Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt för jordbrukare att vid beskattning åtnjuta avdrag för värdeminskning av maskiner enligt värdeminsknings plan.

1956-04-12 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1956:28, Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgad rätt för jordbrukare att vid beskattning åtnjuta avdrag för värdeminskning av maskiner enligt värdeminsknings plan.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 28—30 Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1956

1

Mr 28

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vidgad rätt för jordbrukare att vid beskattning åtnjuta

avdrag för värdeminskning av maskiner enligt

värdeminsknings plan.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 298 av herrar Magnusson och Ebbe Ohlsson

samt II: 221 av herrar Nilsson i Svalöv och Nilsson i Bästekille, vari hemställts,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam

utredning om att vid beräknandet av den skattepliktiga intäkten av

jordbruksfastighet värdeminskningsavdrag enligt bunden avskrivningsplan

måtte medgivas för kostnader för maskiner och redskap, som användes i

jordbrukets drift, även då redovisningen av nettointäkten sker efter den

s. k. kontantprincipen»; samt

2) de likalydande motionerna I: 299 av herrar Wolgast och Herbert Hermansson

samt 11:226 av herr Adolfsson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, att en jordbrukare, som deklarerar efter den s. k. kontantprincipen,

måtte ha rättighet att göra avdrag för värdeminskning av maskiner

enligt värdeminskningsplan».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: 299 och II: 221.

När inkomst av jordbruksfastighet vid taxering redovisas enligt kontantmässiga

grunder får enligt 22 § 2 mom. kommunalskattelagen avdrag

icke göras för värdeminskning å inventarier. I stället erhålles enligt 22 § 1

mom. samma lag avdrag för kostnad för anskaffning av inventarier till ersättning

för avyttrade, utrangerade eller förlorade. I anvisningarna till

22 § kommunalskattelagen stadgas, att såsom driftkostnad icke får avföras

kostnad för anskaffande av sådana inventarier, till vilka motsvarighet förut

icke funnits å fastigheten. Om alltså en lantbrukare inköper exempelvis

lokomobil, traktor, elektrisk motor eller andra maskiner av annan art än

dem han förut haft eller till följd av brukningssättets omläggning inköper

ökat antal kreatur, så är detta att hänföra till nyuppsättning, varför kostnaden

ej får avräknas som driftkostnad. Nyuppsättning och nyanskaffning

kan samtidigt föreligga, exempelvis om äldre maskin ersättes med ny av annan

och dyrbarare konstruktion. I dylikt fall upptages såsom driftkostnad

1 Biliang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 28—30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1956

det belopp, som skulle belöpa å en den förbrukade maskinen motsvarande

ny sådan.

Mot dessa avdragsregler svarar bestämmelsen i 21 § första stycket kommunalskattelagen,

att vad som erhållits genom löpande försäljning (ej realisation)

av inventarier skall upptagas såsom intäkt av jordbruksfastighet.

Dessa bestämmelser gäller såväl levande som döda inventarier.

I motsats mot vad som gäller för inventarier medgives avdrag för värdeminskning

å jordbrukets driftbyggnader. Enligt 22 § kommunalskattelagen

och anvisningarna därtill medgives från bruttointäkten av jordbruksfastighet

avdrag för sådan värdeminskning å till jordbruket eller dess binäringar

eller till skogsbruket hörande driftbyggnader, därunder inbegripna för driften

nödiga bostadsbyggnader, som dessa även med normalt underhåll och

aktsam vård är underkastade. Avdraget bör bestämmas till viss procent av

byggnadens värde, olika alltefter den tid en byggnad av ifrågavarande art

anses kunna för sitt ändamål utnyttjas.

I de fall då inkomst av jordbruksfastighet beräknas enligt bokföringsmässiga

grunder inå enligt 22 § 3 mom. kommunalskattelagen avdrag ske för

värdeminskning genom slitning, utrangering eller eljest av jordbrukaren tillhöriga,

i förvärvskällan använda maskiner och andra dylika inventarier. Anskaffningskostnaden

avdrages därvid genom årliga värdeminskningsavdrag

i enlighet med vad som gäller för värdeminskning å inventarier i rörelse. År

tillgången underkastad hastig förbrukning får dock hela anskaffningskostnaden

avdragas under anskaffningsåret.

Uttryckliga bestämmelser om rätt för jordbrukare att vid taxering redovisa

inkomst enligt bokföringsmässiga grunder intogs i kommunalskattelagen

genom lagen den 7 december 1051, nr 790.

1943 års jordbrukstaxeringssakkunniga behandlade frågan om införande

av rätt till avdrag för värdeminskning å inventarier i jordbruk i sitt betänkande

med förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering av inkomst

av jordbruksfastighet samt lag om jordbruksbokföring (SOU 1946:

29). De sakkunniga, som föreslog att för samtliga jordbrukare taxeringen

skulle ske efter bokföringsmässiga grunder, anförde bl. a. följande rörande

avdrag för värdeminskning av inventarier.

Gällande bestämmelser beträffande avdrag för anskaffning av inventarier

i jordbruket medföra å ena sidan att den vinst, som kan uppstå i samband

med realisation av inventarierna vid jordbrukets upphörande, i regel

ej beskattas, samt å andra sidan att avdrag för realisationsförlust ej medgives.

Bestämmelserna föranleda dessutom ojämnhet i beskattningen på så

sätt, att den under ett beskattningsår erlagda kostnaden för ersättningsanskaffning

skall till hela sitt belopp avdragas på en gång såsom driftkostnad.

Denna anordning kan medföra, att utgift för förnyelse av exempelvis en

mera dyrbar maskin icke kan helt utnyttjas av den anledning, att årsintäkterna

icke förslå till att täcka, förutom de vanliga årsutgifterna, jämväl

förnyelsekostnaden. Det avdrag, som icke kan utnyttjas det år, då’utgiften

gjorts, får nämligen icke avdragas ett senare år, ty enligt gällande lagstiftning

skall i princip varje års resultat tagas till beskattning för sig. Det måste

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1956

emellertid ur principiell synpunkt anses stridande mot ett rationellt beräkningssätt

i fråga om årsavkastning att låta kostnader för förnyelse av maskiner

och inventarier med flerårig varaktighetstid avdragas med hela kostnadsbeloppet

under första året av deras användningstid. Kostnader för anskaffande

av driftinventarier, som äro avsedda att under flera år användas

i jordbruksdriften, böra nämligen enligt sakens egen natur icke betraktas

såsom årsomkostnader. Nyanskaffning av inventarier lär i allmänhet förekomma

synnerligen ojämnt och med långa tidsmellanrum; vid jordbruk

med en uppsättning av helt nya driftinventarier behöva dessa icke förnyas

förrän efter flera år och då måhända i stor omfattning. Årsresultaten bliva

därför missvisande, om kostnader av ifrågavarande slag icke få avdragas

under ett flertal år utan i stället under vissa år med längre eller kortare

mellantider hopa sig till betydande belopp, måhända överstigande årsintäkterna.

Gällande regler om avdrag för värdeminskning av jordbrukets och skogsbrukets

döda inventarier äro vidare i det avseendet principiellt felaktiga, att

avdrag medgives endast för nyanskaffning, men icke för nyuppsättning.

Kostnaden för nyuppsättning av inventarier innebär en kapitalinvestering,

för vilken något avdrag såsom för omkostnad icke kan ifrågakomma.

Jordbrukaren — liksom rörelseidkaren — måste emellertid i

princip vara berättigad att, i den mån denna kapitaltillgång trots reparation

och underhåll minskar i värde, erhålla avdrag för värdeminskning även å

dessa inventarier. Av praktiska skäl kan uppenbarligen avdrag för anskaffningskostnaden

för nyuppsättning icke medgivas i samma ordning, som nu

gäller i fråga om avdrag för ersättningsanskaffning av inventarier. Skall

rätt till avdrag medgivas för anskaffning av inventarier i samband med nyuppsättning,

måste därför den metod, som begagnas beträffande inventarier

i rörelse, komma till användning.

Med avseende å tillämpningen medföra gällande regler betydande svårigheter,

främst därigenom att i praktiken gränsen mellan nyanskaffning och

nyuppsättning ofta är svår att draga. Det torde t. ex. ej sällan inträffa, att

anskaffning av en ny maskin delvis är att hänföra till nyanskaffning och

delvis till nyuppsättning. Det må vidare erinras om att inventarier kunna

hava försålts under ett beskattningsår och motsvarande antal och slag inköpts

under nästpåföljande beskattningsår såsom ersättning för de tidigare

försålda. I sådant fall föreligger givetvis icke nyuppsättning.

De sakkunniga ha med utgångspunkt från att inkomst av jordbruksfastighet

skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder ansett att jordbrukets

avskrivningsfråga bör lösas enligt i huvudsak samma grunder som nu gälla

beträffande rörelse.

1 propositionen nr 191 till 1951 års riksdag förordades att endast de jordbrukare

skulle äga rätt att taxeras efter bokföringsmässiga grunder, som

underkastade sig på visst sätt ordnad bokföringsskyldighet. För dessa borde

avdrag för värdeminskning å inventarier beräknas på samma sätt som

för rörelseidkare.

Samtidigt med nämnda proposition upptog bevillningsutskottet till behandling

de likalydande motionerna 1:57 och 11:81 samt de likalydande

motionerna 1:508 och 11:649, vari framställdes yrkanden av i huvudsak

samma innebörd som i de nu föreliggande motionerna. I sitt av riksdagen

godkända betänkande, nr 63, avstyrkte utskottet motionerna. Därvid anförde

utskottet bl. a. följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1956

Den som vill ernå en bättre inkomstfördelning mellan olika år än kontantmetoden

erbjuder, har enligt de nya reglerna möjlighet att övergå till räkenskapsmässig

redovisning. De idkare av jordbruk och skogsbruk, för vilka avdrag

för värdeminskning å inventarier skulle medföra väsentliga fördelar ur

resultatutjämningssynpunkt, kunna således efter eget val komma i åtnjutande

av denna rätt. Detta förhållande innebär enligt utskottets mening, att

en ändring i den av motionärerna angivna riktningen är mindre påkallad

än tidigare varit fallet. Utskottet anser det vidare icke möjligt att utan en föregående

undersökning utsträcka tillämplighetsområdet av de för rörelseidkarc

gällande avskrivningsreglerna att omfatta förvärvskällan jordbruksfastighet,

oavsett vilken metod för inkomstberäkning som i det enskilda fallet

användes. Det må härvid erinras om att såväl för rörelseidkare som för jordbrukare

med räkenskapsmässig inkomstredovisning vinst vid försäljning av

inventarier i sin helhet — enligt förslag i proposition nr 170, vilken utskottet

tillstyrkt i sitt betänkande nr 62, ävensom i förevarande proposition —

skall anses såsom intäkt i vederbörande förvärvskälla. Utskottet har å andra

sidan intet att erinra mot att spörsmålet göres till föremål för fortsatta överväganden

och att 1950 års skattelagssakkunniga upptaga frågan till behandling.

Av innehållet i de nu förevarande motionerna må här anföras följande.

I de likalydande motionerna 1:298 och 11:221 framhålles, att

den nu gällande bestämmelsen, att kostnad för nyanskaffning av maskiner

och redskap, vartill motsvarighet icke tidigare funnits vid jordbruket, ej

vore avdragsgill vid beräknandet av nettointäkten av jordbruk enligt kontantprincipen,

motverkade en önskvärd mekanisering i jordbruket. Mången

jordbrukare ansåge sig icke ha råd att företa ifrågavarande investering för

att åstadkomma en rationell jordbruksdrift. Berörda bestämmelse ledde

också till att de jordbrukare som deklarerade nettointäkten av jordbruksfastighet

efter kontantprincipen ibland ej erhölle avdrag för de verkliga

kostnaderna för intäkternas förvärvande. Detta bleve fallet för dem som

inköpt maskiner och redskap och ej utbytt dessa under sin återstående tid

som jordbrukare. För att komma i åtnjutande av avdragsrätt för nyanskaffade

maskiner och redskap hade visserligen lantbrukarna numera möjligheter

att redovisa nettointäkten av jordbruksfastigheten efter bokföringsmässiga

grunder, men bestämmelserna om taxering efter sådana grunder

hade i vissa avseenden blivit så utformade, att jordbrukarna därvidlag

kommit i sämre ställning än andra företagare, som redovisade sin intäkt

efter bokföringsmässiga grunder. Detta hade medfört att jordbrukarna ej

ansåge sig kunna övergå till denna redovisningsmetod. Det lämpligaste sättet

att genomföra full avdragsrätt för inköp av inventarier i jordbruket vore

att medgiva årliga avskrivningar enligt bunden avskrivningsplan. Härigenom

erhölles kontroll på storleken av avskrivningen, och vid försäljningen

av ifrågavarande redskap och maskiner kunde eventuellt återvunnen avskrivning

bli föremål för beskattning. En sådan avskrivningsrätt skulle också

bidraga till att skapa en viss resultatutjämning mellan olika beskattningsår.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 195(j

5

I de likalydande motionerna 1:299 och 11:226 anföres, att

tillämpning av kontantprincipen vore en tillåten form för inkomstberäkning

för en jordbrukare, och denne borde då även tillerkännas rätten till avdrag

för värdeminskning av maskiner. Det nuvarande systemet vållade icke endast

deklaranten utan ock taxeringsmyndigheterna onödigt besvär. Vid byte

uppstode tvist om den utbytta maskinen vore likvärdig med den förvärvade.

Andra svårigheter uppkomme, då vederbörande jordbrukare av en

eller annan anledning önskade behålla den gamla maskinen och byte sålunda

ej skedde.

Utskottet. Såsom av den föregående redogörelsen framgår kan från inkomst

av jordbruksfastighet avdrag för värdeminskning å inventarier få åtnjutas

endast i de fall då inkomsten beräknats enligt bokföringsmässiga

grunder. Har inkomsten beräknats enligt kontantmetoden får kostnad för

inköp av inventarier, som är hänförliga till ersättningsanskaffning, avdragas

endast för det beskattningsår då inköpet skedde. Är fråga om nyuppsättning

medgives över huvud taget icke något avdrag när inkomsten beräknas

enligt kontantmässiga grunder.

Yrkandena i de föreliggande motionerna åsyftar införande av rätt till avdrag

för värdeminskning å jordbruksinventarier, även i de fall då inkomsten

beräknas enligt kontantmetoden. I de likalydande motionerna I: 298

och II: 221 bar framställts yrkande om skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan

om skyndsam utredning om införandet av sådan rätt, medan i de

likalydande motionerna I: 299 och II: 226 hemställts om omedelbar lagstiftning

av angiven innebörd.

Den i motionerna upptagna frågan var senast föremål för riksdagens uppmärksamhet

i samband med behandlingen av propositionen nr 191/1951,

vari föreslogs införande av regler om redovisning av jordbruksinkomst efter

bokföringsmässiga grunder. I samband med propositionen upptog 1951 års

bevillningsutskott till behandling de inbördes likalydande motionerna I: 57

och II: 81 samt I: 508 och II: 649, vari yrkades rätt till avdrag för värdeminskning

å inventarier även vid beräkning av jordbruksinkomst enligt

kontantprincipen. Utskottet avstyrkte motionerna i sitt av riksdagen godkända

betänkande nr 63. Därvid framhöll utskottet att den, som ville ernå

en bättre inkomstfördelning mellan olika år än den kontantmetoden erbjöde,

enligt de i nämnda proposition föreslagna reglerna hade möjlighet att

övergå till räkenskapsmässig redovisning. Enligt utskottets mening vore

därför en ändring i den av motionärerna angivna riktningen mindre påkallad

än tidigare varit fallet. Utan en föregående undersökning vore det icke

möjligt att på sätt motionärerna yrkat utsträcka tillämpningsområdet av de

för rörelseidkare avsedda avskrivningsreglerna. Sålunda skulle såväl för rörelseidkare

som jordbrukare med bokföringsmässig inkomstredovisning vid

försäljning av inventarier uppkommen vinst i sin helhet anses såsom intäkt

i vederbörande förvärvskälla. Å andra sidan hade utskottet intet att erinra

mot att spörsmålet gjordes till föremål för fortsatta överväganden och att

1950 års skattelagssakkunniga upptoge frågan till behandling.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1956

Som 1943 års jordbrukssakkunniga närmare utvecklat i sitt ovan återgivna

uttalande kan vissa erinringar riktas mot bestämmelserna om avdrag

för anskaffning av inventarier i jordbruk, för vilket inkomstredovisningen

sker enligt kontantmetoden. Det torde emellertid ligga i sakens natur att

denna taxeringsmetod, som utformats med sikte på att deklarations- och

taxeringsförfarandet skall vara så enkelt som möjligt, icke kan fungera

fullt tillfredsställande i alla lägen. Det är uppenbarligen icke möjligt att

utan att komplicera deklarations- och taxeringsförfarandet helt undanröja

eller i mer väsentlig mån mildra de för såväl de skattskyldiga som det allmänna

ogynnsamma verkningar, som bristerna i kontantmetoden kan föranleda.

Sedan numera rätt till taxering av jordbruksinkomst enligt bokföringsmässiga

grunder införts har jordbrukare, som önskar ernå en bättre

inkomstfördelning mellan olika år än den kontantmetoden erbjuder, erhållit

möjlighet härtill genom rätten att övergå till räkenskapsmässig redovisning

vid taxeringen. Detta förhållande gör att en ändring av de vid taxering

enligt kontantmetoden gällande reglerna om avdrag för anskaffning av döda

inventarier icke ter sig lika nödvändig som tidigare. Å andra sidan är det

enligt utskottets åsikt angeläget att man tillvaratar föreliggande möjligheter

att minska olägenheterna av nu förefintliga brister hos kontantmetoden,

i den mån detta kan ske utan att deklarations- och taxeringsförfarandet mer

avsevärt kompliceras eller kontrollmöjligheterna försämras. Huruvida det

är möjligt att med beaktande av dessa krav införa en rätt till avdrag för

värdeminskning å maskiner och redskap är en fråga, om vilken utskottet

nu icke kan göra något uttalande. Delvis blir svaret på frågan beroende av

om en sådan begränsning till vissa inventarier är lämplig och om det är

möjligt att införa en sådan avdragsrätt vid sidan av nu existerande avdragsregler.

Enligt utskottets uppfattning torde en dylik avdragsrätt icke böra

införas utan att man samtidigt omprövar frågan huru inkomst vid försäljning

av inventarier skall behandlas i beskattningshänseende. Att utan eu

ingående utredning taga slutlig ståndpunkt till dessa och andra hithörande

spörsmål finner utskottet icke böra komma i fråga. Med hänsyn härtill kan

utskottet icke tillstyrka förslaget i motionerna I: 299 och II: 226 om omedelbar

lagstiftning i ämnet.

Beträffande yrkandet i motionerna 1:298 och 11:221 om skrivelse till

Kungl. Maj :t med hemställan om skyndsam utredning av frågan får utskottet

erinra om att 1951 års bevillningsutskott sagt sig icke ha något att

invända mot att 1950 års skattelagssakkunniga upptoge frågan till behandling.

Utskottet får vidare erinra om att under senare år motionsvis framställts

åtskilliga yrkanden rörande olika spörsmål inom området för beräkning

av inkomst av jordbruksfastighet. Sålunda har hemställts om ändrade

regler för avskrivning å byggnad å jordbruksfastighet, om införande av rätt

till avskrivning å täckdikningsanläggningar, fruktkulturer m. in. samt om

rätt till avdrag i någon form för kostnader avseende åtgärder av grundförbättringsnatur,

t. ex. anläggande av skogsbilvägar. Vissa av dessa frågor har

överlämnats till 1950 års skattelagssakkunniga för utredning; beträffande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1956

andra frågor har vederbörande bevillningsutskott förutsatt att de skulle

komma att av de sakkunniga upptas till övervägande i samband med pågående

översyn av skattelagstiftningen. Då det kan förväntas att vid en sådan

översyn även det i förevarande motioner upptagna spörsmålet och övriga

hithörande frågor kommer att behandlas, anser utskottet sig icke i anledning

av motionerna böra förorda skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att

1) de likalydande motionerna I: 299 av herrar Wolgast

och Herbert Hermansson samt II: 226 av herr Adolfsson

m. fl. icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) de likalydande motionerna I: 298 av herrar Magnusson

och Ebbe Ohlsson samt 11:221 av herrar Nilsson i Svalöv

och Nilsson i Bästekille, i den mån motionerna icke kan anses

besvarade genom vad utskottet ovan anfört, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 april 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon,

Eriksson, Snygg, Söderquist, Velander, Niklasson och Werner; samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Orgård, Nilsson i

Svalöv, Sjölin, Allard, Kärrlander, Strandh, Henriksson, Jansson i Aspeboda

och Andersson i Essvik.

Reservationer:

I. av herrar Kristensson i Osby, Spetz, Söderquist, Velander, Nilsson i

Svalöv, Sjölin och Strandh, vilka under hänvisning till innehållet i de likalydande

motionerna 1: 298 av herrar Magnusson och Ebbe Ohlsson samt

11:221 av herrar Nilsson i Svalöv och Nilsson i Bästekille ansett, att utskottet

bort under punkten 2) hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om skyndsam utredning av frågan om införande av rätt att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 28 år 1956

vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt den

s. k. kontantprincipen avdraga kostnad för anskaffande avmaskiner

och redskap genom värdeminskningsavdrag enligt

avskrivningsplan.

II. av herr Werner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.