Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om rått till skatteavdrag för belopp, som skänkts till humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål eller till undervisningsändamål.

1956-04-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1956:34, Betänkande i anledning av väckta motioner om rått till skatteavdrag för belopp, som skänkts till humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål eller till undervisningsändamål.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1956

1

Nr 34

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om rått till skatteavdrag för belopp, som skänkts till

humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål

eller till undervisningsändamål.

(2:a avd.)

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: 308 av herr Weiland m. fl. och II: 246 av herr Carlsson i

Tibro m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla

om utredning rörande rätt till avdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

av förslagsvis belopp upp till 10 procent av den taxerade inkomsten med ett

högsta avdragsgillt belopp av förslagsvis 1 000 kronor, om den skattskyldige

skänkt beloppet till humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål

eller till undervisningsändamål».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det

följande, hänvisa till motionen II: 246.

Vid beräkning av inkomsten från särskild förvärvskälla skall enligt 20 §

kommunalskattelagen från förvärvskällans intäkter avräknas alla omkostnader

under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande.

Avdrag må därvid icke ske för den skattskyldiges levnadskostnader och därtill

hänförliga utgifter.

I praxis har avdrag för bidrag till vetenskaplig undervisning och forskning

icke ansetts kunna medgivas, såvida bidraget icke lämnats av rörelseidkare

till teknisk-vetenskaplig forskning inom den bransch, som rörelseidkaren

företräder. Icke heller har avdrag medgivits för gåvor till sociala

institutioner (se t. ex. RÅ 1941 ref. nr 5 och RÅ 1941 Fi not. 534). Däremot

har vid beräkning av inkomst av rörelse avdrag medgivits rörelseidkare för

bidrag till välfärdsanordningar för i företaget anställda (se t. ex. RÅ 1946

Fi not. 135 och RÅ 1947 Fi not. 650).

Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga

ändamål har tidigare upprepade gånger varit föremål för riksdagens behandling.

Enligt beslut vid 1938, 1939, 1941 och 1942 års riksdagar föreskrevs

sålunda, att skattskyldig skulle äga rätt att vid taxering visst år enligt förordningen

om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för

gåvor till luftvärnet och sjövärnskåren. Denna avdragsrätt tillämpades se
1

Bihang till riksdagens protokoll 1056. 7 samt. Nr 34

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1956

nast vid 1943 års taxering. Genom beslut av 1943 års riksdag bemyndigades

vidare Kungl. Maj :t medgiva, att skattskyldig vid taxering till statlig inkomst-

och förmögenhetsskatt åren 1944 och 1945 finge åtnjuta avdrag för

penninggåvor ej understigande visst belopp till internationellt hjälparbete

för lindrande av nöd bland civilbefolkningen i krigshärjade länder. De sålunda

gjorda medgivandena har föranletts av särskilda förhållanden och

varit till tiden begränsade. Vid varje tillfälle, då fråga om sådan avdragsrätt

varit under bedömande, har av bevillningsutskottet uttalats, att bestämmelser

av detta slag innebure en uppenbar avvikelse från de principer, som

låge till grund för gällande lagstiftning. Därvid har utskottet städse framhållit,

att främjandet av behjärtansvärda eller eljest allmännyttiga ändamål

icke borde ske i form av lättnader vid beskattningen utan i förekommande

fall genom direkt bidrag från statens sida.

Sedermera har vid flera tillfällen i väckta motioner framförts yrkanden

av samma eller i huvudsak samma innebörd som i de nu förevarande motionerna.

Sålunda yrkades i en vid 1950 års riksdag väckt motion, II: 378

(av herr Håstad), utredning i syfte att avdragsrätt för donationer till vetenskaplig

undervisning och forskning måtte införas. Samma års bevillningsutskott

erinrade då i sitt i anledning av motionen avgivna betänkande nr

30, vilket godkändes av riksdagen, om utskottets ovannämnda principiella

uttalanden. Jämväl 1951 års bevillningsutskott erinrade därom i sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 8 i anledning av väckt motion, II: 363 (av

herr Johnsson i Stockholm), vari åsyftades införandet av skattefrihet för

gåvor till sociala hjälpinstitutioner.

I en vid 1953 års riksdag väckt motion, I: 271 (av herr Ohlon), framfördes

samma yrkande som i de nu förevarande motionerna. Motionerna avstyrktes

av samma års bevillningsutskott i dess av riksdagen godkända betänkande

nr 9, därvid utskottet erinrade om att de ändamål motionärerna

avsåge att främja redan enligt gällande lagstiftning i viss utsträckning intoge

en förmånsställning i beskattningshänseende. Från skattskyldighet till

såväl arvsskatt som gåvoskatt vore sålunda befriad stiftelse eller sammanslutning,

som hade till huvudsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms

vård och uppfostran eller utbildning, vård av behövande ålderstigna,

sjuka eller lytta eller att främja vetenskaplig undervisning eller forskning.

Motsvarande skattebefrielse förelåge jämväl enligt förordningen om kvarlåtenskapsskatt.

I fråga om inkomstbeskattningen vore stiftelse med sådant

ändamål som nyss sagts befriad från skattskyldighet, vid kommunalbeskattningen

för annan inkomst än av fastighet och av rörelse samt vid den statliga

beskattningen för annan inkomst än av rörelse. Utskottet anförde vidare,

att även om införandet av en sådan avdragsrätt vid inkomsttaxeringen

som den i motionen avsedda skulle kunna medverka till en ökad bidragsvillighet

från enskilda donatorers sida, ansåge sig utskottet icke kunna

förorda att ytterligare skattelättnader för befrämjandet av nu ifrågavarande

ändamål infördes i vår skattelagstiftning. Vad motionärerna anfört kunde

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1956

enligt utskottets förmenande icke motivera ett frångående av ovannämnda

tidigare från riksdagens sida uttalade principiella uppfattning.

Även i de vid 1955 års riksdag väckta likalydande motionerna I: 139 (av

herr Weiland in. fl.) och 11:427 (av herr Carlsson i Tibro m. fl.) framfördes

yrkanden av i huvudsak samma innebörd som i nu förevarande motioner.

Samma års bevillningsutskott avstyrkte motionerna i sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 17. Därvid sade sig utskottet finna, att vad från

1953 års bevillningsutskotts sida uttalats i denna fråga alltjämt ägde giltighet.

Särskilt ville utskottet fästa uppmärksamheten på vad som anförts

därom, att ifrågavarande ändamål redan hade i viss män tillgodosetts i beskattningshänseende.

Även om en avdragsrätt i enlighet med de i motionerna

angivna riktlinjerna skulle kunna medföra ett högre bidiag till ifrågavarande

ändamål än som vid motsvarande kostnad för statsverket skulle

bli fallet genom direkt anslag, kunde utskottet dock ej finna att detta i och

för sig vore ett argument för införande av en sådan avdragsrätt. Utskottet

ville härutinnan endast framhålla, att man icke på förhand kunde bedöma,

vilka institutioner eller sammanslutningar som skulle komma att erhålla

ökade bidrag till sin verksamhet och icke heller hur stora de ökade kostnaderna

för statsverket skulle bli.

I de nu förevarande motionerna har uttalats, att erfarenheten visat att det

även i nuvarande goda statsfinansiella läge vore svårt att finna möjlighet

att bevilja anslag även till mycket trängande allmännyttiga ändamål. Detta

borde vara en anledning för riksdagen att ompröva sin tidigaie negativa inställning

i denna fråga. Genom att medge avdragsrätt komme staten att bidraga

till att betydligt större belopp kunde gå till dessa ändamål än vad som

motsvarade statens minskade skatteinkomst. Enligt motionärernas mening

vore det ett direkt samhällsintresse, att medborgare i stället för att använda

hela sin inkomst för egen räkning stödde och av statsmakterna stimulerades

att stödja en verksamhet, som kunde betraktas som samhällsnyttig, inte

minst i ett läge, där statsmakterna inte hade möjlighet att ge önskvärt

stöd. Detta skulle betyda ny stimulans och bättre arbetsmöjligheter för institutioner

och organisationer. Det kunde inte vara ett allmänintresse att hela

det ekonomiska stödet till dem skulle kanaliseras genom riksdagen och ges i

form av anslag, utan en viss, någorlunda bred marginal för enskilt stöd borde

finnas.

I motionerna har vidare erinrats om att i flera främmande länder skalteförfattningarna

innehåller bestämmelser om rätt till avdrag vid taxering

av statlig inkomstskatt för belopp upp till en viss procent av den skattskyldiges

inkomst om beloppet i fråga skänkts till humanitära, religiösa eller

vetenskapliga ändamål eller till undervisningsändamål. Erfarenheterna från

dessa länder syntes vara mycket tillfredsställande. Sålunda hade i Amerikas

förenta stater erfarenheterna varit så gynnsamma alt man efter hand ökat

den andel av årsinkomsten som finge avdragas.

Motionärerna har föreslagit att frågan om avdragsrätt för gåvor till humanitära,

litterära, religiösa eller vetenskapliga ändamål eller till undervis
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1956

ningsändaraål gjordes till föremål för utredning. Avdragsrätten borde begränsas

till den statliga inkomstskatten och gälla endast för fysiska personer,

förslagsvis upp till 10 procent av den taxerade inkomsten. Vid 1955 års

riksdag hade yppats betänkligheter för att betydande skattebelopp genom

det föreslagna systemet skulle undandragas det allmänna, för den händelse

givare i de allra högsta inkomstklasserna skulle utnyttja avdragsrätten i

stor utsträckning. Även om motionärerna inte delade dessa farhågor, ville

de föreslå att avdragsbeloppet i nuvarande läge begränsades till 1 000 kronor.

För att undvika missbruk skulle — liksom fallet vore i andra länder —- myndigheterna efter ansökan från vederbörande göra upp en förteckning på

de organisationer och institutioner till vilka gåvor skulle kunna få ges med

skatteavdrag för givaren.

Utskottet. I de förevarande motionerna har yrkats, att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungi. Maj :t hemställa om utredning rörande rätt till avdrag

vid taxering till statlig inkomstskatt för gåvor till humanitära, litterära,

religiösa eller vetenskapliga ändamål eller till undervisningsändamål. Motionärerna

förordar en begränsning av avdraget till en viss procent av den

skattskyldiges inkomst, exempelvis tio procent och att ett belopp som högst

må avdragas fastställes, förslagsvis till 1 000 kronor.

Frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för gåvor till allmännyttiga

ändamål har som framgår av den ovan lämnade framställningen tidigare

upprepade gånger varit föremål för riksdagens behandling. Då fråga om sådan

avdragsrätt varit under bedömande, har från riksdagens sida uttalats,

att bestämmelser av detta slag innebure cn avvikelse från de principer, som

låge till grund för gällande skattelagstiftning och att främjandet av behjärtansvärda

eller eljest allmännyttiga ändamål icke borde ske i form av

lättnader vid beskattningen utan i förekommande fall genom direkt bidrag

från statens sida. Riksdagen har i enlighet härmed avvisat motionsvis framställda

yrkanden om införande av dylik avdragsrätt.

Utskottet vill erinra om alt i skattehänseende skillnad göres mellan enstaka

gåvor och sådana upprepade gåvor, som ges i form av periodiskt understöd

eller därmed jämförlig periodisk utbetalning. Som framgår av den

tidigare lämnade redogörelsen medges i princip icke avdrag för enstaka gåvor,

vare sig de utgår till allmännyttiga ändamål eller till enskild fysisk person.

Om gåvan är rent benefik är den att anse som icke skattepliktig inkomst

för mottagaren. När det gäller periodiskt understöd är utgångsläget i

beskattningshänseende ett annat, i princip medges avdrag för vad som utges,

även om ren gåvoavsikt föreligger, men mottagaren blir å andra sidan

skattskyldig för vad han erhåller. Emellertid har vissa i och för sig mycket

betydelsefulla avsteg gjorts från denna princip. Sålunda gäller bl. a. den i

förevarande sammanhang aktuella inskränkningen att avdrag numera enligt

praxis icke medges, om det utbetalda beloppet utgår till ett allmännyttigt

ändamål eller till juridisk person. I detta hänseende är alltså det skatterättsliga

läget detsamma för gåvor och periodiska understöd.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1956 5

Frågan om avdrag för gåvor och periodiskt understöd till allmännyttigt

ändamål har behandlats av 1944 års allmänna skattekommitté i dess betänkande

nr IV (SOU 1950:21). Därvid intog kommittén i princip samma

ståndpunkt som bevillningsutskottet vid flera tillfällen givit uttryck åt.

Kommittén ansåg sålunda att utbetalningar till ändamål som här avses icke

vore av sådan karaktär att de fölle inom ramen för periodiskt understöd och

fann således icke anledning att i förevarande hänseende föreslå ändring avgällande

praxis. Kommitténs betänkande har sedermera för översyn överlämnats

till 1950 års skattelagssakkunniga. Utskottet förutsätter att de sakkunniga

vid sin utredning av hithörande frågor även kommer att överväga,

huruvida periodiskt understöd till allmännyttigt ändamål bör i skattehänseende

likställas med sådant periodiskt understöd, för vilket avdragsrätt nu

föreligger. Det torde även kunna förutsättas att de sakkunniga kommer att

ägna uppmärksamhet åt de problem som föreligger med avseende på gränsdragningen

mellan gåva och periodiskt understöd. Som utskottet i sitt betänkande

nr 24 närmare utvecklat torde förslag i förevarande ämne från de

sakkunniga kunna emotses i en nära framtid.

I den mån motionerna åsyftar avdragsrätt för sådana gåvor, som faller

in under begreppet periodiskt understöd, är denna fråga således föremål för

utredning, varför syftet med motionerna i denna del redan är tillgodosett.

Huruvida avdrag för periodiska utbetalningar av denna art skall medges

eller ej, har utskottet icke anledning att i detta sammanhang uttala sig om.

Först sedan 1950 års skattelagssakkunniga slutfört sin förenämnda utredning,

synes denna fråga böra tas under övervägande av riksdagen. En sådan

prövning synes enligt utskottets mening jämväl påverka bedömningen av

frågan om avdragsrätt för enstaka gåvor till allmännyttigt ändamål. Sistnämnda

spörsmål kräver icke endast överväganden av principiell natur utan

även ställningstagande till åtskilliga praktiska problem. Utskottet är sålunda

medvetet om att en dylik avdragsrätt skulle medföra kontrollsvårigheter och

även i andra hänseenden vara svår att förena med strävandena att åstadkomma

ett förenklat deklarations- och taxeringsförfarande. Utskottet finner

det för sin del lämpligt att de sakkunniga vid sin prövning av frågan om

avdrag för periodiskt understöd jämväl tar principiell ställning till spörsmålet

om avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål och därvid överväger

de synpunkter motionärerna anfört. Med det anförda anser sig utskottet

ha besvarat motionerna I: 308 och II: 246.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: 308 av herr Weiland

in. fl. och II: 246 av herr Carlsson i Tibro m. fl. om rätt att

vid beskattning åtnjuta avdrag för gåvor till humanitära och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 34 år 1956

vissa andra allmännyttiga ändamål måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 26 april 1956

På bevillningsutskottets vägnar:

ADOLV OLSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Heuman, Spetz, Franzon, Gustaf

Elofsson, Snygg, Söderquist, Velander, Oscar Carlsson och Bengtson;

samt

från an dr a kammaren: herrar Olsson i Gävle, Kristensson i Osby, Nilsspn

i Svalöv, Sjölin, Brandt, Vigelsbo, Kärrlander, Henriksson, Gustafson i

Göteborg och Andersson i Essvik.

Reservationer:

I) av herrar Söderquist, Kristensson i Osby, Sjölin och Gustafson i Göteborg,

vilka med hänvisning till innehållet i de likalydande motionerna I: 308

och II: 246 ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till de likalydande motionerna

I: 308 av herr Weiland m. fl. och II: 246 av herr Carlsson

i Tibro m. fl., i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning rörande rätt till avdrag vid taxering till statlig

inkomstskatt av förslagsvis belopp upp till 10 procent av den

taxerade inkomsten med ett högsta avdragsgillt belopp av

förslagsvis 1 000 kronor, om den skattskyldige skänkt beloppet

till humanitära, litterära, religiösa eller vetenskapliga

ändamål eller till undervisningsändamål.

II) av herrar Velander och Nilsson i Svalöv.

560317 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.