Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rått för jordbrukare att vid beskattning åtnjuta avdrag för kostnader för stenröjning och andra grundförbättringar.

1956-04-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1956:26, Betänkande i anledning av väckta motioner om rått för jordbrukare att vid beskattning åtnjuta avdrag för kostnader för stenröjning och andra grundförbättringar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 26—27 Bevillningsutskottets betänkande nr 26 är 1956

1

Nr 26

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rått för jordbrukare att vid beskattning åtnjuta

avdrag för kostnader för stenröjning och andra grundförbättringar.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 297 av herr Fritiof Karlsson in. fl. och II: 228 av herr Börjesson

m. fl. har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla om utredning rörande avdrag vid taxering till statlig och kommunal

inkomstskatt för kostnader för stenröjning och andra grundförbättringar

i enlighet med vad i motionerna anförts.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionen II: 228.

Från bruttointäkten av jordbruksfastighet må enligt 22 § 1 mom. kommunalskattelagen

avdrag göras för bl. a. kostnader för reparation och

underhåll av stängsel och diken ävensom kostnader för skogs vård och underhåll,

såsom vägunderhåll, skyddsdikning med mera dylikt. Till avdragsgill

underhållskostnad räknas jämlikt punkt 7 av anvisningarna till 22 §

bl. a. även kostnad för iståndsättande eller omläggning av förut anlagd

täckdikning, varemot avdrag icke får ske för nyanläggning av täckdikning.

Därest omläggning av täckdikning på grund av användande av dyrbarare

material än det förut befintliga är till viss del att hänföra till grundförbättring,

får avdrag ej ske för mer än vad en omläggning med enahanda

material som det gamla skulle kostat. Enligt 22 § 2 mom. får vid beräkning

av inkomst av jordbruksfastighet avdrag icke göras för bl. a. kostnad

för grundförbättring å fastigheten, såsom nyodling, vattenavledning, sjösänkning

med mera dylikt.

Spörsmålet om avdragsrätt för grundförbättringskostnader behandlades i

två vid 1950 års riksdag väckta motioner, I: 91 och II: 110, vari hemställdes

om skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan om framläggande av förslag

angående rätt för jordbrukare till avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnad

för utförda rationaliseringsarbeten såsom nyodling, betesanläggning, stenröjning

och annan jordförbättring.

1950 års bevillningsutskott, som avstyrkte motionerna i sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 28, anförde bl. a. följande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1056. 7 samt. Nr 26—27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1956

Utskottet får i anledning av vad i motionerna anförts framhålla, att enligt

årets statsverksproposition medelsåtgången å anslaget för jordbrukets

rationalisering beräknats till 19 miljoner kronor. Hur stor del därav som

avser bidrag till nyodling, betesanläggning och stenröjning m. fl. jordförbättringsåtgärder

har ej exakt angivits i propositionen. Med hänsyn till av

lantbruksstyrelsen i dess förslag till anslagsäskanden anförda beräkningsgrunder

synes det dock kunna antagas, att bidragen till de nu nämnda ändamålen

motsvara omkring en tredjedel av ovanberörda belopp. Därest med

motionerna skulle avses, alt statsbidragen av detta slag skulle helt upphöra

och ersättas med en avdragsrätt för utgivna kostnader för därmed åsyftade

rationaliseringsarbeten, torde en sådan omläggning näppeligen bliva till fördel

för därav berörda jordbrukare. Att såväl statsbidrag som en avdragsrätt

skulle kunna ifrågakomma beträffande omförmälda rationaliseringsarbeten

finner utskottet uteslutet.

Den av motionärerna ifrågasatta avdragsrätten möter betänkligheter även

ur andra synpunkter. Vid åtskilliga tillfällen har av bevillningsutskottet

under de senare åren framhållits angelägenheten av att, i den mån stöd

från statens sida för något ändamål befunnes påkallat, detta stöd lämnades

i form av anslag till det ifrågavarande ändamålet och icke genom lättnader

vid beskattningen. Dessa uttalanden ha godkänts av riksdagen. Det torde

icke finnas anledning att här närmare ingå på de skäl, som kunna anföras

för denna uppfattning. Utskottet inskränker sig i detta sammanhang till

ett konstaterande av att den i motionerna framförda tanken strider mot

dessa tidigare uttalanden från riksdagens sida.

Efter en redogörelse för gällande bestämmelser rörande avdragsrätten för

driftkostnader i jordbruket uttalade utskottet vidare följande.

Ur principiell synpunkt synes någon erinran icke kunna göras mot denna

reglering av avdragsrätten för driftkostnader. Givetvis kan emellertid den

frågan ställas, huruvida gränsdragningen mellan avdragsgill driftkostnad

och icke avdragsgill grundförbättring enligt nuvarande bestämmelser skett på

ett i alla avseenden tillfredsställande sätt. Utskottet kan för egen del icke

uttala någon mening i detta hänseende. Utskottet förutsätter dock att denna

fråga kommer att tagas under närmare övervägande i samband med den

blivande översynen av skattelagstiftningen.

I de vid 1952 års riksdag väckta motionerna 1:41 och II: 61 hemställdes,

att riksdagen måtte besluta sådana ändringar i vederbörande skatteförfattningar

att kostnaden för stenröjning bleve avdragsgill vid kommunal

och statlig taxering för inkomst i den mån kostnaden icke ersattes av statliga

bidrag, dock högst till ett belopp av 1 000 kronor årligen.

1952 års bevillningsutskott hemställde i sitt av riksdagen godkända betänkande

nr 10, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I nämnda betänkande anförde utskottet bl. a. följande.

I anledning av det i nu föreliggande motioner framställda yrkandet om

införande av en begränsad avdragsrätt i fråga om kostnader för stenröjning

får utskottet framhålla, att de under senare år av statsmakterna lämnade

bidragen till stenröjningsföretag uppgått till betydande belopp. Av en av

lantbruksstyrelsen gjord sammanställning rörande lantbruksnämndernas

verksamhet framgår, att statsbidrag, däri inräknat s. k. avskrivningslån, beviljades

för ifrågavarande företag med 5,2 miljoner kronor under åren 1949

och 1950. Antalet med sådana bidrag understödda stenröjningsföretag upp
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 26 är 1956

gick till 11 722 och berörde en sammanlagd areal av 18 182 hektar. Därutöver

har i ett fåtal fall stöd lämnats i andra former. Jämväl i årets statsverksproposition

har anslag upptagits för jordbrukets rationalisering. Med

hänsyn till omfattningen av detta statliga stöd vill utskottet — ined understrykande

av vad 1950 års bevillningsutskott uttalat — som sin mening

anföra, att en avdragsrätt av den art, som i förevarande motioner förordats,

icke torde, under förutsättning att statsbidragen bortfölle, kunna förväntas

medföra en väsentligt ökad stimulans till rationalisering.

Enligt nu gällande skattelagstiftning är vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet

— liksom även vid beräkning av inkomst av andra förvärvskällor

—- avdrag medgivet för alla omkostnader under beskattningsåret för

intäkternas förvärvande och bibehållande. Avdrag är däremot icke medgivet

för s. k. grundförbättring. Dessa bestämmelser innebära, att avdrag får ske

för alla kostnader för fastighetens bibehållande i sitt ursprungliga skick

men icke för kostnader för förbättring eller utvidgning av fastigheten.

I motionerna har framhållits bland annat, att enligt motionärernas mening

stenröjning icke alltid vore att anse såsom grundförbättring. Motionärerna

åsyftade det fall, att ett fält, som befriats från ovanjordssten, efter

några år åter visade upp sten, vilket berodde på sänkning av jordytan genom

att jord bortförts med grödan. Såvitt utskottet kunnat finna har den av

motionärerna berörda frågan icke dragits under prövning i högsta instans.

Spörsmålet är en tolkningsfråga, till vilken det icke ankommer på utskottet

att taga ställning. Utskottet vill emellertid i anslutning härtill erinra om

att 1950 års bevillningsutskott i sitt ovannämnda betänkande förutsatt, att

frågan, huruvida gränsdragningen mellan avdragsgill driftkostnad och icke

avdragsgill grundförbättring enligt nuvarande bestämmelser skett på ett i

alla avseenden tillfredsställande sätt, komme att tagas under närmare övervägande

i samband med översynen av skattelagstiftningen. Med hänsyn till

att 1950 års skattelagssakkunniga, som ha att verkställa denna översyn,

sålunda komma att pröva denna gränsdragning emellan avdragsgill och

icke avdragsgill kostnad, finner utskottet ej skäl att i förevarande sammanhang

göra något uttalande i detta avseende.

Av innehållet i de nu förevarande motionerna må här återgivas följande.

Det vore ur samhällets synpunkt önskvärt, att jordbruksdriften kunde

rationaliseras så mycket som möjligt. För stora delar av vårt land vore stenröjning

i betydande omfattning nödvändig, om moderna jordbruksmaskiner

till fullo skulle kunna utnyttjas. Den erforderliga stenröjningen krävde

emellertid betydande kapitalinvesteringar, som endast på mycket lång sikt

kunde betalas genom jordbruksproduktion på fastigheterna. I viss utsträckning

kunde statliga bidrag beviljas för bl. a. stenröjning enligt bestämmelserna

om statligt stöd till jordbrukets inre rationalisering. Sådant statsbidrag

utginge dock endast efter särskild bchovsprövning och i regel endast under

förutsättning, att brukningsdelen ej innehölle mer än 20 hektar åker eller

till åker omräknad ängs- och betesmark. Fn slor del av jordbrukarna vore

därför utan möjlighet att erhålla detta stöd.

Det statliga bidraget till stenröjning in. in. vore icke skattepliktigt. De

jordbrukare, som icke kunde erhålla sådant bidrag, måste emellertid erlägga

skatt för belopp som använts för stenröjning, eftersom denna ur skattcsynpunkt

betraktades som grundförbättring, för vilken enligt 22 § 2 mom.

k om in un al skal tel a gen avdrag icke finge ske vid taxeringen. Det kunde ur

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1956

vissa synpunkter vara riktigt att betrakta stenröjning som framför allt en

grundförbättring, varigenom jordbruksvärdet förhöjdes. Det måste dock

understrykas, att värdet icke tillnärmelsevis stode i proportion till de kostnader

som stenröjningen betingade. En stenröjning borde närmast betraktas

som en anläggningstillgång, som omedelbart bleve föremål för en betydande

värdeminskning. Skäl kunde också föreligga att jämställa kostnaderna

för stenröjning med driftkostnader för en följd av år. Med nuvarande

beskattningsbestämmelser vore emellertid en stenröjning ur den enskilde

jordbrukarens synpunkt oftast en investering, som icke kunde betraktas

som lönande. Om kostnaderna för stenröjning bleve avdragsgilla vid beskattningen,

skulle jordbrukets rationalisering och mekanisering i hög grad kunna

påskyndas. Frågan om rätt till avdrag för kostnader för stenröjning borde

därför snarast möjligt bli föremål för utredning.

Slutligen anföres i motionerna, att ifrågavarande spörsmål syntes falla

inom ramen för den genomgång av kominunalskattelagen, vilken förutsatts

skola verkställas av 1950 års skattelagssakkunniga. Då 1955 års riksdag behandlade

motioner om ändrade grunder för beräknandet av värdeminskningsavdrag

å byggnader i förvärvskällan jordbruksfastighet samt om avdrag

för täckdikningsanläggningar m. in., förutsatte riksdagen, att ifrågavarande

spörsmål skulle komma att beaktas vid planläggningen av de sakkunnigas

fortsatta arbete. Det syntes motionärerna lämpligt, att i nämnda

sammanhang en allsidig prövning skedde av frågan om avdrag för grundförbättringar,

varvid de synpunkter, som i motionerna anförts beträffande

stenröjningskostnaderna, borde vinna beaktande. Även andra möjligheter för

frågans prövning kunde tänkas.

Utskottet. I de förevarande motionerna har yrkats, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t skulle anhålla om utredning rörande avdrag vid inkomsttaxeringen

för kostnader för stenröjning och andra grundförbättringar.

Av motiveringen för yrkandet framgår att motionärerna endast åsyftat

grundförbättring å jordbruksfastighet.

Frågan om avdrag för kostnader för stenröjning har såsom framgår av

den ovan lämnade redogörelsen tidigare varit föremål för riksdagens behandling.

Sålunda yrkades i motioner vid 1950 års riksdag skrivelse till

Kungl. Maj :t med anhållan om framläggande av förslag angående rätt för

jordbrukare att erhålla avdrag för kostnad för utförda rationaliseringsarbeten,

däribland stenröjning särskilt nämndes. Samma års bevillningsutskott

erinrade i betänkande nr 28 om att statsmakterna vidtagit åtgärder för

att främja jordbrukets inre rationalisering. Bl. a. utginge statsbidrag till nyodling,

betesanläggning och stenröjning m. fl. jordförbättringsåtgärder. Alt

såväl statsbidrag som avdragsrätt vid taxeringen skulle kunna ifrågakomma

beträffande omförmälda rationaliseringsarbeten fann utskottet uteslutet.

Utskottet framhöll vidare, att den i motionerna framförda tanken icke vore

förenlig med av riksdagen vid åtskilliga tillfällen godkända uttalanden från

bevillningsutskottets sida att, i den mån stöd från statens sida för något

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1956

ändamål befunnes påkallat, detta stöd borde lämnas i form av anslag till det

ifrågavarande ändamålet och icke genom lättnader vid beskattningen. Utskottet

underströk att ur principiell synpunkt någon erinran icke kunde göras

mot den gällande regleringen av avdragsrätten för driftkostnader. Den

frågan kunde dock givetvis ställas huruvida gränsdragningen mellan avdragsgill

driftkostnad och icke avdragsgill grundförbättring enligt gällande

bestämmelser skett på ett i alla avseenden tillfredsställande sätt. För egen

del kunde utskottet icke uttala någon mening i detta hänseende, men utskottet

förutsatte att frågan skulle tas under närmare övervägande i samband

med en översyn av skattelagstiftningen. Riksdagen godkände bevillningsutskottets

betänkande och lämnade motionerna utan åtgärd.

Vid 1952 års riksdag framställdes i väckta motioner yrkande om införande

av en begränsad avdragsrätt i fråga om kostnader för stenröjning. Samma

års bevillningsutskott framhöll att de av statsmakterna lämnade bidragen

till stenröjningsföretag uppgått till betydande belopp. Med hänsyn till

omfattningen av detta statliga stöd ville utskottet — med understrykande av

vad 1950 års bevillningsutskott uttalat — som sin mening anföra, att en avdragsrätt

för stenröjningskostnader icke torde, under förutsättning att

statsbidragen bortfölle, kunna förväntas medföra en väsentligt ökad stimulans

till rationalisering. Beträffande det i motionerna upptagna spörsmålet

om stenröjning alltid vore att betrakta såsom grundförbättring uttalade utskottet

att denna fråga vore en tolkningsfråga, till vilken det icke ankomme

på utskottet att ta ställning. I anslutning härtill erinrade utskottet om att

1950 års skattelagssakkunniga, som hade att verkställa en översyn av skattelagstiftningen,

skulle komma att pröva frågan om gränsdragningen mellan

avdragsgill och icke avdragsgill kostnad.

Även frågan om avdrag för kostnader för andra grundförbättringsåtgärder

å jordbruksfastighet än de förut nämnda har vid flera tillfällen varit

föremål för riksdagens uppmärksamhet. Sålunda har motionsvis yrkats införande

av avdragsrätt för kostnader för skogsbilvägar, täckdikningsanläggningar,

invallningar, fruktkulturer o. s. v. Även dessa frågor har av respektive

års bevillningsutskott ansetts vara av sådan art, att de skulle komma

att upptagas till övervägande i samband med den översyn av kommunalskattelagstiftningen

som avsetts skola verkställas av 1950 års skattelagssakkunniga.

I likhet med tidigare års bevillningsutskott finner utskottet spörsmålen

om avdrag för kostnader för stenröjning och andra grundförbättringsåtgärder

vara av den art, att de faller inom ramen för den genomgång av

kommunalskattelagen, vilken förutsatts skola verkställas av 1950 års skattelagssakkunniga.

Utskottet, som i annat sammanhang framfört vissa synpunkter

rörande utredningen av de frågor, vilka ligger under prövning av

1950 års skattelagssakkunniga, får under hänvisning till vad därvid uttalats

understryka angelägenheten av att ställningstagandet till nu förevarande

spörsmål icke uppskjutes någon längre tid. Då spörsmålen sålunda kan

förväntas bli föremål för utredning av 1950 års skattelagssakkunniga eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 26 år 1956

i annan ordning, anser sig utskottet icke böra i anledning av motionerna

förorda skrivelse till Kungl. Maj :t.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 297 av herr Fritiof Karlsson

in. fl. och II: 228 av herr Börjesson in. fl. om rätt för

jordbrukare att vid beskattning åtnjuta avdrag för kostnader

för stenröjning och andra grundförbättringar, måtte, i den

mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet ovan

anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 12 april 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Franzon,

Eriksson, Snygg, Söderquist, Velander, Niklasson och Werner; samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Nilsson i Svalöv,

Sjölin, Allard, Kärrlander, Strandh, Wiklund, Henriksson, Jansson i Aspeboda

och Andersson i Essvik.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.