Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en omprövning och ett uppskov beträffande tidpunkten för den planerade försöksverksamheten med spritutskänkning utan måltidstvång». Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionerna 1:8, I: 315 och II: 248.
1956-03-13 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,9 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1956:19, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en omprövning och ett uppskov beträffande tidpunkten för den planerade försöksverksamheten med spritutskänkning utan måltidstvång». Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionerna 1:8, I: 315 och II: 248.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1956
1
Nr 19
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
angående vissa ändringar i rusdrgcksförsäljningsfäror
dningen m. m.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 8 av herr Eliasson och II: 15 av herr Larsson
i Luttra, vari hemställts, »att riksdagen för sin del ville besluta sådan
ändring i rusdrycksförsäljningsförordningen att den i 19 § föreskrivna åldern
för omhud vid spritinköp höjes från 18 till 21 år»;
2) motionen I: 315 av herr Bengtson, vari hemställts, »att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och
förslag beträffande undantagande av en söckendag i veckan från all försäljning
och utskänkning av spritdrycker i enlighet med vad som i motionen
har anförts»; ävensom
3) motionen 11:248 av herr Hamrin m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om en omprövning och ett
uppskov beträffande tidpunkten för den planerade försöksverksamheten
med spritutskänkning utan måltidstvång».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna 1:8, I: 315 och II: 248.
Vid 1954 års riksdag fattades, på grundval av proposition nr 151 och särskilda
utskottets utlåtande nr 1, beslut om nya riktlinjer för den framtida
nykterhetspolitiken, varvid bl. a. en ny försälj ningslagstiftning för alkoholdrycker
antogs, som trätt i kraft den 1 oktober 1955. Såvitt avser tillhandahållandet
av rusdrycker har förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående
försäljning av rusdrycker ersatts av rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 521). De genomförda åtgärderna innebär bl. a. att
motbokssystemet avskaffats och ersatts av en i princip fri inköpsrätt för
den som kommit till myndig ålder. Rörande innebörden av de nya bestämmelserna
må i förevarande sammanhang anföras följande.
Inköp av rusdrycker kan nu liksom tidigare ske genom ombud. Rusdrycker
får dock icke utlämnas till den som kan antagas ej ha fyllt 18 år (19 §
2 st.). Härav torde följa att ombudet behöver styrka sin ålder endast där
för sälj ningspersonalen misstänker att ombudet ej uppnått den föreskrivna
åldern. Härutinnan överensstämmer de nya bestämmelserna med de tidigare
gällande.
1 BihamJ till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 19
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1956
Vad angår tiderna för tillhandahållandet av rusdrycker har en utsträckning
skett av expeditionstiderna för utminuteringsställena till huvudsaklig
överensstämmelse med tiderna för öppethållande för handeln i allmänhet.
Utminuteringsställena skall i regel hålla öppet å söckendagar mellan klockan
9 och klockan 18, dock att å dag före sön- eller helgdag utminutering
ej må fortgå längre än till klockan 16 (16 §). Beträffande tiderna för utskänkningen
gäller väsentligen detsamma som enligt den äldre ordningen.
Rusdrycker må sålunda utskänkas från klockan 12 — å sön- och helgdagar
dock klockan 13 — till som regel klockan 22 (47 § 1 och 2 inom.).
Det må i förevarande sammanhang anmärkas, att Kungl. Maj :t i ovannämnda
proposition nr 151 förordade, att utskänkning av spritdrycker och
starköl ej skulle få ske förrän klockan 16 å söckendagar och klockan 14 å
sön- och helgdagar. Motivet härtill var att en dylik reglering ansågs främja
strävandena att göra arbetsdagen spritfri. Förslaget godtogs dock icke av
riksdagen. Särskilda utskottet anförde i denna fråga bl. a. följande.
Utskottet kan i allo instämma i önskemålen att så långt möjligt göra arbetsdagen
spritfri. Kungl. Maj :ts förslag synes emellertid ägnat att inge
vissa betänkligheter. De nya bestämmelserna är av förhållandevis ingripande
art och risken för kontrasuggestiva verkningar kan icke uteslutas.
Ett särskilt skäl att befara sådana verkningar torde ligga däri att bestämmelserna
icke tar hänsyn till de betydande befolkningsgrupper — icke
minst på landsbygden -— som över huvud icke har tillgång till spritutskänkningsställen
eller har annan arbetstid än den vanliga. Kontrollen av bestämmelsernas
efterlevnad skulle sannolikt även erbjuda svårigheter.
Med hänsyn härtill finner sig utskottet icke kunna tillstyrka Kungl.
Maj:ts förslag. Utskottet får i stället, med biträdande av vissa motioner,
föreslå att tiden för utskänkning av rusdrycker enhetligt bestämmes till
klockan 12 å vardagar och klockan 13 å sön- och helgdagar. Bestämmelsen
i förslagets 47 § 1 mom. har jämkats i enlighet härmed.
I den nya försäljningsförordningen har måltidstvånget i princip bibehållits
som utskänkningsrestriktion. Sålunda må enligt 46 § 2 mom. 1 st. spritdrycker
och starköl utskänkas endast i samband med måltid. Emellertid
har anordningar vidtagits i syfte att möjliggöra en försöksverksamhet med
utskänkning av spritdrycker och starköl utan inåltidstvång. Enligt 46 § 2
mom. 3 st. må nämligen Konungen beträffande utskänkningsställen på
viss ort eller inom visst område för rättiglietsinnehavare som gör ansökan
därom medgiva undantag från stadgandet om måltidstvång. Rörande denna
försöksverksamhet anförde departementschefen bl. a. följande.
Under en första kortare försöksperiod om ett å två år bör måltidsfri utskänkning
tillåtas endast på ett fåtal välskötta restauranger i några mindre
eller medelstora orter med någorlunda väl avgränsat uppland. Storstäderna
med deras speciella problem synes icke böra medtagas. Denna första del av
försöksverksamheten bör endast avse att utröna om en måltidsfri utskänkning
över huvud taget låter sig genomföra utan risker ur nykterhetssynpunkt.
Visar det sig att sådana risker föreligger, bör självfallet verksamheten
upphöra.
Blir åter erfarenheterna goda, bör en försöksverksamhet i vidgad omfattning
börja, som direkt tar sikte på alt utröna hur ett generellt slopande av
3
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1956
måltidstvånget skulle utfalla. Försöksverksamheten bör i första hand vidgas
till samtliga välskötta spritrestauranger på de ifrågavarande orterna.
Så småningom kan även andra orter, däribland någon storstad medtagas.
Denna del av försöksverksamheten måste, för att ge underlag för en riktig
bedömning, pågå ganska lång tid.
Ur nykterhetssynpunkt torde det vara erforderligt att förbinda medgivande
till måltidsfri utskänkning med vissa villkor. Dessa bör emellertid,
såsom flertalet remissorgan framhållit, ej göras så stränga att försöksverksamheten
icke ger en rättvisande bild av en eventuell framtida generell ordning
med måltidsfri utskänkning. Det är även angeläget att på detta område
undvika sådana detaljregleringar som eljest kunnat utmönstras i departementsförslagen.
Vid riksdagsbehandlingen gjordes beträffande den föreslagna anordningen
den ändringen att medgivandet icke skulle avse visst utskänkningsställe
utan meddelas generellt för viss ort eller visst område för rättighetsinnehavare,
som ansökte därom. Ett motionsyrkande om riksdagsskrivelse med
hemställan att den föreslagna försöksverksamheten icke måtte komma till
stånd föranledde ingen riksdagens åtgärd. Särskilda utskottet uttalade härutinnan
bl. a. följande.
Den av departementschefen förordade försöksverksamheten med måltidsfri
spritutskänkning innebär eu viktig nyhet. Utskottet finner i likhet med
departementschefen att en sådan verksamhet bör igångsättas och kan icke
dela de i motionen II: 550 anförda betänkligheterna. Förslaget biträdes alltså
i princip av utskottet. Beträffande försöksverksamhetens utformning synes
det dock vara skäl att något avvika från propositionen.
Departementschefen har tänkt sig att försöksverksamheten skulle ske i
olika etapper. Under en första kortare försöksperiod om ett å två år skulle
måltidsfri utskänkning tillåtas på ett fåtal välskötta restauranger i några
mindre eller medelstora orter. Om erfarenheterna härav bleve goda, borde
försöksverksamheten under en andra etapp vidgas till samtliga välskötta
spritrestauranger på de ifrågavarande orterna. Så småningom kunde även
andra orter, däribland någon storstad, medtagas.
Enligt utskottets mening skulle den första etappen av försöksverksamheten
ge föga av värde. Man torde på förhand kunna räkna med att en måltidsfri"
spritutskänkning av denna starkt begränsade omfattning icke blir
representativ.
Vilka verkningar ett framtida slopande av måltidstvånget kan få, visar
sig först om försöksverksamheten får avse alla spritrestauranger inom ett
lokalt begränsat område. Verksamheten bör redan från början ges denna
större omfattning.
I överensstämmelse härmed föreslår utskottet ändring i 46 § 2 mom.
andra stycket förslaget till rusdrycksförsäljningsförordning, så att medgivandet
icke skall avse visst utskänkningsställe utan meddelas generellt för
viss ort eller visst område för rättighetshavare som gör ansökan därom.
Tidpunkten för försöksverksamhetens igångsättande har i viss mån lämnats
öppen i propositionen. Denna fråga torde också vara av den natur att
den bör prövas på ett senare stadium. Måhända kan det visa sig lämpligt
att försöksverksamheten börjar först någon lid efter den nya lagstiftningens
ikraftträdande.
Genom beslut den 30 december 1955 har Kung]. Maj:t förordnat, att förberedande
åtgärder för försöksverksamhet med utskänkning av spritd rycker
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1956
och starköl utan samband med måltid skall vidtagas med avseende å följande
orter eller områden, nämligen Växjö, Borgholm, Visby jämte Slite köping,
Simrishamn, Höganäs jämte Brunnby och Väsby kommuner, Varberg,
Strömstad, Borås, Karlstad jämte Hammarö köping samt Östersund jämte
Frösö köping. Kungl. Maj :t har tillika anmodat vederbörande intendenter
för utskänkningsärenden att härom underrätta vederbörande rättighetsinnehavare
samt att senast den 30 april 1956 till finansdepartementet inkomma
med ansökningar från rättighetsinnehavare inom nämnda orter eller områden,
vilka hos intendenten gör ansökan om tillstånd att anordna nu avsedd
utskänkning, ävensom med införskaffad utredning, yttranden från vederbörande
rådgivande nämnd och egna utlåtanden.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.
I de likalydande motionerna 1:8 och 11:15 framhåller motionärerna
att det i synnerhet på större orter torde vara nära nog ogörligt för
personalen i utminuteringsbutikerna att, när sprit inköptes genom ombud,
kontrollera den företedda fullmakten, vare sig i fråga om dess äkthet eller
beträffande köparens ålder. Då ombuden i allmänhet icke heller behövde
styrka, att de uppnått föreskriven ålder, torde det tyvärr ej så sällan förekomma
att ungdomar under 18 år genom att själva skriva fullmakt från
fingerad köpare komme över spritdrycker. Att helt stävja detta förfarande
torde icke vara möjligt utan att införa rigorösa kontrollåtgärder. Men de
illegala förvärven av spritdrycker kunde i viss utsträckning försvåras, om
minimiåldern för ombud vid spritinköp höjdes till 21 år. Genom en sådan
åtgärd tvingades i vart fall de yngsta spritmissbrukarna att vända sig till
äldre kamrater för att få sprit. Då med större mognad i allmänhet torde
följa mindre benägenhet att tillhandagå underåriga med spritinköp, syntes
den föreslagna åtgärden utgöra ett verksamt medel vid bekämpandet av
spritmissbruket bland ungdomen. Häremot torde icke med fog kunna göras
gällande, att en höjning av åldersgränsen för berörda ombud skulle otillbörligt
försvåra de vuxnas spritinköp.
Till stöd för yrkandet i motionen 1:315 uttalar motionären att
alkoholens skadeverkningar i vårt land vore förfärande och att man med
alla medel borde försöka minska alkoholkonsumtionen. Olika möjligheter
hade därvid diskuterats och prövats. En av dessa vore att begränsa tiden
för inköp eller över huvud taget möjligheten till konsumtion. Redan nu
funnes för utskänkningen på restauranger vissa tidsbegränsningar. Dessa
hade säkerligen varit till stora nytta, även om de vållat vissa svårigheter vid
tillämpningen. En enkel och radikal väg för att med tidsbegränsning minska
konsumtionen vore att helt frilägga en söckendag i veckan från både försäljning,
servering och varje annan form av möjlighet till spritinköp. Effekten
av en sådan åtgärd kunde diskuteras, men den skulle sannolikt
medföra en avsevärd konsumtionsminskning. Mot förslaget kunde invändas,
att man inte skulle ändra på alkohollagstiftningen just nu, då de genom
-
5
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1956
gripande förändringar, som företagits den 1 oktober 1955, ännu inte hunnit
verka. Frågan om en dags friläggande i veckan från all spritförsäljning
torde dock behöva utredas i sina försälj ningstekniska och andra konsekvenser,
varför det dröjde något, innan förslaget kunde genomföras.
I motionen 11:248 framliålles, att det allmänna nykterhetstillståndet
allvarligt försämrats under tiden efter den nya lagstiftningens ikraftträdande.
Om denna försämring komme att ytterligare accentueras eller
om den kunde förväntas vara av övergående natur finge framtiden utvisa.
Emellertid ville det i detta ytterligt labila läge synas som om det välbetänkta
i den planerade försöksverksamheten med spritutskänkning utan måltidstvång
starkt kunde ifrågasättas. Motionärerna funne tidpunkten för en
experimentverksamhet av den karaktär det här vore fråga om synnerligen
olyckligt vald och ansåge det angeläget, att en omprövning i denna sak komme
till stånd. Att urvalet av platser, som skulle komma i fråga för eu
försöksverksamhet, kommit att omfatta utpräglade turiststråk med allt
vad detta innebure av risker även ur trafiksäkerhetssynpunkt syntes vara
ytterligare ett skäl för tveksamhet beträffande lämpligheten av den projekterade
anordningen. Skulle en försöksverksamhet med måltidsfri spritutskänkning
alls komma till stånd, varom meningarna med fog kunde vara
delade, borde experimentet sättas in vid en tidpunkt, då riskerna ur nykterhetssynpunkt
tedde sig mindre än vad som i dag vore fallet, och tillika
så anbringas att sagda risker i görligaste mån begränsades.
Representanter för kontrollstyrelsen och Nya systemaktiebolaget har inför
utskottet lämnat vissa upplysningar i det föreliggande ärendet.
Utskottet har ansett lämpligt att i förevarande sammanhang redovisa visst
för utskottet tillgängligt material rörande utvecklingen av försäljningen av
rusdrycker, Öl och läskedrycker efter den 1 oktober 1955 ävensom vissa uppgifter
om omhändertaganden för fylleri.
Beträffande rusdryckshandelns utveckling under sista kvartalet
1 9 5 5 må anföras följande.
Nya systemaktiebolagets totala kvantitativa försäljning av spritdrycker i
utminutering och till utskänkning ökade under 4:e kvartalet 1955 med 33 %
i jämförelse med samma period 1954. Sammanlagt såldes 15 898 000 liter
mot 11 970 000 liter, vilket innebär en ökning med 3 928 000 liter.
Ökningen har relativt sett varit störst i Värmlands län med 49 %, i Västerbottens
län med 46 %, i Norrbottens län och Stockholms stad med 44 %
samt i Stockholms län och Jönköpings län med 42 %. Minst var ökningen i
Hallands län med 17 %, i Blekinge län med 19 %, i Malmöhus län med 20 %,
i Kristianstads län med 21 %, i Kronobergs län med 22 % och i Södermanlands
län med 24 %. I Göteborgs stad uppgick ökningen till 24 % och i
Malmö stad till 21 %.
För att få en mera allsidig bild av utvecklingen bör de redovisade procentuella
ökningarna av spritförsäljningen ses mot bakgrunden av konsumtionen
per invånare i resp. län. Därvid kan konstateras, att Stockholms stad
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1956
redovisar den högsta konsumtionen eller 3,57 liter per invånare under 4:e
kvartalet 1955 mot 2,48 liter samma tid 1954. Därnäst följer Stockholms län
med 3,13 resp. 2,20 liter, Göteborgs och Bohus län med 3,06 resp. 2,39 liter,
Malmöhus län med 2,37 resp. 1,98 liter, Hallands län med 2,27 resp. 1,94 liter
och Gävleborgs län med 2,07 resp. 1,54 liter. Den lägsta konsumtionen per
invånare visar Västerbottens län med 1,26 liter under 4:e kvartalet 1955 mot
0,86 liter samma tid 1954, Kronobergs län med 1,39 resp. 1,14 liter, Skaraborgs
län med 1,51 resp. 1,18 liter, Kristianstads län med 1,55 resp. 1,30
liter, Jönköpings län med 1,56 resp. 1,10 liter och Jämtlands län med 1,61
resp. 1,21 liter.
Västerbottens län och Jönköpings län, vilka tillhör den grupp av sex län
som hade den procentuellt sett största försäljningsökningen, har alltså fortfarande
i förhållande till landet i övrigt låga konsumtionssiffror per invånare
— Västerbottens län alltjämt den lägsta i riket — beroende på att
dessa län före den 1 oktober 1955 hade den minsta försäljningen i förhållande
till folkmängden, nämligen 0,86 resp. 1,10 liter per invånare. Medelkonsumtionen
per invånare för hela landet utgjorde för 4:e kvartalet 1955 2,20
liter mot 1,66 liter under samma period 1954.
Ser man på försäljningen av spritdrycker i utminuteringen och till restauranger
var för sig kan konstateras, att utminuteringen visar ökning med
4 412 000 liter eller 42 %, medan försäljningen till restauranger gått tillbaka
med 484 000 liter eller 35 %.
Den kvantitativa vinförsäljningen i utminutering och till utskänkning utgjorde
under 4:e kvartalet 1955 4 123 000 liter mot 4 908 000 liter motsvarande
kvartal 1954. Nedgången uppgår till 785 000 liter eller 16 %.
Störst var minskningen i Västerbottens län med 33 %, i Norrbottens län
med 28 %, i Värmlands län med 27 %, i Jönköpings län med 26 %, i Älvsborgs
län med 25 % och i Kalmar län med 23 %. Den minsta nedgången
redovisades i Malmöhus län med 5 %, i Uppsala län med 8 %, i Örebro län
med 10 % samt i Blekinge län, Östergötlands län och Västmanlands län med
vardera 11 %. I Stockholms stad var minskningen av den totala vinförsäljningen
17 %, i Göteborgs stad 14 % och i Malmö stad 6 %.
Den kvantitativa försäljningen av starköl under 4:e kvartalet 1955 såväl i
utminutering som till utskänkning uppgick till 24,2 milj. förpackningsenheter
om ca 1/3 liter, varav något mer än hälften hänförde sig till oktober, och
återstående del av försäljningen fördelade sig ungefär lika mellan november
och december månader.
I fråga om utvecklingen under januari 1956 ökade den volymmässiga
försäljningen av spritdrgcker med 40 % i jämförelse med samma månad
1955. Sammanlagt såldes 4 167 000 liter mot 2 980 000 liter, vilket innebär
en ökning med 1 187 000 liter. Såsom ovan nämnts var försäljningen under
4:e kvartalet 1955 33 procent större än under samma period 1954.
Ökningen har relativt sett varit störst i Värmlands län med 54 %, i Västerbottens
län med 53 %, i Stockholms och Jönköpings län med 52 % samt i
Norrbottens län med 51 %. ökningen var minst i Kronobergs län med 26 %,
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1956 7
Blekinge län med 27 %, Hallands län med 28 % samt Malmöhus län och
Jämtlands län med 29 %. I Stockholm var ökningen av den totala spritförsäljningen
46 %, i Göteborg 36 % och i Malmö 31 %.
Ser man på försäljningen av spritdrycker i utminuteringen och till restauranger
var för sig finner man, att utminuteringen visar ökning med 1 302 000
liter eller 50 (42) %, och att försäljningen till restauranger gått tillbaka med
115 000 liter eller 32 (35) %. Siffrorna inom parentes avser motsvarande
procenttal för 4:e kvartalet 1955.
Den totala volymmässiga vinförsäljningen i utminuteringen och till restauranger
uppgick under januari 1956 till 898 000 liter mot 1 109 000 liter under
januari 1955. Nedgången utgör 211 000 liter eller 19 procent mot 16 procent
under 4:e kvartalet 1955.
Minskningen var störst i Örebro län och Norrbottens län med 37 %, i Västerbottens
län med 35 %, i Kronobergs län med 32 % och i Värmlands län
med 30 %. Blekinge län och Malmöhus län redovisar en ökning med några
tiondels procent — alltså praktiskt status quo. I övrigt redovisas den minsta
nedgången för Kristianstads län med 3 %, för Östergötlands län med 4 %
samt för Västmanlands län och Uppsala län med 8 %. I Stockholm minskade
den totala vinförsäljningen med 23 % och i Göteborg med 11 % men ökade
i Malmö med 0,4 %.
Den totala försäljningen av starköl uppgick under januari till 2,6 milj. förpackningsenheter
om ca 1/3 liter.
Totalkonsumtionen av Öl och läskedrycker under tiden oktober
1955—januari 1956 utvisar endast smärre avvikelser från konsumtionen för
motsvarande period ett år tidigare. Sålunda redovisas av kontrollstyrelsens
statistiska avdelning följande uppgifter om denna konsumtion.
År och månad
Öl
1000-tal liter
Läskedrycker
1 000-tal liter
oktober
1955.........
....... 14 770
13 160
»
1954.........
....... 15 281
11806
november 1955.........
....... 14170
14 758
»
1954.........
....... 14 565
13118
december
1955.........
....... 17 870
20 239
»
1954.........
....... 20 238
19 464
januari
1956.........
....... 13163
14 832
»
1955.........
....... 13 011
12 366
För utskottet har även varit tillgängliga uppgifter angående omhändertaganden
för fylleri i städerna under den aktuella perioden,
vilka uppgifter sammanställts i tablån i en vid detta betänkande fogad
Bilaga.
Utskottet. I de föreliggande motionerna yrkas vissa inskränkningar med
avseende å den vid 1954 års riksdag genomförda ordningen för tillhandahållande
av rusdrycker. Sålunda hemställes i de likalydande motionerna I: 8
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1956
och II: 15 att åldersgränsen vid inköp av spritdrycker genom ombud höjes
trån 18 till 21 år. I motionen 1:315 yrkas riksdagsskrivelse med begäran
om skyndsam utredning rörande spörsmålet att undantaga en söckendag
i veckan från utminutering och utskänkning av spritdrycker. Slutligen har
i motionen 11:248 framställts yrkande av innebörd att riksdagen skulle i
skrivelse till Kungi. Maj :t anhålla om uppskov med igångsättandet av den
planerade försöksverksamheten med spritutskänkning utan måltidstvång
samt en omprövning av denna fråga. I motionerna uttryckes mer eller mindre
starkt uttalad oro för utvecklingen rörande spritkonsumtionen i landet.
Med de vid 1954 års riksdag fattade besluten på nykterhetslagstiftningens
område tog statsmakterna ställning till ett sedan många år grundligt förberett
nykterhetspolitiskt reformprogram. De ingående övervägandena av
hithörande frågor motsvaras av sakens stora sociala betydelse; nämnda lagstiftning,
som trätt i kraft den 1 oktober 1955, kan förvisso betecknas som
en av de viktigaste under senare år.
Även om såsom antytts reformen föregåtts av ett synnerligen omfattande
utredningsarbete ligger det i sakens natur att man på förevarande område
hade att ta ställning till problem, där faktorer främst av psykologisk art i
brist på erfarenhetsrön var svåråtkomliga för mera säker analys. I vissa
hänseenden kan sägas att den slutliga utformningen av bestämmelserna lämnats
öppen i avvaktan på närmare erfarenheter. Detta är fallet bl. a. i fråga
om det s. k. maltidstvanget, som i princip bibehölls i den nya lagstiftningen
men beträffande vilket man beslöt genomföra en försöksverksamhet i viss
omfattning med spritutskänkning utan samband med måltid i syfte att erhålla
närmare erfarenhet rörande verkningarna av en sådan anordning.
Det förutsattes därvid att dylika erfarenheter icke skulle kunna vinnas
utan en successivt utbyggd försöksverksamhet under förhållandevis lång
period. Även beträffande reformen i dess helhet torde kunna sägas att, i
högre grad än vad som gäller i fråga om lagstiftningsåtgärder i allmänhet,
erfarenheterna av dess verkningar måste tillmätas särskild tyngd och därför
måste följas med oavlåtlig uppmärksamhet. Det må emellertid konstateras,
att hittills alltför kort tid förflutit för att man skall kunna bilda sig någon
klarare uppfattning om reformens verkningar. Vid lagstiftningens genomförande
förutsågs under en övergångsperiod en ökning av alkoholkonsumtionen
och alkoholmissbruket, om vars omfattning eller utsträckning i tiden
några förutsägelser dock icke kunnat göras. Det material som nu föreligger
bestyrker i huvudsak den utveckling som sålunda kunnat förutses.
Några vidare slutsatser av väsentlig betydelse torde nu icke kunna dragas.
Det står för utskottet klart, att ändringar i den genomförda ordningen
på förevarande område under en övergångstid icke utan tvingande skäl bör
vidtagas. Denna inställning förefaller utskottet naturlig inte endast med
hänsyn till den ingående behandling, som vid lagstiftningens tillkomst ägnats
hithörande frågor, utan jämväl från den synpunkten att det ter sig som
ett intresse i första hand att erfarenheterna av reformens verkningar får
göras till föremal för ett samlat övervägande. Även om de svnpunkter som
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1956 9
framkommit i de föreliggande motionerna icke kan sägas stå i strid med
angivna principiella inställning, har de däri framförda yrkandena — detta
gäller särskilt motionerna I: 315 och II: 248 — sådan innebörd att ett bifall
därtill skulle framstå som väsentliga avsteg från de överväganden, på
vilka de genomförda åtgärderna byggts.
Vad till en början angår yrkandet i motionen II: 248 om en omprövning
av den planerade försöksverksamheten med måltidsfri spritutskänkning vill
utskottet erinra om att denna fråga, såsom framgår av den tidigare lämnade
redogörelsen, var föremål för ingående prövning vid 1954 års riksdag,
som uppdrog åt Kungl. Maj :t att vid lämplig tidpunkt efter lagstiftningens
ikraftträdande ta initiativ till den ifrågavarande försöksverksamhetens
igångsättande. Såsom ock framhållits i motionen har Kungl. Maj :t numera
vidtagit förberedande åtgärder härför. Enligt utskottets mening är det uppenbart,
att den hittillsvarande utvecklingen icke företett sådana avvikelser
från vad som kunnat förutses vid den ifrågavarande försöksverksamhetens
beslutande att en omprövning av denna fråga på sätt förordas i motionen
kan anses påkallad, en åtgärd som i själva verket skulle innebära
att riksdagen, innan anordningen prövats, skulle återtaga det Kungl. Maj :t
givna bemyndigandet. Tvärtom visar tillgängliga uppgifter, att utvecklingen
på utskänkningens område löpt i lugna banor. En påtaglig nedgång har skett
i spritkonsumtionen på restaurangerna. Med det anförda avstyrker utskottet
motionen II: 248.
I det i motionen I: 315 förordade försäljningsförbudet en dag i veckan
ser motionären ett verksamt medel att nedbringa den i vårt land alltför
höga alkoholkonsumtionen. Med anledning härav vill utskottet framhålla
att den nya lagstiftningens syfte på längre sikt är att främja en utveckling
mot minskning av konsumtionen och missbruk av alkohol. Huvudvikten har
därvid lagts på positiva åtgärder såsom upplysning, undervisning, ungdomssociala
åtgärder samt en förbättrad vård av alkoholskadade. Lagstiftningen
om försäljning av alkoholhaltiga drycker har utformats med sikte på att
lagstiftningen på bästa sätt skall stödja dessa åtgärder. Härvid har man
ansett att en lagstiftning, som ger ökad frihet åt den enskilde och på honom
lägger ett ökat mått av personligt ansvar, är den lämpligaste för att nå detta
syfte. Huruvida de vidtagna åtgärderna kan behöva kompletteras med ytterligare
åtgärder torde få bero på ett bedömande framdeles, då tillräcklig
erfarenhet av den nya lagstiftningens verkningar vunnits. Någon anledning
för riksdagen att nu förorda en utredning av den innebörd motionären föreslagit
finner utskottet icke föreligga. I enlighet härmed avstyrker utskottet
motionen I: 315.
Vad slulligen beträffar det i de likalydande motionerna 1:8 och 11:15
framförda yrkandet alt åldersgränsen för ombud måtte höjas till 21 år vill
utskottet erinra om att gällande 18-årsgräns tillämpats även enligt den äldre
försäljningsordningen och därigenom vunnit en viss hävd. Den sålunda
valda åldersgränsen får närmast ses som resultat av eu avvägning mellan,
å ena sidan, det stundom föreliggande behovet för människor att inköpa
rusdrycker genom bud som icke fyllt 21 år och, å andra sidan, de möjlig
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1956
heter till missbruk som anordningen kunde medföra. Belägg för att i förevarande
avseende några påtagliga missförhållanden uppkommit har utskottet
icke kunnat erhålla. Utskottet förutsätter emellertid att utvecklingen
uppmärksamt följes av de härför närmast ansvariga och finner det angeläget
understryka att, därest anledning visar sig föreligga till antagande att
gällande bestämmelser icke är tillfredsställande, erforderliga åtgärder bör
vidtagas. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat de likalydande
motionerna I: 8 och II: 15.
Sammanfattningsvis vill utskottet framhålla, att den nya försäljningsordningen
under en övergångstid bör få tillämpas och utvecklas efter de
linjer som uppdragits vid dess genomförande. Häri ser utskottet en faktor
ägnad att positivt bidraga till en belysning av vårt lands alkoholproblem.
Självfallet är att vid en framtida tidpunkt erfarenheterna av de vidtagna
åtgärdernas verkningar kan behöva bli föremål för ett samlat bedömande. Då
material härför föreligger är det givetvis en fördel att detta återspeglar resultatet
av en enhetlig utveckling efter de linjer som från början varit
avsedda att följas.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att de likalydande motionerna I: 8 av herr Eliasson och
II: 15 av herr Larsson i Luttra om höjning av den i 19 § rusdrycksförsäljningsförordningen
föreskrivna åldern för ombud
vid spritinköp icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;
2) att motionen I: 315 av herr Bengtson om undantagande
av en söckendag i veckan från försäljning och utskänkning
av spritdrycker icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;
samt
3) att motionen 11:248 av herr Hamrin m. fl. angående
omprövning och uppskov beträffande tidpunkten för den planerade
försöksverksamheten med spritutskänkning utan måltidstvång
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 13 mars 1956
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Franzon, Gustaf
Elofsson*, Eriksson, Söderquist, Velander, fröken Ranmark och herr
Bengtson; samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Orgård*, Sundström*,
Sjölin, Allard, Kollberg, fru Eriksson i Stockholm samt herrar Jansson i
Aspeboda, Anderson i Sundsvall och Nilsson i Bästekille.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1956
11
Reservation
av herr Bengtson, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort
erhålla följande lydelse:
»I de föreliggande---- (= utskottet s. 7 rad 3 nedifrån—s. 8 rad 1
nedifrån)---samlat övervägande. Av de föreliggande motionerna är
det emellertid endast motionerna 1:315 och 11:248 som, om de bifölles,
skulle innebära ett avsteg från de överväganden, på vilka de genomförda
åtgärderna byggts.
Vad till — --( = utskottet s. 9 rad 6—rad 21 uppifrån)---på
restaurangerna. Utskottet vill understryka departementschefens uttalande
i propositionen nr 151, att den första delen av försöksverksamheten endast
borde avse att utröna om en måltidsfri utskänkning över huvud taget läte
sig genomföra utan risker ur nykterhetssynpunkt. Visade det sig att sådana
risker förelåge, borde enligt departementschefens mening verksamheten
självfallet upphöra. Med det anförda avstyrker utskottet motionen II: 248.
I det---■ (= utskottet s. 9 råd 23 uppifrån—rad 14 nedifrån)---
detta syfte. I överensstämmelse härmed frångicks också den individuella
behovsprövning och kontroll, som tillämpades i det gamla försäljningssystemet.
Den nu föreliggande motionen synes väl anpassad till det nya försäljningssystemet,
emedan däri föreslås en generell åtgärd, som är enkel att
genomföra. Undantagande av en vardag i veckan från försäljning och utskänkning
av alkohol skulle sannolikt verka i avsevärd grad nykterhetsfrämjande.
Erfarenheterna av en dylik åtgärd, bl. a. från Norge, har varit
gynnsamma. Det bör också bemärkas att antalet fylleriförseelser i vårt land
är avsevärt lägre under söndagarna, då ingen utminutering förekommer.
Även om det för närvarande, med den korta erfarenhet som hittills vunnits
av det nya försäljningssystemet, inte är anledning att vidtaga ändringar
just nu, finner dock utskottet att konsumtionen av alkohol i vårt land
under åtskilliga år varit så hög, att alla åtgärder, som kan verka konsumtionsminskande,
bör vidtagas. Utskottet får därför, med bifall till motionen
1:315, tillstyrka riksdagsskrivelse med anhållan om skyndsam utredning
och förslag beträffande undantagande av en söckendag i veckan från försäljning
och utskänkning av spritdrycker.
Vad slutligen beträffar det i de likalydande motionerna 1:8 och 11:15
framförda yrkandet att åldersgränsen för ombud måtte höjas till 21 år vill
utskottet framhålla, att detta innebär en förenkling som står väl i överensstämmelse
med hela den nya rusdrycksförsäljningsförordningen. Då bestämmelsen
om ombudsåldern har praktisk betydelse endast i fråga om tre
årsgrupper, nämligen ungdomar i åldern 18—21 år, kan det enligt utskottets
mening inte vara motiverat att i den allmänna strävan efter förenklingar,
som nu skett, bibehålla eu sådan bestämmelse.
Det bör vidare bemärkas att vid inköp genom ombud före den 1 oktober
1955 ombudet måste medföra såväl fullmakt som uppdragsgivarens mot
-
12 Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1956
bok, vilket hade ett visst värde ur kontrollsynpunkt. Med det nuvarande
systemet för ombudsinköp måste det bli synnerligen svårt att utöva en effektiv
kontroll. Med anledning av vad som sålunda anförts tillstyrker utskottet
bifall till de likalydande motionerna I: 8 och II: 15.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna
I: 8 av herr Kliasson och II: 15 av herr Larsson i
Luttra, för sin del antaga följande
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 19 § rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 521)
Härigenom förordnas, att 19 § rusdrycksförsäljningsförordningen den 26
maj 1954 skall erhålla följande ändrade lydelse.
19 §.
Rusdrycker må---tillhandahållas någon.
Rusdrycker må ej inköpas genom ombud som kan antagas ej hava fyllt
tjuguett år.
Föreligger beträffande —--- rusdrycker vägras.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
2) att riksdagen måtte, med bifall till motionen I: 315 av
herr Bengtson, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj :t ville, med beaktande av vad ovan anförts, låta
verkställa skyndsam utredning om undantagande av en söckendag
i veckan från all försäljning och utskänkning av
spritdrycker samt för riksdagen snarast framlägga de förslag,
vartill denna utredning kan föranleda; ävensom
3) att motionen---(== utskottet s. 10 rad 15—rad
12 nedifrån)--— riksdagens åtgärd.»
Bevillningsutskottets betänkande nr 19 år 1956
13
Bilaga
Antal omhändertaganden för fylleri i städerna
På allmän plats
På enskilt område
Summa
omhänder-
taganden
Hela
ant.
Därav
Hela
ant.
Därav
kvin-
nor
pers.
under
21 år
kvin-
nor
pers.
under
21 år
Absoluta tal
Oktober 1955........
7 737
119
439
622
14
23
8 359
, 1954........
3 690
90
215
239
6
2
3 859
November 1955........
5 551
122
309
517
7
15
6 068
> 1954........
2910
81
132
225
4
1
3135
December 1955........
5 980
107
365
698
22
16
6 678
3418
80
172
330
4
4
3 748
Januari 1956........
4 944
90
267
555
13
19
5 499
» 1955........
2 639
67
156
220
4
5
2 859
Ökning i %
Oktober 55/54 ......
114
32
104
160
117
November 55/54 ......
91
51
134
130
94
December 55/54 ......
75
34
112
112
78
Januari 56/55 ......
87
34
71
152
92
50050!
Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.