Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om utvidgning av rätten för s. k. familjebolag att erhålla avdrag för avsättning till pensionsstiftelse m. m.

1956-04-10 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1956:22, Betänkande i anledning av väckta motioner om utvidgning av rätten för s. k. familjebolag att erhålla avdrag för avsättning till pensionsstiftelse m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1956

1

Nr 22

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om utvidgning av rätten för s. k. familjebolag att

erhålla avdrag för avsättning till pensionsstiftelse

m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet bär hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 115 av herrar Magnusson och Kronstrand

samt II: 162 av herr Strandh m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta att fjärde stycket av punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

måtte utgå»; ävensom

2) de likalydande motionerna 1:442 av herr Ewerlöf m. fl. och 11:571

av herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts, dels att riksdagen måtte besluta

sådan ändring av gällande skatteförfattningar att enskilda rörelseidkare

och jordbrukare medgives rätt att göra skattefria avsättningar för

egen pensionering enligt de grunder som i motionerna angivits, dels att

vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig lagtext.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: 162 och II: 571.

Aktiebolags pensionsstiftelse kan anordnas enligt lagen den 18 juni 1937

om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser (s. k. bundna stiftelser).

Pensionstiftelse kan också inrättas — och detta av såväl juridiska

som fysiska personer — med iakttagande av de allmänna, i stort sett ej

lagfästa regler som utbildat sig rörande stiftelsebildning (s. k. fria stiftelser).

I samband med genomförande av ändrade regler för företagsbeskattningen

antog 1955 års riksdag jämväl nya bestämmelser angående vad som i

beskattningshänseende skall förstås med pensionsstiftelse och om rätt till

avdrag för avsättning av medel till dylik stiftelse. Bestämmelserna, som

gäller vid taxering till såväl kommunal som statlig inkomstskatt, innebär

i huvudsak följande. Enligt punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

föreligger rätt till avdrag vid beräkning av inkomst av rörelse

för medel som avsatts till pensionsstiftelse för pensionering av personal,

som är eller varit anställd i rörelsen, eller efterlevande till sådan personal.

Motsvarande gäller jämlikt punkt 1 av anvisningarna till 22 § samma lag

vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga

1 Uihany till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 är 1956

grunder. Då en person inte kan vara anställd i sin egen verksamhet innebär

nu angivna bestämmelser, att avdrag vid inkomstberäkningen för en såsom

enskild firma eller av ett handels- eller kommanditbolag bedriven verksamhet

inte får ske för avsättning till tryggande av pension åt ägaren eller delägarna.

Med pensionsstiftelse förstås enligt punkt (i av anvisningarna till 53 §,

förutom bunden stiftelse, jämväl fri stiftelse under förutsättning att stiftelsen

står under tillsyn enligt lagen om tillsyn över stiftelser, att stiftelsens

stadgar fastställts av tillsynsmyndigheten, att stiftelsens kapital och

avkastning må användas endast till pensioner på grund av tjänst, att genom

föreskrifter i reglementet eller eljest trygghet skapats för att stiftelsen sä

länge den består skall hava sådant ändamål samt att vid dess upplösning

eller då det icke längre finnes eller kan antagas komma att finnas någon,

vars rätt till pension på grund av tjänst skall tillgodoses av stiftelsen,

återstående medel antingen skall användas för dylik pensionering eller ock

skall anslås till välgörande eller eljest allmännyttigt ändamål. Enligt numera

gällande lydelse av nyssnämnda anvisningspunkt 2 till 29 § medges

emellertid icke avdrag för avsättning till pensionsstiftelse med mindre pensioneringen

anordnats på sätt som i kommunalskattelagen föreskrivs som

villkor för att livförsäkring skall hänföras till pensionsförsäkring. Vidare

krävs för rätt till avdrag att medlen kontant eller i form av aktier, obligationer

eller därmed jämförliga tillgångar överlämnats till stiftelsen. Är

fråga om aktiebolag eller vissa andra juridiska personer, godtages dock av

den skatlskyldige utfärdat och till stiftelsen överlämnat skuldebrev.

I fråga om det belopp, vartill den avdragsgilla avsättningen högst må

uppgå, föreskrivs att avdrag icke må medgivas med högre belopp än som

måste avsättas för att stiftelsens förmögenhet vid beskattningsårets utgång

skall uppgå till det belopp, som erfordras för att jämte framtida avgifter

säkerställa de pensioner vilka skall utgå enligt gjorda bindande utfästelser.

Fjärde stycket av punkt 2 av anvisningarna till 29 § stadgar, att vid

beräkning av det belopp, vartill avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse

högst må uppgå, hänsyn i fråga om s. k. familjebolag icke får tagas till

pensionsutfästelse avseende någon, som genom eget eller anhörigs innehav

av aktier har ett avgörande inflytande i bolaget, eller ock efterlevande till

någon varom sålunda är fråga.

Här må ytterligare framhållas att i praxis avdrag för avsättning till pensionsstiftelse

medgivits även vid beräkning av inkomst av annan fastighet

ån jordbruksfastighet, Irots att uttrycklig författningsbestämmelse härom

icke finnes.

Förslag till nu angivna bestämmelser förelädes 1955 års riksdag i proposition

nr 100. I fråga om bestämmelserna rörande rätt till avdrag för

avsättning till pensionsstiftelse framställdes i de likalydande motionerna

1:400 och 11:574 samt 1:464 och 11:573 enahanda yrkande som i de nu

föreliggande motionerna 1:115 och 11:162, nämligen att ovanberörda bestämmelse

att vid beräkning av tillåten avsättning i familjeföretag hän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1956 5

syn inte iinge tagas till utfästelse avseende huvuddelägare i familjeföretag

måtte utgå.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 45 avstyrkte 1955 års bevillningsutskott

nyssnämnda då förevarande motioner. Utskottet erinrade därvid

om att det från taxeringsmyndigheternas sida påpekats, att pensionsstiftelseavsättningar

i betydande omfattning gjorts allenast för att vinna

obehöriga skattefördelar. Detta missbruk av bestämmelserna hade erfarenhetsmässigt

ifrågakommit främst bland familjeföretag. 1 det till grund för

propositionsförslaget liggande kommittébetänkandet såväl som i propositionen

hade ansetts ofrånkomligt med bestämmelser som i görligaste män

förhindrade dylikt missbruk. De mot propositionsförslaget riktade invändningarna

ginge i första hand ut på att familjeföretagen genom törslaget

skulle ställas från kapitalförsörjningssynpunkt i samma läge som enskilda

rörelseidkare och alltså sämre än andra aktiebolag och ekonomiska föreningar.

Utskottet uttalade vidare bl. a.

Med anledning härav vill utskottet emellertid framhålla att frågan om

utformningen av reglerna för avsättningar till pensionsstiftelser rimligeai

inte bör avgöras från i princip ovidkommande synpunkter. Rätten till sådana

avdrag måste bedömas med hänsyn till pensionsstiftelsernas verkliga

syfte, nämligen att trygga de anställdas pensionering. Utskottet vill därjämte

i detta sammanhang erinra att familjeföretagen har andra möjligheter

att tillgodose önskemålet om pension åt delägare, nämligen samma

möjligheter som föreligger för den rörelseidkare, vilken driver sitt företag

såsom enskild firma. Den enskilde företagaren kan trygga sin pensionering

genom att hos försäkringsanstalt teckna pensionsförsäkring; premierna

iiärför utgör avdragsgill omkostnad. Hinder föreligger ej heller att från

firman utbetala årliga pensionsbelopp, som vid inkomstberäkningen blir

avdragsgilla.

Utskottet, som delar uppfattningen att speciella bestämmelser rörande

familjeföretag i förevarande hänsende inte kan undvaras, finner följaktligen

den nyss återgivna invändningen inte vara av avgörande betydelse.

Utskottet är emellertid medvetet om att från andra synpunkter vissa

olägenheter är förenade med den i propositionen valda linjen. Ett familjeföretag

kan nämligen förfara sålunda att företaget gör stiftelseavsättningar,

grundade på pensionsförpliktelser gentemot andra anställda än delägare,

varefter stiftelseförmögenheten i större eller mindre omfattning likväl användes

för delägarnas pensionering. Denna invändning finner utskottet

emellertid inte heller vara av avgörande betydelse. De mindre nogräknade

företag, som kan tänkas förfara på detta sätt, torde vara just sådana beträffande

vilka man har all anledning antaga att de inte heller med de för

närvarande gällande bestämmelserna verkställt stiftelseavsättningar i de

anställdas intresse. Utskottet vill vidare erinra att hinder inte föreligger för

familjeföretag att inrätta pensionsstiftelse med ändamål att trygga pensioneringen

uteslutande för anställda, som inte är delägare. Sker detta erhålles

fullt avdrag för vad som svarar mot pensionsförpliklelserna gentemot

de anställda, varjämte stiftelseförmögenheten inte kan utnyttjas för annans

räkning än de anställdas.

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna I : 115 och 11: 162 har anförts

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1956

bl. a., att någon risk för missbruk i fråga om avsättningar i familjebolag

•or pensionering av i företaget verksamma aktieägare enligt motionärernas

mening inte törelåge. Stiftelserna stode under tillsyn och medlen finge

endast användas till tjänstepensioner. Vidare hade avdragsrättens omfattning

numera noga preciserats. Möjligen hade det föresvävat lagstiftaren,

att svårigheter skulle uppstå vid bedömandet av vad som kunde betecknas

såsom skälig pension åt i bolaget verksam aktieägare. Begreppet skälig pension

kunde dock utan större svårighet fixeras med tillhjälp av SPP:s reglemente

eller andra allmänt erkända grunder för beräkning av tjänstemannapensioner.

Det måste anses stötande att en i ett familjebolag arbetande

aktieägare icke kunde beredas garanti för sin pension på samma sätt som

övriga i töretaget anställda. Många av dessa familjebolag vore för sin framgångsrika

verksamhet helt beroende av huvudaktieägarens arbetsinsats. Familjebolagen

vore av så stor betydelse för vårt näringsliv och för det ekonomiska

framåtskridandet, att statsmakterna inte genom diskriminerande

bestämmelser i olika avseenden borde hämma uppkomsten av och försvåra

driften tör sådana företag. De delägare i familjebolag som avsåges i motionerna

vore sådana, som innehade verklig tjänst hos bolaget, ävensom anhörig

till delägare, som hade sådan tjänst. Den nuvarande ordningen vore

ur skilda synpunkter icke tilltalande. Risken för stora uttag ur familjeföretagen

ökade, då möjlighet saknades att annorledes än genom pensionsförsäkring

tillgodose de arbetande aktieägarnas pensionsrätt. Vidare kunde

mindre nogräknade företag, såsom framginge av 1955 års bevillningsutskotts

ovannämnda betänkande, förfara på ett sätt, som faktiskt innebure

ett hänsynslöst åsidosättande av de anställdas pensionsgarantier, för att

skapa möjlighet till pensionering av enbart huvudaktieägaren. Det nyligen

Iramlagda förslaget rörande en allmän tjänstepensionering borde inte hindra

ett bifall till motionärernas yrkande, eftersom det vore ovisst när en

sådan pensionering kunde genomföras. Ej heller borde i familjeföretag verkligen

arbetande aktieägare komma i ett sämre läge än andra anställda av

det skälet att frågan om pensionsstiftelsernas rättsliga ställning för närvarande

vore föremål för utredning.

Till stöd för det i de likalydande motionerna I: 44 2 och II:

5 7 1 framförda yrkandet har anförts bl. a. följande. En utvidgning till enskilda

och rörelseidkare och jordbrukare av rätten att avsätta medel till

pensionsfond utan att medlen undandroges rörelsen vore i hög grad önskvärd.

Principiellt förelåge icke någon som helst skillnad mellan dessa och

de juridiska personer som dreve rörelser. Svårigheten att ge den enskilde

rörelseidkaren och jordbrukaren samma rätt som tillkomme hans anställda

vore uppenbarligen att få till stånd den erforderliga kontrollen. Garanti

måste finnas dels för att de avsatta medlen verkligen kunde komma de pensionsberättigade

till godo, dels för att statens skattefordran inte bleve

osäker eller rent av måste avskrivas. Beträffande garantifrågan funnes

möjligheter att för olika företagsgrupper ordna en kollektiv garanti. Förslag

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1956

5

i detta avseende hade framförts i de likalydande motionerna I: 461 och II:

595 till årets riksdag. I de fall då det gällde företagare som ej hade andra

personer anställda hos sig vore givetvis denna fråga ej av betydelse annat

än för den skattskyldige själv. Han finge ensam bära följderna om de avsatta

medlen skulle gå till spillo. Det återstode då att finna ett sätt att garantera

statens skattefordran. En anordning där enskilda rörelseidkare och jordbrukare

finge rätt att för sin egen pensionering göra skattefria avsättningar

till en pensionsfond, vilken sålunda vore avsedd att tagas i anspråk då rörelseidkaren

eller jordbrukaren upphörde med sin yrkesverksamhet, innebure

i och för sig att man åstadkomme en resultatutjänming. En liknande

förskjutning av beskattningen framåt i tiden förekonnne bl. a. i fråga om

avsättningar till investeringsfonder, verkställda av juridiska personer. Numera

gällde såsom villkor för sådana avsättningar att viss del av avsättningen

inbetalades å spärrat konto i riksbanken. Denna insättning motsvarade

statsskatten å de avsatta medlen. En liknande anordning borde

kunna tillämpas beträffande enskilda rörelseidkare och jordbrukare, som

önskade göra avsättningar till pensionsfond för sin egen framtida pensionering.

Beträffande avsättningarnas storlek förordade motionärerna att vad

som nu gällde i fråga om de juridiska personernas avsättningar till pensionsstiftelser

i tillämpliga delar skulle gälla även för enskilda rörelseidkare

och jordbrukare. För att avdragsrätt skulle medgivas för de till pensionsfond

avsatta medlen borde den skattskyldige i riksbanken ha insatt 15 procent

av årets avsättning. Insättningen borde vara spärrad intill dess den

skaltskyldige till beskattning återförde pensionsmedel, i vilket fall ett belopp

motsvarande 15 procent av det återförda beloppet borde frigöras för

gäldande av skatten. Lämpligen kunde detta ske genom att riksbanken efter

anmälan från vederbörande taxeringsnämnd om att avsatta pensionsmedel

återförts till beskattning översände motsvarande skattebelopp till vederbörande

uppbördsmyndighet. Den i motionerna föreslagna procentsatsen för

insättning å spärrat konto i riksbanken kunde måhända anses väl låg med

hänsyn till nu gällande marginalskatter. Flertalet av de nu avsedda skattskyldiga

komme dock vid den tid, då de lämnat sin förvärvsverksamhet,

icke att ha annan inkomst än den pension de sålunda berett sig själva. Då

denna skulle konsumera även ortsavdrag, kunde procentsatsen bedömas såsom

ganska väl avvägd såväl från den enskildes som från statens synpunkt.

Utskottet. Enligt bestämmelser i kommunalskattelagen, vilka även äger giltighet

vid taxering enligt förordningen om statlig inkomstskatt, medges avdrag

vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt bokföringsmässiga

grunder och av rörelse för medel som avsatts till pensionsstiftelse för

pensionering av personal, som är eller varit anställd i jordbruksdriften eller

rörelsen, eller ock efterlevande till sådan personal. I praxis har sådant avdrag

utan uttryckligt författningsstöd medgivits jämväl vid inkomstberäkning

av annan fastighet. Då eu person inte kan vara anställd i sin egen verksamhet,

innebär det sagda, att vid inkomstberäkningen av t. ex. ett utav en

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1956

enskild person utövat jordbruk eller av en såsom enskild firma eller av ett

handels- eller kommanditbolag bedriven verksamhet avdrag inte får ske för

avsättning till pensionsstiftelse för tryggande av pension åt ägaren eller delägarna.

Gällande bestämmelser innehåller vidare bl. a. även den begränsningen,

att vid beräkning av avdragsgill avsättning till pensionsstiftelse i

lamiljeföretag, som bedrives i form av aktiebolag eller ekonomisk förening,

hänsyn inte får tagas till pensionsförmån avseende huvuddelägare eller hans

efterlevande. Sistnämnda begränsning infördes genom beslut av 1955 års

riksdag i samband med antagandet av ändrade regler för företagsbeskattningen.

De föreliggande motionerna syftar till en ändring i vad sålunda gäller för

närvarande. I de likalydande motionerna I: 115 och II: 162 har yrkats att

den vid beräkning av avdragsgill pensionsavsättning i familjeföretag gällande

begränsningen avseende huvuddelägaren eller hans efterlevande måtte

upphävas. Yrkandet i de likalydande motionerna 1:442 och 11:571 går ut

på att en möjlighet skulle beredas enskilda jordbrukare och rörelseidkare

att göra avsättning för att trygga sin egen pensionering utan att de i sådant

syfte avsatta medlen undandroges jordbruksdriften eller rörelsen. Motionärerna

föreslår införande av rätt för berörda företagare att göra avdragsgilla

avsättningar till pensionsfonder efter samma princip som gäller för avsättning

enligt 1955 års förordning om investeringsfonder för konjunkturutjämning.

För avdragsrätt borde enligt motionärernas mening fordras att

den skattskyldige på spärrat konto i riksbanken insatte 15 procent av de varje

beskattningsår till pensionsfonden avsatta medlen. Då den skattskyldige

till beskattning återförde medel, som överförts till pensionsfonden, skulle

ett belopp, motsvarande 15 procent av det återförda beloppet, frigöras från

kontot för gäldande av skatten.

Till stöd för yrkandet såväl i motionerna I: 115 och II: 162 som motionerna

I: 442 och II: 571 har anförts bl. a. att familjeföretagen resp. de enskilda

jordbrukarna och rörelseidkarna genom ett godtagande av vad sålunda

föreslagits skulle komma i ett bättre läge ur kapitalförsörjningssynpunkt.

Utskottet kan i detta hänseende erinra om 1955 års bevillningsutskotts

ovan redovisade uttalande att frågan om utformningen av reglerna

om rätt till avdrag vid beskattningen för avsättning till pensionsstiftelse

rimligen inte bör avgöras från i princip ovidkommande synpunkter. Utskottet

vill vidare framhålla, att såväl familjeföretagen som enskilda jordbrukare

och rörelseidkare har andra möjligheter att tillgodose önskemålet om delägarnas

eller ägarens pensionering. Den möjligheten står nämligen alltid

öppen att teckna pensionsförsäkring hos försäkringsanstalt; premierna för

dylik försäkring är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen. Såvitt avser delägare

i företag föreligger även möjligheten att direkt från företaget utbetala årliga

pensionsbelopp till den pensionsberättigade, därvid utbetalningarna blir

att anse som avdragsgilla omkostnader.

Vad särskilt angår yrkandet i de likalydande motionerna I: 115 och II:

162 vill utskottet erinra om att 1955 års riksdag hade att taga ställning till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1956

7

samma yrkande i anledning av motioner, som väckts i samband med behandlingen

av proposition nr 100 om ändrad företagsbeskattning. Såsom

lramgär av den ovan lämnade redogörelsen, uttalade 195-5 års bevillningsutskott

därvid i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 45, vari utskottet

avstyrkte motionerna, att det från taxeringsmyndigheternas sida påpekats

att pensionsstiftelseavsättningar i betydande omfattning gjorts allenast för

att vinna obehöriga skattefördelar. Detta missbruk av bestämmelserna hade

erfarenhetsmässigt ifrågakommit främst bland familjeföretag. I det till grund

lör propositionsförslaget liggande kommittébetänkandet såväl som i propositionen

hade ansetts ofrånkomligt med bestämmelser som i görligaste män

förhindrade dylikt missbruk. Jämväl utskottet delade uppfattningen att speciella

bestämmelser i förevarande hänseende inte kunde undvaras.

De i förevarande motioner framförda synpunkterna kom i huvudsak till

uttryck redan vid frågans behandling av 1955 års riksdag. De skäl, som låg

till grund för riksdagens då fattade beslut, anser utskottet alltjämt äga giltighet.

På grund härav bör det inte komma i fråga att i anledning av vad i

motionerna anförts vidtaga någon ändring i förevarande avseende. Utskottet

vill tillägga att de nya bestämmelserna skall tillämpas första gången vid

innevarande års taxering. Någon erfarenhet av bestämmelsernas praktiska

tillämpning har sålunda ännu inte stått att få. En fråga som i detta sammanhang

tilldrar sig särskilt intresse är om den tillsyn, som pensionsstiftelserna

numera måste vara underkastade för att avdrag för stiftelseavsättningar

må åtnjutas, med gällande regler skall kunna nå den effektivitet,

som ett beaktande av de allmänna intressena kräver. Det är utskottet inte

möjligt att nu göra något uttalande härom. Huruvida gällande bestämmelser

är tillfredsställande utformade i detta hänseende torde få bero på ett

framtida bedömande. Utskottet vill erinra om att den nu pågående utredningen

om pensionsstiftelsernas civilrättsliga ställning torde komma att behandla

nu berörda spörsmål.

Beträffande yrkandet i de likalydande motionerna 1:442 och 11:571 om

sådan ändring av skatteförfattningarna, att enskilda jordbrukare och rörelseidkare

erhölle möjlighet till avdragsgilla avsättningar till pensionsfonder

i syfte att trygga sin egen pensionering, vill utskottet framhålla, att en sådan

rättighet skulle innebära införande i vår skattelagstiftning av ett i det

hänseende varom nu är fråga nytt och oprövat institut. Ett så genomgripande

beslut kan inte fattas utan att föregås av en grundlig utredning, därvid

alla på frågans bedömande inverkande faktorer beaktats. Utskottet kan

i detta sammanhang inskränka sig till att peka på det förhållandet att motionärerna

begränsat sitt yrkande till att omfatta förvärvskällorna jordbruksfastighet

och rörelse. Enligt utskottets mening måste det emellertid

också prövas i vad mån lika berättigade krav på rätt till avdragsgilla pensionsfondsavsättningar

kan resas av skattskyldiga som har att redovisa sin

inkomst under andra förvärvskällor, t. ex. inkomst av annan fastighet än

jordbruksfastighet. Motionärernas yrkande om omedelbar lagstiftning i ämnet

kan utskottet alltså inte biträda.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1956

Utskottet är emellertid icke heller berett att förorda utredning av den föreliggande

frågan. Utskottet vill erinra om att pensionsutredningen för kort

tid sedan avgivit förslag till allmän pensionsförsäkring, därvid utredningen

förordat genomförandet av en på premier grundad försäkring, som skall omfatta

icke blott anställda utan även självständiga företagare och andra inkomsttagare.

Förslaget är nu föremål för remissbehandling. Huruvida behov

av en lagstiftning i enlighet med vad som yrkas i motionerna I: 442 och II:

571 kommer att föreligga i framtiden, kan enligt utskottets mening inte bedömas

förrän ställning tagits till pensionsutredningens förslag.

Med stöd av det anförda avstyrker utskottet de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: 115 av herrar Magnusson

och Kronstrand samt II: 162 av herr Strandh m. fl. om

upphävande av fjärde stycket av punkt 2 av anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd; samt

2) att de likalydande motionerna I: 442 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: 571 av herr Hjalmarson m. fl. om rätt för enskilda

rörelseidkare och jordbrukare att göra skattefria avsättningar

för egen pensionering icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 april 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon, Eriksson,

Snygg, Söderquist, Velander, Niklasson och Werner;

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Sundström, Nilsson

i Svalöv, Sjölin, Brandt, Allard, Kärrlander, Henriksson, Jansson i Aspeboda

och Anderson i Sundsvall.

Reservation

av herrar Kristensson i Osby, Spetz, Söderquist, Velander, Nilsson i Svalöv,

Sjölin och Anderson i Sundsvall, vilka ansett att utskottet bort hemställa,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 22 år 1956

9

1) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 115 av herrar Magnusson och Kronstrand samt

II: 162 av herr Strandh m. fl., för sin del antaga följande

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370).

Härigenom förordnas, att punkt 2 av anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 skall erhålla följande ändrade lydelse.

Anvisningar

till 29 §

2. Skattskyldig må---sådan personal.

Avdrag må---överlämnat skuldebrev.

Avdrag för---denna gavs.

Skattskyldig må--— beträffande pensionsstiftelse.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre

bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1956 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1956 eller tidigare år.

2) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

I: 442 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 571 av herr

Hjalmarson m. fl. i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning rörande frågan

om införande av rätt för enskilda rörelseidkare och jordbrukare

att göra skattefria avsättningar för egen pensionering

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kan föranleda.

''i Sihang till riksdagens protokoll 1956. 7 sand. Nr 22

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.