Frågan om och i vilken utsträckning fastighet, varå uppförts

allmän samlingslokal, kan hänföras till icke skattepliktig fastighet är

— i likhet med ett flertal andra likartade spörsmål — alltjämt föremål för

utredning av 1950 års skattelagssakkunniga. Då samtliga hithörande frågor

bör upptagas till prövning i ett sammanhang anser utskottet en författningsändring

av den begränsade räckvidd, som yrkats i de föreliggande motionerna,

icke böra komma i fråga. På grund härav avstyrker utskottet motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskotLet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 306 av herrar Alvar Andersson

och Mossberger samt II: 237 av herr Larsson i Luttra

m. fl. om vidgad skattefrihet för allmänna samlingslokaler

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 mars 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon,

Gustaf Elofsson, Eriksson, Söderquist, Velander, Niklasson och Oscar Carlsson;

samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby,

Sundström, Sjölin, Brand t, Vigelsbo, Allard, Kollberg, Kärrlander och Nilsson

i Bästekille.

560466 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.