Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckt motion om ändring av 22 § kommunalskattelagen avseende avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader i samband med skiftesförrättning.

1956-04-12 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1956:27, Betänkande i anledning av väckt motion om ändring av 22 § kommunalskattelagen avseende avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader i samband med skiftesförrättning.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1956

7

Nr 27

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckt motion

om ändring av 22 § kommunalskattelagen avseende

avdrag vid inkomsttaxeringen för kostnader i samband

med skiftesförrättning.

(2:a avd.)

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet hänvisad motion, II:

79, av herr Berggren har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring

i kommunalskattelagen att kostnad i samband med skiftesförrättning

hänföres till driftkostnader samt att vederbörande utskott måtte utarbeta

förslag till erforderlig författningstext.»

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för del i motionen framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionen.

Kostnader för sådana lantmäteriförrättningar som laga skifte, avstyckning

och liknande anses i allmänhet icke avdragsgilla vid taxeringen. I dylika

fall torde kostnaderna nämligen ha ansetts utgöra kapitalutgift för fastigheten

närmast av samma karaktär som en icke avdragsgill kostnad för

grundförbättring. Avdrag har sålunda i praxis vägrats för kostnader för laga

skifte (se t. ex. RÄ 1927 Fi not. 585), för ägoutbyte (se RÄ 1931 Fi not. 822),

för sammanläggning av fastigheter (se RÅ 1947 Fi not. 1551). Däremot har

i några fall avdrag medgivits för kostnader för gränsbestämning (se t. ex.

RÅ 1953 Fi not. 1504).

I den föreliggande motionen har erinrats om att i samband med lantmäteriförrättningar

för genomförande av laga skifte och ägoutbyten m. in.

betydande kostnader uppkommer för den enskilde markägaren. Dessa kostnader

kunde utgöras av bl. a. förrättningsarvode, arvode till gode män och

speciella sakkunniga, ersättning för hantlangning och materiel vid fältarbeten

samt för utflyttning, väganläggning och nyodling av mark enligt föreskrift

vid sådan förrättning. Till bestridande av vissa delar av dessa kostnader

utginge statsbidrag, nämligen till förrättningsarvode och i undantagsfall

efter behovsprövning till ersättning åt godemän och särskilda sakkunniga

samt till kostnader för utflyttningen, väganläggning och odling. Däremot

utginge icke statsbidrag till kostnader för hantlangning och för materiel.

Sistnämnda kostnader hade tidigare betydligt understigit förrättningsarvodcl.

Numera hade emellertid kostnaderna stegrats så att denna utgiftspost

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1956

vanligtvis, och ofta i betydlig grad, överstege förrättningsarvodet. Hantlangningsarbetet

hade tidigare i stor utsträckning utförts av markägarna själva,

men på grund av minskad tillgång på arbetskraft i jordbruket måste nu ofta

särskild arbetskraft anlitas för hantlangning, vilket medförde kännbara

kostnader. Markägarnas sammanlagda utgifter kunde därför uppgå till belopp

som verkade avskräckande på många markägare vilka vore intresserade

av en mera rationell fastighetsbildning. Detta förhållande vore i särskilt

hög grad för handen i fråga om skiftesförrättningar avseende förbättrad

arrondering av skogsmark. Frågan kunde enligt motionärens mening

givetvis lösas på så sätt att statsbidrag utginge även på denna del av totalkostnaderna

för en omskiftningsåtgärd, men ett sådant förfarande skulle

inte för staten vare sig förenkla eller förbilliga proceduren. En annan lösningvore

att medgiva rätt till avdrag vid inkomstbeskattningen för styrkta kostnader

för ifrågavarande lantmäteriförrättningar.

Utskottet. I den förevarande motionen har hemställts att riksdagen måtte

besluta sådan ändring i kommunalskattelagen att kostnad i samband med

skiftesförrättning hänföres till driftkostnader.

Såsom den föregående framställningen utvisar har i praxis kostnad för

lantmäteriförrättning i vissa fall ansetts utgöra avdragsgill utgift, nämligen

då fråga varit om rågångsförrättning, gränsbestämning o. d. Kostnader för

andra lantmäteriförrättningar har däremot icke ansetts avdragsgilla. Det är

främst förrättningar av sist angivet slag som åsyftas i motionen.

Då fråga är om lantmäteriförrättningar i syfte att främja jordbrukets

yttre rationalisering kan statsbidrag till förrättningskostnaderna utgå jämlikt

kungörelsen den 11 juni 1948, nr 342. Avsikten med bidraget är att

främja ur allmän synpunkt angelägna åtgärder för förbättring av fastighetsindelningen

i sådana fall, då kostnaden för förrättningen genom sin återhållande

verkan befinnes utgöra ekonomiskt hinder för rationaliseringen. Möjligheten

att bevilja bidrag är i princip icke beroende av jordägarens ekonomiska

ställning. Dessa statsbidrag, som beviljas av lantbruksnämnderna, bestridas

från reservationsanslaget till Bidrag till jordbrukets rationalisering.

Vidare utgår enligt kungörelser den 22 juni 1928, nr 295, den 22 juni

1950, nr 381, och den 7 maj 1954, nr 291, efter behovsprövning statsbidrag

till bestridande av vissa av de kostnader som markägare kan åsamkas vid

laga skifte, ägoutbyte, sammanläggning och liknande förrättningar. Sålunda

kan statsbidrag utgå till förrättningsarvode samt till ersättning till godeinän

och specialsakkunniga med högst 75 procent av kostnaden. Vidare utgår statsbidrag

till kostnader för utflyttning, väganläggning och odling. För nästkommande

budgetår har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att anvisa ett förslagsanslag

till dylika förrättningskostnader å 200 000 kronor.

Utskottet, som hyser den största förståelse för strävandena att genom

skiftesåtgärder förbättra arronderingen och därmed de ekonomiska betingelserna

för bedrivande av ett rationellt jordbruk och skogsbruk, måste för

sin del ifrågasätta om ett bifall till motionärens yrkande skulle vara den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 27 år 1956 9

mest ändamålsenliga vägen för att gynna dessa strävanden. Det torde

icke ha varit motionärens mening att de nuvarande statsbidragen skulle

upphöra, även om rätt till avdrag vid taxeringen för förrättningskostnaderna

infördes. Utskottet kan för sin del inte förorda att det — såsom motionären

synes ha förutsatt — skulle kunna ifrågakomma såväl statsbidrag som en

avdragsrätt vid taxeringen, huvudsakligen motiverad av önskan att stimulera

markägarna till att vidtaga arronderingsförbättringar genom skiftesåtgärder.

Utskottet anser sig således icke kunna tillstyrka införandet av en avdragsrätt

för ifrågavarande kostnader enbart eller i huvudsak grundad å

de skäl som anförts i den föreliggande motionen. Därmed har utskottet

icke tagit ställning till frågan om en utvidgad avdragsrätt för kostnader

för lantmäteriförrättningar kan vara berättigad av andra skäl. Sålunda

kan den frågan ställas huruvida den gränsdragning, som i överensstämmelse

med de principer varpå gällande bestämmelser är grundade, gjorts

i praxis mellan avdragsgill driftkostnad och icke avdragsgill grundförbättring,

är i alla avseenden tillfredsställande. I olika sammanhang har frågan

om rätt till avdrag för grundförbättringskostnader av skilda slag varit föremål

för riksdagens uppmärksamhet. Därvid har från riksdagens sida förutsatts

att spörsmålet hur den nämnda gränsdragningen borde ske skulle ägnas

uppmärksamhet vid 1950 års skattelagssakkunnigas fortsatta översyn

av bestämmelserna i kommunalskattelagen. Då ett visst samband föreligger

mellan den i motionen berörda frågan och den gränsdragning som på andra

områden kommer att ske mellan driftkostnader och grundförbättringskostnader,

bör en omprövning av dessa frågor ske i ett sammanhang. Innan en

sådan prövning skett bör den speciella fråga som beröres i den föreliggande

motionen icke bli föremål för lagstiftningsåtgärder. Utskottet har för sin

del dock icke något att erinra emot att vid en allmän översyn av skattelagstiftningen

den i motionen berörda frågan blir föremål för övervägande.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen II: 79 av herr Berggren om ändring av 22 §

kommunalskattelagen icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 12 april 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

Närvarande: se under betänkandet nr 26.

2 Bihung till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 26—27

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.