Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgade möjligheter till förlustoch resultatutjämninq vid beskattninqen.

1956-04-17 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1956:31, Betänkande i anledning av väckta motioner om vidgade möjligheter till förlustoch resultatutjämninq vid beskattninqen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1956

1

Nr 31

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vidgade möjligheter till förlust- och resultatutjämninq

vid beskattninqen.

(2:a avd.)

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

/) de likalydande motionerna I: 291 av lierr Ewerlöf m. fl. och II: 239 av

herr Hjalmarson in. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte

1) antaga följande

Förslag

till

förordning om rätt till förlustutjämning i vissa fall vid taxering till statlig

inkomstskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag och sparbank

må, i enlighet med vad i denna förordning sägs, vid taxering till statlig

inkomstskatt åtnjuta avdrag för underskott, som vid tidigare års taxering

till sådan skatt icke kunnat utnyttjas.

Sådan rätt tillkommer ock under i 4 § angivna förutsättningar fysisk person,

som i nämnda författningsrum avses.

2 §•

Avdrag för underskott som i 1 § sägs må åtnjutas med belopp, varmed

summan av de enligt förordningen om statlig inkomstskatt för visst beskattningsår

fastställda avdragen för underskott å skattskyldigs olika förvärvskällor

överstiger sammanlagda beloppet av de enligt nämnda förordning för

samma beskattningsår beräknade inkomsterna av olika förvärvskällor.

Det åligger beskattningsnämnd som har att pröva den skattskyldiges taxering

till statlig inkomstskatt att på av honom framställt yrkande fastställa

det belopp, som enligt ovan må utnyttjas för förlustutjämning (förlustavdrag).

3 §•

Skattskyldig, för vilken förlustavdrag fastställts, äger utnyttja detta avdrag

sist vid taxering avseende tionde beskattningsåret efter det beskatt
1

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 sand. Nr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1956

ningsår för vilket avdraget fastställdes. Hinder möter ej för skattskyldig,

som avses i 1 § första stycket, att fördela förlustavdraget på två eller flera

beskattningsår inom nyss angiven tidsperiod.

Förlustavdrag skall för sådan skattskyldig göras från sammanlagda beloppet

av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor, sedan i

förekommande fall avdrag gjorts för under beskattningsåret uppkommet

underskott å förvärvskälla.

Ägas eller innehavas på därmed jämförligt sätt — direkt eller genom förmedling

av juridisk person — aktierna i aktiebolag eller andelarna i ekonomisk

förening till huvudsaklig del av en fysisk person eller ett fåtal fysiska

personer, må förlustavdrag, som för bolaget eller föreningen blivit

fastställt, icke medgivas i vad det belöper å tid, varunder aktierna eller andelarna

till huvudsaklig del innehafts av andra delägare än under det beskattningsår,

för vilket förlustutjämning yrkats, därest förändringarna i

innehavet icke väsentligen skett på grund av arv eller testamente. Om skattskyldig,

som genom eget eller anhörigs innehav av aktier eller andelar i bolag

eller förening har ett avgörande inflytande i bolaget eller föreningen, tillgodofört

sig lön eller annan förmån av bolaget eller föreningen till sådant belopp,

att förlust uppkommit, må ock avdrag enligt denna förordning för sådan

förlust vägras eller jämkas enligt vad som skäligt finnes.

4 §•

Fysisk person, vilken saväl under det beskattningsår då förlusten uppstått

och det beskattningsår, för vilket avdrag för denna förlust må av honom

enligt denna förordning utnyttjas, som under samtliga mellanliggande

beskattningsår jämlikt bokföringslagen den 31 maj 1929 varit skyldig föra

däri föreskrivna handelsböcker, avseende den rörelse vari förlusten uppstått,

och vilken på nöjaktigt sätt fullgjort denna skyldighet, må för förlustutjämning

utnyttja förlust å sådan av honom bedriven rörelse, som omförmäles

i 27 § kommunalskattelagen. Jämväl fysisk person, vilken under

tid som ovan nämnts tillförlitligen redovisat inkomst av jordbruksfastighet

enligt bokföringsmässiga grunder, må för sådant ändamål utnyttja honom

åsamkad förlust å jordbruksfastigheten.

Oavsett huruvida sådan bokföringsskyldighet som ovan sagts ålegat skattskyldig,

vilken i egenskap av delägare i handelsbolag eller kommanditbolag

på grund av underskott å bolagets verksamhet åsamkats förlust, må sådan

förlust av honom utnyttjas för förlustutjämning under förutsättning, att

han under tid, som i första stycket i fråga om bokföringsskyldighet föreskrives,

oavbrutet varit delägare i bolaget samt att detta under samma tid

nöjaktigt fullgjort sin bokföringsskyldighet.

5 §•

Fysisk person äger utnyttja förlustavdrag vid taxering för det beskattningsår,

som infaller närmast efter det, varunder förlusten uppstått och varunder

han enligt avlämnad allmän självdeklaration åtnjutit inkomst till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1956 3

sådant belopp, att förlustavdraget i enlighet med vad nedan sägs till någon

del kan utnyttjas. I den mån avdraget ej enligt de i deklarationen lämnade

uppgifterna vid nämnda taxering kunnat utnyttjas, må det tillgodoföras den

skattskyldige vid närmast därpå följande taxeringar, intill dess förlusten

blivit i sin helhet utnyttjad. Har förlust uppstått under mer än ett beskattningsår,

skall tidigare uppkommen förlust utnyttjas före senare förlust.

Förlustavdraget må dock i intet fall göras senare än vid den taxering, som

avser tionde beskattningsåret efter det, för vilket avdraget fastställdes.

Förlustavdrag skall såvitt angår fysisk person anses utnyttjat i den mån

avdrag kunnat ske från det belopp som enligt självdeklarationen skulle ha

utgjort till statlig inkomstskatt taxerad inkomst.

För fysisk person skall förlustavdraget göras från sammanlagda beloppet

av den skattskyldiges vid taxeringen fastställda inkomster från olika förvärvskällor,

minskat med avdrag som må hava medgivits jämlikt 4 § förordningen

om statlig inkomstskatt. Återstoden utgör för sådan skattskyldig

taxerad inkomst och skall på sätt i 5 § samma förordning sägs utföras i

fulla tiotal kronor.

Avlider skattskyldig, för vilken förlustavdrag fastställts, må för det beskattningsår,

då dödsfallet inträffade, samt för de två närmast därefter infallande

beskattningsåren förlustavdrag eller del därav, som den avlidne

icke kunnat utnyttja, under iakttagande av bestämmelserna i denna förordning

i stället utnyttjas av dödsboet.

6 §.

Yrkande som i 2 § andra stycket sägs skall framställas i den skattskyldiges

till ledning för taxering för det beskattningsår, till vilket underskottet

hänför sig, avgivna deklaration eller vid denna fogad handling, dock att sådant

yrkande även må väckas hos prövningsnämnden senast den 31 juli under

taxeringsåret.

Innefattar beslut av prövningsnämnden eller utslag av Kungl. Maj :t eller

kammarrätten sådan ändring av inkomstberäkningen för skattskyldig att

förlustavdrag må beräknas eller att redan fastställt sådant bör till beloppet

ändras, äger den skattskyldige att inom sex månader från det han av beslutet

eller utslaget erhöll del hos prövningsnämnden framställa härav föranlett

yrkande. Rätt som nu sagts tillkommer jämväl taxeringsintendenten,

dock att den tid, inom vilken yrkande skall framställas, i sist angivet fall

skall räknas från det beslutet eller utslaget i fråga meddelades.

7 §•

Skattskyldig, som vid taxering för visst beskattningsår önskar helt eller

delvis utnyttja fastställt förlustavdrag, har att i självdeklarationen för beskattningsåret

härom framställa yrkande, dock att sådant yrkande även

må väckas bos prövningsnämnden senast den 31 juli under taxeringsåret.

8 §•

Har skatlskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning för

fastställande av förlustavdrag, lämnat oriktigt meddelande och har därav

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1956

föranletts att förlustavdraget fastställts till för högt belopp, må sist vid taxeringen

för det femte beskattningsåret efter det för vilket avdraget fastställdes

detta bestämmas till sitt rätta belopp. Har det till för högt belopp fastställda

förlustavdraget utnyttjats vid taxering, må rättelse i denna taxering

ske genom eftertaxering, som skall hava verkställts sist vid taxeringen för

det femte beskattningsåret efter det för vilket förlustavdraget fastställdes.

9 §•

Det åligger taxeringsnämnd, som prövat framställt yrkande om fastställande

av förlustavdrag, att härom göra anteckning i nämndens protokoll

och om sitt beslut lämna den skattskyldige underrättelse på sätt och inom

tid som i 90 § 2 mom. taxeringsförordningen sägs. Har taxeringsnämnd

medgivit skattskyldig rätt att utnyttja förlustavdrag, skall anteckning härom

verkställas i protokollet.

10 §.

Beträffande klagan över beslut av beskattningsnämnd eller utslag av kammarrätten

i fråga rörande fastställande av förlustavdrag eller utnyttjande

av sådant avdrag skall vad i taxeringsförordningen sägs angående fullföljd

av talan äga motsvarande tillämpning.

Även vad i övrigt i nämnda förordning stadgas skall i tillämpliga delar

äga motsvarande giltighet.

11 §•

Med ledning av taxeringsnämndens protokoll samt beslut av prövningsnämnden

och utslag av Kungl. Maj :t och kammarrätten skall hos länsstyrelsen

föras anteckningar över skattskyldiga för vilka förlustavdrag fastställts,

därvid tillika skall antecknas när sådant avdrag utnyttjats vid

taxeringen.

12 §.

För tillämpningen av denna förordning erforderliga föreskrifter meddelas

av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957.

2) i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t måtte efter den

utredning som härför kan vara behövlig, för 1957 års riksdag framlägga

förslag rörande permanenta regler dels för förlustutjämning vid beräkning

av inkomst av jordbruksfastighet, som deklareras enligt den s. k. kontantprincipen,

dels för s. k. öppen resultatutjämning vid beräkning av inkomst

av rörelse och av inkomst av jordbruksfastighet»;

II) de likalydande motionerna 1:293 av herr Ohlon m. fl. och II: 224 av

herr Ohlin m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte besluta

1) antaga följande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1956

5

»Förslag

till

förordning om rått till förlustutjämning i vissa fall vid taxering till statlig

inkomstskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Finnes vid taxering av aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag

eller sparbank, att viss förvärvskälla visar underskott och

kan avdrag för detta underskott ej göras från inkomster av andra förvärvskällor,

må avdrag i stället verkställas vid senare taxering till statlig inkomstskatt

i enlighet med vad i denna förordning sägs.

Vad sålunda är stadgat skall ock gälla, då vid taxering av fysisk person,

som i 4 § avses, sådant underskott finnes föreligga som i samma författningsrum

angives.

2 §•

Avdrag för underskott som i 1 § sägs må åtnjutas med belopp, varmed

summan av de enligt förordningen om statlig inkomstskatt för visst beskattningsår

fastställda avdragen för underskott å skattskyldigs olika förvärvskällor

överstiger sammanlagda beloppet av de enligt nämnda förordning

för samma beskattningsår beräknade inkomsterna av olika förvärvskällor.

Det åligger beskattningsnämnd som har att pröva den skattskyldiges

taxering till statlig inkomstskatt att på av honom framställt yrkande fastställa

det belopp, som enligt ovan må utnyttjas för förlustutjämning (förlustavdrag).

Därvid skall beaktas att, såvitt angår fysiska personer, allenast

underskott å förvärvskälla som omförmäles i 4 § må på dylikt sätt utnyttjas.

3 §.

I 1 § första stycket avsedd skattskyldig, för vilken förlustavdrag fastställts,

äger utnyttja detta avdrag sist vid taxering avseende tionde beskattningsåret

efter det beskattningsår, för vilket avdraget fastställdes. Hinder

möter ej för sådan skattskyldig att fördela förlustavdraget på två eller

flera beskattningsår inom nyss angiven tidsperiod.

Förlustavdrag skall för skattskyldig, som avses i 1 § första stycket, göras

från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor

sedan i förekommande fall enligt 4 § förordningen om statlig

inkomstskatt medgivna avdrag verkställts.

Har förlustavdrag enligt 2 § fastställts för aktiebolag eller ekonomisk

förening, däri aktierna eller andelarna till huvudsaklig del ägdes eller på

därmed jämförligt sätt innehades — direkt eller genom förmedling av juridisk

person — av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, må förlustavdraget

ej utnyttjas under beskattningsår, varunder aktierna eller andelarna

till huvudsaklig del innehafts av andra delägare, därest förändringarna

i innehavet icke väsentligen skett på grund av arv eller testamente.

Om skattskyldig, som genom eget eller anhörigs innehav av aktier eller

andelar i bolag eller förening har ett avgörande inflytande i bolaget eller

föreningen, tiligodofört sig lön eller annan förmån av bolaget eller föreningen

till sådant belopp, alt förlust uppkommit eller ökats, må ock avdrag enligt

denna förordning för sådan förlust vägras eller jämkas enligt vad som

skäligt finnes.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1956

4 §•

Fysisk person må för förlustutjämning utnyttja förlust å sådan av honom

bedriven rörelse, som omförmäles i 27 § kommunalskattelagen, under

förutsättning att han såväl under det beskattningsår, då förlusten uppstått,

och det beskattningsår, för vilket avdrag för denna förlust enligt vad i 5 §

sägs av honom utnyttjas, som under samtliga mellanliggande beskattningsår

jämlikt bokföringslagen den 31 maj 1929 varit skyldig föra däri föreskrivna

handelsböcker, avseende den rörelse vari förlusten uppstått, samt

att han på nöjaktigt sätt fullgjort denna skyldighet. Jämväl fysisk person,

vilken under tid som ovan nämnts tillförlitligen redovisat inkomst av jordbruksfastighet

enligt bokföringsmässiga grunder, må för sådant ändamål utnyttja

honom åsamkad förlust å jordbruksfastigheten.

Oavsett huruvida sådan bokföringsskyldighet som ovan sagts ålegat

skattskyldig, vilken i egenskap av delägare i handelsbolag eller kommanditbolag

på grund av underskott å bolagets verksamhet åsamkats förlust, må

sådan förlust av honom utnyttjas för förlustutjämning under förutsättning,

att han under tid, som i första stycket i fråga om bokföringsskyldighet föreskrives,

oavbrutet varit delägare i bolaget samt att detta under samma tid

nöjaktigt fullgjort sin bokföringsskyldighet.

5 §•

Fysisk person äger utnyttja förlustavdrag vid taxering för det beskattningsår,

som infaller närmast efter det, varunder förlusten uppstått och

varunder han enligt avlämnad allmän självdeklaration åtnjutit inkomst till

sådant belopp, att förlustavdraget i enlighet med vad nedan sägs till någon

del kan utnyttjas. I den mån avdraget ej enligt de i deklarationen lämnade

uppgifterna vid nämnda taxering kunnat utnyttjas, må det tillgodoföras

den skattskyldige vid närmast därpå följande taxeringar, intill dess förlusten

blivit i sin helhet utnyttjad. Har förlust uppstått under mer än ett

beskattningsår, skall tidigare uppkommen förlust utnyttjas före senare förlust.

Förlustavdraget må dock i intet fall göras senare än vid den taxering,

som avser tionde beskattningsåret efter det, för vilket avdraget fastställdes.

Förlustavdrag skall, såvitt angår fysisk person, anses utnyttjat i den mån

avdrag kunnat ske från det belopp som enligt självdeklarationen skulle ha

utgjort till statlig inkomstskatt taxerad inkomst.

För fysisk person skall förlustavdraget göras från sammanlagda beloppet

av den skattskyfdiges vid taxeringen fastställda inkomster från olika förvärvskällor,

minskat med avdrag som må hava medgivits jämlikt 4 § förordningen

om statlig inkomstskatt. Återstoden utgör för sådan skattskyldig

taxerad inkomst och skall på sätt i 5 § samma förordning sägs utföras i

fulla tiotal kronor.

Avlider skattskyldig, för vilken förlustavdrag fastställts, må för det beskattningsår,

då dödsfallet inträffade, samt för de två närmast därefter infallande

beskattningsåren förlustavdrag eller del därav, som den avlidne icke

kunnat utnyttja, under iakttagande av bestämmelserna i denna förordning

i stället utnyttjas av dödsboet.

6 §•

Yrkande som i 2 § andra stycket sägs skall framställas i den skattskyldiges

till ledning för taxering för det beskattningsår, till vilket underskottet

hänför sig, avgivna deklaration eller vid denna fogad handling, dock att

sådant yrkande även må väckas hos prövningsnämnden senast den 31 juli

under taxeringsåret.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1956 7

Innefattar beslut av prövningsnämnden eller utslag av Kungl. Maj :t eller

kammarrätten sådan ändring av inkomstberäkningen för skattskyldig att

förlustavdrag må beräknas eller att redan fastställt sådant bör till beloppet

ändras, äger den skattskyldige att inom sex månader från det han av beslutet

eller utslaget erhöll del hos prövningsnämnden framställa härav föranlett

yrkande. Rätt som nu sagts tillkommer jämväl taxeringsintendenten,

dock att den tid, inom vilken yrkande skall framställas, i sist angivet fall

skall räknas från det beslutet eller utslaget i fråga meddelades.

7 §•

Skattskyldig, som vid taxering för visst beskattningsår önskar helt eller

delvis utnyttja fastställt förlustavdrag, har att i självdeklarationen för beskattningsåret

härom framställa yrkande, dock att sådant yrkande även må

väckas hos prövningsnämnden senast den 31 juli under taxeringsåret.

8 §.

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning för

fastställande av förlustavdrag, lämnat oriktigt meddelande och har därav

föranletts att förlustavdraget fastställts till för högt belopp, må sist vid

taxering för det femte beskattningsåret efter det för vilket avdraget fastställdes

detta bestämmas till sitt rätta belopp. Har det till för högt belopp

fastställda förlustavdraget utnyttjats vid taxering, må rättelse i denna taxering

ske genom eftertaxering som skall hava verkställts sist vid taxeringen

för det femte beskattningsåret efter det för vilket förlustavdragt fastställdes.

9 §•

Det åligger taxeringnämnd, som prövat framställt yrkande om fastställande

av förlustavdrag, att härom göra anteckning i nämndens protokoll och

om sitt beslut lämna den skattskyldige underrättelse på sätt och inom tid

som i 90 § 2 mom. taxeringsförordningen sägs. Har taxeringsnämnd medgivit

skattskyldig rätt att utnyttja förlustavdrag, skall anteckning härom

verkställas i protokollet.

10 §.

Beträffande klagan över beslut av beskattningsnämnd eller utslag av

kammarrätten i fråga rörande fastställande av förlustavdrag eller utnyttjande

av sådant avdrag skall vad i taxeringsförordningen sägs angående

fullföljd av talan äga motsvarande tillämpning.

Även vad i övrigt i nämnda förordning stadgas skall i tillämpliga delar äga

motsvarande giltighet.

11 §•

Med ledning av taxeringsnämndens protokoll samt beslut av prövningsnämnden

och utslag av Kungl. Maj :t och kammarrätten skola hos länsstyrelsen

föras anteckningar över skattskyldiga för vilka förlustavdrag

fastställts, därvid tillika skall antecknas när sådant avdrag utnyttjats vid

taxeringen.

12 §.

För tillämpningen av denna förordning erforderliga föreskrifter meddelas

av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1956

2) antaga följande

»Förslag

till

förordning om ändring av förordningen den 26 juli 1957 om

statlig inkomstskatt (nr 576)

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

inkomstskatt (nr 576) skall erhålla följande ändrade lydelse.

5 §.

Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor,

minskat i förekommande fall med avdrag som i 4 § omförmälas

samt med förlustavdrag enligt förordningen om rätt till förlustutjämning

i vissa fall vid taxering till statlig inkomstskatt, utgör taxerad inkomst,

vilken utföres i fulla tiotal kronor, så att överskjutande belopp som ej uppgår

till fullt tiotal kronor bortfaller.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957.»

3) »att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning om permanenta

regler för s. k. öppen resultatutjämning vid beräkning av inkomst

av rörelse och inkomst av jordbruksfastighet»; ävensom

III) de likalydande motionerna I: 300 av herr Sigfrid Larsson in. fl. samt

II: 222 av herrar Hansson i Önnarp och Hansson i Skegrie, vari hemställts,

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära skyndsam

utredning rörande införande av öppen resultatutjämning vid taxering av inkomst

av jordbruksfastighet och rörelse, så att förslag i avseenden, som angivits

i motionerna, kan föreläggas redan årets riksdag eller senast 1957 års

riksdag.

De likalydande motionerna I: 293 och II: 224 innehåller utöver ovan återgivna

yrkanden, vilka utskottet behandlar i nu förevarande sammanhang,

jämväl yrkanden i ett flertal andra hänseenden. Sistnämnda yrkanden upptages

av utskottet till behandling i andra sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena — i de delar motionerna blir föremål för behandling i detta betänkande

— får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna I: 291, II: 222 och II: 224.

Enligt 20 § kommunalskattelagen skall vid beräkningen av inkomsten från

särskild förvärvskälla från samtliga ur densamma under beskattningsåret

härflutna intäkter i penningar eller penningars värde avräknas alla omkostnader

under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande.

Detsamma gäller även vid taxeringen enligt förordningen om statlig inkomstskatt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1956

Därest vid beräkning enligt komimunalskattelagen av skattskyldigs inkomst

från särskild förvärvskälla uppkommer underskott, får jämlikt 46 §

nämnda lag sådant underskott, i den mån detsamma med tillämpning av i

sagda lag meddelade bestämmelser om beskattningsort är att hänföra till

en kommun, avräknas å sådan den skattskyldiges inkomst, som skall beskattas

i samma kommun. Avdrag är dock ej medgivet för bland annat underskott

å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom, för underskott

å fastighet och rörelse i utlandet eller för underskott, som uppstått därigenom,

att i 45 § omförmält procentavdrag för fastighet överstigit nettointäkten

av förvärvskällan.

Jämlikt 4 § statsskatteförordningen får från sammanlagda beloppet av

skattskyldigs inkomster från olika förvärvskällor avdrag ske för underskott,

som uppkommit vid beräkning av skattskyldigs inkomst från annan förvärvskälla

än fastighet och rörelse i utlandet, dock att bland annat underskott

å förvärvskälla, som utgöres av icke yrkesmässig avyttring av fast eller

lös egendom, må avdragas endast om och i den mån den skattskyldiges

inkomst från annan sådan förvärvskälla därtill förslår.

Gällande bestämmelser medger icke rätt att vid inkomsttaxeringen avdraga

skattemässigt redovisat underskott, som uppkommit under annat beskattningsår

än det taxeringen avser.

I vissa fall har emellertid avsteg gjorts från den i 20 § kommunalskattelagen

angivna principen att till beskattning för en viss tidsperiod — beskattningsåret

-— upptages på perioden belöpande intäkter efter avdrag för på

samma tidsperiod belöpande omkostnader. Rörelseidkare —- och i någon

mån även jordbrukare — har nämligen möjlighet att genom att vidtaga

s. k. vinstreglerande dispositioner åstadkomma utjämning av skattemässiga

vinster och förluster. Bestämmelserna om avskrivning, varulagervärdering,

avsättning till pensions- och personalstiftelser samt till investeringsfonder

möjliggör således en viss resultatutjämning mellan olika beskattningsår.

Rätten att omlägga räkenskapsår kan även användas i detta syfte. Dessutom

innefattar reglerna om insättning av medel å skogskonto och om

ackumulerad inkomst en viss möjlighet att utjämna vinster och förluster.

Frågan om rätt till förlustutjämning har tidigare i olika sammanhang

varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. Sålunda beslöt 19AO års riksdag

på hemställan av samma års bevillningsutskott i skrivelse till Ivungl.

Maj:t anhålla om utredning av spörsmålet om rätt att från vinst i viss förvärvskälla

avdraga tidigare års förlust i samma förvärvskälla vid inkomsttaxeringen.

Riksdagsskrivelsen upptogs till behandling av 1944 års allmänna skattekommitté,

som emellertid i syfte att lösa de för det dåvarande mest trängande

spörsmålen begränsade sin uppgift till att framlägga förslag om särskild

skatteberäkning för ackumulerad inkomst. Bestämmelser om sådan

skatteberäkning antogs sedermera av 1951 års riksdag.

Då ifrågavarande riksdagsskrivelse inte ansetts slutbehandlad genom

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1956

skattekommitténs förslag, har densamma överlämnats till 1950 års skattelagssakkunniga

för att tagas i övervägande vid fullgörandet av deras uppdrag.

Vid 1954 års riksdag framfördes i väckta motioner yrkande om utredning

och förslag i syfte att åstadkomma bättre möjligheter till resultatuljämning

särskilt beträffande inkomst av rörelse. Samma års bevillningsutskott

erinrade i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 35 därom, att

sedan riksdagen genom förenämnda skrivelse hemställt om utredning i

ämnet de huvudsakliga olägenheterna av beskattningens progressivitet torde

ha undanröjts genom bL a. bestämmelserna om särskild skatteberäkning

för ackumulerad inkomst samt om insättning av medel å skogskonto.

Utskottet ansåg det emellertid alltjämt vara av vikt, att en mera allsidig

prövning av möjligheterna till resultatutjämning kom till stånd. Utskottet

tilläde, att det syntes utskottet uppenbart att det förevarande spörsmålet

inte kunde fullt bedömas utan kännedom om det förslag till ändrade regler

för avskrivning å inventarier, lagervärdering och avsättning till investeringsfonder,

vilket företagsbeskattningskommittén väntades framlägga under

år 1954.

I sitt betänkande (SOU 1954: 19) föreslog företagsbeskattningskommittén

som ett komplement till den av kommittén förordade skärpningen av reglerna

om avskrivning och varulagervärdering, att en viss begränsad rätt till

förlustutjämning skulle tillkomma aktiebolag och därmed i beskattningshänseende

jämställda juridiska personer. I reservation till kommitténs betänkande

föreslog två reservanter, att rätten till förlustutjämning skulle utsträckas

till fysiska personer, som bedrev rörelse.

Kommitténs förslag till ändrade regler för företagsbeskattningen anmäldes

för 1955 års riksdag i proposition nr 100. Departementschefen uttalade

därvid i fråga om kommitténs förslag om rätt till förlustutjämning, att

så starka invändningar kunde riktas mot kommitténs förslag i detta hänseende,

att han inte ansåge sig kunna förorda att detsamma lades till grund

för lagstiftning.

I anledning av propositionen väcktes ett flertal motioner med yrkande dels

om införande av eller utredning om rätt till förlustutjämning för rörelseidkare

och jordbrukare med bokföringsmässig inkomstredovisning och dels

om utredning rörande införande av öppen resultatutjämning vid beräkning

av inkomst av rörelse och av jordbruksfastighet.

I sitt betänkande nr 45 anförde 1955 års bevillningsutskott bl. a. följande.

Ett genomförande av det i nu förevarande proposition framlagda förslaget

till ändrade bestämmelser rörande möjlighet att vidtaga vinstreglerande

dispositioner kan inte anses medföra att frågan om förlustutjämning

principiellt kommit i annat läge än tidigare. På vissa områden kommer

bestämmelserna att medföra en relativt försiktig åtstramning i möjligheterna

till sådana dispositioner och på andra en uppmjukning av gällande

bestämmelser. Alltjämt skulle kvarstå betydande möjligheter till förtäckt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1956

resultatutjämning. Å andra sidan har de ifrågavarande möjligheterna sin

givna begränsning och de är beroende av särskilda föi utsättningar. Härigenom

föreligger en principiellt otillfredsställande bristande jämlikhet i

beskattningshänseende mellan å ena sidan sådan skattskyldig, för°

faktiska förutsättningar för dold resultatutjämning föreligger, och å andra

sidan sådan skattskyldig, beträffande vilken detta inte är fallet.

Det sagda visar enligt utskottets mening, att skäl kan föreligga för ett

övervägande av möjligheterna att införa regler om öppen resultatutjämning.

Utskottet är emellertid inte berett att tillstyrka att kommitténs förslag

eller i förevarande motioner än längre gående förslag lägges till grund

för omedelbara lagstiftningsåtgärder i ämnet. Utskottet ansluter sig till

departementschefens mening att redan införandet av en sådan begränsad

rätt till förlustutjämning, som företagsbeskattningskommittén föreslagit,

måste föregås av en ingående särskild utredning av de komplicerade och

svårlösta problem som uppställer sig. I än högre grad gäller detta spörsmålet

om en rätt till förlustutjänming för enskilda personer.

Den omständigheten att propositionen avvisat kommitténs förslag, till förlustutjämning

och att utskottet nu ej kan förorda omedelbara lagstiftningsåtgärder

bör'' alltså enligt utskottets mening inte uppfattas såsom något

principiellt ställningstagande mot en förlustutjämning. Utskottet anser i

likhet med 1954 års bevillningsutskott att frågan är av den vikt, att en allsidig

prövning bör komma till stånd. Därvid bör det material och de synpunkter

som nu förts fram till diskussion kunna utgöra en värdefull utgångspunkt

för fortsatta överväganden.

I vissa motioner har hemställts om utredning rörande rätt till öppen

resultatutjämning. Även om utskottet kan finna skäl som från rent principiella

synpunkter talar för att möjligheterna till sådan utjämning övervägdes,

synes det dock utskottet vara ofrånkomligt att betrakta önskemålet

härom som en fråga på längre sikt. Det torde nämligen inte vara möjligt

att__såsom yrkats i de förevarande motionerna — begränsa en sadan rätt

till utjämning till vissa förvärvskällor. Ett bifall till motionsyrkandena

härutinnan skulle med andra ord aktualisera frågan om en resultatutjämning

för alla skattskyldiga; en fråga som måhända i vissa hanseenden

förutsätter en omprövning av hela vårt skattesystem. Med hänsyn hartilt

och då de mest trängande spörsmålen beträffande den progressiva beskattningens

verkningar som förut framhållits får anses lösta, har utskottet den

uppfattningen att en utredning i första hand bör avse de nu mera aktuella

spörsmålen, nämligen frågan om förlustutjämning. Vid^ sitt ställningstagande

har utskottet även ansett det vara naturligt att från synpunkten att

inom näraliggande tid nå fram till praktiska resultat på förevarande onnade

inrikta sig på angivna mera begränsade fråga.

Med utskottets förut tillkännagivna uppfattning får visserligen riksdagens

tidigare i skrivelse till Kungl. Maj :t uttalade begäran om eu provning av

frågan om förlustutjämning inte anses förfallen av den anledningen att

företagsbeskattningskommitténs förslag i ämnet ej ansetts kunna läggas till

o-rund för lagstiftning. Då emellertid angivna inställning torde böra komma

till uttryck och avsevärd tid förflutit sedan berörda framställning gjordes,

vill utskottet förorda en förnyad skrivelse med begäran om utredning snarast

möjligt rörande frågan om införande av rätt till förlustutjämning.

I enlighet härmed avstyrker utskottet de motioner, vari yrkats omedelbart

införande av rätt till förlustutjämning eller utredning rörande frågan

om resulta In tjämning i vidare mån än som framgår av det anförda.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1956

I enlighet med vad utskottet hemställt beslöt riksdagen avlåta skrivelse

till Kungl. Maj :t med begäran om utredning rörande frågan om rätt till

förlustutjämning.

Vid 1955 års riksdags höstsession anförde chefen för finansdepartementet

i sitt svar på en i ämnet framställd interpellation bl. a., att frågan om förlust-

och resultatutjämning skulle bli föremål för utredning, när detta

med hänsyn till tillgång på arbetskraft, som inte behövdes för mer brådskande

utredningsuppgifter, bleve möjligt.

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återgivas följande.

I de likalydande motionerna I : 291 och II: 2 3 9 har motionärerna

uttalat, att de anslöte sig till vad reservanterna i företagsbeskattningskommittén

föreslagit i fråga om rätten till förlustutjämning. Bland de fysiska

personer, för vilka rätt till förlustutjämning skulle gälla, borde emellertid

även ingå sådana, som redovisade inkomst av jordbruksfastighet enligt

bokföringsmässiga grunder. Särskilt det förhållandet att 1955 års

höstriksdag fattat principbeslut om ett nytt prissättningssystem för jordbruket,

innebärande bl. a. att jordbrukarna i fortsättningen i huvudsak

skulle å ena sidan bära riskerna för ett dåligt skördeutfall men å andra

sidan kunna få tillgodogöra sig vinsterna på grund av en särskilt god skörd,

gjorde det angeläget att möjligheter till åtminstone en förlustutjämning tillskapades.

De skäl som anförts för en förlustutjämning beträffande jordbrukare

med taxering enligt bokföringsmässiga grunder gällde också beträffande

övriga jordbrukare. Uppenbarligen kunde det emellertid finnas anledning

att för dessa tillskapa en annan form av resultatutjämning än för

de boktöringspliktiga, vilkas räkenskaper automatiskt möjliggjorde den

nödiga kontrollen. En rättighet liknande skogsägares rätt att avsätta viss

del av skogsinkomst å så kallat skogskonto kunde t. ex. övervägas. Olika

meningar kunde råda om hur ett sådant system borde utformas i dess detaljer.

Det vore också tänkbart att någon annan väg kunde erbjuda större

fördelar. Med hänsyn härtill förordade motionärerna, att en utredning

igångsattes med uppdrag att framlägga förslag till en lösning av frågan om

förlustutjämning i så god tid, att frågan kunde föreläggas 1957 års riksdag.

Även frågan om rätt till öppen resultatutjämning borde göras till föremål

löi utredning och därvid omfatta samtliga skattskyldiga som dreve rörelse

eller jordbruk. Fragorna borde lämpligen lösas i ett sammanhang.

I de likalydande motionerna 1:293 och 11:224 har anförts

bl. a. följande. Genom lagstiftningen om skogskonto och om ackumulerad

inkomst hade statsmakterna givit en särbehandling i skattehänseende åt

vissa av de mest iögonfallande arterna av inkomsttoppar. Av samma kvantitativa

betydelse som inkomsttopparna vore deras motsats: underskotten. De

synpunkter som kunde läggas på utjämning av skogsinkomster kunde med

ännu större skäl anföras i fråga om utjämning av förluster vid den pro
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 är 1956

13

gressiva beskattningen. Men även i fråga om företag, vilka beskattades efter

en proportionell skala, medförde avsaknaden av regler för förskjutning av

förluster en högre beskattning än som vore motiverad. De nuvarande skattereglerna

beredde särskilda svårigheter för nystartade företag, eftersom de

första åren av ett företags verksamhetstid ofta bleve förlustbringande. Detta

innebure en avgift på nyföretagande. Situationen kunde dock många gånger

bli lika allvarlig för redan existerande företag. Om ett företag t. ex. på

grund av konkurrens hade förlust under ett eller flera år, finge företaget

genom den fulla beskattningen av efterföljande vinster betala en högre

sammanlagd skatt än som svarade mot nettoresultatet. De anförda synpunkterna

vore belysande för de mest uppenbara konsekvenserna av en

brist på förlustutjämningsmöjligheter. Synpunkterna gällde också avsaknaden

av möjlighet till öppen resultatutjämning. I fråga om rätt till förlustutjämning

vore det enligt motionärernas mening möjligt att genomföra

omedelbara, praktiska åtgärder, då frågan nyligen utretts och förslag till

författning förelåge. Frågan om möjlighet till öppen resultatutjämning vid

taxering av inkomst av rörelse och jordbruk föresloges bli föremål för särskild

utredning. Härvid borde undersökas möjligheterna att införa rätt till

resultatutjämning även för sådana jordbruk som taxerades efter den s. k.

kontantprincipen.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna 1:3 0 0 och

II: 2 2 2 har bl. a. framhållits, att rätt till resultatutjämning i princip borde

gälla för hela näringslivet. För vissa delar av detsamma vore dock en sådan

reform särskilt angelägen och brådskande. Inom jordbruket måste man

alltid räkna med mycket varierande skördeutfall och därmed ojämnhet i inkomsterna.

Detta förhållande accentuerades med det nya prissättningssystem

för jordbruket, som skulle tillämpas fr. o. m. nästa produktionsår.

För jordbrukets binäringar, trädgårdsodlingen och fisket, talade också starka

skäl för att rätt till resultatutjämning snarast möjligt infördes. Här liksom

i jordbruket gällde, att inkomsterna till följd av väderlekens inverkan

och andra faktorer, över vilka företagarna icke kunde råda, i hög grad varierade

mellan olika år. Rätt till resultatutjämning skulle för jordbruket

och dess binäringar även möjliggöra bättre planmässighet i investeringsverksamheten.

Sådana investeringar, för vilka skatteprogressionen spelade

den avgörande rollen och vilka icke vore motiverade ur rationella driftsynpunkter,

skulle därigenom i det stora hela kunna undvikas. Det borde

också understrykas, att den ökade jämnhet i beskattningen, som skulle följa

av en resultatutjämning, skulle ge kommunerna ett stabilare skatteunderlag.

Det syntes motionärerna synnerligen angeläget, att ett förslag om resultatutjämning

för jordbruket och dess binäringars vidkommande kunde

föreläggas senast 1957 års riksdag. Rätt till resultatuljämning borde kombineras

med en skördeskadeförsäkring, och frågorna kunde lösas samtidigt.

Därest sä befunnes lämpligare, borde dock resultalutjämningsfrågan kunna

prövas på annat sätt och i ett större sammanhang för hela näringslivet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1956

Utskottet. Den svenska skattelagstiftningen bygger i stort sett på den

principen att vad som för ett visst beskattningsår göres till föremål för beskattning

är under året influtna intäkter efter avdrag för på samma tid

belöpande omkostnader. Gällande bestämmelser medger i enlighet härmed

icke rätt att vid inkomsttaxeringen avdraga skattemässigt redovisat underskott,

som uppkommit under annat beskattningsår än det taxeringen avser.

Ej heller medger reglerna återbäring av tidigare erlagd skatt av den

anledningen att verksamheten ett följande år gått med förlust. Någon allmän

rätt att utjämna vinster under olika beskattningsår mot varandra

förefinnes inte. Genom lagstiftningen om insättning av medel å skogskonto

samt om särskild skatteberäkning för s. k. ackumulerad inkomst har emellertid

för särskilda fall möjlighet skapats att vid onormalt höga vinster

undanröja de huvudsakliga olägenheterna av beskattningens progressivitet.

Även andra avsteg från den nyssnämnda principen om beskattningsårets

slutenhet har emellertid gjorts. Rörelseidkare och i någon mån även jordbrukare

kan nämligen genom att vidta s. k. vinstreglerande dispositioner

i viss utsträckning utjämna vinster och förluster. Bestämmelserna om avskrivning,

varulagervärdering, avsättning till pensions- och personalstiftelser

samt till investeringsfonder möjliggör således en viss resultatutjämning

mellan olika beskattningsår.

De i förevarande betänkande upptagna motionsyrkandena syftar till införande

av rätt till förlustutjämning samt till utredning av möjligheterna

att medge öppen resultatutjämning vid beskattningen. Sålunda yrkas i de

inbördes likalydande motionerna I: 291 och II: 239 samt I: 293 och II: 224

rätt till förlustutjämning vid taxeringen till statlig inkomstskatt för aktiebolag

och ekonomiska föreningar m. fl. juridiska personer, oavsett i vilken

förvärvskälla förlusten uppkommit, samt för fysiska personer såvitt

avser förlust i jordbruk, varav inkomsten deklareras enligt bokföringsmässiga

grunder, eller i rörelse. I de likalydande motionerna I: 291 och

II: 239 yrkas vidare skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om förslag till

1957 års riksdag till bestämmelser om rätt till förlustutjämning vid beräkning

av inkomst av jordbruksfastighet enligt den s. k. kontantprincipen. I

fråga om resultatutjämning yrkas i samtliga nu förevarande motioner

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller att frågan om införande

av öppen resultatutjämning vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet

och rörelse göres till föremål för utredning. I de inbördes likalydande

motionerna 1:291 och 11:239 samt 1:300 och 11:222 hemställs härjämte

om förslag i ämnet senast till 1957 års riksdag.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen behandlades nu ifrågavarande

spörsmål av 1955 års riksdag i samband med antagandet av ändrade

bestämmelser på företagsbeskattningens område. I sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 45 uttalade nämnda års bevillningsutskott bl. a.

att ett genomförande av de nya bestämmelserna rörande företagsbeskattningen

inte kunde anses medföra att frågan om förlustutjämning principiellt

kommit i annat läge än tidigare. På vissa områden komme be
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1956

stämmelserna att medföra en relativt försiktig åtstramning i möjligheterna

till sådana dispositioner och på andra en uppmjukning av gällande bestämmelser.

Alltjämt skulle kvarstå betydande möjligheter till förtäckt resultatutjämning.

Å andra sidan hade de ifrågavarande möjligheterna sin givna

begränsning och de vore beroende av särskilda förutsättningar. Härigenom

förelåge en principiellt otillfredsställande bristande jämlikhet i beskattningshänseende

mellan å ena sidan sådan skattskyldig, för vilken faktiska

förutsättningar för dold resultatutjämning förelåge, och å andra sidan

sådan skattskyldig, beträffande vilken detta inte vore fallet. Vad särskilt

anginge frågan om rätt till förlustutjämning uttalade 1955 års bevillningsutskott

vidare i anledning av motionsvis gjorda framställningar om

införande av sådan rätt i samma utsträckning som förordats i nu förevarande

motioner, att redan införandet av en till juridiska personer begränsad

rätt till förlustutjänming vid beräkning av inkomst av jordbruksfastighet

och rörelse måste föregås av en ingående särskild utredning av de

komplicerade och svårlösta problem som uppställde sig. I än högre grad

ansåg utskottet detta gälla om en rätt till förlustutjämning för enskilda

personer. Utskottet framhöll emellertid att utskottet med det sagda icke

gjort något principiellt ställningstagande mot en förlustutjämning, utan

ansåg utskottet att en allsidig prövning av frågan borde komma till stånd.

Utskottet förordade därför skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om utredning

snarast möjligt i ämnet.

Vad 1955 års bevillningsutskott uttalat i föreliggande fråga anser utskottet

alltjämt äga giltighet. Utskottet kan alltså inte biträda de i de likalydande

motionerna 1:291 och 11:239 samt de likalydande motionerna

1:293 och 11:224 framförda yrkandena om omedelbara lagstiftningsåtgärder

i syfte att genomföra rätt till förlustutjämning i vissa hänseenden. Utskottet

anser däremot i likhet med 1955 års bevillningsutskott att frågan

bör göras till föremål för en förutsättningslös utredning. Då föregående

års riksdag avlåtit skrivelse till Kungl. Maj :t med detta innehåll anser

utskottet anledning icke föreligga att nu på nytt förorda sådan skrivelse.

I fråga om förlustutjämning har i motionerna I: 291 och II: 239 även

yrkats skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om utredning och förslag

till 1957 års riksdag rörande permanenta regler för förlustutjämning vid

beräkning av inkomst av jordbruksfastighet enligt den s. k. kontantprincipen.

Då föregående års riksdagsskrivelse i frågan inte begränsats till förlustutjämning

beträffande visst eller vissa inkomstslag, förutsätter utskottet

att den utredning, som med anledning av skrivelsen kommer att ske,

även skall omfatta sådan inkomst av jordbruksfastighet som redovisas enligt

kontantprincipen. Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat motionerna

1:291 och 11:239 jämväl i förevarande del.

Såsom förut antytts hade föregående års riksdag även att taga ställning

till motionsvis framställda yrkanden om utredning rörande rätt till öppen

resultatutjämning. Yrkandena avvisades av 1955 års bevillningsutskott i

dess ovannämnda betänkande nr 45. Utskottet framförde därvid den me
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1956

ningen att det visserligen kunde finnas skäl som från rent principiella synpunkter

talade för att möjligheterna till sådan utjämning övervägdes men

att önskemålet härom måste betraktas som en fråga på längre sikt. Då en

rätt till resultatutjämning enligt utskottes mening icke borde begränsas till

vissa förvärvskällor, skulle ett bifall till motionsyrkandena härutinnan aktualisera

frågan om resultatutjämning för alla skattskyldiga; en fråga som

måhända i vissa hänseenden förutsatte en omprövning av hela vårt skattesystem.

Med hänsyn härtill och då de mest trängande spörsmålen beträffande

den progressiva beskattningens verkningar finge anses lösta, hade utskottet

den uppfattningen att en utredning borde avse det mera aktuella

spörsmålet, nämligen frågan om förlustutjämning.

Även enligt utskottets mening vore det i och för sig önskvärt att möjligheter

förelåge till en öppen resultatutjämning. Att åstadkomma en tillfredsställande

lösning av detta spörsmål fordrar emellertid överväganden av

ytterst komplicerad natur. Redan en lösning av den mera begränsade frågan

om införande av rätt till förlustutjämning torde erbjuda icke obetydliga svårigheter.

För att så snart som möjligt nå praktiska resultat på förevarande

område är det enligt utskottets mening lämpligt att i första hand inrikta sig

på att lösa frågan om förlustutjämning. Utskottet finner därför motionsyrkandena

om utredning rörande en öppen resultatutjämning ej böra föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna 1:291 av herr Ewerlöf

in. fl. och II: 239 av herr Hjalmarson in. fl. om vidgade möjligheter

till s. k. resultatutjämning vid beskattningen icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att de likalydande motionerna 1:293 av herr Ohlon

m. fl. och II: 224 av herr Ohlin in. fl. om vissa lättnader i

beskattningen, i vad motionerna behandlas i detta betänkande,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; ävensom
3)

att de likalydande motionerna I: 300 av herr Sigfrid

Larsson in. fl. samt II: 222 av herrar Hansson i Önnarp och

Hansson i Skegrie om införande av öppen resultatutjämning

vid taxering till skatt för inkomst av jordbruksfastighet

och rörelse, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 april 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

FILIP KRISTENSSON

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1956 17

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heiiman, Spetz, Franzon,

Eriksson, Söderquist, Velander, Niklasson, Werner och Oscar Carlsson;

samt

från andra kammaren: herrar Kristensson i Osby, Sjölin, Brandt, Vigelsbo,

Kollberg, Kärrlander, Henriksson, Edström, Asp och Andersson i

Essvik.

Reservation

av herrar Kristensson i Osby, Spetz, Söderquist, Velander, Sjölin, Kollberg

och Edström, som ansett att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 291 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 239 av herr Hjalmarson

m. fl. samt de likalydande motionerna I: 293 av herr

Ohlon m. fl. och II: 224 av herr Ohlin m. fl., sistnämnda

motioner i vad de behandlas i detta betänkande,

a) antaga följande

Förslag

till

förordning om rått till förlustutjåmning i vissa fall vid taxering till statlig

inkomstskatt

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Finnes vid taxering av aktiebolag, ekonomisk förening, ömsesidigt försäkringsbolag

eller sparbank, att viss förvärvskälla visar underskott och

kan avdrag för detta underskott ej göras från inkomster av andra förvärvskällor,

må avdrag i stället verkställas vid senare taxering till statlig inkomstskatt

i enlighet med vad i denna förordning sägs.

Vad sålunda är stadgat skall ock gälla, då vid taxering av fysisk person,

som i 4 § avses, sådant underskott finnes föreligga som i samma författningsrum

angives.

2 §.

Avdrag för underskott som i 1 § sägs må åtnjutas med belopp, varmed

summan av de enligt förordningen om statlig inkomstskatt för visst beskattningsår

fastställda avdragen för underskott å skattskyldigs olika förvärvskällor

överstiger sammanlagda beloppet av de enligt nämnda förordning

för samma beskattningsår beräknade inkomsterna av olika förvärvskällor.

Det åligger beskattningsnämnd som har att pröva den skattskyldiges

taxering till statlig inkomstskatt att på av honom framställt yrkande fastställa

det belopp, som enligt ovan må utnyttjas för förlustutjämning (förlustavdrag).

Därvid skall beaktas att, såvitt angår fysiska personer, allenast

underskott å förvärvskälla som omförmäles i 4 § må på dylikt sätt utnyttjas.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 7 samt. Nr 31

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1956

3 §•

I 1 § första stycket avsedd skattskyldig, för vilken förlustavdrag fastställts,

äger utnyttja detta avdrag sist vid taxering avseende tionde beskattningsåret

efter det beskattningsår, för vilket avdraget fastställdes. Hinder

möter ej för sådan skattskyldig att fördela förlustavdraget på två eller flera

beskattningsår inom nyss angiven tidsperiod.

Förlustavdrag skall för skattskyldig, som avses i 1 § första stycket, göras

från sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika för■särvskällor

sedan i förekommande fall enligt 4 § förordningen om statlig

inkomstskatt medgivna avdrag verkställts.

Har förlustavdrag enligt 2 § fastställts för aktiebolag eller ekonomisk

förening, däri aktierna eller andelarna till huvudsaklig del ägdes eller på

därmed jämförligt sätt innehades — direkt eller genom förmedling av juridisk

person — av en fysisk person eller ett fåtaf fysiska personer, må förlustavdraget

ej utnyttjas under beskattningsår, varunder aktierna eller andelarna

till huvudsaklig del innehafts av andra delägare, därest förändringarna

i innehavet icke väsentligen skett på grund av arv eller testamente.

Om skattskyldig, som genom eget eller anhörigs innehav av aktier eller

andelar i bolag eller förening har ett avgörande inflytande i bolaget eller

töi eningen, tillgodofört sig lön eller annan förmån av bolaget eller föreningen

till sådant belopp, att förlust uppkommit eller ökats, må ock avdrag enligt

denna förordning för sådan förlust vägras eller jämkas enligt vad som skäligt

tinnes. ö

4 §•

Fysisk person må för förlustutjämning utnyttja förlust å sådan av honom

bedriven rörelse, som omförmäles i 27 § kommunalskattelagen, under

töi utsättning att han såväl under det beskattningsår, då förlusten uppstått,

och det beskattningsår, för vilket avdrag för denna förlust enligt vad i 5 §

sägs av honom utnyttjas, som under samtliga mellanliggande beskattningsår

jämlikt bokföringslagen den 31 maj 1929 varit skyldig föra däri föreskrivna

handelsböcker, avseende den rörelse vari förlusten uppstått, samt

alt han på nöjaktigt sätt fullgjort denna skyldighet. Jämväl fysisk person,

vilken under tid som ovan nämnts tillförlitligen redovisat inkomst av jordbruksfastighet

enligt bokföringsmässiga grunder, må för sådant ändamål utnyttja

honom åsamkad förlust å jordbruksfastigheten.

Oavsett huruvida sådan bokföringsskyldighet som ovan sagts ålegat skattskyldig,

vilken i egenskap av delägare i handelsbolag eller kommanditbolag

pa grund av underskott å bolagets verksamhet åsamkats förlust, må sådan

1 örlust av honom utnyttjas för förlustutjämning under förutsättning, att

han under tid, som i första stycket i fråga om bokföringsskyldighet föreskm-es,

oavbrutet varit delägare i bolaget samt att detta under samma tid

nöjaktigt fullgjort sin bokföringsskyldighet.

5 §.

Fysisk person äger utnyttja förlustavdrag vid taxering för det beskattningsår,

som infaller närmast efter det, varunder förlusten uppstått och

varunder han enligt avlämnad allmän självdeklaration åtnjutit inkomst till

sadant belopp, att förlustavdraget i enlighet med vad nedan sägs till någon

de! kan utnyttjas. I den män avdraget ej enligt de i deklarationen lämnade

uppgifterna vid namnda taxering kunnat utnyttjas, må det tillgodoföras

(ten skattskyldige vid närmast därpå följande taxeringar, intill dess för1

usten bhvit i sin helhet utnyttjad. Har förlust uppstått under mer än ett

beskattningsår, skall tidigare uppkommen förlust utnyttjas före senare förlust.

Förlustavdraget må dock i intet fall göras senare än vid den taxering

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1956

som avser tionde beskattningsåret efter det, för vilket avdraget fastställdes.

Förlustavdrag skall, såvitt angår fysisk person, anses utnyttjat i den mån

avdrag kunnat ske från det belopp som enligt självdeklarationen skulle ha

utgjort till statlig inkomstskatt taxerad inkomst.

För fysisk person skall förlustavdraget göras från sammanlagda beloppet

av den skattskyldiges vid taxeringen fastställda inkomster från olika förvärvskällor,

minskat med avdrag som må hava medgivits jämlikt 4 § förordningen

om statlig inkomstskatt. Återstoden utgör för sådan skattskyldig

taxerad inkomst och skall på sätt i 5 § samma förordning sägs utföras i

fulla tiotal kronor.

Avlider skattskyldig, för vilken förlustavdrag fastställts, må för det beskattningsår,

då dödsfallet inträffade, samt för de två närmast därefter infallande

beskattningsåren förlustavdrag eller del därav, som den avlidne icke

kunnat utnyttja, under iakttagande av bestämmelserna i denna förordning

i stället utnyttjas av dödsboet.

6 §•

Yrkande som i 2 § andra stycket sägs skall framställas i den skattskyldiges

till ledning för taxering för det beskattningsår, till vilket underskottet

hänför sig, avgivna deklaration eller vid denna fogad handling, dock att

sådant yrkande även må väckas hos prövningsnämnden senast den 31 juli

under taxeringsåret.

Innefattar beslut av prövningsnämnden eller utslag av Kungl. Maj :t eller

kammarrätten sådan ändring av inkomstberäkningen för skattskyldig att

förlustavdrag må beräknas eller att redan fastställt sådant bör till beloppet

ändras, äger den skattskyldige att inom sex månader från det han av beslutet

eller utslaget erhöll del hos prövningsnämnden framställa härav föranlett

yrkande. Rätt som nu sagts tillkommer jämväl taxeringsintendenten,

dock att den tid, inom vilken yrkande skall framställas, i sist angivet fall

skall räknas från det beslutet eller utslaget i fråga meddelades.

7 §•

Skattskyldig, som vid taxering för visst beskattningsår önskar helt eller

delvis utnyttja fastställt förlustavdrag, har att i självdeklarationen för beskattningsåret

härom framställa yrkande, dock att sådant yrkande även må

väckas hos prövningsnämnden senast den 31 juli under taxexnngsåret.

8 §•

Har skattskyldig i uppgift eller upplysning, som avgivits till ledning för

fastställande av förlustavdrag, lämnat oriktigt meddelande och har därav

föranletts att förlustavdraget fastställts till för högt belopp, må sist vid

taxering för det femte beskattningsåret efter det för vilket avdraget fastställdes

detta bestämmas till sitt rätta belopp. Har det till för högt belopp

fastställda förlustavdraget utnyttjats vid taxering, må rättelse i denna taxering

ske genom eftertaxering som skall hava verkställts sist vid taxeringen

‘ör det femte beskattningsåret efter det för vilket förlustavdraget fastställdes.

9 §■

Det åligger taxeringsnämnd, som prövat framställt yrkande om fastställande

av förlustavdrag, alt härom göra anteckning i nämndens protokoll och

om sitt beslut lämna den skattskyldige underrättelse på sätt och inom tid

som i 90 § 2 mom. taxeringsförordningen sägs. Har taxeringsnämnd medgivil

skattskyldig rätt att utnyttja förlustavdrag, skall anteckning härom

verkställas i protokollet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande nr 31 år 1936

10 §.

Beträffande klagan över beslut av beskattningsnämnd eller utslag av

kammarrätten i fråga rörande fastställande av förlustavdrag eller utnyttjande

av sådant avdrag skall vad i taxeringsförordningen sägs angående

fullföljd av talan äga motsvarande tillämpning.

Även vad i övrigt i nämnda förordning stadgas skall i tillämpliga delar äga

motsvarande giltighet.

11 §•

Med ledning av taxeringsnämndens protokoll samt beslut av prövningsnämnden

och utslag av Kungl. Maj:t och kammarrätten skola hos länsstyrelsen

föras anteckningar över skattskyldiga för vilka förlustavdrag

fastställts, därvid tillika skall antecknas när sådant avdrag utnyttjats vid

taxeringen.

12 §.

För tillämpningen av denna förordning erforderliga föreskrifter meddelas

av Kungl. Maj :t.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957.

b) antaga följande

Förslag

till

förordning om ändring av förordningen den 26 juli 1947 om

statlig inkomstskatt (nr 576)

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 26 juli 1947 om statlig

inkomstskatt skall erhålla följande ändrade lydelse.

5 §•

Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster från olika förvärvskällor,

minskat i förekommande fall med avdrag som i 4 § omförmälas

samt med förlustavdrag enligt förordningen om rätt till förlustutjämning

i vissa fält vid taxering till statlig inkomstskatt, utgör taxerad inkomst,

vilken utföres i fulla tiotal kronor, så att överskjutande belopp som ej uppgår

till fullt tiotal kronor bortfaller.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1957.

2) att riksdagen måtte, i anledning av de likalydande motionerna

I: 291 av herr Ewerlöf m. fl. och II: 239 av herr

Hjalmarson m. fl., de likalydande motionerna I: 293 av herr

Ohlon m. fl. och II: 224 av herr Ohlin m. fl., sistnämnda motioner

i vad de behandlas i detta betänkande, ävensom de

likalydande motionerna I: 300 av herr Sigfrid Larsson m. fl.

samt II: 222 av herrar Hansson i önnarp och Hansson i

Skegrie, besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om utredning om permanenta regler för s. k. öppen resultatutjämning

vid beräkning av inkomst av rörelse och inkomst

av jordbruksfastighet.

560531. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.