Betänkande i anledning av väckt motion om ändring av 22 § kommunalskattelagen avseende avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader i samband med skiftesförrättning.
1956-04-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1956:27, Betänkande i anledning av väckt motion om ändring av 22 § kommunalskattelagen avseende avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader i samband med skiftesförrättning.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1956
7
Nr 27
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion
om ändring av 22 § kommunalskattelagen avseende
avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader i samband
med skiftesförrättning.
(2:a avd.)
I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:
79, av herr Berggren har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring
i kommunalskattelagen att kostnad i samband med skiftesförrättning
hänföres till driftkostnader samt att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till erforderlig författningstext.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för del i motionen framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionen.
Kostnader för sådana lantmäteriförrättningar som laga skifte, avstyckning
och liknande anses i allmänhet icke avdragsgilla vid taxeringen. I dylika
fall torde kostnaderna nämligen ha ansetts utgöra kapitalutgift för fastigheten
närmast av samma karaktär som en icke avdragsgill kostnad för
grundförbättring. Avdrag har sålunda i praxis vägrats för kostnader för laga
skifte (se t. ex. RÄ 1927 Fi not. 585), för ägoutbyte (se RÄ 1931 Fi not. 822),
för sammanläggning av fastigheter (se RÅ 1947 Fi not. 1551). Däremot har
i några fall avdrag medgivits för kostnader för gränsbestämning (se t. ex.
RÅ 1953 Fi not. 1504).
I den föreliggande motionen har erinrats om att i samband med lantmäteriförrättningar
för genomförande av laga skifte och ägoutbyten m. in.
betydande kostnader uppkommer för den enskilde markägaren. Dessa kostnader
kunde utgöras av bl. a. förrättningsarvode, arvode till gode män och
speciella sakkunniga, ersättning för hantlangning och materiel vid fältarbeten
samt för utflyttning, väganläggning och nyodling av mark enligt föreskrift
vid sådan förrättning. Till bestridande av vissa delar av dessa kostnader
utginge statsbidrag, nämligen till förrättningsarvode och i undantagsfall
efter behovsprövning till ersättning åt godemän och särskilda sakkunniga
samt till kostnader för utflyttningen, väganläggning och odling. Däremot
utginge icke statsbidrag till kostnader för hantlangning och för materiel.
Sistnämnda kostnader hade tidigare betydligt understigit förrättningsarvodcl.
Numera hade emellertid kostnaderna stegrats så att denna utgiftspost
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1956
vanligtvis, och ofta i betydlig grad, överstege förrättningsarvodet. Hantlangningsarbetet
hade tidigare i stor utsträckning utförts av markägarna själva,
men på grund av minskad tillgång på arbetskraft i jordbruket måste nu ofta
särskild arbetskraft anlitas för hantlangning, vilket medförde kännbara
kostnader. Markägarnas sammanlagda utgifter kunde därför uppgå till belopp
som verkade avskräckande på många markägare vilka vore intresserade
av en mera rationell fastighetsbildning. Detta förhållande vore i särskilt
hög grad för handen i fråga om skiftesförrättningar avseende förbättrad
arrondering av skogsmark. Frågan kunde enligt motionärens mening
givetvis lösas på så sätt att statsbidrag utginge även på denna del av totalkostnaderna
för en omskiftningsåtgärd, men ett sådant förfarande skulle
inte för staten vare sig förenkla eller förbilliga proceduren. En annan lösningvore
att medgiva rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen för styrkta kostnader
för ifrågavarande lantmäteriförrättningar.
Utskottet. I den förevarande motionen har hemställts att riksdagen måtte
besluta sådan ändring i kommunalskattelagen att kostnad i samband med
skiftesförrättning hänföres till driftkostnader.
Såsom den föregående framställningen utvisar har i praxis kostnad för
lantmäteriförrättning i vissa fall ansetts utgöra avdragsgill utgift, nämligen
då fråga varit om rågångsförrättning, gränsbestämning o. d. Kostnader för
andra lantmäteriförrättningar har däremot icke ansetts avdragsgilla. Det är
främst förrättningar av sist angivet slag som åsyftas i motionen.
Då fråga är om lantmäteriförrättningar i syfte att främja jordbrukets
yttre rationalisering kan statsbidrag till förrättningskostnaderna utgå jämlikt
kungörelsen den 11 juni 1948, nr 342. Avsikten med bidraget är att
främja ur allmän synpunkt angelägna åtgärder för förbättring av fastighetsindelningen
i sådana fall, då kostnaden för förrättningen genom sin återhållande
verkan befinnes utgöra ekonomiskt hinder för rationaliseringen. Möjligheten
att bevilja bidrag är i princip icke beroende av jordägarens ekonomiska
ställning. Dessa statsbidrag, som beviljas av lantbruksnämnderna, bestridas
från reservationsanslaget till Bidrag till jordbrukets rationalisering.
Vidare utgår enligt kungörelser den 22 juni 1928, nr 295, den 22 juni
1950, nr 381, och den 7 maj 1954, nr 291, efter behovsprövning statsbidrag
till bestridande av vissa av de kostnader som markägare kan åsamkas vid
laga skifte, ägoutbyte, sammanläggning och liknande förrättningar. Sålunda
kan statsbidrag utgå till förrättningsarvode samt till ersättning till godeinän
och specialsakkunniga med högst 75 procent av kostnaden. Vidare utgår statsbidrag
till kostnader för utflyttning, väganläggning och odling. För nästkommande
budgetår har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att anvisa ett förslagsanslag
till dylika förrättningskostnader å 200 000 kronor.
Utskottet, som hyser den största förståelse för strävandena att genom
skiftesåtgärder förbättra arronderingen och därmed de ekonomiska betingelserna
för bedrivande av ett rationellt jordbruk och skogsbruk, måste för
sin del ifrågasätta om ett bifall till motionärens yrkande skulle vara den
Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1956 9
mest ändamålsenliga vägen för att gynna dessa strävanden. Det torde
icke ha varit motionärens mening att de nuvarande statsbidragen skulle
upphöra, även om rätt till avdrag vid taxeringen för förrättningskostnaderna
infördes. Utskottet kan för sin del inte förorda att det — såsom motionären
synes ha förutsatt — skulle kunna ifrågakomma såväl statsbidrag som en
avdragsrätt vid taxeringen, huvudsakligen motiverad av önskan att stimulera
markägarna till att vidtaga arronderingsförbättringar genom skiftesåtgärder.
Utskottet anser sig således icke kunna tillstyrka införandet av en avdragsrätt
för ifrågavarande kostnader enbart eller i huvudsak grundad å
de skäl som anförts i den föreliggande motionen. Därmed har utskottet
icke tagit ställning till frågan om en utvidgad avdragsrätt för kostnader
för lantmäteriförrättningar kan vara berättigad av andra skäl. Sålunda
kan den frågan ställas huruvida den gränsdragning, som i överensstämmelse
med de principer varpå gällande bestämmelser är grundade, gjorts
i praxis mellan avdragsgill driftkostnad och icke avdragsgill grundförbättring,
är i alla avseenden tillfredsställande. I olika sammanhang har frågan
om rätt till avdrag för grundförbättringskostnader av skilda slag varit föremål
för riksdagens uppmärksamhet. Därvid har från riksdagens sida förutsatts
att spörsmålet hur den nämnda gränsdragningen borde ske skulle ägnas
uppmärksamhet vid 1950 års skattelagssakkunnigas fortsatta översyn
av bestämmelserna i kommunalskattelagen. Då ett visst samband föreligger
mellan den i motionen berörda frågan och den gränsdragning som på andra
områden kommer att ske mellan driftkostnader och grundförbättringskostnader,
bör en omprövning av dessa frågor ske i ett sammanhang. Innan en
sådan prövning skett bör den speciella fråga som beröres i den föreliggande
motionen icke bli föremål för lagstiftningsåtgärder. Utskottet har för sin
del dock icke något att erinra emot att vid en allmän översyn av skattelagstiftningen
den i motionen berörda frågan blir föremål för övervägande.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionen II: 79 av herr Berggren om ändring av 22 §
kommunalskattelagen icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 12 april 1956
På bevillningsutskottets vägnar:
FILIP KRISTENSSON
Närvarande: se under betänkandet nr 26.
2 Bihung till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 26—27
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.