Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändring i förordningen om automobilskatt m. m.

1956-04-05 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1956:23, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändring i förordningen om automobilskatt m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1956

1

Nr 23

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändring i förordningen om automobilskatt m. m.

(1 :a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 318 av herrar Mannerskantz och Svärd

samt II: 231 av herr von Seth m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte

antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5 §•

Skatt utgår----följande belopp:

a) för tvåhjulig---fyrtio kronor;

b) för tvåhjulig---sextio kronor;

c) för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk:

för personautomobil dels grundavgift med etthundratio kronor, dels ock

tjuguätta kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiosju

kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra kilogram; samt

för omnibus dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiotre

kronor för varje påböi’jat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra kilogram;

d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,

med etthundra kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen kilogram, med åttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusen men icke cttusenfemhundra kilogram

med etthundrasextio kronor;

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. .Yr 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1956

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra men icke tvåtusen kilogram,

med tvåhundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till tvåtusen men icke tretusen kilogram, med trehundratjugu

kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen men icke femtusen kilogram, med

fyrahundra kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen men icke åttatusen kilogram, med

fyrahundraåttio kronor; samt

om totalvikten uppgår till åttatusen kilogram, med femhundrasextio kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957.»

2) de likalydande motionerna I: 319 av herr Ragnar Bergh samt II: 232

av herrar Munktell och Agerberg, vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta

att fordonsskatten för bärgningsbilar med en tjänstevikt av lägst 2 000

kilogram skall utgå med hälften av skatten för lastbil i samma viktklass

samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig lagtext»;

3) de likalydande motionerna I: 320 av herrar Spetz och Axel Andersson

samt II: 251 av herr Kristensson i Osby m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta sänka fordonsskatten för lastautomobil, släpvagn och

omnibus till de skattesatser, som var gällande före den av 1954 års riksdag

beslutade höjningen, att träda i kraft den 1 januari 1957, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext»

;

4) motionen II: 250 av herr Löfgren, vari hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning i syfte att

ändra beräkningsgrunderna för fordonsskatt avseende personbilar, varvid

förutom grundbelopp och tillägg för stigande tjänsteviktklass även fordonens

längd och eventuellt även bredd beaktas, varigenom lägre skatt för

mindre utrymmeskrävande fordon uppnås»; samt

5) motionen II: 577 av fru Sandström och herr Nyberg, vari hemställts,

»1. att riksdagen måtte besluta

a) sänka fordonsskatten för bussar, så att fordonsskattens vikttillägg

för samtliga viktklasser av bussar skall utgå med trettiotre kronor för varje

påbörjat tal av etthundra kilogram av bussens tjänstevikt minskad med niohundra

kilogram;

b) sänka skatten å brännolja med fem öre till tjugusju öre för liter samt

2. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 318, II: 232, II: 250, II: 251 och II: 577.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1956

Beskattningen av motorfordonstrafiken är anordnad dels såsom en

skatt på själva fordonet och dels såsom en drivmedelsskatt.

Fordonsskatten uttages enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om

automobilskatt. Skatten erlägges årligen för här i riket registrerade personbilar,

lastbilar, bussar, släpvagnar och motorcyklar. För personbilar,

lastbilar och bussar utgår skatten med dels en för alla dessa fordon enhetlig

grundavgift och dels därutöver en på visst sätt beräknad tilläggsavgift. Fordonsskatten

för släpvagnar utgöres i förhållande till fordonens indelning i

viktldasser.

Genom beslut av 1952 års riksdag höjdes fordonsskatten från och med

den 1 januari 1953 i förhållande till då gällande skattesatser, som tillämpats

sedan den 1 januari 1946. Vid 1954 års riksdag beslöts ytterligare höjning

av fordonsskatten för personbilar, lastbilar, bussar och vissa släpvagnar

med verkan från och med den 1 januari 1955. De skattesatser som gällt

under åren 1946—1952 respektive 1953—1954 för de nu nämnda slagen av

fordon framgår av följande tablå.

Fordon

Skattesatserna1

Åren 1946—52

Åren 1953—54

Personbilar...................

....... 70 + 20

100 + 28

Lastbilar.....................

....... 70 + 25

100 + 37

Omnibussar .................

Släpvagnar

Totalvikt:

....... 70 + 22

100 + 33

<1000 kg.................

....... 56

80

1 000—1 499 kg.............

....... 112

160

1 500—1 999 » .............

....... 168

240

2 000—2 999 » .............

....... 196

320

3 000—4 999 » .............

....... I

| 400

5 000—7 999 » .............

....... > 224

\ 480

8 000 kg eller högre .......

....... I

1 560

De år 1954 genomförda ändringarna i fordonsbeskattningen innebar en

höjning dels av grundbeloppet för personbilar, lastbilar och bussar med

10 kronor d. v. s. från 100 till 110 kronor, dels av tilläggsavgifterna för

lastbilar (över 3 000 kg) och bussar (över 5 000 kg) med efter tjänstevikten

stigande belopp och dels av fordonsskatten för tyngre släpvagnar

(5 000 kg och mera). Härjämte sänktes skatten för vissa lättare släpvagnar.

Vad angår tilläggsavgifterna för lastbilar och bussar

är den närmare innebörden av 1954 års beslut följande. Tilläggsavgiften

för lastbilar bibehölls vid 37 kronor för varje påbörjat hundratal kg av

tjänstevikten, minskad med 900 kg, då det gäller tjänstevikter icke överstigande

3 000 kg, medan för lastbilar med högre tjänstcvikt tilläggsavgiften

höjdes till 64 kronor för varje påbörjat hundratal kg av den del av tjänstevikten,

som ligger mellan 3 000 och 7 000 kg, samt till 120 kronor för varje

påbörjat hundratal kg av den del av tjänstevikten, som överstiger 7 000 kg.

1 Den första siffran rörande fordonsskatterna anger grundavgiften per fordon och den andra

siffran tilläggsavgiften för varje 100 kg av fordonets tjänstevikt minskad med 900 kg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1056

För bussar med tjänstevikt av högst 5 000 kg bibehölls tilläggsavgiften oförändrad

vid 33 kronor för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten,

minskad med 900 kg, medan tilläggsavgiften för bussar med högre tjänstevikt

höjdes från 33 till 55 kronor för den del av tjänstevikten som överstiger

5 000 kg.

Beträffande släpvagnar innebar 1954 års skattebeslut att förutvarande

fordonsskatt, 80 kronor, vid totalvikt understigande 1 000 kg bibehölls

oförändrad, att fordonsskatten vid totalvikt 1 000—1 499 kg sänktes

från förutvarande 160 kronor till 120 kronor, att fordonsskatten vid totalvikt

1 500—1999 kg sänktes från förutvarande 240 kronor till 160 kronor, att

fordonsskatten vid totalvikt 2 000—2 999 kg sänktes från förutvarande 320

kronor till 240 kronor, att förutvarande fordonsskatt, 400 kronor, vid totalvikt

3 000—4 999 kg bibehölls oförändrad, att fordonsskatten vid totalvikt

5 000—7 999 kg höjdes från förutvarande 480 kronor till 560 kronor, att fordonsskatten

vid totalvikt 8 000—10 999 kg höjdes från förutvarande 560

kronor till 720 kronor, att fordonsskatten vid totalvikt 11 000—13 999 kg

höjdes från förutvarande 560 kronor till 880 kronor samt att fordonsskatten

vid totalvikt överstigande 13 999 kg höjdes från förutvarande 560 kronor till

1 200 kronor.

Skattebelastningen före och efter 1954 års skattebeslut i fråga om lastbilar

och bussar framgår av följande tablå. I

Tjänstevikt

kg

Lastbilar, fordonsskatt; kr

Bussar, fordonsskatt; kr

Nuvarande

Omedelbart

före 1954 års

höjning

Nuvarande

Omedelbart

före 1954 års

höjning

no

KO

1001 .......................

184

174

_

_

1501 ........................

3b9

359

341

331

2001 ........................

554

544

506

496

2 501 ........................

739

729

671

661

3 001 .....................

951

914

836

826

3 501 ........................

1271

1099

1 001

991

4 001 ........................

1 591

1 284

1 166

1156

4 501 ........................

1 911

1 469

1331

1321

5 001 ........................

2 231

1 654

1 518

1486

5 501 ........................

2 551

1839

1793

1651

6 001 ........................

2 871

2 024

2 068

1816

0 501 ........................

3 191

2 209

2 343

1981

7 0Ö1 ........................

3 567

2 394

2 618

2146

8 ÖÖl ........................

4 767

2 764

3 168

2 476

9Ö01 ........................

5 967

3 134

3 718

2 806

I fråga om beskattningen av drivmedel gäller förordningen den 3 maj 1929

(nr 62) om särskild skatt å bensin och motor sprit samt förordningen den

21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt, vilken senare förordning trätt i

kraft den 1 januari 1955 och ersatt förordningen den 3 maj 1935 (nr 142)

angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor. Storleken

av skatterna å bensin och brännolja under efterkrigstiden framgår

av följande tablå.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1956

5

Tidsperiod

Skatt (öre per liter)

Bensin

Brännolja

1/1 1946—31/3 1948 .......

....... 18

14

1/4 1948—31/12 1950 .......

....... (18 + 27) 45

(14 + 20) 34

1/1 1951—30/6 1953 .......

....... 25

20

1/7 1953—30/6 1954 .......

....... 28

—

1/7 1953—31/12 1954 .......

—

23

fr. o. m. 1/7 1954...........

....... 32

—

fr. o. m. 1/1 1955...........

....... —

32

1954 års beslut i automobilskattefrågan tog närmast sikte på att täcka

utgifterna för vägväsendet under budgetåret 1954/55 men även därjämte att

möjliggöra en fortlöpande upprustning av vägarna. Därvid avsågs att i huvudsak

erhålla täckning för de anslag till vägväsendet in. m. under femårsperioden

1955—1959 — i den del de avräknas mot automobilskattemedel —

som enligt gjorda beräkningar kunde betraktas såsom minimianslag för att

skapa bättre betingelser för ekonomiskt gynnsamma landsvägstransporter.

Skattebeslutet innebar sålunda en provisorisk reglering. Avsett är att denna

framdeles skall avlösas av en beskattning grundad på resultatet av erforderliga

ytterligare utredningar. Detta utredningsarbete, som bl. a. baseras på en

översiktlig vägplanering på längre sikt, bedrives nu inom ramen för 1953

års trafikutredning.

Frågan om sänkning av fordons- och drivmedelsskatterna behandlades av

1955 års riksdag i anledning av motioner i ämnet. Sålunda yrkades i de likalydande

motionerna I: 148 och II: 177 samt de likalydande motionerna I: 149

och II: 184, att fordonsskatten skulle sänkas till den nivå, som gällde före

1954 års skattehöjning samt att bensinskatten skulle sänkas med ett öre för

liter och brännoljeskatten med sex öre för liter. I sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 53 anförde 1955 års bevillningsutskott bl. a. följande.

Den av riksdagen beslutade medelsanvisningen ansluter sig till den investeringsplan

för vägväsendet som låg till grund för förra årets beslut i automobilskattefrågan.

Rörande denna investeringsplan må anmärkas, att dess genomförande

med successivt stegrade väginvesteringar har ansetts förutsätta

ett genomsnittligt ökat skatteuttag, som vid investeringsperiodens början förutsågs

skola medföra ett överskott av automobilskattemedel, som emellertid

väntades komma att tagas i anspråk mot periodens slut. Väl har utvecklingen

i fråga om inkomsterna av motorfordonsskatterna till följd av fordonsparkens

snabba tillväxt varit gynnsammare än man tidigare räknat med,

vilket i förening med en av konjunkturmässiga skäl betingad återhållsamhet

beträffande investeringsvolymen för vägväsendet kommer att medföra

ett i motsvarande mån ökat överskott av automobilskattemedel. Det bör

emellertid å andra sidan icke förbises att på vägväsendets område föreligger

mycket stora investeringsbehov, som i den takt det samhällsekonomiska utrymmet

medger kommer att föranleda en utökad verksamhet på vägbyggnadsområdet

och därmed även vidgade finansieringskrav, som kan tillgodoses

med föreliggande överskott av automobilskattemedel. Utskottet vill i anslutning

härtill erinra om den förutsättning på vilken utgörandet av motorfordonsskatterna

vilar, nämligen att avkastningen därav under alla förhållan
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1956

den skall komma vägväsendet till godo. Med det nu anförda avstyrker utskottet

de föreliggande motionerna om sänkning av motorfordonsskatterna.

I automobilskatteförordningen finnes icke upptagna några särskilda regler

om beskattningen av bärgningsbilar. Frågan om införande av en

särbeskattning av dessa fordon har dock vid flera tillfällen aktualiserats.

1937 års automobilskatteutredning, som i anledning av gjorda framställningar

hade att taga ställning till frågan om befrielse helt eller delvis från

fordonsskatt för bärgningsbilar, fann icke skäl föreligga att för denna fordonskategori

tillstyrka något avsteg från eljest gällande regler (SOU

1937:53 s. 112).

I den proposition, nr 234, som låg till grund för 1938 års riksdags beslut

i automobilskattefrågan, uttalade departementschefen att han i likhet med

automobilskatteutredningen icke fann någon särställning i beskattningshänseende

för bärgningsbilar motiverad.

Frågan om bärgningsbilarnas beskattning upptogs jämväl av 1951 års utredning

rörande beskattningen av motorfordonstrafiken. I sitt den 4 november

1953 avgivna betänkande i ämnet (SOU 1953: 34) framhöll utredningen

bl. a. (s. 310—312), att någon skattebefrielse för bärgningsbilar ur beredskapssynpunkt

icke borde ifrågakomma, samt att den stora tyngden av

bärgningsbilarnas specialutrustning inte heller talade för att skattebefrielse

borde medgivas. Den omständigheten att bärgningsbilarna hade förhållandevis

obetydliga körlängder (i genomsnitt ca 500 mil per år) påverkade emellertid

bärgningsbilarnas kostnadsansvar i så betydande utsträckning, att

särbeskattning av detta skäl ansågs motiverad. Utredningen föreslog därför

att fordonsskatt för bärgningsbil skulle utgå med 216 kronor för år under

förutsättning bl. a. att tjänstevikten översteg 1 999 kg.

Bärgningsbilarnas skattefråga berördes icke i den proposition, nr 112, som

låg till grund för beslutet om motorfordonsskatterna vid 195b års riksdag.

I anledning av propositionen yrkades emellertid i motionen I: 503 att fordonsskatt

för bärgningsbilar skulle utgå med 75 procent av skatten för lastvagn

av samma viktklass. I sitt i ämnet avgivna betänkande nr 45 hemställde

bevillningsutskottet, såvitt nu är i fråga, om avslag å motionen I: 503,

vilken hemställan bifölls av riksdagen.

Slutligen torde här böra anmärkas, att Svenska omnibusägareförbundet

i en den 16 januari 1956 till finansdepartementet ingiven framställning hemställt

om nedsättning av fordonsskattens tilläggsbelopp för bussar till vad

som gällde före 1954 års skattehöjning ävensom av skattesatsen för brännolja

från 32 till 27 öre för liter. Genom beslut den 27 januari 1956 har Kungl.

Maj :t förordnat, att framställningen skulle överlämnas till 1953 års trafikutredning

för det beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande, som de

i framställningen framförda synpunkterna kunde ge anledning till.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år J95fi

7

Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna 1:318 och 11:231 har motionärerna,

under framhållande av det anmärkningsvärda i att den tyngre trafiken

1954 utsattes för en så väsentlig skatteskärpning, uttalat att denna resulterat

i en stegring av näringslivets prissättning. Skatteskärpningen hade

icke kunnat genomföras utan höjning av taxorna för såväl gods- som persontrafiken.

Då den höga omkostnadsnivån redan innan skärpningen varit

ett av näringslivets svåraste problem hade lägets allvar ytterligare skärpts.

Den totala skattebelastningen å våra tyngre lastbilar och bussar vore —

enligt vad en av motororganisationerna gjord jämförelse visade — redan

med förutvarande skattesatser högre än i de flesta andra länder. — Skatteskärpningen

hade i flera fall medfört beklagliga konsekvenser, exempelvis

för omnibustrafiken. Den betydande ansvällningen av beståndet av personbilar

och motorcyklar jämte tillkomsten av ca 300 000 mopeder hade medfört

att busslinjernas trafikunderlag krympt samman. I en del fall hade

trafikintäkterna minskat med 10—20 procent sedan 1952. Speciellt hårt träffade

vore en del landsbygdslinjer, vilka fått vidkännas den starkaste minskningen

av sitt trafikunderlag. Samtidigt hade betydande kostnadsstegringar

inträtt, varav drygt hälften hänförde sig till höjda fordons- och drivmedelsskatter.

— Motionärernas förslag torde medföra ett inkomstbortfall av ca

25 miljoner kronor, för vilket utrymme borde finnas icke minst med tanke

på att överskottet på inkomster av automobilskattemedlen beräknades uppgå

till 61 miljoner kronor för budgetåret 1956/57.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:319 och

II: 2 3 2 har motionärerna anfört bl. a. att behovet av bärgningsbilar blivit

allt större, men antalet sådana hade i stort sett förblivit oförändrat.

Orsaken till att bärgningsbilar icke funnes i tillräckligt antal vore främst

den hårda beskattningen, vilken medfört att innehav av dylikt fordon i

många fall vore ekonomiskt förlustbringande. —■ Motionärerna har vidare

framhållit att den ständigt fortgående motoriseringen inom armén medfört

ett ökat behov av bärgningsbilar. Redan tidigare hade i flera sammanhang

framställning gjorts från militära myndigheter om skattenedsättning eller

skattebefrielse för de bärgningsvagnar, vilka uppfyllde uttagningsförordningens

villkor att vara försedda med uteliggare och förlängningsstycke eller

med kran. Tillgången på för militärt bruk lämpade civila bärgningsfordon

vore fortfarande synnerligen bristfällig. Ur beredskapssynpunkt framstode

det därför som synnerligen angeläget att åtgärder vidtoges för alt

underlätta anskaffandet av dylika fordon. — Till förhindrande av missbruk

borde skattenedsättning endast avse fordon av viss tyngd och utrustade

med speciell, enbart för bärgningsarbete brukbar, fast utrustning.

Som motivering för yrkandet i de likalydande in otionerna 1:320

och 11:251 har bl. a. anförts, att de år 1954 beslutade böjningarna av

motorfordonsbeskattningen medfört en särskilt kraftig ökning av skatte
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1956

belastningen på den tyngre trafiken, d. v. s. den utpräglat nyttobetonade

gods- och personbefordrande trafiken med lastbilar och bussar. Detta hade

lett till att buss- och lastbilstrafiken arbetade med svårigheter. En åtgärd

i kostnadssänkande syfte vore att genomföra en skattelättnad. Då det vore

höjningen av fordonsskatten som drabbat denna trafik hårdast, föresloge

motionärerna en reduktion av denna beskattning till den nivå som gällde

före 1954 års skattehöjning. Beträffande möjligheterna att med hänsyn till

finansieringen av vägbudgeten genomföra den förordade skattelättnaden har

motionärerna framhållit bl. a. följande. Huvudprincipen för motorfordonsbeskattningen

vore att den skulle fastställas till den nivå som behövdes för

vägkostnaderna. Bland annat på grund av anslagstekniska orsaker utginge

emellertid motorfordonsskatterna för varje budgetår till högre belopp

än som behövdes för vägutgifterna under motsvarande tidsperiod. Härtill

komme att de faktiska vägutgifterna under de senaste åren kommit att med

betydande belopp begränsas av Kungl. Maj:t i förhållande till de anvisade

anslagen av konjunkturpolitiska skäl. Den förstnämnda omständigheten —

den brukade anslagstekniken — ledde regelmässigt till att reservationsbehållning

förelåge vid budgetårets slut. Dessa reservationsmedelsbehållningar,

vilka i princip motsvarade ett halvt kalenderårs medelsanvisning på de kalenderårsberäknade

anslagen, uppginge till betydande belopp. — Den förordade

sänkningen av fordonsskatten kunde beräknas medföra ett inkomstbortfall

av storleksordningen 25 miljoner kronor och kunde inte inverka

menligt för vägbyggnadsmöjligheterna. Motionärerna erinrar vidare om att

de i särskild ordning yrkat på omläggning av väganslagen av innebörd att

riksdagen dels skulle fastställa en investeringsram för kalenderåret 1957

och dels skulle bevilja anslag för budgetåret 1956/57 avseende de medelsanvisningar,

som bleve en följd av den kalenderårsvis fastställda investeringsramen.

Behovet av automobilskatteinedel skulle i fortsättningen bedömas

efter de på budgetåret uppförda anslagen.

I motionen II: 250 har bl. a. anförts följande. Alla prognoser för den

framtida utvecklingen av motorismen talade för att man hade att emotse en

fortsatt stark ökning av bilbeståndet. Även om kraftiga åtgärder vidtoges för

att öka framkomligheten och parkeringsplatsernas antal och utformning,

vore det realistiskt att räkna med att trängseln bleve all mer påtaglig, och

detta komme att starkt irritera bilisterna och motverka värdet av att ha tillgång

till eget fordon, i varje fall i städer och tätorter. Härtill komme att tendenseni

fråga om biltypernas art i många fall pekade mot bredare och längre

vagnar, även om samtidigt antalet småvagnar ökade kraftigare. Enligt motionärens

uppfattning vore det ur angivna synpunkter välbetänkt, om vid

bestämmandet av beloppet för den direkta fordonsskatten hänsyn toges

ej endast till vagnarnas tjänstevikt utan även till vagnarnas storlek inom

varje viktklass för att genom en lägre fordonsskatt för kortare och smalare

vagnar skapa en rättvisare avvägning av skattebelastningen med hänsyn till

det utrymme vagnarna krävde. Man kunde ej bortse från effekten av en så
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1956

lunda ändrad skattebeläggning vid val av bil och därigenom även vid bilmodellernas

utformning i fråga om onödig överdimensionering av vagnarnas

yttermått. En utredning borde göras i syfte att de av motionären anförda

synpunkterna kunde beaktas vid en kommande justering av fordonsskatten

för personbilar. Givetvis vore vagnstorleken av betydelse även då

det gällde lastbilar och omnibussar, men beträffande dessa fordon vore sakläget

ett annat, varför anledning ej förelåge att medtaga även sådana fordon

i övervägandet om ny beräkningsgrund för skattebeloppet med hänsyn även

till vagnstorlek.

Till stöd för de i motionen 1 1:5 7 7 framförda yrkandena har i huvudsak

anförts, att busstrafikföretagen fått vidkännas betydande kostnadshöjningar

bland annat till följd av senare år företagna höjningar avmotorfordonsbeskattningen.

Av de kostnadshöjningar som inträffat sedan 1952, vilka

utgjorde ca 15 procent, fölle ungefär hälften tillbaka på skattehöjningai.

Dessa kostnadshöjningar hade icke kunnat kompenseras genom höjning avbusstrafikens

taxor i motsvarande grad. Samtidigt hade busstrafikföretagen

till följd av den under de senaste åren ändrade trafikstrukturen — det ökade

personbilbeståndet och inte minst mopedinnehavet — drabbats av ekonomiska

svårigheter. Den starka tendensen som funnes till allvarlig försämring

av framför allt landsbygdens kommunikationer kunde mildras endast

genom radikala nedskärningar i busstrafikens kostnader. Svenska omnibusägareförbundet,

som i skrivelse till Kungl. Maj :t tagit upp dessa problem

och där bl. a. framhållit nyss berörda synpunkter, hade påpekat att möjligheterna

att genom ytterligare strukturrationalisering nedbringa kostnaderna

vore begränsade. — Motionärernas förslag kunde beräknas medföra ett inkomstbortfall

för staten av ca 2,5 miljoner kronor för fordonsskatten och

14 miljoner kronor för brännoljeskatten, eller tillhopa 16,5 miljoner kronor

för år. Skattesänkningen borde träda i kraft den 1 juli 1956.

Utskottet. I de föreliggande motionerna yrkas ett flertal ändringar i gällande

beskattning av motorfordonstrafiken. Sålunda bar i de likalydande

motionerna I: 318 och II: 231 samt i de likalydande motionerna I: 320 och

11: 251 framställts yrkande av innebörd att fordonsskattens skattesatser för

lastbilar, bussar och släpvagnar skulle från och med den 1 januari 1957

sänkas till överensstämmelse med de skattesatser, som gällde närmast före

den vid 1954 års riksdag beslutade höjningen av fordonsskatten. I motionen

II: 577 har, såvitt avser fordonsskattens tilläggsbelopp för bussar, framställts

yrkande om skattesänkning av samma innebörd som i de nyssnämnda motionerna,

att tillämpas från och med den 1 juli 1956, varjämte hemställts

om sänkning av brännoljeskatten med lem öre Irån och med sistnämnda

dag. I de likalydande motionerna I: 319 och II: 232 har motionärerna yrkat

nedsättning av skatten för tyngre bärgningsbilar till hälften av den skatt

som eljest skulle belöpa på avsedda fordon. Slutligen har i motionen II: 250

hemställts om riksdagsskrivelse med begäran om utredning i syfte att ernå

lägre fordonsskatt för personbilar av mindre utrymmeskrävande slag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1956

Vad först angår det i motionerna upptagna spörsmålet om skattelättnader

för den tunga gods- och persontrafiken vill utskottet erinra om följande.

Den ändrade avvägning av motortrafikens beskattning som, med hänsyn till

okade anspråk på medel för ändamål som skall bekostas av automobiiskattemedel,

skedde genom beslut av 1954 års riksdag innebar i huvudsak en

ökning av de tyngre fordonens andel av vägkostnaderna, åstadkommen bl. a.

genom en starkare skatteprogression efter fordonstyngden än som dittills

gällt. Den ökade beskattning av den tyngre motorfordonstrafiken som sålunda

kom till stånd ansågs motiverad av denna trafiks vägförslitning och krav

på vägarnas standard; den beräknades dock icke rubba rådande fördelning

av skattebördan på lastbilar, bussar och släpvagnar, å ena sidan, och övriga

motorfordon, å den andra, beroende på personbilarnas successivt ökade relativa

andel av fordonsbeståndet. Något slutligt ståndpunktstagande i fråga

om skattebördans fördelning på olika motorfordon togs icke, och de genomförda

åtgärderna hade provisorisk karaktär att gälla i avvaktan på resultatet

av ytterligare utredning rörande motorfordonstrafikens beskattning, därvid

bl. a. även allmänna tratik- och näringspolitiska synpunkter skulle komma

under bedömande. Detta utredningsarbete, som måste baseras på en

översiktlig vägplanering på längre sikt, verkställes nu inom ramen för 1953

års trafikutredning.

I vissa motioner har t ramhållits att de år 1954 genomförda skattesatserna

medfört en höjning av den allmänna driftkostnadsnivån inom gods- och persontrafiken

med taxehöjningar som följd. Med understrykande av det angelägna

i att en sänkning i denna kostnadsnivå komme till stånd har motionärerna

hävdat, att ett verksamt medel härför vore en lindring av de tvngre

motorfordonens beskattning. Särskilt har motionärerna därvid pekat på

de aktuella ekonomiska svårigheterna för busstrafiken, vilka ytterligare accentuerade

behovet av lättnader i beskattningen. Med anledning härav vill

utskottet erinra om att det material, som törelåg vid behandlingen av automobilskattefrågan

vid 1954 års riksdag, gav vid banden att de nya skattesatserna

icke behövde befaras i någon mera avsevärd mån påverka driftkostnadsnivån

inom gods- och persontrafiken. En återgång i den omfattning

som föreslås i motionerna till de tidigare gällande skattesatserna kan därför

antagas få ringa effekt bland de faktorer som påverkar kostnadsläget på

t öre’* arande områden. Det bör tillika framhållas, att en anpassning numera

skett till de nya skattesatserna och att, såvitt utskottet förstår, möjligheterna

att genom en skattesänkning i yrkad omfattning ernå taxesänkningar får

bedömas som synnerligen små. Vad angår de i motionerna berörda svårigheterna

för busstrafiken torde, i den mån åtgärder är påkallade från statsmakternas

sida, dessas art och inriktning få bedömas utifrån andra och vidare

synpunkter än motionärerna anlagt på frågan. Det torde i första hand

ankomma på 1953 års trafikutredning att närmare pröva spörsmålet om avvägningen

av motorfordonstrafikens beskattning från de i motionerna anlagda

närings- och trafikpolitiska synpunkterna.

Till stöd för yrkandena om skattesänkning har även åberopats, att det

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1956 11

skattebortfall som åtgärden skulle medföra rymdes inom ramen för påräkneliga

överskott av automobilskattemedel. Behållningen å automobilskattemedelsfonden,

som den 30 juni 1955 utgjorde omkring 53 miljoner kronor,

kommer under de närmaste åren att öka; såväl för det innevarande som för

det kommande budgetåret kan med ledning av uppgifter i statsverkspropositionen

räknas med en ytterligare fondering av respektive 218 och 61 miljoner

kronor. Såvitt nu kan bedömas skulle alltså vid utgången av nästa budgetår

finnas 332 miljoner kronor i behållning på automobilskattemedlens

specialbudget. Av nämnda belopp motsvaras icke mindre än 292 miljoner

kronor av inkomster härrörande från den särskilda investeringsavgiften på

motorfordon. Ifrågavarande avgift har icke tillkommit av skattepolitiska

skäl utan endast för att dämpa den i rådande samhällsekonomiska läge alltför

högt uppdrivna efterfrågan på motorfordon. Det kan då enligt utskottets

mening icke vara rimligt att i nuvarande konjunkturläge disponera medel,

vilka erhållits som en följd av åtgärder för att hålla tillbaka investeringarna

inom ett område av ekonomien, till att öka investeringarna inom ett annat

område, i detta fall vägbyggandet. Vad sedan beträffar det återstående överskottet

på automobilskattemedlens specialbudget för de nämnda tre budgetåren,

nämligen (332 — 292 =) 40 miljoner kronor, vill utskottet erinra om

att en viss fondering av automobilskattemedel under en övergångsperiod var

förutsedd vid beslutet om automobilbeskattningen vid 1954 års riksdag,

överskottet beräknades emellertid komma att sedermera tagas i anspråk för

successivt ökade väginvesteringar. Utvecklingen i fråga om inkomsterna av

automobilskattemedlen har till följd av motorfordonstrafikens snabba tillväxt

varit gynnsammare än beräknat, samtidigt som en av konjunkturmässiga

skäl betingad återhållsamhet i fråga om väginvesteringarna måst iakttagas.

Dessa förhållanden har medfört att tillgången på automobilskattemedel

i motsvarande mån ökat. Vid bedömandet av den nu aktualiserade frågan

huruvida sistnämnda överskottsmedel bör tagas i anspråk for sänkning

av automobilbeskattningen får dock icke förbises de utomordentligt stora investeringsbehov,

som föreligger inom de verksamhetsområden, vars kostnader

skall bestridas med automobilskattemedel. Till belysande härav må namnas

att delegationen för översiktlig vägplanering preliminärt uppskattat behovet

av vägbyggande till ca 750 miljoner kronor årligen under en 15—20- årsperiod, vilket innebär en successiv stegring av den nuvarande investeringsvolymen

till ungefär det tredubbla. Det må i sammanhanget anmärkas

att, såsom framgår av årets statsverksproposition (bil. 8 Sjätte huvudtiteln

s. 24), föredragande statsrådet uttalat att motorfordonstralikens snabba

ökning föranlett behov av upprustning av det allmänna vägnätet, som väsentligt

överstiger vad som upptagits i vägbyggandets femårsprogram. Pa

grund härav har förutsatts en omprövning av programmet, vilken dock ansetts

böra tills vidare anstå i avvaktan på slutförandet omkring mitten av

innevarande år av utredningen rörande den ekonomiska långtidsplaneringen

under femårsperioden 1956—1960. Den utveckling inom området för väginvesteringarna,

som sålunda kan emotses, ger enligt utskottets mening anled
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1956

ning till försiktighet när det gäller bedömningen av frågan huruvida skattesänkningar

är möjliga. I vart fall torde detta spörsmål icke kunna prövas

annat än i anslutning till en mera samlad bedömning än som kan ske i nu

förevarande sammanhang av de faktorer som här gör sig gällande.

Under hänvisning till det ovan anförda avstyrker utskottet de likalydande

motionerna I: 318 och II: 231, de likalydande motionerna I: 320 och II: 251

ävensom motionen 11:577.

Vad häretter angår det i de likalydande motionerna 1:319 och 11:232

iramställda yrkandet om skattelättnad för bärgningsbilar har, såsom framgår

av den tidigare lämnade redogörelsen, denna fråga varit föremål för

prövning vid åtskilliga tillfällen utan att ha föranlett några åtgärder från

statsmakternas sida. Då hela frågan om fördelningen på olika motorfordon

av motortordonstrafikens andel i kostnaderna för vägväsendet överlämnats

till 1953 års trafikutredning för ytterligare övervägande, har denna utredning

jämväl att ta ställning till 1951 års bilskatteutrednings förslag om viss

skattelättnad för bärgningsbilar. Med hänsyn härtill och då motionärerna

icke kan anses ha förebragt tillräckliga skäl för en prövning av denna fråga

i annan ordning än som sålunda förutsatts, finner sig utskottet icke kunna

tillstyrka de likalydande motionerna I: 319 och II: 232.

Utskottet har slutligen att taga ställning till det i motionen II: 250 framställda

yrkandet om utredning rörande frågan om en differentiering av fordonsskatten

för personbilar jämväl med beaktande av fordonens anspråk på

vägutrymme. Något behov av en särskild utredning rörande denna fråga,

som berör spörsmålet om automobilbeskattningens avvägning ur trafikpolitiska

synpunkter, finner utskottet icke föreligga. Utskottet förutsätter därvid

att vid de överväganden av beskattningsfrågan, som med beaktande av

bl. a. dylika synpunkter pågår genom 1953 års trafikulredning, vad i motionen

anförts konnner att närmare prövas. Med hänsyn till vad nu anförts avstyrker

utskottet motionen II: 250.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1:318 av herrar Mannerskantz

och Svärd samt II: 231 av herr von Seth m. fl.,

de likalydande motionerna 1:320 av herrar Spetz och Axel

Andersson samt 11:251 av herr Kristensson i Osby m. fl.

ävensom motionen II: 577 av fru Sandström och herr Nyberg,

såvitt motionen avser fordonsskatten för bussar, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att motionen II: 577 av fru Sandström och herr Nyberg,

i vad den ej behandlats under punkten 1), icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd;

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1956

3) att de likalydande motionerna I: 319 av herr Ragnar

Bergh samt 11:232 av herrar Munktell och Agerberg icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; samt

4) att motionen II: 250 av herr Löfgren icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 april 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon,

Eriksson, Snygg, Söderquist, Velander, Niklasson och Werner; samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Sundström, Nilsson

i Svalöv, Brandt, Vigelsbo, Allard, Kärrlander, Henriksson, Christenson i

Malmö och Anderson i Sundsvall.

Reservation

av herrar Kristensson i Osby, Spetz, Söderquist, Velander, Nilsson i Svalöv,

Christenson i Malmö och Anderson i Sundsvall, vilka under åberopande

av innehållet i de likalydande motionerna 1:318 av herrar Mannerskantz

och Svärd samt II: 231 av herr von Seth in. fl., de likalydande motionerna

I: 320 av herrar Spetz och Axel Andersson samt II: 251 av herr Kristensson

i Osby in. fl. ävensom motionen II: 577 av fru Sandström och herr Nyberg,

såvitt motionen avser fordonsskatten för bussar, ansett, att utskottet bort

under punkten 1) hemställa,

att riksdagen måtte — med bifall till ovannämnda motioner,

motionen 11:577 dock endast i vad densamma avser

fordonsskatten för bussar — antaga följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 23 år 1956

5 §.

Skatt utgår---följande belopp:

a) för tvåhjulig---fyrtio kronor;

b) för tvåhjulig---sextio kronor;

c) för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk:

för personautomobil dels grundavgift med etthundratio kronor, dels ock

tjuguåtta kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiosju

kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra kilogram; samt

för omnibus dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiotre

kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt

minskad med niohundra kilogram;

d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk,

med etthundra kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt;

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen kilogram, med åttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusen men icke ettusenfemhundra kilogram,

med etthundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra men icke tvåtusen kilogram,

med tvåhundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till tvåtusen men icke tretusen kilogram, med trehundratjugu

kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen men icke femtusen kilogram, med

fyrahundra kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen men icke åttatusen kilogram, med

fyrahundraåttio kronor; samt

om totalvikten uppgår till åttatusen kilogram, med femhundrasextio kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957.

560506. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.