Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande avdragsrätten för periodiskt understöd, m. m.

1956-04-10 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1956:24, Betänkande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser rörande avdragsrätten för periodiskt understöd, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

AV 24—25

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1956

1

i\r 24

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändrade bestämmelser rörande avdragsrätten för

periodiskt understöd, m. m.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 293 av herr Ohlon m. fl. och II: 224 av

herr Ohlin m. fl., vari bl. a. hemställts, »att riksdagen måtte besluta att

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att utredningen om rätt till avdrag

för periodiskt understöd åt studerande och för amortering av studieskulder

måtte påskyndas, så att förslag kan föreläggas årets riksdag»; samt

2) de likalydande motionerna 1:444 av herrar Magnusson och Arrhén

samt 11:574 av herr Cassel och fröken Wetterström, vari hemställts, »att

riksdagen måtte besluta sådan ändring av kommunalskattelagen att därav

tydligt framgår att avdragsrätt skall förvägras utgivare av periodiskt understöd

endast i den mån beloppet avser verkliga studiekostnader samt att

vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga författningsändringar».

Såvitt avser de likalydande motionerna I: 293 och II: 224 har utskottet i

detta betänkande upptagit endast det yrkande, som ovan återgivits. Övriga

i sistnämnda motioner framställda yrkanden avser utskottet att behandla i

senare sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena — i de delar motionerna blir föremål för behandling i detta betänkande

— får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna II: 224 och II: 574.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

för intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag må därvid icke

ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för studiekostnader icke ansetts kunna medgivas (se

t. ex. RA 1936 not. 211).

Enligt 46 § 2 mom. kommunalskattelagen äger skattskyldig, som varit här

i riket bosatt under hela beskattningsåret, i hemortskommunen njuta avdrag

för bland annat periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,

som icke får avdragas från inkomsten av särskild förvärvskälla,

1 Bihang till riksdagens protokoll 195G. 7 samt. yr 21 — 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1956

dock att avdrag icke må ske för vad som utgått till person, tillhörande givarens

hushåll, och ej heller, där understödet icke utgjort skadestånd, för

vad som utgått till annans undervisning eller uppfostran. I 31 § och 32 §

1 mom. stadgas, att till intäkt av tjänst hänföres periodiskt understöd eller

därmed jämförlig periodisk intäkt, därest givaren enligt bland annat 46 §

ar berättigad till avdrag därför. Samma bestämmelser med avseende å avdragsrätt

och skattskyldighet för periodiskt understöd gäller jämväl enligt

- § och 4 g 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt vid den statliga

beskattningen.

Beträtt ande frågan om periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk

utbetalning skall anses ha utgått till annans undervisning eller uppfostran

kan ur rättspraxis nämnas, att avdrag har medgivits för understöd

till son, som efter avslutade universitetsstudier innehade anställning som

rältsbildat biträde i domsaga (RÅ 1933 not. 168 och 1945 ref. 57). Avdrag

bär jämväl medgivits för periodiskt understöd till dotter, som utbildade sig

till sjuksköterska. Denna, som tidigare haft kontorsplats i 12 år, hade under

utbildningen kost och logi å Sofiahemmet och Karolinska sjukhuset (RÅ

1946 not. 456). Avdrag medgavs för periodiskt understöd till myndig son,

vilken sedan han avslutat sina studier vid konstakademiens målarskola,

arbetat å dess grafiska avdelning för att enligt vad i målet anförts såsom

praktiserande konstnär följa med sin tid och utvecklas (RÅ 1948 not. 144).

Avdrag har vidare medgivits för understöd till son, som var med. kand.,

enär med hänsyn till storleken av sonens inkomst av arbete och vad i övrigt

i målet förekommit, understödet icke kunde ha utgått till hans undervisning.

Sonen hade 3 266 kronors inkomst av tjänst och 80 kronors inkomst

av kapital. Hans hustru hade ett till statlig inkomstskatt taxerat

belopp av 4 240 kronor och en till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst

av 4 190 kronor (RÅ 1948 not. 757 och 758). Däremot medgavs ej avdrag

för periodiskt understöd till en son, som var med. kand. och studerade vid

universitet. Sonen var gift och hade ett barn men ingen inkomst. Han uppgavs

själv bekosta studierna genom läkarförordnanden och lån. Avdraget

vägrades, enär omständigheterna i målet visade, att understödet i sin helhet

var av beskaffenhet att böra hänföras under bestämmelserna om periodiskt

understöd till annans undervisning (RÅ 1952 not. 647). Avdrag har vidare

icke medgivits för understöd åt son eller dotter, under tid, då de studerade

vid universitet (RÅ 1950 not. 929 och 1952 not. 938). Det sistnämnda

rättsfallet gällde ett avdrag å 800 kronor, avseende den del av understödet,

som beräknades belöpa sig å uppehälle. Taxeringsintendenten

framhöll i målet, att en uppdelning mellan studie- och levnadskostnader ej

vore tillåten. Avdrag vägrades för periodiskt understöd till en 22-årig dotter,

som gick på kurser hos Handarbetets vänner. Dottern hade inkomst av

tjänst å 100 kronor och ränteinkomst å 2 740 kronor (RÅ 1950 not. 1 287).

Avdrag har icke medgivits för periodiskt understöd, 2 750 kronor, till dotter,

som genomgick Konstfackskolan. Av understödet uppgavs 900 kronor

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b år 1956

motsvara till dottern utdömt underhållsbidrag i skilsmässomål och återstoden

vad därutöver behövdes för skäligt existensminimum (RÅ 1954 not.

520). Vidare har avdrag vägrats för understöd till 17-årig sou, som var invalid

och vistades å vårdhem (RA 1947 not. 745) samt för understöd till

1''adderbarn (RA 1945 not. 1155 och 1948 not. 344). Slutligen har avdrag ej

medgivits för periodiskt understöd till barnbarn, som vistades hos sina föräldrar,

vilka bekostade alla utgifter för barnens undervisning och uppfostran

(RÅ 1955 not. 382).

I sitt år 1950 avgivna betänkande nr IV (SOU 1950: 21) framlade 19bb års

allmänna skatiekommitté förslag angående bl. a. ändrade bestämmelser för

beskattning av periodiskt understöd. I fråga om periodiskt understöd till

undervisning eller uppfostran föreslog kommittén att avdrag skulle medgivas

under förutsättning bl. a. att mottagaren fyllt 17 år och icke tillhörde

givarens hushåll. Vidare föreslog kommittén att avdrag å 700 kronor skulle

medgivas skattskyldig, som underhållit hemmavarande barn över 16 år

vilket åtnjutit heltidsundervisning vid läroanstalt. Mot dessa förslag reserverade

sig två av kommitténs ledamöter.

År 1951 avgav 1944 års allmänna skattekommitté betänkande nr V (SOU

1951:13) angående siudiekostnaders behandling i beskattningshänseende,

vari föreslogs införande av rätt till avdrag under vissa förutsättningar för

amortering av studieskulder. En ledamot av kommittén anförde reservation

mot detta förslag.

Frågan om de periodiska understöden och studiekostnadernas behandling

i beskattningshänseende har vid upprepade tillfällen varit föremål för

riksdagens uppmärksamhet. Vid 1952 års riksdag framställdes i flera motioner

yrkanden om lagstiftningsåtgärder i anledning av ovannämnda kommittéförslag

såvitt anginge frågan om den skatterättsliga behandlingen av

periodiskt understöd och studiekostnader. I andra motioner åter förordades

en översyn av förslagen i dessa delar. I sitt i anledning av nämnda motioner

avgivna betänkande nr 16 anförde 1952 års bevillningsutskott, att utskottet

givetvis icke vore berett att då taga ställning till kommitténs förslag

i berörda delar och de ändringar däri, varom yrkande framställts i

motionerna. Utskottet uttalade emellertid, att den nuvarande regleringen

av avdragsrätten för periodiskt understöd och därmed jämförlig periodisk

utbetalning under senare år blivit föremål för åtskillig kritik, varför utskottet

ansåge det angeläget, att riksdagen bereddes tillfälle att pröva ett

förslag till ändrade bestämmelser i fråga om avdragsrättens utformning.

Även frågan om den skatterättsliga behandlingen av studiekostnader ansåge

utskottet vara av den vikt, att eu lösning av densamma icke borde

uppskjutas. Utskottet föreslog därför riksdagen att i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa om förslag, om möjligt till 1953 års riksdag, till ändrade

bestämmelser i berörda hänseenden. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Kommittéförslagen blev därefter överlämnade till 1950 års skattelagssakkunniga

för ytterligare översyn.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 2''r år 1956

Jämväl vid 1953 års riksdag var frågan föremål för behandling i anledning

av väckta motioner. Samma års bevillningsutskott uttalade i sitt av

riksdagen godkända betänkande nr 8, att utskottet ansåge önskvärt att ett

förslag till lösning av frågan om den skatterättsliga behandlingen av periodiskt

understöd m. in. och studiekostnader så snart som möjligt förelädes

riksdagen. Med hänsyn till att föregående års riksdag hemställt därom i

skrivelse till Kungl. Maj:t fann utskottet ej skäl förorda skrivelse till Kungl.

Maj:t i ämnet.

1 motioner vid 1955 års riksdag hemställdes om skrivelse till Kungl. Maj :t

med begäran om proposition till 1958 års riksdag med förslag till ändrade

bestämmelser rörande avdrag för studiekostnader och för periodiskt understöd

till studerande. I sitt betänkande nr 41 anförde bevillningsutskottet, att

en omprövning av gällande bestämmelser på dessa områden vore synnerligen

önskvärd, särskilt i fråga om regleringen av avdrag för periodiskt understöd.

Utskottet föreslog därför riksdagen att i förnyad skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa om förslag — om möjligt till 1956 års riksdag — till ändrade

regler angående den skatterättsliga behandlingen av periodiskt understöd

in. in. och studiekostnader. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Riksdagsskrivelsen har överlämnats till 1950 års skattelagssakkunniga.

Frågan om ändrade beskattningsregler rörande periodiskt understöd och

studiekostnader har vid innevarande års riksdag varit föremål för interpellationer

av herrar Håstad och Kristensson i Osby. Herr Håstad har sålunda

frågat chefen för finansdepartementet om han hade för avsikt att

förelägga innevarande års riksdag förslag till ändrade bestämmelser i ifrågavarande

hänseenden samt, om så ej vore fallet, huruvida departementschefen

ville vidtaga sådana åtgärder att frågorna bleve behandlade med förtursrätt

av 1950 års skattelagssakkunniga eller hänskjutna till särskild utredning

så att förslag kunde föreläggas 1957 års riksdag. Herr Kristensson

har i sin interpellation frågat om departementschefen ville ta initiativ till

att påskynda lösningen av dessa och en rad andra frågor antingen genom

att de gjordes till föremål för särskilda och skyndsamma utredningar eller

genom att 1950 års skattelagssakkunniga förstärktes så att mer tillfredsställande

regler än de nuvarande kunde beslutas vid innevarande eller nästa

års riksdag. I sitt svar å dessa och två andra interpellationer (av herrar

Östlund och Larsson i Hedenäset), även de avseende frågor som överlämnats

till 1950 års skattelagssakkunniga, framhöll chefen för finansdepartementet

att de av interpellanterna omnämnda skattefrågorna alla vore av

invecklad beskaffenhet och flertalet av dem kunde betecknas som utomordentligt

svårbemästrade. Man kunde förutse att ändrade regler skulle

innebära en synnerligen besvärande komplicering av skattelagstiftningen.

Departementschefen erinrade vidare om det forcerade reformarbete på skattelagstiftningens

område, som fortgått under en lång följd av år. De resurser

i avseende å arbetskraft, som på detta område funnits tillgängliga, hade

pressats synnerligen hårt. Från 1950 års skattelagssakkunniga hade under

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b år 1956

de senaste åren redovisats en rad stora och betydelsefulla förslag. Flertalet

av de skatteexperter som varit engagerade i utredningsarbete hos 1950 års

skattelagssakkunniga hade under hand anmält att de önskat, i allt fall temporärt,

lämna det krävande utredningsarbetet; de hade fått begärt entledigande

och ersatts med nya så långt sådana varit tillgängliga. Sedan någon tid

undersöktes möjligheterna att knyta nya experter till de sakkunniga. Departementschefen

sade sig hysa den förhoppningen att detta skulle låta sig göra,

men det vore ingalunda lätt att finna lämpliga och villiga krafter. Självfallet

vore det inte lättare att sammansätta nya kommittéer än vad det

vore att utöka skattelagssakkunniga. De vore enligt departementschefens

mening uteslutet att lämna någon utfästelse om att alla de många invecklade

frågor, som interpellanterna berört, skulle ligga utredda å sådan tid

att man senast vid nästa års riksdag skulle kunna ta ställning till frågan

om ny lagstiftning. När departementschefen sålunda avböjde att göra en

utfästelse av den utav interpellanterna ifrågasatta innebörden innebure

detta å andra sidan ingalunda att inte vissa av de diskuterade frågorna om

ett år kunde ha kommit i ett sådant läge att de vore mogna för ett avgörande

i ena eller andra riktningen. Efter att ha fullföljt andra uppgifter

hade 1950 års skattelagssakkunniga övergått att behandla frågorna om avdragsrätt

för periodiskt understöd och studieskulder.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna I : 2 9 3 och II: 2 24 har framhållits,

att frågan om avdragsrätten för amortering av studiekostnader och för

periodiskt understöd åt studerande inte vore tillfredsställande reglerad. I

det förstnämnda hänseendet förelåge ingen avdragsrätt alls, trots att studiekostnaderna

ostridigt vore kostnader för inkomstens förvärvande. De nuvarande

reglerna om avdragsrätt för periodiskt understöd medförde bl. a. det

egendomliga förhållandet att avdragsrätt medgåves i de fall understödstagaren

ginge sysslolös men däremot icke om mottagaren bedreve studier eller

underginge annan utbildning. Lösningen av dessa frågor skulle stimulera

till vidareutbildning och medverka till en breddning av rekryteringsunderlaget

för högre studier, vilket måste anses vara ett angeläget samhällsintresse.

Avdragen, vilka vore starkt sakligt motiverade, skulle lätta de studerandes

skuldbörda, vilken på grund av stigande studiekostnader tenderade

att bli allt mer betungande.

Med hänsyn till frågans betydelse och till riksdagens vid upprepade tillfällen

klart uttalade uppfattning ansåge motionärerna att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t borde hemställa att Kungl. Maj:t måtte föranstalta

om sådana åtgärder, att ett förslag i frågan kunde föreläggas 1956 års riksdag.

Till stöd för yrkandena i de likalydande motionerna 1:4 4 4 och

II: 5 7 4 har anförts hl. a. följande. Enligt gällande praxis finge periodiskt

understöd till studerande icke avdragas hos givaren. Avseende fästes

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år i95C>

på det liela taget icke vid huruvida mottagaren använde understödet för

verkliga studiekostnader eller för levnadskostnader. Enär frågan om avdragsrätt

lör periodiskt understöd för närvarande vore föremål för prövning

av 1950 års skattelagssakkunniga, förelåge icke någon anledning att taga

upp frågan i dess principiella räckvidd. Det syntes dock finnas anledning

att utan avvaktan på skatlelagssakkunnigas ställningstagande pröva, vilka

tall som kunde ha åsyftats vid bestämmelsens tillkomst.

Såvitt motionärerna kunde finna måste .meningen ha varit att avdragsrätt

skulle förvägras i fråga om understöd, som varit avsett att täcka direkta studiekostnader.

En annan tolkning skulle vara främmande för principerna för

vår skattelagstiftning. Detta kunde belysas av följande exempel. Om en fader

betalade periodiskt understöd på t. ex. 4 000 kronor till var och en av

sina två söner, av vilka ingen studerade, medgåves avdragsrätt. Skulle nu

en av dessa söner bestämma sig för alt studera och på grund härav finna

sig vara i behov av ett med t. ex. 500 kronor förhöjt understöd, skulle enligt

nuvarande tolkning avdrag förvägras beträffande hela beloppet. Enligt

motionärernas uppfattning borde endast de 500 kronorna undantagas. Det

vore angeläget att en precisering komme till stånd i kommunalskattelagen

i syfte att få en rimligare tolkning på denna punkt.

Utskottet. Såsom av den föregående framställningen framgår medgives

icke avdrag vid taxeringen för belopp vilket i form av periodiskt understöd

utgått till annans undervisning eller uppfostran. Avdragsrätt föreligger icke

heller i fråga om studiekostnader, som den skattskyldige fått vidkännas.

I de likalydande motionerna 1:444 och 11:574 har framställts yrkande

om ändring i kommunalskattelagen av innebörd, att avdrag för periodiskt

understöd till studerande skulle förvägras givaren endast i den mån utgivet

belopp avsåge verkliga studiekostnader. Av motiveringen framgår att motionärerna

åsyftar en provisorisk ändring av reglerna på förevarande område

i avvaktan på en lösning av den större frågan om den skatterättsliga behandlingen

av periodiskt understöd och studiekostnader, vilken fråga vore

föremål för prövning av 1950 års skattelagssakkunniga. I de likalydande

motionerna 1:293 och 11:224 åter har, såvitt avser de delar av desamma

som behandlas i detta betänkande, yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställa att utredningen om rätt till avdrag för periodiskt

understöd åt studerande och för amortering av studieskulder måtte påskyndas,

så att förslag kan föreläggas årets riksdag.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att 1944 års allmänna skattekommitté

i avgivna betänkanden framlagt förslag angående ändrade bestämmelser

för beskattningen av periodiskt understöd in. in. samt rörande

studiekostnaders behandling i beskattningshänseende och att förevarande

spörsmål därefter vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.

Vid 1952 års riksdag framfördes sålunda motionsvis yrkanden dels

om lagstiftningsåtgärder i anledning av ovannämnda kommittéförslag och

dels om översyn av förslagen. I sitt i anledning av motionerna avgivna be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1956

tänkande nr 16 hemställde 1952 års bevillningsutskott att riksdagen i skrivelse

till Ivungl. Maj :t måtte hemställa om förslag, om möjligt till 1953 års

riksdag, till ändrade bestämmelser i berörda hänseenden. Denna hemställan

bifölls av riksdagen. Kungl. Maj:t överlämnade därefter de nämnda

kommittéförslagen till 1950 års skattelagssakkunniga för ytterligare översyn.

Vid 1953 års riksdag var frågan ånyo föremål för riksdagens behandling

i anledning av väckta motioner. I sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 8 avstyrkte samma års bevillningsutskott motionerna med hänsyn till

den av 1952 års riksdag avlåtna skrivelsen till Kungl. Maj:t i ämnet.

Vid 1954 års riksdags höstsession aktualiserades de förevarande frågorna

i anledning av en interpellation, vid vars besvarande chefen för finansdepartementet

sade sig icke vara beredd att göra det av interpellanten önskade

uttalandet, att lagstiftningsförslag i ämnet skulle framläggas senast vid 1956

års riksdag.

Vid 1955 års riksdag framfördes i flera motioner yrkanden om skrivelse

till Kungl. Maj :t med begäran om proposition till 1956 års riksdag med förslag

till ändrade bestämmelser rörande avdrag vid inkomsttaxeringen för

studiekostnader och för periodiskt understöd till studerande. I sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 41 uttalade samma års bevillningsutskott att

en omprövning av gällande bestämmelser på dessa områden vore synnerligen

önskvärd. Särskilt syntes detta vara fallet i fråga om regleringen av

avdrag för periodiskt understöd. Då de förslag i ämnet som framlagts av

1944 års allmänna skattekommitté uppenbarligen icke kunde i föreliggande

skick godtagas som grund för lagstiftning, syntes ytterligare utredning vara

erforderlig för bedömandet av dessa frågor. Vissa av 1944 års allmänna

skattekommitté icke behandlade spörsmål syntes böra bli föremål för överväganden

i samband med en sådan ytterligare utredning. Enligt utskottets

mening kunde förväntas att åtskilliga svårbedömbara gränsdragningsproblem

och avvägningsfrågor skulle uppkomma vid prövningen av föreliggande

spörsmål. Emellertid hade de antydda svårigheterna föranlett utskottet att

ifrågasätta, huruvida icke en lösning av problemen lättare kunde åvägabringas,

därest reformförslagen behandlades etappvis, och att eventuellt frågan

om de periodiska understöden behandlades för sig. Det syntes böra undersökas

huruvida en sådan behandling kunde utgöra en framkomlig väg

till en tillfredsställande lösning av dessa frågor. Utskottet föreslog riksdagen

att i förnyad skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om förslag till ändrade

regler angående den skatterättsliga behandlingen av de föreliggande frågorna.

Det vore enligt utskottets mening önskvärt, därest ett förslag i ämnet

kunde framläggas vid 1956 års riksdag. I enlighet med vad bevillningsutskottet

hemställt anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t, att Kungl.

Maj :t ville för riksdagen snarast framlägga förslag till ändrade regler angående

den skatterättsliga behandlingen av periodiskt understöd in. in. och

studiekostnader.

I likhet med vad 1955 års riksdag uttalat finner utskottet eu omprövning

av de gällande bestämmelserna på dessa områden vara synnerligen önsk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 2i år 1956

värd. I sitt svar å ovannämnda vid innevarande års riksdag framförda interpellationer

har chefen för finansdepartementet upplyst, att 1950 års skattelagssakkunniga

numera påbörjat en utredning av ifrågavarande spörsmål.

Någon tidpunkt, då arbetet beräknas vara slutfört, har departementschefen

icke ansett sig kunna angiva. Att döma av svaret och övriga för utskottet

kända förhållanden torde det vara uteslutet att utredningen hinner färdigställas

å sådan tid att proposition i ämnet kan föreläggas 1956 års riksdag.

Utskottet vin emellertid uliala den förhoppningen att det skall bli möjligt

lör de sakkunniga att slutföra utredningen å sådan tid att propositionen hinner

föreläggas nästa års riksdag. Därest de sakkunniga — som utskottet förutsatt

- slutför den del av utredningsuppdraget som avser periodiskt understöd

och studiekostnader, innan de griper sig an med utredningen av andra

frågor som överlämnats till dem, torde utredningsresultatet kunna föreligga

relativt snart. Utskottet har för sin del icke något att erinra emot att de

sakkunniga i första hand upptar dessa frågor till behandling.

Utskottet vill i anslutning till det nyss anförda erinra om att till de sakkunniga

överlämnats åtskilliga andra svårlösta och vittomfattande frågor.

I de förut berörda interpellationerna har däribland omnämnts spörsmålen

om rätt till lörlustutjämning, avdragsrätt för medlemsavgifter till branschorganisationer,

fackföreningar och därmed jämförliga ekonomiska intresseorganisationer,

rätt att utnyttja allmänna avdrag och ortsavdrag i annan

kommun än hemortskommunen vid den kommunala beskattningen, rätt till

avdrag för anläggande av skogsbilväg och rörande beskattningen av kraftverksrörelse.

Bland andra viktiga ärenden som hänskjutits till de sakkunniga

må nämnas frågan om gränsdragningen mellan avdragsgill driftkostnad

och icke avdragsgill kostnad för grundförbättring vid beräkning av inkomst

av jordbruksfastighet och frågan om avdrag för flyttningskostnader.

Beträffande flera av dessa frågor bär riksdagen vid skilda tillfällen uttryckt

önskemål om en snar lösning. Även flertalet övriga frågor, som

överlämnats till de sakkunniga för utredning, torde vara av sådan art att

lösningen därav icke bör uppskjutas någon längre tid. Utskottet får också

erinra om att de sakkunniga härutöver har att slutföra uppgiften att göra

en systematisk teknisk revision av kommunalskattelagen, i fråga om vilken

uppgift de sakkunniga hittills framlagt en rad förslag som sedermera lagts

till grund för lagstiftningsåtgärder från statsmakternas sida; åtskilliga arbetsuppgifter

torde emellertid fortfarande återstå att fullgöra.

En behandling i förtur av så omfattande och svårlösta frågor som spörsmålen

om behandlingen i skattehänseende av periodiskt understöd och studiekostnader

kommer självfallet att medföra att de sakkunnigas behandling

av övriga till dem överlämnade frågor fördröjes. Då det emellertid enligt

utskottets mening är synnerligen angeläget att även dessa frågor erhåller

sin lösning inom en nära framtid, bör särskilda åtgärder vidtagas för

att påskynda utredningen därav. Det ankommer icke på utskottet att föreslå

vilka åtgärder som därvid bör vidtagas. En utväg, vilken chefen för finansdepartementet

i det förut nämnda interpellationssvaret sagt sig i första

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 24 år 1956

9

hand ämna pröva, är att tillföra de sakkunniga flera experter. Utskottet ser

med tillfredsställelse de sålunda i utsikt ställda möjligheterna att tillgodose

utredningen ined arbetskraft i en utsträckning, som bättre än nu svarar

mot omfattningen av föreliggande arbetsuppgifter.

I detta sammanhang vill utskottet jämväl framhålla att det synes böra

uppmärksammas, huruvida hos de sakkunniga finnes frågor, vars lösande

kräver överväganden av sådan art att de icke lämpligen hör slutligt prövas

inom ramen för en teknisk översyn av kommunalskattelagens bestämmelser.

De förslag på kommunalbeskattningens område, som hittills avgivits

av de sakkunniga, har visserligen icke givit anledning till sådana överväganden,

men utskottet anser att det bör närmare prövas, huruvida så kan vara

fallet beträffande de frågor som de sakkunniga ännu icke upptagit till mera

ingående behandling. I den mån så är förhållandet synes erforderligt att

närmare ställning tas till spörsmålet om utredningsarbetet bör på lämpligt

sätt breddas antingen genom alt de sakkunniga tillföres ledamöter med erfarenhet

från andra områden än det rent skattetekniska eller genom att

frågorna utbrytes till behandling i särskild ordning vid sidan av de sakkunnigas

arbete. I vidare mån än som nu skett anser sig utskottet icke böra

ingå på den här antydda frågeställningen, då det självfallet får ankomma

på Kungl. Maj :t att närmare överväga hithörande spörsmål. Utskottet vill

emellertid tillägga att utskottet för sin del utgått ifrån att det står i överensstämmelse

med vad som avsetts att vissa av de spörsmål som hänskjutits

till de sakkunnigas behandling därefter kunde bli föremål för ytterligare

överväganden ur andra synpunkter än dem de sakkunniga i främsta rummet

har att beakta.

Utskottet får under åberopande av det anförda föreslå riksdagen att i

skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad sålunda från utskottets sida

anförts. Härmed anser utskottet de likalydande motionerna I: 293 och II: 224

besvarade, i vad motionerna behandlas i detta betänkande. Vad angår de

likalydande motionerna 1:444 och 11:574 framgår av det anförda, att förslag

rörande behandlingen i beskattningshänsende av periodiskt understöd

till annans undervisning eller uppfostran är att emotse i en nära framtid.

Utskottet avstyrker därför bifall till de sistnämnda motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) alt riksdagen måtte — i anledning av de likalydande

motionerna I: 293 av herr Ohlon in. fl. och II: 224 av herr

Ohlin m, fl., i vad motionerna behandlas i detta betänkande,

ävensom de likalydande motionerna 1:444 av herrar Magnusson

och Arrhén samt 11:574 av herr Cassel och fröken

Wetterström — i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna

vad utskottet ovan anfört, samt

2) att motionerna 1:293 och 11:224, i de delar motionerna

behandlas i detta betänkande, ävensom motionerna 1:444

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 2b år 1956

och II: 574 måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom

vad utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen

lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 10 april 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon, Eriksson,

Snygg, Söderquist, Velander, Niklasson och Werner; samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osbv, Sundström, Nilsson

i Svalöv, Brandt, Allard, Kollberg, Kärrlander, Henriksson, Jansson i Aspeboda

och Anderson i Sundsvall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:180 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående placeringen av prästlänef ondsmedel. a1 i texten